Etikett: Fårösund

Visby rådhusrätt.
För våld hade åklagaren på anmälan af ogifta Johanna Vesterlund instämt stationskarlen J. O. Nilsson, hvilken skulle sistlidne stortorgdag i vredesmod öfver att ej ha blifvit serverad öl misshandlat målsägarinnan så, att hon ännu bade men deraf. Svaranden bestred detta. Han hade endast, då han blifvit öfveröst med ovett af Johanna Vesterlund som dessutom velat kasta ut honom, hållit henne ifrån sig.
Vittnet Kristina Andersson hade sett att svaranden hållit Vesterlund så hårdt om armarne, att händerna på henne blifvit blodsprängda, samt iakttagit att Nilsson ej oaktadt tillsägolse velat aflägsna sig.
För vidare bevisning uppsköts målet.

För djurplågeri var i dag ånyo före hökaren K. J. Ohlsson rörande användning till körslor af en illa selbruten häst 25 och 26 sistlidne Juli. Derest Ohlsson ej skulle kunna fällas till ansvar, enär han vid ett föregående tillfälle skylt ifrån sig på sin dräng, hade åklagaren instämt äfven denne, Karl Adolt Sverker.
Som vittne hördes tillsyningsmannen Nordgrev, hvilken 25 Juli på aftonen å Skeppsbron sett att hästen, en röd hingst, var illa selbruten ilvkstaden samt sedan dagen derpå iakttagit detsamma, då samma häst användes för en vurst. Båda gångerna hade drängen Sverker kört. Ohlsson ville söka göra troligt att här förelåg misstag och påstod att det endast kunde vara fråga om 26 Juli, ty dagen förut hade ifrågavarande häst varit åt landet. Ej heller hade han vetat af att hästen var selbruten.
Drängen Sverker medgaf att han vid båda tillfällena kört den röda hingsten i par med en annan, äfvensom att hästen haft i lokstaden en svulst, som dock gått hål på först när veterinären lördagen 27 Juli vid besigtning af hästen klämt på bölden.
Sverker hade torsdagen 25 kommit hem från Fårösund efter att ha kört med ifrågavarande häst 6 mil den dagen. Ohlsson hade då tillsagt honom att köra ned till bron med några koffertar, hvilket Sverker i början vägrat, hvarvid han som skäl uppgifvit att hästarne voro uttröttade, den röda hingsten halt samt sönder i lokstaden. Emellertid hade han ej, vid bestämd befallning af husbonden kunnat vägra att lyda, utan kört. På hans befallning hade han också dagen derpå kört ut med samma hästar för vursten; dock blef det genna gång ingen körning af.
Sverker tillade på fråga af åklagaren, att samma dag, lördagen 27 Juli, som veterinären besigtigat den röda hingsten och förbjudit dess användande, hade han ånyo begagnats för en resa till Fårösund, då hästarne likväl ej kördes af Sverker utan af en legd person.
Ohlsson bestred detta och ville ha uppskof för att styrka att förhållandena ej varit sådana som nu uppgifvits. Åklagaren ansåg emellertid angifvelsen vara tillräckligt styrkt och yrkade ansvar å Ohlsson för visad uppenbar grymhet mot djur. Ohlsson dömdes att böta 20 kronor.
— För djurplågeri, begagnande af selbruten häst, var likaledes instämd arbetaren P. Wallin, Saderbys i Vesterhejde. Han nekade. Uppskof för vittnens hörande.

Utan anmälan hade tullvaktmästaren A. Henriksson låtit nedrifva ett honom tillhörigt hus och på samma plats uppbygt ett mindre för att få bättre gårdsutrymme. För detta brott mot bygnadsstadgan dömdes han att böta 15 kronor.

Att med ed fria sig från faderskapet till ett af Maria Hellström framfödt barn dömdes i dag stenhuggaren Otto Johansson. Edgången utsattes till 23 Dec. och Johansson hänvisades till själasörjaren.

Ett redovisningsmål. Uti det af borgmästaren Een och A. Engström i Visby emot fabrikören Oskar Engström anbängiggjorda målet om redovisriing m. m., läto kärandena ingifva en skrift, hvaruti de anhöllo om en månads uppskof med målet för att komma i tillfälle att instämma öfrige delägare i bolaget Ch. Engström & Son, att i målet höras och svara.
Efter föredragning häraf och sedan svaranden bestridt vidare uppskof, afkuanades utslag: »Rådstufvurätten, som utan afseende å kärandenas begäran om uppskof företager målet i befintligt skick till prötning, finner upplyst, att enkan Katarina Charlotta Eagström eller Goijer intill sin död 25 Februari 1859 drifvit fabriksrörelse i bolag med svaranden under firma Ch. Engström & Son och att svaranden derefter fortsatt samma rörelse under oförändrad firma. Och emedan, om käranden Engström och käranden Eens hustru, hvilka såsom artvingar efter Katarina Charlortta Enogström eller Goijer vid hennes död blifvit delägare i omförmälda bolag, på den grund tilläfventyrs erhållit annan eller större rätt än den, som vid arfskiftet efter Katarina Charlotta Engström eller Goijer blifvit dem tillerkänd, deras anspråk i detta hänseende icke, så vidt visadt är, blifvit bevakade i den ordning, som uti kongl, förordningen 4 Mars 1862 är stadgad, samt kärandena följaktligen icke, emot svarandens bestridande, numera må anses såsom bolagsmän med honom, finner rådstufvurätten deras yrkande att få ur bolaget utträda ej föranleda yttrande och käromålet i öfrigt icke kunna i någon mån bifallas ; och förpliktas kärandena att, hvilkendera gälda gitter, ersätta svaranden hans kostnader i målet med skäligen ansedde 40 kronor».

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121