Etikett: Grötlingbo

Grötlingbo socken ligger vid sydöstra kusten av Gotland.
Gårdsnamn: Botvide, Brunns, Bälshage, Bölske, Dals, Domerarve, Frigsarve, Gansarve, Hallinge, Kattlunds, Kauparve, Linge, Lunde, Lunds, Mattisetomt, Mårtens, Norrkvie, Nymans, Prästgården, Roes, Ronnings, Rovalds, Rums, Sallmunds, Sandes, Sigsarve, Skradarve, Sles, Smiss, Stenstugu, Suderkvie, Uddvide, Viges.

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Andra sammanträdet med höstetinget).
Värjemålsed. Hustru Brita Andersson aflade ed att hon ej häftade i 6 kronors skuld till Karl Hejdenberg — rest å köpssumman för ett kokreatur. Vi ha förut redogjort för målet.
— Handl. K. L. Krokstedt i Klinte friade aig med ed från anklagelsu att ha beskylt ofvaunämde K. Hejdenbergs dotter att hastulit en gräddkanna.
— Jakob Rondahl, Ragnsarfve i Alskog, skulle ha aflagt ed på att han ej olofligt kuggit skog å Ragnsarfve häradsskrifvareboställe. Han kom ej tillstädes.

Barnaföda. Emma Nilsson från Rone yrkade få barnuppfostringsbidrag af skomakaren H. L. Hansson från Grötlingbo. Svaranden kom ej tillstädes, hvarför han dömdes utgifva försutet vite med 5 kronor. Målet uppsköts till andra dagen af nästa sammanträde, då H. skall infinna sig vid 25 kronors böter.
— Katarina Dase, Bölske i Eke, hade instämt Karl Ulmstedt i Ronehamn och dennes förmyndare för att utfå 75 kr. årligen såsom uppfostringsbidrag till ett flickebarn, till hvilket Karl U. skulle vara fader. Karl erkände faderskapet och tyckte att 75 kronor kunde vara lagom, men denna uppfattning delades ej af förmyniseren, som inte ville veta af alltihop. Ulmstedt är blott 20 år gammal, Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.

Frans Johansson, Homa i Stenkumla, dennes föräldrar Joh. Sandelius och hans hustru samt arbetaren Karl Johansson, Källgårds i samma socken, voro af kronolänsman Svallingsson åtalade för bedrägligt förfarande, våld m. m, Frans Josansson hade under loppet af fyra år brukat Ringome i Mästerby, tillhörigt Nils Svensson. Efter afflyttningen derifrån hade Frans J. med våld skaffat sig tillträde till Svenssons lägenhet och derifrån bortfört hästar, kor, selar, vagnar, häckar, kälkar och en hel mängd jordbruksredskap, under påstående att det vore dels hans, dels hans faders. Härför yrkade åklagaren ansvar, emedan Johansson vid sin konkurs för en tid sedan i besvuren bouppteckning uppgifvit att dessa saker blifvit till Nils Svensson försålda. — Svaranden genmälde att eakerna aldrig varit Svenssons, utan hade han blott lånat dem till Ringome under de fyra åren. Aftalet med Svensson hade lydt, att J. vid uppgörelsen skulle få halfva egåndomsn; men istället bjöd Svensson ett ringa vederlag i penningar och ville att J. skulle afstå från den nämda lösegendomen. Då han ej kunde gå in derpå, tog han sin egendom med sig. Att han i bouppteckningen uppgifvit att Svensson köpt föremålen vore nog sant, men det hade han blifvit öfvertalad till, de hade i sjelfva verket alltid ägts af Johansson och Sandelius. Arbetaren Karl Juvhansson erkände att han hjelpt Frans J. att föra bort sakerna, men han hade ej annat vetat, än att J. vore ägaren. Åklagaren yrkade att F. Johansson och Sandelius skulle förklaras skyldiga att träda i häkte samt att Sandelius — såsom nuvarande innehafvaren — skulle åläggas afträda den omstämda lösegendomen till Svensson.
Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet, då svarandena vid hämtnings äfventyr skola vara tillstädes.

Inbrott i fattigstugan i Vamlingbo hade begåtts af fattighjonet Anna Fredin, Hon hade af kommunen blifvit anvisad annan bostad, men var ej nöjd med bytet, hyarför hon på detta sätt sökte skaffa sig inträde i fattigstugan. Hon erkände.

Lars Jonsson, Hemmor i När, yrkade ansvar å hemmansägaren Lars Levander, Liffor i När, för att denne vid ett tillfälle skulle hafva förbindrat kärandens tillträde till sin lägenhet, öfverfallit J:s hustru, nedhuggit fyra stycken träd och bortfört en gärdesgård, Svaranden nekade, och käranden erhöll uppskof till nästa sammaaträde, andra rättegångsdagen, för att styrka angifvelsen.

Oskar Rakazinsky i Alfva var, såsom vi förut nämt, af kronolänsman Lindström åta= lad att ha olofligt utskänkt maltdrycker. I dag hördes fyra vittnen. Nr 1 hade druckit öl hos R. lite jämt, dels inne i boden, dels utanför huset, utan att R. gjort invändningar. Nr 2 hade blott druckit på gungbrädena utanför. Nr 8 brukade bara dricka i boden och nr 4 hade sett personer upprepade gånger dricka öl både i boden, i boningsrummen och i köket, sön- och hvardagar lika, Efter den betan erkände Rakazinsky, likväl med tillägget, att han alltid varit noga med att förbjuda dem dricka inne.
Utslag vid nästa sammanträde.

I konkurs försattes färgaren Otto Gustafsson, Levide. Kronolänsman E. Eneman förordnades att taga hand om boet.

Norra häradsrätten.
(Andra höstsammanträdet å Alleqvia tingsställe).
Tilénska målen. I målet mellan Olof Olofsson, Nybingels i Gothem och kyrkoherde G. H, Tilén angående ärekränkning, hördes vid detta tillfälle flere vittnen. Ett afkärandens vittnen, fjerdingsmannen P. Cederblad, ville svaranden jäfva, enär hans åsigt om eden vore sådan, att han ej lämpligen kunde anförtros densamma. Som emellertid Cederblad förklarade, att han tillhörde statskyrkan och byllade dess högsta trossanningar, ehuru han skulle vara tacksam om han sluppe begå eden, som han dock ansåg bindande, ogillades jäfsanmärkningen.
Kärandens vittnen berättade nu:
Kyrkvärden Tomas Danielsson hade varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 sistlidne Juli, men kunde ej bestämdt minnas de uttryck kyrkoherden haft om Olofsson. Dock ville ban erinra sig att pastor kallat honom en dålig husbonde. Han hade så klent minne, att han ej kunde komma ihåg, om pastorn användt andra uttryck.
Kyrkvärden Oskar Andersson, också närvarande vid samma tillfälle berättade, att då en hos Olofsson boerde qvinna, Kajsen Lundström, som kallats till kyrkorådssammanträdet, ej infunnit sig och Olofsson sagt, att han uppmanat henne att komma, hade kyrkoherde Tilén svaret, att det var en dålig husbonde, som ej kunde göra sig åtlydd af sina tjenare. Olofsson hade härpå genmält, att det icke vore mycket att rätta sig efter qvinnan, då hon ej talade sanning. Härpå hade pastor svarat, att Olofsson nog kunde ha mer behof att lära sig sanningsenlighet af Kajsen Lundström än hon af honom.
Fjerdingsman Cederblad hade hört pastor säga, att Olofsson vore en dålig karl, som ej visste hålla reda på sina tjenare, hvarför han ej vore värd bära byxor utan kjol. Hur skulle man begära annat af tjenarne än hvad husbonden företog sig, hade pastor vidare yttrat, hvarjämte han kallat Nybingelska huset osedligt och dåligt.
Å svarandens sida hördes:
Kyrkvärden Jöns Nilsson som ansåg att pastorn med sitt uttryck »dålig husbonde» endast menat att Olofsson ej gjorde sig åtlydd af sina tjenare. Vidare hade kyrkoherden sagt, att Nybingelska huset vore ett tvistigt hus.
KEyrkvärden Jakob Jakobsson hade ej mycket minne af hvad som passerat vid kyrkorådssammanträdet, men ville dock erinra sig att Tilén kallat Olofsson en dålig husbonde, som hade i afseende på att tala sanning mer att lära af Kajsen Lundström än hon af honom. Äfven hade pastor kallat Nybingelska huset ett tvistigt hus.
Käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
— I målet mellan kyrkoherde Tilén och samme Olofsson hördes också en mängd vittnen. Ett af dessa, hushållerskan Mina Lindgren, blef dock förklaradt jäfvigt, hvaröfver kyrkoherde Tiléns ombud anförde missnöje.
Skolläraren Viktor Karlsson berättade, att då han 2 Juli tidigt på morgonen skulle gå ett ärende till prestgårdep, hade han sett kyrkoherden och Olofsson gående framför in genom grinden till prestgården, der de stannade på planen, Vittnet hörde att O’ofsson talade i högljudd och vredgad ton. Pastorn hade vänligt bedt honom lugna sig och följa med in i arbetsrummet. »Hvad skalljag göra der, då jag är full eller galen?» — hade Olofsson yttrat. — »Jag har aldrig sagt att Olofsson är full» genmälde pastor, blott att jag af Olofssons uppträdande kunde tro, att O. ej är fullt pykter. Tycker ej O. det är opassande att komma så der tidigt på morgonen halfklädd och söka en embetsman för att förmå honom att ändra en embetsåtgärd?» Olofsson hade då vändit sig till vittnet med frågan : »Är jag full?» Härpå hade vittnet svarat: »Ja, inte är Olofsson riktigt normal, men om det är af ilska eller något annat vill jag ej afgöra.» Olofsson hade nu gått mot pastorn med knuten hand och skrikit, att han aldrig klagat på sitt husfolk, samt att det inte vora värdt att kyrkoherden hölle kyrkoråd för deras skull, hvilket vittnet ansett, enligt gotländskt språkbruk, vara deteamma som att Tilén ej skulle understå sig att hålla kyrkoråd.
Sofia Olofsson hade samma morgon, då hon varit att mjölka och kommit i närheten af prestgården hört skrik och oväsen. Sedan fick hor syn på Olofsson, som sade, »Jag förmanar barnen, hvad kan jag göra mera, då de ej lyda mig.» Olofsson knöt näfven och skrek, så att vittnet höll på att få dåndimpen och måste gå in till skolläraren för att lugna sig.
Arrendator Lindahl hade sett Olofsson gå efter pastor med knutennäfve.
Svarandeombudet anmärkte, att somliga för sed hafva att gå med knutna händer och att man sällan gaf en örfil med knuteu hand. Kärandeombudet lät genom åtbörder förstå att en näfve, knuten, mycket väl kunde användas till ett slag midt emellan ögonen.
Äfven i detta mål beviljades uppskof för vidare bevisning till tredje sammanträdet.
— Slutligen förekom målet mellan kyrkoherde Tilén mot Olofsson angående beskyllning för bruten embetsed, Här hördes såsom vittnen kyrkovärdarne Jakob Jakobsson, Oskar Andereson och Tomas Danielsson, hvilka alla varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 Juli, Enligt deras samstämmiga uppfattning hade Olofsson vid detta tillfalle sagt åt kyrkoherde Tilén med afsetnde på vissa saker, som denne anfört, att han ej trott, det pastorn hade rätt att omtala sådana förtroenden för sin eds skull.
För vidare bevisning uppskof till tredje sammanträdet.

Att deponera värdehandlingar utan recipisse på deras mottagande är något som kan medföra stora obehag.
Aflidne major Claassens sterbhus hade till detta sammanträde instämt ägaren at Fole mekaniska verkstad hr J. Vigström med yrkan om utbekommande af 6,000 kr. pågrund af skuldebref, som fans i sterbhusets ägo. Vigström å sin sida hade genstämt och yrkade, att sterbbuset skulle till honom vid högt vite åläggas utgifva sagda revers jämte en aktie i Gotlands enskilda bank.
Enligt svarandeombudets berättelse förhöll sig saken så: Det ofvannämda skuldebrefvet var en förlagsinteckning som af Vigström hos Olaassen deponerats som säkerhet för erhållande af lån enligt accepter. Vid major C:s frånfälle bade två sådana växlar å sammanlagdt 3,500 kr. funnits hos sterbhuset, hvilka V. inlöst och dermed vore han utan vidare skuld, då han aldrig på sjelfva förlagsinteckningen erhållit några penningar.
Kärandeombudet medgat riktigheten af de inlösta växlarne. Då vid Claassens död kungörelse utfärdades till gäldenärer och borgenärer hade äfven Vigström infunnit sig och sagt sig ba skuld. Växlarne betalades efter vågon tid och då sterbbusutredningsmannen påmint honom honom att han hade ytterligare skuld — på grund af ioteckningen — hade han sagt, att den skulle nog betalas, ehuru han behöfde anstånd. Dervid hade ej alls något uppgifvits derom att inteckningen skulle vara blott en säkerhetshandling. Detta hade först kommit fram vid förnyade påminnelser, men att inteckningen varit en blott säkerhet fann kärandeombudet så mycket mera osaunolikt, som Vigström erbjudit sig att inlösa densamma med 3,500 kr.
Svaranden bestred kärandens framställning af saken, Som vittnen å svarandenssida hördes sakföraren Stenmark och sågverkägaren L. Baché., Bjerges, hufvudsakligen för att få upplysning om major Claassens sätt att sköta sina affärer. Dervid upplystes, att Olaassen i regel aldrig brukade lemna recipisse på mottagna värdehandlingar, att de ej bokfördeg, utan att å dem tecknades de belopp, för hvilka de voro pautsatta, samt att Ölaassen plägade bevilja lån mot växlar intill sådana belopp, för hvilka aflemnade säkerheter gälde.
Svaranden begärde och erhöll uppskof för vidare utredning till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1892
N:r 153

Publicerat

Från landsbygden.

Linde, 30 September.
Hemsekretsens lärareförening har i dag varit samlad till möte härstädes, Sedan ordf. helsat de närvarande hjertligt välkomna och bön förrättats hölls lektion i kristevdom af lärarinnan frå Lindabl i Fardhem samt lektion i form- och satslära af skoll. Aug. Fredin. Sedan man derefter företagit den sedvanliga kritiken hölls middag, hvarefter samtliga lärare och lärarinnor togo »Lindeberget» och den vackra utsigt, som derifrån utbreder sig för ögat, i skärskådande, Man försummade ej heller att upplifva sinnet med sång, muntert glam och varpkastving. Som tiden framskred med jättesteg kallades upprepade gånger mötesdeltagarne till allvarliga värf i skolan. Här diskuterades den vigtiga frågan: »orsakerna till skolförsummelserna och botemedlen derför». Orsakerna voro »legio» som en uttryckte sig. Föräldrars liknöjdhet och afvoghet mot skolan vore en orsak, en annan vore bristen på arbetsfolk, hvilken nödsakade föräldrarne att hålla sina barn hemma. Bland botemedlen föreslogos » föräldramöten». Någon resolution på frågan antogs ej, emedan öfverläggningen ej hann afslutas. Till ordf. för nästa år valdes skoll. Söderberg i Hablingbo, sedan den förre ord’. skoll, Fredin på detbestämdaste afsagt sig förtroendet. Nästa möte bålleg sista fredagen i Maj 1893 i Hablingbo skola, då lärarepersonalen håller de sedvanliga lektionerna. Sedan man ännu en gång nedanför berget afsjungit några fosterländska sånger, hvilka klingade härligt i den sena, vackra qvällen, upplöstes det angenäma och »gemytliga» mötet.

Burgsvik, 1 Okt.
Hoburgskretsens höstmöte hölls i Vamlingbo skolhus förlidae fiedag och var talrikt besökt.
Mötet började i kyrkan med morgonbön och en varmhjertad med jppm er krönet hörd bibelbetraktelse af kyrkoh. O. Jacobsson.
Derefter samlades mötesdeltagarne i skolskolan och sedan ordf. helsat de närvarande välkomna, höllos lektioner af folkskoll. Ohlsgon i Grötlingbo i sjelfvalåt ämne öfver »kallelsen» och lärarinnan Karin Olsson i hufvudräkning med småskolans barn, behandlande talet 12 i de tre första räknesätten, Härefter följde kritik, hvarur bland annat framgick, att lektionerna voro till mötets fulla belåtenhet.
Som ingen fråga denna gång diskuterades, skred mötet omedelbart derefcer till behandling af kretsens tillvaro för kommande period och beslöts enhälligt, att denna skulle fortgå på samma sätt som hittills, blott med den skilnad, att höstmötena skulle mera egnas åt ett fritt samspråk om företeelserna på folkupplysningens vidsträckta fält, samt om möjligt erhålla en gemyligare karaktär.
Nästa möte, som sålunda skulle i sin tur hållas i Öja skolhus och bekostas af skoll. Laurin, blef dock ej definitift bestämdt på grund af kretsens småskollärarinnors framställning till mötet, att det måtte tillåtas dem gemensamt en gång få inbjuda kretsens medlemmar och lemnas dem tid till närmare öfverenskommelse sinsemellan.
Till kretsens ordf. för nästa år utsågs den nuvarande och till sekret. efter skoll. Dahlqvist skoll. Stenqvist i Hamra.
Kyrkoh. Kullin, som denna gång bekostade mötet, inbjöd nu till gemensam middag, som intogs under muntert samspråk och sedan derefter en angenäm stund tillbragts i den gästfria prestgården, återvände hvar och en till sitt, säkerligen ganska belåten med den sålunda tilländalupna dagen.

Södra Gotland, 1 Oktober.
Olyckshändelse. En liten 4-års flicka från Vamlingbo åkte med några andra småttingar, som körde tröskverket, då hon plötsligt föll framstupa för bommen, som derefter gick öfver henne, hvarpå de förspända hästarne passerade öfver den lilla, com låg inunder i vandringsvägen. När hon nu kom till bommen, gick denna så lågt mot jorden, att det stackars barnet ej kom under utan släpade framför bommen flera hvarf förrän tröskverket stannade. Med en bokstafligen rådbråkad kropp forslades nu barnet till läkare för att erhålla vård. Som föräldrarne voro i ytterst torftiga omständigheter, företogs barnets forsliog till Hemse i en liten kärra, dragen af fadren. Här hade fattigvårdsstyrelsen ovilkorligen fått träda emellan, om anmälan derom gjorts.

Apropå fattigvårdsstyrelse, så är Vamlingbo styrelses medlemmar nu genom kronobetjeningen kallade att inställa sig inför k. m:ts bethde för att i bevis leda sin anmälan om arbetaren Patrik Fredin (förut omnämdt i denna tidning), rörande sturskhet och olydnad mot styrelsen. Hustra Fredin skall inställas vid södra häradsrätten för att svara för sitt tilltag, då hon genom inbrott tog sig bostad i fattighuset.

För en fräck stöld var i går afton en gammal fattig man från Öja utsatt, då han i en handelsbod skulle göra några små uppköp. Under det ban skulle stoppa ned några varorisin ficka, dervid han lagt sin portmonnä, med inneliggande omkr. nio kronor ute på disken, passade en långfingrad kanalje på och knep både pengar och portmonä, till stor sorg för den stackars gamle, som lär fått pengarne till uppehälle från sina i Amerika vistande barn. Spaningar pågå efter tjufven, som lär ha igenkänts af expediten.

Hangvar, 3 Okt.
Inbergningen af de väldiga kornstackarne, som så tätt bredvid hvarandra stått uppresta på fälten, har under förliden vecka pågått och tyckes i det närmaste vara afslutad. Äfven hvetets inbergning kan sägas vara afslutad.
Om hvetets klena ökningsresultat i år, kan nämnas att en landtbrukare uttröskat 8 häckar och erhöll 10 tunnor.
Hvetesådden har under förra veckan en och annan landtman företagit.

Rågbrodden, som på höga och torra backar gulnat i brist på »myr», har efter det lilla, men välgörande regnet, eom föll häröfver i torsdags morgse repat sig och ser lofvande ut.

I sken råkade ett par hästar förspända en radsåningsmaskin tillhörig landtbrukaren Aug. Hederstedt vid Gullauser i Tingstäde häromsistens under pågående rågsådd med den påföljd, att maskinen ramponerades helt och hållet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Oktober 1892
N:r 152

Publicerat

Från landsbygden.

Silte, 31 Aug.
Rågsådden här i trakten her varit mycket ojämn, så att en del ha sått något och en del låtit vara, emedan det icke bar varit någon myr i jorden, men i dag kl. 7 på morgonen började det regna och fortfor till fram mot middagen.

Hvetet har i dessa dagar till största delen blifvit afskuret men äro på många ställen en stor del hvetesax mycket angripna af rost, hvarför hvetet derigenom till en del går förloradt.

Sydvestra kusten, 1 Sept.
Vetenskapliga undersökningar. Då vi förra veckan reste vestra landsvägen söderat sågo vi innanför landsvägen på Näs-alvaret en herre sysgelsättande 5—6 man. Det tunna jordlagret undanskyffiades och sprängning på obestämdt Map företogs. — Gotlands bergsbildningslager, beskrifna af professor G, Lindström, har en tysk vetenskapsman velat jäfva som oriktiga och skola de nu vidare undersökas af geologen Moberger från Skåns för att såmedels söka få utrönt hvilken af de nämda herrarna ha rätt. Denna undersökning, som börjat vid Hoburgen, är meningen med vissa afstånd fortsättas ön igenom. (Lika kloka bli de kanske sedan — men man lefver för vetenskapen. Staten består fiolerna och vi få blott lite till på debetsedeln).

Nybygge i vildmarken. En vacker jordegendom med flere hundra tunnland utmärkt jord har uppstått i vildmarken mellan Grötlingbo och Näs genom skiftet i Bu-ställer (bostärr) der Martarfve fått sitt skifte, Egendomen, tillhörig den ännu driftige och verksamme handlanden Jakobson å Burgsvik har kostat honom blott i odlingskostnader flere tusen kronor. Stället är histoiskt. Det var här på dessa ägor den rike och myndige vigershöfdingen för flere århundradan sedan residerade och om hvilken många sagor äro gängse i trakten. Bland andra den, att presten i den närllagandsa Grötlingbo kyrka, hvilken han till största delen på egen bekostnad uppbygt, ej tordes börja gudstjensten förr än denne herre kommit till kyrkan.

Ägodelningsrätten hade förliden vecka sammanträde vid Stenstuge i Hablingbo. Då Silte fjor begärde skifte, begärde äfven Stenstuge hemmansåboar som hade sina ägor sammanblandade med Silte, samtidigt skifte öfver sina hemman, hvilket var snart förrättadt af jägmästar Sylvan. Klagomål anfördes af tvänne missnöjda öfver utbytesjordarna. Rätten faststälde Sylvans arbete. Hela vinsten af klagomålet blef denna, att de klagande fingo skogsuthuggningen förlängd ytterligare två år men för öfrigt en extra utgift till rätten på 270 kr. som erlägges af de 44/8 mantal i skifteslaget hvaraf Stenstuge betalar hälften. Hela socknen har 5 skifteslag. Skiftet i socknen står för dörren, men ingen vill bedja det — stiga in.

Helsovårdsnämderna på landsbygden ha nu sin plikt likmätigt dessa dagar särskild anledning att tillämpa helsovårdsstadgan och de utsända cirkulären rörande koleran. Äfven presterskapet torde härvidlag på lämpligt sätt ingripa för att på allt sätt lära en okunnig allmänhet rusta sig för kolera-gästen.

Stormen de senaste dagarne, som efterträdde den olidliga hettan, bar till sist rifvit upp ett i visst fall efterlängtadt regn.

Rågsådden är i det närmeste afskild och på flera ställen har brodden öfvergått till grön färg. I går förmiddag blef här riktig rotblöta. Luften ser fortfarande hotande ut och det börjar se bekymmersamt ut att få berga de öfverallt utestående hvetestackarne.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 September 1892
N:r 134

Publicerat

Åter en jagtolycka.

Hemmansägaresonen Niklas Jakobsson, 19 år, från Grötlingbo var igår stadd på jagt och hade dervid, när han skulle stiga öfver en gärdesgård, på något sätt med foten kommit åt hanen, så att skottet brann af och gick tvärs genom venstra handen, som han hållit öfver bösspipan. Han vårdas å härvarande lasarett och har utsigt att få behålla sin hand, om än med delvis orörliga fingrar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Augusti 1892
N:r 132

Publicerat

Från landsbygden.

Grötlingbo, 20 Juni.
Hoburgskretsens sommarmöte hölls i Grötlingbo skolhus lördagen 18 dennes och var talrikt besökt af såväl kretsmedlemmar som utanför kretsen stående, för skolans sak varmt iotresserade, bland hvilka märktes folkskoleinspektören R. Uddin. Mötet öppnades i kyrkan af kyrkoh. Kullin, som, efter afsjungandet af Ps. 806:5, höll ett varmhjertadt föredrag öfver 1 Kor. 3: 9—15. Efter föredraget afsjöngs Pe. 229, v, 6—8.
Sedan mötesbesökarne samlats i skolan och der at ordf. helsats välkomna, hölls en lektion i Formläran af Skoll. P. Svallipgsson i Vamlingbo, samt en lektion med småskolans barn af lärarinnan Miria Ronstedt trån Näs, som behandlade ett poetiskt läseboksstycke, »Sparfven och hästen», Mad anledning af den först hållna lektionen diskuterades frågan: »Böra de latinska eller svenska termerna användas vid den språkliga undervisoingen i folkskolan?» Möcet uttalade sig enhälligt för användandet af de latinska, dock sedan barnen tattat deras betydelse på svenska. Inspektören uttalade som en önskningsmål, att man, vid språkundervisningen kunde, för att uppmuntra barnen, tage fram ett gotländskt ord, för att visa dessas mångfaldiga böjningsformer.
Kyrkoh. Jacobsson, som bekostade mötet, inbjöd alla mötesbesökare till gemensam middag, hvilken intogs under gladt samspråk och angenäm stämning. Eftermiddagens förhandlingar började med diskussion öfver frågan: »Hvilken betydelse för folkundervisniogens framgåLrg har godt förhållande, eamarbete och vänligt umgänge mellan skolrådets ordf. och lärarerersonalen?» Frågan inleddes af kyrkoh. Kullin som betonade förtroendet å ömse sidor. Ett godt förhållande är rådande, der skolr.ordf. och lärarepersona\’en gemensamt sträfva åt samma ädla mål.
Kyrkoh; Jacobsson ansåg att missförbållande snart kunde uppstå mellan tvänne starka karaktärer.
Inspektör Uddin betonade att ett godt förhållande kan finnas äfven om ej sympati råder. På skolans område måste dock antipatien vika för den goda sakens skull. Ordf. och lär bygga på samma byggnad ordf. den öfre, läraren den undre våningen.
Kyrkoh, Gadd ville ansluta sig till det kända ordet: »När hvar och en sin syssla sköter» etc. Betonade vänligt umgänge äfven utom skolan. Häri instämde hrr Gabnström, Dahlqvist m. fl.
Skoll. Hartman betviflade att ett godt förhållande kunde råda, der antipati förefans, Diskussionen fick utgöra svar.
Frågan om sjukhjelpsföreningens bildande förevar, men då tiden var långt framskriden beslöts att den som hade något emot de utarbetade stadgarne skulle skriftligen inlemna sina anmärkningar till föreningens ombud skoll, Gahnström i Hafdhem.
Till ordf. efter skoll. Hartman, som i dessa dagar afflyttar till Endre, valdes skoll; Laurin i Öja.
Den afgående ordt. tackade kretsen för förtroendet med några hjertliga ord och den pyvalde ordf. tackade den afgående för godt kamratskap. Mötet afslöts med bön och sång.
Sedan man åter samlats i prestgården och intagit kaffe samt. sjungit några. fosterländska sånger, hvilka ljödo vida omkring i den stilla sommarqvällen, skildes man åt, en hvar säkerligen nöjd med festfirandrt på 50:de årsdagen af Folkskolestadgans tillkomst.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 Juni 1892
N:r 95

Publicerat

Visby stifts missionsällskap

höll hela dagen i går möte 1 och invid Stånga kyrka. Från staden voro deltagarne icke synnerligen många, men destofler från landsbygden, så att mötet på middagen torde ha räknat omkring 600 personer deribland ett tjugutal prestmän.
Kl. 10 f. m. hölls fullständig gudstjent i Stånga vackra kyrka. Biskop von Schéele predikade dervid, med afseende fäst på den yttre missionen, öfver ämnet »öarnes längtan» med text hämtad ur profeten Esaias 42 kap. Vid altartjensten begagnades för första gången härstädes på försök det nya bandboksförslagets ritual, hvilket bland annat skiljer sig från det ou brukade deri, att samtliga böner, som pläga följa efter predikan, äfven »Fader vår», nu lästes från altaret, samlade till en synnerligen väl genomtänkt och affattad bön, hvari vi särskildt lade märke till de förbönens ord, som gälde vårt broderland.
Efter den tämligen långa gudstjensten — den räckte i 2 timmar, — företog missionssälskapet till afgörande åtskilliga i stadgarne bestämda ärenden. At den upplästa revisionsberättelsen framgick, att 1891 ingick med en bebållniog af 1,452 kr. 4 öre, gom under året ökades genom ledamotsafgifter och frivilligt ivsamlade medel, tillhopa 1,194 kr. 10 öre, tillkr: 2,646:14. Samtidigt utgorde utgifterna 833 kr. 95 öre, deraf till svenska kyrkans missionsstyrelse kr. 360, Fosterlandsstiftelsen kr. 210, Santalermissionen kr. 50, Fjellstedtska skolan kr. 100 och diakonissanstalten kr. 50. Behållningen till 1892 blef alltså 1,812 kr. 19 öre.
Ansvarsfrihet beviljadens styrelsen och kassaförvaltaren för räkenskapsåret. I styrelsep omvaldes kontraktsprosten Budin och landskamrer Melin samt till revisorer handl. Wallér och redaktör Jeurling. Till revisorssuppleant efter afl. adjunkt Berglund utsågs boktryckare T. Norrty.
Ute i det fria vidtog nu öfverläggningarna rörande de på programmet stående ämnena, af hvilka det första lydde:
Huru skall missionssinnet kunna väckas och underhållas i våra församlingar?
Kyrkoherde Jacobsson i Grötlingbo inledde meningsutbytet med påpekande af missioreus stora uppgift att göra försoningen i Kristus bekant och lefvande för alla slägter, folk och tungomål. Att missionsarbetet vore slappt, berodde derpå, att man ej bade klart för sig att missionen vore en församlingens angelägenhet. Detta måste ställas iram för oss genom missionspredikningar, missionsböner, missionsmöten. Likaledes borde intresset för missionseaken, som vore lika mycket en rent mensklig som religiös angelägenhet, föras på tal fär barnen i folkskolan, i söndags- och nattvardsskolan.
Kyrkoherde Reuser i Stevkyrka ansåg att vilkoret för den yttre missionen vore den inre, särskildt den som började i menniskans bjerta, hvilken Herren sjelf utförde. Sedan skulle missionen börja bland de närmaste och derpå vidga sig utåt, allt enligt Jesu ord till apostlarae att först predika evavgelium i Jerusalem och Juda städer och sedan intill verldenz ände. Men ej blott missionsintresset borde lifvas, missionsarbatet borde ordnas i kristlig kärlek och frid. Nu vore det icke så. Nu sökte det ena partiet missionera på det andras område, man lät beklagligtvis paitisinnet råda.
Kyrkokerde Uddini Sanda: Missionen vore en Herrens rikesak, hvilken på senaste tiden omfattats med mycket större intresse än för 30—40 år sedan. Att än ytterligare lifva detta intresse bidrogo verksamt missionsböner, hvilka säkert, der de ej redan förekommo, villigt skulle af pastor anordnas på församlingenus begäran. Likaledes borde man skaffa sig en missionstidning och en missionshistoria för att få en inblick i förbållandena i hednaverlden, Det vore vigtigt påminna sig Herrens bud att älska sin nästa såsom sig sjelf, på samma gång ihågkommande, att alla menniskor, äfven mina fie der, vors min nästa.
Reseombudet Sandell ville återkalla i minnet det rop som en gång kom korsfararhärarne att resa sig: »Gud vill det» Detta borde, med afseende på missionen, ständigt ljada för oss. Att väcka intresse för missionssaken skulle nog flere missionsbesök af det goda slaget iförsamlingarne verksamt bidraga.
Biskop von Scheéle påpekade att missionsarbetet hade att rikta sig sig endast på de platser, utom. eller inom vårt eget län; der Guds rike ej ännu kommit till stånd. Hedningarne hade nit om Gud, men ovisligen. De längtade efter Gud, de lyddde honom, de offrade åt honom på ett sätt, som borde komma oss kristna att djupt blygas. Dot gälde för oss att icke förlora ur sigte, utan framställa för oss i våra kretsar genom ord och exempel, att äfven vi hade en religion, som lärde offor och lydnad och tjenande.
Sjöngs ps. 118, v. 2.
Andra öfverläggningsämnet var af följade lydelse: Betydelsen och inflytandet af familjeanden i våra hem.
Kyrkoherde Kalström i När framhöll inledningsvis betydelsen af ett verkligt hem.
Då samhället grundades på familjer vore det klart att samfundsandan stode i nära samband med familjeandan. Vore den senare god, medförde en känsla af enhet, samhörighet och kärlek, mellan familjemedlemmarne, då hade också sambället en fast grund att bygga på till Guds rikes förhärligande.
Pastor Lagerman i Hangvar. Om en familj besjälades af verldens eller Guds ande skulle visa sig i dess lif. Ty anden susade fram som ett väder. Men tal. fruktade att det vore korsdrag i många familjer, hvari barnen finge växa upp till andlig lungsot.
Skulle det vara korsdrag, ville talaren att detta blefve på sådant sätt att vinden drog från korset, så att Herren finge korsa verldsandens fåfängliga planer.
Kontraktsprosten Alfvegren: Bibelofdet »Vädret blåser hvart det vill och du hör dess röst och vet icke hvarifrån det kommer eller hvart det far» vore tillämpligt på familjeandan. En ande måste brusa genom hvarje familj och blifva den förherskande makten i hemmet. Är detta nu en solskens- eller en molnet ande? Hvarje hem vore ett litet samhälle, der kommande slägten fostrades och bereddes för lifvet. Detta måste ske planmässigt, hemmet måste väl kringgärdas med Herrens ord och sann gudsfruktan, Äfven på makarne bade familjeandan ett stort inflytande likasom ock på kyrkan och församlingen, då en rätt familjeanda födde en rätt kyrklig anda. Tider vore ond, onda strömmar brueade derigenom, Hvarifrån ledde de sitt ursprung? Jo, från de mångtuseende små onda rännilarne, som återigen mynna ut ur de onda hemmen.
Biskop von Scheéle. Vår tid vore mycket hotad. Men hvar vore den mest hotade punkten? Hemmet, familjeandan, Hvari låge då faran? Ej deri att menniskorna vore ondare nu än förr, men det visste talaren genom erfarenhet, att familjeandan och familjebanden vore lösare nu än förr, hemlifvet brakade i sina fogningar. Och detta vore en fara, som måste mötas med kraft.
Hvarför är jag en evangeliskt-luthersk kristen? lydde nästa fråga, som inleddes af
reseombudet Sandell, hvilken, sedan han förklarat sig. vilja fatta frågan så »>hvarför är jag en evangeliskt-luthersk kyrklig kristen?» — besvarade den i korthet sålunda.
Jag är en evangeliskt-luthersk kyrkligt kristep, 1) emedan vi äga bibeln inom vår kyrka; 2) derför att vi hafva inom vår kyrka en på Guds ord grundad bekännelse; 3) derför att vi inom kyrkan hafva de heliga sakramenten oförfalskade efter Kristi ord och instiftelse; 4) derför att intet annat samfund har en så biblisk bekännelse som vår kyrka; 5) derför att Herren, trots alla kyrkans brister, lifväl sjelf fortfarande bor och verkar sitt verk inom vår kyrka; 6) emedan Herren hittills vårdat och bevarat mig inom denna kyrka; 7) derför att jag boppas att Herren derinom skall, eniigt sitt löfte, äfven framdeles bevara och bjelpa dem, som af bjertat hålla sig till honom, så att de ej skola förlora utan: vinna derpå; 8) emedan vår kyrka lemnar mig full frihet att på alla lofliga sätt med hand och mun, med ord och vandel bekänna Kristus och slutligen 9) emedan kyrkan lemnar mig fritt utrymme till bedrifvande af inre och yttre missionsverksamhet.
Biskopen afslöt äfven här med att uttala, att icke vore den evangeliskt-lutherska kyrkoordningen den bästa, men inom denna kyrka funnes dock den evangeliska sanningen i sin renaste och fullaste form.
Den senare delen at förhandlingarne hade hållits i kyrkan på grund af det blåsiga vädret. Klockan hade nu hunnit 3,15, hvadan man efter afsjungandet af ps. 118 vers 3 tog sig en timmes middagsrast.
Kl. 4,15 samlades man ånyo, ute i det fria. Sjöngs ps. 121 vers 5.
Den fråga, som nu skulle tagas under öfverläggning, lydde: Hvilken ställning böra evangeliskt-lutherska kristna intaga till de utomorden liga medel, som i vår tid så lifligt anbefallas för främjande af Guds rike på jorden?
Inledare af frågan var
kontraktsprosten Alfvegren, hvilken fattade begreppet utomordentliga medel såsom sådana medel, hvilka voro utom de vanliga nådemedlen, Herrens ord och sakrament. Det vore ett dåligt tecken, när man började kasta sig in på allehanda nya vägar, hvilket visade att man kommit långt bort från tron på sanningens egen makt. Man borde gifva akt på Jesu egen ställning till de utomordentliga medlen. Han ville aldrig begagna sådana för att tillfredsställa skådelystnaden och det andliga njutningsbegäret. Och hans apostlar följde sin mästares fotspår. Så borde ock vi afhålla oss från de utomordentliga medlen såsom skadliga och ej befrämjande Guds rike.
Talaren öfvergick härefter till exempel på sådana utomordentliga medel, dervid anknytande sig till historien om den vilde höfdingen, som ville hafva medicin, mycket medicin för att få sitt hjerta omskapadt. Så vore det: man ville ha medicin. De gamla salighetsmedlen kunde ej användas, Nu skulle det vara ett utvärtes påhäng, menskliga tillställningar, förlustelser och resor för kristliga ändamål, kaffe- och téfester, genom hvilka Herrans gårdar ofta förvandlades till marknadshus. Det hade uppstått en vild andlig konkurrens, man gjorde rent af affärer i menniskosjälar. Det hade dragit in i Guds rike ett amerikanskt puff- och knuffväsen. Någonting nytt och märkvärdigt vore nu de utbasunade qvinnopredikningarna, vid hvilka man glömde skriftens ord att qvinnan skall tiga i församlingen. Hit hörde syföreningsauktionerna, visserligen i och för sig ej förkastliga, men ytterst betänkliga på den grund att de narrade folk att köpa, hvad de ej behöfde eller betala högre pris än hvad en sak vore värd, hvilket sedan, såsom man ofta finge höra, användes och omtalades såsom bevis på kärlek till Herren. Frestelsen låge nära till hands att på detta sätt skaffa sig beröm. Allt ansåges lämpligt till mutor i proselytmakeriets tjenst. Varan, hvarmed man handlade, vore ofta de små barnen. Det gälde hvem som kunde locka dem med de vackraste julgranarne, de piffigaste julkorten. Barnen hade också begynt uppträda såsom offentliga bedjare.
Detta vore icke att följa Jesu exempel, som vid 12 års ålder satt i templet hörande och frågande. Utomordentliga medel vore allt som användes för att kittla nyfikenhenten och sätta massorna i rörelse, Sådant funnos delvis hos metodismen och framför allt hos frälsningsarmén med dess bullrande upptåg, dess teatraliska hockuspockus med militäriska klingelikang. Deras tidning vore fylld af svulstiga meddelanden. När folk läste detta, sade de: »Ja se det är något! Sådant har man aldrig hört förr», Detta rus till kropp och själ kunde ej ha något g-mensamt med den helige andes sakta susande, Frälsningsarmén skulle på det verdsliga området vara höjdpunkten af humbug; på det religiösa området vore den en hädelse.
Teal. slutade med att med afseende på den föreliggande frågan säga, att dervidlag helgar ic ej ändamålet medlen, icke ens de utomordentliga.
Pastor Lagerman hade ett anförande isamma riktning, hvari han till slut betonade, att frälsningsarmén genom sitt förakt för nattvarden beginge högförräderi mot Kristus.
Biskopen påpekade, att faran af de utomordentliga medlen vore tvåfaldig: fölkets smak blefve förskämd och Herrans egna nådemedel ringaktade. Ansvaret för dem, som gåfve stöd åt och arbetade härpå, vore fruktansvärdt.
Nästa fråga: Ligger det någon behjertansvärd sanning i den utsagan, att pastorn är sådan, som för:amlingen vill hafva honom, och församlingen sådan, som pastorn vill kafva henne?
inleddes af kyrkoherde Gadd, som beto nade att pastorn borde arbeta på att i sin församling få ett bjerta och en själ. Han skulle möta sina församlingsbor i kärlek, söka hyfsa dem, borttaga de råa sederna, vara de fattigas vän och i gengäld skulle församlingen bära sin pastor på bönens armar. — Kolportör Björkdahl påpekade vigten af en troende församlingslärare, prosten Ålfvegren ville på den uppttälda frågan svara ja och biskopen framböll att här låge vigten på ordet vill. När en prest fördömde sin församling, dömde han sig sjelf och tvärtom.
Till sist sökte skollärare Fredin i Linde besvara frågan: Hvad är att taga vara på med hänsyn till vår tids djurskyddssträfvanden, och hvad är att taga sig till vara för Det som det tycktes väl genomtänkta föredraget gick dock till stor del förloradt för referenten till följd af den rådande starka blåsten. Talaren framhöll emellertid, att man i djurskyddssträfvandet borde taga vara på dess kraf på barmbertighet mot djuren, som vi vore skyldiga kärlek och vård i öfverensstämmelse med hvarts och etts art och natur, men taga sig till vara för att glömma menniskorna för djuren.
Sedan pastor Lagerman haft ett kortare anförande i samma riktviog, och kyrkoh. Eneqvist påmlnt om prinsessan Engenies djurskyddsvänlighet afslutades dagens förhandlingar med afsjungande af Ps. 403 vers 3.
Kl. 7 e m. höll v. pastor Lagerman (prosten Ötfverberg var nämligen af sjukdom hindrad) afslutningsgudstjenst i kyrkan med hänsyn till den inre missionen ock med text ur 2 Kor. 10 kap.
Kollekt upptogs vid både för- och eftermiddagsgudstjensterna och inbragte 81 kronor.
Nästa års möte lär komma att hållas i Tingstäde eller Bro.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Juni 1892
N:r 91

Publicerat

Medels offentlig auktion

kommer för vederbörandes räkning att till den högstbjudande försäljas skörden efter omkriog 13 tunn. höstutsäde i Grötlingbo prestgård, lördagen den 25 dennes från kl. 12 midd. Skörden säljes först i mindre lotter och sedan i sin helhet med förbehållen pröfningsrätt, öfriga vilkor blifva tillkännagifna före utropet; och lemnas\’åt godkände och fullt vederhälftige inropare betalningsanstånd till den 1 västkommande September.
Guldrupe i Jani 1892.
J. P. JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Juni 1892
N:r 91

Publicerat

Borgerligt äktenskap

inför kronofogden i södra häradet har ingåtts emellan Hilda Augusta Emelie Persson och Lars Johannes Larsson från Bölske i Grötlingbo. Mannen är icke konfirmerad.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Juni 1892
N:r 89

Publicerat

Styrelsen för Gotlands södra härads brandstodsförening

har vid ordinarie sammanträde den 30 nysslidne Maj handlagt och beslutat i följande ärenden:
1:o Faststäldes de sedan föregående sammanträden inlemnade försäkringshandlingar. Enligt deröfver fördt protokoll ökades föreningens försäkringsbelopp med 26,661 kronor;
2:o Ersättning för under tiden timade brandskador tillerkändes åt nedannämda delegare:
a) hemmansägaren Oskar Anderson Mickels i Silte 784:50
b) enkan Johanna Henriksson Tenglings i Etelhem 7:c) hemmansägaren Jakob Jakobsson Maldes i När och dennes dotter Sofia Öström 53:75
d) hemmansägaren Jakob Olsson Bringsarfve i Eskelhem 16:e) smeden Kristoffer Lindgren Halor i Rone 15:f) arbetaren Oskar Pettersson Tass i Hejde 631:92
g) hemmansägaren G. Göransson Bredqvie i Fide 15:h) arbetaren Olof Ledin Stenhuse i Sanda 1,057:25
i) hemmansägaren Fr, Johansson Tjengvide i Alskog 7:50
Summa brandskadeersättningar 2,587:92
3:o Till betäckande af förenämda brandskadeersättningar och andra föreningen tillkommande utgifter beslöts att sammanskott, två (2) öre pr 100 kronor försäkringsvärde, skall at socknarnes värderingsmän i stadgad ordning uppbäras och till föreningens kassaförvaltare, A. Lagergren, Kyrkebols i Garda, aflemnas lördagen den 2:dra nästkommande Juli. — Med stöd at brandstodsreglementets 19 § och med hänsyn till de vid ersättningsfrågans behandling antydda giltiga skäl affordrag at Oskar Andersson Mickels i Silte och bang hustru, Josefina Andersson, bevis om aflagd vådaed innan ersättningen utbetalas.
4:o På grund af dagens bolagsstämmobeslut, inkomna ansökningar, lokala förbållanden samt gällande försäkringsvärden placerades de reserverade brandsprutorna sålunda: Hogrän socken 2, Eskelhem 4, Tofta 3, Hejde 3, Väte 3, Fröjel 3, Ejsta 1, Linde 1, Garda 2, Etelhem 1, Alskog 1, När 1, Lau 2, Burs 3, Rone 3, Hafdhem 5, Näs 3, Grötlingbo 3, Vamlingbo 4. — Genom brefkort, som tillsändas sockenvärderingsmännen, lemnas underrättelse hvarest och när ifrågavarande brandsprutor få afhämtas.
Burs den 4 Juni 1892.
På brandstodsstyrelsens vägnar:
C. H. Löfveberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Juni 1892
N:r 89

Publicerat

Från landsbygden.

Rone, 27 Maj.
Burskretsen har idag haft sitt vårmöte i skolhuset vid kyrkan. Dervid förekom först en lektion i svensk historia af skoll. Ekström i Eke, hvarefter lärarinnan i Burs, fröken Löfveberg, höll en lektion i ett alldeles nytt ämne, d. v. s. ett ämne, hvari förut ej gifvits någon proflektion vid våra möten, i handa???? för flickor. Det var efter den Schallenfeldtska metoden. Med anledning af den genare lektionen utspann sig en ganska liflig diskussion om slöjden, och man tycktes i korthet sagdt komma till följande resultat: Den pedagogiska slöjden är både god, nyttig och nödvändig, men bör ej vara för omständlig såsom t. ex. den Schallenfeldtska, åtminstone i skolor på landet, der en lärarinna har att samtidigt undervisa flera årsklasser.
Af komiterade upprättadt förslag till stadgar för en sjukhjelpsförening för skollärare och lärarinnor inom länet förskom till granskning, hvarvid några ändringar och tillägg gjordes till vissa paragrafer.
Föredrag hölls af pastor Kristiansson öfver ämnet: Om det personliga vid uppfostran,
1) för den som skall uppfostra,
2) för den som skall uppfostras.
Sedan middag intagits i skolgården hade mötesdeltagarne en angenäm och njutningsrik stund i prestgården vid tonerna af orgel, guitarr, och piano. Till styrelseledamöter efter skoll. Lindgren i Burs och Gardell i Lye, hvilka på det bestämdaste undanbådo sig återval ucsågos skoll. Kviberg i Garda, ordförande, Stengård i Rone vice ordf. och Nordström i När sekreterare.

Södra Gotland, 28 Maj.
Ledsen på lifvet blef en sjömanshustru häromsistens, alldenstund hon trodde att mannen bedrog henne och vände sin kärlek till en annan qvinna. Alltnog, hon begaf sig en dag upp på vinden försedd med ett säkert rep och nu skulla den hemska gerningen föröfvas och lifstråden afklippas. Snaran var snart fäst å en takbjelke, och så lagd om halsen, der hon stod uppklifven på ett högt föremål; ett hopp, ett väldigt hopp från den upphöjda ställningen och nu skulle döden infinna sig. Men gummaa hade beräknat afståndet till golfvet så illa, att fötterna precis nådde golfvet, när snaran Jopp till, och nu både hängde och stod den lefnadströtta käringen der och kunde ej komma ur fläcken. Dock började lifsbegäret Åter vakna, sedan repstumpen en stund tämligen hårdt hopsnört hennes hals, och med den kraft, som var henne mäktig, uppgaf hon ett förtviflans skri om bjelp ur sitt kritiska läge. Mannen, som vid tillfället befann sig inunder i bostaden, och ej anade det minsta, skyndade genast till och befriade sin äkta hälft ur det numera för henne så obehagliga läget. Om frid och endrägt inträdde emellan makarne efter denna dag och svartejukan försvann, kan jag ej säkert afgöra, men så mycket är säkert att ej gumman efter »den betan» sysslat med några vidare operationer i sjelfmordsväg, tack vare den grundliga kur hon fick genomgå på loftet.

Nu först kan man säga att vårsådden i sin helhet är afslutad på göder, och rotfrukters sättning pågår som bäst. Höstsädesbrodden, som i höstas såg lofvande ut, har af den ihållande långvariga kylan blifvit mycket, ja på sina ställen alldeles utpinad. Inträder varm och tjenlig väderlek, som nu ett par dagar varit fallet, har man dock hopp att den repar sig åter.

Vamlingbo, 28 Maj.
Ekonomisk besigtning har i går förrättats af vederbörande å kyrkoherdebostället i Vamlingbo pastorat. Såsom ombud för kommunerna voro tillstädes A. Larsson, L. Olsson, N. Vestergren och H. Jakobsson.

Telefon till denna socken ifrån norr har nu mera blifvit en verklighet, sedan stolpar äro uppsatta och tråden upphängd å denna ledning (från Grötlingbo), men är ännu icke öppnad för telefonering enär telefonapparaten ej anländt. £ fråga om samfärdsel, om jag så får säg. f har Vamlingbo igenom denna åtgärd genom pastorns inverkan tagit ett stort steg framåt.

Praktiskt. En bonde härstädes försålde i fjor våras sitt hemman till annan person, men undantog vid köpet fri bostad åt sig i ett rum på en bestämd kortare tid. Då den bestämda tiden tilländalupit för flere månader sedan och mannen trots upprepade tillsägelser, ej kunde förmås att flytta, tillgrep den nye ägaren ett verksamt medel, I går morgse medan den gamle egaren ännu slumrade i ljufva drömmar, uttog Nygnye alla fönster ur rummet. Situationen Var nog obehaglig, att i sin säng utsättas för vinden, som hvinande for genom rummet och höra åskan allt starkare och starkare mullra på afstånd. Som rummet nu var omöjligt att bebos måste den besvärlige hyresgästen beqväma sig att flytta.
Apropå fönsteruttagning kan nämnas hvad nyssnämnde hyresgäst för några år sedan gjorde vid en fattig arbetarefamilj. Då ännu ägare af sitt hemman hade hen tillika arrenderat ett i närheten liggande båtsmanstorp. Boningshuset å torpet hade han bortarrenderat till en fattig arbetskarl. Då arbetaren en dag, i siutet af November månad på kallelse af Bonden ej infann sig vid arbete hos honom, blef han så uppbragt, att han följande morgon infann.-sig på torpet och aflyfte dörrar och fönster, hvilka han hemkörde i sin bostad. Hvarken böner eller tårar kunde förmå den hjertlöse mannen att ändra sitt beslut, utan lemnade han den fattiga-familjen — i hvilken äfven fans ett spädt barn — utsatt för det inpiskande snögloppet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Maj 1892
N:r 82

Om Oss Drivs med WordPress