Såsom bekant torde vara ha under en tid af nära sex veckor i trakten af Tingstäde uppehållit sig fortifikatiorsmajoren Munthe, kaptenen Ahlman och löjtnant Odelstjerna jämte en del underbefäl och manskap för att derstädes uppgöra planer för framtida gotländska befästningar.
Det har gält att utröna, på hvad sätt Gotland skulle vid hotande krigsfara kunna erhålla en befäst plats på möjligast korta tid och för möjligast minsta kostnader.
Sedan man undersökt flere platser på vår ö, såsom t. ex, i Follingbo och Vallstena, fann man, att det enda ställe för ett försvar af ön var just Tingstädetrakten, dels med afseende på kostnaderna, dels på grund af dess naturliga beskaffenhet, dels ock genom dess läge, som dominerade hela norra Gotland, hvilken del af ön vid ett fiendtligt anfall blefve mest hotadt, alldenstund fiendernas operationer med största sannolikhet skulle koncentrera sig på Fårösunds ypperliga örlogshamn.
Det är under dessa förutsättningar, som nu befästningsplanerna uppgjorts. Till en början hade man tänkt sig hela trakten från Tingstäde kyrka långs utmed Martebomyr såsom terräng för befästandet, men dels har denna plats befunnits i sin helhet för vidsträckt, dels skulle den genom myrens snara utdikning komma att erbjuda för stor flank utan det skydd, som ett träsk skulle ha lemnat. Man har derför nöjt sig med omkring hälften af det först påtänkta området eller nedåt Myrväller.
På denna terräng är det sålunda som de blifvande befästningarne skulle komma att uppföras. Meningen är icke att bygga några fästningsverk af så stor omfattning som ryktet velat veta (för en kostnad af 5 millioner kronor), utan skulle ställningen befästas endast vid hotande krigsfara, dock icke så provisoriskt som med fältbefästningar — jordvallar och skanskorgar, — utan på ett sätt, som gjorde platsen säker för en trupp att der uthärda äfven en längre belägring. Sättet för sådana befästmningars uppförande torde icke här närmare behöfva beskrifvas.
Ett fast fort, ett af sten bygdt befästningsverk, vore dock nödvändigt, och som lämpligaste platsen för detta har man tänkt sig åsen invid Tingstäde kyrka. Detta skulle komma att utgöra kärnan i ställ vingen och för det sammas uppförande torde komma att begäras anslag af riksdagen.
Planerna för hela områdets befästnintorde om en eller annan månad vara färdiga ända in i minsta detalj och komma sedan, vederbörligen antagna, att förvaras vid fortifikationen för att vid behof nedsändas hit, då befästningarne efter de samma äro beräknade att på några dagar kunna uppföras af en styrka på omkring 2,000 man. Kostnaderna torde komma att uppgå till några hundratusental kr.
Det här befintliga artilleriet är emellertid alldeles för litet för ett verksamt försvar inom befästningarna, och derför lär framställning komma att göras om nedförandet till Gotland af ett tredje batteri grofva artilleripjeser.
Men skall nu Gotland kunna med dessa befästningar försvaras? De sakkunnige ha svarat oss ja.
I saknad af stam och föga öfvad, torde den gotländska milisen, som vid ett fredsbrott knappast kan ha att vänta understöd i trupper från moderlandet, icke kunna på öppna fältet möta en ens jämnstark fiende. Att hindra en landstigning torde ock vara förenligt med svårigheter, då landstigningsställena på Gotland äro måvga och man icke kan antaga, att trupper säkert finnas till hands, der landstigningen sker. Då fins för öns försvar ingen annan utväg än att inom befästningar sådana som de nu planlagda, indraga öns försvarskrafter, 5,000 man — då landsstormen ej får medräknas — och derifrån sedan söka bjuda fienden spetsen. Och det anses, att man inom desamma skall kunna hålla stånd, så att svenska flaggan icke behöfver sänkas från fortet invid Tingstäde kyrka och under sådana förhållanden vore ju Gotland icke vid ett fredsslut förloradt för Sverige.
Hvad vi här ofvan i korthet omnämt är resultatet af sommarens militära arbeten på Gotland.
Major Munthe jämte öfriga officerare och manskap afreste i går afton via Norrköping till Karlsborg.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 September 1891
N:r 143