Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Hellvi socken ligger vid Gotlands nordöstra kust.
Gårdsnamn: Annexen, Harde, Hemmungs, Ire Lilla, Ire Stora, Kyrkebols, Kännungs, Längers, Malms, Norrgårde, Nystugu, Saigs, Stengrinde, Sudergårde, Vivlings.
hemmansägaren K. J. Lölqvists konkursbo tillhöriga 7/64 mantal Hägvide i Lärbro. Egendomen, saluvärderad till 3,500 kronor, inropades af hemmansägaren Johan Hellström, Seige i Hellvi, för 2,400 kronor.
— Den till samma tillfälle utlysta auktionen å M. A. Berge 1/4 mantal Tors i Bro instäldes på grund af mellankommen betalning.
Gotlands Allehanda
Onsdagen 16 Januari 1889
N:r 7
på Gotlands landsbygd 1 Januari 1889:
Lärbro socken: födda 33, döda 16, inflyttade 60, utflyttade 124; minskning 47; folkmängd 1,310.
Hellvi socken: födda 10, döda 9, inflyttade 33, utflyttade 36; minskning 2; folkmängd 478.
Gothem socken: födda 18, döda 12, inflyttade 18, utflyttade 25; minskning 1; folkmängd 638.
Norrlanda socken: födda 6, döda 4, inflyttade 18, utflyttade 20; minskning 0; folkmöngd 294.
Gotlands Allehanda
Fredagen 4 Januari 1889
N:r 2
i fredags med styrelsen för Gotlands norra härads brandstodsförening redovisades den senast beslutade uppbörden af 2 öre för 100 kronors försäkringsvärde, hvarefter utbetaltes en del förut beviljade brandskadeersättningar. Redovisning för förestående brandstodsuppbörd lemnades icke af Hellvi, Fleringe och Ala socknar.
Gotlands Allehanda
Måndagen 31 December 1888
N:r 105
(Bref till Gotl. Allehanda.)
Norra Gotland, 8 Dec.
Iakttag nödig försigtighet vid handterandat af hackelse- och andra maskiner!
Häromdagen råkade en tjenstedräng å Kyllej i Helvi att vid arbetet med hackelseskärning få venstra handen, tumma emellan vefven och lådan å maskinen med den följd, att allt skinn och kött bokstafligen slets från benet å tummen; af smärta och blodförlust föll den olycklige i vanmakt, i hvilket tillstånd han en stund efter fans af pigan på stället.
Stormen. Under samtal med personer, boende vid kusten, om stormen, som rasade här den förra månaden, sade de sig ej kunna minnas en dylik storm; de påstå denne var svårare än Novemberstormen den 13 och 14 år 1872. Som ett exempel på den förstes styrka kan nämnas att många halmstackar blefvo förda långa vägstycken, derunder mötande vägfarande, som på så sätt hindrades i sin resa. På ett ställe fattade vinden i en under ett skjul stående vagn och förde den ett långt stycke med sig. I hafsvikarne var vattnet som i en kokande gryta, och närliggande holmar voro omöjliga att skönja för det yrväder af vattenpartiklar, som stormen uppdref. Ramponerade tak, kullblåste gärdesgårdar och afbrutna träd bara öfverallt vittne om stormens raseri.
Drunknad. I lördags 1 Dec. eller fredags 30 Nov. passerade jakten Adolf från Slite, förd af styrman O. Ahnqvist, då den sorgliga händelsen inträffade, att bästemannen Berg gick öfver bord och omkom. Han hade en god stund hållit sig uppe; utan att kunna lemna någon hjelp måste de ombord qvarvaranda 2 männen se den nödstälde försvinna. Den omkomne var gift.
Vraket efter å Rute Misslauper strandade norska barkskeppet »Alfen» inropades i gå å auktion af Neptunbolaget för ett pris a 300 kr.; af samma bolag inropades i vraket varande och i land bergad last för omkring 2.000 kr.
Det minsta krypin, som funnitshär på norra Gotland, har nu försvunnit från sin plats, i det att ägarinnan till detsamma låtit ändra om det. Den bostad jag menar, upptar en yta af omkring 16-20 qv,-fot och var ej högre under takåsen än att man godt kunde stående på golfvet, nå den med handen. Intet loft fans der förut.
Maken till nu nämda bostad var till finnandes för några år tillbaka någonstädes vid vägen, som går till Visby från Fårösand. I denna bygnad bodde då en broder till en rik och mäktig man, hvars bostad var ett slott mot denna kurra. Så olika kunna ödets lotter falla.
I ett hyble i en socken vid ofvan nämda väg bor en qvinna, som — litet smått idiot — har en egen vurm för får. Ej ägande en bit jord, på hvilken hon kan ha sommarbete till något djur eller få vinterfoder till dem, föder hon mellan 8-12 får, som om vintern instängas i ena ändan af bostaden och om sommaren få gå på gatbrinkarne eller hänvisas att genom bästa öppning på någon gärdesgård söka sig föda på klölvervallar och i ängarne; blir hon tillsagd att derifrån borttaga sina kreatur, är hennes tal alltid: di olyckligä kräkän, nå ha di kummi in igän, hva ska’ man göre bi dem da, så här ska ja ränna u ha ett evinnerlit bestyr, o. s. v., oaktadt hon sjelf gifvit dem anvisning på bästa stället att komma in. Att slagta ner någon af dem kan hon på intet vilkor; derför ock, om någon vill köpa något får af henne, så får han det, endast mot löfte att aldrig slagta det. — Genom samma dörr gå både qvinnan och djuren ut och in, de sistnämda genom hennes rum till sitt. Det är rent af vämjeligt att komma in för hennes dörr. Genom två små blyinfattade fönster kommer dagern in i rummet, der ett höns vanligen stoltserar i sängen eller på bordet, katten i spisen; matvaror, kokkärl och några få gångkläder ligga huller om buller på stolans eller under sängen och bordet.
På hvad sätt hon får foder till sina djur, är nästan en gåta; det oaktadt äro de vid godo hull. En idiot — till yrket lappskomakare — har hon äfven boende hos sig.
På tal om elände får jag ej underlåta att omtala ett fall, men af helt annat slag, och der menniskohjertat måste känna sig beklämdt. Å Lärbro sockens fattiggård bor en f. d. båtsman Walla, hvars verkliga namn år Nygren, med familj. Bland en talrik barneskara hafva de tvänne söner, som af försynen blifvit å vanlottade som möjligt. Den äldste af dem — omkring 30 år gammal — är född blind och för öfrigt krymrling. Dag ut och dag in sitter han på en stol, hållande i händerna en sten, som genom gnidning mellan dem blifvit helt och hållet blanksliten, oroligt vaggande med hafvudet under ett beständigt numlande.
Den yngste af dem, omkring 27 år gammal, har ständigt sin plats vid kakelugnen; han är också blind men på samma gång döfstum och äger ingen tillstymmelse till förstånd; under svängningar med kroppen och vridning med hufvudet framstöter han ett läte, liknande vissa djurs stönande ock qvidande. Kol, kalk, sten, eller hvad han får fatt i, för han till munnen, tuggar och sväljer det.
Här är ett fält för den menskliga barmhertigheten att ingripa. — I vårt land finnas många stiftelser och inrättningar för den lidande menskligheten. Då mensklig skröplighet och elände äro vilkoren för inträde på dessa anstalter, så äro väl ofvan nämda varelser mer än någon annan berättigade dertill, för att få en passande vård, hvaraf de nu äro i saknad, tillföljd af föräldrarnes fattigdom.
En friplats på Gotlands sjukhem finnes som vi se af en annons i Gotlands Allehanda, ledig; för den ena af Nygrens vanlottade söner skulle detta vara ett tillfälle få en passande vård.
Biten i högra handen, som nog en längre tid blir oförmögen till arbete, blef en person i Stenkyrka i förra veckan. Djuret, som alltid visat sig folkilsket, nedsköts samma dag, olyckan skedde.
Försäkra kreaturen! För en tid sedan förlorade en arbetare sin enda häst. I dagarna kringgår lista för tecknande af bidrag till en ny, enär det döda djuret som vanligt var oförsäkradt.
Jämlikt med hvad vi gjort en gång förr, anhålles det djurförsäkringsbolaget ville en gång i månaden t. ex. i tidningen tillkännagifva priset på försäkringar. Men fruktar vanligen det är för dyrt och vågar derför ej försäkra.
Gotlands Allehanda
Måndagen 10 December 1888
N:r 99
En bro å landsvägen emellan Barshage i Othem socken och Kumla i Lärbro socken samt en dylik å landsvägen emellan Vägume i sistnämde socken och Stengrinda i Helvi socken komma att omläggas tisdagen 11 i denna månad, då nämda vägstycken derigenom blifva ofarbara; resande kunna i stället begagna sig af vägen förbi Glästade gård i Lärbro socken samt prestvägen emellan Helvi och Lärbro kyrkor.
Gotlands Allehanda
Fredagen 7 December 1888
N:r 98
beväringsmän tillhörande Lärbro kompaniområde nr 184 förrättas:
Fredagen d. 14 Dec., kl. 9 f. m. i Bunge församl. skolhus med beväringsmän från Rute, Fleringe, Bunge och Fårö socknar, samt
Lördagen d. 15 Dec., kl. 9 f. m. i Lärbro församl. skolhus med beväringsmän från Othem, Boge, Hangvar, Hall, Lärbro och Helvi socknar.
Visby, Skäggs den 3 Dec. 1888.
E. L. N. Norén,
Befälhafvare för Lärbro kompaniområde nr 184.
Gotlands Allehanda
Fredagen 7 December 1888
N:r 98
Visby, rådhusrätt.
Skilsmässa begärde i dag hustru Lotten Vikander från sin man sergeant J. P. Vikander. Kärandens ombud var sakföraren Stenmark; svaranden hade infunnit sig personligen. Stämningen innehöll, såsom grund för ansökan det stridiga förhållande som länge rådt makarna emellan och som ej trots såväl pastorn som kyrkoråds varningar blifvit bättre. Hustru Vikandar yrkade att få behålla hos sig makarnas två barn samt att Vikander skulle åläggas bidraga till deras uppehålla.
Svaranden: detta mål har ett viset sammanhang med ett mot min hustru vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjordt af den art, att det måste behandlas inom slutna dörrar, får jag vördsamt anhålla, att så äfven sker mad detta mål, enär jag nödgas framdraga omständigheter, som ej lämpa sig för en större allmänhet.
Borgmästaren. Här kan endast komma i fråga att behandla målet i hvad det rör stämningen och den innehåller intet af den art, att svarandena anhållan kan bifallas, utan får svaranden hålla sig till hvad här är fråga om.
Svaranden. Hvad då oenigheten i äktenskapat angår, har min hustru under fyra års tid gång på gång under längre eller kortare tid mot mitt begifvande öfvergifvit hem och familj och vistats dels i Norrköping och Oskarshamn, dela i Stockholm; huru hon der förhållit sig, torde framgå af det ofvan nämda målet för äktenskapsbrott. Bland vänner och beskyddare har hon haft en som heter Sondell.
Borgmästaren. Detta hör ej alls hit.
Svaranden: Jag anser mig böra utreda orsakerna till oenigheten; nog af, hon har varit tilltalad för sedlighetsbrott i Stockholm.
Käranden: Jag bestrider att hustru Vikander mot mannens vilja öfvergifvit honom; likaledes bestrider jag beskyllningen för äktenskapsbrott, enär hon af rådhusrätten blef frikänd.
Svaranden: Ja, emedan hon visste att i detta fall fordras det två vittnen för fällande och hon var nog klok laga att inga sådana funnos. Föröfrigt får jag tillägga att stämningen här i detta mål ej är undertecknad af min hustru utan af hr Stenmark — nå det fäster jag mig egentligen icke vid — men hr Stenmark har stått i ett mycket intimt förhållande till henne.
Käranden: Jag yrkar ansvar å Vikander för detta påstående.
Svaranden: Jag ger gerna mitt samtycke till skilsmässan, endast beklagande att den ej kommit till stånd för länge sedan. Deremot bestrider jag yrkandet angående barnen; dem vill jag behålla och uppfostra till hederliga menniakor; likaledes bestrider jag allt understöd, ty min hustru har visat att hon kan fortjena mera än jag, som endast har 300 kronors lön.
Kärandeombudet visade nu officielt intyg på att svarandena inkomster nästlidet år uppgått till 1,055 kronor, men svaranden genmälde att han å sin sida, oaktadt han ej klagat, kunde visa att detta var för högt taxeradt; man hade beräknat extrainkomster som han aldrig haft. Käranden anhöll om uppskot för att visa, det hustrun ej mot mannens begifvande lemnat hemmet samt att oenigheten uppkommit genom Vikanders brutalitet. Han hade till och med slagit henne. Svaranden medgaf uppskofvet.
Målet mot bagare Lindbom förevar i dag ånyo. Svaranden bestred alla af käranden vid förra rättegångstillfället gjorda påståenden. Kärandeombudet hörde två vittnen på att Lindbom drifvit sin affär med legda bitriäden. Båda parterna öfverlemnade målet. Utslag 10 December.
För förargelseväckande beteende och fylleri dömdes arbetskarlen Karl Gustafsson att böta 25 kronor.
För olaga utmätning hade i dag hemmansägarne Johan Hansson Alvide och Kristoffer Johansson Enbjänne i Hogrän instämt länsnotarien Donner och kamrer A. Odin. Saken var den att länsnotarien Donner låtit utmäta paviljongen i badhusparken, hvilken Odin bebor, för en Odins skuld. Nu vore emellertid paviljongen kärandenas. Svaranden bestred att utmätningen kunde bli föremål för tvist, enär sökandena ej inom laga tid besvärat sig öfver utmätningen, som vunnit laga kraft. Kärandeombudet begärde uppskof för Odins hörande, hvilket beviljades.
Till förmyndare för makan Johanna Margareta Petterssons omyndiga dotter förordnade rådhusrätten i dag vaktmästaren O. Olsson.
Södra häradsrätten.
(Länsfängelset.)
Ransakning hölls idag med häktade Erik Gustaf Andersson från Norra Meckleby på Öland. Den häktade sade sig vara född 13 November 1842, vistades hos sina fosterföräldrar farbrodern Erik Östenson, Sandby socken på Öland till han var 25 år, gifte sig 1868 med Maria Nilsdotter, med hvilken han har ett barn, födt 1871, blef i Oktober i år af Ölands södra mots häradsrätt dömd till ett års skilnad i äktenskapet för å hustrun öfvergånget våld, hade från åren 1874 flera gånger varit i Stockholm och der arbetat som mureri handtlangare, var första gången här på Gotland 1875 och arbetade då någon tid hos byggmästare Sjöström i Vall. Andra gången hitkom han 13 Oktober i år med ångaren Tjelvar och begaf sig då utåt landsbygden för att söka arbete och kom så till Kronoholmen i Vestergarn der han några dagar arbetade; derefter hos Vahlgren Malmunde och kom så till Pehrsson, Valfva i Eskelhem, der han arbetade från 20 till den 28 Okt. På söndagen bortgick han, men återkom på måndagen, då något bättre klädd än förut. Under sin arbetstid hos Pehrsson hade han visat sig mindre arbetsduglig och blifvit tillsagd att gå sin väg. En dag hade kan gått ifrån gården, då Pehrsson af andra blifvit ombedd att se efter sin arbetskarl ty han gick ikring i bygden. Han hade då påträffats i en hage der han satt och skar sönder ett läderstycke som Pehrsson igenkände vara sitt. Lädret hade han tagit ur en bod dit han inkommit genom att med en sticka lyfta af närfveln. Den 31 Oktober hade den tilltalade tagit en rock, som hängde i en kammare likaledes hos Pehrsson. Rocken hade han gömt i en halmstack och då personer sågo honom syssla der, ginge de till Pehrsson och omtalade detta. Denne fruktade att han skulle sätta eld på halmstacken emedan han hotat med sådant hvarför han eftersågs och träffades då i en hage med åtskilliga kläder i en säck, deribland den omtalade rocken som värderades till 4 kronor, och som dock Pehrsson återfått. För lädret, hvilket dock var skadat genom sönderskäring, fordrade Pehrsson ersättning med 2 kronor. Den häktade innehade vid häktningen 57 kr. 88 öre samt ett silfvercylinderur som han sade sig ha köpt i Visby. Före sin afresa till Gotland hade kan sålt spanmål i Kalmar men ej för mer än omkring 25 kronor; deraf han dock köpt upp en del.
Målet uppsköts för prestbetygs anskaffande.
Norra häradsrätten.
Med för förfalskning häktade hemmansägaren K. J. P. Löfqvist, Hägvide i Lärbro, fortsattes i lördags inför norra häradsrätten ransakning rörande åtskilliga i sparbanker å landsbygden belånade, af L. förfalskade skuldsedlar. Dessa vore till antalet 5: en i Bunge sparbank å 400 kronor, en i Lärbro å 130 kr., samt 4 i Hangvar och Halls sparbank de senare å tillsammans 850 kronor. Sjelf har han på samtlige dessa förbindelser stått som låntagare, samt till borgensmän användt omväxlande följande namn sjökapt. K. J. Löfqvist, Norrgårda, den häktades fader, sjökapt. G. A. Löfqvist, den häktades broder, hemmansägaren Joh. Jak. Hellström, Kännungs, hans svärfader, hemmansägaren M. Joh. Hellström, Seigs, hans svåger, f, hemmaneägaren J. P. Klintbom, Kyllej och hemmaneägaren Ant. Stenberg, Längers, samtliga på ett undantag när bosatta i Hellvi. Alla förnekade bestämdt att de skrifvit sina namn eller gifvit L. löfte att teckna dem på dessa papper, med undantag af Klintbom (på Lärbroreversen), som icke med säkerhet kunde påminna sig förhållandet, men som medgaf att hans namn borde finnas på en af dessa förbindelser, såsom han trodde belånad i Kappelskamn. Funnes ingen sådan derstädes belånad, så vore namnteckningen på denna riktig.
Den tilltalade erkände, att han falskeligen skrifvit såväl samtliga borgesmännens namn, utom Klintboms, äfvensom alla vittnenas namn, med undantag af två, de der bevittnat hans eget. Sjelf hade han deremot icke skrifvit någon af skuldsedlarne. Förfalskningen hade han, med användande af flere slags pennor, utfört dela i sitt hem, dels å Fårösund, der han tidtals uppehållit sig i egenskap af postförare. Den likhet, med hvilken namnen vore efterapade, förklarade kan bero på att han haft äkta namnteckningar på äldre inlösta förbindelser att se efter. Att han haft någon medbrottsling förnekade han bestämdt. Allmänna åklagaren kommissarien Smedberg yrkade ansvar å den tilltalade såväl för förfalskningarna som derför att att han uttagit och uppsåtligen undanhållit fem enskilda bankens och riksbankens utsända avisbref till borgensmännen, allt enligt 18 kap. 4 och 21 paragr. samt 22 kap. 10 och 22 paragr. Med hänsyn till den djerfhet, förfalskaren ådagalagt under många år, yrkades det strängaste ansvar lag stadgar.
Beträffande dessa avisbref förklarade L. att han haft sina gårdsmäns och grannars uppdrag att hämta deras post från Lärbro poststation samt att han dervid behållit, men ej förstört, sådana af honom lätt igenkända avisar från bankerna till personer, hvilkas namn han förfalskat. För närmare utredning af denna del af målet uppsköts ransakningen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93
Visby rådhusrätt.
(Länsfängelset.)
Många förfalskningar. Ransakning har i går hållits med den förut omnämde hemmansägaren Karl Johan Löfgvist från Hägvide i Lärbro, hvilken af kronolänsman Smedberg införpassats till härvarande länsfängelse såsom förvunnen till förfalskning af åtskilliga papper i riksbankens afdelningdontor, samt i Gotlands Enskilda bank. Löfgvist har sedermera inför fängelsedirektören erkänt ännu några förfalskningar i tre sockensparbanker. De förfalskade papper han nu vid ransakningen erkände sig hafva tillverkat och belånat voro följande:
Med den för stöld af bröd häktade drängen Karl Johan Herman Klint, i tjenst hos bagare Lyberg, hölls vid samma tillfälle ransakning. I den utmålats från den anklagades husbonde, hvarpå han blifvit häktad, hette det att han onsdagen 13 dennes saknat omkring 20 stycken s. k. grof bröd, hvarjämte han förlorat åtskilliga persedlar, och för alla dessa stölder misstänkte han Klint, enär denne på senare tiden varit mycket begifven på starka drycker, hvilka han, som varit mycket sparsam om sin lön, på något sätt måste ha förskaffat sig.
Den tilltalade erkände nu, likasom förut vid polisförhöret, ehuru då först efter nekande, att kan ofvannämda dag, stortorgdagen, tillegnat sig 14 eller 15 grofbröd, af hvilka han aflenmat tre eller fyra hos hustru Bolin, hvilken hade brödförsäljning för bagare Lyberg. Hustru Bolin var också uppkallad, men fans ingen anledning antaga att hon afvetat, det bröden varit stulna. På hennes fråga, hvarför Klint kommit till henne med bröd som hon ej reqvirerat, hade han svarat, att det skulle skrifvas upp dagen derpå, och då häri ej låg någonting ovanligt, hade hon nöjt sig med svaret. Ytterligare 5 bröd hade han aflemnat hos sina föräldrar, boende på Klinten. Fadern, förre artilleristen Klint, berättade att sonen vid tillfället kommit ned till fadern i källaren och der sagt att han lemnat modern bröd förtvätt, som hon verkstält åt honom, och på faderns fråga: du har väl aldrig blottstält dig? — hade han svarat: ä, så pappa pratar. Ej heller han kunde misstänka brödens oärliga åtkomst, då de burits hem så öppet, Ett af bröden hade förtärts, de öfriga återlemnats.
Återstoden af bröden, som lågo i en likaledes Lyberg tillhörig korg, hade Klint derefter stält in hos hökaren K. Olsson vid torget. Angående detta berättade Klint, att han under den tid han varit i arbete hos kakelugnsmakare Cedergren gjort bekantskap med Olsson samt att denne, sedan Klint kommit till Lyberg, vid flere tillfällen, då han träffat Klint sagt till honom: hör du, du kan gerna ibland skaffa mig litet bröd. Enligt Klints åsigt hade det varit Olssons mening att den tilltalade skulle stjäla bröden, ty annars kunde ju Olsson ha gjort reqvisition hos bagaren sjelf. Vid nu ifrågavarande tillfälle, hade Olsson, enligt Klints berättelse, stått i dörren till sin bod och, då Klint kommit med korgen, sagt: Jaså, har du bröd nu; det var bra det — hvarpå han, då korgen kommit in i boden, stält den innanför disken.
Olsson, som var inkallad, sökte nu i ett längre, vidlyftigt försvarstal freda sig för denna skarpa anklagelse för delaktighet i stölden. Han påstod att han ej mycket kände Klint, som blott kört för honom några gånger med hr Cedergren hästar, att han aldrig talat vid honom, sedan denne kommit till bagare Lyberg, att Klint bedt honom om att få ställa in korgen i boden, hvilken kan medgifvit, då Klint var alldeles öfverlastad, samt att han med Klints hjelp stött korgen innanför disken för att den ej skalle stå i vägen. På morgonen hade Olssons dräng, som naturligtvis ej kände till hvems korgen var, tagit tre bröd derur till hästarna, och då sedan en pojke kommit för att hämta korgen och Olsson fått se att bröd vore tagna derur, hade han behållit jämväl de 5 återstående, i tanke att sälja dem och sedan liqvidera Lyberg, Han framhöll mycket starkt, att han ej hade skäl att misstänka någon oärlig åtkomst, då ju i bageriyrket det var vanligt att drängarna buro omkring brödet och sålde det till hvem som helst. Om han änskönt köpt brödet, hade han ej begått något straffvärde, mycket mindre nu, när han endast tagit korgen och brödet i förvar.
För att styrka sina påståenden bad han rätten höra upplysningsvis 14-åriga gossen John Pettersson, som varit vittna till när korgen lemnades. Gossens berättelse föreföll dock ganska sväfvande.
Mot Klint yrkade åklagaren ansvar äfven för öfverdådig framfart, fylleri och våld mot person. Samma dag stölden skedde hade han nämligen kört vildt på Adelsgatan samt tilldelat skräddaren J. Pettersson några knytnäfeslag. Klint erkände att han varit berusad och kört fort, men påstod att han blifvit förfördelad af Pettersson. Emellertid erkände han att han slagit honom.
Klint är född 1863 i Lärbro och har aldrig varit straffad.
Åklagaren yrkade ansvar å honom för fylleri, våld mot person, överdådig framfart och för stöld från husbonde samt å Olsson för delaktighet i stölden genom att gå tjufven tillhanda. Detta yrkande grundade åklagaren på Olssons tillvägagångssätt att icke alls om brödkorgen och bröden underrätta Lyberg, hvilken saken dock närmast gälda. Olsson bestred detta yrkande.
Etter öfverläggning dömde rådhusrätten Klint att för första resan snatteri undergå en månads fängelse samt för de öfriga förseelserna till 60 kronors böter eller i ena bot till 1 månad och 9 dagars fängelse. Klint försattes genast på fri fot. Olsson deremot ansåg räten ej hunna mot sitt nekande fällas.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 September 1888
N:r 78.
Länsfängelset.
Inför norra häradsrätten fortsattes i dag den uppskjutna ransakningen med för barnamord häktade ogifta Maria Hallgren från Sudergårda i Hellvi. Åtskilliga vittnen voro till i dag inkallade för att om möjligt utröna, huru vida svaranden redan från början umgåtts med tanken att taga fostret afdaga.
Enkan Anna Brandt från Lingers ansåg att det ej varit svårt för Maria Hallgren att erhålla nödig hjelp vid förlossningen, enär pigan Anna Lingstedt och arbetaren Anders Bergström varit sysselsatta med potatissättning omkring 3 hundra alnar från svarandens bostad och att hon mycket väl kunnat se dem. På morgonen hade vittnet, på väg till Kyllej, träffat Hellgrens två barn i en hage och vid förfrågan efter modres hade det äldsta, gossen, sagt: Ha jär sjauk; dej finnar så mycke blod u vatten fran hennes häudä.
Hustru Sofia Lindbloms från Hemmungs hade biträds vid svarandens två föregående förlossningar. Hon vitsordade att Maria Hallgren alltid visat sig som en öm mor mot de andra barnen.
Arbetaren Anders Bergström från Hemmungs hade varit ute och satt potatis ungefär 3 hundra alnar från den byggning, der svaranden bor. Hon skulle, om hon velat, mycket väl kunnat göra sig hörd af dem. Han hade ej stannat qvar på fältet längre än till 12-tiden, då han blifvit sjuk och måste gå in.
Pigan Anna Lingstedt, likaledes från Hemmungs, vitsordade Bergströms uppgifter i hvad de rörde möjligheten för svaranden att göra sig hörd. Äfven hon hade varit borta från fältet ungefär en timme från kl. 12 för att äta middag. Ingen hade sett svarandens barn, som denna uppgifvit, gå med bud till enkan Brandt.
Rätten höll härefter öfverlaggning, sedan åklagaren, kronolänsman Smedberg, yrkat ansvar å Hallgren enligt 14 kap. 22 paragr. strafflagen, och dömdes Maria Hallgren enligt ofvan anförda lagrum till 5 års straffarbete samt att ersatta vittnena kostnaderna för obduktionen å fostret.
Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Augusti 1888
N:r 65.
Visby rådhusrätt.
För våld, begånnet mot polis, var i dag inför rådhusrätten inkallad förre artilleristen Johan Ahlsten. Han hade sistlidna midsommarafton sökt befria en kamrat, som anhållits af ordningsmakte först med godo och sedan genom sparkar. Sparkarna kostade honom 20 kronor.
Fickan full af kaffe tillgrep i lördags förre husbonden Oskar Fredrik Gardell från Karby, Roma, då han för tillfället var inne i den under Nybergska bokhandeln liggande saluboden, der han satt sig på en kaffebal. Tillgreppet åsågs af ett par i ett inre rum varande konstaplar. Gardell anhölls ute på gatan, men hade då hunnit kasta kaffet ifrån sig.
Svaranden erkände, men målet uppsköts för anskaffande af prestbetyg.
För olaga lotsning hade allmänna åklagaren efter anmälan från lottverket instämt sjökapten Frans Molander, hvilken 13 Juli 1887 skulle under det han var t. f. hamnmästare, lotsat ut ur hamnen Hertigens af Sutherland lustjakt Sans Peur. Enligt meddelande från Sans Peur befälkafvare från Bangkok i Siam, till svar på förfrågan af lottverket, skall befälhafvaren ha tillfrågat svaranden, om han ville lotsa ut fartyget kvartill denne svarat ja och derpå gjort det, samt lemnat jakten vid den vanliga platsen. Kapten Molander bestred detta under påstående att han endast, sin plikt likmätigt, svängde om fartyget och att hans qvarstannande ombord endast berott på att han, som under hertigens vistelse här skött åtskilliga af hans affärer i land, ej för tillfället haft tid att betala en i sista stund kommen räkning, utan måste följa med ut ur hamnen för att erhålla och ilandföra liqvid för räkningen. De lotspenningar, kapten Molander skulle ha erhållit, förklarar han varit bestämda för karlarna, hvilka kastat loss förtöjningarna vid afgången. För vittnens inkallande uppsköts målet.
Länsfängelset.
Inför Norra häradsrätten har i dag företagits ransakning med för barnamord häktade arbetaredottren Maria Mathilda Hallgren från Sudergårda i Hellvi socken. Af obduktionsprotokollet, afgifvet af provinsialläkaren doktor Holmén, framgick att fostret, ett fullgånget gossebarn, lefvat en eller ett par timmar efter födseln, samt att det kunde misstänkas, men ej med bestämdhet sägas, att fostret aflidit genom qvittning eller på annat sätt på grund af bristanda omvårdnad strax efter födelsen.
Den tilltalade, som förut födt 2 oäkta barn, berättade om förloppet, att hon blifvit mycket hastigt sjuk vid middagstiden 2 Juni och känt födslosmärtor, ehuru hon ej väntade sin nedkomst förrän 14 dagar senare. Hon hade förgäfves skickat sina båda barn det ena 7, det andra 5 år till en grannqvinna, hustru Lindblom för att få hennes hjelp, men ingen hade kommit, enär barnen ej åtlydt befallningen. Hon hade sedan i stående ställning, stödd mot sängen, ensam hemma (modren var borta på arbete) framfödt fostret, som fallit i golfvet, enär modern var så sjuk att hon ej kunde hindra det. Hon hade emellertid släpat sig upp i sängen och lagt barnet bredvid sig insvept i en kjol. Hon var nu så sjuk att hon trodde sig skola dö. Hon ville då ej att barnet skulle lefva efter henne, utan lade derför handen öfver dess näsa och mun och qväfde det på så sätt. Hur länge hon legat med handen öfver barnets ansigte kunde hon ej uppgifva, enär hon afsvimmat och varit utan medvetande i flere timmar. Då hon vaknade, var emellertid barnet dödt. Hon förnekade bestämdt att hon förut umgåtts med tanken att bringa fostret om lifter. Den hade hon fått först när hon lagt det i sängen. Hon hade aldrig färnekat sitt hafvandeskap.
Matilda Hallgren är född 31 Juli i 1857 i Lärbro församling. Fadren Petter Niklas Hallgren dog 17 Mars i år, modern är nu bosatt i Hellvi socken, och har dottern sedan sitt 22 år varit hemma och med sitt arbete bidragit till familjens uppehälle. Hon har aldrig förut straffats.
För vittnens inkallande uppsköts målet.
Gotlands Allehanda
Måndagen 23 Juli 1888
N:r 59.