Etikett: Hellvi

Hellvi socken ligger vid Gotlands nordöstra kust.
Gårdsnamn: Annexen, Harde, Hemmungs, Ire Lilla, Ire Stora, Kyrkebols, Kännungs, Längers, Malms, Norrgårde, Nystugu, Saigs, Stengrinde, Sudergårde, Vivlings.

Publicerat

Folkskoleinspektörens berättelse

öfver skolväsendets ställning inom norra skolområdet under sistförflatna året har nu afgifvits, och innehåller i hufvudsak:
Skoldistrikten äro fortfarande 42; de egentliga folkskolorna 45, mindre folkskolorna 2, och småskolorna 22, således en mindre än föregående år 1887, emedan en småskola indrogs i Visby vid höstterminens början förlidet år. Blott en småskola (i Lärbro) har varit flyttande, de öfriga fasta. Samman af folkundervisningsanstalterna inom området har således varit 69.
I dessa 69 skolor ha varit anstälda 46 ordinarie lärare, 1 ordinarie lärarinna (i Fleringe) 1 e. o. lärarinna (Visby) 3 biträdande lärarinnor (Visby), 2 lärarinnor vid mindre folkskolor (Kappelshamn och Akebäck) och 22 småskolelärarinnor, eller tillsammans 75.
Fortsättningsskolor med statsunderstöd ha fuonits 2 inom området, men flere skoldistrikt ha beslutit att under året upprätta sådana. Repetitionsskolor ha flerstädes varit igång, men omfattas på landsbygden med mindre intresse.
Slöjdundervisning för gossar har ytterligare anordnats i 3 distrikt (Roma, Vänge och Slite), så att sådan undervisning nu meddelas i 9 distrikt, Rörande flickornas undervisning i qvinlig handaslöjd har i några distrikt en bättre auvordning blifvit införd (Visby, Othem. Dalhem m. fl.) På de flesta ställen saknas dock ordning, progress och mål.
Inga vakanta lärareplatser funnos vid 1888 års slut. — Ordinarie läraren vid Barlingbo fasta folkskola har afgått med pension. — Nytt skolhus för småskolan har uppförts i Lärbro.
Enligt skolrådeos uppgifter utgjorde vid 1888 års slut folkmängden inom hela området 28,406 personer och hade alltså sedan 1887 minskats med 85. Antalet barn i skolåldern (7—14 år) var vid 1888 års slut 4,105; en minskning med 78 alltså.
Af dessa barn hade under året undervisats i folskolor, mindre folkskolor och småskolor 3,473, i allmänna läroverk, special- och enskilda skolor 249, hvaremot 348 barn saknat skolundervisning i skolorna, nämligen: efter slutad lärokurs enligt folkskolestadgans & 48 98 barn, enligt § 47 123; i hemmen hade undervisats 55, på grund af sjukdom frånvarande voro 13, af annan anledning 59; om 35 saknades uppgift.
I medeltal hade hvarjs lärare haft i folkskolan 50 barn, i småskolan 32.
Om man undantager kostnaderna för lokalers anskaffande och underhåll, så kostade skolorna inom norra området. 65,803 kr. 65 öre, till hvilken summa staten bidragit med 26,861 kr. 59 öre.
Medelkostnaden för hvarje barn inom området blef 11 kr. 21 öre. Fördelas distriktens kostnader för skolundervisningen på hela befolkningen inom området, så belöpa sig utgifterna på hvarje person till 1 kr. 37 öre.
Under året hade inspektören besökt alla skolor, ntom Slitehamns samt en och annan afdelning och fortsättningsskolorna. Kretsmöten hade hållits med Rate- och Kräklingekretsarne, Vidare hade inspektören utfärdat utförliga skrifvelser rörande förbättringar till 9 distrikt. På flere ställen hade han rönt tillmötesgående. Så har besintits nya småskolors upprättande i Rute och Vänge, nya skolbygnaders uppförande i Barlingbo och Vänge.
Redogörelsen åtföljes af en omsorgsfullt utarbetad statistik öfver skolgången i de olika distrikten, räknad i procenttal. Så hade den i Fårö, Källange och Vallstena, Lokrume, Viklau, Bro, Halla, Visby, Hejnum och Bäl, Ardre, Östergarn, Endre och Hejdeby samt Sjonhem belöpt sig till 97—90 proc.
I Othem, Bunge, Tingstäde, Hörsne med Bara, Hangvar, Fole, Gothem, Dalhem, Norrlanda, Kräklingbo och Anga, Lärbro, Boge, Roma, Stenkyrka, Ganthem, Barlingbo med Ekeby, Buttle, Rute, Ala, Lummelunda, Follingbo med Akebäck och Hellvi uppgått till 89—80 proc.
I Veskinde, Björke, Vänge, Martebo, Fleringe och Gammalgarn till 79—70 proc.
Skolbesökens medelprocent öfver hela området var 87,59 procent.

Gotlands Allehanda
Fredagen 3 Maj 1889
N:r 50

Publicerat

Auktion på Kyllej.

Onsdagen den 24 innevarande April kl. 10 f.m. låter enkan Anna Ekbom på Kyllej genom offentlig och frivillig auktion till den mestbjudande försälja 2:ne goda mjölkkor, ett par unga, utmärkt vackra dragoxar, lam och höns, en fiskbåt med segel, flundrenät, bord, stolar, sängställen, en soffa, ett väggur, 3 st, fickur, en symaskin, lione- och sävgkläder, ett parti linblår, lampor, laggkärl, grytor, pannor, blecksaker, kistor, en väfstol med tillbehör rm. m, som till ett väl vårdadt, mindre bo hörer.
Vid samma tillfällo kommer äfven att försäljas en Anna Ekbom tillhörig jordlägenhet, omkring 4 tunnland, afsöndrad från Viflings hemman i Helvi på 14 års tid, men som möjligen med gårdsinnehafvarens medgifvande kan komma att förlängas, med derå uppförda manoch ladugårdsbygnad i godt skick att genast tillträdas, samt dessutom 1/8 i den så kallade Klasholmen, som i vanliga år lemnar 3 till 4 bäckar hö. För lösa egendomen lemnas åt godkände inropare anstånd med betalningen till den 1 nästkommande September och för fastigheten blifva vilkoren hvilka för en reel köpare blifva ganska förmånliga, före utropet tillkännagifna.
Kopartve i Rute den 17 April 1889.
Efter anmodan,
J. S. KARLSTRÖM.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 18 April 1889
N:r 45

Publicerat

Från landsbygden.

Norra Gotland, 8 Dec.
Iakttag nödig försigtighet
vid handterandet af hackelse- och andra maskiner!
Häromdagen råkade en tjänstedräng å Kyllej i Helvi att vid arbstet med hackelseskärning få venstra handens tumme emellan veafven och lådan å maskinen med den följd, att allv skinn och kött bokstafligen slets från benet å tummen; af smärta och blodförlust föll den olycklige i vanmakt, i hvilket tillstånd han en stund efter fans af pigan på stället.

Stormen.
Under samtal mel personer, bande vid kusten, om stormen, som rasade här den förra månaden, sade de sig ej kunna minnas en dylik storm; de påstå denne var svårare än Novemberstormen den 13 och 14 år 1872. Som ett exempel på den förstes styrka kan vämnas att många halmstackar blefvo förda långa vägstycken, derunder mötande vägfarande, som på så sätt hindrades i sin resa. På ett ställe fattada vinden i en under ett skjul stående vagn och förde den ett långt stycke med sig. I hafsvikarne var vattnet som i en kokande gryta, och närliggande holmar voro omöjliga att skönja för, det yrväder af vattenpartiklar, som stormen uppdref. Ramponerade tak, kullblåsta gärdesgårdar oci afbrutna träd bära öfverallt vittne om stormens raseri.

Drunknad.
I lördags 1 Dec. eller fredags 30 Nov. passerade jakten Adolf från Slite, förd af styrman O. Ahnqvist, då den sorgliga händelsen inträffade, att bästemannen Berg gick öfver bord och omkom. Han hade en god stund hållit s\’g uppe; utan att kuuna lemna någon bjelp måste de ombord qvarvarande 2 männen se den nödstälde försvinna. Den omkomne var gift.
Vraket efter å Rute Misslauper strandade norska barkskeppet »Alfen> inropades i gå å auktion af Neptunbolaget för ett pris a 300 kr.; af samma bolag inropades i vraket varande och i land bergad last för omkring 2.000 kr.

Det minsta »krypin»,
som funnits här på norra Gotland, har nu försvunnit från sin plats, i det att ägarinnan till detsamma låtit ändra om det. Den bostad jag menar, upptar en yta af omkring 16—20 qv.-fot och var ej högre under takåsen än att man godt kunde stående på golfvet, nå den med handen. Intet loft fans der förut.
Maken till na nämda bostad var till fionandes för några år tillbaka någonstädes vid vägen, som går till Visby från Fårösund. I denna bygnad bodde då en broder till en rik och mäktig man, hvars bostad var ett slott mot (RR kurra. Så olika kunna ödets lotter alla.

I ett hyble
i en socken vid ofvan nämda väg bor en qvinna, som — litet smått idiot har en egen vurm för får. Ej ägande en bit jord, på hvilken hon kan ha sommarbete till något djur eller få vivterfoder till dém, föder hon mellan 8—12 får, som om vintern instäugas i ena ändan af bostaden och om sommaren få gå på gatbrinkarne eller hänvisas att genom bästa öppaing på någon gärdesgård söka gig föda på klöfvervallar och iärgarne; blir hon tillsagd att derifrån borttaga sina kreatur, är hennes tal alltid: »di olyckliga kräkän, nå ha di kummi in igär, hva ska\’ man göre bi dem da, så här ska ja ränna u ha ett evinnerlit bestyr» o. s. v., oaktadt hon sjelf gifvit dem anvisnirg på bästa stället att komma in. Att slagta ner någon af dem kan hon på intet. vilkor; derför ock, om någon vill köp: något får af henne, så får han det, endast mot löfte att aldrig slagta det. — G>nom samma dörr gå både qvinnan och djuren ut och in, de sistnämda genom hennes rum till sitt. Det är rent af vämjeligt att komma in för hennes dörr. Genom två små blyinfattade fönster kommer dagern in i rummet, der ett höns vanligen stoltserar i sängen eller på bordet, katten i spisen; matvaror, kokkäri och några tå gångkläder ligga huller om buller på stolarae eller under sängen och bordet.
På hvad sätt hon får foder till sina djur, är nästan en gåta; det oaktadt äro de vid godt hull. Es idiot — till yrket lappskomakare — har hon äfven boande hos sig.

På tal om elände
får jag ej underläta att omtala ett fall, men af helt annat slag, och der menniskobjertat måste känna sig beklämdt. Å Lärbro sockens fattiggård bor en f. d. båtsman Walla, hvars verkliga namn är Nygren, med familj. Bland en talrik barneskara hatva de tvänhe söner, som af försynen blifvit så vanlottade som möjligt. Den äldste af dem — omkring 30 år gammal — är född blind och för öfrigt krymfling. Dag ut och dag in sitter ban på en stol, hållande i händerna en sten, som genom gnidning mellan dem blifvit helt och hållet blanksliten, oroligt vaggande med hufvudet under ett beständigt mumlande.
Den yngste af dem, omkring 27 är gammal, har ständigt sin plats vid kakelugnen; kan är också blind men på samma gång döfstum och äger ingen tillstymmelse till förstånd; noder evängningar med kroppen och vridning med hufvudet iramstöter han ett läte, liknande vissa djurs stönande och qvidande. Kol, kalk, sten, eller hvad han får fatt i, för han till muupen, tuggar och sväljer det.
Här är ett fålt för den menskliga barmhertigheten ått ingripa. — I vårt land finnas många stiftelser och inrättningar för den lidande menskligheten, Då mensklig skröp\’ighet och eläuvde äro vilkoren för inträde på dasaa anstalter, så äro väl ofvan nämda varelser mer än någon annan berättigade dertill, för att få en passande vård, hvaraf de nu äro i saknad, tillföljd af föräldrarnes fattigdom.
En friplats på Gotlands sjukhem fiunes, s.m vi se af en annons i Gotlands Allebanda, ledig; för den ena af Nygrens vanlottade söner Sue detta vara ett tillfälle tå en passande vård.

Biten
i högra handen, som nog en längre tid blir oförmögen till arbete, blef en person i Stenkyrka i förra veckan. Djuret, som alltid visat sig folkilsket, nedsköts samma dag, olyckan skedde.

Försäkra kreaturen!
För en tid sedan förlorade en arbetare sin enda häst. I dagarne kringgår lista för tecknande af bidrag till en ny, enär det döda djuret som vanligt var oförsäkradt.
Jämlikt med hvad vi gjort en gång förr, anhålles det djurförsäkringsbolaget ville en gång i månaden t. ex. i tidningen tillkännagitva priset på försäkringar. Man fruktar vanligen det är för dyrt och vågar derför ej försäkra.

Gotlands Allehanda
Måndagen 10 December 1888
N:r 99

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Skilsmässa begärde i har hustru Lotten Vikander från sin man sergeant J. P. Vikander. Kärandens ombud var sakföraren Stenmark; svaranden hade infunuit sig personligen. Stämningen innehöll, såsom grund för ansökan det stridiga förhållande som länge rådt makarne emellan och som ej trots såväl pastors som kyrkoråds varningar blifvit bättre. Hustru Vikander yrkade att få behålla hos sig makarnes två barn samt att Vikander skulle åläggas bidraga till deras uppehälle.
Svaranden: Då detta mål har ett visst sammanhang med ett mot min hustru vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjordt af den art, att det måste behandlas inom slutna dörrar, får jag vördsamt anhålla, att så äfven sker med detta mål, enär jag nödgas framdraga omständigheter, som ej lämpa sig för en större allmänhet, Borgmästaren. Här kan endast komma i fråga att behandla målet i hvad detrör stämningen och den innehåller intet af den art, att svarandens anhållan kan bifallas, utan får svaranden hålla sig till hvad här är fråga om.
Svaranden: Hvad då oenigheten i äktenskapet angår, har min hustru under fyra års tid gång på gång under längre eller kortare tid mot mitt begifvaude öfvergifvit hem och familj och vistats dels i Norrköping och Oskarshamn, dels i Stockholm; huru hon der föfhållit sig, torde framgå af det ofvan nämda målet för äktenskapsbrott. Bland vänner och beskyddare har hon haft en som heter Sondell.
Borgmästaren: Detta hör ej alls hit.
Svaranden: Jag anser mig böra utreda orsakerna till oenigheten ; nog af, hon har varit tilltalad för sedlighetsbrott i Stockholm.
Käranden: Jag bestrider att hustru Vikander mot mannens vilja öfvergifvit honom; likaledes bestrider jag beskyllningen för äktenskapsbrott, enär hon af rådhusrätten blef frikänd, Svaranden: Ja, emedan hon visste att i detta fall fordras det två vittnen för fällande och hon var nog klok laga att inga sådana funnos. Föröfrigt får jag tillägga att stämningen här i detta mål ej är undertecknad af min hustru utan af hr Stenmark — nå det fäster iag mig egentligen icke vid — men hr Stenmark har stått i ett mycket intimt förhållande till henne.
Käranden: Jag yrkar ansvar å Vikander för detta påstående.
Svaranden: Jag ger gerna mitt samtycke till skilsmässan, endast beklagande att den ej kommit till stånd för länge sedan. Deremot bestrider jag yrkandet angående barnen; dem vill jag behålla och uppfostra till hederliga menniskor; likaledes bestrider jag allt understöd, ty min hustru har visat att hon kan förtjena mera än jag, som endast har 300 kronors lön.
Kärandeombudet visade nu officielt intyg på att svarandens inkomster nästlidet år uppgått till 1,055 kronor, men svaranden genmälde att han å sin sida, oaktadt han ej klagat, kunde visa att detta var för högt taxeradt; man hade beräknat extrainkomster som han aldrig haft. Käranden anhöll om uppskof för att visa, det hustrun ej mot mannens begifvande lemnat hemmet samt att oenigheten uppkommit genom Vikanders brutalitet. Han hade till och med slagit henne. Svaranden medgaf uppskofvet.

Målet mot bagare Lindbom förevar i dag ånyo. Svaranden bestred alla at käranden vid förra rättegångstillfället gjorda påståenden. Kärandeombudet hörde två vittnen på att Lindbom drifvit sin affär med legda bitriäden. Båda parterna öfverlemnade målet.
Utslag 10 December.

För förargelseväckande beteende och fylleri dömdes arbetskarlen Karl Gustafsson att böta 25 kronor.

För olaga utmätning hade i dag hemmansägarne Johan Hansson Alvide och Kristoffer Johansson Enbjänne i Hogrän instämt länsnotarien Donner och kamrer A. Odin. Saken var den att länsnotarien Donner låtit utmäta paviljongen i badhnsparken, hvilken Odin bebor, för en Odins skuld. Nu vore emellertid paviljongen kärandenas. Svaranden bestred att utmätningen kunde bli föremål för tvist, enär sökandena ej inom laga tid besvärat sig öfver utmätningen, som vunnit laga kraft. – Kärandeombudet begärde uppskof för Odins hörande, hvilket beviljades.

Till förmyndare för enkan Johanna Margareta Petterssons omyndiga dotter förordnade rådhusrätten i dag vaktmästaren O. Olsson.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset.) Ransakning hölls idag med häktade Erik Gustaf Andersson från Norra Meckleby på Öland. Den häktade sade sig vara född 13 November 1842, vistades hos sina fosterföräldrar farbrodern Erik Östenson, Sandby socken på Öland till han var 25 år, gifte sig 1868 med Maria Nilsdotter, med hvilken han har ett barn, födt 1871, blefi Oktober i år af Ölands södra mots häradsrätt dömd till ett års skilnad i äktenskapet för å hustrun öfvergånget våld, hade från åren 1874 flera gånger varit i Stockholm och der arbetat som murerihandtlangare, var första gången här på Gotland 1875 och arbetade då någon tid hos byggmästare Sjöström i Vall, Andra gången hitkom han 13 Oktober i år med ångaren Tjelvar cch begaf sig då utåt landsbygden för att söka arbete och kom så till Kronoholmen i Vestergarn der han några dagar arbetade; derefter hos Vahlgren Malmunde och kom så till Pehrsson, Valfva i Eskelhem, der han arbetade från 20 till den 28 Okt. På söndagen bortgick han, men återkom på måndagen, då något bättre klädd än förut. Under sin arbetstid hos Pehrsson hade han visat sig mindre arbetsduglig och blifvit tillsagd att gå sin väg. Ha dag hade han gått ifrån gården, då Pehrsson af andra blifvit ovbedd att se efter sin arbetskarl ty han gick ikring i bygden. Han hade då påträffats i en hage der han satt och skar sönder ett läderstycke som Pehrsson igenkände vara sitt. Lädret hade han tagit ur en bod dit han inkommit genom att med en sticka lyfta af närfveln. Dev 31 Oktober hade den tilltalade tagit en rock, som hängde i en kammare likaledes hos Pehrsson. Rocken hade han gömt i en halmstack och då personer sågo honom syssla der, gingo de till Pehrsson och omtalade detta. Denne fruktade att han skulle sätta eld på halmstacken emedan han hotat med sådant hvarför han eftersågs och träffades då i en hage med åtskilliga kläder i en säck, deribland den omtalade rocken som värderades till 4 kronor, och som dock Pehrsson återfått. För lädret, hvilket deck var skadat genom sönderskäring, fordrade Pehrsson ersättning med 2 kronor. Den häktade innehade vid häktningen 57 kr. 88 öre samt ett silfvercylinderur som han sade sig ha köpt i Visby. Före sin afresa till Gotland hade han sålt spanmål i Kalmar men ej för mer än omkring 25 kronor; deraf han dock köpt upp en del.
Målet uppsköts för prestbetygs anskaffande.

Norra häradsrätten.
Med för förfalskning häktade hemmansägarer K. J. P. Löfqvist, Hägvide i Lärbro, fortsattes i lördags inför norra häradsrätten ransakning rörande åtskilliga i sparbanker å landsbygden belånade, af L. förfalskade skuldsedlar. Dessa voro till antalet,5: en i Bunge sparbank å 400 kronor, en i Lärbro å 130 kr., samt4i Hangvar och Halls sparbank de senare å tillsammans 850 kronor. Sjelf har han på samtlige dessa förbindelser stått som låntagare, samt till borgensmän användt omväxlande följande namn: sjökapt. K. J. Löfqvist, Norrgårda, den häktades fader, sjökapt. G. A. Löfqvist, den häktades broder, hemmansägaren Job. Jak. Hellströn, Kännungs, hans svärfader, hemmansägaren M. Joh. Hellström, Ssigs, hans svåger, f. hemmansägaren J. P. Klintbom, Kyllej och hemmansägaren Ant. Stenberg, Längers, samtlige på ett undantag när bosatta i Hellvi. Alla förnokade bestämdt att de skrifvit sina namn eller gifvit L. löfte att teckna dem på dessa papper, med undantag af Klintbom (på Lärbroreversen), som icke med säkerhet kunde påminna sig förhållandet, men som medgaf att hans namn borde finnas på en af dessa förbindelser, såsom han trodde belånad i Kappelshamn. Funnes ingen sådan derstädes belånad, så vore namnteckningen på denna riktig.
Den tilltalade erkände, att han falskeligen skrifvit såväl samtlige borgesmännens namn, utom Klintboms, äfvensom alla vittnenas namn, med undantag af två, de der bevittnat hans eget. Sjelf :hade han deremot icke skrifvit någon af skuldsedlarne. Förfalskningen hade han, med användande af flere slags pennor, utfört dels i sitt hem, dels å Fårösund, der han tidtals uppehållit sig i egenskap af postförare. Den likhet, med hvilken namnen voro efterapade, förklarade han bero på att han haft äkta namnteckningar på äldre inlösta förbindelser att se efter. Att han haft någon medbrottsling förnekade han bestämdt.
Allmänna åklagaren kommissarien Smedberg yrkade ansvar å den tilltalade såväl för förfalskningarne som derför att att han uttagit och uppsåtligen undanhållit fem enskilda bankens och riksbankens utsända avisbref till borgensmänner, allt enligt 12 kap. 4 och 21 paragr. samt 22 kap. 10 och 22 paragr. Med hänsyn till den djerfhet, förfalskaren ådagalagt under många år, yrkades det strängaste ansvar lag stadgar.
Beträffande dessa avisbref förklarade L. att han haft sina gårdsmäns och grannars uppdrag att hämta deras post från Lärbro poststation samt att han dervid behållit, men ej förstört, sådana af honom lätt igenkända aviser från bankerna till personer, hvilkas namn han förfalskat. För närmare utredning af denna del af målet uppsköts ransakningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
(Länsfängelset.) Många förfalskningar. Rausakning har i går hållits med den förut omnämde hemmansägaren Karl Johan Löfqvist från Hägvide i Lärbro, hvilken af kronolänsman Smedberg införpassats till härvarande länsfängelse såsom förvunnen till förfalskning af åtskilliga pappor i riksbankens afdelningskontor, samt i Gotlands Enskilda bank. Löfqvist har sedermera inför fängelsedirektören erkänt ännu några fira uningar i tre sockensparbanker. De förfalskade papper bau nu vid ransakningen erkände sig hafva tillverkat och belånat voro följande:
1.) En lånehandling i riksbankens afdelningskontor af 30 Januari 1883 å450 kronor. Som utgifvare stod Löfqvist sjelf, som löftesmän hemmansägarne Johan Olofsson, Vikers i Lärbro, och Johan Olsson, Hägvide i Lärbro; Vittnen voro nämdemannen Å. Englund, Banna i Lärbro, samt dennes son Adolf Eaglund. Alla dessas namn voro skrifna af Löfqvist sjelf.
2.) En lånehandling i riksbankens afdeloingskontor å 400 -kronor, daterad 23 April i år.
Å denna stodo namnen Johan Olofsson, Elof Edmark och Mårten Olsson, alla falska.
Med denna handling följde ett öfverkorsadt koncept, dateradt 12 April och lydande på 450 kronor. Äfven här voro namnen, desamma, falska. Papperet hade följt med, emedan vederhäftighetsintyget befann sig på detsamma.
3.) En lånehandling i riksbankens afdelningskontor, lydande å 600 kronor, och daterad 7 Maj 1888. På deana stod ofvannämde Oiofsson som låntagare; för öfrigt voro namnen de OR som på förra papperet och likaledes falska.
4.) En lånehandlingi Gotlands Enskilda bank lydande å 500 kronor. Som utgifvare stod här O. Olsson, Hägvids, och som löftesmän Mårten Olsson, Hägvide, samt gårdsmannen Elof Edmark. På blanketten stod Löfqvists eget namn.
5.) Ena lånehandling i Gotlands enskilda bank, Inde å 500 kronor. Samma namn som här ofvan.
6.) Enlånehandling i Gotlands Enskilda bank, lydande å 325 kronor. Här voro de förfalskade namnen broderns Gustaf Alfred Löfqvist, Norrgårda i Hellvi, och svågerns Johan Hedström, Hellvi. Det tredje namnet, Anton Stenberg, Längers i Hellvi, var deremot äkta.
7.) Enlånehandling i Fårösunds sparbank å 400 kronor, troligen utgifven år 1883. De förfalskade namnen voro broderns och svågerns.
8.) En lånehandling i Kappelshamns sparbank å 650 (750?) kronor med broderns och svågerns förfalskade namn. Utgifoingstid antagligen 1884,
9.) En lånehandling i Lärbro sparbank å 130 kronor, utgifven år 1885 eller 1886. Äfven här voro brodern och svågern löftesmän.
Förfalskningarnas belopp stiger sålunda till en summa af omkring 4 tusen kronor.
Af dessa falska papper förevisades vid rätten endast riksbankens tre; enskilda banken var ej närvarande genom något ombud, ej heller någon af sparbankerna.
De penningar, som Löfqvist erhållit å de falska handlingarna, har han användt dels till omsättningar, så att några af de här ofvan upptagna skuldbeloppen nu ej äro så stora utan delvis afbetalta; Svarauden nekade bestämdt till att han hade haft någon hjelp vid förfalskningarna; han hade sjelf verkstält dem alla, sjelf hos kronolänsmannen anhållit om och fått vederhäftighetsbevis för löftesmännen och sedan insändt handlingarne med posten eller genom kommissionär i Visby.
Upptäckten af förfalskningarna hade skett derigenom att en af de falska löftesmännen Johan Olofsson, Vikers blifvit lagsökt för ett af Löfävist ej i rätt tid omsatt lån. På ombudsmannens i riksbanken fråga hura Löfqvist gått till väga för att dölja för sina löftesmän, att han användt deras namn, då ju bankerna alltid plägade avisera, svarade den anklagade att han, som körde posten mellan Othem och Fårösund, på postkontoret i Lärbro alltid plägade få bref och tidningar till sina grannar. Brefven från riksbauken hade han lätt att igenkänna på deras stämpel, på dem från enskilda banken kände han igen på stilen.
Hvad reversen å 130 kronor i Lärbro sparbank beträffar kände bankens styrelse redan till denna förfalskning och för att tillgodogöra sig för beloppet hade han måst lemna dem ett qvartal af legan för postköraingen samt en häst.
Om sina lefnadsförhållanden berättade Löfqvist att han var född 1 Sept. 1842 i Hellvi socken. Föräldrarne äro Karl Johan Ljfqvist och hans hustru Anna Sofia, båda ännu i lifvet och boende å Nor.gårda i Hellvi. Till år 1877 vistades han i hemmet, då han med 3 tusen kronors hjelp hemifrån köpte 1/8 mantal Längers i Hellvi för 5,500 kronor. Detta hemman ägde han till 1880, då han, medan det låg under skifte, sålde för 4 tusen kronor, för hvilken summa han nyssnämda år förvärivade 7/64 mantal Hägvide. År 1872 gifte han sig och fick i hemgift 800 kronor. Som orsak till förfalskningarne uppgaf han ständiga penningesvårigheter, uppkomna genom förluster, dels på Längers, dels på borgen; bland annat hade han förlorat 700 kronor i Klintboms på Kyllej konkurs. Det var då han belånat det falska papperet i Kappelshamns sparbank.
För vidare utredning uppsköts ransakningen.
Med den för stöld af bröd häktade drängen Karl Johan Herman Klint, i tjenst hos bagare Lyberg, hölls vid samma tillfälle ransakning. I den anmälan från den anklagades husbonde, hvarpå han blifvit häktad, hette det att han onsdagen 13 dennes saknatomkring 20 stycken s. k. grofbröd, hvarjämte han förlorat åtskilliga persedlar, och för alla dessa stölder misstänkte han Klint, enär denne på senare tiden varit mycket begifven på starka drycker, hvilka han, som varit mycket sparsam om sin lön, på något sätt måste ha förskaffat sig.
Den tilltalade erkände nu, likasom förut vid polisförhöret, ehuru då först efter nekande, att han ofvannämda dag, stortorgdagen, tillegnat sig 14 eller 15 grofbröd, af hvilka han aflemnat tre eller fyra hos hustrn Bolin, hvilken hade brödförsäljning för bagare Lyberg. Hustru Bolin var ockeå uppkallad, men fans ingen anledning avtaga att hon afvetat, det bröden varit stulna. På hennes fråga, hvarför Klint kommit till henne med bröd som hon ej reqvirerat, hade han svarat, att det skulle skrifvas upp dagen derpå, och då häri ej låg någonting ovanligt, hade hon nöjt sig med svaret. Ytterligare 5 bröd hade ban aflemnat hos sina föräldrar, boende på Klinten. Fadern, förre artilleristen Klint, berättade att sonen vid tillfället kommit ned till fadern i källaren och der sagt att han lemnat modern bröd för tvätt, som hon. verkstält åt honom, och på faderns fråga: »du har väl aldrig blottstält dig?» hade han svarat: »ä, så pappa pratar». Ej heller han kunde misstänka brödeas oärliga åtkomst, då de burits hem så öppet. Ett af bröden hade förtärts, de öfriga återlemnats.
Återstoden af bröden, som lågo i en likaledes Lyberg tillhörig korg, hade Klint derefter stält in hos hökaren K. Olsson vid torget.
Angående detta berättade Klint, att han under den tid han varit i arbete hos kakelugnsmakare Cadergren gjort bekantskap med Oisson samt att denne, sedan Klint kommit till Lyberg, vid flere tillfällen, då han träffat Klint sagt till honom: »hör du, du kan gerna ibland skaffa mig litet bröd.» Enligt Klints åsigt hade det varit Olssons mening att den tilltalade skulle stjäla bröden, ty annars kunde ju Olsson ha gjort reqvisition hos bagaren själf. Vid nu ifrågavarande tilltälle, hade Olsson, enligt Klints berättelse, stått i dörren till sin bod och, då Klint kommit med korgen, sagt: »Jaså, har du bröd nu; det var bra det» — hvarpå han, då korgen kommit in i boden, stält den innanför disken.
Olsson, som var inkallad, sökte nu i ett längre, vidlyftigt försvarstal freda sig för denna skarpa anklagelse för delaktighet i stölden. Han påstod att han ej mycket kände Klint, som blott kört för honom några gånger med hr Cadergrens hästar, att han aldrig talat vid honom, sedan denne kommit till bagare Lyberg, att Klint bedt honom om att få ställa in korgen i boden, hvilket han medgifvit, då Kliat var alldeles öfverlastad, samt att han med Klints hjelp stält korgen innanför disken för att den ej skulle stå i vägen. På morgonen hade Olssons dräng, som naturligtvis ej kände till -hvems korgen var, tagit tre bröd derur till hästarne, och då sedan en pojke kommit för att hämta korgen och O\’sson fått se att bröd voro tagna derur, hade han bahållit jämväl de 5 återstående, i tanke att sälja dem och sedan liqvidera Lyberg. Han framhöll mycket starkt, att han ej hade skäl att misstänka någon oärlig åtkomst, då ju i bageriyrket det var vanligt att drängarne buro omkring brödet och sålde det till hvem som helst. Om han änskönt köpt brödet, hade han ej begått något straffvärdt, mycket mindre nu, när han endast tagit korgen och brödet i förvar.
För att styrka sina påståenden bad han rätten höra upplysningsvis 14-årige gossen John Pettersson, som varit vittne till när korgen lemnades. Gossens berättelse föreföll dock ganska sväfvande.
Mot Klint syrkade åklagaren ansvar äfven för öfverdådig framfart, fylleri och våld mot person. Samma dag stölden skedde hade han nämiigen kört vildt på Adelsgatan samt tilldelat skräddaran J. Pettersson några knytnäfsslag. Klint erkände att han varit barusad och kört fort, men påstod att han blifvit förfördelad af Pettersson; Emellertid erkände han att han slagit honom.
Klint är född 1863 i Lärbro och har aldrig varit straffad.
Åklagaren yrkade ansvar å honom för fylleri, våld mot person, öfverdådig framfart och för stöld från husbonde samt å Olsson för delaktighet i stölden genom att gå tjufven tillhanda. Detta yrkande grundade åklagaren på Olssons tillvägagångssätt att icke alls om brödkorgen och bröden underrätta Lyberg, hvilken saken dock närmast gälde. Olsson bestred detta yrkande.
Efter öfverläggning dömde rålhusrätten Klint att för första resan snatteri undergå en månads fängelsa samt för de öfriga förseelserna till 60 kronors böter eller i ena bot till 1 månad och 9 dagars fängelse, Klint försattes genast på fri fot. Olsson deremot ansåg räten ej hunna mot sitt nekande fällas.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 September 1888
N:r 78.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Länsfängelset.
Inför norra häradsrätten fortsattes i dag den uppskjutna ransaknivgen med för barnamord häktade ogifta Maria Hellgren från Sudergårda i Hellvi. Åtskilliga vittnen voro till i dag inkallade för att om möjligt utröna, huru vida svaranden redan från början umgåtts med tanken att taga fostret afdaga.
Enkan Anna Brandt från Lingers ansåg att det ej varit svårt för Maria Hellgren att erhälla nödig bjolp vid förlossningen, enär pigan Anna Lingstedt och arbetaren Anders Bergström varit sysselsatta med potatissättning omkring 3 hundra alnar från svarandens bostad och att hon mycket väl kunnat se dem.
På morgonen hade vittnet, på väg till Kyllej, träffat Hellgrens två barn i en hage och vid förfrågan efter modrenu hade det äldsta, gossen, sagt: Ha jär sjank; dej rinnar så mycke blod u vatten fran hennes häudä.
Hustru Sofia Lindblom från Hemmungs hade biträdt vid svarandens två föregående förlossningar, Hon vitsordade att Maria Hellgren alltid visat sig som en öm mor mot de andra barnen.
Arbetaren Anders Bergström från Hemmungehade varit ute och satt potatis ungefär 3 hundra alnar från den byggning, der svaranden bor.
Hon skulle, om hon velat, mycket väl kunnat göra sig hörd af dem. Han hade ej stannat qvar på fältet längre än till 12-tiden, då han blifvit sjuk och måste gå in.
Pigan Anna Lingstedt, likaledes från Hemmungs, vitsordade Bergströms uppgifter i hvad de rörde möjligheten för svaranden att göra sig hörd. Äfven hon hade varit borta från fältet ungefär en timme från kl, 12 för att äta middag, Ingen hade sett svarandens barn, som denna uppgifvit, gå med bud till enkan Brandt.
Rätten höll härefter öfverläggning, sedan åklagaren, kronolänsman Smedberg, yrkat ansvar å Hellgren enligt 14 kap. 22 paragr. strafflagen, och dömdes Maria Hellgren enligt ofvan anförda lagrum till 5 års straffarbete samt att ersätta vittnena och kostnaderna för obduktionen å fostret.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Augusti 1888
N:r 65.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld, begånnet mot polis, var i dag inför rådhusrätten inkallad förre artilleristen Johan Ahlsten. Han hade sistlidne midsommarafton sökt befria en kamrat, som anhållits af ordningsmaktex, först med godo och sedan genom sparkar. Sparkarne kostade honom 20 kronor.

Fickan full af kaffe tillgrep i lördags förre husbonden Oskar Fredrik Gardell från Karby, Roma, då han för tillfället var inne i den under Nybergska bokhandeln liggande galuboden, der han satt sig på en kaffebal. Tillgreppet åsågs af ett par i ett inre rum varande konstaplar. Gardell anhölls ute på gatan, men hade då hunnit kasta kaffet ifrån sig.
Svaranden erkände, men målet uppsköts för anskaffande af prestbetyg.

För olaga lotsning hade allmänna åklagaren efter anmälan från lolsverket instämt sjökapten Frans Molander, hvilken 13 Juli 1887 skulle under det han var t. f. hamnmästare, lotsat ut ur hamnen Hertigens af Sutherland lustjakt »Sans Peur». Enligt meddelande från »Sans Peurs» befälhafvare från Bangkok i Siam, till svar på förfrågan af lotsverket, skall befälhafvaren ha tillfrågat svaranden, om han ville Jotsa ut fartyget hvartill denne svarat ja och derpå gjort det, samt lempat jakten vid den vanliga platsen. Kapten Molander bestred detta under påstående att han endast, sin plikt likmätigt, svängde om fartyget och att hans qvarstannaude ombord endast berott på att han, som under hertigens vistelse här skött åtskilliga af hans affärer i laud, ej för tillfället baft tid att betala en i sista stund kommen räkning, utan måste följa med ut ur hamnen för att erhålla och ilandföra liqvid för räkningen. De lotspenningar, kapten Molander skulle ha erhållit, förklarar han varit bestämda för karlarne, hvilka kastat loss förtöjningarne vid afgången. För vittnens inkallande uppsköts målet.

Länsfängelset.
Inför Norra häradsrätten har i dag företagits ransakning med för barnamord häktade arbetaredottren Maria Mathilda Hellgren från Sudergårda i Hellvi socken. Af obduktionsprotokollet, afgifvet af provinsialläkaren doktor Holméa, framgick att fostret, ett fullgåuget gossebarn, lefvat en eller ett par timmar efter födseln, samt att det kunde misstänkas, men ej med bestämdhet sägas, att fostret aflidit genom qväfning eller på annat sätt på grund af bristande omvård pad strax efter födelsen.
Den tilltalade, sem förut födt 2 oäkta barn, berättade om förloppet, att hon blifvit mycket hastigt sjuk vid middagstiden 2 Juni och känt födslosmärtor, ehuru hon ej väntade sin nedkomst förrän 14 dagar senare. Hon hade förgäfves skickat sina båda barn det eva 7, det andra 5 år till en grannqvinna, hustru Lindblom för att få hennes hlelp, men ingen hade kommit, enär barnen ej åtlydt befallningen. Hon hade sedan i stående ställning, stödd mot sängen, ensam hemma (modren var borta på arbete) framfödt fostret, som fallit i golfvet, enär modern var så sjuk att hon ej kunde hindra det. Hon hade emellertid släpat sig upp i sängen och lagt barnet bredvid sig insvept i en kjol, Hon var nu så sjuk atthon trodde sig skola dö. Hon ville då ej att barnet skulle lefva efter henne, utan lade derför handen öfver dess näsa och mun och qväfde det på så sätt. Hur länge hon legat med handen öfver barnets ansigte kunde hon ej uppgifva, enär hon afsvimmat och varit utan medvetande i flere timmar. Då hin vaknade, var emellertid barnet dödt. Hon förnekade bestämdt att hon förut umgåtts med tanken att bringa fostret om lifvet. Den hade hon fått först när hon lagt det i sängen. Hon hade aldrig färnekat sitt hafvandeskap.
Matilda Hellgren är född 31 Juli i 1857 i Lärbro församling. Fadren Petter Niklas Hellgren dog 17 Mars i år, modern är nu bosatt i Hellvi socken, och har dottern sedan sitt 22 år varit hemma och med sitt arbete bidragit till familjens uppehälle. Hon har aldrig förut straffats.
För vittnens inkallande uppsköts målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 Juli 1888
N:r 59.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Såsom misstänkt för barnamord införpassades i lördsgs till härvarande länsfängelse ogifta Maria Hellgren, Sudergårda i Hellvi. Barnet föddes 2 sistlidne Juni och har lefvat ett par timmar efter födseln samt troligen dött genom yttre våld. Den häktade är omkring 30 år gammal.

Gotlands Allehanda
Måndagen 9 Juli 1888
N:r 55.

Publicerat

Borgenäserna

i bagaren C. G. Bröströms vid Rådstufvurätten härstädes anhävgiga konkurs kallas till sammanträde ä rådhuset härstädes måndagen den 12 nästa December kl. 4 e.m. för att besluta i åtskilliga konkursboet rörande frågor.
Visby den 24 November 1887.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerna uti landtbrukaren C. J. Sjöbergs, Sudergårda i Helvi konkurs kallas härmed till slutsammanträde å Stadsbotellet i Visby lördagen den 10 instundande December kl. 12 på dagen, för att granska redovisningen öfver boets förvaltning samt utdelningsförslag och, om det godkännes, emottaga utdelningsbeloppet.
Othem i November 1887.
JOHAN SMEDBERG.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 25 November 1887.
N:r 94.

Publicerat

Genom frivillig auktion,

som förrättas vid Lävgers i Helvi torsdagen d. 1:ste nästkommande December kl. 10 f.m., låter hemmansägaren P. Johansson försälja sitt ägande, i sambruk varande 1/4 mtl Längers, 29/120 mtl Hemmungs och 1/16 mtl Nystuga i Helvi. Egendomen, som är af bördig beskaffenhet, utbjudes dels i sin helhet och dels i mindre lotter med goda betalningsvilkor, som tillkännagifves före auktionen.
Helvi d. 16 November 1887.
Efter anmodan,
H. NYBERG.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 21 November 1887.
N:r 93.

Om Oss Drivs med WordPress