Etikett: Havdhem

Visby rådhusrätt. Ransakning med förut för stöld af en reskappa m. m. i handl. Gooes gård vid Adelsgatan införpassade arb. Lars Anton Hj. (Larsson)-Gardell från Vellarfve har i dag hållits å länsfängelset. Det stulna har, som bekant, återkommit till ägaren, hemmansägare A. P. Andersson från Stenkumla, hvilken afstått från ansvarsyrkande å svar. Denne, som är född 14 Dec. 1872 i Gammalgarn, har vid hållet förpolishör erkänt tillgreppet, något som han ock idag fasthöll.
Åkl. yrkade ansvar för första resan stöld och Gardell dömdes till 3 mån. fängelse.

Södra häradsrätten.
Hämtas till rätten, måste hustrun Maria Bodin, Mickelbys i Gerum, för afläggande af konkursed. Hon gick eden.

Alla namn falska. Såsom ombud för Gotlands enskilda bank hade kronofogde Cramér instämt landtbrukarne H. Smith i Lojsta och Joh. Uddin, Ungbåtels i Stånga, för utbekomwande af 3,000 kr. å förbindelse, å hvilken de stodo som borgesmän för afvikne Ant. Pettersson, Hulte i Hemse. De påstodo emellertid att de icke tecknat sina namn å ifrågavarande förbindelse. Vittnen hördes äfven ock befannos också deras namn falska.
På kärandeombudets hemställan gingo såväl Uddin som Smith ed på hvad de förut påstått. Utslag nästa sammanträde.

Konkursmål. Kronolänsman Emil Eneman yrkade såsom ombud för i Chicago boende Gabriel Herlitz, arrendatorn C. O. H. Carlssons i Vestergarn försättande i konkurs. Kärandeombudets fullmakt godkändes ej af Carlsson, emedan den ej var attesterad af svenske konsuln på platsen. Efter enskild öfverläggning ogillades Carlssons invändning. Denne erlade då likvid för det fordrade beloppet, hvadan således ansökningen förföll.

En guldtvist. Enkan Johanna Kallander i När hade instämt hemmansägaren Jacob Jacobsson, Bosarfve i samma socken, för utbekommande af ett par guldringar, som hon pantsatt hos honom för 5 kr. Oaktadt flera försök sade hon sig ej ha fått återlösa ringarne, emedan han ej erbjudits mer än en af de pantsatta. Den andra kändes hon ej vid. Försök till förlikning gjordes, och återtog till sist kär. ringarna, sedan svar. afstått från det belopp för hvilket de varit i pant.

En kärlekspant! Ogifta Johanna Jacobsson från Hemse påstod att Jacob Mattsson i Hablingbo varit så god vän till henne, så att de tillsammans fått sig en liten arfvinge. För att nu få någon hjälp att underhålla den lilla hade Jacobsson måst uttaga stämning å Mattsson. Denne visste rakt ingenting om en intimare vänskap. Målet upp sköts till 4 Maj för bevisning.
Stor penningtjuf. Som vi vid förra sammanträdet refererade hade smeden A. F. Larsson från När instämt Karl Runnander från samma socken under påstående att R. gifvit honom ofvannämda ej allt för vackra tillmäle. Ett vittne, som vid förra sammanträdet tjänade hos kär., hade nu flyttat och fick således höras och berättade att svaranden 17 sistl. Febr. gått förbi kärandens smedja. Denne hade då ropat på svar. som då genmält, »håll käften, din stäurä penningtöjf.
Dom.: — Är de riktigt, som vittnet säger?
Svar.: — Ja, ja gick u pratädä för misjalfvar u da kom ja ti sägä Olä Pettarséns penningtöjf.
Dom.: — Var det kär. yttrandet gälde?
Svar.: — Ja, jag pratädä för mi sjalfvä
Dom: — Svara på min fråga, var det åt kär. ni sa så?
Svar.: — De mattä de väl vara de, hvajm skudd de annars var till. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

För djurplågeri tilltalade drängen Jacob Jacobsson från Kälder i Hafdhem instälde sig äfven nu genom ombud. Såsom förut refererats hade den tilltalade, 27 sistl. Nov. på allmänna vägen i Hemse bundit tömmarne fast vid vagnen samt öfverlemnat oxarne åt sig själfva och sedan de då ej gått som Jacobsson tyckte, sprungit fram och slagit dem med en piska. Fru Jenny Säthervall var inkallad som vittne. Hon hade vid tillfället befunnit sig i närheten och af den våldsamma fart, oxarne af ifrågavarande behandling råkat i, hållit på att blifva öfverkörd.
Svar. hade inkallat tre vittnen, som kört i svar:s sällskap, hvilka samstämmande berättade att oxarne, som på sätt nämts fått gå ensamma, stannat. Jacobsson hade då sprungit fram och gifvit dem ett par piskrapp.
Oxarne, som äro unga och villiga, hade visserligen råkat i större fart än vanligt, men den hade ej på något sätt varit hvarken våldsam eller farlig för vägfarande. Hade sett fru Säthervall, men ej märkt någon fara för henne. Ansåg ej något djurplågeri vara begånget.
Svar. begärde 10 kr. för hvarje inställelse, samt i vittneslöner, 30 kr. Utslag samtidigt med förra målet.

Oloflig bandhuggning å Hultsarfve komministerboställe i Lojsta och Fardhems annex, skulle arbetarne Gustaf Hedlund i Hemse och K. A. Marquard i Visby, ha gjort sig skyldiga till. Denna gång kom Hedlund, men Marquard anlände för sent till tinget.
Hedlund sade att han af landtbrukaren Smith, Skote, fått tillstånd att hugga band stakar, men då »af misstag» kommit att gå in på Antsarfve äng, der 300 stakar huggits. Dessa hade dock fått ligga kvar sedan de blifvit upplysta om förhållandet. Målet kommer åter för 6 nästk. Maj.

En förlorad symaskin. Sågverksägaren Anton Jacobsson i Hemse yrkade genom stämning till rätten att urmakaren J. Lundmark i Visby måtte åläggas återställa en symaskin jämte en del småsaker som varit förvarade i lådan till nämda maskin; emedan Lundmark egenmäktigt utan Jacobssons vetskap från dennes bostad i Hemse bortfört nämda maskin.
Tillfrågad härom upplyste Lundmark att maskinen var hans och hade kvarstått i huset sedan 1894, då Lundmarks hustru bodde der. Jacobsson hade sedan hyrt huset at Lundmark, samt varit med och emballerat maskinen när den skulle hämtas. Brottet, som af kär. pådiktades honom, funnes blott-i kär:s egen fantasi. Jacobsson påstod sig i Sept. månad förra året af Lundmark köpt maskinen för 45 kr — Erhöll uppskof till 6 Maj fär bevisning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 April 1896
N:r 53