Guldrupedamer vann i samariternas sluttävlan.

Vid hemvärnssamariternas distriktstävlan i Hejde i går hemförde de fyra fruarna Gunvor Öhman, Kally Olofsson, Anna-Greta Sandelin och Lisa Viman från Guldrupes första lag, segern, tätt följda av Fåröborna. Det förstnämnda laget erhöll 58 p. av 60 möjliga och det senare 55,5 p. alltså endast några poängs skillnad. Men den egentliga skillnaden var väl kanske att det »klaffade» bäst för Guldrupedamerna i går.
Vädrets makter ville inte gå med på någon minskning i regnandet, men det förde helt visst en tanke med sig på att en hemvärnssamarit alltid skall finnas på sin post, även om det skulle råka droppa lite grann från ovan.
Intresset för samaritverksamheten har, varit mycket stort och inom varje Röda korskrets har bårlag satts ihop, deltagit i uttagningstävlingen och klarat sig med växlande framgång.
I finalen i går gavs också möjlighet att se med vilken flinkhet några sämariter kunde föra en svårt skadad soldat från slagfältet på en i all hast i ordningställd bår av dennes kläder. Poängskalan var också tämligen jämn, vilket visar att varje samarit går upp i sift arbete med hela sitt hjärta och försöker att göra så gott hon eller han kan — det finns faktiskt också manliga samariter.
Tävlingen, vilken var förlagd till Hejde med start och mål vid skolan, hade tidigare upplagts av kapten Palmgren från I 18, och var i stort sätt lika de övriga. Det kan dock nämnas att orienteringen denna gång ej var på tid, vilket annars tidigare varit fallet. Det uppskatta- des kanske mest av alla mor-mödrar som var med i tävlingen, då de kanske inte hade »så go kondis i u rännä som de yngre töisar» som en av damerna uttryckte sig.
Genomgående var alla lagen relativt bra, förklarade kapten Palmgren, men det klickade kanske för en del. Man satte i misstag repet för långt ner så att detta snärjde till om halsen på den uppstoppade gubben, när denne i en bår skulle hissas upp ur en grop, och slösade kanske bort allt för lång tid på att söka skydd i terrängen med sårade vid flyglarm, allt detta var detaljer som obönhörligen, satte sittspår i stationsledarens protokoll. Men av felen blir man vis, och kanske man till nästa års tävling tar till högre betygspoäng.

Gott humör.
Humöret var det allra bösta och när det första laget vid tiotiden kom i mål började man så smått cliskutera om vem som möjligen skulle ta hem segern för året. I skolan hade man förutseende riog ordnat med ett marketenteri och många var de som tog igen sig vid ett glas varm mjölk och bullar efter väl förrättat värv ute i terrängen.
Bland åskådarna såg man bl. a. generalmajor Ivar Backlund, vilken förklarade sig vara fullt nöjd med samariterna och deras kunskaper. När samtliga lag lyckligt anlänt i mål tog man igen sig en stund varefter kyrkoherde Bernt Bergdahl höll gudstjänst i kyrkan. Därefter förrättade distriktssekreterare kapten Hugo Struve prisutdelning. Vid en kopp kaffe i skolan gick kapten Palmgren igenom de tävlandes fel och brister i de olika tävlingsmomenten. Han förklaradeäven att han var mycket nöjd med dagen och\’ hoppades att man även under kommande år skulle träffas till dylika tävlingar. Den annars tidigare bestämda cykelorienteringen i höst blev tyvärr inställd. Bland nyheter- na kunde han tala om att man nu allmänt även korn att gå över till Holger Nilsen-metoden vid livräddning, tidigare hade man tillämpat schäfermetoden, men denna kommer alltså att efterträdas .av den förra. Därefter förklarade -kapten Struve årets tävlingar avslutade och nämnde då bl. a. att det inte bara gällde att vinna vid dessa tävlingar utan det viktigaste var att man lärde sig något.

Prislista:
1) Guldrupe lag 1 58 p.,
2) Fårö 55,5 p.,
3) Barlingbo 54,5 p.,
4) Gothem lag I 53 p.,
5) Levide lag I 52,5 p.,
6) Ekeby 52 p.,
7) Guldrupe 51 p.,
8) Martebo 49 p.,
9) Väskinde 49 p.,
10) Sproge 48,5 p.,
11) Vänge 48 p.,
12) Slite 48 p., (samtliga vandringspris),
13) Lokrume lag IF 47,5 p.,
14) Levide lag II 47 p.,
15) Halla lag I 46,5 p.
C:son.

Gotlänningen
Måndagen den 20 oktober 1952
Nr 243

Mera regn, hagelskurar över Gotland.

Skördesiluationen blir allt dystrare.

På åtskilliga betfält går vattne t upp till blasten på rotfrukterna. Bilden är tagen i Gothemstrakten.
En talande bild från en kornåk er i Lina myr, vattnet har stigit onormalt genom det myckna regnandet och omöjliggör allt arbete.

Skördesituationen på Gotland ter sig f. n. ganska mörk — detta gäller särskilt potatisen som på de lägre liggande markerna torde komma att helt förstöras. Vackert väder är något som jordbrukarna mest av alla väntar på. Visserligen klarnade det upp i dag på förmiddagen men väderleksrapporten lovar som Orsa kompani en gång ingenting bestämt.
Kornet och vårvetet står alltjämt obärgat. Man hann få av det och sätta upp det men sedan har ingenting kunnat göras. Det envisa regnandet började och på åtskilliga platser står vattnet blankt kring stackarna. Hampan som ännu står på rot har börjat få känning av rotrötan och vad betorna angår så blir upptagning ytterst besvärlig, särskilt för dem som har maskiner till hjälp, då dessa kräver torr mark.
Myrodlarna har det extra besvärligt. I både Lina myr och Mästermyr är vattenflödet enormt, kanalerna blev hårt ansträngda redan på ett tidigt stadium och allteftersom flödet ökat har också tillstamningen ökat med påföljd att veritabla insjöar bildades. I Mästermyr har vattnet på sistone stigit i höjd med vägen mot Sproge och Fardhem.
Från Ljugarnstrakten rapporteras i dag att man här i går och i natt fått 18 resp. 16 mm. I dag har också förekommit hagelskurar så att marken stundtals låg vit.

Gotlänningen
Måndagen den 20 oktober 1952
Nr 243

Gotland ställer hårt mot hårt i övertrampsfrågan i varpa.

Övertrampsfrågan kom som väntat att dominera vid Gotlands varpaförbunds årsmöte på Norrgatt i går, och man beslöt att ställa hårt mot hårt. bet ganska sensationella beslutet att på Gotland skulle tillämpas de gamla bestämmelserna, oavsett beslutet vid Svenska varpaförbundets årsmöte blir, med risk att utestängas från DM och SM, visar stämningen bland de gotländska kastarna, för vilka bestämmelsen i fjol om 80 cm bakom pinnen står som ett rött skynke.
Det blev en hel del ommöbleringar i förbundsstyrelsen och fyra nya sty relceledamöter invaldes. Bland besluten i övrigt kan nämnas instiftande av individuellt DM för oldboys, en särskild klass för icke kvalificerade i kul-DM och en utredning om poängberäkning vid kvalificering i gruppkastning och om en serie i varpa.
Årsmötet leddes av förbundsordföran. styckjunkare Erik Lundgren med Ivar Nysell vid protokollet. Ett 30-talombud hade infunnit sig. Det inleddes med en parentation över den bortgångne – styrelseledamotep Axel Nilsson i Garda, en av de främsta gotländska idrottsmännen av den gamla stammen. Av de föredragna berättelserna framgick att medlemsantalet den 1 sept. var 51 föreningar med 963 medlemmar, en ökning med en förening och 73 medlemmar under året. En instruktionskurs i Visby hade samlat 33, representanter och från Varpans dag redovisas 536 prov. Från pojkvarpan redovisas gott resultat., I övrigt redovisas både med-och motgångarna. Bland de senare nämndes det minskade deltagandet i DM och bakslagen vid årets SM.
Till valberedning vid mötet att fungera även vid nästa årsmöte valdes Erik Svärd, Harald Thunqvist, Visby, och Knut Johansson, Bara, med Edvin Malmkvist, Visby, och S. Kolmodin, Hörsne, som suppleanter. Erik Lundgren avsade sig ordförandeskapet, men valberedningen tog honom inte på allvar och han blev också omvald. Till styrelseledamöter för två år omvaldes Helmer Granqvist, Hellvi, och nyvaldes Arne Johnsson, Fröjel, Ivar Nysell och Carl Bjersander, Visby, med Helmer Olsson, Hellvi, Vald. Båteisson, Eksta, Gustaf Dahlström och Sven G. Engström, Visby, som personliga suppleanter. Efter Axel Nilsson, Garda, nyvaldes för ett år Arne ,Pettersson, Garda, med K. G. Anderson, Visby, som personlig suppleant. Vid konstituering efteråt utsågs Ivar Nysell till sekr. och Albert Nilsson till kassör. Till revisorer omvaldes Jac. Dahlström med Widar Grönberg som suppleant. Till ombud vid Svenska varpaförbundets årsmöte utsågs Edvin Malmkvist, Visby, Einar Lindahl, Gothem, Erik Lundgren, Visby, och Justus Jakobson, Klintehamn, med H. Thunqvist och Harry Netzel som suppleanter. I valberedningen skall Erik Lundgren ingå.
Beträffande Varpans dag hade det visat sig svårt att få den anslutning man hoppats och man beslöt nu rekommendera föreningarna att utse särskilda kontaktmän och att ordna provtagningen lite mera allmänt.
Så kom man då till övertrampsfrågan. Ordföranden redogjorde för den motion som VU insänt till SVF efter omröstningen bland de gotländska kastarna och som kort och gott går ut på att kastaren vid färdigställande till kast skall stå bakom målstickan och att varpan skall ha kastats innan målstickan helt passerats. Villy Pettersson och Edvin Malmkvist redogjorde för hur försöket med »80 cm» utfallit vid årets SM och den förre poängterade starkt motviljan även bland Stockholmskastarna mot den nya bestämmelsen. Den diskussion som följde blev ganska livlig men samtidigt lidelsefri då ju kastarna var mycket eniga o mat-den nya bestämmelsen måste bort. Årsmötet tillstyrkte enhälligt VU:s motion. Skulle den avslås skulle man komma tillbaka med den nästa år och innan dess skulle man begära en omröstning bland de aktiva kastarna inom samtliga distrikt. Man beslöt även att innebörden i den gotländska motionen skulle tillämpas nästa år, oavsett vad beslutet i Stockholm blir, med risk att utestängas från DM och SM.
Vidare beslöts att individuellt mästerskap i både cm och kula skulle hållas för oldboys och att pojkvarpan skulle fortsätta nästa år under samma former som i år. I samband med den sistnämnda frågan lämnade folkskollärare John Örve en redogörelse för hur pojkvarpan lagts upp i år och han fick ett tack av ordföranden för sitt goda arbete för denna sak. En särskild klass skulle ordnas vid kul-DM för de lag som av olika anledningar inte kunnat vara med på kvalificeringen vid cm-DM. Styrelsen fick i uppdrag att utse arrangörer för nästa års DM. Om inga andra anmäler sig tar Hemse cm-DM och Gothem kul-DM. Två förslag till förtjänsttecken förelåg och styrelsen fick i uppdrag att arbeta vidare på det som i centrum upptar en varpkastare. Årsmötet ställde sig positivt till en skrivelse från idrottsförbundet om att varpkastare skulle ställa sig till förfogande som övervakare för villkorligt dömda.
Delade meningar rådde om ett förslag till poängberäkning vid kvalificering i gruppkastning och det bleve en rätt livlig diskussion innan förslaget remitterades till styrelsen för utredning till nästa årsmöte. Einar Lindahl efterlyste korpvarpa i Visby, som borde vara något för IV att ta upp igen. Intresset för en sådan visade sig vara stort. Det gäller bara att få någon som kan åta sig att sköta denna stora apparat. Till slut fick styrelsen i uppdrag att utreda frågan om en serie i varpa, efter förslag av Erik Svärd. Sedan Edvin Malmkvist tackat styrelsen och ord föranden för arbetet under det gångna året avslöts sammanträdet, som då pågått i fem timmar med avbrott för kaffedrickning.

Gotlänningen
Måndagen den 20 oktober 1952
Nr 243

Födelsedagar

ÅTTIO ÅR fyller på tisdag fru Karolina Larsson, Domerarve i Öja. Jubilaren, som är född vid Botarve i samma socken, är maka till förre lantbrukaren Hugo Larsson.

Sextio år fyller i morgon fru Cally Juhlin, född Fransson, Krylbo, bördig från Visby. Hon är sedan åtskilliga år tillbaka innehavare av Franssons garn- och manufakturaffär i Krylbo.

Fru Agnes Karlsson, Ljugarn, fyller på onsdag sextio år.

På onsdag fyller småbrukaren Karl Gahnström, Skrubbs, sextio år.

Fru Veda Olofsson, Viby i Gothem, fyller på onsdag sextio år. Hon, är maka till småbrukaren Johan Olofsson.

FEMTIO ÅR fyller på onsdag bilägaren Karl Gustav Gardell, Gumbalde i Stånga. Förutom sin lastbiltrafikrörelse driver femtioåringen även djuraffärer samt innehar ävAn ett lantbruk.

SEXTIO ÅR fyller på onsdag fru Ester Holmberg, Ljugarn. Hon är född i Vamlingbo och är maka till f. d. lotsförman K. J. Holmberg i Burgsvik. Sedan maken ingick i pensionsåldern 1945, bosatte de sig vid Stenvallen i Ljugarn. Fru Holmberg var under sin tid i Burgsvik med om att bilda Öja kyrkliga syförening och hon var även medlem i Röda korsets syförening. Hon är en duktig husmor, som vårdar sig om de sina med stor omsorg och kärlek.

Gotlänningen
Lördagen den 18 Oktober 1952
Nr 242

Dödsfall

Lantbrukaren Theodor Jacobsson, Lickershamn i Stenkyrka, avled natten till i dag på ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet i Stockholm i en ålder av 62 år. Han opererades för ett par veckor sedan och var nu på bättringsvägen då en blodpropp ändade hans liv. Den bortgångne var född i Lickershamn, där han ägde och brukade en gård. Vid sidan av dennas skötsel ägnade han sig åt fiske. Sedan ett flertal år var han kyrkvärd. Han efterlämnar minnet av en arbetsam, omtyckt och präktig man.
Närmast sörjes han av maka Matilda, född Pettersson, fyra söner, Martin, elektriker, Einar, kommunalanställd i Visby, Ingvar, typograf på Gotlänningen, och Bertil, affärsbiträde i Visby, två döttrar, Margit, gift med lantbrukaren Einar Åkerblom, Stenkumla, o. Greta, som vistas i hemmet, sonhustru och barnbarn samt en broder, lantbrukaren Sigurd Jacobsson, Lickershamn.

Nära 84 år gammal avled i går fröken Maria Eriksson, St. Klintegårda i Väskinde. Hela sitt liv har hon tillbragt på den gamla släktgården, först hos sina föräldrar, lantbrukaren Elof Eriksson och hans maka, född Gardsten, och sedan hos sin syster, gift Forslund, och hennes familj. Hon har varit en stilla och tillbakadragen person, som huvudsakligen ägnat sig åt det dagliga arbetet. Hon sörjes närmast av tvenne syskon, hr Teodor Eriksson, Visby, och fru Bina Forslund, Väskinde, samt syskonbarn.

I en ålder av 49 år avled i går fru Anna Maallin, Kyrkbjärs i Gothem. Den bortgångna var född i Gothem och änka efter jordbruksarb. Emil Maallin. Hon hade under en längre tid varit sjuklig och vårdats på sjukhus. Närmast sörjande är dottern Dagny och sonen Arne, åldrig moder, fru Emma Johansson, Gothem, samt syskon.

Fru Elin Gardberg, född Engbom, Ljugarn, avled i går, 77 år gammal. Hon var född i Ljugarn o. efterlämnar minnet av en omtyckt hemmets kvinna. Närmast sörjes hon av make, f. hem.-äg. Arvid Gardberg, fyra döttrar, Signe, maka till telegrafist Hans Wallin, Ljugarn, Vera, maka till montör Egon Pettersson, Ljugarn, Märta, bosatt i Stockholm, och Sally, som vistas i hemmet.

I en ålder av 82 år avled natten till i dag f. banvakten Karl Niklasson, Lännaplan 1 F, Visby. Han var född i Blekinge och kom 1894 som arbetare till Roma sockerbruk. Ar 1901 blev han banvakt vid GJ och tjänstgjorde först i Bjärges, varifrån han 1921 fick transport till Othem. Han avgick 1926 från sin befattning och sysslade sedan med trädgårdsskötsel, i vilket yrke han förvärvat stor skicklighet. Efter att hå varit bqsatt i Lärbro flyttade han för några år sedan till Visby. Nykterhetsman sedan unga år nedlade han ett uppskattat arbete inom IOGT. Gladlynt och öppen till sitt väsen förvårvade han under årens lopp många vänner.
Närmast sörjer han av två söner, Nils, stationsföreståndare i Slite, och Sven, föreståndare för Konsum i Rote- bro, fyra döttrar, Annie, maka till arbetsförmedlingsförestånd. Sven Grödberg, Slite, änkefru Edit Kahlström, Slite, Elisabeth, bosatt i Stockholm, och Palma, delägare i firma Cedergren & Erikssons eftr., Visby, samt sonhustrur och barnbarn.

Gotlänningen
Lördagen den 18 Oktober 1952
Nr 242

Födelsedagar

ÅTTIO ÅR fyller på måndag hem.-äg. Johan Olofsson, Viby i Gothem.

Åttio år fyller på tisdag fru Maria Hellgren, Juves i Väte. Åttioåringen, som är född i Atlingbo och maka till hemmansäg. Fredrik Hellgren, är alltjämt vid prima vigör och hjälper till med varjehanda sysslar på gården.

SJUTTIOFEM ÅR fyller på måndag pastor Er. Lundblad, Örebro. Född i Kumla har han tillbringat 8 år i Blekinge och cirka 25 år på Gotland, där han varit bosatt bl. a. i Klintehamn.
Pastor Lundblad har ägnat en väsentlig del av sin tid åt kristen missionsverksamhet samt innehaft anställning som kamrer, bl. a. på dåvarande Gotlands-Posten. Han har också varit anställd vid Klinte och Fröjels socknars sparbank i Klintehamn. Även för det allmänna har han haft tid och intresse över. Sålunda har han bl. a. tillhört Klintehamns kristidsnämnd samt varit ledamot av fattigvårdsstyrelsen i Klinte. Är 1944 bosatte, han sig i Örebro.

På måndag fyller änkefru Alma Jakobsson, Bopparve i Burs, sjuttiofem år. Hon är änka efter förre lantbrukaren Anton Jakobsson.

Sjuttiofem år fyller på måndag änkefru Gerda Öberg, Simunds, Fårö. Hon är född vid Lauters.

Sjuttiofem år fyller på tisdag f. styrman Herman Engborg, Lummelundsväg, Visby. Efter att ha varit till sjöss några år läste han vid navigationsskolan i Visby 1901-02 samt gick därefter åter till sjöss. Nu har han emellertid i många år varit bofast på landbacken. Han är en intresserad medlem av Skeppargillet, där han också under en lång följd av år fungerat som revisor.

Jordbruksarbetaren Albert Söderdahl, Binge i Väte, fyller på tisdag sjuttiofem år.

SJUTTIO ÅR fyller på tisdag fru Marie Söderlund, maka till hemmansägaren Richard Söderlund, Lilla Bjärs i Stenkyrka. Han är bördig från Småland.

SEXTIO ÅR fyller i morgon fru Ruth Söderström, Stockholm. Fru Söderström är född i Gothem och är T. n. \’på besök hos dotter och måg i hemsocknen.

Sockerfabriksarbetaren Marius Andersson, Prästgården, Roma, fyller på måndag sextio år.

FEMTIO ÅR fyller på tisdag kontorist Georg Borg, Smedjegatan 16, Visby. Han är född i Visby och kom efter slutad skolgång tili konsul Edvard Cramers kontor. Sedan 1918 har han anställning vid Angbåtsbolaget, där han numera huvudsakligen ägnar sig ät att göra utredningar om förkommet gods. Kommunalt intresserad tillhör B. sedan 1949 stadsfullmäktige och är även ledamot av fattigvårdsstyrelsen.
Till jubilarens främsta hobbies hör att samla frimärken och han var f. ö. med bland stiftarna av Gotlands filatelistförening, som startade 1941. Han har innehaft olika befattningar inom styrelsen och fungerar f. n. som föreningens korresponderande sekreterare. Hr Borg samlar även på gamla mynt och vykort, speciellt sådana med gotländska motiv, av vilka han äger över 1.000 stycken. Till hans hobbies hör vidare pastell- och oljemålning, teckning samt släktforskning. Jubilaren tillhör bl. a. högerföreningen i Visby, hemvärnet och Odd fellow. Tidigare har han även varit aktiv i nykterhetsrörelsen och var bl. a. den som lade ned mesta a: be?et på tillkomsten av SGU:s folkdanslag.

Femtio år fyller på söndag rättaren Helge Karlsson, Ekeby säteri, Tungelsta. Jubilaren, som är smålänning till börden, kom i unga år till Gotland. Han var anställd på flera håll innan han kom till godsägare Halner. När denne flyttade till Ekeby säteri följdb hr Karlsson med som rättare.

Hem.-äg. John Hansson, Anningåkra i Alskog, fyller på tisdag femtio år. Han är född vid Anningåkra, vilken gård han övertagit efter föräldrarna. Jubilaren har innehaft en del uppdrag, bl. a. som ledamot av kyrkorådet och som kyrkvärd.

Femtio år fyller på måndag förrådsarbetaren Birger Hellström, Sandhedsskogen, Västerhejde. Femtioåringen, som är bördig från fastlandet, har varit värvad vid I 18, där han nu är verksam som förrådsman. Han tillhör hemvärnet.

Gotlänningen
Fredagen 17 oktober 1952
Nr 241

Ersättning för de dödade lammen.

Domänstyrelsen tillstyrker hos kmt att lantbrukare Lars Kristiansson, Nors i Gothem får ersättning av staten för 12 unglamm, som dödats av örn, med 45 kr styck eller 540 kr. Framställningen avser ersättning för 26 unglamm, vilka anses ha dödats av örn. Av dessa har 12 påträffats döda medan de återstående 14 lammen ej kunnat anträffas. De 12 åter funna lammen har synbarligen dödats av något rovdjur men det har ej kunnat bevisas, att de verkligen bragts om livet av örn men man anser det i det närmaste fastslaget, att så är fallet. Då sökanden onekligen drabbats av en kännbar ekonomisk förlust anser domänstyrelsen det skäligt att han beviljas ersättning för de av lammen, som påträffats.

Gotlänningen
Måndagen 13 oktober 1952
Nr 237

Gothembo föll från höskulle blev illa skadad.

En olycka inträffade i morse vid 9-tiden, då en 55-årig lantbrukare, Edvin Svensson, Kopungs i Gothem, under tröskningsarbete ramlade ned från en höskulle och hamnade i marken med huvudet före.
Herr Svensson fördes omedelbart till lasarettet i ambulans. Han tycktes till en början ha ådragit sig en förlamning i armar och ben. På lasarettet företogs genast röntgenundersökning.

Gotlänningen
Fredagen 10 oktober 1952
Nr 235

Örn river Får på Gotland ?

SE-reportage: Arvid Ohlsson

På betesmarkerna nere vid havet fann hemmansägare Lars Kristiansson två av sina lamm rivna.
Åter för sent att avslöja dråparen. Inte ett enda rovdjursbett kan upptäckas på de rivna lammen, men ögonen är uthackade och inälvorna har tagits ut genom ett håli buk eller bröst.

Gott och väl en halvmil bort från de centrala delarna av Gothem socken och med den djupa, sjungande »strandskogen» alldeles in på knutarna, ligger hemmansägare Lars Kristianssons gård — en av de två parter som bildar Nors grannlag nere vid den gotländska nordöstkusten.
Ute i havsbandet drar gåsflockarna förbi eller tjuvbetar på holmarna. På strandängarna stiger måsarnas härskaror mot skyn medan silvertärnan fiskar i vikarna. Och i strandskogen går fåren i bet — ett hundratal tackor med ungar som föddes ute i snödrivorna, när den värsta vintern var över och marsvåren började lossa på isbältena såväl i skogsmarkens bäckar och åar som i de grunda vikarna nere vid »strand».
Dessa får har varit det allmänna samtalsämnet man och man emellan, inte minst bland andra fårägare på Gotland denna nådens vår 1952. Ett dystert öde har drabbat bortåt ett trettiotal av lammen. Man har under en månads tid gång efter annan hittat deras urätna kroppar i strandskogen, på uddarna ute vid havet eller liksom tappade från skyn flera kilometer in på andra jordägares marker.
Ingen har ännu med exakt säkerhet kunnat fastställa lammrövarens identitet, ty ingen har ännu med egna ögon sett honom utföra mordet. Ägaren till fåren har dag efter dag patrullerat genom de 200 tunnland skogsmarker som fårstängslet omsluter, men han har alltid kommit för sent till brottsplatsen. Ett dräpt unglamm liggande utsträckt på en öppenplats inne i skogen, utan spår av bett på kroppen, men med ögonen urhackade och ett gapande hål i bröstet eller buken, genom vilket inälvorna tagits ut, har varit en syn som vid ett tiotal tillfällen mött honom. Dessutom har i skrivande stund 16 lamm på ett fullkomligt oförklarligt sätt kommit bort. Rövaren har varit för snabb och listig för att låta sig avslöjas. Det är endast det -enhetliga i avlivnings- och urätningsmetoderna som skvallrar om att en och samme rövare varit framme. Och vilken stund som helst kan han komma tillbaka. över de små liven som i dag går i bet därnere mellan strandskogens furor eller ute bland den öppna »strandburgens» gråa kullersten vid Nors ruvar den ovissa döden som en hotfull och dyster skugga.
Det var vid ett titfälle under den förra hösten som en gammal fårägare borta vid Skarnviken i Kräklingbo socken invid samma kust berättade, att han sett ett par jättestora fåglar kalasa på en död bagge som blivit liggande utan att jordas vid en av de röda tångbäddarna nere vid »strand». Baggen hade dött av någon sjukdom och var i förruttnelsetillstånd. Men de två rovfåglarna hade låtit sig väl smaka. Dag efter dag kom de sedan tillbaka, så länge det fanns en köttslamsa kvar på benen. Och en gång kom han dem mycket nära in på livet. Fåglarna hade varit mörkbruna till färgen, berättade han. Stjärten var vit — åtminstone delvis. Näbbarna var kraftiga, krökta och gula till färgen. Benen var tumstjocka och gula även de. När fåglarna sedan med stort besvär lyfte från fårkroppen, såg han att de stora vingpennorna spretade.
Att det varit ett par örnar var nog ingen tvekan om. Och även om dessa ståtliga, fridlysta rovfåglar — kungsörn eller havsörn det smäller lika högt — nu måste räknas som ytterst sällsynta i vårt land, inte minst på Gotland, finns det nog ingen tvekan hos fårägaren vid Nors att det är örn som rivit hans skyddslingar i skogen.
Vid två tillfällen under sina patrullmarscher i betesmarken har han nämligen sett den väldiga fågeln komma strykande tätt över trädtopparna utifrån sjön. Från kustbevakningsstationen har en ensam örn rapporterats vid Gothemshammar. Själv såg jag en ensam havsörn lyfta från holmen Sildungen, belägen några kilometer från fårens betesmarker, och styra kosan ut mot havet till.
Märkligt är emellertid att där ett annat örnpar nu häckar på Gotland inom en helt annan trakt av ön, inte en enda unge rövats från de får som betar i skogen runt om.
Själv inspekterade jag den boplatsen vid upprepade tillfällen under förra sommaren och fann därvid endast rester av vildkanin, några kråkor, några igelkottar och -fjädrar efter en fasan invid örnboet. I den trakten var samtliga fårägare stolta och tacksamma över den sällsynte inbyggaren som var det mest effektiva vapnet mot den\” ständigt ökande vildkaninstammen.
Alltnog, ingen vet med bestämd-het om de rivna fåren i Norsskogarna fallit offer \”för en i kusttrakterna kringstrykande örn. Och för att komma gåtans lösning närmare krävs säkerligen en mera omfattande och intensiv vakthållning. Att hund och räv kan lämnas åsido liksom även löslöpande illrar och andra rovdäggdjur, därför talar även den omständigheten att inga bett synes på kropparna, att inte ett ben brutits. Allt tyder på att skadorna orsakats av någon större rovfågel.
Förlusten för fårägaren är naturligtvis avsevärd och för att söka fastställa skadegörarens identitet för eventuell skadeersättning, ordnades en veterinärsbesiktning av några döda djurkroppar med skador som var typiska för den sedan en månad tillbaka pågående massakern på lamm.
Även i detta utlåtande bestyrktes »örnteorin», hur tråkigt det än kan låta för oss svenska naturvänner. Intyget lyder nämligen som följer:
» Undertecknad har i dag obduce: rat tre lammkadaver som hittats på Lars Kristianssons skogsmarker vid Nors i Gothem socken, och tillhörande dennes fårbesättning.
Lammen är c:a 2 å 3 veckor gamla, Bukarna är upprivna och inälvorna borta. I ett av lammen finns dock levern och njurarna kvar. Lammen har varit döda i flera dagar, varför kadaverösa förändringar omöjliggör ett exakt bedömande. På två av lammen har bröstkorgens ena sida sargats så att revbenen synes frilagda utan muskulatur. Extremitetbenen och ryggraden är intakta. Några märken efter bett av hund, räv eller annat rovdäggdjur kan inte iakttagas. Av skadornas utseende att döma synes det mig möjligt att desamma orsakats av någon större rovfågel, t.ex. örn, som uppgives hava iakttagits i trakten.
Några tecken på inre sjukdom har jag icke kunnat påvisa på de tre uppvisade lammkadavren, vilket härmed intygas på heder och samvete.
Slite den 11 maj 1952.
Tor Svanholm.
Distriktsveterinär.»

Kungsörn i sitt bo i en annan del av Gotland. I den bygden har inga lamm rivits av örnen, som i stället håller efter vildkaninstammen.
Byborna är ofte ute på spaning efter
dråparen, men förgäves.
Och över de betande unglammen
ruvar ständigt faran att rivas.

SE
15-21 Oktober 1953
Nr 42

Broomläggningar.

Å nedannäm de dagar komma följunse broar att rivas och omläggas:
Tisdagen 31-i denna månad och onsdagen 1 instundande? November tvenne broar å vägen förbi Sindarfve och \”Halfvans gårdar i Garda, under hvilka dagar i stället kan begagnas landsvägen genom Felhemy Garde och Lye socknar; onsdgen 1 November en bro å vägen emellan Sanda kyrka och Sandäskes, då i- stället kan begagnas vågen förbi Fjmunds i Mästerby; samma dag en bro midtför havdlanden Nymans i Westergarn handelslokaul, amder hvilken dag vägen från Sanda till Westergarn blir ofarbar och då i stället kan begagnas vägen förbi Stenhuse i Sanda och Klinte; 1 och 2 nästinstundande November en bro å allmänna vågen emellan Fardhem församlings kyrka och Linde socken, då istället kan begagnas vågen emellan Hemse och Linde socknar; torfdagen 2 November, en bro å vägen emellan s. k. Rockarkand och Wall socken, då i stället kan begagnas vägen antingen genom Björke eller Hogrän socken; samma dag 2 st. broar å vägen från Bander gård i Mästerby till södra Iaudsvägen eller å den s.k. Ekorrgatan, då i wället vägen förbi Bjmunds kan begaguas; fredagen 3 November 5 st. broar å vägen från Walls kyrka genom Hogrän till Källgård i Atlingbo; då i stället vägen kan tagas förbi Isums gästgifvarcgård; samma dag en broå landsvägen hån s. k. Djupqvior till lägenheten benämd Zion – eller der vägen från Träkumla och Westerhejde korsa lihdsvägen, kunnande dessa vägar då i stället begagnas; samma dag en bro öfver vägen emellan Båtels och Hemmor gårdar i Lau då i stället vägen förbi Rudvier i Alskog till Lar kan begagnas; samma dag en mindre bro emellan sjuströmmar: och Westers i Boge socken, då i stället vägen genom Othem kan begagnas; samma dag en bro emellan Gute i Bäl och Källunge, då i stället kan tagas vägen genom Källunge och Wallstena socknar; samma dag 2:he broar emellan Wallstena och Gothem, då vägen kan tagas genom Hörsne och Bara socknar; samma dag flere mindre och en större bro å vågen emellan Gothem kyrka genom Norrlanda till Anga socken, då i stället vägen genom Hörsne och Ganthem socknar kan begagnas; samma dag och lördagen 4 November en bro öfver landsvägen i närheten af Österlings gård i Stånga, då i stället landsvägen öfver Stånga Malm till Burs kan begagnas.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Oktober 1876
N:r 86