Etikett: Burs

Burs socken ligger vid Gotlands sydöstra kust.
Gårdsnamn: Alands, Allmunde, Ammunde, Apse, Bandlunde, Bondarve, Bopparve, Flors, Gajbjänne, Galtungs, Ganne, Gläves (Lilla och Stora), Hummelbos, Häffinds, Häffride, Hägvide, Kvie, Kålmans, Kärne, Lindarve, Lingvide, Ljugännes, Lukse, Prästgården, Salmans, Sigdes, Sigsarve, Stenstugu, Vanges, Vidringe, Västerlaus, Änges.

Publicerat

Från landsbygden.

Burs, 26 Februari.
En olyckshändelse timade härstädes i går. Tvänne minderåriga pojkar, söner af garfvaren Höglund, Dahla, skulle klyfva sönder några vedträd, hvarvid inträffade, att den äldre pojken helt och hållet högg af lillfingret på högra handen på sin lille bror. Fingret derintill blef äfven skadadt, men ej så farligt att det behöfde amputeras. Gossen fördes genast till läkaren i Hemse, der hans sår förbands.

I måndags reste härifrån tio personer, som skulle till Amerika, men som ingen ångbåt sedan dess gått öfver till Vestervik, så hafva de fått stanna qvar i Visby, der de med väntans blickar tittat norr ut efter någon af postbåtarne. Äfven vi här på landet ha med spänd väntan längtat efter att få höra något af de kära »budbärarne», Polhem och Klintehamn.
Det piggade derför upp oss litet, då vi i går telefonledes fingo höra, att Polhem var synlig utanför Visby.

Kyrkoherde Åsberg är fortfarande sjuk, hvarlör pastoralvården skötes af pastor Kristiansson i Rone.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Februari 1892
N:r 32

Publicerat

Södra brandstodsföreningen

har i brandskadeersättning tillerkänt handl. J. F. Fagerberg, Dala i Burs, 50 kr., garfvaren K. O. Höglund, dersammastädes kr. 88: 59 och hemmansägaren O. Dahlman, Norrqvie i Grötlingbo kr. 66: 50.
Till slutliqvid för 300 st. brandsprutor har beslutits en uttaxering af 2 öre för 100 kronors försäkringsvärde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Februari 1892
N:r 26

Publicerat

Från landsbygden.

Burs, 11 Febr.
Att Burs kyrkogård troligen varit begrafningsplats redan under hedenhös tyckes framgå af de många fynd, som; der göras tidt och ofta. Det är norr om kyrkan, som det nu begrafves. I dagarne har åter skollärare Lindgren, som sjelf gräfver grafvarne, hittat några fornsaker, bestående af en spännbuckla, tvänne nålar, en ring och ett armband, allt af brons; vidare diverse perlor af. glas och glasmosaik samt en medaljong eller smycke af silfver. Detta smycke utgöres af tvänne romerska mynt. Bilden å det ena har stor likhet med dem, som förekomma från Konstantins tid.

En skock rapphöns kom hörom dagen flygande med, stor hastighet, hvarvid en af dem i farten flög emot kanten. af: en skorsten och föll liflös ned. i,snön. Hela bröstet hade blifvit skadadt. På tal om rapphöns, så är det godt om dessa i vinter, ty det är ej alls ovanligt, att få se dem ligga på rågfälten till ett antal af 20 till 25 stycken i sköcken.
De må äfven godt denna vinter, emedan de ha lätt att komma åt sädesbrodden.

Predikanten Sandell från Visby höll här i skolsalen i fredagsqväll en utmärkt god predikan öfver Ebr. 4 kap. 11—13 v. Skolsalen var till trängsel fyld af uppmärksamma åhörare.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Februari 1892
N:r 24

Publicerat

Från landsbygden.

Slite, 3 Februari.
Försvarsfest. Några å Slite boende medlemmar af Gotlands försvarsförbrnd anordnade tisdagen 2 dennes en fosterländsk fest i Slite skolhus kl. 7 e. m., hvilken fest var besökt af närmare 250 personer. Redan på middagen kunde man af den på skolgården svajande flaggan ana, att något ovanligare var i görningen. — En halftimme före den utsatta tiden var den rymliga, nu festligt prydda skolsalen fullsatt. En af pastoratets folkskollärare beträdde nu talarestolen och heleade i varma ordalag de tillstädesvarande samt förklarade festens ändamål vara den att, om så behöfdes, höja och stärka fosterlandskänslan. Derpå följde sången »Vårt land», sjungen af en dubbelqvartett, och så ett kort föredrag om »Hvad lär oss historien om fostertandets försvar?» hvarvid i sammandragfyttrades ungefär följande:
Att genomgå hela historien vore inom den lilla ramen af minuter otänkbart. Endast några af de intressantaste sidorna hunne derför betraktas, Talaren hade funnit historiens intressantaste sidor vara de, som afhandlade de stora kulturfolken i gamla tiden. — Ville att åhörarne skulle hålla fast vid en sak: historien hade en benägenhet att upprepa sig sjelf; händelserna gå oupphörligt igen, till exempel seder och bruk för att ej tala om modegalenskaper. — Ett svar ville talaren emellertid strax gifva och det löd: historien lär, att ett folk, som ej ville värna sin frihet och försvara sitt fosterland — är dömdt till undergång. En flyktig blick på den heliga urkundens berättelse om språkförbistringen och derat följande förskingring ställer denna som en fiende mot framåtskridandet. — Men låtom oss betänka, hvad vigt för menniskoslägtets förkofran dét var, att särskilda raser och folk bildades, -— Deraf var — och endast! deraf en möjlighet gifven att utveckla mångsidigheten i menniskonaturen, och på samma gång bilda nationalkänsla eller samhörighetskänslan — samhörighet med sig sjelfva och det land, der man fått sin tillvaro, — Det är denna samhörighetskänsla, som går under namn af fosterlandskärlek, Här påpekade talaren lyckan af att vi svenskar hafva ett sådant ord, som fosterland, då våra grannland hafva mindre sägande, såsom »faedrland», »födeland» och »Das grosse Vaterland», Nationalkänslans bildande var grund och på samma gång första steget till framåtskridande. — Detta framåtskridande har varit utmärkt af stora svallningar. — Vända vi oss till visdomens och på samma gång hemlighetsfullhetens, magiernas och mysteriernas lotusland, hvars byggmästare tyckas bygt för evigheten, så fans der redan 3,000 år för Kristi födelse ordnade samfund. — De gamla folkens makt var en eröfrande makt. Häri orsaken till svallningarna, — Folken gingo från djerthet till hjeltemod, från hjeltemod till eröfringar, från eröfringar till makt, från makt till rikedom, och derifrån till prakt och veklighet samt till de sista scenerna i sorgespelet — inre förderf, förfall och död. Denna skala genomlopp Memfsriket och Tebe kom till glans, — I Tebe möter oss en kraftyttring i syfte att värna frihet och försvara fosterland, en kraftyttring, som i hög grad höjde nationalkänslan och som verkade pånyttfödande i alla delar, ja till och med reformerande på religionsväsendet. »En högstämd ande meddelade sig åt folket», som gjort en god insats i mensklighetens odlingsarbete. Kulturfolken vid Eufrats och Tigris stränder visa samma svallning. Efter åtskilliga växlingar kommo Kaldeerna till makt, hvilken de byggde på spillrorna af Niniveh och Babylon. För denna makt måste ock Egypten böja sig, — Så följde väldenas uppkomst, törfall och fall från nejd till nejd, trån tidehvart till tidehvarf, ur dimma till maktens glans ned i midnattsmörkrets djup — tåget går öfver nationens grafvar,. — En lärdom lemnas oss: så länge fosterlandet var målet för deras sträfvanden, så länge stod herskarstafven vid deras fot. — När veklighet och njutningslystnad trädde fram och tosterlandets väl åsidosattes, var undergång gifven. — Sa der vägen historien visat.
Det till omtång obetyliga Grekland, dertill deladt i flera, hvår för sig sjelfständiga stater, stod, genom sin enighet, då det gälde det gemensamma fosterlandets törsvar, som en mur gent en till antalet ötverlägsen fiende. — Ett fåtal bjeltar, hvars enda tanke var att rädda frihet och ära, bröt Asiens herskare, det stolta Persien, — Hvilken glans i alla tider från Sparta! »Kom åter med den eller på den» voro en spartansk moders ord till sin i kriget utgående son, då hon lemnade honom skölden, och en annan sade vid underrättelsen om sin sons död i striden. »det var derför jag gat honom lifvet». Alla voro besjälade af samma känsla. — Maratons slätt dränkte i blod den träldom som hotade och der spirade upp med fullaste för dem känbara lifsktaft, den frihet och kultur de värnade, ty de hade stridt »innan söadringens ande fått makt öfver dem», — Och det var först när förräderiet kom med som Termopyle pass blef en graf för Leonidas och hans tappra, hvilka prydde sig till en hopplös strid som till en fest. — Det var nämligen deras sed att aldrig vika. — »Vandrare säg Spartanernas folk, att vi ligga här alla döda, emedan vi trogetlydt, hvad lagen oss bjöd», stod att läsa på vården, rest öfver de tallne, men vid Salamis fick ock Persiska öfvermodet en våt graf. — — —

Ett slädparti var i söndags anordnadt här. Vid 1/2-tretiden atgingo 12 skjutsar till Angelbos i Lärbro, der 13 skjutsar från skilda håll mötte, hvarefter, sedan välbehöflig förfriskning inmundigate, tåget af 25 skjntsar i ilande fart återvände bit. I den prydligt dekorerade salen inträdde ett 70-tal personer, hvilka läto de rikliga undfängningarne sig väl smaka, hvarefter dansen under sprittande musik fortgick, med kortare afbrott till ett godt stycke in på småtimmarne. — De för tillfället utsedda värdarne hade all heder af denna sin tillställning.

Hablingbo, 3 Febr.
Tiden tillstundar att Bevillningsstadgan, som nog äger en och annan oegentlighet, skall vid taxeringarne för året tillämpas. Denna del af lagen som för allmänheten torde vara lika obekant som mycket af all annan lag borde dock först och främst intresserar de personer hvilka få detta ansvarsfulla förtroende att debitera allmänheten och vi önska taxeringsmännen må göra detta efter bästa förstånd i förening med rättvisa. Till ledamöter i beredningen för taxer. i detta distrikt äro här valde: landtbrakarne Nilsson Stjups och O. Jakobsson Vadstäde.
Granskning af socknarnes inom Södra Häradets Brandstodsförening upprättade värderingsiostrument har i dagarne verkstälts af Sfrälben och för den det intresserar knnna vi nämna att hela föreningens försäkringssuma utgjorde vid årets slut kronor 22,157,240, Enligt Bergmans (Gotlands geografi) var denna summa år 1876 17,081,625. Denna nyttiga förening har således på de flydda 15 åren arbetat upp sig till öfver 5 millioner och torde stått kanske ett och annat hundratusen tal högre om ej, såsom här är fallet i trakten, en del lågt uppsätta sina lösören eller ock alls intet för att undvika mångskrifveri, hvilket dock ej torde vara klokt. Klinte kommun, som, enl. Aldén har högsta fyrktalet bland kommuner på Gotland, har äfven högsta försäkringsvärdet nämligen kronor 1,118,871 kr. dernäst Rone med 1,063,732, Hemse 915,796, Öja 779,984, Burs 911,996 kr. Den minsta försäkringssumman bland de 44 socknarna har Sundre med 139,298 kr.
Norra häradets förening har enl. G. A. i år 19,221,781 kr. och har sedan 1879 då summan var 17,655,147 kr. på dessa tolf åren ökats med nära två millioner.
Hablingbo som i fjor var inne med en försäkringssumma på 755,217 kronor har i år sjunkit med 28,900 kronor, hvilket har sin grund i den under förl. året bildade kreatursförsäkringen inom socknen som står till nära 70,000 kr.
På tal om kreatursförsäkringsföreningen kan sägas att största delen af församlingsmedlemmarne anslutit sig till densamma, och eburu ägarne ej tillhöra något slags djurskyddsförening torde väl få här i trakten kunua framvisa en sådau jämau och väl vårdad kreaturssamling som denna. Detta må utan förhäfvelse kunna framhållas till ägarnes förtjenst och uppmuntran.
Inte en, utan en hel flock starar slog i söndags eftermiddag d. v. s. sista Januari ned i Snöboms Lukase en trädgård. Månne de, der de suto så högtidsklädda i trädkronan, pratade om tidig vår?
Yxan flyger flinkt mellan trädstammarne i kapp med hackspettens. Detta arbete ger mod och lefnadslust och kurerar bleksot. I dag Blasius måste hon (yxan) hvila sig; ty hugger man den dagen i skogen inträffar olyckshändelse under året.

Burs, 4 Febr.
Höga pris. Den som har präktig skog till afsalu plockar in dugtigt med pengar. Vid i dag hållen skogauktion bär i socknen betaldes tallarne ganska bra. Man beräknade att veden kommer att kosta 6 till 8 kronor kasten på »stående rot» utom arbetet. Men är bränslet dyrt, så är ätven födan dyr. Så betingade på en auktion i När i förr. veckan potatisen ett pris af 5 kr, 75 öre för gammal tunna.

Kyrkoherden Äsberg ligger fortfarande sjuk i influensa, hvarför domkap, förordnat vice pastor Kristiansson i Rone att jämte eget pastorat förestå Bara.
Tvänne af de till skollärareplatsen å Ronebamn sökande, nämligen herr Berge och Lingström, hafva i går och i dag aflagt undervisningsprof. De öfriga medsökande lära ej komma att aflägga prof.

Burgsvik, 4 Febr.
Årsmöte med Öja och Hamrasocknars kreatursförsäkringsförening har idag hållits på Burgsvik. Till ordf. för sammanträdet valdes kyrkohb. N. P. Gadd. Räkenskaperna för 1891, vederbörligen reviderade, upplästes och godkändes till alla delar. Af dessa framgick att försäkringssumman, som 1891 utgjorde kr. 60,260 för 1892 ökats till kr. 62,445. Utbetalade ersättvingar för timade olycksfall utgjorde för 1891 kr. 381, div. andra utgifter kr 23: 47, Utom årsafgiftei, som är 25 öre på hvarje 100 kr. försäkringsvärde, hade under året utdebiterats 38 öre på hvarje 100 kr. försäkringsvärde. Till ledamöter i nämden valdes för följande år för Öja: Hemmansägarne J. P. Mogren Roes, H. Olsson, Romartve och T. Vestberg Siffride, till suppleanter: J. Jacobsson Stockvike och L. Nilsson Burge; för Hamra: Hemmansägarne P. Hansson Skogs, J. Jacobsson Långmyra och N. Jacobsson Skogs, till suppleanter: J Hansson Linhatte och Jacobsson Ejmunds. Till revisorer valdes handl. J. T. Jacobsson Burgsvik och G. Lindström Domerarfve.
Till ordf. omvaldes enhälligt kyrkoh. N. P. Gadd. Ett af ordf. väckt förslag att för innevarande år afsätta af årsafgifterna 10 öre på hvarje 100 kr. försäkringsvärde, vann stämmans bitall. Antalet försäkringstagare utgör för närvarandn 113.

Norra Gotland, 4 Febr.
Bränvin och kallbad. Enligt hvad berättats eder brefskrifvare, tilldrog sig följande vid ett fiskläge härstädes för någon tid sedan då arbetarne från en egendom skulle hämta upp släke från harsstranden. Begifna som de voro på starka drycker medtogo de några liter och började på att supa i sällskap med fiskarena derstädes, som äfven hade liter qvar utaf sitt julbränvin. Då de hade tömt några liter och började blifva litet rusiga kommo de på den idén, att de skulle byta kläder, och i denna afsigt klädde den ene af karlarne utaf sig, men råkade de då i ordväxlfng med hvarandra angående klädesbytningen och.till sist, då de kitvats en stund, kastade den ene af karlarne den afklädde i sjön och detta förnyades ett par gånger, med den påföljd att ban sjuknat på kuppen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1892
N:r 19

Publicerat

Ändringar i predikoturerna.

Enär kyrkoherden Åsberg i Burs fortfarande är sjuk, har domkyrkoadjunkt Dyberg förordnats att i morgon uppehålla hang predikoskyldighet, med anledning hvaraf den förändring vidtagits i fråga om morgondagens predikoturer här i staden, att biskop von Schéele kommer att förrätta högmessan i kyrkosalen och domkyrkovice-komminister Ronqvist aftonsången dersammastädes.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 30 Januari 1892
N:r 16

Publicerat

Från landsbygden.

Vestra Gotland, 21 Jan.
En bördig ko, tillhörig hemmansägaren Johan Johansson, Norrgårda, Sproge har för andra gången framfödt tvillingkalfvar, båda gångerna ha kalfvarne varit stora och välfödda, Kon är ännu icke tre år.

Burs, 25 Jan.
Nykterhetsföredrag hölls i lördags qväll i folkskolans lokal at nykterhetstalaren Linnander från Småland. Till text för sitt föredrag hade talaren valt 1 Kor. 6: 19, 20, hvilken på ett gripande sätt ntvecklades. Herr Linnander är en nykterhetstalare som få, fullt vuxen sitt. svåra uppdrag. Jag hördo en gammal man yttra etter föredraget: »finge vi höra en sådan predikan en gång hvarje vecka, så tror jag att hela detta samhälle snart skulle blifva nyktert», och jag ger honow rätt i detta, Vi äro derför Förbundet mycken tack skyldiga, som skickar oss sådana predikanter.

Influensan grasserar ännu här såväl som i närgränsande socknar. Kyrkoherden Åsberg ligger insjuknad, hvarför vi i går hade »ny prest», en s. m, kandidat Valde från Visby. Han var af domk. förordnad hit. I förra veckan har närboende prester måst tjenstgöra vid ett par begrafoingar i Stånga. Här har ännu, som bättre är, inga dödsfall, förorsakade af influensa, inträffat.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Januari 1892
N:r 13

Publicerat

Kyrkoherde Åsberg

i Burs har anhållit om predikobiträde för söndagen på grund af sjukdom. Kandidat Valde har förordnats att sköta morgondagens gudstjenst inom församlingen, hvarjämte för honom utfärdats venia att under 6 månader biträda med predikande sinom stiftet.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 Januari 1892
N:r 12

Publicerat

Från landsbygden.

Burs 20 Jan.
Försäkra kreaturen är en sats, som ej nog ofta kan upprepas. Landtbrukaren Nils Andersson Haffride har i dag förlorat en större hingst utan någon längre föregående sjukdom. Tillkallad djurläkare kunde ingentiog uträtta. Hingsten var försäkrad, men mycket lågt, hvarför Andersson gör en känbar förlust.

Hangvar, 20 Jan.
Olyckshändelse. Hemmansäg. A. Isaksson i Qvie råkade ut för olyckan att bryta af sitt venstra lårben i förgår e. m, Isaksson bade kört ett lass ved till Vasta kalkuga och när han för att ej hålla i vägen körde något på sidan, hvälfde lasset, 11/2 palmar ved, öfver honom. Hade ej en annan person funnits i närheten af olycksplatsen, så hade I. troligen fått ligga och dö vader lasset. Något senare på qvällen kommo hans hästar i sken för en släde, som var lånad för att hämta doktorn.

15 graders köld hade vi i måndags morgon. Föret är godt och hvar och en arbetar med stor ifver till skatter. I synnerhet är det brådtom i prestgårdens skog, der de utstämplade, hundraåriga och ovanligt grofva tallarne falla för yxan. I aflidne kyrkoherden M. Karlssons egna bagar vid Suderbys fins också ovanligt stor och grof skog. Der ligga änna hundratals träd, som blåste omkull den stora stormen i febr. 1882.

Ett af de hösten 1890 strandade fartygen i Kappelshamnsviken har i dessa dagar tagits flott af en här bosatt snickare Ossin, som arbetat dermed i sommar med blott en enda medhjeipare. Ersättningen var 600 kr., om han lyckades få af fartyget, men i annat fall ej någon ersättning för sitt arbete. Före O. hade en annan person arbetat ett halft år förgäfves, men ledsnade, då det ej lyckades för honom.

Hemse, 21 Jan.
Konungens födelsedag har vid länets folkhögskola och landtmannaskola firats på följande sätt: KI. 10 hissades unionsflaggan å skolans flaggstång. Läsningen pågick sedan i vederbörlig ordning till kl. 1/21. Straxt efter 2 samlades skolans lärare och lärjungar samt smyckade den större salen (folkhögskolesalen) med granar, i fonden placerades konungens porträtt omgifvet af flaggor m. m.
Kl. 6 öppnades salarne för allmänheten och folksången (Ur svenska hjertans djup etc.) afsjöngs under orgelackompanjemang.
I ett historiskt föredrag med anknytning till dagens betydelse skildrade kand. H. Lundgren derpå de stora verldshändelserna i slutet af förra och början af detta århundradet.
Derefter sjöngs »Värt land» och »Fosterlandet» af B. E. Malmström deklamerades af en elev ur landtmannaskolan äfvensom »I Hunneberg» af K. A. Melin.
»O låtom oss svärja ett fostbrödralag» sjöngs, hvarpå skolans föreståndare dr Sätervall höjde ett »Gud bevare konungen och fosterlandet», hvarefter och sedan folksångens andra vers afejungits, de församlade aflägsnade sig.

Rone, 21 Jan.
Influensa grasserar i nästan oroväckande grad. Hushåll efter hushåll insjuknar och lunginflammation följer efteråt i många fall. Fastän vi nu haft mellan 5 och 8 grader kallt om nätterna tyckes den dock ej vilja aftaga.

Sex sökande hafva anmält sig till folkskollärareplatsen på Ronehamn och bland dem folkskollärare Lingström i Bro. De öfriga äro från fastlandet. Det lär vara beslutat att alla sökande skola aflägga prof.

Sidensvansar uppträda här och der i trädgårdarna i stora flockar.

Nykterhetsföredrag höll folkskollärare Hosvall ioför en talrik samling i folkskolesalen vid kyrkan lördagen den 16 kl. 6 em. Talaren utvecklade sitt ämne lätt och lärorikt.
Äfven i Ronehamns skolhus hölls på söndags qväll den 17 ett godt föredrag.

Vamlingbo, 21 Januari.
Extra kyrkostämma hölls här i går med anledning af folkskoleinspektörens skrifvelse till skolrådet angående några smärre ändringar i det beslutade skolhusbygget, hvilka för stämmans ledamöter framlades och bifölls.
Derefter kom extra kom. stämma, der församlingen skulle höras huruvida de voro villiga att till distriktets läkare såsom reseersättning årligen betala ett arfvode af trettiofem käonor emot villkor att läkaren infanne sig å Burgsvik tvenne gånger hvarje månad och der emottaga sjukbesök etc. Som frågan icke var vederböligen utredd och stämmans ledamöter ansåge det vara ett temligen högt belopp för kommunen i förhållande t. ex. till Öja, som skulle bidraga med 40 kronor, då denne senare socken hade den största fördelen af saken, uppdrogs åt pastor och ordförande i stämman att göra sig underrättade om de närmare detaljerna i frågan, hvarefter ny stämma skulle utlysas för frågans afgörande. Upplysningsvis kan meddelas att Fide, Hamra ceh Sandre sockuar skulle i sin mån bidraga med hvardera fomton kronor årligen. Förslaget tycktes ha intresse för sig i kommunen, alldenstund de dyra resekostnaderna för såväl besök som hämtning i sjukdomsfall betydligt reducerades, för den sökande genom denna åtgärd från läkarens sida.
Vid leveransauktion & materialer till skolhuset antogs ett af Hr Alf. Lundqvist Hemse afgifvit shriftligt anbud å allt sågadt virke för ett belopp af 500 kronor. Öfriga materialers anskaffande bortauktionnerades åt enskilde personer, älvenså skjutsar efter det sågade virket (som skall aflemnas på Hemsr) jemte kalk m. m, allt för ett belopp af cirka 2,000 kronor.
Å uppförandet af bygget afgafs icke något antagligt anbud (ett å 1,115 kr. förkastas), hvadan ny auktion derå troligen kommer att hållas såvida icke uppgörelse på enskild väg kan träffas med någon byggmästare.

Ejstä, 21 Jan.
B. N. Hultberg död. I början aft denna vecka skattade åt förgängelsen en af dem, som med rätta räknades till gamla skolan, ej blott för sin ålder, utan äfven för sin lifsåskådning.
Klockaren i Ejsta, Båtel Niklas Hultberg, ver född år 1818 och således vid sin död 76 år gammal, Han tjenstgjorde ända till i lördags, då ham insjuknade. Då först fick han tjenatledighet, något som han aldrig förut behöft eller: begärt.
I trettionio år var han ordinarie klockare, men redan långt förut hade han biträdt fadren i tjensten, ty det var ett klockareslägte både på fäderne och möderne ända sedan Karl 12:s tid, då krigspresten Petros Lyth var kyrkoherde i Ejsta pastorat, Få personer torde hafva varit så påpasslige, så ordentlige i sin tjenst som den hädangångne. I kyrkan fick aldrig något ligga huller om buller, ej heller dam och smuts vanpryda helgedomen. När han någon gång varit borta, så var hans första göromål vid hemkometen att se till om kyrkans nyckel hängde på sin spik. Och detta gälde ätven angående hans små tillhörigheter. Ett par helgdagsstöflar räckte derför sina tio år och helgdagsrocken dubbelt så länge. På det viset kunde en liten lön räcka till, men något öfverskott var ej att begära.
Sedan några år var han en«liog, men sedan den tiden anlitade han ej irantimmersbjelp till städning, bäddning, lagning af sina kläsr och ain mat — sådant verkstälde han sjelf.
En yttre utmärkelse tilldelades honom, hvilken visserligen icke gaf mera bröd på hyllan.
Han blef, (jag vill minnas det var år 1889) uppå vederbörlig framställning, hugnad med Patriotiska Sällskapets silfvermedalj, en utmärkelse, för hvilken gubben kände sig tacksam och belåten, eburn han till en början »skämdes för att bära granulåten», såsom han en gång yttrade. Och så lades medaljen i kistan aft der väl förvaras.
För socknen var han senare tid för en ringa penning postombud. Äfven der fann man honom troget på sin post — ja hela dagen igenom då det ankom post. Det hände då ej sällan att många menniskor på en gång inströmmade i hans rum, som ej var stort, och som vanligt ville alla hafva besked på en gång- Då kunde han blifva litet kantig och fourrig, hvarvig en och annan i oförstånd kom att dra på smilbandet. Och
»gubben tålde väl något att skrattas åt, men mera hedras ändå».
Hvile nu trid öfver hans stoft!

Stenkumla, 21 Jan.
De borttappade hästarne, om hvilka Johan Pettersson Snäckartve i Stenkumla haft vård och vakt vid sista stortorgdagen, kommo ändtligen till rätta, De hittades i en hage, kallad kyrkshagen i Hogrän, ej långt från Johannelund, Alla tre stodo ännu för slädan, under hela fyra dygn ej åtnjutande annan föda än den obtydliga ljung som de lyckats uppfånga på den fläck de fastnat.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Januari 1892
N:r 11

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Vårtingets första sammanträde å Skogs 18—19 Jan).
Tre delägare i Burs sockens första skiftestag, Per Mårtensson, O. F. Häglund och Lars Pettersson, alla vid Enges, hade uttagit stämning å kyrkoherden Åsberg i Burs samt 16 delägare i nämda skifteslag. Tvisten angick fördelningen af underhållsskyldigheten af vägar till ägorna i skifteslaget, dem kärandena ansågs till en del vara öfverflödiga och obeböfliga och yrkade blifva befriade från att underhålla, samt att erhålla ersättning för utbetalningar, som kärande fått vidkännas i och för samma vägar. Samtlige 3:ne kärandena instälde sig, men af de 17 svarandena 9, som förde talan äfven för de 8 uteblifna.
Svarandena bestredo käropåståendena och ville hålla sig efter vägdelningaprotokollet. Kärandena yrkade häradssyn å vägarna, hvilket svarandena bestredo, hvarjämte desse fordrade i ersättning för den obefogade rättegång hvarmed motparten besvärat dem, 10 kronor »till manns» och 100 kronor dessutom. Karta och protokoller företeddes och utslag kommer att meddelas å 3 sammanträdet, 1:sta rättegångsdagen.

Om barnuppfostringshjelp hade Maria Pettersson i Sanda instämt Johan Lyberg i Vestergarn. Svaranden erkände ej det faderskap, som tillades honom och sade sig ej hafva stått i något intimare förhållande till käranden. Uppskof till 2 rättegångsdagen af 3 sammanträdet.

Länsman Svallingsson hade väckt åtal mot drängen Auguet Vestergren för oloflig rapphönsjagt. Utslag å 3 sammanträdet 1:sta rättegångsdagen.
Lika utgång fick det åtal som samme åklagare, i likadan sak, anstält mot arbetaren.
Mårten Tomsson.

Samme åklagare hade instämt Hjalmar Vestberg för oloflig jagt. Målet blef uppskjatet.

Mot bröderna Johan Gustafsson och Gustaf Gustafsson i Vestergarn hade länsman Svallingsson väckt åtal med yrkande om ansvar för öfvervåld, som bröderna Gustafsson skulle utöfvat vid ett tillfälle då dansnöje var anstäldt vid Mafrids i Vestergarn. Enligt bröderna Gustatssons berättelser om uppträdet, hade de ej utöfvat något öfvervåld, utan endast värjt sig för misshandling. Målet blef förlikt och nedlagdt.

Länsman Emil Eneman hade instämt Lars Jacobsson Mårtens i Garda med yrkande om ansvar för öfvérvåld, men svaranden instälde sig ej och målet uppsköts till 3:e sammanträdet och 2:a rättegångsdagen.

Länsman Svante Lindström förde talan mot Karl Hoffman, Tjengdarfvei Hemse, med yrkande om ansvar för olofligt beträdande af jernvägsspåret. Utslag kommer att meddelas å 3:e sammanträdet.

Mål om barnaföda. Ogifta Emma Johansson i Lefvide hade instämt ynglingen Edvard Nordström i Klinte med yrkande om uppfostringsbidrag. Svaranden förnekade faderskapet. Käranden hade inkallat 2 vittnen, enkan Stenberg och Konrad Laurin, båda i Lefvide. Målet uppsköts till tredje sammanträdet och andra rättegångsdagen.

Med likadant yrkande hade Brita Vigren instämt Olof Nygren, hvilket mål äfven uppsköts till samma rättegångsdag som det föregående.
Hemmansägaren Petter Persson, Burge i Rone såsom förmyndare för Axel Teodor Andersson, som från landet öfverflyttat till Amerika, var instämd af ogifta Karolina Runander i Rone, med påstående att till henne utgifva uppfostringsbidrag till ett barn, som svarandens myndling skulle vara feder till.
Det upplystes, att Teodor Andersson först erkänt sig vara fader till barnet och villig att betala till detsamma, men sedermera hade han kommit på andra tankar, emedan en dräng skulle uppgifvit sig vara barnets fader. Förmyndaren sade sig hvarken medgifva eller förneka sin myndlings faderskap, men undandrog sig att betala det fordrade, enär han inga medel hade om händer för sin myndling.
Parterna fordrade å ömse sidor rättegångskostnadsersättning.
Uppskof till tredje sammanträdet och andra dagen.

O. N. Allander Alands i Sanda hade instämt Lars Jacobsson derstädes med yrkande om redovisning för Allander tillkommande arfsmedel, Denne hade i många år varit från landet borta och slutligen, sedan lysning i tidningarna efter honom utgått, blifvit af domstolen förklarad för död, hvadan hans identitet ifrågasattes, Den intygades nu af 6 athörda vittnen. Svaranden ansåg sig befriad från redovisniag enär käranden var af domstol förklarad för död. Uppskof till tredje sammanträdet och andra rättegångsdagen.
Nils Jacobsson, Rovide i Fröjel, hade instämt sin gårdsman, Petter Bökelund, med yrkande om ersättning för det svarandens hund flugit på kärandens minderåriga dotter samt bitit och illa sargat barnets ansigte och skadat dess ena öga. Svaranden hade inkallat vittnen för att ådagälägga att flickan lekt och rasat med hunden, hvilket vållat att hon blifvit biten; 7 vittnen framropades, 6 af dem aflade vittnesed, det sjunde, en qvinna, vägrade af samvetsskäl, men blef afhörd utan edgång. Vittnena intygade, att flickan klappat hunden och strukit honom med handen på ryggen. Efter mycket prutande träffades förlikning, Bökelund snulle betala 127 kronor.

Länsman Eneman hade åtalat Johan Karlsson, Kvie i Löjsta för åverkan å annexhemmanets i Löjsta skog. Vittnen athördes. Målet uppsköts till tredje sammanträdet, andra rättegångsdagen.

Det af länsman Svallingsson anstälda åtalet mot possessionaten herr Willy Wöhler på Klintebys om ansvar för olofligt brytande af kalksten på prestgårdens i Klinte mark, hvilket mål förnt handlagts, men uppskjutits, förekom nu. Herr Woöhler förklarade, att han visserligen vore en af intressenterne i i Klinte kalkbruksbolag. hvilket, utom honom, bestod af 2 andra delägare, handlandena Suöbohm och C. Smitterberg på Klintehamn, men att han aldrig haft befattning med brytvingen af den kalk, som bolaget låtit bryta, utan att det var bolagets disponent Snöbohm, som dermed haft bestyr, hvadan Wöhler undandrog sig att stå i ansvar för någon kalkbrytning & Klinte prestgårds mark. Dessvtom bröts kalken mest å Klintebys mark, hvadan hemmansägaren erhölle en årlig ersättning af 100 kronor. Både åklagaren och svaranden öfverlemnade målet till afgörande, hvadan domstolen förklarade att utslag kommer att afkunnas tredje sammanträdet första rättegångsdagen.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets första sammanträde å Alleqvia 18—19 Jan.).
Tvist om bergarlön, Otto Fredriksson, Ljugarn, hade instämt lotsen Karl Ronander med yrkande om ersättning för lemnad hjelp vid ilandbergningen af några fat råsprit från i Jan, 1889 strandade ångaren »Ginevra».
Svaranden påstod, att käranden erhållit 18 kronor för sitt 8 timmar långa arbete.
Arbetaren Vilhelm Dahlgren vittnade att Fredriksson sagt sig ha erhållit omkring 20 kronor af Ronander, hvarmed han, enligt vittnets uppfattning, menat svaranden. Käranden anmärkte att det var af en son till svaranden han erhållit de 18 kronorna. Lika med Dahlgren berättade vittnet N. A. Hultin, och arbetaren Alfred Olsson hade sett när Ronander gaf Fredriksson 18 kronor, hvarvid det sagts att de utgjorde betalning för bjelpen med spritfatens bergning.
För vidare bevisning erhöll käranden slatligt uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För åverkan hade kronolänsman Boberg instämt N. J. Budin, Kyrkliufves i Vänge, hvilken enligt stämningen skulle ha buggit skog i den till prestgården hörande s. k. Klockarehagen samt försågat och sålt sålunda afverkadt, prestgården tillhörigt timmer. Utom angvar för åverkan yrkade åklagaren på grund af senare delen af åtalet ansvar å Badin för olofligt tillgrepp, hvilket föranledde svaranden att väcka rekonventionstalan mot åklagaren, enär ej alls blifvit styrkt, att någon som helst skog kommit bort från prestgården. Utlåtande fr rättegåvgsdagen af tredje sammanträdet.

Expropriationsärende. Lotsstyrelsen hade instämt delägarne i Medebys hemman i Hall socken rörande rätt till expropriation af mark för Halls huk, omfattande en areal af 51 ar 19 qv. meter jämte väg till vattenhämtning. Lotsstyrelsen ville med verklig äganderätt förvärfva nämda område, hvarför svarandena begärde en summa af 500 kronor. Då lotssiyrelsens ombud, länsbokhållare Bachér, härpå ej kunde ingå, skreds till val af expropriationsnämd för bestämmande af ersättningen och utsågo kärande och svarande härtill gemensamt: ingeniör L. Fegraeus, löjtnant E. Löfvenberg, nämdemännen A. Englund, Banna i Lärbro och Källström i Bunge samt landstingsmannen O. N. Björkegren, Angelbos i Lärbro.

För ärekränkning hade byggmästare N. Persson å sin hustrus vägnar instämt handl. Mikael Ekström Gåsemora å Fårö. Svaranden skulle å allmän kommunalstämma haft kränkande yttranden om hustru Helena Persson, hvarigenom omintetgjorts hennes val till barnmorska. Hon yrkade ansvar enligt lag och 500 kr. i skadestånd. Svaranden hade ej kommit tillstädes. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Onda tungor. Poststationsföreståndaren i Slite Gustaf Risberg hade instämt arbetare J. N. Strandberg med ansvarsyrkande för ärekränkning, bestående deri, att svaranden skulle fält och utspridt yttranden om att käranden skrifvit ett postqvitto med falskt datum. Kronolotsen A. F. Gadd vittnade att Strandberg sagt vid ett tillfälle att ett qvitto, dateradt 26 Nov., ej var riktigt, enär posten ej kommit den dagen. Detsamma hade kronolotsen Wallin hört, och timmerman J. Petterson, som var något döf, hade hört afbrutna meningar af samtal, gående ut på samma sak.
Svaranden bestred vittnesmålen för så vidt i dem skalle ligga någon ärekränkning. Kärandeombudet bestred att åtalet väckts på grund af någon slags processlystnad. I nära 2 år hade käranden varit utsatt för detta förtal, och enda sättet att få det tyst, hade varit att draga ryktesutspridaren inför rätta.
Uppskof för ytterligare bevisning till andra dagen af tredje sammanträdet.
— Samme kärande hadeinstämt kalkläskerskan Kajsen Mårtenson från Slite, enär hon öppet beskyllt käranden för att ha behållit ett från Amerika ankommet rekommenderadt bref samt att ha tubbat en arbetare att skrifva qvitto i den verkliga adressatens namn. Svaranden nekade först, men sedan ett vittne, hushållerskan Josefina Pettersson, berättat, att svaranden vid nuppgifvet tillfälle beskylt Risberg för att ha tagit det nämda brefvet, erkände svaranden efter något om och men hvad som Jades henne till last, hvarefter målet öfverlemnades å båda sidor, af käranden med tillägg att svaranden troligen fält sina förklenande yttranden af obetänksamhet. Utslag första rättegångsdagen tredje sammanträdet.

Med yrkande om äktenskapsskilnad hade f. skolläraren M. Lindström i Rute instämt sio hustru Maria, med hvilken han ej lefc samman på 8 år. Svaranden medgaf, och utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Menedsmålet mot hemmansägaren Gustaf Andersson, Stora Velioge i Buttle, och hustra Anna Karlsson öfverlemnades af åklagaren, som vidhöll sitt ansvarsyrkande mot Andersson för tubbande till mened äfvensom mot Anna Karlsson för mened, hvarvid åklagaren dock ville ha taget i betraktande att hon af egen drift och innan skada följt återtagit sitt först hafda vittnesmål. Utslag vid tredje sammanträdet.

Landtbrukaren Anschiltz hade instämt arrendatorn Lorens Stenberg, Qvie i Martebo för det denne tagit oloflig väg öfver käravdens ägor samt nedbrutit gärdesgårdar för att komma fram, Utslag vid tredje sammanträdet.

För egenmäktigt förfarande hade Johan Gardell, Boters i Anga instämt K. P. Klasson, Butle. Svaranden hade af M. Anselm Pettersson, Ardegs köpt 1/8 mantal Hammars i Norrlanda, hvilket Pettersson inropat på exekutiv auktion. Köranden påstod nu att svaranden dels tillgripit å egendomen foder, som ej ingått i köpet, dels nekat utlemna käranden tillhörig säd, hvarför han nu fordrade ersättning med 105 kr.
Klasson erkände att han nekat Gardell taga höet, men detta på grund af protokollet vid exekutiva auktionen. Bestred käromålet, Uppskof till endra rättegångsdagen af tredje sammenträdet.

För olaga handel hade länsmen Arvid Jacobson, på anmälan af Markus Zacharias, irstämt sringvandrande handlanden Markus Behrman, hvilken en dag i slutet af Oktober vid Sorbys i Kälunge sålt liane- obh bomullsvaror samt ett par klockor. Svaranden erkände, men sade sig ha handlat af oförstånd. Utslag vid tredje sammanträdet.

På grund af anmälan från åtekillga sockenbor hade länsman Jacobsson instämt arrendatorn at Hejdeby annexbemman, Oskar Jacobsson, Tibbles, enär han från annexhemmenet bortfört allt foder under åren 1889—91 utan att i stället ha påfört spillning. Svaranden medgaf detta men åberopade i detta hänseende det mellan honom och boställsinnehafvaren uppgjorda kontraktet. Utslag vid tredje sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Januari 1892
N:r 10

Publicerat

Från landsbygden.

Sundre, 18 Januari.
Vidskepelse och trolldom. Det torde förvåna mer än en, att trolldom och vidskepelse ännu i nittonde århundradet finnes till bland ett upplyst folk; men se här ett exempel derpå. Då L. Andersson från Vestergårda i Sundre försvann från sitt hem och icke kunde trots ifrigt sökande igenfinnas, vände sig en den försvunnes anhörige till en s. k. trollqvinna i Näs socken, begärande af henne upplysningar hvar fadern fans. Med tillhjelp af vatten, sax och ljus, kunde hon om en stund gifva ungefär följande upplysning: »Han ligger norr om kyrkan i en myr och håller i en agtapps». Hemkommen lyckades det vår upplyste medborgare, som till och med genomgått landtmanna- och folkhögskolan i Hemse, att samla en mängd folk, com genomsökte den s. k. »muskmyr», men utan resultat. Han fans dock sedermera som bekant i en brunn med en större sten fastbunden vid halsen.

Burs, 15 Jan.
Nykterhetsföredrag har hållits här i afton af skoll. Rosvall från Eskelhem. Till utgångspunkt för föredraget hade talaren valt Jerem. 2 kap. 12 och 13 v. Rätt mycket folk hade infunnit sig till föredraget; tvänne personer läto inskrifva sig i den absoluta nykterhetsföreningen.

Ett rörligt lif ter sig på våra landsvägar, ty nu under det ypperliga föret hemforslas sten, bygnadstimmer, stängselvirke och ved. På tal om sten, så ha flere arbetare en rätt god inkomstkälla i våra stenbrott. Fem man kunna på två till höget tre dagar bryta upp en palm sten, hvilken de sälja till ett pris af 17 kronor palmen. De ha äfven en stryknade afsättning med sin sten. Mången arbetare, som nu i de amerizanska stenbrotten får arbeta hårdt för sitt och de sinas uppehälle, långt ekild från barn och maka, kunde ha god arbetsförtjenst här.

Influensan grasserar på flere ställen både här och i närgränsande socknar. I somliga hus ligga allesammans, så att de måste lega grannarne att sköta sina kreatur. Så lär åtminstone på ett par ställen förhållandet vara i När.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Januari 1892
N:r 9

Om Oss Drivs med WordPress