Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Frikänd till följd af ihärdigt nekande blef idag den för oljud och fylleri anklagade arbet. A. Hultgren.

Södra häradsrätten.
Vid vårtingets afslutning afkunnades följande utslag.
— O. N. Alfvins, Nygårds i Etelhem, yrkande att af J. N. Rundlund, Bara i samma socken utbekomma 829 kr. som ersättning för genom skifte förlorad skog, hvilket vid egendomsköp ej skulle af Rundlund uppgifvits, ogillades, enär Alfvin vid tiden för köpet sjelf varit i tillfälle att taga del af skifteshandlingarne. Dessutom skall svar. ersätta kär. med 20 kr. i rättegångskostnader.
— Det långvariga fotogénmålet emellan länsman Emil Eneman å ena, samt handelsfirman A. Pettersson & C:o i Karlshamn å andra sidan, tappades af kär. som dessutom ålades ersätta svar med 30 kr. enär åkl. icke styrkt. att nämda firma vid beslagtagandet varit egare till fotogénen — För hemfridsbrott, oljud m. m. af Georg Bergman, Autsarfve i Garda, tilltalade P. Gardberg, ådömdes edgång.
— För smädelse mot Lars Pettersson Enges i Burs, dömdes dennes granne, Lars Nilsson, att böta 25 kr. samt utgifva rättegångskostnader med 25 kr. Åtalet i öfrigt ogillades.
— För misshandel å allmän väg dömdes drängen Augut Klaasson från lilla Rone i Lye att böta 15 kr.
— Olofligt afvikande ur tjenst. Drängen Anders Carlsson, hvilken olofl. bortgått ur tjenst, från P. Olsson, Pilungs i Mästerby, dömdes härför att böta halfva lönen, med 85 kr. och återbära uppburna 13 kr. samt utgifva 36 kr. i rättegångskostnader.
— Edgång ådömdes Laura Nilsson, Enges i Burs, emedan .ett vittne intygat att hon kallat sin granne Lars Pettersson för »tjuf, rackare och galning.» — Allmänningstvisten i När tappades af kärandena, hvilka äfven ålades ersätta sina vederparter alla kostnader i målet. Kär. erlade vad.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Juli 1894
N:r 109

Visby stifts prestsällskap

har sammanträde i dag härstädes. Det öppnades med en kortare predikan af kyrkoherde Kolmodin i Vall, hvilken dervid med ledning af Tim. 1: 7 talade öfver ämnet: Hvilken och hurudan den anda är, som böra leda oss under utöfaingen af vårt embete.
Biskopen intog härefter ordförandeplatsen och helsade med några ord de närvarande presterna välkomna.
Efter protokolljustering utsbgos till sekreterare för dagen pastorerna Kellström och Brounéus.
Till ledamöter i presterskapeta förtroendenämd för åren 1895—97 invaldes: för norra tredingen kontraktsprosten Rouser i Stenkyrka och kyrkoherde Sik i Lärbro med kyrkoherdarne Klint i Follingbo och Gradelius i Othem till ersättare; för medeltredingen: kyrkoherde Enequist i Roma och prosten Öfverberg i Stenkumla, med kyrkoherdarne Berglund i Östergarn och Ehrénström i Kräklingbo till ersättare; för södra kontraktet kyrkyherdarne Löthberg i Hablingbo och Sundblad i Garda med kyrkoherdarne Ahlander i Alskog och Jacobsson i Grötlingbo till ersättare.
Derefter sjöngs ps. 150, första och sista verserna.
Första frågan: Hvari består sakramentens egendomliga betydelse såsom n&demedel till skilnad från Guds ords? inleddes af biskopen, hvilken efter en längre utredning af den historiska utvecklingen af sakramentfrågan och betonande af sak: ramentens vigt såsom förmedlare af Guds oåd till menniskorna, framhöll att ordet visserligen vore det första och väsentligaste af nådemedlen, men sakramenten hade en omätlig betydelse såsom en be: kräftelse på hvad genom ordet gifvits.
För ett direkt besvarande af den uppstälda frågan fordrades en ej ringa beläsenhet; man måste gå till fäderna, till kyrkans stormän, de djupa andarne, hvilka ivåra dagar fört oss fram till en ganska klar utredning, som tagit sig uttryck hos Martin Chemnitz. Hvad likheten vidkommer mellan sakramenten och ordet, låg den deri att hela våden på båda ställena är förbanden; båda meddela ock den korsfäste frälsaren sjelf. Skillnaden vore trefaldig: först bestod den deri, att hvad som genom ordet uttalas för ögat eller örat på ett mera ensidigt sätt, tala sakramenten fulltonigt och till hela menniskan: vidare i den individualiseripg, som våra fäder sökte i absolutionen och slutligen deri, att härigenom sker en beredelse för det eviga lifvet.
Lektor Lemke yttrade instämmande och framhöll att det lyckats vår lutherska kyrka att klargöra olikheten mellan ordet och sakramenten. Ordet, talet, kan stanna utom oss, men sakramenten verka utom vår vilja antingen till välsignelse eller dom. Ordet och sakramenten tilltyllestgöra hvarandra. Ordet blir menniskans egendom endast genom tron; annorlunda är det med sakramenten. Otron utestänger visserligen från sakramentsgåfvan, men ej sakramentet sjeif.
Kyrkoherde Gadd: Sakramenten äro bärare af Guds nåd till oss, vittnesbörd om Guds allmakt.
Kyrkoherde Gutenberg: Sakramenten referera sig till menniskans sinliga sida, försåvidt sinliga element ingå i både dop och nattvard. De tillgodose mer än ordet vår svaghetssida. Gud såg att vi voro fästade vid det timlga, derför ville han genom timliga medel föra oss till andlig frigörelse. Deremot förstod han ej att sakramenten hade en oemotståndlig verkan.
Biskopen påpekade att den, enligt Guds ord, förefans och gaf några antydningar om Barn man borde förstå denna oemotståndlig het.
Kontraktsprosten Uddir: Ordet bör i predikan framhållas såsom hufvudnädemedlet; sakramentet är en hjelp, ett stöd för den svaga tron såsom ett synligt jordiskt medel; ordet kan förfalskas af den som frambär det, ej så sakramenten.
Lektor Lemke replikerade kyrkoherde Gutenberg. En vigtig fråga vore: är ordet enbart bestämmande i fråga om ledamotskap i Kristi församling? Visserligen kan genom tron väckas pånyttfödelse, men denna tro kan aldrig blifva så igenkänlig, ej heller fullständig så länge den ej genom sakramenten bekräftas.
Kyrkoherde Gutenberg: De lär allt vara svårt att ur skriften bevisa, att sakramenten verka på oemotståndligt sätt, ex opere operato.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juli 1894
N:r 102

Midsommar.

Så ha vi då passerat linien. Sommaren har genom regn och dusk och köld och en veckas tropisk hetta kraflat sig upp till sin höjdpunkt. Nu går det ut för igen, om också blott så varliga. Snart skola vi dock få märka att kvällarne begynna aftaga i längd, mörkret faller på allt tidigare, minnande om höst och vinter.
Men ännu ha vi minnet ljust och gladt af midsommaren. Ty en härlig midsommar ha vi haft från början till slut, icke minst i så måtto, att den i går afton ändades med ett skvalande regn, som fortfor en god del af natten. Det tyckte landtbrukarne så mycket om. För dem var regnet troligen det allra bästa af hela midsommaren.
Det kan icke försekar, att både midsommaraftonen och midsommardagen ha något af den karaktär, man nu saträfvar efter att gifva åt den svenska nationaldagen. Icke är det väl deras historiska betydelse, som vållat detta. Den tänker nog ingen på. Nej, midsommar är midsommar helt enkelt, och då är det ju så naturligt, att man skall klida hemmen i blommor och grönt, att man skall resa majstång och tåga ut i marken. Midsommarfirandet är oreflekteradt och derför får det också den prägel det har hos oss.
Det är först när en hvar slutat dagens orkor på midsommaraftonen, som man begynner komma i feststämning. Åtminstone tycktes det vara så i lördags i vår lilla trefliga stad. Feststämningen var väl här och der på gator och torg litet för hög, men lugnt och fredligt var det ändå på det hela taget. Det värsta oroselementet, arbetarne från Roma sockerfabrik, reste till största delen åter med aftontåget, när ölkrogarna stängdes. Så att polisen fick det icke så hett, som den hade väntat.
Det der ati på helgdagsaftnar så igen ölställena i god tid är utan tvifvel mycket bra. Man skall bara ej invagga sig i den förhoppningen, att det hämmar öldriekandet. Aldrig en smula, så länge det fins att få bier i hvarje salubod till afbämtning. Hvarhelst en sådan fans, kunde man midsommaraftonen se långa rader af karlar stå utanför, i hörn och portgångar, med en butelj för munnen och ett par, tre i fickorna. Skilnaden blir bara, att penningarna läggas på handelsbutikernas i stället för på ölutskänkningseställenas diskar. Kolkadt kvantum blir nog hugget som stucket.
Ötverallt der det kunde bli midsommarlif felades ej sådant. Uppe på gamla artillerigården hade man som vanligt rest majstång och der dansades in i sena aftonen, i början efter messingstoner; sedan nöjde man sig med dragspel.
Och i vårt Alkärr derutanför Söderport, med marionett-teater, starke män skjutbanor, lyckans stjerna och slikt myllrade det af folk. Föröfrigt utåt hela landsvägen ända bortåt militärlägret, der man ock dansade, tills korum blåstes.
Sedan höll man midsommarvaka, till sol gick upp.
Det var litet kallt i lördagskväll och det var ej utan att man befarade regn midsommardagen. Men den rann upp så härlig man kunde önska sig.
Tidigt uppe. Ned till hamnen, der ångarne från Kalmar och Stockholm löpte in vimpslprydda och löfsmyckade. Fullt med lustresande.
Himlen mulnade fram emot middagen och värmen blef tryckande, men något regn kom ej. Detvar tomtistaden, man hade flytt utom dess hank och stör. Alna gick med full last af lustresande minst ett par gånger ut till Fridhem, till Snäckgärdet och Skolbetniogen vandrade stora skaror med digra matkorgar, öfverallt utom murarne, der det fans en grön fläck och buskar som skyddade mot vär garnes kalkdam, firades midsommar af glada kotterier.

Ute på Visborgs slätt.
har emellertid sedan ett par år firandet af mideommardagen koncentrerat sig. Militärerna låta gerna »de civila» fira 6 Juni som nationaldag, de hålla på midsommardagen, hvilken de bögtidlighålla med all den stass, som står till buds.
Vid 3-tiden på e. m. redan började folket strömma dit ut, till fots eller i de många vurstar, som oaflåtligt gingo vägen fram, alldeles fullpackade. Man varirrig att komma ut. Här skulle blifva idrottstäflingar, och sådana försumma vi ej gerna på Gotland.
Dessa täflingar skulle försiggå på slätten närmast landsvägen, och platsen utmärktes af högt fladdrande, flaggor och vimplar.
När klockan slagit 4, hade här beväriogskompanierna samlat sig, hvarefter musikkåren spelade »Vår Gud är oss en väldig borg».
Kapten Olsson trädde fram och yttrade följande:
Unga kamrater!
»Krigsman skall frukta Gud och vara konungen huld och trogen… Vid ofred skall han mot rikets fiender sig städse manligen och väl förhålla samt med lif och blod konung och fädernesland försvara.»
Så lyder, såsom vi veta, erinran om krigsmannens skyldigheter, som i sig innefatta alla de öfriga, En sann gudsfruktan är för krigaren såväl som för hvarje annan menniska den fastaste grunden att bygga på; utan gudsfruktan är mången gång det personliga modet vacklande och otillförlitligt, synnerligast i tider af motgångar samt under svåra umbäranden och strapatser, hvarpå fältlifvet i så rikt mått alltid bjuder.
Jag menar dock med sann gudsfruktan ej den religiösa fanatismen, som så mången gång likt en rasande furie tändt krigets brandfackla, ödelagt länder och gjutit strömmar af blod och ännu likt ett förtärande gift smyger sig in till hemmets fridlysta härd; jag menar ej heller det andliga högmodet och tariseismen, hvaröfver Kristus sjelf afgitvit sin dom, jag menar med sann gudsfruktan den gudsfruktan, som finnes anbefald i budet: »Du skall älska Herren din Gud öfver all ting och din nästa såsom dig sjelil» Äger krigaren denna gudsfruktap, då. går han med lugn farorna till mötes, vetande, att om än tusen dödar hota, står dock hans lif i den mäktiges hand, utan hvars vilja ej ett hårstrå skall krökas vå hans hufvud.
Med kärlek till Gud följer äfven kärlek till nästan, Mången kan kanske tycka, att det är märkvärdigt att man talar till krigaren om kärlek till nästav; krigaren; som dagligen och stundligen inöfvas huru han på bästa sätt skall förderfva och besegra sin motståndare, han bör väl ej vara en menniskovän, utan snarare som man säger en hjertlös hedning, en hjertlös barbar! Nej kamrater, så är ej förhållandet! — Krigarens kall är att skydda konung och fädernesland mot yttre och inre fiender, han är de värnlösas värn, de svages skydd; lagarnas och desamhälleliga institutionernas försvarare.
»Låt styrkan stå som dörrsven vid landets port och friden blomstrar inom å hägnad ort!
Till skydd blef svärdet gifvetoch ej tillskada, och sköld är smidd till hänglås för bondens lada!
Dessa ord lägger skalden i den gamle kurg Beles mun och aldrig kan man sannare skildra krigarens ädla uppgift!
Krigaren skall värna freden och derför måste han utbilda sig för kriget, ty en stor sanning ligger i det gamla romerska ordspråket si vis pacem, para bellum — om du önskar bibehålla freden, rusta dig då för kriget. Han måste derför ej allenact göra sig skicklig för krigets värf, utan äfven vara beredd på att i farans stond offra lif och blod för sin konrng, landets öfverhufvud, och för det land, som fostrat honom, som gifvit honom vård och skydd oeh inom sig innesluter allt, som blifvit dyrbart och heligt för hans hjerta.
Sa dig omkring du nordens son,
se sjöar, berg och dalar!
Hör skogens sus, hör forseng dån,
Månn’ det till hjertat talar;
Och friheten från fädren ärfd,
Och tegen af dig sjelf förvärtd,
Är detta värdt försvara!

Unga kamrater! Jag talade i fjor med dem af eder, som då voro närvarande här, om betydelsen af ordet fosterland och fosterlandskärlek. Jag sökte belysa mitt föredrag genom att återkalla i edert minne bilden af den store folkbjelten och fosterlandsvännen Engelbrekt Engelbrektsson. Min mening var att visa eder hvilket stort föredöme denne hugstore man och hans medbjelpare hafva gifvit oss i fosterlandskärlek, mod, uthållighet och försakelser. Den store Engelbrekts verk fortsattes sedan, såsom vi veta, af de ädla Sturarna och fullbordades af den kraftige förste Vasakonungen. Befrielseverket börjadt och afelutadt vid midsommartiden, hade räckt nära ett sekel. För att från vår ärorika historia belysa äfven mitt ämne för i dag, beder jag eder följa mig ännu ett hundra år fram i tiden. Vi komma då till den tid när, guldkovungen i norden slog en verld med häpnad och beundran, en tid, som alltid skall komma våra bjertan att klappa af tacksamhet, stolthet och förtjusning.
Till åren ett barn men till mogenheten en man, mottog Gustaf Adolf kronan i ett rike, som ej blott var omgifvet af mäktiga yttre fiender, utan äfven genom sitt utblottade tillstånd och inhemsk split stod vid afgrandens rand. Orsakerna härtill äro lätta att finna; de bestodo dels i Johan 3:s dåliga styrelse och de inre oroligheterna under Sigismund och dels i de utarmande krigen under Karl 9, hvaraf ej mindre än tre lemnades sonen i arf. Allmogen var tillföljd härat utblottad, i alla landesändar lågo ödehemman, så att öfverallt måste eftergifter på utskylderna göras. Härtill kom det inre splitet, uppväckt dels af de sedan Karl 9:s tid missnöjda herrarne, dels genom utskickade agitorer från Polen och Danmark, Trots allt detta lyckades dock den unge konungen ej blott att tilltvinga sig ärofulla fredsslut med Danmark och Ryssland och ett längre fördelaktigt stillestånd med Polen utan äfven med kraft och lycka sköta samt göra storartade förbättringar inom snart sagdt alla delar af den inre styrelsen.
Det var dock hufvudsakligen genom det ärorika deltagandet uti det s. k. trettioåriga kriges som den store konungen inskref sitt pamn på verldshistoriens blad och höjde sitt land till makt och ära. Det var genom de odödliga storverk, som under detta krig utfördes, som han ej allenast räddade vår lära och vårt älskade fosterland från undergång, utan äfven fostrade vårt folk till uthållighet samt till förtröstan på framtiden och derigevom till sjelfbestånd, ära och makt! Stor var Gustaf Adolf såsom menniska, stor såsom konung, Om denna ädla menniska, denna store bjelte kan, enligt mitt förmenande, med största fog tillämpas skaldens ord om en annan at Sveriges store konungar:
»Böj, Svea, knä vid griften,
Din störste son göms här!»

Det var midsommardagen 1630 Gustaf Adolf kastade ankar på tysk botten; må vi fastän mera än två och ett halft sekel sedan dess förrunnit, genom minnet af denne store hjelte och krigare, som offrade lif och blod för fäderneslandet, manas till fyllandet af våra krigareplikter!
Må detta och öfriga minnen af hugstore förfäder alltid mana oss att med glädje offra lif och blod för det sköna land der vår barndoms vagga stod! Må de mana oss att offra lif och blod för vår konung, som lik en god fader vakar öfver och sörjer för sina barb; må de mana oss att offra lif och blod för hemmets härd och de kära, som der bo, för det språk som vår moder lärde oss tala och som våra skaldar genom saga och sång lärt oss älska, för de lagar, som gifvit oss skydd och likställa den fattige och den rike, den högvälborne och bonden!
Må de mana oss att offra lif och blod för vår urgamla frihet, köpt af våra fäder genom strömmar af blod, för våra historiska minnen och traditioner, ja, för allt, allt, som för oss inneslutes i ordet fosterland!
Ja, kamrater, vårt kall är skönt, vårt kall är ädelt! Må vi derför med kärlek omfatta detsamma och må vårt valspråk alltid vara: »Med Gud för konungen och fosterlandet!»
Efter talets slut ubragte öfversten ett »lefve konungen och fäderneslandet» som besvarades med hurrarop, hvarpå spelades kungssången.
Så vidtogo täflingarne, i pärk, varpa, dragkamp, rapportföring, längdsprång, m. m., hvilka företedde en ovanligt liflig anblick.
De roligaste täflingarne voro säck- och hinderlöpning, liksom löpning med skottkärror och vattenhinkar.
Slätten genljöd af skratt då de täflande med benen i säckarne sökte hinna före hvarandra; en del stodo naturligtvis på hufvudet innan de hunno målet.
Hinderlöpningen var icke mindre skrattretande. Efter att hafva tillryggalagt ett stycke skulle de täflande kasta sig på knä och krypa under ett stort hvitt skynke, som låg på marken; så upp igen springande; för, att fortast möjligt hinna tunnan som de skulle igenom.
Några kilade kvickt igenom; en del hade all möda att komma ut, och en satt en gång ohjelpligt fast och fick gå tillbaka samma väg som han kommit. Detta väckte naturligtvis ändlöst jubel. Löpniogen med fylda vattenbinkar på hufvudet var urkomisk.
Springande allt hvad tygeln höllo närmade sig de täflande småningom mhlet, förtvifladt balanserande med hinkarne, som skvalpade ut vatten åt alla sidor.
En del voro också dugtigt våta vid framkomsten.
Som prisdomare fungerade major Kruuse, kaptenerna Olsson och Lindbohm.
I pärk: togs första pris, 3 kr., af 29 Nilsson vid Tingstäde kompani, andra pris, 2 kr., af 34 Broander, Visby kompani; dessutom utdelades extra af 1 kr. hvar åt fem man.
Extra pris af 2 kr. tillerkändes äfven 29 Nilsson.
Varpa: första pris, 8 kr., 21 Hedin, Visby komp.; andra pris 13 Olsson, Klinte, d:o; 3:dje pris 94 Jacobsson, Roma d:o; 4:de pris 178; Engfelt, Visby d:o; 5:te pris 31 Jacobscon, Tingstäde d:o.
Dragkamp: 1:a pris åt vinnande laget ur södra bataljonen.
Rapportföring: 1:a pris 1 Bergvall, Tingstäde komp.; 2:a pris 154 Johansson, Hafdhems d:o; 3:e pris 126 Karlsson, Hemse d:o.
Längdsprång: 1:a pris 3 kr., 43 Melin, Visby komp.; 2 pris 18 Hellgren vid Hafdhems komp. och 3 pris åt 79 Palmroth vid Tingstäde komp.
Höjdsprång: 1 pris, 40 Grönstrand, Visby komp.; 2 pris, 79 Palmrotb, Tingstäde; 3 pris, 179 Pleijel, Visby komp.
Stafsprång: 1 pris, 18 Norrby, Klinte komp.; 2 pris, 34 Vittberg, samma komp.
Stångstörtning: 1 pris, 155 Stenberg, Hafdhem; 2 pris, 8 Häglund, Garda; 3 pris, 22 Havsson, Klinte.
Hastighetslöpning: 1 pris, 18 Hallgren, Hafdhems; 2 pris, 28 Stenberg, Klinte; 3 pris, 23 Johansson, Tingstäde, Säcklöpning: 1 pris, 8 Olsson, Klinte; 2 pris, 2 Roslund, Visby komp.; 3 pris, 26 Hedström, Lärbro.
Hinderlöpaing: 1 pris, 79 Palmroth, Tingstäde; 2 pris, 116 Thång, Garda; 3 pris, 11 Uddin, Hafdhem.
Löpning med vattenhinkar: 1 pris, 28 Stenberg, Klinte; 2 pris, 82 Pettersson; 3 pris, 116 Thång, Garda.
Skottkärrelöpning: 1 pris, 137 Jobansson, Hafdbem; 2 pris 32 Pettersson, Klinte; 3 pris, 91 Sandblad, Roma, Veloeipedåkning: 1 pris, 87 Österberg, Tingstäde; 2 pris, 18 Norrby Klinte.
Extra pris till 1:e pristagaren i stafsprång 2 kr.
Efter prisutdelsingen hölls korum, som gaf en ovanligt högtidlig och stämningsfull afslatning åt dagen.
Musikk&åren spelade »Vår Gud är oss en väldig borg», hvarpå en beväring trädde fram ur ledet och med hög tydlig röst utsade »Fader vår» och »Välsignelsen».
Efter ännu en psalms afsjungande tågade samtliga kompanier hem till sina kaserner, der efter aftonvarden en liflig dans vidtog kriog den derstädes uppresta majstången.
Men från Visborgs slätt tågade så småniogom den ena skaran efter den andra hemåt och svart låg den stora slätten tom och öde.

Ute vid Fridhem,
var allt denna midsommar så lugnat och Stilla som om stället ännu skulle varit obebodt. Visserligen skymtade folk i de vackra skogsdungarse omkring och uppe på Högklint.
Men i den vackra Fridhemsparken, der annars under forna dagar rörde sig ett vimlande folklif, dock med något visst dämpadt öfver sig af hänsyn till henne, som residerade i den villalika bygnaden, smög nu en eller annan vandrare, spanande etter att icke komma in på förbjudna stigar, ty öfverallt i buskar och på träd hänga nu svarta skyltar med hvita bokstäfver. »Förbjuden väg» står det der.
Fursteparet Bernadotte vill vara i fred, och derom är intet attsäga. Fridfullt har också midsommarhelgen förflutit derute, likas& vid barnhemmet Fridtorp. De farstliga barnen hade dock sin majstång rest, från hvilken flaggor svajade. Men det var också allt, som tydde på midsommar.

I paviljongen
plägar ju i allmänhet midsommarfirandet inom murarne förläggar. Men också här var det tomt och tyst. På verandorna sutto några smärre kotterier och sågo på hvarandra. Det var, som om någonting skulle varit i olag, det »fattedes noget».
A!
Musik!

Det var det, ja! Ingen musik i paviljongen midsommartid. Det har aldrig förr händt sedan den dag den vackra sommarrestauranten öppnades. Men det ???
väl sina orsaker, och vi kunna trösta de misslynta, musiklängtande med att nästa söndag börjar Pettersenska kapellet konsertera för sommaren. Som sagåt, musikens frånvaro gjorde, att icke paviljongen i år fick någon midsommarprägel öfver sig.
Ut till Etelhems vackra ängar lustreste 350 pergoner med jernvägen i går.
Bland dessa var ock ett större antal af arbetarne vid Roma sockerfabrik, och till dessas heder må sägas att de uppförde sig på fullt mönstergilt sätt.
Ju längre det led mot kvällen i går, dess mer mulnade himlen. Hettan under dagen hade varit så kvalmig att man riktigt längtade efter ett regn, som kunda rensa luften.
Och det kom vid 1/2 11 tiden. Först så smått och sakta, sedan allt tätare och tätare. Man somnade in vid dropparnes smattrande mot fönsterblecken.
I dag är luften ren och frisk, om än vinden svepar litet för svalkande. Och jorden ligger mörk och fuktig af regnet och blomstren se så pigga ut.
Det är fråga, om midsommarhelgens slutakt med mulen himmel och duggande regn icke var det allra bästa som den bjöd oss på.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Juni 1894
N:r 97

För de förhandlingar,

hvilka under den gångna veckan ägt rum vid gillessammanträdena, redogöra vi här nedan.
Vid sammanträdet med Burs och Garda hushållsgille 18 dennes i Burs skolhus lemnades åtskilliga upplysningar angående arealen af skogbärande mark inom olika socknar af gillesområdet.
Bland annat upplystes, att inom Närs socken ej hälften af hemmansägarne hade skog nog för husbehof och att inom Burs socken förhållandet ej var stort bättre.
Ordf. föredrog åtskilliga paragrafer i nya skogslagen och påvisade tillämpningen af desamma.
I fråga om väglagen och dess tillämpning framhölls vigten af att ny vägdelning, hos länsstyrelsen söktes, dels på grund af att ett så stort artal pya vägar blifvit föreslagna att upptagas och underhållas, som allmännas, dels ock på den grund att det vore fördelaktigast om den nya vägdelningen föreginge ploglagsindelningen.
Man uttalade sig härefter för att något skulle göras för hästafvelus befrämjande och att man medels premiering skulle söka åstadkomma detta, hvarför föreslogs att hos landstinget göra framställning om ett anslag af 600 kr. för kommande året.
Till gillets ordförande återvaldes f. fanjunkare L. Jacobsson, Halfvans i Garda, hvarjämte till ledamot i nötpremieringsnämden utsågs nämde J., hvars suppleant blef L. Pettersson, Hallbjens.
I fårpremieringsnämden utsågs till ledamot för nästa år Olof Pettersson, Hallute i När.
Till sist uttalade sig gillet för att premieringsmöten måtte omväxlande hållas i Burs, Etelhem och Lau; nästa möte bestämdes att hållas på sistnämda plats.
— Vid Hoburgs och Grötlinge tingssammanträde i tisdags i Hafdhem voro 55 af gillesledamöterna samlade.
Uppgifterna om arealen af skogbärande mark granskades och häraf framgick, att den i allmänhet var för högt upptagen och tarfvade betydlig nedsättning.
Äfven här meddelade landshbötdingen åtskilligt om nya skogslagea och dess tillämpning.
Inom väghållningsdistriktet hade ett stort antal vägar anmälts till upptagande, men lävsstyrelsen hade endast undantagsvis kunnat förordra någon mindre eträckas upptagande på allmän bekostnad.
Ny vägdelning vore af vigt.
Hästafveln borde befrämjas genom premiering af lämpliga hingstar och ston och borde landstinget härför anslå 600 kr.
Ett af hr V. Hansén, Burgsvik, väckt förslag om att hösttorgdagen å Bandesrum i Grötlingbo måtte framflyttas till sista onsdagen 1 Sept. godkändes af gillet.
Till ordf. omvaldes hr Hansén, som äfven blef ledamot i nötpremier nosnämden för 3 år med N. Olsson, Nora och P. Jespersson i Burge, Hafdhem, som suppleanter. Till ledamot i fårpremieringsnämden utsågs för nästa år hemmansäg. O. Vestberg, Sibbenarfve i Öja.
Nästa premieringsmöte skall hållas i Vamlingbo.
— Vid sammanträdet i Hablingbo i onsdags voro ett 50-tal af Hablinge och Hemse tings gillesledamöter närvarande.
Ett förelag att höja hamnafgifterna för virke till utförsel för att derigenom hämna skogsafverkniogen omfattades ej af gillet med allmännare intresse, utan ansåga i stället af några skola medföra alldeles motsatt verkan.
Hästpremiering hvarje år ansåg gillet t. v. böra anstå, deremot uttalade man sig för höjda nötpremier.
Till ordf. återvaldes d:r Sätervall i Hemse. I premieripgsnämden valdes A. Pettersson, Hulte, suppl. M. Cedergren och K. Pettersson, Asarfve. I fårpremieriogsnämden N. Broander, Bölske.
Nästa premiering hålles i Hemse.
— Vid Hejde och Fardhems tings gillessammanträde å Skogs i Levide:
Man uttalade sig för framflyttning af tiden för vägsynernas hållande till sista delen af Sept. och ville landsböfdingen upderställa denna fråga pröfning af årets landsting.
Äfven bär framhölls vigten af ny vägdelning. Rörande de i jordbruksstatistiken upptagna siffrorna & arealen af skogbärande mark kunde ingen justering företagas, enär de närvarande ej med visshet kunde uppgifva arealen af under de 2 senaste åren uppodlad mark, som dock torde uppgå till omkring 125 hektar inom gillesområdet.
Hr Wöhler ansåg det vara af synnerligt gagn om tallplantor uppdroges i tillräcklig mängd för att tillhandahållas allmänheten. Äfven borde skogsplantörernas antal ökas.
Gillet uttalade sig för hästpremiering hvartannat år med anslag af landstinget.
Till ordf. omvaldes hr Wöhler, som äfven blef ledamot i nötpremieringsnämden, med kapten Facht och hemmansäg. N. Christiansson, Sicklings som suppl. I fårpremieringsnämden invaldes F. Schimdt, Sicklings.
Nästa premieringsmöte hålles å Klintehamn.
— I går vid Stenkumla och Banda gillesmöte i Stenkumla uttalade man sig ock för vägsyrens franiflyttande till slutet af September. Man uttalade sig för hästpremiering. Meddelades att inom gillesområdet under de två sistlidne åren uppodlats omkr. 55 hektar skogsmark.
Till ordf. återvaldes kyrkoherde Kolmodin i Vall. I nötpremieringsnämden hemmansäg. O. Hagvall, Rosarfve i Vall med Hj. Hagvall och nämdeman F. Sahlsten till ersättare. I fårpremieringsnämden invaldes O. Pettersson, Hallvede.
Nästa premiering hålles i Vall.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 Juni 1894
N:r 96

Till deltagande i den kurs

för utbildning af sjukvårdsgsoldater, hvilken tager sin början 1 inst. Juli i Norrköping med slut 31 Okt., ha beordrats två man från Gotlands infanteriregemente, volontärerna vid Roma och Garde kompanier n:r 83 Molin och 151 Olsson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Juni 1894
N:r 95

Kungörelse.

Värnpligtige af infanteriet, tillhörande Hafdhems kompaniområde, nr 188, hvilka detta år skola. undergå 3 årets vapenöfning å Visborgs slätt, samlas vid Korsby i Hafdhem önsdagen den 20 innevarande Juni kl. 1 e. m.
Visborgs slätt den 7 Juni 1894.
Hugo Wennemo,
Kompaniområdesbefälhafvare.

Värnpligtige af infanteriet tillhörande Hemse kompaniområde nr 187, hvilka förut vapenöfvats. 1:sta och 2:dra året, skola för undergående af 12 dagars möte å Visborgs slätt samlag vid Stånga jernvägsstation torsdagen den 21 Juni kl; 6 f. m.
Inskrifningsböcker skola medföras.
Visborgs slätt den 7 Juni 1894.
Philip Hertzman,
Kompaniområdesbefälhafvare.

Värnpligtige at infanteriet tillhörande Klinte kompaniområde ur 185, hvilka förut vapenöfyats 1:a och 2:a året, skola för undergående af 12 dagars möte å Visborgs. slätt samlas vid Ejmunds i Mästerby onsdagen den 20 Juni kl. 7 e. m. Inskrifningsböcker skola medföras.
Visborgs slätt d. 7 Juni 1894.
A. Lange.
Kompaniområdesbefälhafvare.

Värnpligtige at infanteriet tillhörande Garde kompaniområde nr 186, hvilka förut vapenöfvats 1 och-2 året; skola för undergående af 12 dagars möte å Visborgs. slätt samlas vid Buttle jernvägsstation torsdagen den 21 Juni kl. 6,50 f. m.
Inskrifningsböcker skola medföras.
Visborgs slätt den 7 Juni 1894.
Axel Ytterberg,
Kompaniområdesbefälhafvare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Juni 1894
N:r 87

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets sjette sammanträde vid Allekvia 4—5 Juni, ordf. häradsh. Dömle).
Två utslag afkunnades:

— I målet mellan Kristoffer Larsson Isums i Atlingbo, kärande, och hemmansägaren Petter Rud. Jakobsson vid L:a Sojvide i Sjonhem och hans hustrn Katarica Jakobsson samt Lars Jakobsson, Jusarfve i Gothem, svarande, angående fordringsanspråk förpliktades svarandena, hvilkendera bäst gälda gitter, att emot återfående af en af numera aflidne Oskar Jakobsson utfärdad förbindelse utgifva derå ännu oguldet kapital med 120 kr. 19 öre med 6 procent ränta från 12 Nov.
1888, vid hvilken likvid Lars Jakobsson emellertid i första hand äger använda sin myndling, den aflidnes son, — Jakobs tillgångar så långt de förslå. Svarandena skola enligt samma grund godtgöra kär. hans kostnader med 26 kr. jämte protokollslösen.

— I lotterimålet mellan Kronolänsman Smedberg åklagare, och bagare R. A. Alfveby å Fårö, svarande, dömdes den senare att för olofligt idkande af lotteri å sabbatstid böta 45 kr.

I målet mellan pigan Emma Nordström i Rute och f. båtsmannen Oskar Engström angående misshandel förekom ingenting nytt.

Käranden, pigan Nordström, yrkade bifall till stämningen, svaranden bestred fortfarande och begärde dessutom 15 kr:s ersättning för inställelse.
Utslag på sluttinget.

Med yrkande om ansvar för ärekränkning hade hemmansägaren K. J. Björkqvist, Etebols i Lummelunda, förut instämt hemmansägaren Klas Andersson derstädes.
Som vittne hade käranden nu inkallat hemmansägare Joh. Kihlberg.
Svaranden skulle 12 Juli 1898 ha å sin gård i Lummelunda kallat käranden tjuf tillföljd af att kär. ej ville lemna svaranden nödig väg till berörda gårdstomt.
Svar. anförde att ham icke menat något illa med sitt yttrande, hvilket dessutom fälts i hättigheten.
Kär, yrkade bifall till stämningen och ersättning för rättegångskostnader.
Yttrande på sluttinget.

Målet mellan hemmansägaren Oskar Olofsson, Kännungs i Hellvi, kärande, och handl. A. Falk, Hellvi. svar, angående ersättning för det den sistnämde skulle ha brutit öfverenskommelsen parterna emellan förevar ånyo.
Som vi förut nämt hade parterna sått på hvarandras ägor korn och potatis, men kommo de vid skörden; och delningen sedermera icke öfverens.
Så påstod kär. fortfarande att han icke fått hvad honom tillkom.
Ett vittne, drängen Karl G. Johansson, berättade att F. skulle ha den sådda potstisen och O. kornet.
Att denne senare erhållit sin andel korn, det kunde vittnet taga på sin ed.
Falk skulle deremot icke fått någon patatis.
Käranden, hvilken äfven yrkade ansvar å F. för det denne kallat kär. för skojare m. m., begärde uppskof. Målet förekommer ånyo andra dagen af höstetingets första sammanträde.

Förskingringsmålet mellan länsman Boberg som åklagare och Lars Johansson, Butrefs i Norrlanda, förevar åter.
Svaranden, personligen tillstädes, bestred stämningen, såsom förut hans ombud.
Något nytt förekom icke, men käranden begärde uppskof för att styrka sin sak.

Målet mot handl. A. D. Ahlberg från Visby, angående förstörande af forntida grafvar vid Björkome i Veskinde, förekom åter.
Som vittnen voro nu inkallade arbet. Lars Hansson och T. Vestberg.
Den förstnämde, som bor vid Björkome, såg annandag påsk A. i sällskap med en annan person på förut omtalade graffält.
På H:s tillfrågan om A. hade rätt till att gräfva i grafvarne, hvarmed han då sysslade, svarade A: Jag har rätt att gräfva här i 15 år om jag vill.
Dessa ord påstod sig Ahlberg aldrig ha sagt; det berodde på ett missförstånd från H:s sida.
Föröfrigt sade A. sig icke ha varit på mer än ett ställe och han visste icke då att det var en graf.
V:s vittnesmål öfverensstämde med H:s. Då han frågat A. hvarför han gräfde der i forngrafvarne hade A. svarat, att efter hvad han såg var det en sandhög. Något fornfynd hade han inte alls tänkt på, ty de sökte jn bara efter räfungar.
Domaren:
— Bara räfungar? Och de ligga begrafde i sandhögen?
Kär. yrkade bifall till stämningen och att svar, måtte åläggas betala vittnesersättningar och att utgitva det som behöfves för att sätta de fem grafvar i stånd, hvilka Å. förgripit i på. A. begärde 25 kr. för hvarje inställelse.
Yttrande på sluttinget.

För. äktenskapsbrott m. m. hade hustru Maria Andersson vid Halla ångsåg instämt sin man snick, Karl Andersson å Isome grund i Väte.
Som vittnen voro inkallade maskinist K. A. Blomstrand, Halla, sågare Osk. Karlsson, och arbet. K. J. Berggren.
Den förstnämde kunde, hvad äktenskapsbrott angick, ej yttra sig, derom hade han endast hörsagor att hålla sig till.
Att hustru A. blifvit misshandlad af sin man hade han deremot varit vittne till, såväl 2 Maj som annandag pingst på aftonen, vid hvilka tillfällen mannen sparkat och Dypit sin hustru. Tredjedagen hade A. vidare sagt till B. att om han fck fatt i hustrun en gång till, skulle hon mista lifvet.
Oskar Karlsson hade pingstdagen på natten kl. 12—2 kommit hem, då han sett svaranden i sällskap med en främmande kvinna.
Det sista vittnet kunde icke, då det visade sig att han var onykter, tillåtas i målet nu vittna.
Svaranden, som icke var tillstädes, dömdes för bortovaro till 5 kr. böter.
Målet uppsköts föröfrigt till hösttinget.

Jordatvist. Detta af hofrättsnotarien B. O. Rudebeck i Stockholm mot landtbrukaren O. Cedergren, Malms i Hellvi, anhängiggjorda mål förevar åter till behandling.
Käranden, som nu var personligen tillstädes, kunde emellertid icke tillfyllest styrka sin rätt till de jordområden vid Kylley, hvilka han påstod att C. satt big i besittning af. Och då svaranden fortfarande bestred uppsköts målet till första sammanträdet af hösttinget för vidare bevisning.

För idkande af olofligt fiske, dervid han förstört fisket för andra i Gothemsån, var hemmansägare J. O. Johansson, Magnuse i Gothem instämd.
Kärandena, Olof Paulsson, och Nils Thomasson, Kyrkebinges i nämda socken, påstodo att J. redan för två år sedan varit stämd för samma sak, men likväl icke upphört dermed.
Dessutom framlemnades at kär. ett intyg, från en person i Kyrkbinges, deri äfven påstods att sv. idkat fiske i Gothemsån så att skada uppkommit. Genom nät hade nämligen svar. afstängt ån.
Svar. som ansåg att detta icke hade förstört fisket, bestred, hvarför kär. begärde uppskol för att styrka i målet som förekommer på första sammanträdet af hösttinger, första dagen.
Svar. ålades inställelse vid vite af 10 kr.

För äktenskapsbrott hade urmakare O. A. Lindlöf å Fårösund instämt sin hustru Katarina Lindlöf.
Tre gånger å rad skulle nämligen svar ha afviket från makarnes gemensamma hem å Fårö samt fört ett osedligt lif. På grund häraf vårdag hon nu å kurhuset i Visby, hvarifrån intyg företeddes att svar. ej kunde personligen ivställa sig.
— För svarandens hörande uppsköts emellertid målet till första sammanträdet hösttinget.

För uraktlåtenhet att betala hundskatt var torparen Kristoffersson i Roma instämd.
Svaranden erkände att han visserligen innehaft bund, men icke längre än något öfver månad, dessutom sade han sig icke veta något om att hundskatt å kommunalstämma blifvit beslutad.
Allmänna åklagaren anhöll om uppskof till hösttingets första sammanträde för att bevisa sin befogenhet till åral.
— I liknande mål voro instämda Jacob Enström, Karby i Roma, skomak. J. Ahlqvist och fotografen Plymoutz äfven dessa båda i Roma.
De erkände alla och yttrande meddelas i målan de sluttinget.
— Hemmansägare Olof Larsson, Aumunds i Roma äfvenledes för samma sak instämd nekade den grund, att han ieke haft någon vetskap om att bundskatt å kommunalstämma blifvit beslutad.
Målet förekommer åter på hösttingets första sammanträde.

För förstörande af forntida grafvar å Björkome i Veskinde voro instämda arbet.
Karl Aug. Olsson-Sjölund, Gustaf A. Larsson och Gottfrid Larsson alla från Visby.
Den förstnämde, som varit synlig i Björkome, dels 26 sistl. Mars de sällskap med f.
handl. Ahlberg, dels söndagarna 1 och 8 April visste ej med sig om ban varit derstädes; nog hade han gått förbi platsen ett tjägutal gånger men han var icke säker på om det var Björkome. Föröfrigt bestred han stämningen. De senare bestredo äfven och fordrade dessutom 25 kr. hvar för inställelse.
Åklagaren begärde uppskof och målen förekomma åter vid första sammanträdet af hösttinget.

För oloflig jagt stod skomakaren Petter Brolund å Fårö tilltalad.
En dag i Maj hade nämligen svar. jagat änder oaktadt det var fridlysningstid.
Han erkände; yttrande i målet på sluttinget.
För öfverdådig framfart å allmän väg var husbonden Petter Karlsson, Sudergårda i Stenkyrka, instämd men uteblef, hvadan målet uppsköts till första dagen af hösttingets första sammanträde.

Södra häradsrätten.
(Sjette vårsammanträdet 4—5 Juni. Ordf. häradsh. Lindroth.)

Fylleri. Agenten K. U. Engström från Garda var af länsman Lindström tilltalad för att han 22 sistl. April å i Burgsviks hamn liggande ångf. Klintehamn. anträffats öfverlastad. Svar. uteblef. Fäldes att böta 5 kronor. Målet uppsköts till första dagen af höstetingets första sammanträde.

För våld mot t. f. kronolänsmannen Svante Lindström, voro J. Pettersson, Sibjens iVamlingbo, samt Gustaf Pettersson, Botvide i Öja af kronofogden Bokström tilltalade. Länsman Lindström hade 22 sistlidne April i Burgsvik af ångaren Klintehamns befälhafvare blifvit tillsagd att omhändertaga den i förra målet omnämde agenten Engström. Länsmannen skyndade dit och fann ångarens besättning sysselsatt med att släpa Engström iland, samt lägga honom vid en magasinsvägg. Båda Pettersönerna hade då, sedan Engström blifvit instängd i magasinet och länsmannen gått om bord, genom en vaktmästare tillsagt länsmannen att utlemna Engström. Länsman Lindström gick då i land; dervid de tilltalade med skällsord okvädade honom, samt togo honom i kragen och gaf honom ett slag å venstra kinden. hvaraf dock ingen skada följde. Som vittne hördes vaktmästare Andersson, hvilken inlemnade en skrifven berättelse, styrkande åtalet. Uppskof till första sammanträdet af höstetinget, för ångarens besättnings hörande.

För liknande brott hade P. Gardberg från Garda åtalat hemmansägaren Georg Bergman, Autsarfve i samma socken. Gardberg berättade att han 22 sistl. Maj inkommit i Bergmans bostad för att erbjuda honom skjuts till stranden. Bergman hade då blifvit otidig mot kär., kallat honom fähund, gifvit honom en örfil samt slagit ikull honom på en soffa. Svar. nekade till allt som kär. lade honom till last.
Som vittne hördes en hustru Katarina Larsson, hvilken ej visste något annat än att kär. varit otidig mot svar:s fruntimmer, dervid kär. påstod att vittnet »ljaugdä». Uppskof i likhet med förra målet.

Bryta plats fingo nu förenämda parter, emedan Bergman för oljud och okvädingsord i dennes hem samt mot hans husfolk tilltalat Gardberg. Nu var det Gardbergs tur att neka. Samma vittne hördes nu som i förra målet, och hade hon den omnämda dagen hört Gardberg i B:s hem haft ganska fula uttryck om B. och dennes hustru, hvilka dock voro af denna art att de icke kunna i tryck återgifvas. Äfven här påstod Gardberg att vittnet »ljaugar allt hva ha har sägt», Utslag vid tingets slut.

Mera våld. En plåtslagare H. Olsson från Visby hade utverkat sig stämning å fjerdingsman V. Vahlberg i Alfva, emedan denne en dag i sistlidne Maj månad ijernhandl. Svahns lokal i Hemse öfverfallit och slagit Olsson. När målet ropades instälde sig ingen af parterna. Målet afskrefs.

Tillgrepp af stängselvirke. Laura Nilsson, Enges i Burs, påstod att hennes granne Lars Pettersson olofligt bortfört henne tillhöriga 8 varpar troder samt 4 bördor stör. Svar. upplyste att han och kär. voro rågrannar, och att han när kär. icke ville uppföra ett stängsel mot svar., denne då tagit detta virke samt dermed uppfört kär:s stängsel. Utslag vid tingets slut.

För misshandel å allmän landsväg mot en person vid namn Kalström från Burs, hade länsman Eneman tilltalat drängen August Klasson från Lillrone i Lye. Svar. erkände. Utslag vid tingets slut.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Juni 1894
N:r 86

Dödsfall Hans Petter Hansson

Tilllkännagifves att Gud efter sitt allvisa råd behagat efter en lång och tärande sjukdom hädankalla min ömt älskade make Snickaren Hans Petter Hansson, som stilla afled vid Frendarfve i Garda torsdagen den 10 Maj 1894 kl. 4,30 f. m. i en ålder af 44 år, 4 mån. och 22 dagar, djupt sörjd och saknad af mig, son och ålderstigna föräldrar, syster, slägt och många vänner.
Johanna Hansson.

Herre, lär oss betänka att vi dö måste,
på det vi måtte förståndiga varda.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Maj 1894
N:r 72

Rättegångs- och Polissaker.

Visby Rådhusrätt.
För fylle, oljud och förargelseväckande beteende fick Otto Jonasson böta 30 kr.

För att ha öfverfallit och slagit en landtbo på Adelsgatan fick sjöman Karl Vallin böta 15 kr.

För slagsmål nere på bron voro instämda Edvard Falk och Josef Lindal. De erkände delvis. Uppskof för vidare bevisning.

För fylleri och för att i fyllan ha ledt en häst midt öfver tofget, så att bord omkullslogos var instämd Anton Vestergren. Uppskof för bevisning.

Södra häradsrätten.
Följande utslag ha i dag afkunnats:

Kristina Katarina Jakobsdotter mot Johan Olsson, båda från Fettings i Tofta, angående födoråd: Käromålet bifölls i sin helhet.

För olaga handel med eldferliga oljor dömdes handlanden K. O. Jacobsson i Garda att böta 50 kronor.

Jagtmålen emellan arrendatorn Bernhard Rettig å Furillen, kärande och Karl Andersson, Kulla, Oskar Caderlund, Kälder i Hafdhem, samt Viktor Cedervall, Siglsifs i Näs, svarande. Käromålen ogillades och kär. dömdes att betala alla kostnader i målen.

Djurplågeri Statkarlen Alfred Engström Uggårds i Rone dömdes till edgång.

För tredje gängen var Josefina Österberg från Klintehamn åtalad för olaga maltdrycksutskänkning; hon dömdes till edgång.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 April 1894
N:r 54