Etelhem. Firma Axel Nilsson.

Kakel- & Keramikfabrik. Tänglings. Etelhem. Tel. 37.
Fabrikör Nilsson kom tidigt i yrkeslära vid S. J. Bergs kakelfabrik i Visby, där han stannade till 1888, varefter han under två år hade anställning vid Sedergrens kakelfabrik. År 1890 grundade han sin nuvarande firma. 1916 upphörde den tillverkning av kakelugnar, som tidigare drivits, och produktionen omfattar numera uteslutande keramik. Konstruktionsmetoderna äro innehavarens egna uppfinningar. Tillverkningen, som utföres med moderna, el-drivna maskiner, omfattar främst hushållskärl av skilda slag, kaffeserviser, urnor, muggar, målade och glacerade tallrikar, reliefprydnader m.m. Fabrikens alster försäljas över hela Gotland, bl. a. till hemslöjdsaffärerna i Visby och Hemse. Firman erhöll för sina produkter diplom på Visbyutställningen 1928 samt medalj och diplom på Norrköpingsutställningen 1942.

Olof Niklas Axel Nilsson är född den 13 september 1866 och son till f. d. lantbrukaren Jacob Niklas Nilsson o.h.h. Olivia f. Olofsson. Han var gift med Olivia Bergvall, död 1939. Barn: Axel Olof, född 1897, Ingeborg, född 1900, Ester, född 1902, Karl Gustaf Adolf, född 1904, Anna, född 1908, och Nils Erik, född 1914.

Sveriges Privata Företagare.
Gotlands Län, år 1942.

Etelhem. Firma Axel Eklund.

Hovslageri & Smidesverkstad. Tänglings. Etelhem. Telefon: 27.
Innehavaren började lära yrket vid femton års ålder hos sin fader, hos vilken han var anställd till år 1925, då rörelsen övertogs. Fastigheten är uppförd år 1895 och inrymmer verkstadslokal, snickarverkstad, maskinrum och lagerlokal. Lokalerna äro stora och ljusa samt försedda med erforderliga maskiner. Firman har tillverkning av lantbrukssmide och bilvagnar och utför dessutom montering av gengasaggregat samt har fullständigt hovslageri. Innehavaren jämte en son äro verksamma i företaget.

Karl Axel Eklund är född den 6 juli 1895, son till smedsmästare Karl Eklund, död 1940, o.h.h. Amanda f. Johansson, samt gift sedan 1921 med Elna Larsson. Barn Hilding, född 1922, Lars, född 1927, Gunne, född 1929, Birgitta, född 1935, och Karl, född 1937.

Sveriges Privata Företagare.
Gotlands Län, år 1942.

Bjärges. Firma Ture Gustafsson.

Skomakeri. Bjärges.
Innehavaren började lära yrket vid tjugotre års ålder hos skomakarmästare Algot Vedin i Etelhem. Denna anställning innehade han i två och ett halvt år varefter han öppnade egen rörelse i Buttle socken. Efter två och ett halvt år på denna plats, erhöll han anställning hos skomakarmästare Albin Andersson i Bjärges och innehade denna kondition till han år 1940 övertog verkstaden. Lokalen är stor och ljus samt utrustad med erforderliga maskiner.

Ture Johan Adolf Gustafsson är född den 9 april 1911 och son till arbetaren Emil Gustafsson o. h. h. Anna f. Burgedal.

Sveriges Privata Företagare.
Gotlands Län, år 1942.

Innevarande års vapensyner

med de beväringsskyldige på Gotland komma att förrättas på följande tider under nästkommande Mars månad, nemligen med:
Hoburgs kompani: Wamlingbo socken Måndagen den 9 kl. 8 f. m.; Sundre socken s. d. kl. 11 f. m.; Hamra socken d. kl. 2 e. m.; Öja socken tisdagen den 10 kl. 9 f. m.
Grötlinge kompani: Grötlingbo socken onsdagen den 11 kl. 8 f. m.; Fide socken s. d. kl. 2 e. m.
Hafdhems kompani: Hafdhems socken s. d. kl. 8 f. m.; Näs socken s. d. kl. 3 e. m.
Hemse kompani: Rone socken tisdagen den 10 kl. 8 f. m.; Hemse socken måndagen den 9 kl. 8 f. m.; Alfva socken s. d. kl. 1/2 11 f. m.; Eke socken s. d. kl. 2. e. m.
Hablinge kompani: Ekstad socken måndagen den 9 kl. 2 e. m.; Hablingbo socken söndagen den 8 kl. 8 f. m.; Slite socken s. d. kl. 2 e. m.; Sproge socken måndagen den 9 kl. 8 f. m.
Fardhems kompani: Fardshems socken måndagen den 9 kl. 8 f. m.; Linde socken s. d. kl. 11 f. m.; Löjsta socken s. d. kl. 3 e. m.; Leivide socken tisdagen den 10 kl. 8 f. m.; Gerum socken s. d. kl. 2 e. m.
Burs kompani: Burs socken torsdagen den 12 kl. 9 f. m.; Stånga socken s. d. kl. 1 e. m.
Närs kompani: Närs socken fredagen den 13 kl. 8 f. m.; Lau socken s. d. kl. 1 e. m.
Garde kompani: Lye socken tisdagen den 10 kl. 8 f. m.; Garde socken s. d. kl. 11 f. m.; Alskog socken s. d. kl. 3 e. m.; Etelhem socken onsdagen den 11 kl. 8 f. m.
Klinte kompani: Klinte socken måndagen den 9 kl. 8 f. m.; Fröjel socken s. d. kl. 12 middagen.
Banda kompani: Mästerby socken s. d. kl. 3 e. m.; Sanda socken tisdagen den 10 kl. 8 f. m.; Westergarn socken s. d. kl. 2 e. m.
Hejde kompani: Atlingbo socken onsdagen den 11 kl, 2 e. m.; Wäte socken s. d. kl. 11 f. m.; Hejde socken s. d. kl. 7 f. m.
Sjonhems kompani: Wänge socken söndagen den 8 kl. 8 f. m.; Buttle socken s. d. kl. 2 e. m.; Guldrupe socken måndagen den 9 kl. 8 f. m.; Wiklau socken s. d. kl. 11 f. m.; Sjonhems socken s. d. kl. 3 e. m.
Torsburgs kompani: Kräklingbo socken fredagen den 6 kl. 12 middagen.; Anga socken s. d. kl. f. m.; Ala socken s. d. kl. 3 e. m.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Februari 1874
N:r 14

Jernvägsfrågan.

Vi nämnde i föregående nummer, att kungl. maj:ts betallningshafvande anmodat ordföranderne för stadsfullmäktige i Visby och kommunalstämmorna att höra fullmäktige och stämmorna rörande detta ärende samt derefter inom juni månads utgång detta år inkomma med protokoll öfver det beslut, som i anledning deraf fatsts. Denna uppmaning åtföljes af en skrifvelse från Interimstyrelsen för anläggande af jernvägar på Gotland, hvilken skrifvelse vi anse vara af den vigt, och dess innehåll så beaktansvärdt att vi ej tveka att här intaga den. Den har följande lydelse:
”Sedan Interimstyrelsen för anläggande af jernvägar på Gotland anmodat Löjtnanten vid Väg- och Vattenbyggnads Corpsen Herr J. E. Hagdahl att efter verkstälda undersökningar uppgöra kostnadsförslag å jernvägar uti förut antydda sträckningar; samt löjtnanten Hagdahl efter fullgjordt åtagande numera till styrelsen aflemnat berörda förslag, upptagande:
dels en jernväg med utgångspunkt från Visby öfver Dede mot Burgsvik med stationerna Visby, Dede, Roma, Väte, Hejde, Etelhem, Stånga, Hemse, Hafdhem, Fide och Burgsvik:
dels bibana från Hemse till Ronehanm, med station å sistberörde ställe;
dels bibana från Simunde till Klintehamn med stationer vid Klintehamn och Klintebys;
dels jernväg från Dede mot Fårösund med stationerna Röstäde, Krampebro, Grausne, Furubjers, Austris, Lärbro, Rute och Fårösund,
dels ock bibana från Austris till Slite med stationer vid Othemars och Slite;
hvilka, företagna jernrägssträckningar tillsammans utgöra en längd af 16 mil 2,200 fot och skulle betinga en kostnad i ett för allt, rörligt materiel inberäknadt, af 2,925,000 kronor;
så får Interims Styrelsen, som nu i första hand har att utröna, i hvad mån bidrag medelst aktieteckning till dessa jenbanors anläggande kunna påräknas från Länets kommuner och enskilda personer innan bidrag kan påräknas af staden och af länets Landsting, härmed anmoda Kommunal-Ordförandena att till teckning hvar inom sin kommun af såsom kommunen som enskilda framlägga de teekningslistor, som komma att ordföranderne tillhandahållas samt, efter det teckningen blifvit verkstäld, insända till konungens befallningshafvande i länet såväl utdrag at kommunalstämmans i frågan förda protokoll jemte teckningslistorna innan utgången af nästa Juni månad.
Styrelsen har ansett hvarje aktie böra ställas på 100 kronor, hvaraf en fjerdedel hvarje gång med en mellantid mellan hvarje uppbörd af minst 1 månad borde uppbäras, derest anslag af staten jemte aktieteckning af landsting, kommuner och enskilde kunde åstadkommas till belopp af sammanlagdt minst halfva anläggningskapitalet eller 1,412,500 kronor. Hvad i öfrigt erfordras för jernvägsbyggnaden skulle obligationer upplånas mot pant af jernbanan och materiel. Skulle anslag och teckning för nämnda belopp icke kunna åstadkommas, kommer ä sammanträde, som genom Interims-Styrelsen varder kungjordt i ortens alla tidningar och länets allmänna kungörelser, att af tecknade aktieegare, afgöras om vidare åtgärd med jernvägsanläggningen under sådana förhållanden hör i större eller mindre mån vidtagas.
Länets Landsting kommer, sedan teckningen fullbordats och erforderliga anslag beviljats, att slutligen närmare
bestämma sträckningen af jernbanan samt läget för stationerna, dock endast i så måtto att planen för jernvägsbyggnaden icke ma i hufvudsakliga delar rubbas och att derigenom jernvägsanläggningen icke fördyras.
Som erfarenheten städse visat, att ett lands välstånd och framåtskridande nästan uteslutande beror af lätta kommunikationer, torde icke behöfva närmare redogöras för fördelarne af en jernväg å Gotland; och förväntar Interimstyrelsen att Gotlands komnunor och enskilda innebyggare, som hafva fördel af dessa kommunikationsanstalter, skola uppbinda all sin förmåga till vinnande af ett ändamål, som antagligen skall mångdubbelt ersätta deras uppoffringar.
Hvad beträffar kommunernas deltagande i föreslagna aktieteckningen, så för att denna teckning icke skall blifva allt för kännbar för kommunens nuvarande medlemmar, föreslås att medel dertill anskaffas medelst amorteringslån, hvilka styrelsen vill, om sådant erfordras, söka anskaffa mot kommunens förbindelse på 20 till 40 år och mot en räntefot af 5 eller 5 1/2 procent samt kapitalatbetalning i mån af lånetiden.
Framdeles och sedan sig visat i hvad mån aktieteckningen framskridit, vill Styrelsen sammankalla aktieegarne dels för att öfverlägga om ärenden, som kunna stå i sammahang med jernvägsföretaget dels ock för att om teckningen visar anledning till antagande att jernväg kan åstadkommas, utse ledamöter uti den styrelse, som då kan få hemyndigande af aktieegarne att ärendet vidare handlägga, Visby den 9 Januari 1875.
RUD. HORN.
Rudolf Cramér. L. N. Enequist. A. J. Lyth. Suno Engström. L. Arveson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 April 1875
N:r 29.

Konungens Befallningshafvandes Kungörelser.

Till underdånig efterrättelse och vederbörandes förständigande har Kongl. Kommerskollegium hit öfverlemnat afskrift af Kongl. Majas Nådiga bref d. 10 sistl. Oktober, angående lönereglering för Biskopen i Wisby stift, hvilket härmedelst kungöres så lydande:
OSCAR etc. Vår ynnest etc.
Med underdånig skrifvelse den 14 November 1868 har Vår Befallningshafvande i Gotlands Län till Oss ofverlemnat ett utaf vederbörande Nämnd upprättat förslag till lönereglering för Biskopen i Wisby stift tillika med deröfver atgifna yttranden af Biskopen, f. d. Stadsrådet m. m. Doktor L. A. Anjou och Stiftets Consistorium.
Sedan I d. 30 September 1869 afgifvit infordradt utlåtande, haha Vi låtit detta ärende oss föredragas och dervid funnit godt i nåder förordna:
att Biskopen i Wisby stift fortfarande skall åtnjuta
1:o de honom anslagna hemmansräntor af 38 93/16 mant. inom Nährs, Lau, Ahlskogs, Lye, Garde och Etelhems socknar af Gotlands södra fögderi, utgörande tillsammans 927 kubikfot 7,66 kannor spanmål, hälften råg och hälften korn, 14 centner 19,, skålpund smör, 18 centner 39,6 6 skålpund fläsk samt 398 riksdaler 38 öre; och
2:o kyrkoherdelönen i Wisby stads- samt norra och södra landsförsamlingars pastorat;
att Biskopen skall, såsom fyllnad uti den genom Vårt och Rikets Ständers beslut för honom bestämda lön 10,000 riksdaler, årligen uppbära ett belopp af fyra tusen riksdaler, att af Vårt och Rikets Statskontor från Biskopslöneregleringsfonden qvartalsvis utbetalas;
att Lärbro och Hellvigs församlingars postorat skall upphöra att vara Biskopens prebende; egande Consistorium att ofördröjligen gå i författning om tillsättande af kyrkoherdebeställningen i detta pastorat; samt
att den till Biskopen hittills af stiftets landsförsamlingar under namn af visitationspenningar utgående afgift skall upphöra.
Meddelande Eder detta till kännedom och vederbörandes förständigande, låta Vi Nådiga skrifrelser i ämnet till Consistorium i Wisby samt Vårt och Rikets Statskontor utgå; och Vi befalle etc.
Stockholms Slott den 10 Oktober 1873.
OSCAR.
G. Wennerberg.

Till kammar-Kollegium ang. löneregleringen för Biskopen i Wisby stift.
Vidimeras ex officio.
Lars Hasselgren.
Wisby Landskontor d. 29 Dec. 1873.
RUD. HORN.
Johan Gardell.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Januari 1874
N:r 3

Hjorten på Gotland.

En jagtsägen från förra tider af S…
Halloh! det skallar genom skogen
Och falken dristig, hunden trogen
Forfölja rofvet. I galopp
En jägarskara svängar opp.
Axel (af E. Tegnér).

I gamla dagar var Gutarnas ö ett rikt jagtland. Flocktals solade sig kutarna (hafssjälarne) på sina behagliga hvilstenar vid alla stränder sedan de gjort sig ett godt mål; flyttfoglarna, som i skaror af tusental från sin luftiga stråt varsnat midt i hafvet den grönskande ön, slogo susande ned i vikarna och på de lugna landualtnen eller i den täta vassen för att andas ut efter den långa färden, hvarefter brudsången au-stämdes i vexlande ljud och dunsängarna tillreddes för ägg och ungar; och ett fullrikt djurlif, fast af få arter, rörde sig uti lundarnas hägn samt i den tätt bevuxna buskmarken. Ty landets barrskog af tall och gran stod då orörd, hög och tät af väldiga timmerträd, såsom norrut Fors-viden, i öster Trull-halsar samt här och hvar i midtlandet Laikunga- och Låista-hajd, äfvensom Gyllaui och Brajd-floar, m. fl.; och löfskogen utaf asp, sälj, alm, ask och (endast på Fårö) al, men mest af ek och björk, oftast med vacker underskog at hassel och vide, herrskade i hela socknar och det i nästan sammanhängande bestånd allt norr ifrån Bäl och Stenkyrka genom hela landet ända till Klinte i sydvest, eller en sträcka af flera mil, hvarefter han i spridda lundar, i söder om det tvärt öfver landet gående barrskogsbältet, åter utbredde sig allt från Ardre, Etelhem och Eista ut åt öns sydligaste egnd. Sålunda var i forna dagar tingens danad ännu orubbad, skogarna gåfvo svalka åt fälten och drogs till sig himmelens moln, som göto välsignade regnskurar ned öfver åkrarna, och de bräddfulla myrarna fyllde med sitt flöde tusende källor. Då var Gotland med sina skogar, lundar och vatten mycket vackrare än i vår tid, di värnlausa (djuren) hade hus allestädes och folket, de forntrogne Gutarne kunde, enligt det nordiska lynnet, också då lefva, nemligen af fiske, jagt vid stränderna och på hafsisen samt medelst inskränkt hushållning, men utan skuldsättning, af det som ett måttligt skogsbygge, boskapen och åkern kunde gif va; m. e. o. det var i den gamla enfaldiga tiden, innan cirkelsågen rifvit ned skogen samt all jord och alla myrland skulle bära potatis samt klöfver och hvete, då folket väl ej hade så mycket pengar som nu och ej visste af hvarken bränvin, läseri eller Amerika, — men lefde ett tarfligt och i många fall förnöjsammare lif än som nu i all enfald, då man efter dagsmödorna, och isynnerhet; när det gällde ating (gästabud) eller andra ”tillfällen”, i gladt sällskap inom bide-laget (umgängskretsen), — lätt tog sig ett kok fisk i träsket eller ej just långt från stuguväggen, knallade ned sin jösse, njöt Guds gåfvor med glada hjertan samt förlustade sig derefter med oskyldiga lekar.
Ja, Gotland var den tiden ett trefligt jagtland, hvilket det alltid kunde vara, emedan de skadligaste rotdjuren ej finnas här; och dessutom var det folksed och ansågs såsom synd att lajta ägg eller plundra vildfogelns bon. Också fauns det då karlar, — visserligen ej några mästare i den högre ekonomien, det är sant — som ansågo jagteve idrott såsom lifvets ädlaste krydda: när orren slog i topp och kuttrade solspelet, då ett vackert dref klingade i skogen en skön morgonstund i Sept. eller när räfven sträckte friskt ut på lagom sporrsnö, allt detta var för desse Ullers söner det herrligaste i de framfarna dagarna af flintlåsens vördnadsvärda tidskifte, då tappen af harull städse prydde fängpannan! Bland hedersmännen af de många gammaldags jagtvännerna må här blott nämnas den ridderlige kapten Lindeberg, hvilken var en utmärkt harjägare och som på gamla dagar, sedan hans ypperliga hundar fått godt sök, satte sig på en stubbe i skogen, hörde på ”musiken” och rökte sin pipa i godt mak tills jösse efter ett par vackra hugter kom dansande i närheten då bössan flög till kinden och det vardt knall och fall; den ädle öfversten och riddaren Joh. Norby (härstädes född 1754 och skjuten 1807), som här under de korta fredsåren den tiden mången gång med sin pomerska jägare och de förträffligaste hundar höll storjagter i fäderneöns lundar; vidare den gamle krigsbussen, klockaren i Fleringe, Johan Lindal (död 1848), hvilken såsom han sade, ”sett staten” eller luktat krutrök 88 och som i all sin tid äfven utom jagten städse bar gevär eller åtminstone jagtväska, efter det i alla fall, tyckte han, såg militäriskt ut; dennes embetsbroder den långe klockarn Göran Lindilöf, som sköt för kyrkoherden mag. Mich. Kolmodin i Eista, (sjelf jägare, död 1805) och uppstoppade alla foglar inom Gotland, hvilka slutligen funnos i hans förmans fullständiga och dyrbara samling, samt i senare tider hjelpte till att mota harflocken på St. Karlsö fram genom det trånga bergspasset, hvarest prostfar, med flera laddade bössor liggande i rad, väntade och i förbifarten brassade på de snabbfotade jössarna ; ändtligen den dråplige, stortalige och lustige länsman Nils Hansten i Lummelunds ting (död 1797), utom hvilken det på det hållet omöjligt kunde bli någon treflig jagt af och efter hvilkens anförande under en storjagt på Fors-viden jagtsällskap en gång på pvällen samlades i den för sin omfattande gästfrihet vida beryktade Stenkyrka prestgård, då de trötte jägarna, för att ådagalägga sin rätt till en väl behäflig jagt-sup, in för det förvånade prostfolket på stugugolfvet upptornade en hög af trettionio harar! Och slutligen må då påminnas om all-verldsens-bruttebonden (bröllopps-hedersmarskalken), den gamle evighets-studenten Hindrik Kölder, (född 1770 död 1850), en starkbygd och godmodig man från ordna tider, hyilken för lifvet endast och allenast var och blef jägare samt i skogarna uti engden af Fole och Heinum samt slutligen i Sanda och Eskelhem länge uppträdde i vacker jagtståt, vid utfärden ej sällan till häst, omgifven af sitt skallande koppel, och som, med pipsnuggan och larame-dysten (jagt-pluntan) i väskan, — hvarur man ”söp efter tumme”, då jagtkamraterna voro flere och förrådet knappt sedan proppen ”olyckligtvis fallit ur” —, ännu vid sina sjuttio år var en lika outtröttlig skogslöpare, som angenäm sällskapsbroder genom det bästa skyttelynne och de dråpligaste historier, hvarmed han ständigt kryddade de korta hvilostunderna på en stubbe under de hundra harjag-tema, hvarefter han, en den strängaste iakttagare af alla gamla jagtbruk, aldrig underlät t. ex. att fullt jägaresnits sigt öppna haren (livilket stundom skedde blott med en sticka), o. s. v.: och olycklig för H. K. var den unge jägare, som glömde att sist pryda jösses tomta mage med ene-stilkon (-sticken) samt att, ehuru han skrattade åt det, träda offrets bakbek på kom, på det att ej skogs=nua en annan gång skulle göra skytten något spratt ! Afvenså dennes yngste bror, den treflige kapten Fredrik Kölder, som också var en flitig jägare, men om hear mest lysande jagtidrott först här längre ned närmare skall berättas. Men bland dessa skogen sonnskylldige söner, som redan af-tågat till ”de eviga jagttnarkerna”, kande nämnas flera, men främst bland dem den utmärkte jägaren kapten J. Bolin (död 1871), som åtminstone sju gånger var segerskykt på vårt jägare-gilles skjutbana och byars lod sällan felade; hvilket allt, likasom mycket annat oförgätigt rLf skogens sagor, säkert ännu ofta framträden i Öns nu yppersta jägare af landets barn Fred. Hägg och 0. Laurin, som väl aldrigiörgäta t. ex. de glada snart jagterna på Närsholm de forna rika beckasin-skördarne på myrarna och isynnerhet do öfver all beskrifning trefliga utflygterna i bästa sällskap till Karlsöarna, då tamfen och andra bergfoglar under susande fart hetsades med skott på skott o. s. v.

Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1