Från landsbygden.

Hemse, 17 Dec.
En lokomobil
skulle häromdagen flyttas från Stånga torffabrik och till Fröjel. Detta vore ju ej något ovanligt, om icke väglaget hade varit så otjenligt. Så snart den med fem par dragare förspända tunga pjesen kommit midt öfver jernvägsgåogen sjönk den ned i sanden och blef stående. Just i det samma rullade tåget in på Stånga station. Men som lyckligtvis många skogshuggare funnos i närheten, kom dem från stället utan att tåget hade behöft uppehållas synnerligen. Sedan fortsattes resan, Vid Gardarfve i Fardhem blef en person, som befann sig uppe på lokomobilen såsom förare, hängande i grenarna på en ek; dock skadade han sig ej. Vid Burge i Levide måste man sätta för ännu ett par dragare. Denna lokomobil har eldats med torf och detta har befunnits vara alldeles utmärkt uppvärmningsmedel.

Heder åt arbetaren!
I Alfva har man kallat en arbetskarl till kyrkovärd. Dessutom har man här brutit mot gamla seden att hafva en kyrkovärd från hvarje af socknens skiften (vanl. 4) utan 3 äro från ett skifte. Detta är något som hvarje församliog borde tillämpa, så slipper man att taga »astäufar för da jär hans täur» eller ta i högen den som är lämplig eller olämplig.

Hemse.
Eftersom Hemse är en plats, som i dagarne mycket låtit tala om sig,och som: mycket hastigt utvecklat sig till hvad det nu är och i en snar framtid torde vara långt mera försigkommen, kunde det kanske vara på sin plats omnämna dess industriidkares olika yrken. På samma gång får man äfven ett begrepp om dess ståndpunkt för närvarande. I Hemse finnes nämli., förutom läkare och veterinär, apotek (som numera är inrymdt i ett i år pybygdt större hus), 3 handlande jämte åtskilliga små försäljningsställen. af småkram, 1 bokhandle, 1 guldsmed, 2 urmakare, 1 gjelbgjutare, 2 färgare, 1:garfvare, 3 skomakare, 4 skräddare, 4 snickare, 3 byggmästare och 3 smeder. Lägges härtill en bleckslagare, en kakelugns makare, borstbindare, en vagnmakare och två målare, så kan man der tå nästan allt hvad som behötves. Två värdshus bjuda logis för resande och bröd erhålles i bageriet och mjölk i mejeriet. På postkontoret, som tillsv. förestås af fröken Tora Lagergren, är ej så litet att göra. Likadant är det ätven-på jernvägsoch telefonstationen. Andliga behot tilltredsställa kyrkan och missionshuset. Bland föreningar märkas en i utveckling stadd goodtemplarloge, en religiös läseförening, samt en liten andtmannaklubb. Att folkhögskolan här är förlagd och dess lärare här äro bosatta, kan ju antecknas som en lämplig afslutning, Att Hemse är och kommer att förblifva en lämplig handelsplats är allmänt erkändt.

Jag vet ej hvar jag vara vill
kunde en tjensteflicka häromdagen utropa, emedan hon på fjorton dagar innehade icke mindre än fem platser och har f. n. stannat vid den sjette, men huru länge vet man ej, ty pigors nycker växla hastigare än vindarn.

Sydvestra kusten, 19 Dec.
Väderleken
har plötsligt vid månens ingång i sista qvarteret öfvergått till vinterlik med nedgående termometerstånd. I lördags natt föll ett ymnigt snöfall och marken klädde sig i högtidsskrud, värdig den fest man snart månde fira. Nederbörd var i allo efterlängtad för att stärka våra källor, innan köld på fullt allvar inträder. Höstsädet skulle emellertid af detta snötäcke, som lagt sig å de besådda okalade åkerfälten, i nämnvärd grad komma att lida. Ett töväder vore i nämda fall välgörande.

En mickel i harjagten.
Då tvänne skyttar häromdagen utgingo i en närbelägen äng för att speja efter en jösse, blefvo de ej litet ötverraskade vid sin påbörjade jagt. Hunden började inom kort ett dref, med ett starkt gnällande, skyttarne spetsade öronen och sogo sig skarpt omkring och lade bi i afvaktan på jösse; men fram i skogsbrynet kom i stället en väldig räf. En af skyttarne affyrade sitt skott och mickel fick på pelsen, men föll ej; en del at haglen betannos sittande i en trädstam helt nära, der rotidjuret passerat de öfriga syntes göra en obehaglig verkan; å djuret. Vid skailgång, som å första spårsnö kommer att anställas, skall detsamma torvis so bita i snön.

Dyr jord.
Hvad ett kappland jord kostar å Hemse nya handelsplats har nu ji dagarne försports. En jordägare håller på att sälja jord för uppförandet af en ny bygnad i närheten af postkontoret — derstädes. 50 kr, kapplandet har jordagaren uttalat sig för, om platsen,skall kunna lemnas.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 December 1886
N:r 102.

Amanuensen Gabr. Gustafson

hitkom i går för att på uppdrag aft riksantiqvarien anställa undersökningar öfver inom Fröjels sockens 4:e skifteslag möjligen befintliga fornlemningar. Detta med anledning af öfver skiftet anförda klagomål.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 December 1886
N:r 101.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Ett vildt slagsmål ägde rum vid stortorgdagen i Hemse 4 sistlidne Oktober. Den förnämste af slagskämparne var drängen Olof Klint, Sindarfve i Hemse, som med en batelj svårt slagit husbonden Petter August Pettersson, Nixarfve i Fardhem, så att denne fått underkäken afbruten. Enligt läkares intyg kunde ej afgöras, om Pettersson skulle lida men af skadan för framtiden. På yrkande af åklagaren vardt Klint häktad och har, såsom förut nämts, införts till länsfängelset. De öfrige slagskämparne voro drängen Alfred Jakobsson, Asarfve i Hemse, som begått våld mot skräddare Johan Algurén i Fardhem, snickare Vilhelm Pettersson i Hemse och husbondesonen Oskar Norrby, Gårdsby i Fardhem, samt drängen Arvid Petterson, Burge i Fardhem, som våldfört sig å husbondesonen Herman Sundberg, Oxarfve i Hemse, hvarjämte äfven båtsmannen Karl Petter Skifva från Hafdhem var åtalad såsom delaktig i våldet. Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.

För inbrottsstöld 29 sistl. September i en båtsmansenkas bostad i Lye äro gossarne Oskar Paulin och Abel Pettersson från Burs fattighus åtalade, enligt hvad förut nämts. De erkände nu tillgreppet af omkring sjutton kronor men skylde på hvarandra. Utslag afkunnas vid fjerde sammanträdet.

Målet mot kommissionslandtmätare Sylvan förekom åter, hvarvid nio nya vittnen hördes, hvilka i hufvadsak ej hade annat att berätta än hvad förut omvittnats. Kärandena, elfva Fröjelsbor, missnöjda öfver det af svaranden verkstälda skiftet, inlemnade en vidlyttig skrift, hvari en massa frågor till svaranden framstäldes; enär ionehållet af dessa frågor ej kunde anses sammanhänga med de i stämningen gjorda yrkandena, kunde frågorna ej framställas till svaranden. Angående kärandenas ansvarsyrkande beträffande fornlemningar företedde svaranden ett intyg från doktor Säve af innehåll, att något enda märkligare fornminne ej försfans i Fröjels socken. Svaranden hänvisade för öfrigt till de af skiftesdelägarne underskrifna och godkända skifceshandlingarne. — För andra vitinens hörande uppsköts målet till nästa års törsta sammanträde. För olaga utskänkning af spritdrycker en söndag dömdes handlande N. J. Odin i Klinte till trettiofem kronors böter.

Barnuppfostringsmål Drängen August Rossander, Domerarfve i Öja, instämd af pigan Hedda Hägström i Sundre, ådömdes edgång.
— Husbondesonen Lars Larsson, Hummelbos i Burs, var instämd af Ida Svensson i Alskog. Käromålet ogillades.

Slagsmålet mellan arbetaren Johan Lindgren, Sigdes i Östergarn, och vallackaren Otto Fredriksson från Vimmerby handlades åter. Det styrktes att Lindgren svårt misshandlat Fredricksson, hvilken enligt L:s uppgift hotat L. med pistol. Målen uppskötos.

För fylleri i tingssalen och oljud åtalade jourhafvande åkiagaren båtsmannen Herman Olsson Spets. En är den åtalade befans vara så berusad, att han ej kunde afgifva något redigt svar, uppsköts målet till fjerde sammanträdet, då han vid hämtnings äfventyr skulle komma til!lstades.

Norra hiradsrätten.
För djurplågeri dömdes smeden Edvard Andersson i Ardre, åtalad af länsman Bolin på angifvelse af fjerdingsman Johan Gustafsson, att böta femton kronor. Svaranden hade nämligen öfveransträngt och misshaudlat en ytterst utmagrad bäst

För att hafva åstadkommit förargelse genom att å allmän laudsväg och torgplatsen vid Ekxeskogsrum fram och åter köra en häst, oaktadt tillsägelse, och dervid hårdt rycka i tömmarne dömdes hemmansägaren Nils Andersson, Boters i Ånga, till tjugn kronors böter. Åklagaren länsman Bolins yrkande om ansvar å svaranden för att han å allmän landsväg lemnat sin häst utan vård och tillsyn ogillades, enär ett dylikt tillvägagående ej vore i lag belagdt med straff.

För oloflig minuthandel med bränvin dömdes handlanden K. Smitterberg vid Fårösund, åtalad af länsman Smedberg, att böta trettio kronor och erlägga minuthandelsafgift med 56 kronor 25 öre. Svaranden erkände, att ban innevarande år för att göra dem en tjenst till tre personer utlånat bränvin, samt någon tid derefter mottagit penningar i stället för bränvinet.

Till femtio kronors böter dömdes drängen Konrad Markusson, Möllbjers i Roma, åtalad af länsman Håkansson, emedan han på en vägöfvergång mellan Bairlingbo och Roma jernvägsstationer upplagt en harf 5 till 7 tum från jernvägsspåret. Häradsrätten ansåg, att svaranden handlat af obetänksamhet och nan uppsåt att vålla skada eller uppehåll i jernvägsfarten, hvarjämte det ej ådagalagts att fara eller olycka derat kunnat uppkomma.

För olofligt rapphönsjagt dömdes sjömannen Petter Johan Gustafsson vid Broväg på åtal af länsman Håkansson att böta femton kronor.

För olofligt tillgrepp har rättaren Teodor Stenström vid Furubjers i Tingstäde yrkat ansvar å husbondenen Johan Broström, Broa å Fårö. Häradsrätten förklarade Broström obehörig att i målet föra talan om ansvar å käranden för falsk angifvelse. Målet uppsköts till fjerde sammanträdet, då svaranden vid hämtnings äfventyr skulle komma tillstädes.

För försummad hundskatt dömdes, på åtal af länsman Smedberg, fäitväbel Ludvid Ringbom att böra tio kronor samt skollärare J. Södergren, husbonden Kristoffer Ahlqvist, enkorna Eafrosyne Dryséa och N. Kahlström samt bemmansägarne Jakob Östergren, A. Sjögren och Johan Oisson att hvardera böta fem kronor, hvarjämte de förpliktades betala försummad hundska:t Södergren och enkan Kahlström med tjugu kronor hvardera, Ringbom med fjorton kronor samt de öfriga med tio krouor hvardera. Samtliga svarandena äro boende å Fårö.
För samma förseelsa voro äfven löjtnant. v. Schewen och Kr. Pettersson, båda å Fårö, instämda. Målet mot dem vardt uppskjutet.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 November 1886
N:r 89.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Ansvar för embetsfel hafva Gustaf Sandström och tio andre Fröjelsbor yrkat å kommissionslandtmätaren jägmästare J. O. Sylvan.
Kärandena lade svaranden till last, att han trets skiftesdelägarnes beslut låtit all skog ingå i skiftet, att hau ej urskilt in- och afrösningsjord, att han verkstält graderingen ofullständigt och olagligt, att han vägrat öfverlemna skifteshandlingarne till den person, som enligt delägarnes beslut skulle mottaga dem, att stensättningen verkstälts i hans och gode männens frånvaro, att han i sällskap med en skiftesdelägare upptagit och förflyttat två märkstenar till dennes favör samt att han ej stält sig till efterrättelse k. förordningen om minnesmärkens skyddande.
Svaranden bestred till alla delar käromålet samt hänvisade till skifteshandlingarne, som af samtlige delägare unoderskrifvits och godkänts, Han yrkade ansvar å kärandena för falsk angifvelse och rättegångsmissbruk samt ersättning för det men hans anseende genom rättegången lidit med tio tusen kronor af Petter Pettersson, Pusarfve, i anseende till dennes bättre förmögenhetsvilkor och med fem hundra kronor af hvar och eu af de öfriga, sammanlagdt femton tusen kronor. Han framhöll vidare, att kärandena ej handlat af oförstånd, enär de hos länsstyrelsen fått afslag på sin begäran om åtals anställaude mot honom, hvilket beslut de förgäfves öfverklagat hos k. m:t.
Af svarandena åberopade femton vittnen, jäfvades två såsom varande gode män vid skiftet. De öfriga hade föga isak att berätta.
Målets handläggning varade i dryga fyra timmar.

I konkurs försattes från orten afvikne arbetaren Nils Ahlqvist i Näs.

För olaga jagt var husbondesonen Oskar Hansson, Krokstäde i Tofta, åtalad af t. f. länsman Boberg. Svaranden, som skulle hafva skjutit två vildänder, nekade. Målet uppsköts.
— Kronolänsman Lindström yrkade ansvar å Johan Nyström, Båtels i När, för olaga rapphönsjagt. Svaranden erkände. Utslag vit följade sammanträde.
— För olaga jagt å hare var Jakob Christiansson, Vänges i Burs, åtalad af Lars Larsson derstädes. Förseelsen erkändes. Utslag nästa sammanträde.

För våld å allmän väg mot valackaren Otto Fredriksson från Vimmerby var arbetaren Johan Lindgren, Sigdes i Östergarn, åtalad af kronolänsman Svallingson, Fredriksson och Lindgren hade 8 sistl. Juli kört i kapp, hvarvid den förre skulle hafva hotat Lindgren med pistol och piska, Gräl hade så uppstått och derefter slagsmål, hvarvid Fredriksson ordentligt blitvit skalperad å högra sidan af hufvudet, så att han måst intagas å härvarande lasarett, der han först visat tecken till sivnesförvirring.
Målet uppsköts.

Minderårige mordbrännare. Gossarne Jakob Sjögren samt Rudolt och Herman Valberg, boende å Sanda prestgårds grund, hade 23 sistl. Augusti vid 11-tiden på f.m. med tändstickor antändt Axel Lagergrens ladugård vid Botvide i Sanda; så att bygnaden med deri förvarade femton häckar halm och hö nedbrunnit. Gossarne hade först påtändt en höstack men ångrade sig och släckte elden; derefter kröpo de upp på ladugårdens tak och antände detsamma. De små mordbrännarne äro 6 till 9 år gamla.

För olaga utskänkning af spritdrycker var handlande N. J. Odin i Klint åtalet.
Enligt svarandens berättelse hade ett par personer en lördag sistl. vinter bestält ett parti spritvaror till ett följande dag beramadt slädparti, Svaranden hade då från utskänkningslokalen burit varorna i en korg till sitt kök, hvarifrån han följande dag, söndagen, med ett bud afskickat korgen till reqvirenterna.
På vägen till dem mötte budet ett från reqvirenterna afsändt bud, som ytterligare ville öka partiet med en half kanna bränvin, hvarför båda buden återvände till svaranden, som emellertid vägrade att utlemna något mer. De erhållna varorna hade således afsändts på söndagen från hans enskilda bostad, ej från utskänkningslokalen,
Åklagaren anförde att hela den gård käranden bebodde vore att betrakta som utskänkningsställe, hälst utskänkning ägde rum å andra rum än sjelfva utskänkningslokalen.
— För olaga utskänkning var L. P. Jakobsson i Etelhem åtalad af kronolänsman Svallingson. Svaranden nekade, målet uppsköts.

Norra häradsrätten.
För olaga ölförsäljning yrkades ansvar å Bernhardina Eklund vid Fårösund. Svaranden ville endast vidgå att hon utskänkt öl till de i huset boende.

För att hafva knuffat fjerdingsman O. Sjögren i Veskinde var hemmansägare August Klintberg, Veskinds, åtalad. Svaranden uppgaf att han vid en auktion 5 sistl. April endast hållit Sjögren ifrån sig, då Sjögren begärt få se en del ölförsäljningsrättigheter, med hvilka Klintberg haft att skaffa. Vittnen intygade, att knuffen varit rätt försvarlig. Sjögren yrkade ansvar å Kliutberg för det denne misshandlat honom, då han var i sitt ämbetes utöfning.

För ärekränkning yrkade hemmansägaren Sjöblom, Östergårda i Stenkyrka, och S. Bäckström ansvar å hvarandra. Den senare skulle ha sagt, att den förre ville slå ibjäl honom.

För att hafva lagt en harf en fot från skenan å jernvägsspåret vid Roma var drängen Konrad Markusson, Möllbjärs i Roma, åtalad. Svaranden erkände.

Afslagen nådeansökan. Det har förut omtalats, att makarne Markus och Rebecka Zacharias i Visby för förfalskning af en vittnesstämning dömts till 3 månaders straffarbete, samt att Svea hofrätt befriat dem från allt ansvar. Deremot hafva de dömts för missfirmelse och oskickligt uppförande inför rätta att böta mannen 100 kr. och hustrun 75 kr. K. m:t har afslagit deras nådeansökan.

Gotlands Allehanda
Fredagen 10 September 1886
N:r 73.

Postförbindelse Hemse—Klinte.

Sedan erforderliga förberedande åtgärder derför vidtagits, har generalpoststyrelsen beslutit, att postförbindelse, som för närvarande underhålles två gånger i veckan, fram och åter, å linien HemseBurge, skall fr. o. m. 1 Oktober utsträckas till Klintehamn samt att posten mellan Burge och Klintehamn skall passera vägen genom Ejsta och Fröjels socknar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 24 Augusti 1886
N:r 68.

Riksdagsmannavalet

i södra domsagan föreligger nu klart, visande att utgången vardt den i tisdagsnumret angifna. Då det har sitt intresse att se röstgrupperingen inom de olika socknarne, hafva vi uppgjort följande öfversigt:

1) Skoll. Booberg 1 röst.
2) 1 sedel kasserad.
3) O. Pettersson, Odvalls, 1 röst.
4) 1 sedel kasserad.
5) W. Wöhler I röst; O. R. Pettersson 1 röst.
6) J. Vessman 1 röst; J. O. Vallin 1 röst.
7) A. Dahlbäck 1 röst.
8) Ingen röstande kom tillstädes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 6 Augusti 1886
N:r 63.

Riksdagsmannavalet

för södra häradet efter dr Lyth förrättades i går afton kl. 5. Det har sig här, der valkretsen omfattar icke mindre än 45 socknar, de flesta utan andra samfärdsmedel än en trög postgång, icke så lätt att snabt få en öfverblick af valets utgåvg. Genom telegram och telefon samt användande af ilbud från vissa socknar hade vi emellertid redan idag på f.m, utgången i hufvudsak klar.
I förbigående anmärkande att röstsplittring denna gång mindre ofta förekommit, kunna vi meddela, att inom följande socknar rösterna delat sig sålunda mellan de båda kandidaterna, hemmansägarne L. Norrby och Kristoffer Johansson:

Valets utgång inom 32 af de 45 socknarne är dermed angifven Då återstående 13 socknar tillhöra de mindre betydande, kan med säkerhet antagas, att till domsagans ombud för nästa riksdag är vald f. riksdagsmannen Ludv. Norrby i Fardhem — allt under förntsättning dock att i valprotokollen icke förefinnas formella brister, hvilka föranleda deras underkännande.
Bråd skördetid synes för öfrigt hafva hindrat många att vid valet komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 3 Augusti 1886
N:r 62.

Valmötet

i Sanda i söndags var icke så talrikt besökt, som man haft anledning antaga. Anledningen dertill får väl sökas uti dels bristande politisk lifaktighet, dels lustfärden till grannsocknen Klinte, dels ett större missionsmöte i Etelhem. Mötet, till hvilket något öfver 40 personer infunnit sig från Sanda, Klinte, Fröjel, Hogrän, Mästerby, Hejde, Väte, Eskelhem, Fardhem, Atlingbo och Linde, öppnades af en bland inbjudarne, fanjunkare Karlström, med beklagande af den oförlåtliga likgiltighet, som ådagalades för dylika möten, och detta ehuru den största makten att utse den lagstiftande församlingens ena kammare låge hos allmogen.
Var emellertid mötet endast obetydligt talrikare besökt än Burgemötet, så var å andra sidan öfverläggningen vida lifligare och sakrikare. Under ledning af hr Karlström fortgick denna under närmare tre timmar öfver de fem öfverläggningsämnen, som af inbjudarne uppstälts.
Första frågan: Anser mötet nytt för landet att fbe åsättes spanmål och ladugårdsprodukter?
Hemmansäg. Eklund, Stenhuse i Sanda, ansåg det vara nogsamt kändt, att MERA knapt till något pris kunde säljas, hvadan det vore önskligt om en lämplig tull bestämdes, men icke ensamt på jordbrukets alster, ty sådant hade icke utsigt till framgång, utan i förbindelse med industritullar.
Kommissarien Dahlbäck, Med sådana spanmålspris som nu gälde, exempelvis 7 till 8 kronor tunnan för rågen, kunde jordbruksarbetet icke löna sig, isynnerhet icke med de pris, som de nuvarande innehafvarne betalt för sina hemman, icke blott för dem som sålts genom köp, utan äfven för dem som gått i art med hög utlösen till medarfvingar; Om nu dessa höga jordpris vore till olycka för jordägarne, så vore de det äfven för andra samhällsklasser, ty jordbruket vore den förnämsta näringen i landet, och om en näring lider, så lida alla de andra, detta ju mera, ju vigtigare den näring är som lider. Derför vore det en olycka att spanmålsprisen sjunkit så lågt. Om nu denna näring skulle bestå, så funnes ingen annan utväg dertill, än tullar, Att de gjorts behöfliga berodde på nyare tiders hastiga utveckling afsamfärdsmedlen, hvilka möjliggjorde sändandet af till dömes en tunna hvete från Amerika till Stockholm för samma frakt, som betingas från Visby till Stockholm. En annan faktor vore den stora utvandringen: nya verldar hade uppstått och inkastade sina produkter i marknaden. Våra skatt- och hypoteksskyldige jordbrukare, som betalt höga egendomspris, kunna icke konkurrera med dem, som ha jorden för intet och inga skatter. Men vore det då rättvist att producenterna lade denna tullskatt på konsumenterna (som kanske vore flertalet)? Frågan besvarades dermed, att vårt lands alla klasser ha intresse af hvarandra; i den mån jordbrukaren står sig bra, stå sig de andra klasserna bättre, De som lefde bland folket såge att arbetaren mår bättre, då bonden får betaldt för sin säd och har råd att betala honom för sitt arbete; när säden stode högt i pris, rådde ingen nöd, arbetaren hade då arbete och komme i tillfälle köpa. Städernas invånare hade naturligtvis fördel af att köpa så billigt som möjligt, men det ömsesidiga beroendet samhäll-klasserna emellan verkade en utjämning, köpmannen finge sälja sina varor och handtverkaren finge arbetsförtjenst. — De allra flesta af våra ekonomiska förhållanden hade gestaltat sig med hänsyn till jorden, dess värde vore en regulator, kapitalisterna hade der insatt sina penningar och om ett betydligare prisfall skulle inträffa, så uppkomme en finanskris, hvars make vi näppeligen upplefvat. Derför borde jorden behållas vid ett normalt värde. 1 princip vore frihandeln nog riktig, men man måste taga hänsyn till förhållandena. Den republikanska statsformen vore nog i princip den riktiga, men icke funnes många som derför ville införa den? Ty principer läte icke under alla förhållanden tillämpa sig.
Brännmästare Axén vore af en alldeles motsatt åsigt, ty spanmålstullar gagnade oss så litet, enär det vore så få som finge nytta af dem. För det första fioge saten deraf en inkomst, som icke är för staten behöflig; vidare komme icke tullen att höja p- med tullens belopp och för det tredje kunde frågas: när spanmålen nu icke kan säljas, skulle det bli lättare att sälja den, om den blir dyrare? Gagnet blefve intet för den mindre jordbrukaren; han måste på hösten sälja sin säd för att sedan på våren köpa. Det vore att störta honom, om han då skulle behöfva betala högt pris. Äunu farligare vore att, om vi få spanmålstull, så komma alla andra näringar med samma kraf, och då finge bonden se, att om han finge 100 kr. mera för sin säd, så finge han i stället betala 100 kr. mera för andra saker. Skulle jordbruket hjelpas bör det ske på andra vägar: genom skattelindringar och räntenedsättningar. Den arbetande klassen klagar redan nu, huru mycket mera om den till andra skatter finge äfven brödskatt. Af jordbrukare funnes 62,000 med areal under 4 tunnland; dessa fingo ingen nytta af tullar. Det funnes vidare 171,000 med areal intill 40 tunnland, som måste köpa vissa slag af spanmål, Men så funnes det 27,000 personer som äga öfver 200 tunnland; det vore dessa, som skördade vinsten, det vore till dessa man ville att svenska folket skall skatta. Skulle någon ny skatt påläggas, så må det ske direkt. — Tjenstemännen fingo under dyra år dyrtidstillägg; det vore nu tid att istället införa billighetsafdrag. Ingen borde ha större lön än för det arbete han gör. Det borde vara ett mål för ett riksdagsombuds uppmärksamhet att sänka lönerna.
Hemmansäg. Pettersson, Odvalls i Linde, trodde, att spanmålstullar skulle komma alla till del. De vore ej att anse som skatt. Finge den större jordbrukaren ökad inkomst, så komme han i tillfälle att lemna mera arbetsförtjenst. Förordade tull på spanmål och äfven öfriga näringar.
Kyrkoherden Uddin. Det vore nog bäst om frihandel rådde i hela verlden. Men förhållanden gåfves, då man måste bryta mot en princip. Så här, då grannländerna kringgärda sig med skyddstullsmurar. Det vore då orätt att öppna våra portar. \’ Äfven vårt land borde omgärda sig. När de ta bort sina murar, så ta vi bort våra. Gagnet låge deruti, att prisen blefve jämnare och mera stående än nu. Bismarck vore tvifvelsutan en stor fosterlandsvän, som såg hvad hans land kräfde. Då han införde tullar, så skyndade andra land att följa hans exempel. Under den tid vi hade spanmålstullar mådde vårt land bäst. Sedan hade det gått tillbaka.
Brännmästare Axén. Tyskland låge under ett jernok, hvarifrån vi må be Gud bevara oss. Der vore tullarne en finansfråga; staten behöfde pengar och derför tillgrep Bismarck tullarne; förhållandena der kunde inte jämföras med våra. Vi kunde inte konkurrera med Amerika: ja hvarför? Jo, Amerika har ingen kapitalslukande armé; tag bort dessa 30 millioner, som krigsmakten årligen kostar svenska folket, och bättring skall inträda äfven för jordbrukaren. Att spanmålen nu stode lågt, vore en tillfällighet. Den hade stått lågt äfven förr, men sedan åter höjt sig.
Kommissarisn Dahlbäck bestred, att endast stora jordbrukare skulle få nytta af tullen; hvar enda bonde hade alltid något att kr — Tullarne skulle komma att befria bonden från nödvändigheten att sälja É hösten; finge han då blott någorlunda betaldt, kunde han spara något till våren. — Visst hade i Tyskland saken delvis varit en skattefråga, men fioge man tro Bismarck, hade nog skyddet också varit med. Tyska riksdagen hade också gått in med begäran att få tullen ökad. Då alla våra grannfolk, utom Danmark, skaffat sig tullar, borde väl icke vi stå ensamma, så mycket mer sam man äfven i Eogland börjat tänka på samma sak.
Kyrkoh. Uddin. Om Bismarcks motiv vore svårt att döma. Skattesynpunkten vore nog icke den enda, utan jämväl fosterlandskärleken, ett försök att bättra landets ställning.
När bonden mådde bra, så mådde alla bra, vore ett sant ordspråk.
Härmed var öfverläggningen slut. Vid framstäld proposition på frågan hördes enstaka jarop. Flertalet undvek såväl nu som vid följande frågor att bestämdt yttra sig.
Andra frågan: huru bör penningväsendet ordnas inom vårt land för att lätta den skuldsatta jordbrukarens bekymmer?
ansågs vara af för invecklad natur för att kunna från mötets sida framkalla något bestämdt uttalande.
Ordföranden framhöll önskvärdheten af att jordbrukslån måtte utlemnas mot lägre ränta än nu. Bevillvingsstadgan antager jordkapitalets atkastning vara tre procent. Det vore då för mycket att betala sex.
Komm. Dahlbäck erinrade att räntan växlar och att vi ha ondt om kapital, så att räntan här vore högre än i rikare land. Bäst ordnade saken sig sjelf, om nödvändigheten af sparsamhet blefve mera lefvande. Hypoteksbanken hade tagit sina lån under tider med hög ränta, Hopp funnes om lånens konvertering och deryvid möjlighet afräntenedsättning.
Ordföranden: De nuvarande hypotekslånen borde man kunna få inbetala i deras helhet och nya i stället erhållas mot lägre ränta.
Hr Axén: Då nu allt fallit i pris, borde äfven kapitalet ge vika genom att lägre räntefot allmänt blefve rådande.
Kyrkoherden Uddin bemötte ett hr Axéns yttrande om att hvar oci en skall ha betaldt efter sitt arbete, med en erinran om vissa socialisters fordringar att t. ex. en sjuklig husbondes drängar, som sköta hans jordbruk, skola ha mesta delen af afkastningen, eller att murarne, som uppfört ett hus, skola anses som deras ägare o. s. v.
Hr Axén: invände häremot, att han endast afsett indragning af en mängd sinekurer bland ämbetena och ett rättvisare tillgodoseende at de yngre tjenstemännens kraf på ersättning, då de många år lönlöst få göra tjenst för de äldre, som endast qvittera sina qvartal.
Tredje frågan: Anser mötet den föreslagna vägunderhållslagen nyttig för vårt län?
inleddes af ordföranden med en längre redogörelse för lagens innehåll, hvilken vi här kunna förbigå, då Gotl. Allehanda nyligen utförligt berört detta ämne.
Ordföranden trodde emellertid, att det för Gotland icke vore önskvärdt, att denna s. k. lättnad komme till stånd, ty vi hade här så litet af andra skatteföremål än jorden, som skulle till vägunderhållet bidraga, (genom den 8. k. vägkassan), med anledning hvarat hr Dahlbäck erinrade, att, äfven om den nya lagen för Gotland hade ringa betydelse, någon lindring skulle den nog medföra genom att industriella näringar såsom kalkugnar, brännerier m, m. komme att bidraga till vägunderhållet.
Fjerde frågan: Anser mötet, attdet frikyrkliga partiet bör understödjas inom riksdagen?
Kommiss. Dahlbäck avsåg frågan såsom något för vidlyftig böra begränsas. Hvilket parti som helst bör inom riksdagen ha tillbörligt skydd. Menuades åter med frågan att det frireligiösa partiet skulle vara dominerande? Eller att statskyrkan skulle slopas? Eller hvad menades?
Skollärare Nyström, Mästerby. Vid riksdagen gjorde sig som bekant ett frikyrkligt parti gällande, hvilket ifrågasatt kyrkans skiljande från staten. Krafter som arbeta derpå funnes inom riksdagen. Tiden vore dock bland vårt folk icke ännu inne att skilja kyrka och stat. Att slita ett sådant tusenårigt band skulle medföra följder vida mera genowgripaade än de anade, som nu yrkade derpå. Det ropades på frihet, men många, som derpå ropade, förstode icke hvad frihet vore. Staten och kyrkan hade ju så mycket gemensamt, de vore båda anordningar af Gud, de hade samma mål : menniskans daning och utbildning, den ena för det verldsliga, den andra för det andliga. Många andra skäl funnes ock hvarför denna förening fortfarande borde bestå.
Komiss, Dahlbäck. Liksom hittills borde hvarje sekt ha full frihet för sin religion.
Intet åtskiljande af stat och kyrka borde komma ifråga, I de kyrkliga som i de verldsliga förhållandena borde råda skick och ordning. Trodde icke att svenska folket vore med om upplösningen, för hvilken en del af dessa frireligiöse verkade med ett revolutionärt och häftigt sinnelag, vida skildt från ett förnuftigt och klokt framåtskridande.
Kyrkoherden Uddin. Tiden vore visst icke ännu inne. Skotland och många andra land hade sin frikyrka, men olika med vår, der de frikyrklige vore sönderbrutna i en mängd sekter, som åto upp hvarandra. I Skotland åter stodo de frikyrkliga som en man. Derför bildades ock der ett organiseradt samfund med lag och ordning, Om i vårt land staten skulle skiljas från kyrkan, skulle deraf uppstå ett förfärligt oväsen. Rent af en olycka för svenska folket, Liksom enighet här saknades, så saknades ock ledare på de många orter, der de frireligiösa sekterna äro spridda, Vidare behöfdes mera offervillighet än nu. Sålänge denna icke vore större, skulle frikyrkan snart gå sönder och vi återkastas till en tid, då vi ingen kyrka alls hade, till hedendomen. Vi skola ha bort alltihop och kristendomen med, tänka nog många. Derför vore af vigt att man icke valde ombud med frikyrklig tendens, hvilka vid riksdagen stundom uppträdt på ett sätt, som gifvit en talare anledning yttra, att skulle frikyrkan bli så bullersam och orolig, så må vi be Gud bevara oss för en sådan kyrka.
Skoll. Nyström. – Det hade visat sig att frikyrkan i Schweiz gått sönder. De gamla äro nu der de segrande.
Kyrkoh. Uddin: rätt vore icke att i alla möjliga fall a sig mot de frikyrkliges önskningar. Dessa vore ibland gauska berättigade. Statskyrkans eget väl fordrar, att reformer ske; det vore orätt och oklokt att hålla igen mot berättigade kraf. — Skulle de frikyrklige fritagas från afgift till kyrkan, så skulle de äfven slippa sådan till skolan, och då ginge det sönder på alla områden.
Mötet lät den förda öfverläggningen utgöra svar på frågan.
Femte frågan: hvem eller hvilka vill mötet uppställa som kandidater till nu stundande riksdagsmannaval?
Kommiss. Dahlbäck. Blott en kandidat borde komma i fråga, då blott en skall väljas.
Förordade den af Burgemötet uppstälda kandidaten hemmansägaren L. Norrby i Fardhem, som hade icke blott de allmänna egenskaperna:
en hederlig och fast karaktär och ett ppt förstånd, utan äfven erfarenhet vid riksdagsgöromål, Den andre ifrågasatte kandidaten vore för talaren och för de allra fleste valmän alldeles obekant. Man kände ej hans årigter. Han tillhörde ock en fraktion inom det kyrkliga, som icke borde få bli dominerande vid riksdagen. Norrby åter representerade det mera lugna och sansade iramåtskridandet och hölle på statskyrkan.
Kyrkoh. Uddin anhöll att, oberoende af specialfrågor, få uppställa vissa stora grundtordringar på ett riksdagsombud. Han borde vara 1:0 en äkta fosterlandsvän, som hade hela landets väl i syfte och vidsträckta vyer, som icke stannade vid landskapsgränsen; 2:o en sj Ifständig man med en karaktär, stark nog att motstå slitningen af de många partier, som finnas, för eå vidt han är visst öfvertygad att hans åsigt är den rätta; 3:0 en rättsinnig och rättskaffens mar, fom icke i alla frågor eller vid alla tillfällen hör vare sig till högern eller venstern, utan för hvarje fall sluter sig till det parti, som strider för sanviogen, äfven om denna ligger på en annan sida, än den han vanligen tillhör; han bör vidare 4:0 äga insigter och förmåga att yttra sig samt 5:o0 vara en kristen, som icke blott för sin tid utan för efterkommande toge vara på det dyrbara arf vi fått från våra fäder.
På framstäld proposition föklarade sig derefter mötet som sin kandidat vilja uppställa hemmansäg. Ludv. Norrby i Fardhem, hvilken vid sammanträdet var närvarande, men icke yttrade sig uuder debatten.
Den andre kandidaten Kristoffer Johansson, Hogrän, var icke tillstädes. Han bevistade missionsmötet i Etelhem.
Mötesdeltagarne aftackades derpå af ordföranden, med framhållande att det alltid för honom vore ett nöje att sammankomma för att tala om medborgerliga saker. Ehuru han väntat ett talrikare deltagande i detta möte, vore den diskussion, som på sansadt sätt förts, och de upplysningar, som lemnats, för såväl honom som öfrige inbjudare en sann tillfredsställelse.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 Juli 1886
N:r 60.

Ett åskväder,

häftigare än man på åratal här hört, drog i natt öfver trakten. En tryckande värme var rådande på qvällen, bådande ovädrets annalkande.
Strax före klockan half tolf började täta blixtar ljunga fram ur de tunga molnen, hvarpå den ena knallen väldigare än den andra med oerhörd styrka dånade fram.
Blixtarne följde omedelbart på hvarandra, så att under flere sekunder hela näjden syntes vara ett enda eldhaf. Ett etriät regn föll omkring en timmes tid. Vid midnattstiden var åskan häftigast, hvarefter den så småningom aftog samt upphörde efter ett par timmar.
Så vidt vi veta, har åskan ej slagit ned i staden eller dess närmaste granskap.
Vid Solbjerge i Fröjel antände blixten vid 4-tiden i dag på morgonen en Oskar Pettersson tillhörig ladugård, aom fullständigt nedbrann.
I dag är åter klart och vackert väder.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Juli 1886
N:r 55.

Kyrkoherde Uddin

i Sanda har förordnats till konsistorieombud och ombud för domkapitlet såsom tillträdare vid laga af- och tillträdessyn s Klinte pastorsboställe med Fröjels annexhemman 20 Juli.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 Juni 1886
N:r 48.