Etikett: Dalhem

Dalhems socken ligger i inlandet på östra delen av Gotland.
Gårdsnamn: Anderbåtels, Binge, Björkhage, Burge, Busarve, Dune, Dunegårde, Gandarve, Granskogs, Grinder, Hallfose, Hallvide, Harstäde, Hässelby, Kaungs, Malms, Munkebos, Nygårds, Nykvie, Näsungs, Prästgården, Räkarve, Siggur, Slitegårds, Suderbys, Suderbys-Stenstugu, Vidunge, Vidunge-Stenstugu, Åkre.

Publicerat

Folkmängdsuppgifter

från Gotlands landsbygd 31 December 1892.

Endre: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 6 (1 m. 5 qv.), inflyttade 56 (27 m. 29 qv.), utflyttade 39 (19 m. 20 qv.), vigde 3 par, folkmängd 357, ökning 16.

Hejdeby: födda 4 (1 m. 3 qv.), döda 1 qv., inflyttade 13 (9 m. 4 qv.), utflyttade 12 (7 m, 5 qv.), vigda 1 par, folkmängd 190, ökning 4.
Pastoratets folkmängd 547.

Grötlingbo: födda 13 (6 m. 7 qv.), döda 13 (9 m. 4 qv.), inflyttade 19 (10 m. 9 qv.), utflyttade 31 (14 m. 17 gv.) vigde 7 par, folkmängd 623, minskning. 13.

Fide: födda 6 (4 m, 2 qv.), döda 5 (3 m. 2 qv.), inflyttade 9 (3 m. 6 qv.), utflyttade 9 (3 m. 6 qv.), vigde 3 par, folkmängd 319.
Pastoratets folkmängd 942.

Hafdhem: födda 15 (10 m. 5 qv.), döda 9 (5 m. 4 qv.), inflyttade 34 (19 m. 15 qv.), utflyttade 34 (18 m. 16 qv.), vigde 1 par, folkmängd 668, ökning 6.

Näs; födda 5 (1 m, 4 qv,), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 2 qv., utflyttade 18 (10 m. 8 qv.), folkmängd 390, minskning 15.
Pastoratets folkmängd 1,058.

Roma: födda 12 (10 m. 2 qv.), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 65 (28 m. 37 qv.), utflyttade 63 (27 m. 36 qv.), vigde 4 par, folkmängd 574, ökning 10.

Björke: födda 3 (2 m. 1 qv.), döda 4 (2 m, 2 qv.), inflyttade 29 (16 m. 13 qv.), utflyttade 35 (16 m. 19 qv.), folkmängd 180, minskning 7.
Pastoratets folkmängd 754.

Fardhem: födda 10 (4 m. 6 qv.), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 15 (10 m. 5 qv.), utflyttade 25 (16 m. 9 qv.), vigde 3 par, folkmängd 337, minskning 4.

Linde: födda 8 (3 m. 5 qv.), döda 2 m., inflyttade 52 (27 m. 25 qv.), utflyttade 20 (5 m, 15 qv.), vigde 6 par, folkmängd 297, ökning 38.

Löjsta: födda 5 (3 m. 2 qv.), döda 4 (1 m. 3 qv.), inflyttade 18 (9 m. 9 qv.), utflyttade 23 (8 m. 15 qv.), vigde 2 par, folkmängd 283, minskning 4.
Pastoratets folkmängd 917.

Ejsta: födda 10 (4 m, 6 qv.), döda 12 (8 m. 4 qv.), inflyttade 11 (6 m. 5 qv.), utflyttade 19 (9 m. 10 qv.), vigde 3 par, folkmängd 598, minskning 10.

Sproge: födda 6 (2 m. 4 qv.), döda 7 (4 m. 3 qv.), inflyttade 10 (6 m. 4 qv.), utflyttade 19 (8 m. 11 qv.), vigde 5 par, folkmängd 359, minskning 10.
Pastoratets folkmängd 957.

Eskelhem: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 17 (8 m. 9 qv.), inflyttade 31 (20 m, 11 qv.), utflyttade 43 (22 m. 21 qv.), vigde 6 par, folkmängd 719, minskning 23.

Tofta: födda 12 (9 m. 3 qv.), döda 12 (8 m. 4 qv.), inflyttade 28 (11 m. 17 qv.), utflyttade 39 (24 m. 15 qv.), vigde 2 par, folkmängd 708, minskning 11.
Pastoratets folkmängd 1,427.

Garda: födda 4 (3 m. 1 qv.), döda 2 m., inflyttade 21 (9 m. 12 qv.), utflyttade 31 (19 m. 12 qv.), vigde 3 par, folkmängd 456, minskning 8.

Etelhem: födda 8 (6 m. 2 qv.), döda 12 (4 m. 8 qv.), inflyttade 31 (14 m. 17 qv.), utflyttade 41 (20 m. 21 qv.), vigde 1 par, folkmängd 502, minskning 14.
Pastoratets folkmängd 958.

Kräklingbo: födda 3 (2 m. 1 qv.), döda 10 (6 m. 4 qv.), inflyttade 19 (8 m. 11 qv.), utflyttade 17 (5 m. 12 qv.), vigde 2 par, folkmängd 401, minskning 5.

Ala: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 6 (3 m. 3 qv.), inflyttade 11 (7 m. 4 qv.), utflyttade 14 (8 m. 6 qv.), folkmängd 304, minskning 4.

Anga: födda 3 (1 m. 2 qv.), döda 11 (5 m. 6 qv.), inflyttade 8 (4 m. 4 qv.), utflyttade 10 (1 m. 9 qv.), vigde 2 par, folkmängd 286, minskning 10.
Pastorats folkmängd 991.

Hörsne med Bara: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 3 (2 m, 1 qv.), inflyttade 22 (8 m. 14 qv.), utflyttade 23 (I1 m. 12 qv.), vigde 5 par, folkmängd 375, ökning 0.

Burs: födda 11 (3 m. 8 qv.), döda 22 (8 m, 14 qv.), inflyttade 47 (23 m. 24 qv.), utflyttade 44 (22 m. 22 qv.), vigde 6 par, folkmängd 798, minsknning 8.

Stånga: födda 12 (6 m. 6 qv.), döda 13 (5 m. 8 qv.), inflyttade 52 (28 m. 24 qv.), utflyttade 29 (9 m. 20 qv.), vigde 4 par, folkmängd 665, ökning 22.
Pastoratets folkmängd 1,463.

Alskog: födda 6 (2 m. 4 qv.), döda 15 (7 m. 8 qv.), inflyttade 22 (9 m. 18 qv.) utflyttade 21 (9 m. 12 qv.), vigde 3 par, folkmängd 468, minskning 8.

Lye: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 7 (1 m. 6 qv.), inflyttade 16 (8 m. 8 qv.), utflyttade 8 (5 m. 3 qv.), vigde 2 par, folkmängd 292, ökning 6.
Pastoratets folkmängd 760.

Östergarn: födda 21 (9 m. 12 qv.), döda 10 (3 m. 7 qv.), inflyttade 16 (6 m. 10 qv.), utflyttade 25 (15 m. 10 qv.), vigde 2 par, folkmängd 679, ökning 2.

Gammalgarn: födda 12 (6 m. 6 qv.), döda 12 (6 m. 6 qv.), inflyttade 7 (5 m. 2 qv.), utflyttade 11 (9 m. 2 qv.), vigde 1 par, folkmängd 472, minskning 4.

Ardre: födda 4 m., döda 8 (2 m. 6 qv.), inflyttade 13 (3 m. 10 qv.), utfyttade 16 (6 m. 10 qv). vigde 3 par, folkmängd 483, minskning 7.
Pastoratets folkmängd 1,634.

Vänge: födda 9 (4 m. 5 qv.), döda 9 (1 m. 8 qv.), inflyttade 37 (19 m. 18 qv.), utflyttade 40 (21 m. 19 qv.), vigde 4 par, folkmängd 539, minskning 3.

Buttle: födda 9 (4 m. 5 qv.), döda 4 (2 m. 2 qr.), inflyttade 17 (9 m. 8 qv.), utflyttade 17 (5 m. 12 qv.), vigde 1 par, folkmängd 349, ökning 5.

Guldrupe: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 4 (1 m. 3 qv.), inflyttade 18 (9 m. 9 qv.), utflyttade 14 (7 m, 7 qv.), folkmängd 277, ökning 6.
Pastoratets folkmängd 1,165.

Klinte: Födda 23 (16 m. 7 qv.); döda 20 (12 m. 8 qv.), utflyttade 143 (68 m. 75 qv.), inflyttade 91 (38 m. 53 qv.), vigde: 3 par, folkmängd 1,178, minskning 49.

Fröjel: födda 7 (4 m. 3 qv.), döda 17 (4 m. 13 qv.), inflyttade 29 (12 m, 17 qv), utflyttade 34 (16 m. 18 qv.), vigde 9 par, folkmängd 577, minskning 15.
Pastoratets folkmängd 1,755.

Öja: födda 17 (9 m. 8 qv.), döda 15 (7 m.
8 qv.), inflyttade 46, (24 m. 22 qv.), utflyttade 45 (20 m. 25 qv.); vigde 4 par, folkmängd 897, ökning 3.

Hamra: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 7 (2 m, 5 qv.), inflyttade 45 (24 m. 21 qv.), utflyttade 15 (9 m. 6 qv.), vigde 2 par, folkmängd 357, ökning 27.
Pastoratets folkmängd 1,254.

Stenkumla: födda 10 (5 m. 5 qv.), döda 10 (3 m. 7 qv.), inflyttade 43 (21 m. 22 qv.), utflyttade 33 (19 m. 14 qv.), vigde 4 par, folkmängd 424, ökning 10.

Träkumla: födda 2 (1 m. 1 qv.), döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 5 (1 m. 4 qv.), utflyttade 10 (8 m. 2 qv.), vigde 2 par, folkmängd 208, minskning 6.

Vesterhejde: födda 15 (7 m. 8 qv.), döda 4 (2 m, 2 qv.), inflyttade 51 (25 m. 26 qv.), utflyttade 69 (30 m. 39 qv.), vigde 2 par, folkmängd 479, minskning 7.
Pastoratets folkmängd 1,111.

Rone: födda 20 (11 m. 9 qv.), döda 19 (6 m. 13 qv.), inflyttade 87 (38 m. 49 qv.), utflyttade 82 (40 m. 42 qv.) vigde 6 par, folkmängd 1,036, ökning 6.

Eke: födda 4 (2 m, 2 qv.), döda 2 m., inflyttade 9 (4 m. 5 qv.), utflyttade 4 (3 m. 1 qv.), folkmängd 241, ökning 7.
Pastoratets folkmängd 1,277.

Lärbro: födda 24 (12 m. 12 qv.), döda 19 9 m. 10 qv.), inflyttade 91 (37 m. 54 qv), utflyttade 73 (39 m. 34 qv.), vigde 6 par, folkmängd 1,296 ökning 23.

Helvi: födda 11 (8 m. 3 qv.), döda 9 (3 m. 6 qv.), inflyttade 34 (17 m. 17 qv.) utflyttade 14 (5 m. 9 qv.), vigde 1 par, folkmängd 440, ökning 22.
Pastoratets folkmängd 1,736.

Dalhem: födda 9 (6 m. 3 qv.), döda 10 (3 m. 7 qv.), inflyttade 35 (17 m. 18 qv.), utfyttade 35 (18 m,. 17 qv.), vigde 7 par, folkmängd 487, minskning 1.

Ganthem: födda 4 (1 m. 3 qv.), döda 3 qv., inflyttade 18 (6 m. 12 qv.), utflyttade 14 (9 m. 5 qv.), vigde 2 par, folkmängd 294, ökning 5.

Halla: födda 2 qv., döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 17 (7 m. 10 qv.), utflyttade 18 (10 m. 8 qv.), vigde 1 par, folkmängd 213, minskning 2.
Pastoratets folkmängd 994.

Källunge: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 3 qv., inflyttade 32 (13 m. 19 qv.), utflyttade 30 (12 m. 18 qv.), vigde 2 par, folkmängd 248, ökning 4.

Vallstena: födda 5 (3 m. 2 qv.), döda 9 (4 m. 5 qv.), inflyttade 20 (7 m. 13 qv.), utflyttade 20 (11 m. 9 qv.), vigde 1 par, folkmängd 344, minskning 4.
Pastoratets folkmängd 592.

När: födda 13 (8 m. 10 qv.), döda 20 (9 m. 11 qv.), inflyttade 24 (18 m. 11 qv.), utflyttade 65 (34 m. 31 qv.), vigde 10 par, folkmängd 1,029, minskniog 48.

Lau: födda 6 (2 m. 4 qv.), döda 10 (5 m. 5 qv.), inflyttade 16 (8 m. 8 qv.), utflyttade 20 (10 m. 10 qv.), vigde 4 par, folkmängd 505, minskning 8.
Pastoratets folkmängd 1,584.

Follingbo: födda 12 (6 m. 6 qv.), döda 7 (2 m, qv.), inflytade 68 (37 m. 31 qv.), utflyttade 75 (42 m. 33 qv.), vigde 3 par, folkmängd 483, minskning 3 personer.

Akebäck: född 1 qv., döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 7 (3 m. 4 qv.), utflyttade 11 (6 m. 5 qv.), vigde 1 par, folkmängd 145, minskning 6 personer. Pastoratets folkmängd 628.

Hejde: födda 14 (6 m. 8 qv.), döda 9 (4 m. 5 qv.), inflyttade 35 (14 m. 21 qr.), utflyttade 43 (23 m. 20 qv.), vigde 5 par, folkmängd 603, minskning 3.

Väte födda 4 (3 m. 1 qv.), döda 11 (5 m. 6 qv.), inflyttade 29 (16 m. 13 qv.) utflyttade 20 (12 m. 8 qv.), vigde 5 par, folkmängd 582, ökning 2. Pastoratets folkmängd 1,185.

Sanda: födda 16 (10 m. 6 qv.), döda 21 (7 m. 14 qv.), inflyttade 50 (17 m. 33 qv.) utflyttade 51 (22 m. 29 qv.), vigde 4 par, folkmängd 822, minskning 6.

Mästerby: födda 5 (2 m, 3 qv.), döda 9 (3 m. 6 qv.), inflyttade 21 (13 m. 8qv.), utflyttade 28 (12 m. 16 qv.), vigde 4 par, folkmängd 381, minsknivg 11.

Vestergarn: födda 7 (6 m. 1 qv.), döda 6 (2 m. 4 qv.), inflyttade 19 (7 m. 12 qv.), utflyttade 31 (15 m. 16 qv), vigde 5 par, folkmängd 329, minskning 11. Pastoratets folkmängd 1,552.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Januari 1893
N:r 2

Publicerat

Att sockerbetsodlingens allmänna införande

är det gotländska jordbrukets närmaste stora uppgift, vinner för hvar dag allt mera erkännande; och hushållningssällskapets förvaltningsautskott har, såsom en förberedande åtgärd, uppdragit åt utsedde delegerade att göra en resa till Skåne för att basöka några pyare betsockerbruk och samråda med sakkunnige män inom orten. Resan lär — meddelas oss — komma att företagas 2 instundande December. Delegerade äro sällskapets ordförande landshöfding Poignant och två af förvaltningentskottets ledamöter öfverstelöjtnant Carlstedt och ingeniör Warfvinge, landtbruksingeniör Sylvan, landtmannaskolans föreståndare Sätervall och jordbrukare från de delar at länet, som anses företrädesvis tjenliga till betodling, rämligen från Visby stads område löjtnant Engström å Länna gård, från Vestkinde socken J. Larsson å Skäggs, från Fole riksdagsman P. Larsson, från Endre J. Larsson, Endregårda, från Barlingbo W. von Corswant å Stafva, från Dalhem O. A. Nordström, Björkhage, från Roma J. Johansson, Larsarfve, från Hogrän J. Johansson, Gervalds, från Garda kyrkoherde Sandblad, från Stånga bank direktör Åkerman, från Farihem rikedagsman Norrby, från Hemse L. Duse å Sindarfve och från Eke N. Broander.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1892
N:r 176

Publicerat

Några iakttagelser under en resa på Gotland.

Af Karl von Felitzen.
Hösten 1891 hade jag erhållit uppdrag af Svenska Mosskulturföreningens styrelse att besöka Gotland för att närmare lära känna beskaffenheten af dess myrmarker. Tiden tillät mig icke att då fullfölja denna resplan, utan i stället beslöts, att jag skulle utsträcka vistelsen på Gotland under Föreningens sommarmöte och då företaga resor till några af öns myrar.
De intryck, som erhållits under dessa resor, vill jag oförbehållsamt framställa, vara sig de äro mer eller mindre fördelaktiga, under förhoppning, att uppsatsens ändamål, som är att söka se förhållandena i deras rätta ljus, måtte göra, att ingen känner sig sårad, om äfven skuggsidor måste framhållas.
Utom Martebo, Hästnäs, Stånga och Rone myrar, hvilka besöktes under Föreningens gemensamma utflygter, har jag äfven varit vid Elingheme, Källunge, Talls, Holm, Lina, Åkelösa, Teoglinge, och Valls myrar. Under resorna har jag ätven varit i tillfälle att se någon del af Gotlands jordbruk på den fasta åkerjorden samt dess härliga naturliga ängar och hagmarker.
Gotlands natur är i flera afseenden olika fastlandets, Redan i Visby vittna de präktiga valnötsträden, att klimatet är blidare än fastlandets på samma breddgrad, och den yppiga vegetation, som utmärker en stor del af de naturliga ängarne, osaktadt dessa i allmänhet endast skördas utan att erhålla någon ersättning i växtnäringsämnen för hvad som årligen bortföres från desamma, bevisar, att jorden är af naturen ganska fruktbar på en stor del af ön.
Endast der jordmånen består af djupare gruslager, ser man några ljungbevuxna skogar, annars hafva äfven barrskogarna den vackraste gräsmatta, som till och med delvis blifver slagen, innan den avvändes såsom betesmark.
Vi vilja nu närmare ingå på jordbruksförhållandena för att tillse, ifall dessa i allmänhet vittna om att gotländingen väl tillgodogör sig alla de naturliga förmåner, som finnas på hans lättbrukade, kalkrika jord, eller om något i detta afseende finnes öfrigt att önska.
På några egendomar var på fastmarksåkrarne den rikaste gröda, Höstsäden (hvete och råg) var synnerligen vacker; kornet, som odlas i ganska stor skala, stod jämnt och frodigt, likaså ärter och lins; deremot var i allmänhet, äfvea på bättre skötta fält, hafren klenare och på måna ställen mycket under medelmåttan. Da på vallarne qvarståefide såtarne vittnade om att klöfverskörden, oaktadt väderleken varit gynsam, icke kunde jämföras med de bättre klöfverskördarne på fastlandet.
Boklagligt nog voro de ljusa förhållandena icke så allmänna som man med skäl skulle kunna hafva hoppats. Flerestädes var skörden, oaktadt jordens naturligen goda beskaffanhet, ganska medelmåttig. Jag sig stora fält, der den vackra höstrågen var ytterligt inmångd med svingel; andra, der de små axen vittnade om brist på växtnäring. Kornet var på mången egendom mycket ojämnt, med smala blad, som saknade den friska grönska, hvilket är ett tecken på en jord i växtkraft.
På många ställen var orsaken en alldeles för dålig torrläggning, och om äfven denna ofta är en följd af att kalkstenshällen ligger grundt och således dikningen blifver dyrbar, var detta dock icke alltid fallet, utan fick det nog flerestädes tillskrifvas ägarens försumlighet att icke hålla dikena tillräckligt djupt upprensade. Ena annan orsak till de sämre skördarne måste dock tillskrifvas klen gödsling. Der inga eller ock små naturliga ärgar förekomma, är åkerarealen för stor i förhållande till kreatursbesättningen, och när artificiela gödselämnen icke blifva använda, och den naturliga efpillningen ej väl tillvararatages genom användande af tillräckliga ströämnen, blifvar följden klenare skördar. D:n gotländske bonden har nämligen i allmänhet ganska liten koladugård, icke större än att han ofta för sig och sitt hushåll förbrukar all den mjölk, som vid egendomen produceras. Eno hemmansägare, som besökt slägtingar i Skåne och således blickat in i förhållandena på fastlandet, sade mig helt öppenbjertigt: »Vi gotländingar hafva icke lärt oss att försaka något; vi äta hvetebröd, förbruka sjelfva våra ladnugårdsprodukter och sälja hufvudsakligen korn», En annan som ägde 5/8 mantal förklarade, att för hans husbåll (10 personer) åtgick 12 tunnor hvete om året, 5 tunnor korn till brygd, och att all mjölk från hans 7 kor användes i hushållet. Äfven med mindre gödeling erhålles dock bättre skördar, än med samma gödsling vore möjligt att i allmänhet erhålla på fastlandet, och derför blifver mycket sällan verklig missväxt, som drifver till kraftigare ansträngningar för jordbrukets förbättrande.
Men icke endast nu omnämda missförhållanden äro orsaken till de medelmåttiga skördarne, utan äfven sättet att bruka jorden bidrager dertill. Sällan eller aldrig har jag sett så många dåligt skötta trädesbruk som på Gotland. På afstånd kunde man se ett grönt fält, der dock skörden föreföll ojämn, och då man kom närmare, var det trädan, öfvervuxen med tistel och andra ogräs.
Tillse vi nu, hvarför hafre och klöfver i allmänhet gifva sämre skördar än på fastlandet får man af dem, som närmare känna jordbruket på Gotland, höra, att hafre icke trifves och att om den äfven blifver vacker och synes lofva en god skörd, den icke kan få stå till mognad, emedan den då faller ur, så att en stor del blifver qvar på åkern. Huruvida detta är förhållandet, kan jag naturligtvis icke afgöra, men hvad jag funnit är, att på två af de försöksfält, som Svenska Mosskulturföreningen låtit anordna med olika vårsädesvarieteter, var vårhvetet och vårrågen, men isynnerhet kornet, rätt vackert, deremot voro alla de sex olika hafrevarieteterna skadade af rotmask. Att fullt låta utröna orsaken till att hafre ej tyckes trifvas, förefaller mig ganska vigtigt.
Orsaken till klena klöfverskördar kan icke vara jordens kalkhalt, ty klöfver tycker om en kalkrik jord; möjligen föreligger kalibrist, der icke jorden är klöfvertrött eller för grundt brukad och för dåligt afdikad.
De naturliga ärgarne voro flerstädes, såsom i Etelhem, Endre, Ekeby, Dalhem, Vall, m.m.
fl. socknar, verkliga lustparker med en blomsterrik gräsmatta och flera olika sorters löfträd; men nog måtte ägarne mera se nå nöjet att hafva en vacker naturlig park än på nyttan, ty de voro så igenväxta med hasselbuskar, björkar, hagtorn m. m., att genom en enkel röjning höskörden skulle kunna fördubblas. Säkerligen vore äfven skäl att åtminstone göra några försök, ifall icke öfvergödsling med fosforsyra och kali skulle kunna höja afkastningen, i eynnerhet af leguminoser, ganska väsentligt och blifva af stor ekonomisk fördel.
Insan jag lemnar fastmarksjorden, kan jag ej med tystnad förbigå, att på Gotland äfven törekommer tämligen mager sandjord, och der denna ej ligger i närheten af kusterna, hvarest det är lätt att erhålla tånggödsling, vore skäl försöka, huru Schultz-Lupitz’ system för sandjordens odling skulle utfalla.
Myrarna på Gotland väcka helt naturligt fastländingens förvåning. Der de äro oodlade förvånas han öfver att dessa lätt torrlagda — enligt landtbruksiogeniör Sylvans utsago finanes icka någon myr på Gotland, hvarest torrläggning går öfver 40 å 50 kr. pr har — och lätt odlade, kalkrika och qväfverika samt väl förmaitnade vidsträckta arealer tå ligga obegagnade, ty det sträfva starrhö, som växer på desamma, betalar sällan skördekostnaden. Der de äro ollade, förvånas han öfver att fiana de vackraste rap3-, hvete- och kornskördar på en jordmån, der på fastlandet hafre är det vanligaste sädet.
Stora arealer af Gotlands myrar kunna odlag medels plöjning, och visserligen förklara åtskilliga myrodlare, att der myrjorden till stor del består af agtorf, måste bränning ske, emedan agtorfven slldeles för långsamt undergår förmultning, men den som något sysselsatt sig med hvitmossodling, kan dock med skäl undra, om det’a är beböfligt. Endast genom jämförande kulturförsök kan svar gifvas härpå, och sådana skola af Svenska Mosskulturföreningea utföras. Det vore skada att på grundare agtorfmyrar behöfva tillgripa en odlingametod, som skulle förstöra något af det värdefulla myllagret.
Alla de de myrar, jag sett, äro af förträfflig beskaffenhet. Källunge myr tyckes visserligen vara något svårare att odla, än starrtorfmyrarne ju-t till följd af den rikliga agvegetationen, men kostnaden blifver i alla händelser ringa i förhållande till myrens odlingsvärde.
I Lina myr är ganska god slåttermad vid laggarne och närmast det vattendrag, som flyter genom myren, men i öfrigt är den beväxt med kort starr.
En stor delaf Elinghems myr är inköpt af staten och användes såsom skogemark. Jägmästare Sylvan anser deu dertill olämplig till följd af dess djup och den kostoad, som vore behoflig för att torrlägga den så grundligt, att träd ed djupa rötter der kunde trivas, hvarför han förordar myrens försäljning. Säkerligen ekulle den lemna större vinst genom odling.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 November 1892
N:r 171

Publicerat

Enär de fem år,

för hvilka den nuvarande styrelsen för Gotlands norra härads brandstodsförening är vald, tilländalöper den 31 December innevarande år, anmodas kommunalstämmo ordförandena inom norra häradet att, hvar och en för sin socken, å ordinarie kommunalstämma i nästinstundande Oktober månad utse ett sockenombud, hvilka sockenombud tingsvis sammanträda måndagen den 28 nästkommande November kl. 10 före midd., nämligen: ombuden för Endre ting å Qvie i Endre, för Dede ting å Busarfve i Roma, för Bro ting å Stenstu i Bro, för Lummalunda ting å Myrvälder i Tingstäde, för Forssa tiog å Angelbos i Lärbro, för Rute ting å Stux i Bunge, för Bäls ting å Gate i Bäl, för Lina ting i Hörsne sockenstuga, för Halla ting å Gandarfve i Dalhem och för Kräklinge ting å Kräklings i Kräklingbo, för att, på sätt § 4 i gällande brandstodsreglemente bestämmer, välja en skrifkunnig person, som för tinget skall vara ledamot i styrelsen för påföljande fem år, och erinras derjämte, att enligt åberopade paragraf, valprotokollen skola insändas till styrelsens nuvarande ordförande inom den 15 December detta år.
Källunge den 23 Augusti 1892.
På brandstodsföreningens vägnar:
C. T. BROANDER.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Oktober 1892
N:r 154

Publicerat

De ansökningar,

som af kyrkoherde Gradelius i Othem och komminister G. Hedgren i Dalhem ingifvits om tillskott ur presterskapets löneregleringsfond ha af domkapitlet tillstyrkts, för den förre med 100 och för den senare med 500 kronor.
Deremot har domkapitlet afstyrkt liknande anvsökviogar från kyrkoherdarne Köhler i Hejnum och Klintberg i Veskinde samt v. pastor Söderberg i Visby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 September 1892
N:r 149

Publicerat

Från landsbygden.

Dalhem, 12 Sept.
Sädesskörden, som öfver allt på Gotland höres vera ganska vacker, och som nu snart är afmejad, har gifvit en gavska god och riklig afkastning. Kornet, som änovu här och der står ute på fälten i stackar, tyckes gifva en god inkomst, som nu med största ifver inbergas under den gynsamma väderleken.
Apropå jordens alster kan nämnas, att så rikligt med nötter, har det icke varit på många år härom kring.

Jagttiden som igår ingick, efterlärgtades af jägarne med största ifver. Bytet är särdeles lofvande beträffande rapphönsen, som förekomma tillsammans i stora flockar mellan 20 till 30 stycken på sädesfälten, Deremot är på hare ganska klen tillgång.

Vamlingbo, 12 September.
Tredskande fattighjon. För några år tillbaka ingick en i fattighuset boende ung enka äktenskap med en f. d. artillerist Fredin, född i Rone församling, Det äkta paret som, ehuru unga och arbetsföra personer, och ej isaknad af arbete, dock icke lyckades förskaffa sig eget tak öfver hufvudet, bodde fortfarande på samma ställe. Så började mannen föra ett supigt ock oregerligt lefnadssätt, hvilket föranledde att de i enlighet med kommunalstämmans beslut blefvo utkörda ur fattighusbygnaden, hvarefter de erhöllo bostad i en obebodd båtsmansbygnad, emot en ringa hyra, Åter förgick en liten tid, men den som ej betalade hyran det var vårt arbetareparsom lefde i öfverflöd och dryckenskap, när de erhöllo valuta för sitt arbete. Naturligtvis, som det var att förutse, blefvo de äfven här utfösta och stodo nu åter under »bar himmel», hustrun med ett litet barn på armen. Genom fattigvårdsstyrelsens försorg erhöllo de dock åter bostad på ett annat ställa emot vilkor att betala en krona i månad i byra. Två år förrunoo åter, men hyresvärden såg ej till ett enda öre, hvarför han en vacker dag uttog fönster och dörrar ur bygnaden för att bli sina byresgäster qvitt, helst som de äfven med otidiga ord och tillmälen bemötte honom då han höfligt men bestämdt fordrade någon ersättning. Således åter utan bostad. Hustrun begaf sig nu till fattigvårdsstyrelaens ordförande och begärde busrum i fartignuset, unoder det mannen på krogen förstörde så mycket han förtjent och hvilket varit tillräckligt att för tilltället betala hyran med. På kallelse sammanträdde nu fattigvårdsstyrelsen. och beslöt att för närvarande, enär de voro arbetsföra peisoner i sina bästa år och hade tillgång till god arbetsförtjenst, icke iphysa dem i fattigstugan, utan vidtalade ett par personer som voro i behof af arbetahjelp att mottaga, den ene mannen och den andra hustrun med barnet, samt gifva dem kost och logis.
Förtjeneten skulle innehållas för att dermed betäcka de resterande byrorna som delvis voro af styrelsen förskotterade, Detta fattigvårdsstyrelsens beslut delgafs de- båda makarne, hvilka dock icke funno för godt att efterkomma beslutet, Baträffande mannen, så anmäldes förhållandet för handräcknings erhållande hos k. m:t befallningehafvande i länet, och hustrun, som samma dag beslutet delgats, tog sina saker och forslade dem till — fattighuset, der hon genom inbrott förskaffade sig tillträde och tog sig bostad, blef aumäld, för att på laglig väg blifva åtalad för sitt brutala beteende bös ortens kronolänsman, som sistl. lördag 10 dennes höll politförhör i saken i närvaro af fattigvårdsstyrelsens medlemmar, deorvid hustru Fredio erkände sig hafva, genom att »bända» dörren upp till ett rum i fattighuset, förekaffat sig inträde och tagit sig bostad samt sjelf forslat dit sina saker. Tilllika förklarade hon på framstäld fråga att hon aldrig efterkomme fattigvårdsstyrelsens beslut a’t sända henne i arbete för att erhålla kost och husrum för sig och sitt barn. Vid domstolens nästa sammanträde blir nu den munviga qvinnan kallad att inställa sig för att stå till ansvar för sitt lagstridiga förfaringssätt. Mannen Fredin är ålagd att inom åtta dagar inkomma med förklaring öfver den hos länsstyrelsen gjorda anmälan, vid vite af 10 kronor, hvarefter utslag faller i saken, Ena sorglig bild ur lifvet!

Kornets afmejande har nu pågått med ifver under en utmärkt tjenlig väderlek, Många landtmän ha också afslutat detta arbete för året. Riklig ter sig skörden öfver allt, Rågprisen ställa sig jämförelsevis med fjorårets tämligen låga i år härute, från 10 till 12 kronor pr gammal tunna, undantagsvis deröfver, berättas det från bandelsp’atserna. Vigten på detta sädesslag växlar emellan 13 och 14 lisp. för amma mått.

»Bums i kanalen» gick en häst i går tillhörig landtbrukaren Olsson i Lingsarfve, der han i gyttjan sjönk ned så att han blef fastsittande. Till all lycka observerades djuret i det farliga läget, sedan det dock af öfveransträpgning nära nog var halfdödt, så att ägaren med ett halft tjog personer till hjelp fisk bokstafligen hala upp kräket med rep.

Burgsvik, 12 Sept.
Skördearbetet med vårsädet har under gångna veckan bedrifvits med lust och lif, troligen i mycket eggadt af den rikliga skörden och det vackra bergningsvädret. Dagligen synas tunga moln i skyn hota med regn, men hastigt skingras de af den friska vinden för att lemna rum för det vackraste solsken.
Den egentliga rågsåningstiden är för många dagar sedan förliden, men ännu synes här och der någon om dagarne beså någon åker.

Konstgödning af ett nytt fabrikat, från Langsdales fabrik i Newcastle, har i å af allmänheten härute bagagnats för höstsådden. I??jor somras hsmförde och försålde kapt L. Odman, Fide, från Helsingborg ett mindre parti superfosfit af ofvannämde fabrik och har denna. vara pu mycket anvävdts. Skäl vore derför att låta vetenskapligt uadersöka varan, så att man får se hvad man får för sina pengar.

Ett vackert föredöme. Till ägaren af den af er bretfskrifvare förut omnvämda raserade ladugårdslängan vid Skogs i Hamra har en insamling ai penningar och materialier företagits i Hamra och Öja, hvilken lär uppgå — enligt hvad det berättas — till omkring trehundra kronor i kontanta penningar. En ny ladngårdsbygnad kar nu i stället uppförts, dervid pastoratsbor visat en berömvärd hjelpsamhet äfven vid arbetets förrättande.

Olyckshändelse. En enka från Vamlingbo råkade i förgår falla hufvudstupas genom den öppna källaredörren ned i källaren, med den olyckliga påföljd att ena axela krossades.
Eftertelefonerad läkare anlände med första och förband den sjuke, hvilken vårdas i hemmet.

Af en vämjelig syn möttes en jägare härifrån frakten i lördags. Kommen i närheten af ett stenröse, märkte han att den medföljande hunden stannade vid röset orörlig, och tycktes noga betrakta något. Jägaren skyndåde till att se hvad som fängslat hundens anblick och befsns det vara huggormar, hvilka sammanslutit sig i sådan mängd, att de bildade en tjocklek motsvarande »ett sparrträds», som mannen uttryckte sig. Hunden hade ägaren stor möda att iösa bort från stället. Med de bägge skosten i mannens dubbelbössa slutades de farliga krypens lefnad.

En laxbåt med tillhörande attiralj för laxfiskets bedrifvande har i dagarne från fasta landet inköpts af hemmanägarne Karl Vesström Burge och Georg Nilsson, Sibbenarfve i Öja. En dylik äges här förut, inköpt i våras af lotsförmannen L. Holmberg och hemmansägaren Karl Holmberg bägge från Öja. Debägge båtarne komma att stationeras vid Faludden.
Våra fiskare börja få blicken öppnad för den rikedom, som fasta landets fiskare hämta ur hafvets djup vid våra kuster och tycks nu till någon del sjelfva vilja tillgodogöra sig af densamma, Blott de lyckas afskaka sig den liknöjd- och dåsighet, hvaraf de tyckes gripna, eller — för att begagna en blekingsfiskares ord till våra fiskare — »blott de få lära sig sig laxens pekuniära värde», — går det nog försig, ty nog finnes det många som äro så pass bärgna, att de mäkta skaffa sig de erforderliga fiskredskapen. Flere fiskare häromkring lära vara betänkta på att följa Öjaboarnes exempol, till nästa vår. Låt det nu ej blott stanna vid blotta tanken.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets första sammanträde å Alleqvia i Endre 5—6 Sept.)
Djurplågerimålet mot hemmansägaren Gardell Boters i Anga, var vid detta tilltälle åter före. Ett vittne, Arvid Martell, infann sig icke, hvadan åklagaran begärde och erhöll uppskof med målet.

Barnaföda. Pigan Maria Elisabet Österdahl, Gannarfve i Hall, hade instämt husbonden Alfred Bjersander, Austers med yrkande om 75 kronor årligen till 15-års åldern för ett af henne 31 Mars i år födt barn, hvartill Bjersander vore fader. Denne nekade och hade genstämt Österdahl för beskyllning som ginge på heder och ära, Som han emellertid icke, såsom han blifvit ålagd, iakttagit personlig inställelse dömdes Bjersander att utgifva försutet vite med 20 kronor samt förständigades vid 50 kronors: vite att vid nästa rättegångstillfälle — företa dagen af andra sammanträdet — komma tillstädes, — I samma syfte som här ofvan nämts i fråga om ett 24 Dec, 1891 födt barn hade pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, instämt maskinisten Karl Magnus Juhansson, Tuale i Ganthem. Tre vittnen hördes, af hvilka det ena, arb. Fredr. Jako.sson från Ala, hade för svaranden mycket besvärande omständigheter att meddela, Uppskof till första dagen af tredje sammanträder.
— Äfven Helena Matilda Andersson, Gerungs i Rute, hade instämt Gustaf Oskar Pettersson, Vatlings i Fole. Parterna infunno sig ej.
— Med fria sig från att vara fader till ett af Anna Angusta Rosvall, Risungs i Rute födt barn, skulle vid detta sammanträde drängen Johan Lindqvist, Lina i Hörsne. Han hade ej infunnit sig. Då ej upplyst vore om svaranden besvärat sig ötver den ådömda elgången, sku!le härom bevis infirskaffis och ville rätten meddela yttrande vid tredje sammanträdet.

Ett högvigtigt mål. Bonden Anders Petter Andersson, Lilla Bjers i Stenkyrka hade instämt skräddaren Johan Carlsson, Tune och enkan Sjösten med yrkande om skadestånd af hvem det bäst gälda gitte för det Carlesoa vedhuggit några björkar, som svarandena ansett stå på af enkan Sjösten sedan gammalt arrenderad mark, då deremot käranden påstod att de stått på hans mark, Icke mindre än 8 vittnen hördes i målet. Svarandena begärde och erhöllo uppskof till tredje sammanträdet för att visa värdet af de nedhuggna björkarae, som kärandea värdsrat till 64 kronor, samt för att ådagalägga, att enkan Sjösten verkligen halt rätt att nedhugga dem.

För förfallolös utevaro från tingssammanträder dömdes K. H. Anderssov, Kams i Lummelunda, J; N. Badin och Maria Budia, Kyrkljufves i Vänge, att böta hvar och en 5 kronor.

För olaga ölutskänkning hade kronolänsman Boberg instämt husbonden Olof Johansson, hvilken förestod Magnuse skjutsstation i Gothem. Svaranden, som icke hade rätt att skänka ut öl åt andra än vägfarande, genmälde å stämningen att han såsom vägfarande ansett hvar och en som vore berättigad att taga skjuts. Dock bestred han att sådant ägt rum på sön- eller helgdag. För att styrka detta, erhöll åklagaren uppskof.

Såsom kronoombud hade länsman Boberg instämt Erik Petter Olsson, Hammars i Kräklingbo, angående rätt till släketägt, Saken rörde sig derom, att, ehuru Hammars vid laga skifte fått sig tillskiftad jord från Tjengvide länsmansboställe icke derå befintlig släketägt medföljt, utan fortfarande skulle tillhöra Tjengvide, hvilket ock var den uppfattning af saken, som t. f. förste landtmätaren i en lemnad utredning visade sig äga. Kronoombudet yrkade, att svaranden dels skulle ergätta den släke, som han sålunda ondandragit länsmansbostället, räknadt under preskriptionstid, dels mot skälig ersättning lemna väg till dyan och plats för släkeps uppläggande. Svarande bastred käromålet. Uppskof erhölls till andra sammanträdet för utredning.

Misshandel. Åklagaren hade instämtj drängen Johannes Pettersson för våld mot Oskar Jacobsson, båda vid Granskogs i Dalhem, Målsägaren berättade: En dag hade han och avaranden gått på en åker och plöjt. Svaranden hade då velat tvioga Jacubsson att använda en oduglig plog, och då han vägrat detta, med storändan af ett jernskodt piskskaft tilldelat honom ett slig öfver venstra ögat, så att detta svullvat till och blodvite uppstått. Målsägaren hade genast gått hem och tvättat blodet af sig samt derefter gå:t till Kräklingbo och för länsmannen anmält missbandelv. Han hade haft men af den i 14 dagar.
Svaranden deremot hade följande att förmäla: Vid den omnämda plöjoingen hade han, som körde med bästar, en liten stålplog, då deremot Jakobsson, som hade oxar, af dessa en »unger stäut», en tung plog. Pettersson, som sade sig ha yttrat att det var »djäurplaugerei» att låta oxarne gå med den tunga plogen, hade då föreslagit ett byte, då hästarne bättre orkade med den tyngre plogen. Då Pettersson böjt sig ned föratt byta om plogarne, hade Jakobsson dängt honom i hufvadet så att två blåa svullnader uppkommit, af hvilka ban haft men i 14 dagar. Han hade då gifvit Jakobsson ett slag med sin piska, som dock icke var jernskodd, utan bade Jakobsson sjelf med fiograrne »krattat upp» såret för att få det stort. Målsägaren begärde 25 kronor för sveda och värk, men svaranden ansåg ej det hela värdt mera än 3 kronor. Åklagaren yrkade ansvar för misshandel. Utslag vid tredje sammanträdet.

Oskar Nyström, Helvigs i Fole, hade instämt landtbrukaren Karl Larsson, Bondarfve, med yrkande att utfå 2,500 kr. i skadestånd derför att svaranden som blifvit utsedd till syssloman för det under exekutiv försäljning liggande 1/4 ma tal Lilla Helvigs, hindrat käranden att sköta egendomen, hvadan förlust för honom uppstått. Svaranden bestred; uppskof till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

En svarande, som medger. Samme kärande som i förra målet hade instämt hemmansägarne Lars Nordström, Lilla Råby i Hejdeby, och E. H. Fagerlund med yrkande att hvem bäst gälda gitte måtte till honom utbetala en summa af 3,257 kr. på grund af en köpeskillingsrevers, som, efter det han köpt 1/4 mantal Lilla Helvigs af Fagerlund, befannits häfta vid egendomen. Nordström hade i sin ordning sålt hemmanet till Fagerlund, men då det utröntes, att hen ej hade med saken att skaffa, skildes han från målst. Fagerlund påstod att han underrättat Nyström om köpeskillingsreversen vid köpet, hvilket bestreds af käranden.
— Nå medger Fagerlund att betala den omstämda summan?
— Jo, naturligtvis betalar jag bvad jag är skyldig.
— Jaså, vill Fagerlund verkligen betala köpeskillingsreversen ?
— Ja, det kommer inte på fråga.
— Såå? Då skrifver jag i protokollet att Fagerlund medger att betala 3,257 kronor?
— Ja, för all del;
(Nordströms -rättegångsbiträde hviskar: »Förstår inte Fagerlund, att häradsböfdingen frågar, om ni vill betala till Nyström?»)
Fagerlund: Jaså, nej för tusan, det vill jag visst inte;
Hans bestridande togs nu till protokollet och domaren frågade:
— Nå, hvad säger Fagerlund vidare?
— Ja, 25 kronor från Garda och hit kan väl inte vara för mycket.
Emellertid uppsköts målet till första dagen af tredje sammanträdet för vidare bevisning.

Gothemsmålen. Husbonden Oiof Olofsson, Nybingers i Gothem, hade instämt kyrkoherde G. H. Tilén derstädes med yrkande om ansvar för ärckränkping. Som konsistorieombud var förordnad kyrkoherde Friberg i Källunge. Stämningen innehöll, att svaranden inför kyrkorådet, der äfven andra personer voro närvarande, sagt att Oiofsson vore en dålig husbonde, act på grund af bans dåliga ex:mpel man ej kunde begära bättre af hans tjenstfolk, att han lefvat ett osedligt lif i fira år, att han ej vore värd att bära byxor, att han vore sämre än en mindre vetande menniska, att Olofssons hus i flere år varit ett otuktshus m. m.
Svaranden förklarade, att detta vore osanDing hvart enda ord, hvilket kunde bevisas med kyrkorådets justerade protokoll.
Kärandeombudet, sakföraren Stenmark, anmärkte: Ja nog har det förts underliga protokoll i Guthem, men så galet vore det nog ändå inte, att sådant som stämningen innehöll finge inflyta.
För att inkalla vittnen uppsköts målet till första dagen af andra sammanträdet.
— Kyrkoherde Tilén å sin sida hade instämt Olof Olofsson för det denne med hot i ord och åtbörder velat tvinga honom tilländriug af mot bonom beslutad kyrkorådsåtgärd.
Kyrkoherde T. berättade: Den 2 Juli på morgonen hade han mött O.ofsson i närheten af prestgården i upprördt tillstånd. Han hade då frågat:
— Vill Olofsson mig något?
— Jo, det kan hända det. Vill ni ta tillbaka det der kyrkorådsboslutet.
— Det beror ej på mig utan på kyrkorådet.
Under det de sedan följts åt till prestgården hade Olofsson upprepat sin anhållan häftigt och knutit näfven tätt intill kyrkoherdens ansigte.
— År ni ej nykter? — hade kyrkoherden frågat, hvilket uppretat Olvfss,n än mer. Då ban sagt sig ssola processa med kyrkoherden, hade denre yttrat:
— Det kan bli ganska dyrt.
— Det har jag råd till,
— Den råheten skall jag föreöka ta bort.
— Det duger pastorn ej till.
lär hade Olofsson varit så ursinnig, att kyrkoserdea befarat handgripligheter, derest ej skolläraren i detsamma kommit till. På grund af allt detta gjorde kyrkoherden mot svaranden olvannämda yrkanden.
Svarandeombudst, det samma som i förra målet, förklarade kyrkoherdens framställning i allt väsentligt vara falsk. Olofsson hade visaerligen varit upprörd, men ej hotat, och hade endast bedt, att kyrkoherden måtte borttaga hans namn från en kallelse, som kommit två hang tj-nare till del att inställa sig för kyrkorådet på grund af osediigt lefverne. O.ofsson hade aldrig, såsom pastor i skrifvelse sagt, angifvit tjenarne härför. Svaranden yrkade ansvar för obefogad rättegång. Uppskof till andra sammanträdet första dagen tör bevisning.
— Likaledes hade kyrkoherde Tilé i instämt samme Olofsson för beskyllning mot honom i sittande kyrkoråd att ha brutit sin embetsed. Då de omnämda tjenarne kommit för kyrkorådet, bade Olofsson nekat att ha angifvit dem samt yttrat: »Om jag sagt något eller inte gör det samma, ty pastorn bar i alla fall brutit sin embatsed».
Svaranden förklarade: Om Olofssons yttrande varit sådant hade han varit straffvärd.
Men förhållandet var ett annat. När käranden först kommit till Gothem, hade förhåll ndet varit mycket vänskapligt mellan honom och O:ofsson. Denne hade då i förtroende mellan fyra ögon sagt mycket åt kyrkoherden, som denne sedan, när förhållandet blef spändt dem emellav, bragt till offentligheten. Olofsson hade ansett sina yttranden fälda under tystnadens helgd, och hans mening med yttrendet inför kyrkorådet hade varit, att pastor Tilén svikit detta förtroende.
Kyrkoherde Tilén bestred denna uppfattning. Uppskof för vittneus hörande beviljades till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

För ärekränkning, bestående deri, att svaranden skulle beskylt honom för att ha förorsakat den eldsvåda, som i Mars månad timade vid Sojvide i Sjonhem, hade muraren S. Johansson i Visby instämt arbetaren Lars Jakobsson Åkarfve i Sjonhem. Denne nekade, Uppskof för bevisning till nästa sammanträdes första dag.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets första sammanträde vid Skogs i Levide 5—6 Sept).
Ärekränkning. Karl Nilsson, Nygårds i Vesterhejde, hade instämt Lars Andersson för att denna skulle en dag förliden månad beskylt honom att ha stulit två fläskskinkor. I skadeersättning ville han ha 100 kronor. Svaranden nekade och yrkade å sin sida ersättning för sin ioställelse med 15 kr, Målet uppsköts på kärandens begäran till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Utfående af en fordran på omkring 230 kr. yrkade nämdeman O. R. Pettersson, Liffride i Stånga, af L. N. Lagergren, Gumbalde, Svaranden företedde qvitto å 202 kr, af det omstämda beloppet. Kär. ville ej neka för namnteckningen, men visste säkert att han aldrig fått några pengar. Förattstyrka detta fick han uppskof till andra dagen af 3:e sammanträdet.

Jordstvist. August Andersson, Mickels i Silte, ville att Lars Larsson, Snovalde, skulle till honom ötverlemna en jordlapp, hvartill A. tror sig ha bättre rätt. Svaranden genmälte, att den omtvistade lotten befunnit sig i Larssons och dessförinnan i fars och farfars oqvalda ägo sedan storskiftet 1814, då den tilldelades hemmanet såsom vederlag för annan jord. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet,

Olof Olofsson hade instämt Alf. Lundqvist, Hemse, för att få 96:50 för en ko, som L. köpt på en aukt. Svaranden hade uttagit genstämning å O. för att denne sålt kon under uppgift att hon snart skulle kalfva, hvilket dock ej blef sf. Han hade måst sälja kon för 65 kr. och ville nu ha skilvaden jämte åtskilligt i rättegångskostnader.

Johan Ansin, Tofta, hade instämts för det han skjutit en rapphöna på förbjuden tid. Ansin erkände.

Bråkig hade en dag i somras K. P. Jönsson varit å lägerplatsen Visborgs slätt, hvarför han instämts af länsman Svallingsson. Han erkände.

För olaga ölutskänkning hade kronolänsman J. A. Lindström åtalat handelsbiträdet Oskar Rakazinsky. Han försvarade sig med att han ej kunde veta hvart de ölköpande kunderna gingo för att förtära varen. Så ofta han sett dem stanna inom lägenheten hade han kört af dem. Nekade för öfrigt för anklagelsen.
Uppskof för vidare bevisning.

Barnaföda. Anna Bokström, Klinte, yrkade att af Jakob Hägg, Loggarfve i samma socken, årligen tills barnet fylt 15 år eller kan sig sjelft försörja utfå 96 kr. årligen i underhåll för att 22 Juni d. å. födt fickebarn. Svaranden nekade till faderskepet. Uppskof för bevisning förebringande.

För olaga ölutskänkning hade kronolänsman Lindström instämt värdshusidkaren i Hemse Louis Münrer och värdshusidkerskan i Burgsvik Fredrique Krokstedt, Den förre nekade för förseelsen, hvadan målet uppsköts till andra sammanträdet för vittnens anskaffande. Den senare, som har rättighet att utskänka maltdrycker åt spisande gäster, medgaf att hon låtit äfven andra gästar få maltdrycker. Utslag afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.

Återgång af köp. Det af oss förut omnämda målet mellan Stånga kommun och L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, angående öfverlemnandet af 10 tunnland myrjord, afsöndrade från Stånga annex, hvilken jord Lagergren skulle ha köpt å kommunens vägnar och efter uppdrag af kommunalstämman, men sedan vägrat att lemna kommunen och la farit den i eget namn, behandlades vid detta sammanträde. Kärandeombudet företedde åtskilliga intyg, af hvilka framgick, att Lagergren på stämma 1886 verkligen fått ett sådant uppdrag, ehuru blott muntligt. Svaranden nekade härtill, alldenstund ingenting härom finnes i något stämmoprotokoll. Målet uppsköts på båda parternas begäran till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

I målet för olaga utskänkning af maltdrycker och vin mot Josefina Österberg, Klintehamn och Fr. Kahl, Ljugarn, förut af oss omnämda, afkunnas utslag vid nästa sammanträde.

I hundskattemålet mellan T. V. Hellerström och Olof Malmros hördes 3 vittnen, som skulle intyga, att H. under året haft 2 hundar. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Oskar Jakobsson, Garda, erkände skriftligen att ban gjort sig skyldig till olaga utdelning af punsch och konjak. Utslag aftunnas v.d nästa sammanträde,

För underlåten väghållning var arrendatorn af Vestergernsholm K. O. H. Karlsson instämd af kronolänsman Svallingson. Förseelsen skulle bestått deri, att Karlsson efter starkt snöfall 13 mars i år ej skottat upp vägen, utan hade fjerdingsmannen i distriktet måst låta andra personer verkställa arbetet. Vittnen intygade att vägen 14 Mars varit igensnöad och ofarbar. Utslag afkunnas vid tredja sammanträdet.

Ansvar för bedrägligt förfarande hade på angifvelse af f. nämdemannen Engström yrkats af kronolänsman Svallingson å Karl Karlsson, Mafrida i Vestergarn, för hvilket mål vi förut redogjort. Protokoll öfver hållet polisförhör hos Karlsson uppl stes, hvaraf framgick att K. sagt sig förlorat de båda reverserna och ej vetat hvar de befannit sig tills han fått höra att grannen G. Bolin innehade dem. Tre vittnen hördes nu och skulle intyga att Karlsson innehaft reverserna tills kort före Bolins lagsökning på grund af samma. Emellertid visste de ingenting om den saken. Käranden begärde uppskof för inkallandet af af flera vittnen, hvilket bestreds af svaranden. Beslut afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.

I länsman Svallingsons mål mot Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, för forslande af rapphöns under förbjuden tid, hördes ett vittne, som visserligen meilhaft till staden en Nilsson tillhörig korg, men ej vetat hvad gom fans deri. Åklagaren yrkade att svaranden måtte åläggas mel ed fria sig från åtalet om han gitte. U:slag vid tredje sammanträdet.

Ärekränkningsmålen mellan Alfr. Pettersson, Kyrklasse i Atlingbo och hustru Annu Söderberg samt muraren Job. Fagerström, flere gånger behandlade, anmäldes i dag förlikta.

I afverkningsmålet mot Karl och Job. Karlsson, Qvie i Löjsta, förekom ingenting nytt. Karl Karlsson var personligen närvarande och sade sig endast på kyrkoherdens anmodan ha användt en del stubbar till tjärvränning. Ett par vittnen hördes. Utelag vid tredja sammanträdet.

Erhard Larsson var i dag närvaranda att svara på anklagelsen att ha misshandlat en Johan Pettersson å Burgsvik. Han nekade för alltihop. Utslag vid tredjesammanträdet.

Julia Procopé i Hemse erkände sig ha olofligt utskänkt maltdrycker. Utslag vid nästa sammanträde.

Misshandel. I uppskjutna målet mot Joh. Löfgren, Tass i Hejde, om misshandel mot hustru hördes ett vittne, som till en del sett Löfgrens våldsamheter. Åklagaren yrkade ansvar å L. för våld mot hustrun och en annan qvinna samt för hemfridsbrott vid Medebys.
Utslag vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 September 1892
N:r 137

Publicerat

Om lönetillskott

ur presterskapets löneregleringsfond ha ytterligare ansökningar inkommit från kyrkoherde Gradelius i Othem, v. pastor Söderberg i Visby och komminister G. Hedgcea i Dalhem.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Augusti 1892
N:r 133

Publicerat

Länstäflingsskjutningen

försiggick i går f.m. på infanteriregementets skjutbana bakom Kungsladugården under ganska gynnsamma omständigheter, ehuru deltagandet, tyvärr, icke var mindre matt i år än under flere föregående.
Från Hejde skyttegille hade anmält sig 2 skyttar, från Klinte 6, från Lina 8, från Garda 5, från Fardhem 1, från Visby stad 11, från Stånga 1, från Sanda 9 och från Dalhem 6, eller tillhopa 49 skyttar.
Följande pris utdelades:
Anton Ekelund, Sanda gille 61 poäng 40 kr.
Edv. Kalström, Visby gille 58 poäng 25 kr.
J. Lönnroth, Visby gille 56 poäng 20 kr.
Aug, Jakobsson, Sanda gille 55 poäng 10 kr.
Emil Olsson, Garda gille 55 poäng 10 kr.
H. Lindbom, Klinte gille 54 poäng 10 kr.
K. A. Jakobsson, Dalhem gille 54 poäng 10 kr.
Den senare efter omskjutning med J. V. Jacobsson från Garda skyttegille.
Prisutdelaren, major Cronstedt, hembar skyttarnes tack till bestyrelsen, som utgjorts af kapten Sellergren samt löjtnanterna Ehlert och E. Sillén. Till sist utbragte han ett lefve för konung och fädernesland, hvilket besvarades med ett fyrfaldigt hurrarop. Täflingen var slut vid 1/2 1-tiden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Augusti 1892
N:r 121

Publicerat

Biskopsvisitation

hölls i fredags, lördags och i går i Dalhems, Ganthems och Halla församlingars pastorat.
Med undervisningen i Dalhems folkoch små kola uttryckte biskopen sin tillfredsställelse. Vid skolrådssammanträde betonade kyrkoherd. Odin behofvet af en fortsättningsskola, hvilken han ock hoppades skulle kunna komma till stånd. Slöjdundervitning meddelades åt både gossar och flickor. Med trädgårdsskötsel hade man ännu ej begynt. Sockenobibliotek fans, men hade ej kunnat af brist på medel ökas; men pu skulle för ändsmålet användas dels penniogar, ursprunligen afsedda för inköp af messkrud, samt en enskild gåfva på 100 kronor. Biskopen fann sig särdeles tilltalad af det utmärkta skick, hvari skolan och dess materiel befann sig.
Dalhems kyrka och kyrkogård voro i godt stånd. Dock borde tornet ha spiror och nya kolonner. Kyrkans inre tarfvade genomgående reparation, som dock ej kunnat genomdrifvar. Endast med goltvet hade man börjat. Kyrkans messkrud afskrefs. En ny hade skänkts af kyrkoherden. Biskopen lade kyrkorådet på hjertat att påminna sina församlingsbor om den stora tacksamhetsskuld hvari de stodo till kyrkoherden för hans gifmildhet mot församlingen. Åtskilliga arkeologiska minnessaker funnos t. ex. några reliker, inmurade i altarbordet.
Undervisningen i Ganthems folkskola hade i vissa hänseenden ledt till någorlunda godt, i andra till otillfredsställande resultat. Biskopen tackade församlingen för dessa offervillighet för åstadkommandet af det pya skolhuset, hvilket vid samma tillfälle invigdes. Skolrådet framförde bär sitt tack till kyrkoherden för havs skänker till skolan, särskildt den svevska flaggan. Äfven här vore en fortsättningsskola ett önskningsmål. Lokal för Slöjdundervisning fanns, men hade ej ännu användts; skulle börja inom närmaste framtiden. I trädgårdsskötsel undervisades ej Intet socknebibliotek fans och vore ej heller möjligt att så spartanskaffa. Dock skulle saken kafvas i minne. Biskopen framhöll att ett bättre tillstånd ifråga om regelbundenheten i skolgången vore att önska. Just på grund af upprepade afbrott hade undervisning resultatet blifvit mindre godt. Skolrådet uppmanades att söka afbjelpa missförhållandet. Söndagsskola fans ej och biskopen ansåg den ejheller oundgängligen nödvändig om; skolundervisningen varit god. Formen för söndagsskolan borde vara barngudstjenst.
Rörande kyrkan föreslog biskopen anskaffande af nya pelare af aten til den södra, stora portalen. Biskopen beklagade att församlingen vägrat mottaga af kyrkoherden som gåfva erbjuden värmeledning i kyrkan. Kyrkoherden ville för inköpande af en. messkrud åt Ganthem och Halla bidraga med 200 kr. om församlipgarne lemnade lika mycket Kyrkorådet ville med tacksamhet göra hvad det kunde. För anskaffande af orgel kunde intet nu göras; likväl skulle åtgärder vidtagas till nästa visitation. En kyrkorådsmeålem ville för ändamålet skänka 50 kronor.
Biskopen hemstälde rörande Halla kyrka, om församlingen ville inom närmaste visitationsperiod eller den derpå följande borttaga hvitrappningen å kyrktornet, så att den huggaa kalkstenen kom i dagen. Beslut vore fattadt om kyrkogårdens planericg samt begrafningsplatsernas indelande efter ordvingsföljd. Dopfanten borde flyttas till sidan af predikstolstrappan.
Vid inspektion sf folkskolan befanns, att undervisningen skötts på ett synne:ligen godt sätt. Undervisning i slöjd meddelades åt gossarne. Skolrådet ville verka för införande af qvinnoslöjd. Trädgårdsskötsel öfvades. Fortsättningsskola fans. För sockenbiblioteks inrättande ville vederbörande verka.
Arkiv, kassor och inventarier i alla församlingar lemnade ej anledning till anmärkning. Ministerialböckerna voro med ordning förda.
Efter förrättad gudstjenst igår hölls förbör af prosten Budin med de två senaste årens nattvardsungdom, hvarefter biskopen anatälde husförbör med församlingen med ledning af dagens högmessetext. Efter husförbörets slut hölls kyrkostämma, hvarvid biskopen med ledning och anledning af ett af kyrkoherde Odin till visitationen uppsatt memorial stälde åtskilliga uppmani: gar till församlingarna, särskildt hvad anginge upphjelpandet af det religiösa och sedliga lifvet inom församlingen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1892
N:r 116

Om Oss Drivs med WordPress