Dödsfall Petter Löfberg

I sin allvishet har Herran Gud behagat efter ett kort, men svårt lidande i stilla död hädankalla min gamle fader Arbetaren Petter Löfberg, född 1804 den 12 Febr. — död 1891 den 3 Jan. kl. 5 f.m.; — således 86 år, 10 månader och 21 dagar gammal. Han sörjes af mig, min hustru, våra barn och barnbarn samt flera andra anhöriga, slägtingar och vänner. Hans hädangång varder endast härmed och på detta sätt för deltagande slägt och vänner tillkännagifven.
»Han hafver kämpat en god kamp, fullbordat loppet och behållit tron».
»När qvalen äro flydda, Vi stå vid vandrar’ns graf Invid pilgrimens hydda, som der lagt ned sin staf.
Här vi pilgrimer sträfva imörkan dal ännu, Tills äfven vi få lefva ett bättre lif än nu!» Burs & Frihem den 3 Jan. 1891.
C. H. Löfveberg.

Från landsbygden

Ronehamn, 29 Dec.
Kommunalstämma har i dag hållits härstädes, då åtskilliga val förrättades. Till ordförande i kommunalstämman valdes handlanden L. Cramér och till v. ordf. hemmansägaren N. Nilsson, Åhlarfve, hvilka båda äfven blefvo valda till samma befattningar i kommunalnämden. Öfriga ledamöter i nämden blefvo konsul L. Cramér, omvald, handlanden J. W.
Broander och hemmansägaren P. Tomason, Gullgårda, nyvalda. Suppleanter bletvo hemmansäg. J. V. Hansson, Stahle och J. Tumsson, Engårda.
I fattigvårdsstyrelsen invaldes hemmans: ägarne N. Wahlby, Davide, och P. Jacobson, Eogårda. I magasinsstyrelsen invaldes J. Hansson, Smissarfve, ordförande, J. Petterson, Vinarfve och A. Johanson, Davide, ledamöter, Till revisorer för att granska det löpande årets räkenskaper utsågos landtbr, L. Duse och folkskollärare J. Stengård.
En fråga, som ansågs ej böra lemnas obeaktad, var de många »extra vakanser» från i tjenst varande pigor, som kastas på fattigvården i oroväckande antal. För att i någon mån motverka detta missförhållande och för att bördan må bli dräglig för skattskyldige föreslogs som högst önskvärdt att låta kontrahenterna hålla gårdgång med vissa matdagar på hvarje gård.

Kyrkostämma hölls derefter med pastoratet för anskaffandet af ett rum för konfirmandundervisningen. Sedan kyrkoherden förklarat att för året sådant torde kunna beredas i prestgården på grund at det ringa antalet barn, vardt ärendet tillsvidare uppskjutet.

Fattigvården. Att en qviona, som sagt sig vara från Boge, bettlande strukit omkring i trakten här på hösten, är nog riktigt. Men som hon ej blef tagen i förhör, fick saken passera. Dessutom ha här varit personer från Guldrupe, Buttle, Burs, Eke, Linde, Klinte och Stånga. Om dessa varit i sådana behöfvande omständigheter, att de behöft bettlia, kan ju naturligtvis ej afgöras. Godt är det emellertid, att fattigvårdsstyrelserna ej tillgripa skjutsar eller s. k. lagligt tillvägagående genast, ty det har här visat sig, att ett bref förot till den eller de socknar, saken närmast rör, gjort mycket god verkan, och så har man sluppit att köra onödigt, ty ej alla af den sorer) folk behaga tala sant, som nog är väl ändt.

Vamlingbo, 29 December.
Fördomen mot användandet af slagtmasker vid verkställande af slagt börjar så småningom att försvinna på landsbygden, efterhand som djurägarne få se och erfara nyttan af desammas begagnande. Vanligtvis utföres slagten vid dessa tillfällen af någon i yrket kun nig person, men ibland händer ock att någon »företagsam» kreatursägare sjelf pröfvar på den nya metodev, hvarvid mången gång ej allt tillgår som sig bör, och då rätt komiska scener utspelas. Ett sådant förhållande uppstod för kort tid sedan härstädes, då en landtman medels elagtmask skulle slagta en honom tillhörig oxe. Afnyfikenhet hade många åskådare infunnit sig på platsen der exekutionen skalle försiggå. Men vår »slagtare» lyckades ej att med första slaget å den sprint, som indrifves i hjernan, träffa denna, hvadan djuret slet sig från bållkarlen och ut på gården. Allmän uppståndelse af de talrika åskådarne, som så fort som möjligt försökte sätta sina respektive personer i säkerhet för det rasande djuret. Omsider lyckades det dock några »modige» män med djurägaren i spetsen att mota in djuret och fasttaga detsamma, hvarefter »lyckan stod de djerfve bi», så att oxen vid första slaget dignade medvetslös till marken, till sor glädje för de ur sina gömslen framkrypande, halft förskrämda »observatörerna».
På tal om kreatur kan äfven antecknas att ett försäkringsbolag nyligen bildats inom Öja och Hamra socknar, med som tyckes god framtid för sig, enär nästan hvarenda djurgare ingått i ds detsamma som medlem eller delägarf. Till en början lär en afgift af 25 öre för ett hundra kronors försäkring vara bestämd, och sedan allt efter behofvet.
Inom Vamlingbo socken, der ett likadant företag för några år tillbaka var å bane, funderas nu återigen, tack vare föredömet från grannsocknarne, starkt på att inrätta ett dylikt kreatursförsäkriogsbolag. Beslut – derom skall på pyåret fattas.

Ryktesvis förmäles, att fiskare från de sydöstra fisklägen under sina fångstförsök i början af denna månad iakttegit en mängd fylda fat — det antages att de innehållit vin flytande i sjön, men hvilka det dock var omöjligt att berga i deras små fiskebåtar.

Höga pris på bränsle gälla härstädes. Så t. ex. betaltes häromdagen på en auktion 12 till 13 kronor pr gammal kast för furuved, ceh för björk omkr. 14 kronor. Vid bållna auktioner å skog ha äfven utomordentliga pris betipogata i förhållande till varans verkliga värde.

Ett utmärkt slädföre har uuder helgdsegerna varit härstädes som äfven begagnats ganska flitigt såväl helg- som söckendag.

Några af Gotlands konstminnen.

Gotland — ett af Sveriges skönaste landsksp och med det härligaste läge, krivgflutet af Östersjöns böljor — blef redan tidigt säte för en jämförelsevis hög odling. Talrika jordfynd visa, att ön redan långt tillbaka var uppehållsort för djerfva vikingar, som här hopade sina i främmande – länder blodigt förvärfvade skatter. Då ön 1028 kristoades af Olof den helige, upphörde så småningom vikingalifvet; men österns varuskatter fupno fortfarande vägen dit, visserligen ej längre burna af det stolta drakskepptt, utan af Cen idoge handelsmaniens freåliga farkost. Sålunda uppstod inom kort den mäktiga hansestaden Visby, hvars högsta blomstring infaller under 12:te och 13:de århundradet. Skyddadt af stadens starka nurar reste sig här det ena gafvelprydda köpmanshuset bredvid det andra, i tätt sammanppackade rader. Mellan dem lågo talrika kyrkor och fromma stiftelser, bvilkas härliga ruiner än i dag stå som mossbelupna vittoen, icke allenast om den frikostige gifvaren, som genom att uppoffra något litet af sina timliga ägodelar trodde sig vinna evig salighet, utan äfven om den konsterfarse arbetarens förmåga att ur det hårda materialet framtvinga lefvande konstverk. Men det var icke allenast Visby, som riktades på bygnadsförctag. Hela ön kan med skäl sägas vara »öfverså!lad med arkitektoniska minnes märken». — Nittio större eller mindre kyrkor, af hvilka de flesta nutmärka sig för ovanlig smak och rikedom, visa bvad ett idogt folk med varmt intresse för konsten kan åstadkomma. Men också äger ön i sina rika kalk. och sindstenslager ett outtömligt förråd på godt och bildbart byggnadsmaterial.
Typiska för alla Gotlands kyrkor äro de i Dalhem och Rone. Dalhem, beläget på en bördig slätt ett par mil söder om Visby, är ett af de mest storartade och sevärda tempel på hela Gotland. Enligt en gammal anteckning från medeltiden har kyrkan blifvit invigd år 1209, hvilket också lyckes stämma öfverens med dess arkitektoniska hållning, om man undantager tornet, som med sin rena spetsbågstil hänvisar på, att det måtte tillkommit åtmin stone ett halft århundrade senare. Kyrkan är uppförd af väl huggen och tuktad kalksten och utmärker sig som de flesta af sina likar på ön för sina sköna och rika portaler med slipade marmorkolonner samt för sina fiot utbildade rosverk i det höga tornets ljudöppningar. Det inre är deiadt i 3 skepp, hvilkas hvalf uppbäras af 4 välbildade kolonner. I altarväggena fönster märkas några väl bibebållna glas målningar, utförda i tämligea bjärta färger, framställande bland annat scener ur Kristi pinohistoria — visserligen naivt framstålda, men dock vittnande om den prakt, med hvilken wedeltiden sökte ut: styra sina helgedomar.
Rone kyrka, belägen på sydliga delen af Gotland, är till omfånget mindre än Dalhem, men företer för öfrigt en något ??knande anordnirg. I det yttre tilldrager sig genast det smäckra, af en hög spetsig spira kiröata tornet betraktarens uppmärksamhet. Det uppst’ger till en höjd af 240 fot och synes långt ut på hafvet, der det af sjöfarande är kändt under namnet »Lange Jaku» och vitar mången vilsekommen farkost den rätta väger. Kyrkans båda ståtliga portaler hafva lidit mycket af vittring, dock kan man ännu, med ledning af det som skonats af tidep, bilda sig ett begrepp om deras forna skönhet. — Kyrkans skepp är på äkta Gotlandsvis tvådeladt och dess 4 hvalf uppbäras i midten af en särdeles elegant kolonn af omväxlande röda och grå marmorskikt. Här var den vigtigaste punkten, och här har ock rättvisligen det mesta arbetet nedlagts på dess sirliga kapitäl och basblad.
Vi se sålunda att Gotlands kyrkobyggare i allmänhet voro mycket förfarne i stenhuggeri. Ur den vackra kalkstenen mejslades också flitigt med konsterfaren hand kapitäler, hela portaler, bildfriser, fönstrens rosverk m. fl. mera framstående delar af templen. De i kyrkans inro till gudstjensten hörande föremålen kommo naturligtvis äfven, och kanske i ännu rikligare måtto, i åtojutande af denna utsirning. Tiden, menniskornas vårdslöshet, ofta rent af vandalism, har dock endast lemnat en ringa återstod af dessa konstskatter. De föremål af denna art, som förekomma i rikligaste mängd, äro dopfunotarne. antagligen derför, att dessa äfven efter reformatiocen kunde uppfylla sin ursprungliga bestämmelse och sålunda äfven af rent praktiskt intresse blefvo skonade.
Vår bild fig. 1 framställer en särdeles vacker funt från Barliogbo kyrka, som kan sägas vara en typ för de flesta dylika kyrkinventarier från denna tid. Mollan de högre relieferna, som tyckas vara utan någon särskild inbördes betyde!se, förekomma på sjelfva skålen i lägre relief

de fyra evapngelisternas symboliska märken — en för öfrigt särdeles omtyckt och vanlig ornering af dopskålen. Ifrågavarande funt är, 1 kasom de flesta på Gotland förekommande, utförd i mörk vackert färg:d sandsten. Ofta fingo dock öns vackra flerfärgade eller hvita marmorarter utgöra det materia!, ur hvilket konstvären mejslade sipa skapelser. Sålunda är den praktfulla, rikt figurprydda preststolen från Burs kyrka, fig. 2, utförd af

de bvitaste – marmorblock. — Dess figur: framställniogar torde förestäl’a. på den å teckningen synliga sidan: öfverst. Bebådelsen, och derunder Marias besök hos Elisabet, samt på den andra sidan: Kristi födelse, i en rk grupp af herdar, englar och grottans fyrbenta invånare. De båda sidoria, som vändrs åt altaret, äro deremot icke ornerade.
Äfven mindre föremål af trä eller jern såsom korstolar, korskåp, ljusstakar m. m. kommo i åtojutande af derna konstnärliga utstyrsal, Och då man ser alla dessa, ännu till våra dagar bibehållna medeltidsminnen, ken man ej annat än förvåna sig öfver den gotländska befolkningens produktivitet och ovanligt utbildade konstsinne… Brunius säger också i s’tt arbete öfver Gotlands konstskatter, att öns befolkning tyckes under flere årbundraden ha lifvats af det varmaste intresse för storartade kyrkobyggnader, hvarför han antager, att hvar och en från ungdomen öfvat sig i dithörande arbeter.
Om detta ock är för mycket sagdt, qvarstår likväl det faktam, att Gotlands konst bär allt igerom en folklig prägel. Det var ej den måvgsidigt utbildade konstnären, som i dessa alster sökte förhärliga sig sjelf och sin konst, utan den enkle handtverkaren, som, manad af sin fromma ifver, på detta sätt ville uttrycka sina känslor.
E. H.

Väg- och vattenbygnader inom Gotlands län.

Under 1889 erhöll Gotlands län af låneanslaget å en million kronor för understödjande medels lån för sanka trakters odling följande lånebidrag:
Till afdikning af Tomase myr, tillhörande Lokrume annex, Ahner, Tomase, Snaderbys, Grausce, Stora och Lilla Haltarfve samt Krogs hemman i Lokrume socken och Gotlands norra härad, hvarigenom skulle vinnas en vattenbefriad mark af 227,50 hektar med en baräknad kostnad för afdikning af 10,000 kronor och för odling af 6,481 kronor, ett lånebidrag af 10,000 kronor.
Till afdikning och odling af Norrvange myr, tillhörande hemmanen Norrvange, Sadervange och Angelbos i Lärbro socken och Gotlands norra härad, hvarigenom skulle vinnas en vattenbefriad mark af 79,45 hektar med en beräknad kostnad för afdikning af 4800 kronor och för odling af 3,210 kr., ett lånebidrag af 4,800 kr.
Till afdikning af Hästnäsmyr, tillhörande Stora och Lilla Hästnäs inom Visby norra landsförsamling, samt hemmanen Bläsnungs, Veskinde kyrkoherdeboställe, Kaungs, Skäggs, Björkome och Gällungs i Veskinde socken och Gotlands norra härad, hvarigenom en vattenbefriad mark af 462,36 hektar skulle vinnas med en beräkovad kostnad för afdikning af 10,300 kr. och för odling af 5,300 kr., ett lånebidrag af 10,300 kr.
Till utdikoing af vattenskadad mark, tillbörande 3/16 mantal Stenstuga i Vesterhejde socken och Gotlands södra bärad, hvarigenom skulle vinnas en vattenbefriad mark af 15,50 hektar med en beräknad kostnad för afdikning af 1.570 kr. och för odling 852 kr., ett lånebidrag af 1,400 kr.
Inspektioner. Väg- och vatteobygnadsstyrelsen har besigtigat och kontrollerat dels fortgången af pågående arbeten, dels underhållet af äldre sådana inom länet och öfver dessa afgifvit följande utlåtande:
Hamnarbeten. Visby hamn. Mot underhållet gjordes ingen anmärkning. Uader det löpande året hade parapeten blifvit cementerad på en yta af 686 qv.-meter. Muddring hade skett i såväl den yttre som inre hamnen samt en förtöjningskista blifvit ombygd.
De på försök nästlidna år i yttre hamnens södra del sänkta betonblocken voro efter tillsägelse åter upptagna, såsom medförande fara för inseglingen i hamnen.
Vattenaftappningar. Afdikning af Kuts myr, tillhörande Sigdes, Lilla och Stora Gläfves, Ahlands, Sigsarfve, Enges, Gejbjenne, Lindvede, Ammunde och Kärna byar i Burs socken. Arbetet var fullständigt utfördt och afsyningsbevis utfärdades.
Torrläggning och odling af mark, till Lilla och Stora Norrgårda, Mårtens, Lindarfve m, fl. hemman i Sproge socken. Vattenaflednirgen var fullständigt utförd, på grund hvaraf arbetsdirektionen ansåg sig hafva fullgjort det i och för arbetet upprättade kontrakt, eburu den i förslaget beräknade odlingen af 7094 hektar ängsmark ej eas var påbörjad. Som arbetsdirektionen tycktes sakna kännedom om kontraktets bestämmelser i detta afssende samt för öfrigt intressenterne funno det vara för dem fördelaktigare att bibehålla den torrlagda jorden såsom ängsmark, skulle i vederbörlig ordning ansökning göras om befrielse från dess uppodlande.
Jernvägar. Gotlands (Visby—Hemse) jernväg. Utom vanliga underhållsarbeten hafva under året 13,875 syllar och 63 skenor utbytts samt stängsel och telegrafledningar behörigen underhållits.
Platformen vid Etelhems station har omlagts med sten och vid Buttle och Stånga stationer voro nya lastkajer uppförda af sten i stället för de gamla af trä.
Vid besigtningen anmärktes, att, enär de gamla jernskenorna efter omkring 10krig trafik äro mycket slitna och förrådet af reservskenor nu är utrymåt, ett betydligt antal skenor med vinkelskarfjern måste under nästa och följande år anskaffas till utbyte af de skadade, så vida den nu tillåtna tåghastigheten af 30 km. i timmen skall få bibehållas.

Från landsbygden.

Burs, 22 Nov.
En meteor, så stor som en större boll med en lång eldqvast eter sig, gick här öfver i dag på morgonen kl. 7. Eldkulan gick i riktningen från öster till vester. Några minuter efter, ännu medan åskådarne stodo och samtalade om fenomenet, hördes en väldig knall såsom af hård åska.

Till Amerika reste i förra veckan härifrån eju stycken af socknens raskaste unge män.
Genom denna ständiga utvandring ha jordbrukarne rätt svårt att få tjenare.

Strömmingsfisket har varit rätt gilvande de senare nätterna, stundom 70 till 80 valar på man, hvilket varit en god dags- eller kanske rättare nattpenning, då strömmingen betingat ett pris af 33 till 37 öre valen.

Lärbro, 22 Nov.
Lärbro sockens kreatursförsäkringsförening är namnet på en institation, som nyligen bildats härstädes. Redan länge har man insett att en sådan förening skulle vara kommunen till gagn på grund af de låga premier, som skola kunna bestämmas för delägare i densamma. Och då nu de vid ett föregående sammanträde i detta syfte såsom minimisamma för af samtliga medlemmarne tagna försäkringar bestämda 40,000 kronor vore öfvertecknade, har föreningen, som sagdt, nu konstituerat sig, för att träda i verksamhet så fort som möjligt. Genom en ringa årsafgift för hvarje 100-tal kronor, för hvilka försäkring tagits, samt vid förefallande utbetalning af ersättningarne genom vissa örens uttaxering för hvarje 10-tal kronor af försäkringssumma, skall föreningen kunna lemna sina delägare en valuta, proportionsvis större, än säkerligen någon annan af våra allmänna försäkringsanstalter.
Liknande föreningar lära på några ställen vara bildade på södra delen af ön; men på den norra är Lärbro kommun oss veterligen den förste.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet 27—28 Oktober å Skogs.) Följande utslag afkunnades: I målet mot t. handl. O. Bokström angående barnuppfostringshjelp, kunde Anna Jacobssons käromål ej bifallas, enär Bokström begått den ådömda värjemålseden.

— Till boskilnad dömde häradsrätten mellan hustru M. Bolander och hennes man skräddarev K. H. Bolander.

— I tvisten mellan Olof Mårten Bodin och F. Jacobsson, Hemmor, angående bättre rätt till den s. k. Nygårdsdyan, tilldömdes denna bättre rätt käranden Bodin.

— Den talen för ärekränkning, d. v. s. utspridande af rykte att ha begått olofligt tillgrepp, som hustru Niklas Larsson anhängiggjort mot Kristina Olsson kunde ej af häradsrätten bifallas såsom ej lagligen styrkt.

— »Klubbekriget i Hemse» fick vid detta sammanträde sin afslutning. Då f. handl. Johan Bokström blifvit genom halft bevis öfvertygad om att ha begått våld mot skräddaren Nils Persson ålades han att med ed fria sig härifrån, Men då äfven Persson och hans hustru, instämda af Bokström, syntes rätten med halft bevis öfvertygade om att icke heller ba varit oskyldiga, ådömdes äfveu de värjemålsed, hvarigenom Persson skulle fria sig från att ha slagit Bokström och hustrun från att ha kallat honom »skojare».

— För djurplågeri, begagnande till upprepade körslor af mycket selbruten häst, dömdes Johan Bokström, mot sitt nekande, att böta 50 kronor.

— I målet mot O. Nilsson, Ringome i Alfva, svarande, angående beskyllningen för att ha slagit Johan Bokström med en lykta, ogillades åtalet såsom ej styrkt och som Bokström fört falsk talan emot Nilsson dömdes han härför att böta 100 kronor samt utgifsa 50 kronor i ersättning åt Nilason.

— Den revers, som J. T. Levander, Sixartve i Näs fordrade betalning för af bröderna J. och O. Bokström, dömdes nu svarandena gementsamt eller den det bäst gälda gitter att till käranden utgifva det omstämda beloppet samt derjämte 66 kronor i rättegångskostnader, Oskar Bokström dömdes dessutom att utgifva 100 kronors vite för ej iakttagen personlig inställelse.

— För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes värdshusidkaren L. Miihrer i Hemse att böta 15 kronor.

— Det åtal, com väckts mot handl. Anton Jacobsson, Fardhem, för oloflig vinutskänkning ogillades, enär mot svarandens nekande fall bevisning ej kunnat åstadkommas derom att detta var en annan förseelse än den, för hvilken han blifvit förut dömd, och skulle åklagaren ersätta sv. med 15 kronor samt utgifva vittnesersättningar.

— I målet mellan husbonden N. Jacobsson, Bara i Etelhem, kärande, och arbetaren Bomqvist, Bara, svarande, angående oloflig vedtägt, biföll häradsrätten icke kärandens talan liksom ej heller svarandens mot käranden gjorda ansvarsyrkande.

— För djurplågeri dömdes arbetaren Alfred Olofsson, Orleifs i Alskog, att böta 15 kronor.

— Till skilnad i äktenskapet dömde häradsrätten mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Britz Jakobsson.

— För falsk värjemålsed i ett förut refereradt mål angående hästköp, men hvilken ed svaranden sedan, innan i saken dömts, återtagit, dömdes hemmansägaren T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo, till 6 månaders fängelse.

Med ed friade sig Reinhold Johansson, Krasse Grund i Guldrupe, från taderskapet till ogifta Anna Lindstedts barn och husbondesonen Karl Niklas Felix Jacobsson i Burs, från faderskapet till ogifta Karolina Jacobssons barn.

— Edgång var i ett liknande mål, instämdt af Emma Larsson, ålagd f. husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Hejde. Då emellertid pastors intyg var af det innehåll, att Ahlin, som icke ordentligt besökt presten, ej kunde anförtros edgång, beviljades han uppskof härmed, men dömdes att utgifva 25 kronor i vite för det han ej stält sig häradsrättens föreläggande, i fråga om inhämtandet af edens vigt och betydelse, till efterrättelse.

För stenkastning på vakten vid lägret å Visborgs slätt någon atton afton i somras under pågående möte, samt bråk och oljud, så att de måst omhändertagas af patrull, hade kronolänsman Svallingsson, instämt murarne J. Berglund och Aug. Melin samt slagtaren Viktor Löfqvist, alla från Visby.

Svarandena bestredo genom sitt ombud, skrifvaren P. Flygare, att på något sätt ha förfördelat lägervakten, utan voro de alldeles oskyldiga. För att åstadkomma bevisning erhöll åklagaren uppskof till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.

För oloflig ölförsäljning vid senaste stortorgdagen på Sandesrum i Grötlingbo voro instämda hustrurna Anna Johansson och Anna Vengström från Visby. Båda erkände skriftligen. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— För samma förseelse å samma tid och plats var likaledes instämd f. hemmansägaren Adam Niklas Vestberg i Hemse. Han bestred stämningen, enär han och hans hustru endast hade vid försäljningen biträdt hr Frans Lysholm, hvilken ägde rättighet att för Bryggeribolaget i Visby vid ofvannämda tillfälle utskänka maltdrycker. Vestberg och hans hustru hade skött försäljningen i ett stånd, hvilket varit förbundet med ett tält der Lysholm hållit till. Detta vitsordades af åklagaren. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

Ärliga själar. T. f. kronolänsman Sv. Lindström hade instämt drängen Teodor Olofsson, Domartve, och Axel Teodor Andersson, Stale i Rone, för det de en afton i sietlidne September månad på allmänna landsvägen strax invid Rone kyrka öfverfallet drängen J. Bolin med hugg och slag, hvarvid Bolin tillfogats af Olofsson ett 10 centimeters långt sår i högra armen och ett mindre i venstra underarmen. Svarandena voro dessutom instämda för att ha fört oljud.

Bolin fick redogöra för förloppet af slagsmålet, dervid han mycket ärligt bekände att han, efter det man »gurglat» åtskilligt, blifvit förargad på Olofsson och gifvit honom en snyting», då denne dragit knif och tillfogat honom de båda såren, hvilka enligt läkares utsago, icke komme att medföra men för Bolin.

Teodor Olofsson vitsordade Bolins uppgifter.
Ha: hade fått två snytingar af Bolin, innan han tog till knifven, som han på domarens uppmaning mycket ärligt framvisade. Anderssons deltagande i kalabaliken inskränkte sig, enligt Bolins och hans enstämmiga utsago, derhän att de båda slagit efter hvarandra utan att! träffa någondera, hvarför åklagaren afstod från ansvarsyrkande mot honom.

Svarandena framvisade qvitto på att de gemensamt betalat Bolin 50 kronor i förlikning, vid hvilket förhållande åklagaren upplyste, att anm älan till honom var gjord före detta qvittoa datum, Olofsson tyckte nu att skulle han, sedan han betalat, dertill plikta för knifstingen, så borde också Bolin stånda ansvar för sina »snytingar», men det yrkandet återtog han sedermera. — Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.

Ett vattenmål. Hemmansägarne Jakob Larsson, A. Svensson och Olof Pettersson, Hallgårds, Anders Andersson och L. Nyman Bockes samt Nils Jacobsson och P. Böklund, Rovide, alla i Fröjel, hade instämt ägarne af Grymlings såg i Ejsta, Per Rosendal och Jakob Hederstedt, med yrkande om skälig ersättning för den förlust de lidit derigenom att svarandena dämt upp vattnet på deras kringliggande ägor, hvilkas växtlighet derigenom tagit skada.
Svarandena bestredo alla ersättningsyrkanden. Visserligen kunde de medgifva, att ifrågavarande marker kunde i någon liten mån lida af det uppdämda vattnet, men härför ville de ej gifva större ersättning än förut varit medgifven kärandena, nämligen fri försågning af vissa träpartier. Kärandena påstostodo sig icke längre kunna vara nöjda med denna ersättning, då deras lidande marker efter laga skifte nu blifvit betydligt större.
Såsom bevis för att de hade rätt att dämma upp vattnet, framlade svarandena en handlipg från år 1782, utgörande ett protokoll öfver en syneförrättning, som kronofogden hållit just med anledning af en likadan tvist som denna, hvarvid förlikning ingåtts med vilkor att de kring sågen boende åborna fiage något litet fri försågning. Detta dokument ville kärandena, hvilkas talan fördes af kronolänsman Svallingsson, icke tillerkänna något som helst värde.
A kärandens sida hördes såsom vittnen hemmansägarne Petter Boberg och Johan Cederlund. Tillsammans med kommissarien hade de hållit syn å de genom det uppdämda vattnet lidande markerna dels medan vattnet stod öfver dem dels sedan vattnet bortgått, och hade då funnit växtligheten på de öfversvämmade markerna sämre än på dem, som icke stått under vatten och var deras öfvortygelse att detta berodde just på det uppdämda vattnet. De värderade kärandenas förluster till belopp växlande mellan 45 och 5 kr.
Svarandena ansågo dessa belopp för höga, ville icke lemna annan ersättntng än fri försågning. Kärandena öfverlemnade målet, men svaranden begärde och erhöllo uppskof till andra rättegångsdagen af första vårseammanträdet då svarandena skola vara beredda att i allo stycka det de äga rätt att utan någon som helst ersättning dämma upp vattnet öfver kärandens marker.

Handl. A. D. Ahlberg i Visby gjorde vid detta sammanträde sina slutpåståenden mot fru Matilda Berger för det hon fråntagit hans minderårige son dennes karamellådor samt nekat honom handla på Visborgs slätt. Såsom skäl för att han, Ahlberg, dock hade rätt dertill åberopade han en till militärbefälhafvaren stäld ansökan om rätt till försäljning af tobak och snus i stånd. Denna hade afslagits, hvadan enligt Ahlbergs mening rättighet vore honom medgifven att idka handel utan stånd. Han fordrade 118 kronor i ersättning.
Äfven å svarandesidan öfverlomnades målet. Utslag vid tingets slut.

För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, hvilken skulle ha beskylt käranden för att ha köpt en skinka med vetskap om att den var stulen från svaranden, hvarjämte hon skulle ha gifvit Anna Andersson några tillmälea, som icke gerna återgifvas i tryck.
Två vittnen, P. Lindqvist och Ludvig Rosengren, intygade, att svaranden sagt, det käranden köpt skinkan, men kunde ej påstå, att svaranden beskylt henne för att ha afvetat att den var tjufgods. De omnämda tillmälena hade käranden emellertid fått.
Svaranden bestred vittnesmålen om hon också hade yttrat något om käranden hade detta skett i svarandens eget hem endast i närvaro af husfolket. Utslag vid tingets slut.

Om barnuppfostringshjelp| hade ogifte Kristina Vallin i Hablingbo instämt drängen Jakob Mattsson Vastäde. Han nekade för faderskapet, Käranden begärde uppskof, tills ett hennes vittne hunnit fylla 15 år. Besked meddelas vid tingets slut.

För olaga utskänkning af bränvin hade kronolänsman Lindström instämt Oskar Duse, Kodings i Hemse. Han erkände, och utslag afkunnas vid tingets slut.

Om bättre rätt till fiske hade förre nämdemannen Johan Engström, Mafrids i Vestergarn, instämt husbönderna Gabriel Bolin och Karl Carlsson derstädes.
En ström hade en gång i tiden ägt en del af Stora Mafrids, men vid olika tilifällen försålt denna del i 6 lotter. Dessa lotter hade ansett sig ha efter storlek del i idfisket i den genom ägorna löpande ån, så också svarandena, som äfven, ehuru ej i första hand, köpt hemmansdelar af Engströms egendom. Men nu påstod Engström, att med dessa senare ägolotter aldrig följt någor fiskerätt, utan hade han behållit denna sjelf. Detta bestredo svarandena. Särskildt gälde det ett tillfälle 18—19 April i år, då Engström velat dela den fångade fisken, utan att ens ha sjelf satt ut några ryssjor. z Åtskilliga vittnen hördes, hvilka skulle intyga, att Engström verkligen lagt ryssjor 18 —19 April. Ingen kunde dock upplysa derom, utom ett vittne, som vid sagda tillfälle sett E. upptaga en ryssja, som han dock icke visste om Engström verkligen ägde.
Käranden uppträdde under rättegången mycket hetsigt, så att han t. o. m. en gång af domaren blef utvisad, och åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt beteende inför rätta. Svarandena erhöllo uppskof till till andra rättegångsdagen af första vårsammanträdet.

För att ha misshandlat på det grymmaste sätt en ko, tillhörig hustru Hejdenberg, Forssa i Hejde, var af kronolänsman Svallingsson instämd hustru Kajsa Vessman, Skogs i Hejde. Hon nekade. De skador djuret lidit hade det fått genom att sticka in hufvudet i en svarandens gärdesgård, från hvilken hon befriat kon.
Hon hörde ett par vittnen, som intygade att kon icke varit illa medfaren. Åklagaren begärde, att svaranden skulle åläggas edgång, i hvilket yrkande svarande sjelf instämde.
Utslag meddelas vid tingets slut.

Till syssloman i f. d. handl. Johan Bokstroms konkurs utsågs hr Aug. Nordstedt å Klinte. Gäldenärens hustru begärde boskillnad.

Vådaed aflades af landtbrukaren O. Knudsen i anledning af en vid Myrungs i Linde 23 Mej i år timad mindre eldsvåda.

Domareed aflades vid detta sammanträde af nyvalde nämdemannen för Hejde ting godsägaren V. Wöbhler, hvilken derefter tog säte i nämden.

Väghinder.

Enligt anmälan blifva å nedannämda dagar af innevarande månad följande vägstycken ofarbara till följd af nödig ombygnad af broar, nämligen: onsdagen 29 vägen emellan Klinte kyrka och Mölner gård; samma dag emellan Löfves gård och Anderesons, Medebys i Hejde bostad; torsdagen 30 vägen mellan Gervalds i Hogrän och Bander i Mästerby socken; fredagen 31 vägen mellan Sallmunds i Mästerby socken och södra landsvägen; samt samma dag vägen mellan Mickels gård och lägenheten Skoghem i Vall socken.
Vidare kommer en bro å landsvägen mellan »Märtsbacke» i Linde och Klints gård i Lojsta socken samt tre broar å landsvägen mellan Gerum kyrka och Levede koregata att rifvas och omläggas torsdagen 30 innevarande månad, då sagde vägar till följd deraf blifva ofarbara.
På grund af broomläggning varder allmänna vägen mellan Ekeby kyrka och Ardags gård i samma socken aflyst från begagnande måndagen och tisdagen 3 och 4 instundande November; i stället kan begagnas vägen genom Källunge till landsvägen vid Burs.

Från landsbygden.

Lokrume, 21 Nov.
Guldbröllop firades sistl. söndag vid L:a Hammars i Lokrume, då f. d. husbondea och kyrkovärden Tomas Thomesson och hans maka Margareta, f. Olofsdotter, i kretsen af barn, barnbarn, slägt och vänner firade 50-årsdagen af sitt äktenskap; de båda gamla äro ovanligt krya och raska.

Burs, 21 Okt.
I dag har den första snön fallit härstädes; nästan hela dagen har det snöat, fast snön smält efter hand. Många ha ännu sina potatis i jorden.

En Härfågel har synts på flere ställen här i socknev, men har ej visat sig, såsom det i beskrifoingarne om honom, rädd och skygg, utan tvärtom varit så närgången, så att han till och med flugit in i boningshusen till stor fröjd för barnen, som gerna ville fånga den »granna fågeln».

Vamlingbo, 20 Okt.
Från den härstädes i dag hållna kyrko- och kommunaistämman kan rtöljande förijena att antecknas:
Om inrättande af en slöjdskola för gossar hade skolrådet framlemnat förslag. Ärendet blef efter en längre diskussion af stämman afslaget. Skolrådet hade äfven begärt ett anslag för ett år af ett halft öre på fyrk till upphjelpande af sockenbiblioteket, jämte förslag till detsammas tidsenliga ordnande, Frågan rönte, hvad uttaxeringen beträffade, formligt motståud, hvadan den förföll för närvarande.

Till godeman vid landtmäteriförrättningar återvaldes hemmansägaren N. L. Olsson Nora för en tid af sex år, Brandstodsvärderingsmän för året bletvo hcemmansägaren Jakobsson och Pettersson i Rofinds saxt Cristiansson och Markusson i lsonsarfve, och till deputerad för val af tingsledamot i södra häradets brandstodsförenings styrelse utsågs N.
L. Olsson Nora och till suppleant H. Jakobscon Allstra.

Hundskatten, som detta år utgått med fem kronor för hvarje hund, blef efter omröstning slopad för nästkommande år.

Kostnadsförslag för ett blifvande sockenmagasinsbygge, förut beslutadt, företeddes, slutande på en summa af nära 900 kronor jämte 11/2 kub. fot kalksten pr fastighetssyrk. Efter långvarig öfverläggning beslöt att bygnadsfrågan skulle anstå tillsvidare, änskönt tiden tör byggets uppförande förut blifvit bestämt till nästkommande år.

Priset å fårkött gäller nu omkr. 46 öre för kilo (= 4 kr. för 20 skålp.) och potatis röner liflig efterfrågan till 5 kronor gammal tunna.

Rågbrodden ser treflig och bra ut öfverallt, här och der äro får och storkreatur utsläppta på bete å densamma.

Strandning.

Skonerten Ellen, hemma i Råå, förd af kapten Backe, kommande från Kolding på resa till Sundsvall i barlast strandade å nordöstra kusten af Gotska sandön fredagen 3 Oktober kl. 10 f. m.
— Det i fredagens nummer omnämda fartyget, hvilket under stormen i torsdags strandade på kusten mellan Burs och Rone, har kommit flott, ty i fredags morgse stod det ej qvar på grundet. Ett par fiskare hade syns ro ut till fartyget, tydligen för att erbjuda detsamma hjelp.

Burskretsens

medlemmar voro sistlidne fredag samlade till sitt höstmöte i Alskog skolhus. Sedan mötet öppnats med sång och bön, hölls lektion af skoll. Qviberg, Garda, som derunder inledningsvis behandlade form- och satsläran. En andra lektion måste inställas med anledning af inträffadt förbinder för lektionsgifvarinnan.
Sedan följde en stunds öfverläggning om ämnet: »Bör man i skolan söka att utforska och uppmuntra barnens medfödda anlag?» De moraliska anlagen vore det hvarje lärares plikt att utforska samt att uppmuntra de goda och bestraffa de onda. Deremot ansågs det icke höra till skolang egentliga uppgiftjaatt utforska och uppmuntra barnens yrkesanlag möjligen kunde dock läraren i enstaka, fall komma barn och föräldrar till hjelp vid val af lefnadsbana äför ide förra, men opåkallad borde han endast göra detta, då han ansåg sig) hafva fulla skäl till att dervid afråda och varna. Då inledaren icke infunnit sig och då de andra kretsmedlemmarna icke haft tillfälle att sätta sig närmare ia i saken, beslöt kretsen att till nästa möte uppskjuta frågans slutbehandling.
Skoll. Lindgren, Burs, framstälde och inledde derefter följande fråga: »Skulle det vara till något gagn för såväl skolan som dess lärare, om dem bereddes tillfälle att afhöra undervisningen i andra skolor?»
Under middagsrasten och efter mötets afslutande utfördes sång och musik.