Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Poststölden i Hemse. I nämda förut vidlyftigt refererade mål ingaf allmänna åklagaren i tisdags sina slutpåståenden, som voro af följande lydelse:
Då jag nu går att afgifva slutpåstående i det af mig, åtjenstens vägnar, emot i t. f. länsmannen Valter Eneman instämda mål, angående olaga häktning m. m., så ber jag att till en början få framhålla den omständigheten, att som enligt hvad af protokollerna i målet framgår bemälde t. f. länsman, sedan poststöld blifvit hos honom af postmästaren O. Lagergren 4 November sistlidet år anmäld, åt sin fader, länsmannen A. M. Eneman, som för tillfället var tjenstledig, öfverlåtit att hålla det med anledning af berörde anmälan förestående polisförhör samt åt honom uppdragit att dervid handla efter godtfinnande, och då t. f. länsmannen Valter Eneman, efter det han funnit att målsegaren Anders Pettersson blifvit såsom misstänkt för stölden af länsman A. M. Eneman häktad och med handbojor belagd, låtit dervid bero, — måste nämde t. f. länsman anses hafva iklädt sig laga ansvar för hvad hans biträde vid tillfället, länsmannen A. M. Eneman derigenom kan hafva olagligen förfarit.
Hvad beträffar sjelfva häktningsåtgärden, så, eftersom den vidtagits för ettbrott, hvars verklighet icke blifvit tillförlitligen undersökt, måste jag för densamma å svaranden yrka ansvar. Det torde nämligen i allmänhet vara polismyndighetens skyldighet att, oaktadt anmälan om brott egt rum, så vidt möjligt är, vidtaga alla de på densamma ankommande åtgärder, hvarigenom det anmälda brottets verklighet kan blifva konstateradt. Sådan åtgärd hafva t. f. länsmannen Eneman och hans vid förrättningen använda biträde, efter mitt förmenande, i förevarande fall icke vidtagit. Ty om än ostridigt är, dels att kontorsskrifvaren Lagergren och fjerdingsmannen Vahlberg på A. M. Enemans anmodan undersökt vagnen med dess tillbehör, der sedermera postväskan befans ligga, och dela att t. f. länsmannen V. Eneman, förr än han & postkontoret inträdde, på så vis undersökt nämde vagn, att han, utan att öppna fotsacken, bakifrån sett under åkstolen ; så, äfven oaktadt det är medgifvet, att vagnen varit så inrättad, att man stående bakom densamma kunde iakttaga hvad som under åkstolen och fotsacken fannes, kunna dessa undersökningar svårligen anseg hafva varit af den noggranna beskaffenhet, som i detta fall och under sådana omständigheter vederbort.
Angående derefter åtgärden att belägga Anders Pettersson med fängsel, anser jag mig äfven derför böra yrka ansvar åt. f. länsmannen V. Eneman. Kungl. förordningen 16 Februari 1864, om nya strafflagens införande och i hvad afseende derå iakttagas skall, stadgar i 8 19 mom, 21, att häktad person må med fängsel beläggas, då han ej kan säkert vårdas, Härvid torde vara att bemärka, att detta lagstadgande gerna icke så kan tolkas, att åtgärden att belägga häktad person med fängsel endast skall bero på hvad polismyndigheten vid vårdandet af den häktade kan anse såsom »säkert». Någon objektiv grund derjämte lärer väl erfordras för att åtgärden skall kunna såsom lagenlig anses, t. ex. den häktades föregåenden, hans uppförande vid häktningstillfället m, m. Nu var Anders Pettersson vid häktningstillfället visserligen berusad, men då han, enligt hvad medgifvet är, icke dervid uppförde sig våldsamt eller försökte undkomma, så kan jag icke finna annat, än att hans beläggande med fängsel hvilket jag för min del af hvad i målet förekommit icke kan fiuna hafva egt ram i änd.umål att förmå den häktade att bekänna det förmenta brottet — varit öfverflödigt och olugligt.
Anders Pettersson har påstått skadeersättning samt ersättning för rättegångskostnaderna, och har jag, efter der mig meddelade förordnandet, att dervid efter berogenhet understödja honom. Men då upplyst och medgifvet är, att Anders Pettersson i förlikning af svaranden och hans fader emottagit tillsammans 175 kronor, så anser jag mig icke kunna biträda Anders Petterssons nämda påståenden i vidsträcktare mån, än att jag yrkar, det svaranden måtte förpliktas ersätta de at mig i målet inkallade vittuen för deras instäljelse vid rätten.
Arbetaren Pettersons ombud framhöll särskildt, att de begagnade handbojorna ej voro fodrade med läder, såsom fångvårdsstyrelsen föreskrifvit, hvaremot åklagaren gen mälde, att föreskriften om handbojors törseende med foder at läder åsyrtat att under transport af fångar skydda dem från beröring med det kalla jernet; de timmar Petterson och Jakobson haft handbojor på sig, hade de vistats i ett varmt rum. Kronolänsman A. M. Eneman iulemnade en längre försvarsskrift, hvilken i ett följande nummer skall delgifvas våra läsare.
Utlåtande i målet gifver rätten 31 uästkommande December.

För mordbrand var husru Petterson, Hexartve i Fardhem, instämd af allmänna åklagaren, som yrkade hennes inmanande i häkte.
Ehuru besvärande omständigheter förekommit mot svaranden, kunde yrkandet om häktningen ej bifallas. Målet uppsköts.

Till edgång hade handlanden Oskar Bokström dömts i ett bränvinsmål, förut närmare omnämdt. Bokström hade redan lagt tvänne fingrar på bibeln och var beredd att gå eden, då han på fråga af rättens ordförande, om han förstode hvad han hade att genom eden fria sig ifrån, afgaf ett sådant svävande svar, att häradsrätten gaf honom en månads betänketid med edgången.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 November 1881
N:r 88

Vid årspremieringen

af hingstar och fölston hafva följande blifvit med pris belönade:
Hingstar i första klassen:
Egare:
Skraboen August Larsson, Altaime i Butle.
Stolt N. Herlitz, Halfreda i Follingbo.
Samson L. P. Björkegren, Pajsei Martebo.
Letfot K. V. Duse, Kvparfve i Altva.
Hingstar i andra klassen:
Ture Niklas Badin, Ammare i Mästerby.
Johan Lars Zakrisson, Frixarfve i Gröttlingbo.
Björn K. T. Broander, Rone.
Med skådepenning har dessutom belönats hingsten Tryggve, tillhörig V. Wöhler, Klintebyg.
Fölston i andra klassen:
Egare:
Brunetta August Larsson, Altaime i Buttle.
Gunhild V. Petterson, Seimunde i Bara.
Suleima L. P: Bodin, Grausne i Lokrume,
Rosa L. Larsson, Vanges i Burs.
Ida P. Lagerberg, Skogs i Levide.
Olga O. Jakobson, Likmide i Hemse.
Docka Severin Norrby, By i Eke.
Brunetta J. Larsson, Mickels i Hablingbo.
Kamilla J. Ekelund, Stenhuse i Sanda.
Kamilla Jakob Hansson, Snodes i Sproge.
Dyra Jakob Fahrstedt, Stjernafve i Ejsta.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 November 1881
N:r 87

Stortorgdagen

i Hemse i förgår var mycket talrikt besökt. Tillförseln af nötkreatur var god och omsättningen tämligen liflig, hvaremot tillgång på hästar var helt obetydlig. Prisen voro för oxar 200 kronor paret, goda mjölkkor 50 till 60 kronor stycket, ull (stark efterfrågan) 80 till 90 öre och smör 50 till 60 öre skålpundet, ägg 80 öre till 1 krona tjoget, goda äpplen 20 till 25 öre kappen samt nötter 50 öre kannan.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Oktober 1881
N:r 80

Poststölden i Hemse.

Detta förut i denna tidning vidlyftigt omnämda mål företogs i tisdags åter till behandling af södra häradsrätten, hvarvid rättens förhandlingar leddes af häradshöfding Lagerberg, hvilken förut ej handledt detsamma. Å kärandesidan uppträdde landsfiskal Dahlbäck, som å justitieombudsmannens vägnar åtalat t. f. länsman Valter Eneman, hvarjämte å samma sida äfven uppträdde arbetaren Anders Petterson, Smålands Pelle kallad, biträdde i rättegången af tingsskrifvaren Viktor Broström, samt postföraren Jakobson, Hallsarfve i Fardhem, Svarandena voro länsman A. M. Eneman, t. f. länsman Valter Eneman, fjerdingsman Vahlberg samt postexpeditör Lagergren och kontorsskrifvare Lagergren, samtlige åtalade af Pettersson och de tre förstnämde äfven af Jakobson.
Länsman A. M. E. omnämde, att P. 1 sistl. Maj kommit hem till hans bostad och sade sig vilja nedlägga åtalet, om han finge sina kostnader i målet betalda och någon ersättning, så skulle de andra få lång näsa; att E. då hänvisat honom till stationsinspektor Lokrantz, som hade att uppgöra förlikningen med P.; att P. någon tid derefter, sedan han af Lokrantz erhållit 150 kronor och skriftligen förbundit sig att nedlägga all sin talan mot länsman E., ankommit till B:s bostad samt anmält, att han blifvit frånstulen de 150 kronorna, hvarjämte han beklagade sig, att han saknade arbete och föda; att HR. då ytterligare lemnat hopom en summa af 25 kronor.
Rättens ordförande framböll eftertryckligt, att P. och J. blifvit mycket illa behandlade samt att den eller de, som föröfvat denna bebehandling, ej komme att undgå straff, men framhöll äfven med ännu större skärpa P:s dåliga beteende att först tillocka sig penuingar och lofva nedlägga målet för att strax derefter bryta löftet men icke dess mindre behålla pengarne; vidare fäste ordföranden uppmärksamheten på det egendomliga förbållande, art P, ej tilltalat Jakobson, hvilken genom sin bestämda uppgift till länsman E. och posttjenstemännen, att P. hade stulit väskan, just” i främsta rummet föranledt P:s häktande; en annan egendomlighet vore, att endast P. åtalat posttjenstemännen Lagergren, & hvilka postföraren J. deremot ej yrkat ansvar; vidare omnämdes de stridiga uppgifter P. och J. haft mot hvarandra, och att J. haft olika uppgifter om väskans placerande i postvagnen vid alla de med honom anstälda förhören (härtill genmälde J., att alla protokollen voro oriktiga, isynuerhet det af t. f. kronofogden uppsatta).
Pettersson erkände, att han erhållit 150 kronor för förliknivgs ivgående wen påstod, att han vid tilltället ej varit nykter, emedan han nyss förut druckit ett qvarier polityrsprit; att han sjelfmant tvänne gånger infunnit sig hos länsman RB; och sista gången erhållit 25 kronor; att han ej hade lång fröjd af de af Lokrantz mottagna 150 kronorna, som blifvit honom frånstulna; påstod först, att Ennemännen, Lagergrenarne och Vahlberg hindrat honom att sitta, då han var häktad, men ändrade om en stund sitt påstående derhän, att det endast var Vahlberg, som hindrat honom; erkände att han frigafs vid 8/412 tiden på dagen och mälde, att han under häktandet öfverhopats af A. M. Eneman, kontorsskrifvarne Lagergren och Vahlberg med en mängd skymford samt att Valter E. hårdare tillskrutvat handbojan och att Vahlberg genom att rycka i den bojan vidhängande jerukedjan velat tvinga honom ”till bekännelse; LR och yxtjuf hade man under häktandet kallat honom; kontorsskrifvare L. hade, då P. nämt, att han skulle begifva sig till staden för att köpa dynamit, sagt »du borde ha en dynamit i ändan, så du flöge tillbaka till ditt eget land och ej ginge här längre och skojade» (härvid förmådde ej P:s ombud tingsskrifvaren Broström återhålla sin munterhet, hvarför rättens ordförande skarpt tillrättavisade honom och nämde, att domstolen ej skulle tillåta honom att uppträda som rättegångsbiträde, om han uppförde sig på ett dylikt sätt; för öfrigt hade ombudet ej bort biträda en sådan klient).
Jakobson sade sig äfven hafva bindrats att vid häktandet sitta af Euemännen, Lagergrenarne och Vahlberg, men sade slutligen, scdan han lugnat sig, att det endast var Vahlberg, som hindrat det.
Svarandena genmälde, att ingen hindrat P. och J. att sätta sig; Valter E. bestred, att han ånyo tillskrufvat handbojorna, Vahlberg att han kallat P. och J. tjutvar och att han ryckt i jernkedjan, kontorsskrifvare Lagergren att han kallat P. tjnf, hvarjämte postexpeditör Lagergren, som genast vid Euemänneas ankomst till postkontoret aflägsnat sig derifrån och således ej deltagit i häktandet, anhöll att blifva från målet skild.
Såsom vittnen voro inkallade garfvaren J. H. Lundberg från Kappelsbamn, handlanden Vittberg i Hemse, apotekare Svenson i Hemse, bemmansegarne P. Jakobson och Mattias Cedergren, Hulte i Hemse, stationskarlen Sjöberg, värdshusvärden Mihrer och dennes biträde Niklasson, jernvägstjenstemaunen Lönnis, bandlanden Bokström, fjerdingsmannen Berggren och och bokhållaren Lysholm, alla i Hemse, Bokström blef på yrkande af länsman A. M. Eneman förklirad jäfvig, hvarjämte Berggren och Lysholm ej tillätos vittna, enär de omständigheter, om hvilka de skulle höras, ej hade någon inverkan på målet, mot hvilket beslut P:s ombud anmälde missnöje.
Postexpeditör Lagergren anförde jaf mot Lundberg, enär han uttagit stämning mot L., emedan denne i sin till justitieombudsmannen ingifna vittnesberättelse påstått, att Lagergren kallat P. för tjuf; nämda jäftsanmärkning ogillades af rätten. Vittnena afgåfvo följande berättelser:
Lundberg: Kunde ej komma ihåg, att Lagergrenarne och Valter E. kallat de häktade för tjufvar; återkallade äfven sitt påstående, att Vale E. tillskrufvat handbojorna hår-dare; hade ej iakttagit att något som helst pinande egt rum eller att de häktade hindrats att sätta sig; hade ej sett Vahlberg rycka i jernkedjan, men hade hört, att Vahlberg sagt till de häktade: »Ni borde skämmas, stig nu fram och visa er, får ni se, hur vackra ni är.» (Detta vittnesmål är nästan fullständigt stridande mot den berättelse L. under edförplikteise ingitvit till justitieombudsmannen. På domarens fråga hvem som skrifvit sistnämda berättelse, svarade L. efter ett par minuters tystnad, att han ej visste det och att han endast skrifvit sitt namn under den).
Vittberg: Inkom vid 1/2 11 f. m. på postkontoret, då J. redan var lös; hade ej hört att någon af de häktade skymfats.
Svenson: Hade af stationsinspektor Lokrantz, som berättade, att Petterson flere gånger sökt L. för att få ingå förlikning med Eneman, anmodats att närvara, då den skrift föredrogs, hvari Petterson återkallade sin talan mot Eneman; vid detta tillfälle var P. fullt nykter och talade redigt; skriften upplästes punkt för punkt och gillades af P., som underskref densamma och erhöll 150 kronor.
Jakobson och Cedergren: Hade inkommit vid 9-tiden på f.m. på postkontoret, ditkallade för att erhålla befallning att efter landsvägen söka efter väskan; hörde ej att någon skymfade de häktade, som ej klagade öfver uågon smärta; iakttogo ej, att någon ryckte i jernkedjan eller hindrade de häktade att sätta sig.
Sjöberg: Hörde att kontorsskrifvare L. kallade P. för en riktig tjuf och såg, att Vahlberg handterade de häktade illa och hindrade P. att sätta sig; hörde ej någon beklaga sig; vitsordade P:s uppgift angående kontorsskrifvare L:s yttrande om P. och dynamiten.
Mührer: Berättade att Petterson och smörjaren vid jernvägen Svenson kommit till värdshuset vid Högby och sagt, att P., som ej ville Eneman något ondt, nu skulle uppgöra saken; att P. på kredit erhållit en smörgås och ett glas öl samt att P. sagt att han ej ville förtära några starkvaror, emedan han ville vara nykter för aftonen; att P. senare på qvällen återkommit, varit ytterst glad och viftat \”med händerna, i hvilka han hade de erhållna 150 kronorna, samt sagt att han nu vore riktigt belåten; hade äfven vid återkomsten till vittnet varit fullt nykter. — I nämda vittnesmål instämde Niklasson.
Riktigheten af de två vittnesmålen erkände Pettersson med undantag deraf, att han påstod sig ej vid omnämda tillfället hafva varit riktigt nykter.
Lönnis: Intygade att P. flere gånger sökt Lokrantz för uppgörelses skull; såg P.ingå till Lokrantz på aftonen, då P. erhöll penningarne; att P. var fullt nykter och uttalade sin synnerliga belåtenhet öfver att förlikning skett; att P. vid sin afresa från Hemse hafc minst 50 kronor på sig, hvilket vittnet iakttagit, då P. köpt biljett till jernvägen.
Åklagaren, landsfiskal Dahlbäck anhöll om uppskof för slutpåståendens afgifvande. Pettersons ombud inlemnade flere skriftligt affattade anmärkningar mot rättens protokoll, hvilka anmärkningars riktighet nämden dock ej kunde vitsorda. Nämde ombud öfverlemnada målet och yrkade ansvar enligt 15 kapitlets 9 och 11 paragrafer i strafflagen å länsman A. M. fasan som borde förklaras ovärdig att nyvijas i rikets tjeust; ansvar yrkades dessutom & Vahlberg såsom delaktig i bäktningen samt å Lagergrenarne, emedan de qvarhållit P. å kontoret, innan de undersökt
ostvagnen, och särskildt å kontorsskrifvare fagergra: emedan han kallat P. tjuf; & Valter Eneman framstäldes endast ersättningsyrkande, nämligen att han jämte A. M. Eneman skulle bekosta blifvande utslags införande i allmänna tidningar och ersätta P. med 800 kronor för det vanrykte han för deras skull erhållit; slutligen fordrades af samtlige svarandena betalning för rättegångskostnader med 811 kronor, Postföraren Jakobson öfverlemnade iäfven målet samt yrkade ansvar å A. M. Eneman för olaga häktning och begagnandet af handbojor, skymfande tillmälen och emedan E. gripit polismakten i embetet, hvarjämte Jakobson fordrade 500 kronor såsom ersättning, euär han blifvit uppsagd ur postverkets tjenst; å Valter Eneman yrkades ansvar, emedan han ej hindrat häktningen, hvarjämte han skulle åläggas att betala utslagets införaude i ortens och allmänna tidningar; för skymfliga tillmälen och delaktighet i häktniugen yrkades straff & Vahlberg, hvarjämte af samtlige svarandena yrkades ersättving för rättegångskostnader med 134 kr, — Pettersons ombud hemstätde slutligen till g\’n hofvudman, om han ej ville å ersättningsanspråken, 800 kronor, afdraga de 175 kronor han erhållit af länsman A. M. Enueman, hvarvid rättens ordförande framhöll, att, innan ersättningssumman vore bestämd af rätten, man ej kuude tala om något afdrag, enär det kuude hända, att ersättningen ej ens komme att uppgå till den samma P. erhållit.
Hrr Lagergren och Vahlberg anhöllo att blifva från målet skilda.
För yttrandes afgifvande uppsköts målet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 September 1881
N:r 72

En afskedsfest,

talrikt besökt, hölls, skrifves till oss från Hemse, i fredags för medicine kandidat J. A. Ekelund, som under sommarmånaderna tjenstgjort såsom läkare inom distriktet. Kontraktsprosten Lyth föreslog dervid hedersgästens skål. För sitt humana sätt och tillmötesgående mot patienter har doktor Ekelund förvärfvat sig en talrik krets af vänner och stor sympati bland ortens befolkning. Särskildt de fattige, hvilkas apoteksräkningar han sjelf ofta betalat, minnas med tacksamhet den menniskovänlige, hjelpsamme läkaren.
Distriktets nyutnämde provinsialläkare, doktor Bergh, inträdde i lördags itjenstgöring.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 September 1881
N:r 72

I Gotlands södra domsaga

valdes i fredags till ledamot af andra kammaren domsagans nuvarande ombud dr A. J. Lyth. Vi äro genom särskildt vidtagna anordningar i tillfälle att kunna, på annat ställe i bladet, i enskildheter redogöra för detta val, hvars utgång officielt icke varder känd förr än 22 September, då valprotokollen granskas af domhafvanden. Rösterna föllo på följande personer i följande antal:
kontraktsprosten dr A.J. Lyth 196
hemmanseg. L. Norrby, Fardhem 130
hemmanseg. Kristoff, Johansson, Hogrän 96
godseg. W. Wöhler 14
hemmanseg, O. R. Pettersson, Stånga 13
skoll. J. N. Booberg, Fröjel 12
postm. O. T. Lagergren, Hemse 5
hemmanseg. J. Hägg, Gerum 5
hemmanseg. O. Bolin, Alfva 5
hemmanseg. N. Olofsson, Vamlingbo 4
hemmanseg. R. Karlström, Atlingbo 2
hemmanseg. Karl Odin, Fröjel 1
hemmanseg. A. Pettersson, Sanda 1
hemmanseg. N. Hansson, Vamlingbo 1
handl. K. J. Broander, Rone 1
kommiss. A. M.: Eneman 1

Att uppgift saknas från tre socknar (Visby södra landsförsaml., Träkumla och Linde) kan icke göra valets utgång oviss.
Af domsagans 2,296 valberättigade personer deltogo i valet 488 eller något öfver 21 procent, under det lifaktigheten i norra domsagan i år icke höjde sig öfver 16 procent.
Hvad angår enigheten, så var denna lika liten som vid förra valet. Då erhöll Lyth 135, Norrby 125 och skoll. Booberg 66 röster, under det den tredje kandidaten i år, Krist, Johansson, som lär vara uppstäld af de religiösa partierna, visar röstsiffran 96. Af denna röstsplittring vardt följden, att den valde lika litet i år som 1878 erhöll absolut majoritet eller öfver hälften af de afgifna rösterna,
Valets utgång kan för öfrigt icke annat än glädja hvar och en, som intresserar sig för vår ös utveckling, för hvilken hr Lyth redan gjort mycket och kan komma att genom sin inflytande i andra kammaren göra ännu mera.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 6 September 1881
N:r 71

Strid om ett protokoll.

Vid visitation å apoteket i Hemse 27 och 28 December sistl. år anmärktes, att visitationsprotokoll för de föregående åren saknades och att dessa blifvit af apotekaren Fritiof Lillja medtagna, då han sommaren 1880 afflyttade till Vara i Skaraborgs län. Sedan Lillja vägrat att till Hemse apotek afsända åtminstone afskrift af det sista visitationsprotokollet, ålade medicinalstyrelsen L. att vid vite af femtio kr. inom en månad öfverlemna till länsstyrelsen i Skaraborgs län bestyrkt afskrift af visitationsprotokollet för 28 Dec. 1878. L. besvärade sig hos k. m:t, som stadfäste medicinalstyrelsens beslut.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 September 1881
N:r 70

Dödsfall Katarina Helena Mathiasdotter

Att framlidne nämdemannen Jakob Jakobssons efterlemnade maka, Katarina Helena Mathiasdotter, stilla afled vid Hulte i Hemse måndagen den 29 Augusti 1881 kl. 4,15 e. m., i en ålder af 55 år, 3 mån och 22 dagar; sörjd och saknad af syskon, barn och barnbarn samt slägt och vänner, varder härmed tillkännagifvet.
Sv. Ps.-b. 490.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 September 1881
N:r 70

Rättegångs- och Polissaker.

För olaga bränvinshandel fäldes handlanden Oskar Bokström i Hemse att böta 60 kronor och i minuthandelsafgift erlägga 37 kronor 50 öre, Svea hofrätt, som ansett, att full bevisning ej förebragts, har ådömt Bokström edgång.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Augusti 1881
N:r 65

Landsstaten.

Kronolänsman A. M. Eneman har erhållit tjenstledighet från och med 11 till och med 18 dennes, under hvilken tid kronolänsmanstjensten i Hemse och Habblinge ting bestrides af kronolänsman M. E. Svallingson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Augusti 1881
N:r 64