Indragning af gästgifvaregårdar.

Öfver landstiogets förslag om indragning af gästgifverierna vid Isums i Atlingbo, Tjengdartve i Hemse, Bosarfve i När, Stora Röstäde i Ekeby, Hau i Fleringe och Norrgårda i Hellvi har k. m:ts befallningshafvande infordrat häradsbornas yttrande. I södra häradet tillstyrktes förslaget om indragning af de tre ifrågavarande inom häradet belägna gästgifverierna; i norra häradet förordades förslaget endast med afseende på Stora Röstäde och Hau, hvaremot Norrgårda gästgifveri, i likhet med hvad kronofogden framhållit, ansågs böra bibehållas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Juli 1885
N:r 57.

Från södra Gotland.

Senaste torgdagarne
i Hemse hafva visserligen företett jämförelsevis liflig tillförsel både af folk och kreatur, men affärerna hafva inskränkt sig till ett minimum, dels emedan de förut varande prisen, på hvilka säljarne hållit, af köpare ansetts förhöga samt nästan omöjliggjort köpeaftal, dels emedan endast få behof af verkligt goda kreatur gjort sig gällande. Af hästar såldes endast de gamla och billiga till sommarbruk och för de närmaste behofven. Af oxar och kor hafva endast få exemplar afyttrats till slagt. Man tror visserligen, att ett starkt prisfall på kreatur skall inställa sig, men detta torde dock låta vänta på sig, ty om också de:ta års skörd blir klen, finnes ymnigt med gammal halm ilandet, som man tror fyller behofven för nästa vinter.

Idoghet.
Tvänne fattiga döfstumma personer sammanvigdes för omkring 20 år sedan i Rone, och med en viss oro tänkte man på deras framtid, som hvar och en trodde skulle varda endast nöd och elände. Men se mannen, som hade lärt skomakareyrket, kom att drifva detta med alvar och kraft, lefde äfven nyktert och stilla och om några år började de båda, flitiga som myror, sjeltva att bygga egen stugu på Ronehamn. Deras stuga står nu färdig, men för två år sedan blef hustrun illa sjuk och dog nu öser ifrån sin bedröfvade man och 3 barn.

Om taxeringskomitén
med dess luntor, gubbar, gillen, prat och skålar och telefonnätet se\’n — vill jag tala en annan gång. Nu önskar jag bara mig vara tjensteman och dertill en resande sådan. O, hvad bevillningsafdrag jag skulle få, Den nya förordningen i den vägen lär ju enligt vissa lagkarlars uppfattning vara så liberal, att t. o. m. presterna erhålla afdrag för sina resor, då de skola ut att döpa barnungarna i bondstugorna. Ja ja derom är det fråga, ehuru saken ännu är omtvistad. Men om klockaren, som får lunka med, erhåller något sådant (ty de ha väl aldrig kunnat tänka sig minskning i skatten å tjenstens vägnar) afdrag, vet man ej än, men nästa år tänka äfven de lemna in sina långa räkningar. De äro ju statens tjenstemän äfven de såväl som presterna, oaktadt dessa alla uppbära sina löner från socknarna, OR lott att vara komitéledamot hädanefter!

När
är en af landets största och folkrikaste socknar. Dess stora skolhus är ett bland de största på landet. Ett idogt och sträfsamt folk tar sig fram här, trots att jorden ej är med den bästa. Endast i närheten af kyrkan är jorden bördig och trakten vacker, men sedan ser allt kalt och tort ut. Fiskare är nästan hvarje person och af fiske lefva de fleste. Laga skiftet har börjat här för 8 åtta år sedan, men torde räcka i 8 år till, emedan hela socknen är endast ett skifrelag. I »hammaren», en utmark på flere hundra tunland, släppas större delen är Krekta ren. På den nästan landfasta holmen står en välbehöflig fyr. Hamn med ankarplats för fartyg finnes, ehura den ej ofta begagnas. Af vackra gårdar må nämnas Nixstjupssamt Hallute, hvarest är planterad en allé från landsvägen ned till gården och derifrån 6,000 fot genom åkrar och ängar, slutande med en trädgård jämte en af jord bildad terrass. Kyrkan med sitt ovanligt spetsiga torn, som nu håller på att repareras, är mörk invändig, saknande fönster på norra sidomuren. Kyrkogården har ett lågt, nästan sankt läge. Den stora, fiskrika Närså, som flyter tätt förbi kyrkan och skolhuset, drifver flere sågar och qvarnar: ända långt fram på sommaren. Dess största vatten kommer från Laus myr, men hon börjar på andra sidan Tenglingsmyr i Etelhem, I När finnas stenbrott, kalkugnar, mejeri, fisksalteri m. m. samt två handelsbodar. I prestgården finnes en mycket stor ladugård, bygd i forntiden, och i dess trädgård ett mycket stort valnötträd. Gamla seder och bruk sållas här i helgd och dessa menni-kor i När och Lau äro ock ett härdigt, dugtigt och arbetsamt folk samt nästan hvarenda en sjödugliga och fiskare.

Den långvariga torkan
gör att säden ser upptorkad ut, kornet särskildt företer en bedröflig anblick. Större deien är redan nu förderfvad och kan ej bjelpas, om också regn faller. Länge har bonden sett efter hvarje liten molntopp, men himlen har nekat, ser bara hård, torr och varm ut, Råttor, harar och fåglar kunna i flockor varseblifvas vid vattenställena. Nu är det om pågonsin vigtigt att bonden ser till sina kreatur, att de erhålla friskt och tillräckligt vatten.

På himlen
syntes midsommardagen på qvällen ett smalt, långt, hvitt moln, liknande en Himlen deromkriag var grön och gredelin. En qväll kl. 10 derefter syntes en röd pelare uppsuga i vester från synranden till zenit, skiftande i regnbågens färger på sidorna, under det flammor, likt norrsken, varseblefvos på flere håll.

En orm
sågs häromdagen i en hage i runda spiralringar klifva upp uti en smal tall. Men väl uppkommen blef han nedskakad och förpassadas af åskådarne ur lifvet.

Fisket
å östra kusten är högst litet gifvande i sommar. Man tror orsaken vara bristen på ihållande stadiga och sydliga vindar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 Juli 1885
N:r 56.

Å utmätningsauktion

i dag å landskansliet inropades M. Martz\’ konkursmassas fastighet 1/4 mantal Hesselby i Linde, värderadt till nio tusen kronor, af handlande Johan Bokström i Hemse för 8,500 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juli 1885
N:r 55.

Tio dagars tjenstledighet,

räknadt från 2 instundande Juli, har beviljats provinsialläkaren i Hemse doktor V. Nyberg.
Under denna tid kommer provinsialläkaren i Visby doktor A. Goës att jämte sin egen tjenst bestrida provinsialläkaretjensten i Hemse.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Juni 1885
N:r 51.

En utflykt

å jernvägen till Hemse var igår anordnad af stadmissionens söndagsskolas föreståndare pastor Youngberg, i hvilken utfärd de flesta af söndagsskolans barn med föräldrar och anhöriga deltogo. Antalet deltagarne i extratåget, som afgick härifrån klockan half nio på f. m., utgjorde 674.
Efter tågets framkomst till Hemse vid half 12-tiden fingo barnen roa sig med lekar i det gröna och göra små ströftåg omkring näjden. Klockan 1 på middagen samlades de små i missionshuset samt trakterades med mjölk och bullar. Sedan psalmen 268 afsjungits, höll missionseleven Andersson från Örebro en kort bön, hvarefter han sjöng en sång, till hvilken han sjelf ackompanjerade sig på guitarr. Följde så ett föredrag af pastor Bolin från Upsala, sång af söndagsskolans sångtörening samt ytterligare föredrag af kolportör Johansson och stadsmissionär Youngberg.
Den sistnämde lemnade derpå en kort redogörelse öfver söndagsskolans verksamhet. Skolans barnantal utgjorde omkring 300. Barnen hade i år i allmänhet uppfört sig väl, ehuru en del ej regelbundet bevistat skolan. Talaren framhöll att man ej satte så stor vigt på skolan, att man ville sätta den framför folkskolorna, men söndagsskolan vore behöflig i vår tid och motsvarade tidens kraf. Det syntes som den tiden ej vore långt borta, då kristendomsundervisningen komme att skiljas från folkskolan, hvarför det vore nödvändigt att församlingen sjelf började att ombesörja nämda undervisning. Söndagsskolan vore dessutom till nytta och gagn för konfirmationsundervisningen.
Samvaron i missionshuset slöt med bön och afsjungande af psalmen 500.
Färden stäldes derpå ttll stationen, hvarifrån det stora och lifliga jernvägståget afgick klockan 5,45. Vid half 9-tiden på qvällen ankom tåget åter hit till Visby.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Juni 1885
N:r 51.

Missionsmötet i Hemse

13—14 Juni.
(Införes på begäran.)
»Kan den mission, som af oss bedrifves, på något sätt upplifvas, och hvilka äro vilkoren härför?» var den fråga, som vid mötet framkallade den lifligaste öfverläggningen, hvarunder eder korrespondent antecknade följande: Predikant Ahlquist, som först erhöll ordet, betonade, att frågan var en missionsfråga, vigtig för vännerna till missionen, derför att densamma var af Gud befald. Hade varit med i missionens första dagar här på vår ö; kunde ej annat än tacka Gud för den framgång missionen haft; vi böra alla vara tacksamma; men huru bedrifva missionen? Den frågan var vigtig förr, är så äfven nu. All mission ej enligt Guds ord berättigad. Iagen lön erhåller den mission, som ej arbetar Jesus i händerna. Ingen ville väl vara så dåraktig att odla på en redan odlad åker; sådant arbete belönas ej. Ofrälsta og i tusental på vår ö. Att arbeta i visdom med kärlek erhåller full lön. Vår mission är sådan, att den tål att komma fram i ljuset och står för öfrigt i samband med svenska missionsförbuudet, som verkar i Ryssland och Finland.
Petterson, Lummelunda: Ordet mission är liktydigt med kärlek. Man kan låta sin lekamen brinna och ändå ej äga den sanna kärleken. Den, som erfarit kärlekens kraft a bjertat, kan ej låta bli att missionera för Jesus. Blir Jesus först och Jesus sist, då kan lyx: och öfverflöd undvaras, då man får mod att något försaka för Herrens mission, Elfgren, Klinte: Kände verksamheten här under 5 års förlopp. Herren hade verkat, själar blifvit frälsta och Gud hade stadfäst ordet med efterföljande tecken. Nu åter hade slapphet inträdt; man såg allt i mörka färger, var så fattig, så man ej hade råd offra något för missionens sak. Men den som sår rikligen skall ock rikligen uppskära. Derför borde vi så fatta saken, att har Gud gifvit oss hus, penningar, gårdar, borde vi dermed befrämja hans rikssak. Anförde Jakobs ord: Den som omvänder en själ ifrån döden skyler all öfverträdelse, Niklasson, Visby: Frågan ger vid handen, att missionssaken håller på att somna. Detta kunde ej behötvas, om vi emottaga mera ande och tro från Gad. Kunde anföra fakta, emedan haft nöjet vara kassaman, att halfåret 1881 var det som nu, 1882 inflöto till verksamheten 500 kr., 1883 600, 84 600, i år på halfåret endast 800. Förkastade att vi skulle dela oss i grupper kring vissa predikanter utan förordade samverkan. Enighet ger styrka.
Hänvisade till svenska missionsförbundet som årligen utvidgade sin verksamhet. Vore godt sammanhålla det hela, så skulle hvarje menniska på vår ö få höra evangelium. Derför att vi ej voro starka nog, var det nästan omöjligt verka norr på ön. Trodde att hvarje missionär kunde aflägga 1 öre om dagen. Detta skulle Gud välsigna.
Elfström, Ljugarn: Ville endast läsa Rom. 12: 1 v. »Så förmaner jag nu eder bröder vid Guds barmhertighet att I utgifven eder lekamen till ett offer som är lefvande, heligt och Gud behagligt», Ville vi bara öfverlemna våra kroppar åt Herren, fick han äfven snart våra egodelar. Bevisade under diskussionen igår, huru personer kunde supa upp ända till 1,000 kr. om året. När sådana storsupare blifvit omvända, ville de gerna offra sina bränvins- och snuspengar åt missionen. Första året går detta, men följande åren blir det mindre och mindre, man tycker det är för mycket, men det tyckte man ej, då de lades på krogdisken. Ja somliga hus ge intet, trots de kalla sig kristne. Det ansågs högt att gifva 100 kr. 365 öre torde ock blifva en stor summa, ty det som förut förstördes till superi, lyx och öfverflöd tänkes ej på. Berättade om en person, som erhöll en penning af koppar med en enhörning på. Mannen tog denna bild för att vara en häst, en springare, och sade: sådana skall jag låta springa till missionen. Men sedan erhöll han ett sådant mynt af guld; blef då villrådig och begärde råd af pastorn, emedan han tyckte sig ej lofvat missionen guldmynt. Pastorn såg på myntet och sade, att det stod på myntets andra sida ord som betydde »aldrig tillbaka», och då fick äfven guldmyntet springa till missionen. Så borde vi låta våra gåfvor springa till missionen och utgifva allt för Gud.
Weinhult från Småland: Vi hafva idag förut i en predikan hört, ätt Guds nåd, verksam hos en menniska, förmår uträtta märkvärdiga ting. Ville råda hvar och en att sätta stora kraf på sig sjelf, ty vi vilja gerna sätta kraf på andra, under det vi ofta glömma oss sjelfva. Frågans önskningsmål, litaktighet i missionen, blefve då uppfyldt. Hindrande för lifaktigheten står sorgligt nog det, att de kristne ofta stå i harnesk emot hvarandra.
Borde ej strida sing emellan utan emot sina många Åender: Derför mera enighet i handling ej blott i ord.
Vessman från Slite: Läste upp frågan och ville svara ett obetingadt ja till densamma.
Missionen kan och bör upplifvas och ett det största vilkoret derför är att kärleken får drifva den. Kärlekslöshet är detsamma som ogudaktighet. Vi böra frälsas från all ogudaktighet. De kristne böra vara ljus i verlden och allt mer öfva sig i gudaktighet. Ogudaktiga kunna nog predika, ja, hårresande och öfverträffa oss, men utan välsignelse, ty de tala ett och göra ett annat. Vi böra lefva som vi tala. Då kunna de som stå oss nära och våra barn taga oss till föredöme. Att taga vara på barnen är en vigtig mission, de må nu vara egna eller andras.
Wassberg från Visby: Ville svara ja på frågan, ty missionen måste upplifvas, Det gifves här ej något stillestånd, antingen fram eller tillbaka. Böra lemna oss sjelfva helt åt Herren, sedan våra egodelar åt Hans sak; skola täfla om att kungöra Jesu bud. Älska vi honom, vilja vi göra alla folk till lärjungar.
Behöfva då i tvingas utan anser detta ljuft ja som stor glädje. Nu på denna stund böra vi pröfva oss huru vi hafva det med vår Gud i denna sak. Alla borde göra detta hvar och en för sig. Missionssinnet uppkommer och tillväxer derigenom att vi blifva helt geénomfrälsta. Visade på synderskan i Simons hus »den mycket förlåtes han älskar mycket», Då är ej pungen svår att få upp, ty då är man Herrens med ande, själ och kropp. Derför böra vi vara fulle med helig Ande.
Hasselblad, Roma. Jag torde ej få tala med eder många ord; kanske aldrig mera. Alla menniskor beböfva blifva frälsta. Hade hört att ställningen vore klen inom missionen, men det kunde ja hjelpas, om vi ville höra Gud Faders röst. Orsaken var den, att vi icke hade hört fadersrösten, som vill alla menniskor skola frälste varda. Hela denna folkskara ville väl ändå blifva frälst. Derför borde vi ransaka vårt väsende och säga med David: är jag ej på rätt väg, så led mig på rätta vägen för ditt namns skull; derför borde vi se till i dag att vi noga höra på hvad Gud sagt. Vi ha ej hört detta riktigt, det är felet. Herren älskar oss och vill, att vi skall lära känna honom. När detta skett, då törst kunna vi som syskon befrämja vår faders ära,
Trenne talare hade begärt ordet, men som tiden var förliden måste diskussionen, som varat i två timmar, afsluta.. Derefter tackade ordföranden Gud och bad att den förda diskussionen måtte lända till Hans ära och medmenniskor till nytta. Tillräckligt tydliga svar på frågan hade ej uteblifvit. Vidare må nämnas, att på platsen funnos för tillfället minst 15 predikanter, deraf några från fastlandet. Ett större möte är påtänkt att under sommaren hållas i Etelbem, såvida lämpig plats der kan beredas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Juni 1885
N:r 49.

Ett flygsandsfält i stället för åker.

Från Hemse skrifves till Gotl. Alleh.: Den s. k. Petesviken, belägen mellan Öja och Hamra kyrkor, urtappades förra året. Man trodde sig å den flere hundra tunlands vida sjöbotten erhålla en god åker, men man har i stället så misstagit sig, att hela bottnen nu är ett enda stort flygsandsfält, å hvilket den stoftfina sanden under den ständiga blåsten yr vildt och vida omkring. Torsdagen förra veckan var den djupa kanalen fullkomligt igenyrd af sand så långt man kunde skåda. Dritfvor hade bildat sig här och der och öfver en nära intill landsvär gen belägen äng, som troligen förut varit frodig, hade det gulhvita täcket så lägrat sig, att endast en del grästoppar kunde synas öfver detsamma. Allt företedde en hemsk och dyster anblick.
Närboende personer upplyste, att kostnadsförslaget i och för sjötappningen uppgått till 48,000 kronor, men i verklig: het hade kostnaderna blifvit ännu dryga re. Hela nejden var i bekymmer. Något hvar fruktade få sina åkrar och ängar öfveryrda af den rundtom vildt farande sanden, och flere åbor ansågos få gå från gård och grund i och för de till intet tjenande kostnaderna.
När meddelaren nämde torsdag gick genom den för ej länge sedan med en vacker sjö prydda nejden, var ett arbets lag nära landsvägen, der sjön förr slutat, sysselsatt med att ånyo upprensa kanalen. Sanden for vildt upp från skyfflarne. Hvartill arbetet skulle tjena, kunde väl ingen menniska begripa, ty strax efter dem yrde kanalen åter så småningom igen.
Om kronobetjeningen vidtagit några åt gärder i och för detta ledsamma och förderfbringande företag, hade vår meddelare sig ej bekant. Han anser dock sådana vara skyndsammast åf nöden, antingen så att man söker binda sanden eller: ock måste sjön ånyo fyllas med vatten.
Att sjösänkningar ofta misslyckas, är en känd sak, men ett sådant fall som detta, så kortsynt, har man väl sällan hört omtalas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Juni 1885
N:r 49.

Från landsbygden.

Förebud till skogsbrand.
Den 15 Maj var en hemmansägare från Vamlingbo sysselsatt med s. k. bädning af enesvidor. Elden, som dertill skulle begagnas, anlades oförsigtigt nog alltför nära det höga och då torra gräs, som der på platsen växte och hvilket också genast fattade eld. En stor skog hotades att blifva nedbränd, men ett vindkast från motsatt båll dref elden åter tillbaka, hvarefter släckningen med mycken svårighet vidtog. De träd och buskar, som voro i eldens väg, nedbrunno samtliga.

Från en höjd vid Hoburgen
räknade jag, tisdagen 2 Juni, 128 (säger ettbundra tjugnåtta) seglare. Sedan de hade passerat Gotlands södra udde intogo de flesta 5. 8. V. kurs, dock styrde omkring ett 30-tal norrut. 7

Snabb resa
till Öland har kapt. N. Viderström från Sundre gjort. Han seglade från Hoburg till Källa hamn (belägen vid Ölands norra udd) på 7 timmar och från Källa till Hoburg på 8 1/4 timmar. Det skall här till den 59-årige kapt. Viderströms beröm sägas, det han ensam och i odäckad båt färdats öfver Östersjön omkring 500 gånger. Lefve Viderströml! Efier den utanför Sundre år 1874 strandade

»ångaren Dünkerquois»
hafva åtskilliga bönder på strandningsstället upptagit för 1,300 kronor malm metall, dels i form af rör dels ock plåtar. Nu ligger i den lilla Flisviken ett fartyg, som anländt på grunu af ryktet om god förtjenst.

Några flaggor
af tysk, engelsk, norsk, dansk, rysk och svensk nationalitet äro af en yngling från Vamlingbo hittade vid sjöstranden. Eu sjömanskoffert lär äfven vara funnen.

En jernnatur
är en gumma i Sundre socken begåfvad med. Hon har icke på ett tiotal af år, legat en enda natt på annat ställe än i ladugården, hur hård kölden på vintern än varit. Vore det fattigdom, som föranledde henne till denna sjelfmisshushållning, skulle jag beklaga henne, men hon kan, om hon vill, få lefva bättre dagar.

Elfva personer
utflyttade i förra veckan från Sundre och Fide socknar. Sex voro intagna af det förmodade krigets fasor och schappade i väg till utrikes orter.

»För efterkommande».
Sommaren är inne. Nu är det en gyllene tid här på landsbygden, allt växer och spirar upp; fåglarne qvittra, solen ler, skogen doftar aromatiska éngor, man kan med ett ord nu liksom lefva upp på nytt. Midt i egennyttans rike, som sannerligen denna verlden är, fick jag häromdagen skåda en i sitt slag oegennyttig sträfvan. Vid Hemse station har dess nuvarande innehafvare anlagt och med egen kostnad iordningstält en trädgård, så förvånande ordningsfullt och på samma gång planmässigt anlagd, att hvarje trädgårdsvän ej kan annat än glädja sig deråt. Med vänlighet förevisades mig de särskilda partierna deraf, och ehuru företaget nyss börjat, ger det redan nu ägaren ett nöje, men hvilket i förhållande till de sammor, som nedlagts derpå, är tämligen dyrköpt. Än mera oegennyttig framstår saken vid tanken derpå, att np.
v. ägaren aldrig kan ens tänka att hans efterkommande skola draga någon fördel af detsamma, men »min son kan, om han lefver i framtiden, få se, då han reser här förbi någon gång, att dessa träd har hans fader planteradt». Således — et minne blott, men ett kärt sådant.

Gotländska missionsförbundet
höll 13 och 14 Juni halfårsmöte i Hemse. På lördagen börjades mötet kl. 1 med predikningar utaf Jacobson och Pettersson till kl. 1, hvarefter hölls 1 timmes rast, då diskussionen vidtog öfver frågorna: »Hvad vill det säga att vara barn åt Gud? Och hvad förmån äger den som så har blifvit?» samt »Kuana och böra de kristna verka för nykterhet såsom att bära »blåbandet» eller d.? hvilka frågor dryftades flitigt. Derefter predikade Ahlquist och Vessman, hvarefter ombudssammanträdet vidtog och räckte till kl. 9 e.m.
I söndags börjades kl. 10 f.m. med predikan af Jacobson, Elfström och Vassberg till 12. Derefter hölls en till hjertat gående bön utaf Hasselblad från Roma och vidtog en särdeles intressant diskussion öfven frågan: »Kan den mission, som af oss bedrifves, på något sätt upplifvas, och hvilka äro vilkoren härför?» för hvilken viskussion här närmare torde komma att redogöras. Folkskockningen hade nu tagit så väldiga dimensioner, att dörrarne och töustren måste vidöppnas, att de massor som stodo utanför måtte få höra något ord.
Hela buset var bokstafligen fullt och ändå var det folk \’utanför. Som förut valdes äfven denna gång Kristoffer Johansson, Hogrän, att leda diskussionerna. Kl. 2 rastades emot programet till half 4, då predikant Elfgren ledde samtalen öfver frågorna: »Hvad vill Apostelen lära oss med orden »icke bekymrade för något i Filippernas 4: 6—7 v.» och »Uti hvad förhållandestår Guds folk till Rom:b. 12: 9, 10, 11 v:na?» samt »Hvad vill Herren lära oss uti Ef:bretvet 4: 29—30.» Derefter predikade Skedin öfver orden »Är Baal Gud, så tjenen honom, men är Herren Gud, så. tjenen honom». Mötet afslöts utaf Veinhult från Småland med tack och lof åt Gud för det rika Guds ord som blifvit utsådt och den frid vi fått njuta under mötesdagarna.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Juni 1885
N:r 48.

Från Hemse.

Ett söndagsskolmöte
hölls härstädes på inbjudan af förre skolläraren Vessman i missionshustet i söndags för att samråda om för den religiösa söndagsskolan vigtiga saker. Disskussionens ordf. vardt landtbr. Gunnar Nilsson, Ringome i Mästerby, och mötet var besökt af rätt mycket folk, hvarvid det märkliga ioträffade, att så många olika sekter här kunde fördraga ja reat af samråda med hvarandra. Här voro representerade baptister (öfvervägande antal), frikyrkliga, metodister, helgeanister, hjorteaner och s. k, luteraner, som dock i allt ej gilla statskyrkan. De tio uppstälda frågorna afhandlades i lugn och ordning, hvari mötesinbjudaren föregick med godt exempel, Det torde vara första gången något sådant möte hållits, der så i frid allt gått af som nu, emedan fordom de olika sekterna emellan rådt den största splittring och kantighet.

Gotlands söndagsskolförening,
som bildades för någon tid sedan och intager medlemmar från alla religiösa samfund emot en årlig afgift af minst 50 öre, kommer hädanefter att förena söndagsskolorna och vill söka verka för söndagsskolesakens förbättrande härstädes. Föreningens sekreterare är Gunnar Gunnarsson, Ringomé i Mästerby.

Väderleken.
Morgonen 10 dennes var härstädes endast 3, säger 3 grader blidt. En häftig hagelby med storm, hvarvid flere fönsterrutor sprävgdes, for fram vid middagstiden.
I sammanhang härmed må nämnas, att väderlekstelegrammen i Gotl. Alleh. äro för större delen af allmogen välkomna och en del har redan länge önskat att få sådana meddelägden särdeles under bergningstiden. Att det är

Olika nederbörd.
här på ön bör bevisas dermed, att då det i dagarne före och efter pingst regnade norr på landet och i Visby, hade vi här på söder det vackraste väder och knappast en enda regndroppe. Så torr vår säga sig gamla personer ej kunna minnas att här varit på 50 år.

Årsväxten.
Rågen står i allmänhet vacker, hvetet också, korn och vårsäd på lera dåligt, på mylla något bättre. Potatissättningen är i allmänhet nu afslutad.

Tre stora pansarfartyg
gingo nyligen norrut utanför östra kusten.

En hvirfvelvind
medförande en väldig risqvist skrämde 2 dennes vid Ungbåtels i Stånga en häst, fer Ae en s. k. lastvagn, så att djuret kom i vildt sken. I stark fart bar det af fram mot Bosartve, i hvars närhet vagnen stjelpto i diket, hvarvid den åkande föll under vagnen och fick den ena armpipan afbruten.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Juni 1885
N:r 47.