Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Etikett: Hangvar
Hangvars socken ligger vid västra kusten i nordvästra Gotland.
Gårdsnamn: Austers, Bäcks, Flenvike, Gullauser, Häftings Lilla, Häftings Stora, Ire Lilla, Ire Stora, Kassle, Kullshage, Kvie, Kyrkebys, Lunds, Olarve, Prästgården, Sigsarve, Skälstäde, Snäckers, Suderbys, Tajnungs, Tibbles.
Åttiofem år gammal har änkefru Lovisa Mårtensson, Rute, avlidit. Hon var änka efter arbetsförmannen Karl Mårtensson, Hangvar, och sörjes närmast av barn och barnbarn. — I den höga åldern av nära åttioåtta år har förre hemmansägaren Anton Dahlström, Råby i Hejdeby, avlidit. Gården vid Råby, som han övertog efter fadern, innehade han till 1922, då han överlämnade den till en son. I sin krafts dagar innehade han flera förtroendeuppdrag och var bl. a. kyrkvärd under många år. Närmast sörjes han av två söner och två döttrar. — Fru Anna Gerdén, Söderköping, änka efter framlidne rådmannen i Visby Per Johan Garden, avled på måndagskvällen. Den bortgångna, som var livligt humanitärt intresserad, var född i Väskinde 1868. Hon sörjes närmast av tre döttrar, Ester, folkskollärarinna i Söderköping, Ellen, folkskollärarinna i Stockholm, och Ebba, telegrafist i Nyköping. — Förra hushållerskan Maria Björklund, Bläse i Fleringe, avled i dag i en ålder av åttionio år. Hon var född i Hangvar och kom sedan som hushållerska till den för någon tid sedan avlidne Karl Björklund, Bläse. Denna befattning innehade hon i fyrtiofem år.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 4 December 1946 N:r 282
Fredagen den 6 december kl. 11 f. m. låter lantbr. G. Jacobssons konkursbo, Goloser, genom offentlig auktion försälja samtliga å gården befintliga inventarier: Kreatur: 20 st. unga prima mjölkkor, dräktighetsundersökta, 3 st. kvigkalvar. 1 valack, 10 år, 80 st. höns. Maskiner och Redskap: Traktor, ”Munktell nr. 25”, ”tröskverk ”Marshall”, 3 fot med fläkt, halmfläkt med rör, traktorbindare ”Massey Harris”, 7 fot, traktorharv, 21 pinnars, traktorplog, 2 såningsmaskiner, 2 slåttermaskiner, ”Deering”, därav en med oljebad, gödningsspridare, sladdfjäderharv, 80-pinn. slätharv, hästhacka, 3 rad., hästräfsa, ringvält, 3 del., vändplogar, klysharv, mullfösa, lastdragare, enbetsvagn, kappsläde, arbetsvagn med häck och skrov, d:o med skrov, div. handredskap m. m. Diverse: 1 mjölkmaskinsanläggning, 1 strömjölskvarn, decimalvåg med vikter, betningstunna, betningsmedel, förställare till självbindare, Gunnebonät, c:a 100 meter, bensin- och oljefat, duk till självbindare, selar, transportflaskor, mjölk??? parti dikningsrör, krakstör, presenning. Betalningsanstånd till den 1 maj 1947 med vanligt äganderättsförbehåll eller vid anfordran. Visby den 2 december 1946. FRITIOF JACOBSSON.
Gotlands Allehanda Måndagen den 2 December 1946 N:r 280
I här fört föreningsregister hava denna dag intagits följande anmälningar: den 27 februari 1943 antogos stadgar för Norra Gotlands Hingstförening u. p. a., som har till ändamål att inköpa och mot avgift åt föreningens medlemmar samt, därest så prövas lämpligt, järnväl åt utom föreningen stående till betäckning tillhandahålla goda hingstar samt att i övrigt genom lämpliga åtgärder främja hästaveln inom verksamhetsområdet. Styrelsen, som har sitt säte i Tingstäde socken, utgöres av Per Gustav Ansgarius Svensson, Sorby, Stenkyrka, Christen Jespersson, Furubjers, Tingstäde, Lennart Otto Ingvar Pettersson, Gudings, Vallstena, Anders Sigge Andersson, Austers, Hangvar, och Gösta Karl Mörrby, Grausne, Lokrume, ordinarie ledamöter, med Olof Sigurd Bendelin, Stenby, Lokrume, Otto Martin William Österdahl, Hägvards, Hall, och Stig Fritiof Wigström, St. Tallby, Fole, såsom suppleanter. Firman tecknas, förutom av styrelsen i sin helhet, av Per Svensson och Christen Jespersson var för sig. Föreningens räkenskaper avslutas för kalenderår. Kallelse till sammanträde sker medelst kungörelse i den eller de tidningar, som föreningen bestämmer, eller genom posten minst åtta dagar före sammanträdet. Andra meddelanden skola bringas till medlemmarnas kännedom genom annons i den eller de tidningar, vari kallelse till föreningssammanträde införes; uti styrelsen för Etelhems-ortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Etelhems socken, har i stället för Valdemar Nicklasson, Lojsta, såsom suppleant inträtt Emrik Ardgren, Bjärby, Etelhem; uti styrelsen för Havdhems och Eke jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Havdhems socken, har i stället för Anton Jakobsson, Bölske, Havdhem, såsom suppleant inträtt Karl Jakob Henric Levander, Bois, Havdhem. Föreningens firma tecknas numera av samtliga styrelseledamöter jämte kamreraren Lars Johan Ekman, Havdhem, två i förening; uti styrelsen för Hesselbyortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Ganthems socken, har i stället för Jakob Kristian Ahlby, Norrlanda, såsom ordinarie ledamot inträtt Ernst Gustav Bernhard Nikolaus-son. Föreningens firma tecknas numera av J. W. Hellgren, Artur, Olsson, Erik Nordström, Ivar Johansson och Gustav Nikolausson, två i förening; uti styrelsen för Klinte-ortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Klinte socken, har i stället för Johannes Stengård, Klinte, såsom ordinarie ledamot inträtt Elmer Olof Oskar Jakobsson, Klintehamn. Föreningens firma tecknas av styrelsens samtliga ledamöter två i förening; uti styrelsen för Källunge-ortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Källunge socken, har i stället för Sigurd Eriksson, Fjärdinge i Gothem, inträtt såsom ordinarie ledamot Knut Edvin Fridolf Svensson, Kopungs, Gothem; uti styrelsen för Martebo-Lummelunda jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Lummelunda socken, har såsom ordinarie ledamot inträtt John Valdemar Johansson, Martebo, samt såsom suppleant Viktor Otto Ekktröm, Martebo. Föreningens firma tecknas numera av Karl Olin, Thure Lönngren, Ernst Björkegren, John Malmros och John Johansson; uti styrelsen för Sydvästra Gotlands jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Levide socken, har i stället för Hjalmar Siltberg, Fröjel, såsom ordinarie ledamot inträtt Bror Gustav Lövgren, Pusarve, Fröjel. Föreningens firma tecknas numera av Lars Jakobsson, Elis Nilsson, Hjalmar Ahlin, Emil Jacobsson, Jakob Larsson, Bror Lövgren, Sigfrid Melin och E. A. Larsson två i förening; uti styrelsen för Tingstäde-Hejnum jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Tingstäde socken, har såsom ordinarie ledamöter inträtt Johan Anders Teodor Norrby, Tingstäde, och Johan Edvard Elis Pettersson, Hejnum, samt såsom suppleant Sten Samuel Forslund. Föreningens firma tecknas numera av Christen Jespersson, Uno Jakobsson, J. N. T. Hägbom och J. A. Norrby; uti styrelsen för Visby-ortens jordbrukskassa, förening m. b. p. a., som har sitt säte i Visby, har i stället för Johan Oskar Viktor Jacobsson, Hejdeby, såsom ordinarie ledamot inträtt Olof Herman Klingvall, Tibbles, Hejdeby. Föreningens firma tecknas numera av Carl August Leonard Widen, Herman Emil Ehrenfrid Löthberg, Anders Nilsson, Arvid Lars Kristian Eriksson, Olof Herman Klingvall och Holger Anders Olsson två i förening. Visby i landskansliet den 27 september 1943.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 29 september 1943 N:r 224
Härmed kungöres, att Johan Alfons Svensson i Hangvar hos Länsstyrelsen anhållit om tillstånd att med stationsort vid Snäckers i Hangvars socken för en lastautomobil (max. last 2,920 kg.) inom länet bedriva beställningstrafik för godsbefordran. Ansökningshandlingarna hållas tillgängliga å landsfogdens expedition för den, som därav önskar taga del, intill den 1 oktober 1943; och äga trafikföretag, som kunna beröras av den ifrågasatta trafiken, så ock andra, vilka ärendet kan angå, att före angivna dag till Länsstyrelsen inkomma med skriftliga yttranden över ansökningen. Visby Landskansliet 23 sept. 1943. LÄNSSTYRELSEN.
Gotlands Allehanda Fredagen den 24 September 1943 N:r 220
Kommunala skatterna f. n. ganska höga. Skattetrycket i Gotlands kommuner ställer sig f. n. ganska högt. Statistiska centralbyrån har räknat ut, att om skattetrycket skulle göras lika i samtliga landskommuner genomsnittliga uttaxeringen för de kommunala behoven skulle utgöra kr. 14:02 pr skattekrona, därav 9:77 i allmän kommunalskatt. Allra högst på skatteskalan kommer i år Sproge kommun med ett samlat skattetryck av ej mindre än kr. 27: 30 pr skattekrona (därav i allmän kommunalskatt 23: 20). På andra plats följer Anga med 22: 55 och på tredje Eksta kommun med 22: 10. Höga utdebiteringsbehov föreligga vidare i Hangvar och Hall med 21: 70 resp. 21: 50, Norrlanda 21: 35 samt i Hejnum, Fole, Träkumla, Sanda, Fröjel och Fide, alla med över 19 kr. i totalt kommunalt skattetryck. Förmånligast att skatta synes det f. n: vara i Havdhem och likväl är det kommunala utdebiteringsbehovet där ej lägre än kr. 10: 10, därav 6 kr. i allmän kommunalskatt. Under elva kronor komma i övrigt några få kommuner, nämligen När, Bunge och Barlingbo. De allra flesta av länets kommuner äro alltså att anse såsom synnerligt skattetyngda, vilket ock framgår därav, att staten måste lämna skattelindringsbidrag till samtliga kommuner utom ett 20-tal. Tack vare dessa bidrag kan utdebiteringsbehovet minskas med belopp, varierande mellan 11 öre pr skattekrona i Hörsne med Bara och kr. 8:30 i Sproge. Rätt kraftig sänkning av uttaxeringen ha dessa bidrag vidare möjliggjort i åtskilliga kommuner, exempelvis Hall och Hangvar med kr. 5:25 resp. 5:19, Anga 5:04, Eksta 4:35, Norrlanda 4:28 och Fide kr. 4:08. (P.)
Gotlands Allehanda Måndagen den 20 september 1943 N:r 216
Mellan löjtnanten i Västernorrlands regementes reserv, kyrkoadjunkten Erik Percival, Fårösund, och fröken Elisabet Gyberg, dotter till kyrkoherde E. Gyberg, Hangvar, och hans maka, född Blausang.
Gotlands Allehanda Lördagen den 11 september 1943 N:r 209
K. m:t har bifallit en ansökan av vice pastor teol. kand. Helmer Ringgren i Hangvar om. rätt för fil. kand.-examen vid Uppsala universitet få medtaga ämnet iranska språk.
Gotlands Allehanda Fredagen den 10 september 1943 N:r 208
Den gamla kalkstensbron vid Petes i Öja. Något om vägdistriktens verksamhet under dess 50-åriga tillvaro. Den vägorganisation, som nu vid vägväsendets förstatligande försvinner, har hunnit verka under precis ett halvsekel eller alltsedan det enligt 1891 års väglag tillkom och sattes i verket. Den har alltså fungerat under en tid av rastlös utveckling på det tekniska området, vilken ställt de ansvariga vägmyndigheterna inför upprepade krav på bättre förbindelser och som stundom medfört svårigheter av skilda slag. Under medverkan av kunniga och erfarna män ha dock dessa svårigheter övervunnits och Gotland kan i dag berömma sig av ett vägnät, som tillgodoser alla rimliga anspråk. Det lokala vägstyret kan med gott samvete överlämna det verk, det byggt upp, till de statliga förvaltningsorgan, som skola föra verket vidare. När den nya organisationen med vägstyrelser och vägstämmor kom i gång på-90-talet blev den första stora uppgiften att besluta om vägdelning för det system till väghållning in natura som lades upp. Varje jordägare skulle ha sin vägdel att sköta om och det tog lång tid att verkställa dessa omfattande beräkningar. Lantmätare Oskar Warfvinge i Visby hade detta arbete om hand och det dröjde flera år in på 1900-talet innan väglängderna lågo klara och kunde träda i kraft. Under tiden hade vägstyrelsen som en av sina huvuduppgifter att utlysa entreprenad på anläggandet av nya vägar och på underhållet av dessa. För vinterväghållningen krävdes en indelning i ploglag, som förnyades vart tionde år. Att göra alla till lags med ersättningarna gick givetvis aldrig och titt och tätt anfördes klagomål, som ibland fullföljdes ända upp till Kungl. Maj:t. Vid vägstämmorna i seklets början var representationen vanligtvis inte så fulltalig och ibland kan man finna att endast 3-4 ombud infunnit sig. Allt gick i sina lugna gängor och några omstörtande frågor hade man inte att ta befattning med.
Motortrafiken gjorde sig påmint redan 1903. Motortrafiken började dock snart höra av sig och redan 1903 förekommer en passus i norra vägdistriktets protokoll, som talar om att Carl Håkansson sökt trafiktillstånd för automobil på vägen Tingstäde-Fårösund. Man ansåg att denna trafik skulle bli till gagn och man ville inte motsätta sig ett begagnande av dessa fordon. 1906 kom ”Automobilaktiebolaget Gotland” med en liknande framställning och fick tillstånd för diligenstrafiken till Fårösund. Vägstyrelsen på söder höll stramare tyglar i fråga om biltrafiken och 1915 satte man sig emot en framställning om körtillstånd under motivering att ”framförandet av automobil ej sällan är förenat med största fara för vägfarande och utan att minsta hänsyn tages för att skyddå eller hjälpa den som möter med hästar förspänt åkdon”. Medan norra vägstyrelsen var liberal och tillät biltrafik på snart sagt alla småvägar dröjde det ända fram till 1922 innan man på söder släppte fram bilarna på olika bygdevägar. Av större vägbyggen vid seklets början kan nämnas vägen Martebo station-Nyplings i Lokrume och 1910 byggdes den första bron i armerad betong vid Ihre i Hangvar för en kostnad av 1,900 kr. 1912 ombyggdes också Nybro i Gothem, som den gången kostade 4,625 kr. Åren närmast efter kriget fick man efter långa förhandlingar klart med vägarna över Mästermyr och på norr beslöt man byggandet av Hangvar-Othem-vägen, som var klar 1923.
När färjebryggorna föllo samman av skröplighet. Färjetrafiken över Fårösund fortgick ända fram till 1920-talets början på samma sätt som den gjort sedan gamla tider. För persontra, fiken hade man små roddbåtar och för det tyngre godset fanns en större blevo också alltmera ålderstigna och fallfärdiga och till sist gick det så långt, att man på Fårösund måste hyra en brygga i enskild ägo för att kunna klara färjetrafiken utan vådor. Är 1920 började man byggandet av den nya Fåröbryggan och samma år inköptes en mindre motorfärja för passagerare och lättare gods. Nyanskaffningen fullbordades sedan’ med att en bilfärja insattes i trafik på hösten 1922. Innan dess hade också färjehamnen i Fårösund ordnats på ett tillfredsställande sätt. Den gamla generationen färjemän avtackades och den nya tidens farkoster började sina turer i sundet. En ständigt återkommande fråga angående färjetrafiken blev sedan biljettaxorna, som ändrades åtskilliga gånger innan de fr. o. m. 1937 helt avskaffades.
Natura väg hållningen avskaffas vägkassorna överta ansvaret. I mitten på 20-talet trängde sig frågan om vägkassornas övertagande av sommar väg hållet alltmera i förgrunden och i det fallet var det södra distriktet som kom först i gång. Fr. o. m. år 1927 övertog södra vägkassan väghållningen i distriktet och året efter fattades enahanda beslut på norr sedan frågan fallit två gånger förut. Båda distrikten utbjödo väghållningen på entreprenad och man tecknade avtal med A.-B. Vägförbättringar som skötte om de gotländska vägarna till 1932 års utgång. I en form levde dock det gamla naturasystemet kvar in på 1930talet nämligen vinterväghållningen. Saken behandlades på några vägstämmor och det gav till resultat att vägkassorna år 1932 övertogo denna angelägenhet. I 30-talets början började man umgås med tanken inom vägstyrelserna att helt och hållet överta väghållningen i egen regi. Under 1932 togs frågan upp vid gemensamma förhandlingar med vägstyrelserna och förslagen resulterade i att vägstämmorna beslöto ett fullständigt övertagande av all väghållning i kassornas egen regi fr. o. m. 1933 års början. Vägstyrelsernas första åtgärder beträffande vägbyggena var att förbättra de starkt trafikerade vägarna genom öns samhällen samt vid de järnvägsstationer, där bettransporterna voro särskilt omfattande. Vägen genom Roma breddades och vidare förbättrades vägen Hemse-Ljugarn, västra landsvägen samt vägen Visby-Hemse över Vall och Hejde. Kulmen i vägbyggandet nåddes åren 1933-34, då man också eftersträvade arbetslöshetens avhjälpande med igångsättande av vägbyggena. I norra häradet förbättrades under åren 1933-36 vägen Visby-Stenkyrka och bland andra vägar som iordningställdes under denna tid kan nämnas vägen genom Bjärges, vägen Tibbles i Hejdeby-Larsarve stationsväg i Källunge, vägen Allekvia i Vallstena-Gothem och vägen Bro kyrka-Tingstäde samhälle. Bland större vägbyggen på söder kan nämnas förbättringen av vägen Visby-Träkumla-Vall-Isums samt ombyggnaden av Toftavägen, vilken fortgått fram till de senaste åren.
De första betongvägarna. Slite fick Gotlands första betongväg vilken anlades 1930 för en kostnad av 135,000 kr. Sedan följde så småningom betongvägar i Hemse, Klintehamn, Tingstäde, Vible och Roma, där kriget avbröt detta permanentningsarbete. Ungefär 1,5 mil betongvägar hade iordningställts före krigsutbrottet. Av tjärmakadamiserade vägar har anlagts ungefär en mil. Förbindelserna över Fårösund förbättrades på ett avgörande sätt genom att en ny motorfärja byggdes och sattes i trafik under år 1937. ”Fårösund II” utfördes på Löfholmsvarvet efter konstruktion av civilingenjör K. H. Larsson i Stockholm och kostade i runt tal 60,000 kr. I samband därmed byggdes också färjeläget i Fårösund om, så att plats kunde beredas båda motorfärjorna. En fyraårsplan för vägbyggena upprättades 1936 och närmast i tur stod då förbättring av vägar genom Roma, Endre och Follingbo, vägarna vid Laus myr samt Toftavägen. Under senare år, särskilt 1941 och 1942, ha åtskilliga vägar förbättrats och även nybyggen ha ägt rum, främst för att tillgodose kraven från försvarets sida. Bland de vägförbättringar som senast beslutats och som till en del också utförts märkes Visby-Bro kyrka, Visby-Fjälls i Endre, Hallfreda-Akebäck-häradsgränsen, vägen till Halls huk, vägen Roma kyrka-Björke kyrkaIsums, Bunge-Hau-Trelge, vägen Boge kors-Ytlings i Othem, vägen Stava-Digeråkra i Barlingbo, vägen Tingstäde kyrka-Bunn i Fårösund, Lokrume kyrka-Mallgårds i Hejnum, vägen Endre-Follingbo, Stuxvägen i Fårösund, vägen Tass i Hejde-Duckarve i Linde, vägen Ejmunds-Mästerby-Isums m. fl. Sammanlagt har sedan 1927 cirka 30 mil vägar byggts och omkring 40 större broar ha anlagts.
Dammbindningen slog igenomså småningom. Dammbindningen började diskuteras omkring år 1930 och man gjorde en del försök i de större samhällena med klormagnesium och andra ämnen. Vägsaltet hade emellertid en del olägenheter med sig som gjorde att man inte kom att använda det i större utsträckning förrän 1935. Snart insåg man att saltet var oundgängligt för de dammiga gotlandsvägarna och före krigsutbrottet hade man kommit så långt att över 100 mil eller 70 procent av vägnätet var saltbehandlat. Under årens lopp har vägdistriktens maskinpark vuxit oerhört och det ligger åtskilliga kapitalinvesteringar mellan de vägsladdar som inköptes 1923 och den stora omläggning till gengasdrift, som de senaste årens förhållanden tvingat fram. När kontraktet med Vägförbättringar uppsades 1932 övertogs samtliga bolagets maskiner på Gotland och detta bestånd han sedan utökats med modernare redskap av alla slag.
Männen i ledningen. I denna lilla översikt måste också beredas plats för namnen på en del av de män, som under årens lopp lett vägdistriktens verksamhet. Det dominerande namnet i södra distriktets historia är kronolänsman M. E. Svallingson, Klintehamn, som under nära 40 år med stark hand ledde distriktets öden. Hån tillträdde ordförandeposten i styrelsen 1893 och det sista protokollet av hans hand är dagtecknat den 2 jan. 1932, vilket bl. a. omtalar att landstingsman K. J. Levander i Havdhem utsetts till ordförande. Efter dennes död utsågs fr. o. m. år 1937 nämndeman K. W. Palmqvist, Vall, till styrelsens ordförande, där han alltjämt fungerar. Av namnen från gamla tider kan vidare nämnas Nils Nilsson i Klintehamn, som var med i många år ända fram till 1927, 0. N. Bolin i Alva, som avgick 1917 samt M. N. Nilsson, Ålarve i Rone, vilken tillhörde styrelsen 1918-25. Ar 1928 invaldes riksdagsman Th. Gardell i styrelsen, 1932 kom nämndeman Palmqvist samt fr. o. m. 1936, då styrelsen genom en ny förordning utökades från tre till fem ledamöter, landstingsman Henric Levander, Bols, lantbr. Malkus Andersson, Eksta, och folkskollärare Herman Stengård i Linde, vilken till sin död 1941 fungerade som räkenskapsförare och tillika stämmoordförande. Efter honom har folkskollärare Reinhold Dahlgren inträtt i styrelsen och stämmoordförande de senaste åren har varit kyrkvärden Rud. Bolin i Alva. I norra häradet finna vi omkring sekelskiftet följande namn i vägstyrelsen: som ordförande kaptenen C. T. Broander, Kullingbos i Källunge, samt vidare f. riksdagsmannen Per Larsson, Lilla Fole, och nämndeman 0. J. Larsson i Hörsne. Åren 1906-10 finner man nämndeman Johan Edmarks namn i styrelseprotokollen och på ordförandeposten fungerade åren 1906-08 agronom K. F. Broander, Kullingbos. Riksdagsman K. J. Larsson, Bondarve i Fole, trädde sedan till och var ordförande ända fram till 1929, vilket år dåvarande kaptenen Fr. Nyström trädde till. Vid ombildandet av styrelsen 1936 blev lantbrukare Gunnar Nilsson, Halner, styrelsens ordförande och vid dennes avflyttning inträdde fr. o. m. 1941 lantbr. E. W. Norman på ordförandeposten. Bland dem som under många år tillhört norra vägstyrelsen kan nämnas nämndemännen Hj. Pettersson, Hulte i Endre, 1911-35 och lantbr. N. P. Svensson, Hägelsarve i Ekeby 1917-28. Riksdagsman Gunnar Bodin, Grausne, var styrelseledamot 1929-36 samt major Nyström 1930 -36. Den nuvarande styrelsen består av lantbr. E. W. Norman, ordförande, förvaltare P. 0. Berthon, Bungenäs, som även varit vägstämmans ordförande, lantbr. Arvid Collberg, Follingbo, fabrikör Fridolf Johnsson, Slite, och lantbr. Anders Andersson, Hangvar. Alltifrån färjeväsendets nyordnande i Fårösund vid 20-talets början och fram till 1936 fungerade styrelsesuppleanten John Broström, Broa, som styrelsens tillsyningsman för färjetrafiken.
Varnande röster mot förstatligandet. Trots att vårt lokalstyrda vägväsen visat sig besitta en hög grad av effektivitet och initiativkraft kom dock frågan om vägarnas förstatligande fram för några år sedan. Vägstyrelserna och stämmorna hade ärendet på remiss och från gotländskt håll höjdes röster mot förslaget, då man fann nackdelarna med det nya systemet betydligt överväga de fördelar som kunde vinnas. Likaså protesterade man kraftigt mot de särbestämmelser som i lönehänseende föreslagits för de blivande tjänstemännen inom den gotländska vägorganisationen. Årets riksdag genomförde som bekänt förslaget, vilket träder i kraft nästa nyårsdag, och därmed får vårt halvsekelgamla lokala självstyre maka åt sig. De sista vägstämmorna ha hållits i Hemse och på Allekvia medan vägstyrelserna väl ännu komma att samlas några gånger för att sköta om de sista ärendena. En av de sista stora uppgifterna har varit att samla alla i vägfrågor intresserade gotlänningar till den stora vägdagen i dag, som anordnats för att hugfästa minnet av den epok i gotländsk väghistoria, som inom kort är till ända.
Gotlands Allehanda Fredagen den 10 september 1943 N:r 208
