Dödsfall Sofia Katharina Petterson

Att Gud efter sitt allvisa råd, den 10 dennes hädankallat min ömt älskade maka Sofia Katharina Petterson, född Lerberg, i en ålder af 52 år, 10 mån., 1 dag; sörjd och saknad af mig och 4 barn, har jag den sorgliga plikten tillkännagifva.
Kassle i Hangvar den 18 Mars 1890.
P. O. Petterson.
Ps. nr 471: v. 4.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Mars 1890
N:r 44

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
Med dömdes Detlof Thomasson från Hägvaldsi Vänge att fria sig från beskyllningen att ha 25 Juni 1889 tilldelat hustru Katarina Lyander från Kyrkljufves i nämda socken ett slag samt att han icke derefter gripit hustru Lyander i näsan och ruskat henne, Svaranden hänvisades till själasörjaren.

För öfverdådig framfart hade länsman Boberg instämt arbetaren Nils Thomasson från Hägvalls i Vänge. På grund af hvad i målet förekommit ålades svaranden af rätten edgång och hänvisades till själasörjaren.

För våld hade länsman Håkansson instämt drängarne Ernst Broström från Hanes i Endre och August Björklund från Lillfole i Fole.
Genom egen bekännelse erkände Björklund att han 11 Okt. 1889 kl. 11 eller 12 på natten å allmänna landsvägen, då arbetaren Elof Östergren från Stora Hellvi i Fole på fråga af Broström hvilken flicka han hade i sällskap, genmält att det ej anginge honom, sprungit fram och med ena handen tilldelat Östergren ett slag i nacken, samt sedan Broström misshandlat Östergren, med en blykula å sin käpp tilldelat Östergren slag öfver ryggen och hutvudet så att blodvite uppstått och Östergren fallit omkull, samt erkände Broström att han lindrigt slagit Östergren öfver ryggen med en käpp. Dessutom hade Broström stött omkull en äreport som var rest öfver landsvägen genom Fole socken, så att deraf uppstått väghinder. Rätten dömde Björklund till en månads fängelse samt Broström att böta för sina båda förseelser tillhopa 50 kronor.

För våld och hemfridsbrott hade dels länsman Håkansson instämt landtbrukaren Adolf Malmros från Medebys i Martebo och enkan Maria Laura Bingström från Qvie i samma socker, dels Maria Laura Bingström Malmros för våld, dels Malmros Maria Laura Bingström för ärekränkning.
Då tillförlitlig utredning saknas derom att den af Adolf Malmros 13 November 1889 föröfvade och erkända misshandeln mot Maria Laura Bingström ägt rum å allmän väg, kunde åklagarens i denna del af målet förda talan icke upptagas till pröfning. Men som Malmros erkänt att han, sedan Maria Laura Bingström genom oqvädinsord retat honom till vrede, förutnämda dag tilldelat Maria Bingström en örfil å hvardera kinden samt med flata handen slagit henne å näsan, så att blodvite uppkommit, dels ock Maria Bingström vidgått, att hon af öfverilning kallat Malmros för »fyllfä» och »fyllhund» samt haft flere smädliga yttranden, dömde rätten Malmros för misshandel hvaraf ingen skada följt att böta 25 kronor samt Maria Laura Bingström för sina smädliga yttranden att böta likaledes 25 kronor.
Beträffande åklagarens och Malmros yrkanden om anevar å Maria Bingström för hemfridsbrott fann rätten, att hennes yttrande till Melmros att icke vilja aflägsna sig från det Malmros tillhöriga området, förrän hon sjelf ville, icke kunna anses för hemfridsbrott, hvadan åtalet härom ogillades.

För olofligt tillgrepp bade länsman Håkansson, efter angifvelse af enkan Maria Nordberg från Bjera i Roma, instämt drängarne Hjalmar Olofsson och Oskar Jakobsson i Björke samt enkan Nordberg samma drängar för skadegörelse.
Ehuru svarandena erkänt att de natten till 1 Sept. 1889 begifvit sig till målsägarens bostad vid Bjers för att tillegna sig päron ur hennes trädgård, samt att, sedan de ingått i den icke inhägnade trädgården, Hjalmar Olofsson stigit upp i päronträdet för att skaka ned päron och Oskar Jakobsson stannat vid trädet för att uppsamla frukten, likväl icke emot Hj. Olofssons och Oskar Jakobssons enständiga nekande ådagalagts att de tillgripit några päron, kunde åtalet för olofligt tillgrepp icke bifallas; men som Hj. Olofsson vidgått att han stigit upp i päronträdet och vid skakningen brutit af toppen, dömdes han att ersätta skadan med 5 kronor och böta 25 kronor för uppsåtlig skadegörelse.

För barnuppfostringshjelp hade Amanda Elisabet Palmgren från Varplösa i Björke instämt drängen Johan Karlström från Stenstu. Svaranden ålades att med ed fria sig från faderskapet till kärandens 7 Jani 1889 framfödda flickebarn. Han hänvisades till själasörjaren.
— I samma syfte hade pigan Maria Olsson från Hangvar instämt drängen Frans Lundgren från Hallvards i Vesterhejde. Då ej tillräckliga bevis förebragts, kunde hennes talan ej bifallas.

För olaga maltdrycksförsäljning hade instämts hemmansägaren Anders Petter Andersson från Lilla Bjers i Stenkyrka. Som svaranden aflagt ådömd värjemålsed, kunde han ej till ansvar fällas och ogillades svarandens i målet gjorda yrkanden.

Med yrkande om ansvar för stöld hade länsman Smedberg instämt hemmansägaren Johan Teodor Karlsson fråo Vinor å Fårön. Som svaranden erkänt att han under Oktober månad 1887 från A. P. Nilssons vid Lilla Hoburga å Fårö skogsmark tagit och och till sig hemfört 4 lass hopsamlad topp- och grenved, värda 25 öre lasset och Karlsson icke visat att han vore dertill berättigad, förklarade häradsrätten, som fann anklagelsen att Karlsson skulle från bemmansägaren N. Brobäck vid Broskogs tagit 1 kast floved icke vara styrkt, Karlsson vara saker till stöld. — Men gom i målet upplysts, att Karlsson, som i Dec, 1887 från ångaren »York City» olofligen tillegnat sig en trumma af väf, af häradsrätten 31 Dec. 1888 dömts för stöld till straffarbete i 6 månader samt ett års vanfräjd samt k. m:t at nåd nedsatt straffet till 100 kronors böter, hvilka erlagts, och då Karlsson, som sålunda nu blifvit öfvertygad att förut ha föröfvat stöld, skall som hade han på en gång blifvit för båda brotten lagförd samt det ansvar som i sådant fall skolat ådömas Karlsson icke bort sättas högre än det genom häradsrätten 31 Dec. 1888 ådömda, fann häradsrätten ytterligare ansvar för nu åtalade ej kunna Karlsson ådömas.

Södra häradsrätten.
Om ansvar för olaga huggande af ved hade till senaste sammanträdet bemmansägaren Johan Eliasson, Petarive i Garda, instämt arbetaren Johan Nyman dersammastädes.
I målet hördes tre vittnen. Johan Söderström berättade, att han visste, det svaranden haft lof att hugga en liten tall och en liten björk. Din björk, svaranden huggit, hade bestått af två stammar utgående från samma rot. Äfven hade vittnet iakttagit tvåstubbar efter huggna tallar, men han visste dock ej bestämdt, om Nyman varit dep, som huggit träden. Inför vittnet hade svaranden erkänt, att han huggit en tall och en björk utöfver hvad han haft lof till.
L. P. Hansson hade för svarandens räkning forslat hem 2 tallar, värda minst 1 krona stycket.
Petter Pettersson nade hvarken sett eller hört talas om att svaranden huggit något utöfver det lofgifna.
Käranden vidhöll sitt ansvarsyrkande, hvilket af svaranden bestreds. — Utslag afkunnas första rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Om barnuppfostringshjelp till ett 25 Juli 1889 framfödt flickebarn hade Jen Olivia Olsson i När instämt drängen Edvard Lindgren derstädes. Svaranden nekade för faderskapet. Två vittnen, statkarlen Jakob Jakobsson, Sindarfve i Hemse, och drängen Leonard Olofsson från Burs intygade att parterna haft umgänge med hvarandra. — Utslag afkunnas nästa rättegångssammanträde.

För skogsåverkan hade hemmansägaren Nils Jakobsson i Bara instämt arrendatorerna af sitt hemman Karl Bomqvist och dennes son Nils Fransson.
Enligt arrendekontraktet skulle svarandena ha rätt att årligen afverka 8 kastar ved. Nu skulle de ha betydligt öfverskridit detta år 1888. De nekade.
Tre vittnen hördes. Arbetaron J. Björkander, Nygårds, kunde ej gifva någon upplysning om hur mycket skog svarandena huggit. Timmer hade de icke sålt, men väl huggit och användt till reparationer å gården, hvartill de, enligt kontraktet, voro berättigade.
Oskar Pettersson, Bjerby, berättade, att svaranden på våren 1888 af vittnet köpt 4 sågstockar för sanmimanlagdt 8 kronor. Frausson hade sedan af vittnet begärt intyg på att han af honom köpt »skog», men vittnet hade, oaktadt uppmaningar härtill, blott gifvit qvitto på erhållen liqvid för 4 stockar. Vittnet hade dessutom sett svarandena köra timmer och ved från det hållet, ler kärandens skog är belägen, utan att han vetat, om svarandena der ägde någon rätt till afverkninog. Den väg de kört sina lass hade varit den, som i allmänhet endast begagnas af hemmansägarne i Bara.
Mjölnaren Lars Nygren, Isume i Väte, framträdde för att aflägga sitt vittnesmål ien mindre normal sinnesstämning, utan att dock allmänna åklagaren ansåg sig kunna yrka ansvar å honom härför. Målet uppsköts till 5:e sammanträdet och ålades Nygren vid vite att då infiona sig nykter.
— Samma Nils Jakobsson hade äfven iett annat mål instämt Karl Bomqvist den yngre, enär han skulle från kärandens ägor utan att äga rättighet härtill, ha bortfört flere kastar ved. Svaranden nekade och yrkade ansvar å käranden för obefogad rättegång, hvilket denne bestred. Ett vittne Johan Björkander hade intet att upplysa i saken, och uppsköts målet för nya vittnons hörande till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Våldet mot förre handlanden Johan Bokström i Hemse 30 Sept. i fjor var nu ånyo före. Svarande var hemmansägaren Olof Nilsson, Ringome i Alfva, hvilken framstälde ansvarsyrkande å Bokström för olaga rättegång, hvilket bestreds.
Hördes ånyo förut hörda vittnena arbetaren Anders Andersson i Rone och konduktören Nilsson. Andersson bade ej sett att Bokström fått stryk. Men han hade vid ett tillfälle, 2 September, hört svaranden vid uppgörelsen af en. revers hos Johan Bokström yttra: »han har narrat mig, den förb. rackarn, och det skall han få fullt för». Detta erkände Olof Nilsson, men nekade fortfarande till att ha slagit Bokström.
Konduktör Nilsson hade ej heller sett hvem som slagit Bokström och ej heller sett Nilsson utanför B:s trappa samma afton våldet mot B. skedde. Bokström yrkade att vittnet måtte hänvisas till själasörjaren för att erhålla Re lysning om edens vigt och betydelse, hvilket yrkande rätten emellertid afslog.
Åklagaren öfverlemnade målet, likaså svaranden, men målsägaren Bokström begärde och erhöll uppskof till femte sammanträdet för att få som vittne hörd en lumpsamlare Böklund, hvilken hittills ej kunnat anträffas med stämning.
— Samme Johan Bokström hade instämt samme Olof Nilsson med yrkande om ansvar för det Nilsson dels från Bokström stulit en revers å 25 kr. 78 öre, dels dervid begått hemfridsbrott hos honom samt slagit honom.
Nilsson berättade, att han vid ett tillfälle vid en uppgörelse blifvit skyldig Bokström 10 kronor, hvarå han fått skrifva reverg, å hvilken summan dock ej fa-s antecknad, utan hade B. sedan ditskrifvit densamma med 25 kr. 78 öre, dervid medräknande en ytterligare skuld, hvari han påstått svaranden häfta till honom, Vid ett annat tillfälle, då Nilsson betalat de 10 kronorna hade han tagit tillbaka reversen, och bestred nu till alla delar målsägarens påståenden. Angående saken vittnade kakelugnsmakaren Albert Berg i Hemse, att han varit inne bos Bokström vid ett tillfälle då äfven svaranden varit der och talat med B. om någon skuld, Nilsson hade dervid framtagit en 10-krona och Bokström framlagt å skrifbordet på kontoret en reversbok. Då Bokström aflägsnat sig för att tala enskildt med vittnet, hade svaranden ur boken uttagit sin revers, sägande, att då den nu vore betalt vore den hans. Bokström hade då blifvit uppbragt, kallat Nilsson tjuf samt sagt sig skola telefonera efter länsmannen, som skulle häkta Nileson innan qvällen. Häraf hade dock ej blifvit något. Nilsson hade åter ute i boden bjudit Bokström 10-kronan, gom denne vägrat mottaga; dervid hade Nilsson uppbragt hållit fram den mot Bokström och dervid med handen rört vid hans bröst, men icke slagit honom och ej heller hade vittnet uppfattat saken som om Nilsson velat begå något som helst våld mot Bokström.
Vittnena Karl Olofsson och Petter Johansson, hvilka varit tillstädes vid samma tillfälle, aflade berättelser alldeles öfverensstämmande med den förestående.
Bokström yrkade ansvar å Olof Nilsson för stöld och våld. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af femte sammanträdet.

För våld och hemgång voro af länsman Lindström instämda bröderna Karl och Albert Darling från Burgsvik.
De hade en afton, enligt hvad polisförhöret gaf vid handen, öfverfallit arbetaren Karl Johansson och kusken Söderberg med hugg och slag &å allmänna landsvägen samt kastat sten och sparkat på angifvarnes dörrar. Svarandena nekade; emellertid erkände de, att de varit så öfverlastade att de ej hade något redigt minne af hvad de företagit sig. Dock påstod Albert Darling bestämdt att han först blitvit öfverfallen af Johansson. Vid polisförhöret hade angifvelsen styrkts af vittnena Albin Johansson, Oskar Pettersson och Anders Samsioe. Åklagaren öfverlemnade målet, men svarandena ville ha uppskof för vittnens inkallande. — Beslut meddelas första rättegångsdagen af 5:e sammanträdet.

För ärekränkning hade landtbrukaren T. V. Hellerström, Skogs, såsom förut är omtaladt, instämt postmästare M. A. Löfgren, Klintehamn.
Som vittne i saken hördes fru Sofia Schyl, Klintehamn, hvilken berättade att svaranden vid ett tillfälle i hennes hem, då hennes man och en tredje person voro närvarande, på tal om en hästaffår, käranden gjort, kallat honom »hästskojare».
Ingeniör V. Schyl berättade, att han en morgon kommit ned till svaranden, som ombesörjer utdelning af såväl extra som ordinarie post å Klintehamn, hvarvid svaranden berättade, att käranden för hr V. Wöhlers räkning afslutat ett hästköp i södret, hvarvid så tillgått a:t käranden förplägat säljaren så rundligt, att han försålt sin häst till underpris. Svaranden hade tillika yttrat att »nog vora det snygt gjort af en fastländing alltid; hade det varit en gotländing skulle han ej alls ha undrat derpå.» Svaranden hade också uttryckt sin förvåning öfver att käranden kunnat låna sig till slikt. Sin hustrus vittnesmål kunde han ej bestyrka, enär han väl hört hästhandeln vara på tal vid det af henne omnämda tillfället, men föga intresserad derför hade han ej lyssnat till hvad som sades.
Målet öfverlemnades och utslag afkunnas första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

Zigenaren Johan Dimitri var af länsmännen Svallingsson och Lindström instämd för olaga bedrifvande af näringsfång. Som ingen nu visste, hvar svaranden fans, afstodo åklagarne från målens fullföljande.

En skogsbagge hade kapten Hj. Bolin å Suderbys köpt af handl. Oskar Bokström för 65 kronor. Då han, envligt Bokströms påstående, ej kunnat förmås att betala hästen, hade Bokström utverkat stämning å Bolin.
Svaranden genmälde härå i en skrift, att han mycket riktigt köpt en skogsbagge at käranden, hvilken uppgitvit att hästen vore inkörd samt med ed bekräftat detta. Svaranden ville nu ej bestrida att hästen före köpet varit körd, men att baggen ej blifvit inkörd, derpå vore den sjelf ett lefvande bevis. Så hade den en viss benägenhet för att gå bakåt i stället för framåt, samt visade en högst obehaglig lust att lägga sig till ro i dikena etc. Under sådana förhållanden hade svaranden sändt åter hästen, hvilken Bokström ej mottagit. Ej heller ville denne taga erbjudna 50 kronor för densamma.
Målet uppsköts emellertid till första dagen af nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Mars 1890
N:r 39

I anseende af fastighetens försäljning

låter landtbrukaren herr Job. Smith, Kyrkebys i Hangvar, genom öppen, frivillig auktion, torsdagen den 13:de Mars kl. 10 f.m. till den högstbjudande försälja all sin befintliga lösegendom bestående af silfver-, koppar-, teon-, jernoch blecksaker, glas och porslin, möb ler, bord, stolar, sängställeå, kavapeer, vägg- och toalettspeglar, vägg- och fickur, taflor under glas och ram, kom moder, lampor, skänkar, skåp, kistor, lagg- och träkärl bestående af kötttinor, bunnar, tunnor, baljor, spann, drickeskärl, mjölkärl, sädesbingar, innanfönster, ett parti beredda hudar och skion, något fruntimmers-gångkläder, fönster- och rullgardiner m. m.; åkeroch körredskap såsom bättre och sämre vagoar, kälkar, klös- och-jernpinnhartvar, mallfösa, vänd- och spetsplogar, sättrar, vrång- och foderbäckar; en sladd, en kornvält, högafflar, grepar, spadar, yxor, liar, sigdar, svänglar, par- och enbetsselar, grimmor hästtäcken, ryktdon m. m.
Kreatur: 2 par goda arbetshästar, oxar, kor, ungnöt; spanmål: 40 tannor god torr råg, 25 t:nr vacker hvete, 20 t:nr rent och vackert utsädeskorn, ett parti blandsäd, bestående af korn och hafre, ett parti råghalm m. m. m. m., som ej så noga specificeras. Kände och redbara inropare erhålla betalningsanstånd till den 1:ste Augusti; andra betala kontaot, eller vid anfordran.
Tingstäde den 27 Februari 1890.
Etter anmodan,
P. HÖGBERG.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Mars 1890
N:r 36

I anseende till afflyttning från orten

låter enkan Rebecka Andersson, Ousters i Hangvar, lördagen den 1 instundarde Mars kl. 10 f.m. genom öppen och frivillig auktion försälja såväl sio fasta som lösa egendom. Fastighet bestående af 3/128 mtl Bex, boplats med 1/2 tid jord med derå upplörda mau- och ladugårdsbygnader och lämpar sig väl för en handtverkare, samt 4 tid åker med utsådd böstsäde. Fastigheteroa utbjudas först hvar för sig och sedan i sin belbet med förbebållen pröfoingsrätt att antaga eller förkasta skeende anbud.
Betalningsvilkoren blifva mycket förmånliga emot fullgod säkerhet, vidare meddelas före utropet samt dessförinnan af undertecknad. Lösegendomen består af ett par hästar, en god ko som skall kalfva i medio af Mars, får, vag nar, kälkar, åkerbruksredskap, selar; möbler, linne och fjäderfyfda sängkläder, ett parti potates m.m. m. m. God kände inropare af lösegendomen erhålla betalningsanstånd till den 1 September d. å., andra emot borgen eller kontant.
Fastigheten utbjudas kl. 11 f.m.
Hangvar den 18 Februari 1890.
Efter anmodan, L. O. LINDAHL.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Februari 1890
N:r 31

Från landsbygden.

Södra Gotland, 19 Febr.
En ovanligt liflig rörelse råder för närvarande här på söder, till följd af den lilla kölden som satt »käle» i både lands- och skogavägarne, så att dessa befann sig i ett ganska trafikabelt skick. Också ser man landtmännen ifrigt sysselsatta med ved- och timmer- samt släkeforsling, hvarje dag.
Väldiga halmlass, med kurs åt söder, passera ofta landsvägen fram. Apropå hylm kan äfven antecknas att denna vara stigit oerhördt i pris på sista tiden, Så har t. ex. under sistförflatna och innevarande vecka betalts från 6 till och med 10 kronor för ett parlass råghalm.

Till »kungs» ämnar Vamlingbo sockens södra ploglags medlemmar gå med saken om snöskottningsskyldigheter å en del af vägen emellan Vamlingbo och Hamra kyrkor. Som bekant blefvo Vamlirgboborna genom kammarkollegii utslag förpliktade att vintertiden öppethål\’a en del af nämda väg på den grund att desse senare genom laga skiftesförrättningen erhållit jord gränsande på ömse sidor om denna väg. Vid sammanträda i går qväll utsågs af ploglaget trenne af dess medlemmar för att uppsätta och ingifva de underdåniga besvären i fråga.
Inemot sextio tusen kronor har under förlidet år Vamlingbo pastorats sparbank haft till rörelsekapital. Vid nämda års slut utgjorde delägarnes behållning 52,955 kr. och bankens behållning 3,810 kr.

Hangvar, 17 Febr.
En som »tappade bort» sig sjulf. Då en person från Hangvar för ett par dagar sedan varit i staden, hade han visst tagit fel påliter och qvarter och tagit det förra qvantum i stället för det senare. Följden af den välsignade potatissaften var så dråplig, att då vår man kommit på hemvägen till korsvägen vid Sorby, Stenkyrke, en öfverhalning gjordes, som förpassade »den ludne» på landsvägen.
Hästarne fortsatte dock sitt lopp väl en half fjerdingsväg, der de fasttogos — — —.
En god stund låg »den fallne» i landsvägssmörjan tills en barmhertig samarit kom vägen förbi, upptog honom på sitt ök och förde honom vidare tills hans egna hästar träffades.
Som han då var rätt styt i »baini» af kölden, och icke svenska nektarn hade uppmjukat honom heller, måste en annan person köra honom hem.

Lummelunda, 18 Febr.
Nu igen! En fjerding strömming bortstals för några dagar sedan från en person i Lummelunda, alldeles vid gränsen mot Stenkyrka. Äran at denna bragd tillfaller nog de allt djerfvare opererande stenkyrketjufvarna.
På möte i lördags tillråddes, att hvar och en, som misstänkte någon för stölderna, skulle lägga sig i bakhåll bredvid den misstänktes bostad nattetid i och för spanande.
Er brefskrifvare skulle dock vilja föreslå, att en anmälan om stölderna gjordes hos kronolänsmannen, som vid polisförhör nog skulle få tag i några misstankar mot någon person, hvarefter han sin plikt likmätigt finge anställa förhör.
På privatvägen tro vi aldrig tjafvarna bli gripna, om man ej rent af händelsevis öfverraskade dem under »arbetet».

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28

I anseende till afflyttning

från orten låter enkan Rebecka Andersson, Ousters i Hangvar, lördagen den 1 instundande Mars kl. 10 f.m. genom öppen och frivillig auktion försälja såväl sin fasta som lösa egendom. Fastighet bestående af 3/128 mil Bex, boplats med 1/2 tld jord med derå uppförda man- och ladugårdsbygoader och lämpar sig väl för en handtverkare, samt 4 tid åker med atsådd höstsäde. Fastighetersa utbjudas först hvar för sig och sedan i sin belbet med förbehållen pröfnidgsrätt att antaga eller förkasta skeende anbud. Betalningsvilkoren blifva mycket för månliga emot fullgod säkerhet, vidare meddelas före utropet samt dessförinnan af undertecknad. Lösegendomen består af ett par hästar, en god ko som skall kalfva i medio af Mars, får, vag nar, kälkar, åkorbruksredskap, selar; möbler, linne och fjäderfyfda sängkläder, ett parti potates m.m. m.m. God kände inropare af lösegendomen erhålla betalningsanstånd till den 1 September d. å. andra emot borgen eller kontant.
Fastigheten utbjudas kl. 11 f.m.
Hangvar den 18 Februari 1890.
Efter anmodan,
L. O. LINDAHL.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28

Fastighets-Auktion.

I anseende till afresa från orten låter landtbrukaren herr V. Johansson, Vesterhuse i Hangvar, medels öppen. frivillig auktion, tisdagen den 25:te Februari kl. 10 f.m, till den högstbjudande försälja sitt nu ägande hemman 1/4 mantal Vesterbuse i Hangvar med derå uppförda man- och ladugårdsbygnader samt utsådda 9 tor böstsäde Denna bemmansdel innebar en areal af omkriog 300 tunland deraf 40 told god och bördig åker, omkring 70 tnld ängsoch myrmark af utmärkt beskaffenhet och odlingsbar, resten skog- och betes mark som mycket öfverstiger husbehof, god tillgång på släke finnes.
Egendomen utbjudes sådan den nu befiones med densamma graverande inteckning till 3,600 kr. hvilka af en solid köpare kunna få öfvertagas; öfriga köpeskillingen bör köpare vara beredd, om så fordras, att ställa nöjaktig säkerhet för. Betalningsvilkoren blifva förmånvliga och kunna lämpas efter en reel köpares beqvämlighet. Öfriga upplysningar rörande hemmanet blitva tillkännagifna före auktionens början.
Tingstäde den 12 Februari 1890.
Efter anmodan,
P. HÖGBERG.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Å Visby länslasarett

hafva under år 1889 vårdats 364 sjuke under 10,543 dagar mot 349 sjuke under 10,453 dagar år 1888. Af de år 1889 vårdade komma 348 under 9,961 dagar på lasarettsafdelningen och 16 under 582 dagar på kurhusafdelningen.
Inom lasarettsafdelningen hafva i allmänna sjukrum vårdats 333 sjuke och i enskilda rum 15 sjuke. Friplatser hafva under året lemnats åt 12 personer under 1,148 dagar förutom kurhuspatienterna.
15 hafva under året aflidit och 330 utskrifvits; 19 voro vid årets slut qvarliggande. Högsta antalet vårdade voro 42 i Mars och lägsta 13 i December. Medeltalet underhållsdagar för hvarje sjuk uppgår till 28,96 och medeltalet sjuke dagligen till 28,88.
De å kurhusafdelningen vårdade tillhörde alla länct. Efter 6 Dec. och till årets slut fans här icke någon patient.
Under året ha 166 opererats å lasarettet, 19 å polikliniken.
Af de å lasarettsafdelningen vårdade tillhörde 3 Ala socken, 2 Alfva, 3 Alskog, 5 Ardre, 3 Anga, 3 Atlingbo, 1 Bara, 5 Barlingbo, 4 Björke, 3 Boge, 2 Bro, 3 Bunge, 2 Burs, 2 Buttle, 1 Dalhem, 2 Ejsta, 3 Eke, 2 Ekeby, 4 Endre, 5 Eskelhem, 6 Etelhem, 2 Fardhem, 1 Fide, 1 Fleringe, 2 Fols, 5 Follingbo, 3 Fröjel, 5 Fårö, 1 Gammalgarn, 3 Garda, 1 Gothem, 2 Guldrupe, 3 Grötlingbo, 6 Hablingbo, 2 Hall, 3 Halla, 1 Hafdhem, 5 Hangvar, 5 Hejde, 2 Hejdeby, 4 Heinum, 8 Helvi, 5 Hemse, 1 Hogrän, 1 Hörsne, 5 Klinte, 9 Kräklingbo, 8 Källunge, 1 Levide, 6 Lau, 1 Linde, 1 Lokrume, 3 Lummelunda, 1 Lye, 9 Lärbro, 4 Lojsta, 3 Martebo, 2 Mästerby, 2 Norrlanda, 3 När, 6 Othem, 11 Rone, 5 Roma, 1 Rute, 7 Sasda, 1 Site, 1 Sproge, 4 Sjonhem, 7 Stenkumla, 6 Stenkyrka, 2 Stånga, 3 Tingstäde, 2 Tofta, 4 Vall, 5 Veskinde, 5 Vesterhejde, 2 Vestergarn, 4 Vallstena, 6 Vamlingbo, 50 Visby stad, 1 Visby norra landsförsamling, 5 Vänge, 3 Väte, 5 Öja, 1 Östergarn och 7 från andra län.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 Februari 1890
N:r 21

Olyckshändelse.

I tisdags afton råkade ett par hästar i sken vid kyrkan i Hangvar. Mannen, som gick bredvid skjutsen, hade för ett ögonblick öfverlemnat tömmarne åt hustrun, som satt på vagnen. Genast sprungo hästarne åstad och fortsatte i vildt sken vägen framåt omkring 200 meter, der det bar i diket tillföljd af vägens skarpa krökning. Här möttes de till olycksstället skyndande af en hemsk syna: tunen nerbråkad, vagnen med alla fyra hjulen uppåt och den venstra hästen omkull med högra frambenet afbiutet. Hästen måste genast skjutas och som den ej var försäkrad, så drabbas ägaren af en rätt stor förlust. Huru qvinnan kunde slippa undan med blotta förskräckelsen är oförklarligt. Nervskakningen var dock så stor, att hon nu ligger betänkligt sjuk.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Januari 1890
N:r 12