Etikett: Fårösund

Fårösund är den nordligaste tätorten på Gotland.

Publicerat

Mantals- och skattskrifningarna i Gotlands län för 1892

förrättas:
I norra fögderiet:
Nov. 14 kl. 9 f.m, med Källunge pastorat vid Gute i Bäl; Nov. 14 kl. 11 f.m. med Hejnum d:o dereammastädes; Nov. 14 kl. 2 e.m. med Fole d:o i Fole sockenstuga; Nov. 15 kl. 9 f.m. med Endre d:o i Barlingbo sockenstuga; Nov, 15 kl. 12 på dagen med Barlingbo d:o dersammastädes; Nov. 16 kl. 9 f.m, med Hörsne pastorat i Dalhem sgockenstuga; Nov. 16 kl.
11 f.m. med Dalhem d:o dersammastädes; Nov. 17 kl. 9 f.m. med Follingbo d:o i Roma sockenstuga; Nov. 17 kl. 1 e.m. med Roma d:o dersammastädes; Nov. 18 kl. 9 f.m, med Sjonhem d:o vid Kyrkljufves i Vänge; Nov. 18 kl: 11 f.m. med Vänge d:o dersammastädes; Nov. 19 kl. 9 f.m. med Östergarn d:o vid Ganne; Nov. 21 kl. 11 f.m, med Kräklingbo d:o vid Kräklings; Nov. 22 kl. 10 f.m. med Gothem d:o i Gothem sockenstuga; Nov. 23 kl. 9 f.m. med Othem d:o i värdshuset vid Slitehamn; Nov. 24 kl. 9 f.m, med Lärbro d:o i Lärbro gockenstuga; Nov. 25 kl. 9 f.m, med Rute d:o hos fru Sandström vid Fårösund; Nov. 26 kl. 10 f.m. med Fårö d:o i skolhuset vid kyrkan; Nov. 28 kl. 9f.m. med Hangvar d:o vid Snäckers; Nov. 29 kl. 10 f.m. med Stenkyrka d:o vid Grausne; Nov. 30 kl. 9 f.m. med Martebo d:o i Martebo sockenstuga; Nov. 30 kl. 1 e. m. med Veskinde d:o i Veskinde sockenstuga; Dec, 12 kl. 10 f. m. med Visby norra landsförsamling i domkyrkans sakristia.

I södra fögderiet:
Nov. 16 kl. 8 f. m. med Alskog pastorat i Garda skolhus; Nov. s d. kl. 1/212 f. m. med Garda d:o å samma ställe; Nov. 17 kl. 9 f. m. med När d:o i När sockenstuga; Nov. 18 kl. 9 f. m. med Burs d:o i Burs skolhus; Nov. 19 kl. 9 f. m. med Rone d:o i Rone d:o; Nov. 21 kl. 9 f. m. med Alfva d:o i Hemse d:o; Nov. 22 kl. 8 f. m. med Hablingbo d:o i Hablingbo d:o; Nov. s. d. kl. 12 midd. med Hafdhem socken i Hafdhem sockenstuga; Nov. 23 kl. 8 f.m. med Näs socken i Hafdhem sockenstuga; s. d. kl. 11 f.m. med Grötlingbo pastorat i Grötlingbo sockenstuga; Nov. 24 kl. 9 f.m. med Vamlingbo d:o i Vamlingbo skolhus; Nov. 25 kl. 8 f.m. med Öja d:o i Öja cockenstuga; Nov. 26 kl. 8 f.m. Levide d:o å Burge gästgifvaregård; s. d. kl. 11 f.m. med Fardhem d:o å samma ställe; Nov. 28 kl. 8 f.m. med Ejsta d:o i Ejsta skolhus; g. d. kl. 1 e.m. med Fröjel socken i Klinte skolhus vid kyrkan; Nov. 29 kl. 1/29 f.m. med Klinte d:o å samma ställe; Nov. 30 kl. 8 f.m., med Sanda pastorat i Sanda gockenstuga; Dec. 1 kl. 9-f.m. med Hejde d:o i Hejde sockenstuga; Dec. 2 kl. 9 f.m., med Eskelhem d:o i Eskelhem skolhus; Dec. 5 kl. 9 f.m. med Vall d:o i Vall sockenstuga; s. d. kl. 1/2 12 f.m. med Atlingbo d:o å samma etälle; Dec. 7 kl. 9 f.m. med Stenkumla d:o i Stenkumla skolhus; Dec. 15 kl. 5 e.m. med Visby södra landsförsamling å södra häradsskrifvarekontoret.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 November 1892
N:r 172

Publicerat

Ångaren Alice Otto,

som i måndags afton strandade vid norra inloppet till Fårösund, togs i onsdags qväll flott af bergoingsångaren Eol samt infördes af honom med tillbjelp af egen maskin till Slite.
Fartyget är endast ogetydligt skadadt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 November 1892
N:r 170

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet med höstetinget; ordförande notarien Fåhrens). Ärekränkning.
P. Lydahl, Mannegårda i Lye, yrkade ansvar å Tina Vestberg, Lye, för att denna skulle hafva i socknen utspridt det rykte, att Lydahls hustra på en torgdag i Hemse tillgripit ett par kardor. Svaranden nekade, och målet uppsköts till andra dagen af vårtingets första sammanträde, då svaranden vid 15 kronors vite skall vara tillstädes.
— Vi har förut omnämt, att arb. Karl Nilsson, Nygårds i Vesterhejde, instämt arb.
Lars Andersson dersammastädes, för att denne skulle beskylt Nilsson att ha stulit ett par fläskskinkor. Tre vittnen berättade, att en dag i Augusti Andersson kommit till Nilssons bostad, hvarvid Nilsson kallat vittnena att vara närvarande vid samtalet. Dervid hade Nilsson bedt Andersson »stå för hvad han sagt, ty nu bar jag vittnen här», hvarpå A. svarat: »tjufvar vilja alltid ha bevis». Andersson tillade också, att han aldrig beskylt Nilssou att ha tagit några fläskskinkor, men väl hade han förlorat ett par »bojstar», som han ryktesvis hört skulle fionas dernere, Samtalet slutade med att Andersson önskade att »den onde måtte ta hans mage, som ätit upp mitt fläsk».
Käranden yrkade, att sv. måtte ålläggas fria sig med ed, om han kunde. Rätten afger yttrande å första dagen af nästa sammanträde.

I krafmålet O. R. Pettersson Liffride i Stånga, mot L. N. Lagergren, Gumbalde, för hvilket vi förut redogjort, hördes i dag på kärandesidan 4 vittnen, som skulle styrka, att svaranden medgifvit de omstämda krafven. Käranden öfverlemnade derpå målet med yrkande att svaranden skulle åläggas att, om han det gitte, fria sig med ed.

Förmyndareredovisning. Som vi förut nämt hade husbonden E. O. Norrby Rosarfve i Vall irstämt T. Lindal i Roma med yrkande att denne måtte åläggas inkomma med fullständig redovisning för förmynderskap et för Norrbys hustru. Käranden öfverlemnade i dag målet, anmärkande, att de förmyndarehandlingar han sedan sista rättegångstillfället sett icke varit i original och ej heller posterna specificerade. Svaranden framlemnade en af käranden underskrifven handling, hvilken skulle bevisa, att kär. mottagit full redovisning. — Utslag faller vid tingets slut.

Anna Bokström i Klinte hade instämt Jakob Hägg för utfående af barnuppfostringsbidrag. Käranden infann sig icke i dag, hvarför han för upprysförenummelse dömdes att böta 1 krona. Målet uppsköts till nästa sammanträde.

Värdshusidkaren Milhrer i Hemse erkände genom ombud, att han utskänkt maltdrycker äfven åt icke spisande gäster, men anmärkte, att han drifvit rörelsen i annans namn.
Utslag vid tingets slut.

Myrkriget i Stänga. I det flere gånger förut handlagda målet mellan häradshöfding W. Cramér i Visby för Stånga kommun och L, N. Lagergren i Stånga, angående öfverlemnande till kommunen af 10 tunnland myrjord, som L. skulle för sex år sedan köpt å auktion för kommunens räkning, men sedan låtit lagfara i eget namn och sedan behållit, hördes nu 6 vittnen. Mot 2 af dessa framstälde svarandeombudet jäfsanmärkning, på den grund att de kunde såsom hemmansägare inom Stånga vänta nytta eller skada af måtlets utgång. Jäfsanmärkningen lemnades utan afseende mot hvilket af sv. anmäldes missnöje. Två vittnen intygade, att Lagergren fått af medlemmar inom Stånga kommun i uppdrag att köpa de 10 tunnlanden för bränntorfsberedning. Hr Olof Kudsen i Linde och hemmansägaren Sandqvist sade att priset å myrmarken ställer sig mycket högre än de 25 kr, för tunnland, som L. betalt. Knudsen hade flere gånger gjort anbud att köpa lotter i Stånga myr för 75 kr. tunnlandet. Oskar Pettersson, som hållit auktionen å den exproprierade jorden, upplyste att L. vid auktionen sagt sig handla å kommunens vägnar, hvarvid Pettersson frågade, huruvida L. hade något stämmoprotokollsutdrag på detta. I saknad häraf hade P. skrifvit Lagergren såsom köpare. Svaranden bestred på det bestämdaste att något sådant uppdrag gifvits honom, eller att han fått pengar till köpet. Svaranden invände dessutom, att myrmark då stod i mycket lägre värde än nu. Käranden yrkade att svaranden, om han ej kunde dömas skyldig öfverlemna jorden, skulle åläggas till kommunen betala ett skadestånd af 50 kr. för tunnland. Yrkandet bestredsafsvaranden. — Utslag afkunnas vid tingets slut.

Jordatvist. Uppskjutna målet mellan Olof Isenberg, Hemse, och Aug. Melin derstädes, angående öfverlemnandet af en del af s. k. Tingsåker under Likmide hemman behandlades. Svaranden inlemnade ett intyg från hr O. T. Lagergren från Visby att sämjodelning ägt rum, enär hemmanet synbarligen varit deladt mellan Olof Lagergren och Lars Lagergren, hvilket äfven syntes deraf att vid försäljning af den del af Tingsåker, å hvilken posthuset är uppfördt, Olof Lsgergren åbeberopat allenast fastebrefvet af 1846 oaktadt ban då var ägare af båda hemmansdelarne, hvaraf skulle framgå att Olof Lagergren ansåge, att den frånsålda delen tillhörde den hemmansdel han bekom med sin hustru. Svaranden anförde att hela den del af Tingsåker, som tillhört O. Lagergren, varit bortsåld redan förr än kär. köpte hemmansdelen, hvadan han bestred kärandens rätt att föra talan. Kär. bestred sv:s invändningar; han hade genom landtmätares bevis ådagalagdt, att jorden ännu är odelad. Ettauktionsprotokoll upplästes, hvaraf framgick, att 1/28 mtl. Likvide såldes med undantag af norra delen af Tingsåker med åbygnaden. — Sv. erhöll uppskof till andra dagen af vårtingets första sammantrde för att få postex.-ped. O. T. Lagergren hörd på ed.

I skuldsedelmålet mellan alli, åklagaren och Karl Karlsson, Mafrids i Vestergarn, hördes 4 vittnen. De berättade, att f. nämdemannen Engström före sin afresa till Amerika sålde Mafrids för att göra sig qvitt sina skulder; dervid hade ingenting nämts om de omstående skuldsedlarne. Svaranden bestred att något afseende måtte fästas vid vittnesberättelserna och vidföll sina förut gjorda påståenden. Målet öfverlemnades från båda sidor. Utslag afkunnas vid tingets slut.

Norra häradsrätten.
(Alleqvia 31 Oktober).
Tilénska målen. I målet mellan Olof Olofsson, Nybingels, Gothem, och kyrkoherde G. H. Tilén, ang. ärekränkning, hördes vid detta tillfälle flere vittnen å svarandesidan samt två å kärandesidan.
De senare, drängen Karl Petter Svensson och pigan Emma Olsson, förut tjenande vid Nybingels och som varit inkallade för kyrkorådet 5 sistlidne Juli intygade, att kyrkoherde Tilén om Olof Olofsson yttrat, att han vore en dålig husbonde, som brukat ett osedligt och okyskt lif i flere år, så att han ej kunde begära bättre af sina tjenare, att han ej vore värd bära byxor, utan kjol, att han vore sämre än en mindre vetande menniska, m. fl. för käranden generande uttryck.
Detsamma vittnade äfven Emma Olsson, men kyrkoherde Tilén bestred vittnesmålen.
Af kyrkoherdens många vittnen tillät domstolen en del ej att få höras, enär de icke varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet i fråga och således icke hade kunnat höra de ärekränkande orden, utan skulle vittna om andra saker, som ej hade något direkt sammanhang med målet. De som fingo höras hade vittnat redan vid första rättegångstillfället, näml. Per Cederblad, Jöns Nilsson, Oskar Andersson och Tomas Danielson, hvilka ej hade annat att tillägga eller ändra i sina förut aflagda vittnesmål än att kyrkohorde Tilén icke påstått att, utan frågat om Nybingelska huset varit ett grälaktigt hus. Mot Cederblad ville Tilén höra vittnen på att han icke varit i kyrkan, sedan han blef pastor i församlingen, att han ej vore en varm lutheran o. s. v., hvilket emellertid rätten afslog.
För att ytterligare höra kyrkvärden Jakob Jakobsson, som var sjuk, erhöll kyrkoherde Tilén . uppskof till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.
— I kyrkoherde Tiléns mål mot samme Olof Olofsson angående ansvar för hot hördes nu som vittne vid förra rättegångstillfället jäfvade fröken Mina Lindgren från Upsala, hvilken berättade, att hon sett Olofsson knyta handon flere gånger framför Tiléns ansigte och hört honom med hög röst sagt att om han inte läte bli att kalla tjenarne vid Nybingels inför kyrkorådet, skulle han anmäla Tilén för biskopen. Vittnet hade trott, att Olofsson skulle slå pastorn, allt i öfyerensstämmelse med förut aflagda vittnesmål.
I detta mål, som öfverlemnades å båda sidor, yrkade kyrkoherde Tilén ansvar å Olofsson för det han med hot sökt tvinga embetsman till embetsåtgärd, ochför hemfridsbrott eller enligt 10 kap. 1 § jämfördt med 3 kap. 1 §, 25 kap. 16 § och 11 kap. 10 § strafflagen, hvarvid han som försvårande omständighet ville anföra, att hotet varit öfverlagdt, enär svaranden blott för den skull begifvit sig ifrån sitt hem, hvarför han yrkade högsta böter och i kostnadsersättning, förutom de dryga vittneslönerna, som vid detta tillfälle gingo till omkring 100 kronor, 232 kronor. Svaranden bestred yrkandena och de höga rättegångskostnaderna.
Yttrande vid slutsammanträdet.
— I målet mellan Tilén och Olofsson för beskyllning af bruten embetsed hördes kyrkovärden Jöns Nilsson, som uppfattat Olofssons yttrande till kyrkoherden så: »pastorn får inte säga något, för då har pastorn brutit sin embetsed». Detta hade han upprepat 2 gånger.
Uppskof beviljades för hörande af kyrkovärden Jakob Jakobsson.

I barnuppfostringsmålet mellan pigan Matilda Vessman å Fårösund och drängen Johan Eriksson, Stora Gåsemora, dömdes ett vittne som ej infunnit sig, Kristoffer Olofsson, att utgifva försutet vite med kr. 1: 50 samt ålades vid 20 kronor vite att iakttaga inställelse vid tinget 16 Januari 1893, då målet ånyo förekommer.

Ärekränkningsmålet mellan muraren Sven Johan Johansson i Visby och arbetaren Lars Jakobsson i Sjonhem anmäldes för rätten förlikt.

Utslag. Enkefru Agnes von Corswant å Stafva i Barlingbo dömdes i det förut refererade målet angående försummad vinterväghållning till edgång, som skall fullgöras vid vårtingets första sammanträde.
— Drängen Johannes Pettersson, Granskogs i Dalhem dömdes för misshandel att böta 15 kronor samt att ersätta målsägaren med 3 kr.
— Barnuppfostringsbidrag med 50 kr. om året dömdes drängen Johan Lindqvist, Lina i Hörsne, att utgifva till Augusta Rosvall, Risungs i Rute, och drängen Oskar Olofsson, Sleis i Boge, till Mina Pettersson, Klinte i Boge, med 40 kronor årligen.
— Ett årslångt mål har pågått mellan förre ägaren af Malms i Hellvi, f. löjtnanten E. Björkman, kärande, och inspektoren Herman Nyberg, Viflings, svarande, angående skadestånd, hvarvid Nyberg sedan genstämt Björkman. . Målet, som varit ytterst inveckladt har hufvudsakligen rört sig om, att Nyberg såsom inspektor å Malms skulle gått öfver sin befogenhet i flere afseenden, hvarför Björkman yrkat skadestånd. Målet har nuaf häradsrätten utställts till vidräkning mellan parterna och till vidräkningsmän har rätten utsett kapten E. Westöö och t. f. länsman A. Jakobsson. Uppskof till vårtingets första sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 November 1892
N:r 169

Publicerat

Strandning.

I måndags afton kl. 8, under då rådande tjocka, strandade å Svingrundet ntanför Fårösunds norra gatt engelska ångaren Alice Otto om 817 ton, förd af kapten Holm, på resa från Kronstadt till Hartlepool med last af trävaror. Ea del af däckslasten kastades genast öfver bord för att lätta fartyget som ännu är tätt. Bergningsångaren Eol anlände till strandningsstället kl. 12 i natt och har börjat med att taga af grund fartyget, som tros kunna bergas, derest ej ogynsamt väder inträffar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 November 1892
N:r 169

Publicerat

Gotlands försvarsförbund

hade i måndags afton anordnat ett allmänt möte å läroverkets högtidssal, hvilken för tillfället festligt prydts med flaggdekorationer och standar samt ena transparang med orden »Gud bevare konungen och fäderneslandet»
Sedan salen strax efter kl. 6 var fyld med folk, uppstämde en dubbelqvartett »Hör oss Svea», »Du gamla du friska» och Stå stark, hvarpå försvarsförbundets ordförande landshöfding Poignant, besteg katedern och helsade de närvarande välkomna. Härpå valdes till ledamot af styrelsen lektor Bergman i stället för aflidne auditör Engström.
Landshöfdingen genomgick i korta drag hvad försvarsförbundet lyckats åstadkomma på Gotland i fråga om uttalanden och möten såväl i stad som på land. Redan hade förbundet på två särskilda möten i Visby behandlat frågan om sjö- och landtförsvaret. Vid detta tillfälle hade derför ansetts lämpligt att söka göra sig rada för möjligheterna af ett försvar särskildt af Gotland. Det hade lyckats förbundet att erhålla en fackman till inle dare af frågan, och landshöfdingen öfverlemnade ordet åt kaptenen vid fortifikationen W. Ahlmann.
Denne förklarade, att hans föredrag komme att helt och hållet grunda sig på den skrifvelse, hvari fortifikationsschefen för krigsministern framlagt resultaten af de af fortifikationen på Gotland företagna undersökningarne rörande lämpligaste stället för en befästning på ön.
Ämnet skulle sålunda kunna sägas blifva: Beskaffenheten af Gotlands ter rängförhållanden med fäst afseende på öns försvar till lands, särskildt den s. k. Tingstädeställningen och det förslag till dess förstärkande som uppgjordes under förra året af fortifikationen.
Kapten Ahlmanns föredrag var af ungefär följande ionehåll:
Ett kraftigt försvar af Gotland borde börja genast vid den fientliga landstigningen, Men detta försvarssätt blefve dock vanskligt nog dels på den grund, att ön erbjuder ett stort ental lämpliga landstigningspunkter, dels emedan ön sannolikt vid krigstillfälle blefve hänvisad endast till sina egna trupper, hvilka dels vore för fåtaliga att splittras, dels för litet öfvade. Har fienden lyckats hemlighålla sin landstigningsplate, skall den snart nog hafva samlad på ön en så stor styrka, att det icke är sannolikt, att öns trupper med framgång kunna upptaga striden på öppna fältet. Det återstår då ingenting annat för försvararen än att uppsöka en lämplig ställning, hvarifrån ban med utsigt till framgång kan bjuda den anfallande spetsen.
Här möter emeliertid en menlig omständighet i så måtto, att Gotland icke erbjuder en enda naturlig sådan ställning, enär här saknas flankstöd i större sjöar, och de befintliga myrarne, som skulle kunna tjena såsom sådana, allt mer och mer börja utdikas.
Det återstår sålunda att anordna en konstgjord replipunkt, d. v. s. en ställning, dit försvararen kan draga sig tillbaka och, skyddad af befästningar samt försedd med nödiga förråder, kan bibehålla sin position, till dess kriget är afgjordt och fred sluten.
(Talaren anmärkte här i förbigående att Karlsborg icke vore en sådan replipunkt för fastalandet, utan hulvudsakligast en förrådsort, hvilket icke hindrar att den skulle vid vissa eventualiteter låta begagna sig som replipunkt).
Den ofvan nämda replipunktea måste emellertid på förhand finnas anordnad, och, om så är, bör den af de befiotliga gotländska trupperna kunna bibehållas.
Hvar bör då denna replipunkt ligga? Företrädet måste gifvas åt en plats, hvars läge är sådant, att en fiendes operationer derigenom försvåras.Det gäller då att undersöka, till hvilket mål en fientlig makt på Gotland kunde tänkas sträfva. Antingen blir detta att eröfra ön och tillintetgöra dess stridskrafter. I sådant fall är det tämligen likgiltigt, hvar replipunkten är belägen. Eller ock är fiendens mål. endast att bemäktiga sig någon vigtig strategisk punkt, och i detta fall torde vara sannolikast, att Fårösund blefve den eftersträfvade eller någon annan hamn — möjligen äfven Visby. Visby torde dock för en eventuell fiende vcra af mindre vigt såsom erbjudande allt för få materiella hjelpkällor och liggande väl mycket afsides.
I hvad fall som helst bör replipunkten vara så belägen att den hindrar fiendens vidare utbredning, på samma gång, som den hotar hans ställning. Erbjöde den sedan taktiska fördelar voro hufvudfordringarna med afseende på replipunkten tillgodosedda.
At en replipnukt måste man fordra, att de anfallsbara froaterna äro af naturen starka, att den erbjuder stort inre utrymine samt att den äger goda förbindelser. Önskvärdt är ock att den ej kan kringgås eller åtminstone att faran att angripas på flere håll ej är öfverhängande.
Fårösund är för en anfallande fiende den vigtigaste strategiska punkten, som främst blir föremål för dess operationer. Derför vore ett fast försvar af denna hamn önskvärdt, men torde dock få anse: omöjligt att åstadkomma, enär det skulle draga allt för dryga kustnader, enligt lägsta beräkning omkring 12 millioner kronor.
Återstår sålunda endast att uppsöka en annan ställning, belägen ej lör nära kusten, hvarigenom öfverraskning kunde befaras, samt med förbindelser åt alla håll. Om en sådan kunde finnas ej allt för långt ifrån Visby eller i närheten af jernväg, skulle detta vara lämpligt. Men framför allt måste platsen vara lagom stor ock terrängförhållandena sådana, att den verkligen kan betraktas som en försvarsställning.
Inom södra Gotland finnes ingen sådan punkt. Att till en försvarsställning välja näset vid Fide vore ej lämpligt, enär man der utsaites för beskjutning och enfilade och der ej kunde hindra en landstigning i ryggen. På mellersta Gotland finnas möjligen två punkter: den ena mellan Hörsne och Vallsteva kyrkor, den andra å skogsplatån ofvan Endreoch Folling boslätten. Å. norra Gotland finnes endast en något så när lämplig punkt, nämligen den s.k. Tiogstädeställningen,jvester om Tingstäde träsk, Samtliga dessa platser ha af fortifikationen blifvit undersökta.
Platsen mellan Vallstena och Hörane kyrkor är emellertid. mindre god på grund afsin stora längd i förhållande till bredden, hvarat följden blefve allt för långa flanker, hvilka äro högst ofullständigt skyddade, helst efter Källuoge myra utdikning. Dessutom lemnade den inga lämpliga plateer för eget artilleri, hvaremot fiendens finge ypperliga sådans, och ställningens öppna del mot söder blefve för mycket blottad. Icke heller afskures genom densamma någon för fienden vigtig väg och den utgjorde intet direkt hot mot fienden, som blott behöfde bevaka densamma, Denna ställning borde blott i nöd all tagas i anspråk.
Follingboställningen vore utan naturliga fronter, hadealltför stor utsträckning (omkring 17 kilometer) och kräfde sålunda för att kunna försvaras en större styrka än Gotland kan uppsätta. Skulle man vilja bibehålla den, måste den inskränkas, så att den blir mera lagom, och ej kräfver så stora kostnader. Men af många orsaker vore den d.ck ej att förorda, helst så länge Visby ej vore befäst åt sjösidan, och en sådan befästning skulle kräfva så oerhörda kostnader, att derom ej är värdtatt tala.
Återstår sålunda endast ställningen på norra Gotland, och den är lyckligtvis lämpligare.
Tingstädeställningen är den enda, som något så när uppfyller fordringarna på en replipunkt.
Tvärs genom ställningen går vägen till Fårörund, och vid Tingstäde kyrka mötas flere vägar, hvadan ställningen sålunda boherskar en vigtig vägknut, den enda inom norra Gotland. Till ställningens ytterligare fördel vore en jernväg dit från Visby, önskvärd redan ander pågående befästningsarbeten och sedermera för transport af trupper och förråd.
Öster om Tingstäde träsk befinner sig en 1/2 mil bred skogsmark och vester om ställningen Mer:ebo myr, öfver hvilken blott en dålig väg leder från Martebo kyrka till Visbyvägen. Först längre vesterut, mellan myren och hafvet, går en ordentlig väg. Det är sålunda visserligen möjligt för en fiende att kringgå ställningen, men blott på långa omvägar och med stor tidsutdrägt. Äfven om fienden inskränker sig till att endast taga Fårösund, utgör Tingstädeställningen ett ej onigtigt hot mot honom. I hvilket fall som helst, är Tingstädeställningen strategiskt fördelaktig. Önskligt vore nog, att dersamma kunde göras nog stark att tillåta besättningen gå offensivt tillväga, men man får nöja sig med att göra den till en väl skyddad replipunkt. Och till en sådan synes den, som sagdt, egnad, i det att den erbjuder blott två anfallsfronter. Såvida fienden ej är i hög grad öfverlägsen, kan ej mer än en front i sänder angripas, ty försvararne kunna has igt kasta sig åt ena eller andra hållet, under det fienden kan förflytta sig endast med tidsntdrägt och blottstälda för försvararne. Härtill kommer en ytterlig fördel derigenom att återstoden af Elinghems myr och den söderut belägna Vide myr försvåra fiendens utbredning.
Men äfven afsevärda olägenheter vidlåda platsen. Flankerna erhålla ej tillräckligt skydd af träsket och myren. Ty Tingstäde träsk är ej bredare än att fienden kan skjuta tvärs öfver detsamma och Martebo myr förlorar genom utdikningen mycket i sin egenskap af flankskydd. Härtill kommer ock, att ställningens begränsning mot norr är föga markerad. Hela nordvestra delen består af sank skogsmark utan materiella hjelpkällor, Ställningen har också allt för str utsträckning. Norra och södra fronterna ha en längd af sammanlagdt 61/2 kilometer. Visserligen kunna de ej anfallas på en gång, men när Martebo myr blir utdikad, tillkomma åt vester 2 kilometer. Detta är ett allt för vidsträckt område för att kunna försvaras af Gotlands fåtaliga trupper.
Alltså är det nödvändigt att inskränka ställningen till det område, com ligger närmast vester om Tingstäde träsk och beherskar den ofvan nämda vigtiga vägknuten, I afseende på denna ställnings läge och möjligheterna af kringgåcnde erbjader den samma strategiska fördelar som den större ställningen.
Deremot bjuder den mindre ställningen större taktiska fördelar. Norra fronten blir mindre. Åt vester blir nödvändigt att skaffa ett fritt skottfält genom rödjning af skogen. Det inre af ställningen blir tillräckligt stort och skyddadt samt kan försvaras af Gotlands irupper. Olägenheterna deremot äro bristen på flankstöd åt vester, samt dessutom, — något som dock är gemensamt för båda ställningarna — nödvändiga skogsrödjningar och norra anfallsfältets tudelande genom Tingstädeåsen mot nordost. Hela det öster derom liggande anfallsfältet kau derjämte åtkommas endast från yttersta högra flygeln. Trots dessa olägenheter blir dock den mindre Tingstädeställningen den lämpligaste.
I fråga om inredningen innehåller det uppgjorda förslaget en stödjepunkt vid kyrkan, ytterligare ev omkr. 11/2 kilometer vester derom, hvilka skulle utmärka norra fronten.
Södra fronten stöddes af ett verk å Träskvällerkullen samt ett dylikt vester derom tvära ötver landsvägen vid Häktåker. I mellanruwmet mellan de båda vestra stödjepunkterna skulle anläggas ett förbindelseverk, alltså 5 fasta hufvudpunkter, förbundna med enklare infanterivärn. Framför ställningen måste skogen undanrödjas och delvis användas till förhuggningar m. m.
Artilleriställningarna blefve i det inre afsedda för 12 kauoner hvar och en. (Gotlands artilleri borde i främsta rummet förstärkas).
Förslaget till befästning afsåge eventuelt fältskansar eller starkare befästningar.
Förslaget med fältbefästningar visade redan så stora dagsverkssummor, att dess utförande vid krigsutbrottet torde ansesicke kunna medhinnas. Dorför bjöde klokheten att utföra anläggningen redan i fred och i starkare former. Kostnaderna för dessa blefvo emellertid så stora, att det då vore lämpligare atttaga steget fullt ut, och att åtminstone på de vigtigaste punkterna anlägga permanenta verk. Dessa vigtigaste stödjepunkterna med hänsyn till en fiendes förmodade framträngningsväg, blefve i nordost, nordvest och sydost, den förstnämda allra vigtigast, emedan den äfven beherskade ställningens inre i anledning hvaraf dess bestyckaing borde bli den kra tigaste.
Som bekant hade kostnaderna för dessa befästningar beräknats till sammanlagdt 21/2 millioner kronor. Dessa kostnader voro betänkliga och utsigterna för ställningens betästande för den närmaste framtiden ej stora, synnerligast som nu frågan om hela rikets förevar kräfde all uppmärksamhet. Dot torde nog dröja ett eller annat år innan frågan om Tingstädebefästningarne åter komme fram. Men regeringen hade dock genom propositioner till förra årets riksdag visat sin goda meniog. Talaren lemnade derhän, om öns befolkning sjelf kunds göra något för sakens hastigare fortskridande.
Sedan föredraganden slutat, påpekade landshöfdingen, att största betydelsen af en Tingstädebefästning vore ur neutralitetssynpuskt samt att den kunde bidraga att förekomma Sveriges inblandning i ett krig.
Kapten Ahlmann betonade, att vid ett eventuelt krig Gotland skulle blifva särdeles begärligt för vår södra eller östra granne, som derigenom skulle beherska Östersjön. Äfven om vi ej vore inblandade i kriget, kunde vi nog få betala segrarer, som sannolikt skulle resonera som så: »Ni ha ej gjort något för ön, ni ha ej befäst den, hvarigenom ni visat, att ni sätta föga värde på den». Genom det k. förslaget i fjor hade regeringen just velat borttaga skenet af en sådan liknöjdhet för Gotland.
Härp& förklarade mötet, att det fortfarande fasthölle sina förut uttalade åeigterom stärkaadet af såväl Gotlands som hela rikets försvar. På landshöfdiogens förslag beslöts afeändandet till konungen af ett så lydande telegram:
»Gotlanda försvarsförbund, samladt till allmänt möte, avhåller att med förnyande af sina till Eders k. m:t redan framburna uttalanden rörande behofvet att utveckla och stärke öns och hela rikets försvar, härmed inför Elers k. m:t få betyga sin undersåtliga vördnad, tillgifvenhot och tacksamhet.
För försvarsförbundet :
Underdånigast
Poignant».

I går morgse anlände från konungen följande svar till landshöfdingen:
»Mottag och framför till Gotlands försvarsförbunds medlemmar försäkran om min tacksamhet för deras känslor för mig. Måtte den vigtiga försvarsfrågan svart lösas till fosterlandets väl. Jag har uppfyllt min plikt, då jag nu åter uppmanat svenska folket dertill.
Oscar».

Sedan landshöfdingen framfört förbundets tack till kapten Ahlmann, afslöts mötet med afsjungandet af ytterligare några fosterländska sånger.
Senare på aftonen samlades ett 30-tal af försvarsförbundets medlemmar å stadshotellet till en enkel kollation för kapten Ahlmann.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Oktober 1892
N:r 165

Publicerat

Snöfallet

i går natt förorsakade någon rubbning i telefonledningarne till landsbygden. Fårösundslinien blef dock klar redan i går afton, linierna till Hemse och Klinte ha iordningstälts i dag.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Oktober 1892
N:r 164

Publicerat

Ångaren Visby

anlände i lördags afton till Fårösund. Då den igår morgse skulle afgå hit, befans vattnet i norra inloppet, som ångaren hade att passera, för lågt, hvadan kapten Falk blef nödsakad att qvarligga under förmiddagen, då snötjocka inträffade. Sedan begärde han order från rederiet, hur han skulle förfara, men på grund af telefonlednisgens ramponering af snöfallet, inträffade denna order så sent i går, att Visby först i dag på morgonen kunnat anträda resan hit norr om Fårö, hvadan den torde vara att hitvänta på aftonen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Oktober 1892
N:r 164

Publicerat

Idrottstäflingarna på Visborgs slätt.

Den för i sommar ovanligt vackra perioden hade, när det led mot lördagen, hunnit göra mer ån en betänksam, rörande vädret dagen derpå. Barometern föll och det blåste rätt friskt. Hvad månde vatten skulle bära i sitt sköte?
Det var derför med en oförstäld glädje man i går morgse skådade ut mot den klara, blå himlen och mot den spegelblanka hafsytan som knappast då och då lätt rördes af en krusning.
Nå, 1892 års drottstäflingar skulle sålunda åtminstone i afsesnde på väderleken icke stå sin föregångare efter.
Det var tidigt nog lif och rörelse i staden. Från arla morgonstund rullade den ena skjutsen efter den andra in genom stadsportarne. Man hade kanske åkt hela natten, ty ända upp ifrån Fårö och ned ifrån Fröjel hade folk infunnit sig för täflingarna. Kl. strax efter 9 inkom ett 33 vagnar långt extratåg från Hemse, medförande omkring 1,450 personer. Det var så fullt med passagerare från alla stationer, att när man kom till Barlingbo fans ej rum för flere, utan måste man, ef ter att ha lemnat lasten i Visby, köra tillbaka till Barlingbo efter de qvarlemnade.
Ett par timmar före den utsatta tiden för täflingarnas början begynte folk strömma nt till idrottsplatsen. Den var belägen på samma plats som år 1890 eller söder om den väg, som leder från landsvägen upp till lägret samt sträckte sig ända uppåt skogen med en omkrets af inemot 1,000 steg. Planen var inhägnad med dubbla rader af pålar och utspända ståltrådlinor. Svajande flaggor och väl!diga skyltar betecknade de olika ingångarne för de i täflingen deltagande äfve som för åskådarne. Östur ut på platsen hade sekretariatet och den talrika prisdomarkåren hvor sitt tält, hvarjämte för dess räkving fans i ett tredje en liten restauration.
Vid 10-tiden svepte en kall dimma öfver slätten och höljde den i en tät slöja. Der skingrades dock, och efterlemnade för en stund en välbehöflig svalka, ty solen gassade ganska hett i vindstillan.
Då klockan hunnit den utsatta tiden, samlades så småningom de prisdomare, som efter komiterades anmodan åtagit sig sitt ingalunda lätta uppdrag. De voro:

i Bakpärk:
Handl. R. Snöbohm, Klinte
Handl. J. N. Myrstén, Slite
Handl. Gustar Cramér, Rone
Handl. J. L. Kahlqvist, Visby
Handl. J. Ödin, Visby

Frampärk:
Lektor M. Klintberg, Viby
Handl. L. Cramér, Ronehamn
Bankbokh. Ant. Pettersson, Visby
Länsman M, E. Svallingson, Klinte
Fanj. N. Hägg, Bjerges.

För pärkkarlarne:
Kaptev J. Facht, Fröjel
Doktor Ad. Hauffman
Kamrer J. E. Ihre, Visby.

Varpa:
Riksdagsman P. Larsson, Fole
Handl. J. Johansson, Visby
D:r O. Klintberg, Visby
Stadskassor Chr. Ekelund, Visby
Skoll. P. Nordin, Veskinde
Handl. J. Munthe, Visby
Fabr. J. Stenström, Visby
Handl. R. Va?ér, Visby
Bokh. K, Cedergren, Visby
Löjtnant Axel Broander, Visby
Löjtnant C. Vickatröm, Visby
Styckjunkare O. Johansson, Visby
Handl, J. Broander, Rone
Skoll. P. Mörrby. Boge
Veterinär J. Hederstedt, Visby.

Femkamp:
Öfverstelöjt. Schartau
Öfverstelöjt. von Vegesack
Konsul Björkander
Löjtnant Engström

Stångstörtning:
Notarien V. Engström
Lindtbr. L, J. Ekelund, Dalhem
Bokhandl. V. Nyberg

Höjdsprång:
Löjtnant E. Nordberg
Ing. A. Sylvan

Längdsprång:
Kapt. E. Fanehjelm
Handl. J. Munthe

Höjd- och längdsprång med staf:
Löjtnant Vickström
Bokh, J. P. Eklund.

Kapplöpning:
Löjtnant Broander
Veterinär Hederstedt.

Dessutom hade kapten L. Sellergren utsetts till ordnare af alla täflingar utom boll och varpa.
Det dröjde något, innan alla de täflande bunnit anmäla sig, antecknas och erlägga sina afgifter. De blefvo slutligen ett ganska stort antal i bakpärk 105, i frampärk 42, i varp, 189 samt i öfriga täflingar 57, så att tillsammans ut gjorde de täflande, enligt anmälningarna 393.
De anmälda bollspelarna utgjordes af lag från bär nedan uppräknade socknar, hvilka efter lottkastning spelade mot hvarandra såsom de äro hop-parade och har pärkkar lens namn utsatts för att närmare beteckna laget:

i frampärk:
J. Johansson, Utalskig
P. F. Johansson, Hablingbo
J. Jacobsson, Enggårda Rone
Karl Petterssor, Bölske Eke
O. Lindberg, Gudings Alfra
L. Dahlgren, Stånga

Bakpärk:
J. Hammargren, Östergarn
L. J. Grauberg, Dalhem
Karl Olsson, Sanda
F. Nilsson, Halla
Aug. Pettersson, Follingbo
R. Löfvenberg, Fårösund
V. Ljungberg, Visby
E. A. Borglund, Katthammarsvik
Karl Karlsson, Fröjel
Hj. Hellgren, Östergarn
A. Andersson, Ejsta
K. Jacobsson, Hexarfve Butle
O. Eklund, Ryftes Fole
N. Bronleaus, Stenkyrka
O. Larsson, Lummelunda
E. A. Berglund, Katthammarsvik

Varpan kastades af 63 olika partier mot 8 olika mål.
Snart nog voro täflingarna i full gång och idrottsplatsen företedde då en särdeles liflig tafla. På flere ställen voro pärkarne utlagda. Här gick bakpärkens höga yror, der hade man tilfälle att se de snarfva huggen och det säkra mötandet i frampärken. Det var ett gnoende fram och tillbaka i skjortärmar och strumgsockor. Visst kändes det litet svettigt emellanåt, men det brydde man sig föga om, utan gick på bara.
På ett par andra ställen befanno sig varpkastarnes grupper. I år hade med afseende härpå ett par förändringar vidtagits, Dels hade de hårda, omöjliga målstickorna från 1890 utbytts mot böjliga vidjor, dels skulle lagets alla tre deltagare kasta 20 kast, af hvilka sedan det bästa på hvardera sidan mättes. Afståndet var 20 meter.
Under flere timmar pågivgo nu täflingarne egentligen utom annan omväxling än att de spelande grupperna ombyttes. Så småningom bade skaror af åskådare infunnit sig, deras antal ökades alltjämt och torde nog kunnat uppskattas till inemot 4,000 personer.
I pärken bedömdes, såsom år 1890, efter poäng, hvarvid
0—3 betecknade dåligt spel
4—7 betecknade godt spel
7—8 betecknade mycket godt spel
9 betecknade utmärkt spel
10 betecknade högst berömligt spel

När i bakpärken den första omgången spelats, sågo de täflandes meritlista ut på följande sätt:

Östergarn (Hj. Hellgren) 42 poäng
Sproge (O. Göransson) 41 poäng
Visby (W. Ljungberg) 40 poäng
Follingbo (A. Pettersson) 40 poäng
Butle (Jakobsson) 40 poäng
Halla (Nilsson) 39 poäng
Dalhem (Granberg) 39 poäng
Östergarn (Berglund) 35 poäng
Sanda (K. Olsson) 34 poäng
Fole (Eklund) 33 poäng
Fröjel (K. Karlsson) 31 poäng
Stenkyrka (Brouneus) 31 poäng
Östergarn (Hammergren) 30 poäng
Fårösund (Lefvenberg) 29 poäng
Lummelunda (Larsson) 28 poäng

Häref uttogos nu till förnyad täflan de 6 lag som fått högsta poängen. Deras inbördes förhållande bestämdes genom lottkastning. Åter gingo de underlägsna ut och slutligen qvarstodo till sluttäflan lagen från Dalhem och Halla, at hvilka det sistnämda efter en hård och vacker strid blef segraren. De båda ! gen hade då varit i oafbruten kamp från kl. 1/2 1 på dagen och när segern var vunnes närmade sig klocka. 7. Det är vackra prof på uthållighet, och huggen föllo icke mindre skarpa mot slutet än i början.
I frampärk hade prisdomarnes protokoll efter första dusten detta utseende:

Hablingbo (P. F. Johansson) 35 poäng
Alfva (O. Lindberg) 34 poäng
Alskog (J. Johansson) 29 poäng
Rone (J. Jacobsson) 25 poäng
SiåLga (L. Dahlgren) 23 poäng
Eke (K. Pettersson) 15 poäng

Vid omspel täflade sedan Rone och Hablingbo, Alskog och Alfva. Alskog och Hablingbo gingo ut och striden stod mellan de båda qvarvarande, dervid Alfva blef den vinnande i 2 pärkar.
Vid en jämförelse med poängtalet för de spelande år 1890 fina vi att detta då i allmänhet var högre än i år. Detta får emellertid icke förklaras som skulle de spelande icke varit lika duktiga i år, utan beror alldeles säkert derpå att prisdomarena — och detta med fullt fog — i år varit mera s’rärga och njugga på utdelandet af höga poängsiffror. Derom torde ej råda mer än en mening, att särskildt gårdagens bolltäfli gar voro, med ett eller annat undantag, goda och jämna, atvisande, att det gamla spelet börjar komma till heders igen i bygderna.
Uoder det att de sista pärkarne pågingo på norra delen af fältet, hade man på den del, som låg åt skogen, arordnat hvad vid »vågen» plägar kallas

frispel,
d. v. s. språng i höjd och på längd, med eller utan staf, kapplöpning och stångstörtning. Dessa täflingar följdes med stort intresse, och flere af de deltagande visade dervid prof på en styrka och en vighet, som voro förvånansvärda. Särskild uppmärksamhet tilldrogo sig bröderna G. och Hj. Nilsson från Mästerby, hvilka båda blefvo fyrfaldiga pristagare, d. v. s. i allt hvad hopp och språng hette.
Det tycktes också, som om den gamla kämpaleken »störta stång» ånyo började komma till heders, ity att icke mindre än 13 personer deltogo i densamma. Och itt icke kraftigt folk saknas på Gotland, derom har denna täfling nogsamt vittnesbörd. Stången var en riktig liten telefonstolpe, men den bröts upp af alla de anmälda om än i ett par fall med möda samt kastades i allmänhet mycket väl. Särsklidt de båda pristagarne skötte stången som en leksak.

Femkampen
kom till slut. Intresset för densamma var synnerligen fligt öfver allt, både bland täflare och åskådare. Till den samma hade anmält sig 8 personer, men 4 afstodo genast, så att sålunda endast lika många återstodo. Och dessa gingo oförtrutet till leken.
Första profvet var längdkastning med varpa af 1,7 kgs. tyngd. Dervid kastade sergeant Ahlfvengren 26,30 meter, Hj. Hellgren, Östergsrn, 24,35 m., A. Hellgren, Östergarn, 23,75 meter., E. Herliz, Visby, 20 m.
Då täflarne icke voro flere än fyra, kunde ingen utgå, utan fortsatte alla 4 med stångstörtnisg. Dorvid kastade Hj. Hellgren 8,18 meter, serg. Ahfvengren 7,76 meter, A. Hellgren, 7,17 meter och E. Herliz, 4,64 m.
Nä ta prof var längdspråvg och nådde serg. Alhfvengren i medeltal 3, 49 meter, A. Hellgren 4, 13 m. och Hj. Hellgren 4, 60 m.
Dessa tre sprungo nu i kapp, hvarvid A. Hellgren sprang 100 meters bana på 13, 1 sek. och Hj. Hellgren på 13, 2 sek.
De båda bröderna skulle nu slutligen brettas med liftag, i hvilken idrott de icke voro alls hemma. De togo dock några kraftiga tag efter anv: ning och efter att åtskilliga gånger ha taumlat om med hvarandra, öfvervann den 18-årige A. Hellgren sia broder och blef alltså segraren i den första gotländska femkampen.
Innan man hunnit till denna slutpunkt för täflingarna, hade klockan blifvit nära 1/2 8. Sedan alla de täflande uppstälts på två led med front åt skogen, framro pades dagens pristagare och

Prisutdelningen
ägde rum samt förrättades af landshöfding Poignant,som dervid yttrade några varma ord om betydelsen icke blott för Gotland utan för fosterlandet af de nationell gotländska idrotternas öfvande, hvarpå prisen efter den uppgjorda prislistan tillstäldes de vinnande.

Bakpärk:
Första pris. (Vi by bollklnbbs vandringspokal och mosskulturföreningens pris om 100 kronor) tillföll Halla bollspelare: F. Nilsson, Dalbo (pärkkarl), J. Petrersson Broa, E. Sundell Tule, Karl Hagström Hallgårds, Lars Larsson, J Hellgren och O:ot Nilsson Dalbo.
Andra priset (en silfvertumlare och 30 kronor) erhöll Dalhems bollspelare: Lars Granberg Granskogs (pärkkarl), O. Hallin Dune, A. Vickman, Herman Björklund Granskogs, P. Pettersson Hallstäde, A. Nilsson och R. Nilsson Granskogs.
Två extra pris om hvartdera 10 kronor tilldelades a bollspelar: (C. Andersson Ejsta O. Göranson Sproge G. Engström Ejsta, N. Siltberg, A. Cedergren, J. Jacobson och J. Larsson Sproge) samt Follingbo bollspelare (Aug. Pettersson Lillvede, O. Jacobsson Väte, J. Johansson Klintehamn, J. Henriksson, H. Johansson Väte, G. Norrby Klintehamn och N. Pettersson Mästerby).

Frampärk:
Första pris (en silfvertumlare och konsul E. Lijewalchs pris om 100 kr.) tillföll Alfva bo!lspelare: O. Lundberg Gudings i Alva (pärkkarl) V. Eneman, V. Lange, Valtr. Pettersson, Karl Siltberg J. Kristofferson och Lars Siggelin, Alfva.
Andra pris (en tumlare af silfver och 30 kronor Ronebornas pris) tillföl Rone bollspelare: J. Jakobsson Enggårda (pärkkar!), T. Hagvall, H. Hallbom, J. Hansson, Hans Hansson, O. Broander, Ronehamn, och Nils Broander Eke.

Pärkkarlar:
Första pris (en silfverkanna): J. Johansson., Utalskog i Alskog för frampärk och samma pris (en större poka.) åt Hj. Hellgren, Skaks i Östergarn för bakpärk.
Dessutom tilldelades extra pris åt F. Johansson, Burge i Hablingbo, Karl Jacobsson, Hexarfve i Butle, Anders Andersson, Burge i Ejsta (hvar och ex 10 kr.) samt K. Olsson, Nystugu i Sanda och A. Pettersson, Lillvede i Follingbo (hvardera 5 kronor.)

Varpa:
1:a pris 40 kr.: smed. Hesselgren, skom. Österberg, skom. Vesterberg, Visby för 331 centimeter.
2:a pris 20 kr.: Fanj. Petterson, G. Fagerlund och A. Jupiter, Stenkumla för 365 c. m.
3:e pris 15 kr.: A. Larsson, Bolin och V. Vesterlund, Alfva för 383 c.m.
4:e pris 10 kr.: H. Johansson, Eke, J. Johansson och J. Häglund, Hemse, för 390 c.m.
5:e pris 5 kr.: N. Elgstrand, K. Veström, K. Bergström, Burgsvik, för 401 c. m.
6:a pris 5 kr.: K. Johansson, O. Verkander, O. Nygren, Fårö, för 402 c. m.
7:e pris 5 kr.: J. P. Johansson, O. Johansson, A. Nilsson, Bäl, för 402 c. m.

Stångstörtning:
1:a pris (en silfvertumlare och 25 kronor) åt volontär Francke vid Gotlands infanterireg:te för 7,87 meter.
2:a pris 10 kr. sergeant Ahlfvengren, Hejde, för 7,68 m.

Längdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 4,52 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 4,51 m.

Längdsprång med staf:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 6,05 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 6,02 m.

Höjdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 127 c. m.
2:a pris volontär Francke för 120 c. m.

Höjdsprång med staf:
1:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 2 m. 28 c. m.
2:a pris G. Nilsson, Mästerby för 2 m. 16 c. m.

Kapplöpning
1:a pris: Reinhold Nilsson, Endre 100 meters bana på 13,1 sek.
2:a pris: Rudolf Eneman, Alfva 109 meters bana på 13,2 sek.
(I alla dessa täflingar utgjordes första priset af en silfvertumlare och 5 kr. samt andra priset af endast en silfvertumlare.)

Femkamp.
De gotländska damernas hederspris (en silfverpokal och 50 kr.) tilldelades A. Hellgren, Skaks i Östergarn.
Ett extra pris på 20 kronor erhöll Hj. Hellgren Östergarn.
Sergeant Ahlfvengren tilldelades ett extra, på täflingsplatsen insamladt pris af 25 kronor.
Pristagarne helsades med ljudliga bifalls och hurrarop.
Snart nog efter prisutdelningen var hela den stora idrottsplanen tom. Här och der gingo några arbetare rifvande upp pålar och tagande ned tälten. Den andra stora idrottstäflingen på Gotland var nu snart ett minne blott.
Men ävnna en stund ville man åväljas vid detsamma och derför tågade man ner till paviljongen, der, efter intagen supé, en stor del af dagens prisdomare, arrangörer och taåflande samlades och fördretvo några angenäma timmar under tal och sång. Så utbragtes skålar för Gotland, den gotländska idrotten, pristagarne för dagen, prisdomarena, bestyrelsen, konsul E. Liljewalch och brukspatron G. Benedicks, som med frikostiga bidrag främjat täflingarne, för öfriga som lemnat tillskott tl priskassan, för gotlär dska qvinnorna m, fl. På hvarje tal följde en sång och det hela var en särdeles anslående afslutning på den i allt lyckade dagen.
Under festen ingick ett varmhjertadt telegram från gotländingar i Stockholm, hvilka, samlade till fäderneärfda lekar, sände broder] ga helsningar. »Länge lefve fosterön och dess idrotter.» Och med ett instämmande i denna önskan torde denna lilla redogörelse kunna afslutas.
Såsom bevis på det intresso teflingarna öfverallt väckt, må nämnas att följande tidningar låtit sig vid de samma representera: Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Tidning för Idrott, Göteborgs Handeletidning, Nya Pressen i Helsingfors och en finskspråklig tidning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1892
N:r 116

Om Oss Drivs med WordPress