Etikett: Burs

Södra häradsrätten.
Om utbekommande af 200 kr. på grund af en villkorlig förbindelse hade Kristina Boberg, Mickels i Silte, instämt Oskar Andersson från samma gård. Förbindelsens riktighet medgats af svar, men han påstod sig ha utgifvit beloppet på så sätt att han för svar. handl. V. Hansén å Burgsvik inlöst en af denne utgifven förbindelse å 300 kr. Förbindelsen såsom varande för gammal godkändes nu méra ej af kär. och om svar. inlöst den var det för andra transaktioner, som de haft med hvarandra. Utslag meddelas vid tingets slut.

Födorådstvisten emellan enkan Brita Fredin och Karl Pettersson, Bomungs i När förekom ånyo. Kär. styrkte nu sin behörighet att ensam utföra talan i målet. Ett par vittnen hördes öfver åtskilligt som kär. skulle ha uppburit, samt äfven hvad hennes aflidne man sagt sig ej vilja taga ut. Målet öfverlämnades å ömse sider och meddelas utslag vid tingets slut.

Tvisten emellan Oskar Bokström i Stockholm och Olof Nilsson, Ringome i Alfva, om utbekommande af 25 kr. 78 öre på grund af en förbindelse, som svar, påstått vara inlöst, förekom äfven. Ett vittne hördes som visste att svar. någon gång på slutet af den tid B. varit bosatt i Hemse, inne å dennes kontor gjort en inbetalning, därvid antydts att parterna skulle. vara hvarandra kvitt, utan att dock hvarken kvitto eller förbindelse vid tillfället lemnats. Dom faller vid tingets afslutning.

Vägtvisten mellan Anton Berglund, Bjerges i Lye, samt Ungbåtels åboar i Stånga förekom ånyo. Tvänne vittnen hördes, som för något öfver 20 år sedan arbetat med anläggningen af den vid laga skifte i Stånga för Ungbåtels uttagna utfartsväg, då vid ett tillfälle ”Berglund kommit i sällskap med L. Pettersson, Ungbåtels, samt tillsagt vittnena sluta med arbetet, ty det skulle nu blifva rak utfartsväg öfver Berglunds skifte. Mot denna senare väganläggning hade vittnena heller aldrig hört B. protestera. B. vidhöll fortfarande att han blott öfverlämnat anläggningsrätten af vägen, men förbehållit sig att själf vara ägare af denna som ock af den genom skiftet utlagda vägen. Han yrkade dessutom ansvar å svar. för de kvickheter, de i sina skrifvelser riktat mot honom. För att få ett par intyg beedigade uppsköts målet till andra dagen af första vårsammantr.

Ersättning för arbete. Arbetaren Johan Stenhoff, Hägvalds i Linde, hade instämt J. N. Jakobsson, Halsarfve i Fardhem, om utbekommande af 67 kr. hvilket skulle utgöra ersättning för 268 dagar som kär. dotter varit i svaran:s arbete. Tiden medgafs af svar. men värdet vore för högt, dessutom ville han kvitta 42 kr. som fickan dels i kontant, dels i kläder uppburit. Kär. sade sig ej fått mer än 14 kr. 32 öre. Uppsköts i likhet med förra målet.

Om äterfående af en del lösören hade K. J. Andersson, Domerarfve i Öja, instämt handl. Viktor Hansén å Burgsvik. Svar. skulle nämligen med kär. hustru träffat aftal om öfverförande till Norrköping af åtskilliga möbler och husgeråd, och dessutom hade denne som likvid fått mottaga åtskilliga lösören. Denna öfverenskommelse ville kär. ej godkänna, emedan hustrun stode under hans målsmanskap. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde.

Utspridande af ondt rykte. För sådant brott var P. Göransson, Kvinnegårda i Hafdhem, af handl. N. Haskel i Hamra instämd. Svar. skulle nämligen om kär. ha sagt att han stode i brottsligt förhållande till en i Hafdhem boende gift kvinna. Tvänne vittnen hördes som hört svar. säga att kär. lockat ett vittne som mot honom inkallats i ett annat mål, att stanna hemma, samt att den ersättning vittnet därigenom ginge miste om, skulle modren få godtgörelse för därigenom att H, skulle gå ned till henne, samt ge henne åtskilliga dusörer. Yttrandet medgafs af svar. men han hade därmed ej menat något osedligt eller på annat sätt något kränkande för kär.
Kär., som vore en gift man, begärde 500 kr. för skadadt rykte, jämte rättegångskostnader.
Yttrande vid tingets slut.

Skiljas från sin hustru Hilda Olivia vill Oskar Nilsson, Mafrids i Vestergarn, emedan hon under mannens tvååriga bortovaro gjort sig skyldig till sädant brott, som omförmäles i giftermålsbalkens 13 kap. 1 §. Sedan målet handlagts inför slutna dörrar, togo makarne hvarandra till nåder och beslöto fortsätta äktenskapet.

Selbruten häst erkände O. Olsson, Amunde i Burs, att han till körslor användt. Utslag vid tingets slut.

Norra häradsrätten.
Vid hösttingets sista sammanträde i måndags afkunnades följande utslag:

Landtbrukaren Olof Jakobsson dömdes att för försummad vägbättring böta 5 kr.

— För öfverträdande af skogsförbud fick J. A. Berg, Malms, böta 300 kr.

— De i våldet mot landtbr. Nils Gahne åtalade arbetarne dömdes att för fylleri och oljud böta 10 kr. hvar; åta’et för misshandeln hade återtagits.

— För skadegörelse å en vid Högbro uppstäld järnvägsvaktkur fäldes drängen O. Jakobsson, Råby att böta 15 kr. samt för fylleri och oljud 10 kr. Skadorna å kuren skola af J. ersättas med 10 kr

— För förargelseväckande beteende å allmän väg ådömdes drängen Olofsson, Rentarfve 23 kr. böter.

— Edgång för att därmed freda sig från åjal för misshandel mot evkan Maria Bergström ålades arb. Joh. Pettersson, Veskinds i Veskinde. Edgångsdagen utsattes till 14 Februari.

För öfverdådig framfart på vägen från Slite till Boge ver landtbr. Olof Paulsson, Gothem instämd af landtbrukare Karl Bergström. Svar. skulle 28 Okt. på kvällen ha kört fram så våldsamt på vägen att han med sin vagn stött ner Bergströmws vagn i ett dike vid vägen hvarvid B:s hästar skenat och B, skadat sig i bröstet.
Svar. bestred att ha gj.r det annat än möjligen genom våda. Två vittnen hördes; de had åkt men svar. och ansågo händelsen hafva skett i våda.
Uppskof 17 Jan.

Äktenskapsskilnad begärdes af hustrun Hilda Steuström från dennas man B. J. F. Stenström hvilken öfvergifvit henne och rest till Amerika. Mannen hade skriftiigen gåt in på skilsmessan. Utslag vid tingets slut.

Vägkrånglet i Othem. Det af entreprenören Jakobsson mot enkan Maria Weström anbängiggjorda målet i den segslitna väganläggningstvisten mellan Barshaga gård:bor förevar ånyos. Enkan Veström med alla upptänkliga medel vilja krångla sig ifrån sin skyldighet att deltaga i väghållningskostnaden. Intet nytt förekom och kär. begärde slut i målet medan svar. ytterligare begärde uppskof. Utslag vid tingets slut.

Det menedsmål som af brunnsgräfvaren Smålander anhängiggjorts mot af honom i ett föregående mål hörda vittnen, pårepades, men kär., som var förhindrad, var ej tillstädes, utan begärde i en skrifvelse uppskof. Svar. som fört rekonventinstalan yrkade att kär. måtte vid hemtnings påföljd åläggas inställelse. men rätten uppsköt målet till 17 Jan. med föreläggande för kär. att vid äfventyr att iutet nytt uppskof beviljades, komma tillstädes.

För hemfridsbrott var arbetaren G. Sjöstedt, Veskinds i Veskinde instämd.
Enligt stämningen skulle svar. 8 Nov. ha inslagit fönsterrutor i den strax vid Veskinde station belägna handelsboden. Detta förnekades på det bestämdaste af svar. som visserligen sade sig, i likbet med andra personer, hafva gått förbi vid handelsboden på kvällen men icke «sett dit åt en gång« mycket mindre slagit in fönsterrutor.
Två vittnen hördes men kunde ej taga på sin ed, att svar. begått hemfridsbrottet.
Åkl, öfverlemnade målet och yrkade ansvar å svar. för hemfridsbrott, hvaremot svar. yrkade ansvar för obefogad rättegång samt ersättning för genom åtalet lidna förluster.
Utslag vid tingets slut.

En »snyting» skulle arbetaren Emil Larsson från Roma har gifvit arb. Victor Jakobsson och var nu af denna instämd till rätten. Larsson förnekade och två vittnen intygade, att han ej rört käranden, som sade sig ha fått ett slag för munnen så att läppen klufvits. Vittnena ansågo att en annan vid tillfället närvarande för dem okänd person varit den, som slagit käranden.
Uppskof för inkallande af vittnen begårdes af kär. ocb erhölls till 17 Januari.

Kälkstölden i Bro. Den för denna stöld åtalade arb. August Pettersson hade af rätten till detta sammanträde ålagts edgång föe att därmed fria sig, hade ej i rätt tid iofannit sig hos sin själasörjare för att af denne erhålla undervisning om edens vigt och betydelse.
För denna försummelse dömdes Pettersson att böta 25 kr. samt fick ny edgångsdag utsatt till 14 Febr. då han vid äfventyr att anses hafva brustit åt eden samt vid 35 kr. vite skall styrka att hao hos sin själasörjare erhållit för och om edgången vödvändig undervisning.

Dufvoplågare, bränvinsförsäljare och vittnesmutare — alla dessa vackra meriter visade sig drängen Alb. Hallin från Lokrume äga.
Han var instämd för tvänne förseelser, den första bestående däri att han sköflat dufbon på ungar samt instängt detta och försummat att gifva dem någon föda, med den påföljd, att de dödt af svält. På grund häraf yrkade åkl. ansvar å Hallin för brott mot jagtstadgar samt för visad uppenbar grymhet mot djur.
Hallin erkände att han ur två dufbon tagit tvänne dufungar, som han sedan hållit förvarade i en bur på vinden i det hus, däri han bodde. Men han förnekade, att han skulle hafva försummat att gifva dem mat. En gång då han varit borta från lördags afton till måndags morgon hade han anmodat en annan person att gifva dufungarne mat, och detta hade denne sagt, att han gjort.
Om fallet för dufvornas död berättade svar., att den ena fallit ur buren och slagit ihjäl sig i fallet och den andra hade gårdens katt tagit.
Som vittne hördes en yngling vid namn Axel Pettersson, hvilken i alla detaljer berättade lika med svar.
Åkl. afstod då från ansvarsyrkandet för djurplågeri men vidhöli sitt yrkande om ansvar för brott mot jagtstadgan.
I detta mål faller utslag vid tingets slut.
Det andra målst gälde olaga försäljning af brännvin. Hallin skulle nämligen till det i förra målet hörda vittnet, hvilket är hans kamrat, ha sålt eu half kanna brännvin.
När domaren så tilleporde Hallin, om det förhölle sig så, förklarade han med troskyldigaste min i världen:
— Nej, det där har jag aldrig gjort.
Då påkallades ynglingen Axel Pettersson som vittne.
Dessförinnan sade svar. att vittnet-bränvinsköparen varit skyldig honom 60 öre, under det svar. varit skyldig vittnet en half kanna bränvin. Nu gaf svar. vittnet sitt brännvio igen och svår. fick sina 60 öre.
Detta skulle ha gifvit anledning till misstanken mot svar. att han sålt. brännvin.
Samma historia berättades att börja med af vittnet.
— Men ni har ju — genmälde åkl. — för mig erkänt, liksom ock för fjärdingsmannen, att ni köpt bränvin af svar.
— Nej.
— Jo, och då genmälde ändå fjärdingsmannen, att Hallin ej hade rätt att sälja bränvin, hvarvid ni sade: »Nej, det förstås; men jag har lofvat att vara tyst med saken».
Kan ni neka för detta.
Då vittnet nu ansattes af domaren, fann det för godt att erkänna, att det var som åkl. berättat.
— Har ni sålunda köpt bränvin af svar.?
— Ja. R — Hur mycket?
— En half liter.
— Betalade ni strax?
— Nej, några timmar efteråt.
— Hvarför omtalade ni ej detta strax? — På deuna fråga svarade vittnet ej.
— Har ni med svar. kommit öfverens att ni skulle ljuga för rätten?
— Ja — blef vittuets oförbehållsamma svar.
— När gjordes den öfverenskommelsen?
— Här, innan målet påropades.
Svar. påstod, att vittnet ljög och att fjärdingsmannen Wahlgren lockat det därtill, enär denne hade agg till svar.
Sedan domaren allvarligt förehållit såväl vittnet som svar. det oförsynta i deras tilltag, öfverlemnades målet. Utslag vid sluttinget.

För djurplågeri var landtbr. Corswandt å Stafva instämd. Han hade brukat en sjuk häst i körslor, I svar:s ställe infann sig befallningsmannen på gården, Lidberg, hvilken sade sig vara den, som hade att svara och avhöll att hr C. skulle bli skild från målet, men åkl. ansåg båda.ha del i målet, då de båda sett att djuret varit sjukt men ändå tillåtit detsammas auvändande, Detta bestreds af hr Eidberg, hvilken begärde och erhöll uppskof till 17 Jan.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 December 1897
N:r 188