Anteckningar för Gotlands Allehanda af A. T. S.
Långe fortfor den gamla slentrianen vid undervisningen, men på 1800-talet började en friskare vind blåsa in öfver folkundervisningens område. Upplyste, fosterlandsälskande män och qvinnor insågo att folkets barn behöfde lära något mera än blott innanläsning, katekes och psalmsång. När de olyckliga krig, som bragt fosterlandet till branten af dess undergång, slutade 1810, började äfven på Gotland skolor inrättas i ändamål att meddela fullständigare undervisning än den mom de gamla katekesskolorna erbjödo, men det var icke staten, icke kommunerna, utan enskilda personer och sällskap som inrättade dem.
Det år 1814 stiftade sällskapet D. B. V. i Visby, som verkat så ädelt och välsignelserikt, tog redan följande året första steget på den hedrande bana, hvarpå den allt sedan framgått. På förslag af en ntaf ledamöterne, Georg Herlitz, då stadskaplan i Visby, sedan kyrkoherde i Fole (f. 1782, d. 1829), inrättade sällskapet år 1815 en friskola för fattiga gossar. Inrättningen var ringa till en början och endast afsedd för 10 till 12 gossar, men snart växte den till och kunde mottaga allt flere, tille slutligen antalet uppgick till 120-130. D. B. V:s friskolan ägde bestånd i nära ett tredjedels sekel tills den 1848 aflöstes af folkskolan. Den biet ett frö till Inrättande af flere skolor i staden och på landsbygden.
Borgerskapets söndagsskola stiftades 1819, Fruntimmerssamfundets slöjdskola 1823 och följande året en Växelundervisnings skola, hvars förste lärare var Per Vallgren, då stadskaplanens adjunkt, sedan kyrkoherde i Ejsta och kontrakteprost. Samtliga dessa skolor voro i Visby, men äfven här och der på landsbygden uppstodo Växelundervisningsskolor, der barnen fingo en fullständigare undervisning än den, som meddelades i de gamla klockareskolorna och de blefvo flitigt besökta samt godo, nå långt utrymmet medgaf, öppna ej blott för barnen inom den kommun, der skolan fans, utan och för barn från andra socknar. Den rike Visby-köpmannen Gazalins, född vid Gåsemora på Fårön, stiftade 2 friskolor, en på Fårön, den andra i Tingstäde, der han ägde egendomen Furubjers. Lärarna vid dessa skolor skulle vara prester; årliga lönen var 300 kronor.
Rayalinska skolan i Roma och den Mainska i Barlingbo blefvo inrättade ungefärligen i slutet af 1820 eller början af 1830 talet. Fredriks skola på Slite stiftades 1837 af Prosten Fredrik Stuzenbecher i Othem och Handlanden på Slite Nils Eneqvist Larsson. Lärarens lön var 200 kronor. Skolan ägde bestånd tills den blef upplöst af folkskolan. Uti Sanda sockenkola infördes växolundervisning på 1830-talet af dåvarande läraren Jakob Rosvall, klockare i Sanda.
Uti dessa skolor, med undantag af fruntimmerssamfundets slöjdskola, bedrefs undervisningen efter Lankastermetoden, som då var ny i våra trakter och stod i all sin glans med monitörer, lexläsning och tempo samt ansågs nära nog som ett non plus ultra i undervisningsväg. Den är en utdömd och obehöflig i folkskolorna, sedan dessa uti småskolorna fått ett underlag, som befriar dem från nybörjarna och stafningskiasserna; men db, med det ringa antal lärarekrafter skolorna ägde och det stora antal lärjungar, stundom uppgående till 60-80 och deratöfver, som alla af en enda lärare skulle undervisas, hållas i ordning och vänjas vid diciplin, var den ganska nyttig, ja oumbärlig. Med sin stränga metodik, som gjorde den till ett slags pedagogisk mekanik, med sitt underbefäl (monitörerne) och sina högljudda läsidfningar, tvang den barnen till sträng ordning och lydnad samt att endast fästa uppmärksamhet vid sin egen cirkels öfningar utan att låta störa sig af de andra cirklarnas. Den bibehölls ock uti folkskolorna tills på 1870-talet småskolorna gjorde den obshöllig. Når de äldre skollärareseminarierna inrättades, var iuhämtandet af Ian-kastor metoden en icke ringa del af de praktiska öfningar, som seminarieleverna skulle genomgå. Åtminstone var förhållandet sådant vid Visby seminarium, der eleverna i 2 eller 3 termiter mätte i tar och ordning vissa dagar i veckan inställa sig i D. B. V:s Friskola för att undervisa och Genstgöra först såsom klass-monitörer, sedan såsom jourhafvande lärare under uppsigt af ordinarie läraren, magister Ringbom. Det var en kurs, som var besvärlig, men ganska nyttig. Man fick lära sig att handskas med 130 ystra Vis-bypiltar, hvaribland ock kande finnas 15 till 16 beige ynglingar*). Ville man af dem vinna aktning och tillgifvenhet fick man iakttaga hvad en af seminarilärarne, en erfaren skolman, van att braka kraftfulla uttryck, yttrade till oss: »Varan uppmärksamme på huru I betén eder i skolrummet. Glömmen icke att innan I hunnit taga tre steg i salen hafva pojkant dömt Eder och sins emellan afgjort hvad Ni går för. Der dugde sannerligen icke hvarken att vara klemig och blöt eller öfversittare, tyrann och dumdryg.
Blott 20 år fick — till Gotlands stora gagn — Visby Seminarium verka för folknudervisningens ädla sak. Det inrättades 1843 och blef indraget 1864. Heder och tack vare alla dess goda, redlige Lärare — främst desa högt förtjente föreståndare, Lektor Herman Johan Karl Cramér samt minnet af de hädangånge Säve, Ringbom, Kyrkander, Laurin och Wessman!
Sedan 1842 års Folkskolestadga utkommit, började på 1840-talet skolhus uppföras i alla pastorat på Gotland, i början vanligast blott ett för hela pastoratet; men småningom kom man till insigt om att hvarje socken behöfde sin särskilda skola och att en lärare hade nog med att sköta dess skolungdom. Så delades då de stora skoldistrikten i mindre och på ett och annat ställe hafva 2 distrikt uppstått i en socken. På 1870-talet började derjämte småskolor inrättas och en folkhögskola för Gotland kom till stånd. Sedan nu äfven lärarnas löner förbättrats och en pensionsinrättning för folkskollärarna af staten och kommunerna gemensamt bekostas, kan med allt skäl sägas att mycket ja ganska mycket gjorts för folkundervisningen i vår tid och folkskollärarna kunna nu med gladt mod arbeta i sitt kall.
Folkekoleinspektörsbefattningen inrättades 1861. Förste skolinspektör var Konsistorienotarien Doktor H. P. Gustafsson, som innehade inspektorstet till sin död 1869, då han till efterträdare fick Läroverksadjunkten Doktor Oskar Rosman, som, liksom företrädaren, kraftigt och nitiskt verkade för folktundervisningen till 1886, då stiftet delades i 2 inspektörsdistrikt.
År 1862 hölls första allmänna stiftsmötet med Gotlands folkskollärare uti Visby i Augusti. Då bildades skollärareföreningarne, en i hvarje trading. År 1864 voro folkskollärarns under 2 veckors tid samlade i Visby i och för vapenöfningar.
Vår tids folkundervisning behöfver icke skildras här, den är öppen för allas ögon. De förutstäende anteckningarna kunna gifva tillfälle att jämföra den med forna tiders. Det är de forna skolorna som trampat väg för oss och på sin tid verkat, efter sin förmåga, till kristendom, upplysning och sedlighet. Må vi, på samma gång vi erkänna detta, glädja oss ärver nutidens, hoppas deras vidare utveckling, hoppas att de må arbeta i ljusets, sanningens, kristendomens tjenst.
*) Så var åtminstone förhållandet i slutet af höstterminen 1846, då antecknaren med full ansvarighet skötte skolan en vecka och derigenom befriades från att tjenstgöra som monitör. Skolan besöktes då af ynglingar, som under sommaren farit till sjös och inglunda voro buskablyg.
Gotlands Allehanda
Måndagen 17 December 1888
N:r 101
