KARL v. FEILITZEN.
MAGN. LARSSON.
D. A. MALMROS.
I morgon sammanträder härstädes Svenska Mosskulturförsningen till sitt sjette allmänna sommarmöte. Hit samlas då mossodlare från svart sagdt alla dalar af vårt land för att öfverlägga om gemensamma angelägenheter, utbyta erfarenhetsrön samt för att studera våra gotländska myrmarker, hvilka intaga ett högt rum bland de svenska mossarne.
Svenska Mosskulturföreningen, som har till uppgift att på verksammaste sätt sprida kunskap om och göra folk intresserade för icke blott sjelfva uppodlingen och skötseln at myr, utan äfven för mossjordens industriella anväddning, är af mycket ungt datum. Men sällan har väl en förening gått med sådana jättesteg framåt som Svenska Mosskulturföreningen, hvilket torde bättre än något annat visa, att den hade en plats att fylla, att dess verksamhet gått ut öfver ett område, der mycket funnits och ännu finnes att göra.
Det torde med fog kunna sägas, att själen i Svenska Mosskultorföreningen varit och fortfarande är föreståndaren för Jönköpings kemiska anstalt direktör Karl von Feilitzen), liksom han ock är dess upphofsman och stiftare. Direktör von Foilitzen, som 1886 med statsanslag reste i Tyskland för att studera mossodlingen, för hvilken han alltid hyst intresse, såg der, hvilka förvånanvärda framsteg densa kultur tagit, sedan man fick tillgång på de konstgjorda gödningämnena, och det bragte honom så småningom på den tanken, att äfven i Sverige borde mossodlingen drifvas mera rationelt och planmässigt än på de flesta ställen var fallet, och såsom ett verksamt medel härtill insåg ban snart vore bildandbt af en Mosskulturförening. Tanken härpå kastades fram vid hemkomsten från Tyskland och föll i god jord. Likväl hade man då ingen tanke på en utsträckping af föreningen sådan den nu tagit. Det var på hösten 1886 vid Rogberga landtmannaförenings sammanträde, som förslaget om bildandet af en mosskulturförening först framkom och antogs. Senare beslöts på förslag af grefve K. Posse, att föreningen skulle omfatta södra och mellersta Sverige. Föreningen arbetade nu ett år endast med egna medel, utvecklade sig och vann terräng. På sommaren 1887 hade den vunnit en sådan styrka, att man vid det då hållna mötet i Räppe, efter förslag af brukspatron Benedicks på Gysinge, beslöt att utsträcka förenisgen öfver hela Sverige. Från detta år är det som Svenska mosskulturföreningen kan räkna begynnelsen af sin fosterländska verksamhet i den omfattning, hvari den nu bedrifves. Föreningen behöfde snart ej längre vara hänvisad till egna, mera blygsamma tillgångar. På gjord framställning beviljades henne understöd af landsting och hushållningssällskap och staten följde efter, och började så med ifver och nit det arbete, som redan nu burit så rika frukter. Visserligen är det sant, att äfven före mosskulturföreningens stiftande mången jordbiukare på ett ratiorelt sätt odlade sina mossar, men detta var dock enstaka fall. Mossarne och myrarne hade råkat i missaktning, man hade ingen egentlig kaoskap om sättet för gödslingen, hade iogen erfarenhet om hvilka växter som bäst lämpade sig o. s. v. Man hade nog här och der tillgång på erfarenheter från de stora mossodlarländerna Tyskland och Holland. Men förhållandena der och i Sverige äro icke lika. Hvad som lämpade sig der, kanske icke dugde i Sverige. För att nu kuona sprida alla för en svensk mosskultur nödiga kunskaper var det som föreningen, som sagdt, bildades. Och den gick med allvar och sträng vetenskaplighet till sitt arbete. Man ansåg att föga skäl vore, att enskilda jordbrukare ktoge sig att sjelfva experimentera i myrodlingsväg. Resultaten deraf skulle säkert icke blifva allt för stora. Derför åtog sig föreningen genast denna för Mosskulturföreniovgen så vigtiga angelägenhet. Dels odlade man på försök i Vagnerska kärl och jordparceller, dels skaffade man sig egna försöksfält. Så äger föreniogen i närvarande stund ett fält om 1 hektar hos hof marskalken Strokirch å Strömsberg, ett om 17 hektarer hos brukspatron Spånberg å Flahult, båda i Jönköpingslän. Dessa fösökelsefält odlas och skötas af Mosskulturföreningea sjelf. Dossutom öfvervakar föreningen vissa försökelsefält inom de län, från hvilka föreningen åtojuter anslag. Som bekant fianas inom detta län sådana försöksfält på myrarne under Skäggs och Bläsnungs i Veskinde, Kyrkebys i Etelhem och Isums i Atlingbo. Dossutom företager föreningen kemiska cch fysikaliska undersökningar af såväl olika mossjordsprof som växtarter för att få ledning för den mest rationella gödsling på olika mossar och för olika växtslag. Rasultaten af föreningens måagsidiga verksamhet offentliggöras sedan j dess särdeles förtjenstfolla tidskrift. Föreningen har också i sin tjenst en kulturingeniör, hvilken företager inspsktionsresor till försöksfälten. Denne kulturingeniör kan också reqvireras af enskilde myrodlare, kvilka, omde tillhöra ett län, hvarifrån anslag utgår till föreningen, endast hafva att. betala dagtraktamente, då förenivgen bestrider resekostnaderna. Svenska mosskullturföreningen har årligen tvänne mötev: ett i nov: i Jönköping för val och behandling af löpande ärenden och ett på sommaren, hvilket alltid är åtföljdt af någon exkursion till en eller annan märkligare mossodlingsplats. Så hölls år 1888 föreningens möte i Eslöf med utflykt till Rönneholm, år 1889 i Skara med utflykt till Hornborgasjön; år 1890 i Örebro, då Qvismaredalens sänkning besöktes. I fjor ägde föreningens möte rum i Göteborg, der den sedvanliga exkursionen hade utbytts mot en synnerligen vacker utställning. Per Arvid Säve säger i slutet af sin förträffliga skrift »Åkerns sagor»: Omsider började man inse, att den gamla, ofta höglända jorden var för sädesbörd den magraste, men att! vida starkare odlingsjord fans i den vidlyftiga ängs- och hagmark, som ligger på sluttvirgen ned mot öns stora myrar; ja, att deras »myrlaggar» lätt kunde blifva vackra skördefält. Och ändtligen insågo några klarsynte män med allt större säkerhet, att dessa vidsträckta myrar dock voro Gotlands dyrbaraste tillgångar för en utvidgad odling af säd och isynnerhat foderväxter, hvarför de visserligen borde utdikas, äfven derför att de hindrade vattenflödet från de gamla åkerfälten». År 1818 vardt; efter hemställan af hushållningssällskapet, engelsmannen Georg Steffens hitkallad för att på kronans bekostnad undersöka Gotlands myrar samt uppgöra förslag till deras torrläggning och appodlande. Följande år mätte och afvägde Steffens sjuttioen särskilda myrar, innehållande en vidd af nära 50 tusen tunnland. Sedermera sdkte hushållningssällskapet 1821 allmänt understöd för vattenaftappning samt både E. J. Grubb och G. Kolmodin banklån för myrodlingar. Ehuru åter 1839 för samma ändamål statslån söktes, förfelades myrodlingarna i allmänhet derigenom att myrarna voro skiftade på en hel mängd enskilda hemman, hvilkas delägare icke kunde förmås i förening verkställa kanalutgräfningarna. Don förste som grep sig på allvar an med myrodling. på Gotland var handl. Edvard Israel Grobb. År 1820 började han odlingen af Kejlungs myr (400 tnld). Dock var myren af sämre beskaffonhet så att den bar föga i längden. Grubb försökte sig sedan på den ena myren efter den andra, utan att dock komma till pågot varaktigare resultat. År 1844 utdikade den driftige prosten P. Vallgren Burge myr i Ejsta. Vil samma tid delades. och odlades Kyrkemyr i Atlingbo m. fl. År 1845 bildades af konsul L. N. Eneqvist, grosshandlare Lars Johan Hierta, stadsmäklaren J. Holm och landssekrete: raren L. Hambraens det Gotländska myrbolaget, i syfte att utdika och odla åtskilliga af Gotlands större myrar. Snart började de med all kraft det storartade företaget (som omfattade icke mindre än Elinghemsmyr af omkring 2,300 tunnland; Martebo-myr af tillsammans 10,000, Ronemyr af 2,000, Alva-myr af 2,000 och en del af Åkelösa-myr af omkring 800 tunnland) först medels inköp af flera hemman, samt sedan sjelfva myrarbetet eller gräfnidg af kanaler, diken m. m., bergsprängning, vattvetts afledande, omsider vallarnas odling medels hackning och bränving samt ändtligen uppbyggande af nödiga hus och ladugårdar o. s. v., allt med ofantliga kostnader, hvarefter man hoppades vinna skördar af foderväxter, hvitbetor, rofvör, raps och säd, samt bäjersk humle på bolagets hemmansdelar af gammal fast jord, utom outtömliga tillgångar af bästa bränntorf. Men snart uppstodo ganska många hinder både i företagets flerfaldiga egna svårigheter, som ock uti att kunna anställa skickliga arbetsförmän, hvarutom innan kort uppkom ett starkt motstånd af menige man, hvilka, nöjde med hvad deras myrar redan gåfvo i foder, fisk och jagtbyte, sågo med sneda ögon de obudne herrarnas intrång inom deras gamla råmärkes. Allt detta hindrade och förlamade företaget, som så småningom alldeles föll sönder och afstannade. Bland dem, som det gotländska myrbolaget anstälde i sin tjenst, var äfven den nuvarande ägaren af Ihre i Hangvar, godsägaren Didrik Adolf Malmros), hvilken sålunda är en af de få qvarlefvande bland Gotlands första myrodlare. År 1851 ankom han till Gotland såsom inspektor vid myrbolagets egendomar i socknarne kring Martebo myr. Han stannade i bolagets tjenst till år 1857, under hvilka år han på den tideng sätt odlade myr vid Mörrby i Lokrume, Binge och Lund i Martebo, Tjuls i Lummelunda m. fl. ställen. Då bolaget, såsom nämdt, så småningom började falla sönder, lemnade Malmros sin tjenst hos detsamma och inköpte egendomen Stenstugu i Stenkyrka der han forsatte med sia mossodling till år 1860, då han inköpte Ihre i Hangvar, hvilken egendom hav ännu innehar. Under flere år låg myrodlingen på Ihre nere. Det gamla sättet att odla myr visade sig icke rationelt. Så småningom började dock de konstgjorda gödningsämnena komma på tal och nu började hr Malmros att med tillhjelp af dessa efter nya metoder experimentera i mosskultur och efter hand kom han under fund med bur han härvidlag skulle gå tillväga. Från 1886 daterar sig egentligen den nyare mosskulturen å Ihre och hr Malmros har der upppått utmärkta resultat, något fom han hade tillfälle att för intresserade visa vid ett besök å egendomen, som gjordes 1890, då man egentligem för första gången på Gotland fick tillfälle att se, hvartill. våra myrmarker egentligen duga. Sedermera har hr M. inköpt 336 tunnland af Åkelösa myr, der han tills dato hunnit dika 160 tunnland och plöja ett 50 tal. I sammanhang med myrodlingarne på Ihre må omtalas en fullt sanningsenlig anekdot. Hr Malmros besökte år 1890 tillsammans med hr Mag.us Larsson, Skäggs i Veskinde; moskulturmötet i Örebro. Han redogjorde dervid för resultaten af sina odlingar på Ihre samt medförde växtprof derifrån. Hvad han der hade att omförmäla, väckte icke ringa misstro, och då vid beskrifningen af de på myrjorden erhållna växterna hr Larsson förevisade ett ärtstånd af förvånansvärd längd, hviskades från mer än ett håll: Det är be stämdt :skarfvadt. Det var. dock lätt att visa, att så icke var förhållandet och misstron måste lemna rum för förvåning, då från andra sakkunniga håll bekräftades hr M:s utsagor. Herr Malmros kan sålunda på grund af sitt arbate i den gotländska myrodlingen betraktas som en representant både för dess första och dess nutida skede. Ännu en gotländsk myrodlares porträtt pryder Gotlands Allehandas nummer för i dag. Det är br Magnus Larsson), Skäggs i Veskinde. Han tillhör uteslutande 80 talets myrodlingshistoria.
Sedan såsom förnt nämts det stora Got ländska myrodlingsbolaget på 1860-talet stupat, inträdde en period af förfall.
Myrarne ansågos allmänt mer eller mindre värdelösa och de få odlingsförsöken här och der gåtfvo alltid ett tvifvelaktigt resultat.
Så nådde talet om de artificiela gödningsämnena våra bygder om att dessa skulle vara i stånd göra myrgjorden fruktbärande.
Hushållningssällskapet, som aldrig släpt frågan ur sigte, gjorde stora uppoffringar för vattenafledningar och upprättande af odlingsplaner, som dock till större delen aldrig fullföljdes. År 1887 anslog landstinget 300 kronor till spridda odlingsförsök, som i hög grad bidrog att häfva den hos allmänheten rådande misstron mot myrarne. Enskilda lyckade odlingsförsök, icke minst på hr L:s egendom Skäggs, bidrogo äfven att bekämpa fördomen.
Den mäktigaste bundsförvandten uppstod äfven vid samma tid gonom Mosskulturföreningens stiftande. Påverkningarne af detta sällskap har varit så afgörande för den Gotländska myrodlingen, att vi med full tillförsigt kunna hoppas en snabb och lycklig framgång.
Vetenskapen har nu påv:sat de Gotl. myrarnes höga odlingsvärde och de nu öfver hela ön pågående, både allmänna och enskilda odlingsförsöken, hafva äfven tydligen ådagalagt detsamma.
Vid landtbruks akademiens experimentalfält äro sedan flare år tillbaka vidlyftiga odlingsförsök på Gotl. myrjord verkstälda (särskildt i jordmån från Skäggs), som alla antyda att Gotland i sina- myrar äger en stor källa till välstånd och rikedom.
På grund af alla dessa påtryckningar är myrodlingsfrågan på Gotl. allt mer och mer allmänt omfattad och har på de allra senaste åren gjort ansats till jättesteg.
I denna utveckling har hr Magnus Larsson en icke ringa del. Både genom de försök med myrodling, som han såväl för egen del som för hushållningasällskapet och mosskulturföreningens räkning utfört och icke minst genom talrika offentliggjorda uppsatser i hithörande ämnen har han under de senare åren alltjämt sökt väcka intresset för uppodlingen af Gotlands myrar.
Ett ännu r:kare tillfälle att fortsätta de sålunda på Skäggs påbegynta myrodlingarne, kommer inom en snar framtid att gifvas, sedan aktiebolaget Martebo myr inköpt och börjat afdika Gotlands största myr, i hvilken possession Skäggs kommer att bilda hufvudblocket.
Bolaget kommer att disponera öfver en areal af omkr. 5,000 tld, deraf omkr. 3,000 td konna läggas under plog. Som nämdt, har det sin hufvudsakliga verksamhet för lagd till Skäggs, men bedriver äfven odlingsarbeten i Lummelunda och Tingstäde socknar.
Martebo myr, som sålunda utgör målet för en hastig odling, omfattar mer än 7,000 tannland. Den torrlades delvis redan på 1860 talet och odlades äfven till en ringa del, men då ingen vårdade sig om diken och kanaler, blefvo defsa snart iogenfallna och odliogen afstannade helt och hållet. Först på aldra sista tiden ha Verkinde sockens andel, 1,200 tld., blifvit odlad och gifv:t högst tillfredsställande resultat, oaktadt den till stor del ofta öfversvämmas. Vattenaflelningsarbetet är ou redan sistl. vår i full gång och man hoppas inom 2 år ha detta fallbordadt. Detta arbete är beräknadt kosta 13 kr. per tunnland.
Myren är till hela sin utsträckaiog af likartad beskaffonbet och så fast att den sommårtiden öfverallt är körbar.
De kemiska undersökningarne visa ovanligt hög qväfvehalt och tillräckligt med kalk.
Dytorfvens mäktighet varierar från 1 till 10 fot och hvilar på ett underlag af lera eller bleke.
För närvarande afser bolaget att in skränka odlingen till raps, hvete och korn i fyraårigt omlopp, men då anstälda försök visa, att sockerbetan går väl till och lemnar hög sockerhalt, torde en utsträckt betodling i framtiden kunna genomföras.
Bolaget afser äfven att genom ett system af spårvägar underlätta myrens kultivering.
Otvifvelaktigt skall från denoa trakt med. sina vidsträckta myrfält, sina mångdubbelt större, rika, nu vattenskadade högmarksjordar, i en nära framtid komma att utgå en ledande rörelse för Gotlands hela myrkultur.
*) Karl Henrik Jobst von Feililzen, Svenska Mosskulturföreningens v. ordförards, är född 1840 i Östergötland, aflade 1864 bergsexamen i Upsala; sedan 1885 föreståndare för Jönköpings kemiska anstalt.
**) Didrik Adolf Malmros är född i Skåne 1828, inflyttade till Gotland 1851 såsom inspektor hos Gotländska myrbolaget. Äger sedan 1860 egendomen Ihre i Hangvar.
***) Magnus Larsson är född 1834 på Dal, inflyttade år 1867 till Gotland som inspektor å Klintebys egendom i Klinte. År 1881 inköpte han egeadomen Skäggs i Veskinde, Är korresponderande ledamot af landtbruksakademien.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juli 1892
N:r 105