Dödsfall

Olof Immanuel Fåhræus. Åter har vårt fosterland förlorat en af sina utmärktaste, mest framstående personligheter. I förgår middag afled nämligen i Stockholm f. d. statsrådet, riddaren och kommendören af k. m:ts orden, storkors af norska S:t Olafsorden, ledamoten af vetenskapsakademien, filosofie hedersdoktorn Olof Immanuel Fåhræus uti sitt 89 år.
Ätten Fåhræus härstammar på fädernet från en bondeslägt, hvaraf en afkomling, vid namn Olof, var född 1683 på Fårön, efter hvilken socken han antog tillnamnet Fåhræus. Både han och hans son Lars Tålrons voro handlande i Visby och den sistnämdes son Karl Niklas Fåhræus egnade sig äfven åt detta yrke både i Sverige, Holland och Eagland, till dess han nedsatte sig å sin egendom å Slitön på Gotland, hvarest han afled 1816. Gift med Margareta Katarina Sturtzenbecker, dotter af landssekreteraren Henfik Sturtzenbecker af tysk börd, var Karl Niklas Fåhræus fader till tvillingbröderna Johan Fredrik och Olof Immanuel Fåhræus, båda civilministrar, den ene efter den andre, och den nu aflidne brodren derjämte en framstående författare i en vetenskap, som kräfver mycken tid för studiet. Det är en sannerligen sällspord händelse ihvarje historia, att två sådana civilministrar som Johan Fredrik och Olof Immanuel Fåhres varit tvillingbröder. Båda hafva utan bördens företräden, men genom rättskaffenhet, kunskaper och framstående embetsmannaskicklighet från en underordnad plats i samhället uppstigit till den högsta, till säte i konungens råd.
Olof Immanuel Fåhræus, den äldste af desse tvillingbröder, föddes 23 Mars 1796 å Slitö och erhöll enskild undervisning i hemmet, till dess han 1810 blefstudent i Upsala, Redan vid nitton års ålder aflade han derstädes kansliexamen, hvarefter han snabt avancerade på embetsmannabanan, tills han 1840 utnämdes till civilminister, hvilken post han med stor heder beklädde i sju år. Han var sedan landshöfding i Göteborg till 1864, hvarefter han drog sig undan till privatlifvets lugn.
Alla de utmärkelser, som den politiske mannen och vetenskapsidkaren i vårt land kunna ernå, hafva tillfallit Fåhrsens.
Gift 1823 med sin kusin Laura Adolfina Sturtzenbecker, dotter af öfverstelöjtnanten Martin Sturtzenbecker och Petronella Laurentia Enander, blef Fåhræus efter ett mer än femtioårigt lyckligt äktenskap enkling 1875. Han efterlemnar sonen Hugo Fåhreus, häradshöfding i Södertörns domsaga, samt tvänne döttrar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Maj 1884
N:r 44.

Dödsfall Olof Immanuel Fåhræus

Att f. d. statsrådet, R. och K. af K. M. O. m.m, Herr Olof Immanuel Fåhræus, född den 23 Mars 1796 å Slite på Gotland, lugnat och fridfullt afsomnade i Stockholm onsdagen den 28 Maj 1884 kl. 1/212 f.m., innerligt saknad af barn, barnbarn, andra anhöriga och vänner samt tjenare, varder härmed tillkännagifver.
Ps. 478 v. 1.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Maj 1884
N:r 44.

Auktion.

Genom auktion, som torsdagen den 27 mars från kl. 10 f. m. kommer att förrättas å stadens auktionskammare, låter fröken Amalia Fåhraeus till den högstbjudande försälja i mindre utrop: ett parti Lingarn af olika nummer, tre- och sextvinnad Tråd, broderade Kragar, Mans-linnekläder, Nettelduk, Siden- och Ylledukar, Förkläden, Fransar, alla sorters Knappar, Boar, Muffar och Muddar, Broscher, Halsband, Broderier, Kläd- och Handdukshängare, Antimakassar, åtskilliga Leksaker, Pallstommar, Etuier Tändsticks- och Cigarrställ, Vägg- och Hörnhyllor samt ett s. k. Rökbord, jemte en mängd annat; och lemnas åt betrodde inropare 2 månaders kredit.
Vid samma tillfälle, kl. 12 middagen, försäljas äfven 3:ne, källarmästaren P. Malmqvistkonkursmassa tillhöriga fordringar å tillsammans 295 kronor 53 öre; skolande inropen erläggas kontant strax.
Visby den 20 mars 1884.
Auktionskammaren.

Gotlands Tidning
Fredagen den 21 mars 1884
N:r 23.

Generalmönstring

med härvarande artilleristamtrupp och dess förråd förrättades i onsdags, hvarvid allt befanns i vederbörligt ordentligt skick. Endast mot kasernens kokhus, som länge varit i det mest usla tillstånd, har framstälts anmärkningar. Upplysas bör dock, att staden ej är skyldig att vidmakthålla denna inrättning. Inspektionen skedde af sertill förordnade revisorn C. O. E. Fåhræus.

Gotlands Tidning
Lördagen den 30 juni 1883
N:r 51

Att biträda

militärbefälhafvaren på Gotland vid generalmönstringen i sommar med Gotlands nationalbevärings artillerikårs stamtrupp har k. m:t förordnat revisorn i arméförvaltningen K. O. E. Fåhrænus.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Maj 1883
N:r 42.

Militärbefälhafvaren

kommer att vid generalmönstringen i sommar med Gotlands nationalbevärings artillerikårsstamtrupp, biträdas af revisorn i arméförvaltningen C. O. E. Fåhræus.

Gotlands Tidning
Lördagen den 26 maj 1883
N:r 42

Sitt 87-de år

fylde i fredags f. stats rådet O. J. Fåhræus. Den vördnadsvårde åldringen, som åtnjuter en för sin höga ålder ovanligt god helsa och ett välberättigadt otium cum dignitate, följer ännu med mycket intresse de politiska, sociala och vetenskapliga tilldragelserna inom vårt land. Statsrådet Fåbræus år den äldste af nu lefvande svenske statsmän och den ene af de två qvarlefvande män, som suttit vid Karl 14 Johans rådsbord.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Mars 1883
N:r 25

Olof Immanuel Fåhræus,

född i Slite 1796, fylde 23:de dennes 87 år. Den vördnadsvärde stats- och vetenskapsman: nen är, i förhållande till sin höga ålder, ganska kry och följer ännu med stort intresse företeelserna inom det politiska och vetenskapliga området. Hr Fåhræus är af nu lefvande män, som varit ledamöter af konungens råd, med hänsyn till utnämningsåret den äldste, Han erhöll nämligen redan för 42 år sedan sin fullmakt som rådgifvare hos konung Karl 14 Johan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Mars 1882
N:r 25

Militärläkarna.

Att tjänstgöra vid Gotlands trupper tills vidare från 20 juni har beordrats fältläkarstipendiaten i reserven R. S. Fåhræus.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Juni 1915
N:r 140

D. B. V:s Stiftare.

De hette i lifstiden: Lars Stenberg, Johannes Ehinger, Göran Fåhraeus, Peter Adolf Hägg, Hans Peter Löfvenberg, Suno Engström, Johan Segerdahl, Johan Velin, Nils Cramér och Karl Fredrik Calissendorff.

Från stundens fröjd, från dagens festprogram
Till hänflydd tid jag manar edra sinnen,
Jag manar rörd ur våra häfder fram
De äldsta, ädlaste af våra minnen.

Ifrån den dag, då midt i munter lek,
Bland böljors brus och friska flägtars smek
Vid majestätiskt vilda klippors rand
Vårt D.B.V.-förbund blef festligt knutet
På Snäckegärdets sagorika strand,
Ha’ sex och sexti år i dag förflutit.

Se’n dess hvad vexling! Af de tio män,
Som byggt vårt samfunds grund och värnat den,
Står ingen qvar; men ljuf är deras lott.
Invid Allmoderns barm de sofva godt,
Och bredvid dem så mången, som här stod
En fridsam ordnare, en kämpe god,
Med tankens adel eller ordets kraft,
Med sångens tjusning, skämtets friska saft.
De fyllt sitt värf, de hvila bland de döde,
Men deras byggnad är ej stum och öde.
Sin kärlek till hvad hjertat ypperst vet,
Till Gud och Fosterland och Mensklighet,
Till manlig idrott och till festlig sång,
Till pligt och lek och allvar på en gång —
Allt detta såsom föresyn och arf
De lemnat till ett yngre tidehvarf.

Ifrån den dag, då vårt förbund blef knutet,
Ha’ sex och sexti år alltre’n förflutit.
Se’n dess hvad vexling! Se, af ringa frön
En skörd uppspirar, frisk och rik och skön!
Af manlig lek, af muntra äfventyr
Blir kärnfullt allvar, ömhets-rikt bestyr.
En skola stiftas nu med lif och fart,
En ringa fattigskola. Underbart
Den växer, år med år, den vidgas ut
Kring hundratal af arma barn till slut.
På högtidsdagen skolan har också
Sin fest med fröjd och gåfvor åt de små. —
Hur högtidsdagen då var rik på glans!
Föräldra-skaror, blommor, kraus vid krans,
Och rikt ett skimmer låg kring hoppets vårar
Af faders-leenden och moders-tårar.
Förhör och prof, belöning, sång och bön —
Det var en gudstjenst, gripande och skön!
Som barn då sutto våra fäder glade
Och tänkte mången tanke, huld och from,
Och djupt i hjertats tysta helgedom
De högtidsdagens bästa högtid hade.

Så vanns den första af vårt samfunds anor;
Men våra fäder bröto nya banor:
En Sparbank och en Understöds-anstalt
De ordnade, och ordning göts i allt,
Och mödan helsades som ära blott,
Och nya segrar blefvo deras lott.

Hell derför dem! Hvad godt vi verka må,
Dec är i deras fotspår som vi gå.
Det gagn, vi syfta till, med redlig flit,
De hafva visat rätta vägen dit.
Vår Trädgård, som vårt verk, vår glädje är —
De Gamles anda lefver också der.
De ville odling, blomstring, frukt och lif,
Och mödor skiftande med tidsfördrif;
De ville sjelfbestånd och idog dygd
Och sommarfägring öfver stad och bygd.
De voro sånings-män uppå sitt vis:
Åt Gud, som växten gaf, gafs lof och pris.
Då späda plantor under vård och tukt
Friskt frodades och buro blom och frukt.
Åt mången yngling, stadd i sorg och nöd,
De räckte broders-hand och faders-stöd.
Och Enkans penning och hvad Fliten sparat
Ha D.B.V. förkofrat och bevarat.

Bland dessa mimnen — o, hur ljuft det är,
Att låta våra blickar hvila der,
Att manas utaf dem allt jemnt framåt
Förntan pjunk och suckan, flärd och ståt,
Att eldas af den framgång, fädren rönt,
Till samarbete för allt godt och skönt;
Fast anspråkslös vår krets och svag vår makt
Att städse verka troget, oförsagdt,
Och gladt och kärleksfullt, som fädren gjort:
Ty genom endrägt blir det lilla stort.

Nu höjes Minnets bägare för dem,
Som stiftat vårt förbund. De vandrat hem.
Vår efter vår på deras grafvar strör
Ny blomsterskrud. Ej deras hågkomst dör:
Hvar gång till fest sig D.B.V. församla,
De unga fira minnet af de Gamla!»

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Juli 1880
N:r 56