Såsom vi förut omtalat, har det s. k. skolutskottet afstyrkt hr. P. Larssons i Fole motion i detta syfte.
Utskottet är med motionären derom ense, att afsevärda fördelar skulle vinnas inom rätt många skoldistrikt, om intagning af lärjungar i skolan kunde äga rum blott hvartannat år.
Fråga är emellertid, om dessa fördelar kunna erhållas, utan att väsentliga olägenheter i stället skola uppstå.
Utskottet har ansett sig böra framhålla några dylika olägenheter:
Då intagning i skolan sker endast hvartannat år, kan åldersskilnaden mellan i samma klass varande barn komma att uppgå till i det närmaste två år. Erfarenheten har visat, att om t. ex. en sexåring och en åttaåring, båda nybörjare och båda normalt begåfvade, undervisas tillsammans, så blifva båda derpå lidande, i det att den äldre lärjungens framsteg onödigtvis hämmas, under det att den yngres krafter löpa fara att på olämpligt sätt ansträngas.
Om vid den i § 45 folkskolestadgan föreekrifna flyttningen det skulle viea sig, att en barn icke inhemtat den föregående klassens lärokurs, måste barnet nedflyttas. I vanliga fall har en dylik nedflyttning till följd, af barnets afgång från skola fördröjes ett år. Med den af motionären föreslagna anordningen skulle deremot nedflyttningen förorsaka en förlängning af skolgången för det ifrågavarande barnet med icke mindre än två år.
Om i skolåldern varande barn under tiden mellan tvänne inskrifningar inflytta i ett skoldistrikt, der intagning af nybörjare sker blott hvartannat år, kan det blifva nödigt att antingen bilda en klass ensamt för ett dylikt barn eller ock låta med dess skolgång anstå 1 till 1 1/2 års tid.
Slutligen bör ej lemnas oanmärkt, att folkskolestadgan uppställt såsom e. grundprincip, att ett barn är berättigadt till undervisning från och med ett år, under hvilket det fyller sju år. Denna vigtiga princip skulle genom ett bifalll till motionen rubbas på ett betänkligt sätt.
Med det anförda har utskottet icke velat bestrida, att fell kunna gifvas, der, oaktadt förenämda olägenheter, en anordning af skolväsendet i enlighet med motionärens förslag måste anses som en förbättring.
Enligt senast utgifna tolkskolematrikel funnos på Gotland 49 skolor, i hvilka samme lärare undervisade såväl tolk- som småskolans barn, och i icke mindre än 37 af dessa skolor undervisades tolk- och småskolans bara samtidigt, d. v. s. en lärare hade samtidigt att undervisa sex klasser. Detta tör undervisningen högst ofördelaktiga förhållande är beroende derpå, att skoldiswrikten äro så små, att ett fullt ordnadt skolväsende icke kan åstadkommas, utan att kostnaderna blefve allt tör stora i törhållande till barnantalet.
Det förefaller emellertid utskottet, som om man här, i stället för att tillgripa den af motionären anvisade utvägen, borde i större utsträckning, än hvad hittills varit fallet på Gotland, begagna sig af den i § 6 folkskolestadgan medgifoa rättigheten tör två eller flera församlingar inom samma pastorat att törena sig till ett skoldistrikt. Helt visst skulle genom dylika hopslagningar skolväsendet kunna ordnas både biligare och bättre, än hvad pu är händelsen.
I de fall, der stora afstånd eller andra lokala hinder göra en dylik hopslagning af skoldistrikt omöjlig eller ändamålslög, skulle en anordning i enlighet med motionärens förslag måhända befionas fördelaktig.
Hvad motionären anfört särskildt med tanke på smärre skoldistrikt, är enligt utskottets förmenande i ännu högre grad tillämpligt på sådana till större skoldistrikt hörande, aflägset belägna områden, der på grund af stort afstånd från die:riktets öfriga folkskolor särskild folkskola upprättats, ehuru barnantalet är mycket litet. På sådana ställen kan intagning af lärjungar anordnas hvartannat år, utan att något barns rätt till undervisning derigenom kränkes: de föräldrar, som ej vilja finna sig i anordningen, kunna nämligen medgifvas rätt att sända sina barn till annan skola inom distriktet.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 April 1894
N:r 60
