Väghinder.

En större bro å allmänna vägen mellan Matsarfve i Barlingbo och Endre sockens kyrka kommer 23 dennes att omläggas, då landsvägen från Matsarfve förbi Röstäde i Ekeby till Endre kyrka i stället kan begagnas; en bro å vägen mellan Dalhems kyrka och Dune gård samt en bro å vägen i närheten af Näsugns i samma socken komma 16 och 17 dennes att omläggas, då resånde kunna begagna vägen genom Bara och Ekeby socknar; 17 dennes en bro å landsvägen vid Botvide i Öja, då vägen förbi Öja kyrka i stället kan användas; samma dag en bro å landsvägen mellan Burgsvik och Sibbjens i Vamlingbo, då vägen genom Hamra kan begagvas; 16, 17 och 18 dennes en bro å landsvägen vid Sundre fattigstuga, då resande i stället kunna färdas sockenvägen förbi Skogs och Othes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 November 1886
N:r 91.

Från landsbygden.

Tofta, 2 Nov.
Mot vattenbristen.
Med anledning af den stora vattenbristen flere ställen å ön, vill brefskrifvaren upplysa om ett sätt, som afhjelpt denna nöd på flere ställen, i afsigt att tjena till fiogervisning för andra. Efter att på flere håll och sätt försökt erhålla vatten, försökte sig en hemmansägare i sin gräfda och sprängda brunu, hvilken dittills endast vid vår- och höstfloden gifvit vatten, med borrning på så sätt, att en större 7 till 8 alnars jernstång stålades i nedre ändan och förseddes med ögla i den andra, hvarefter stången fästes vid en med sin gröfre ända i marken fastgjord- horisontel färsk granspira. Medstången borrades af två tilltre man ibrunnsbottnen, vid hvilken borrning här i sockuen på 5 särskilda ställen, der förr vatten saknats, rikligt med vatten efter 4 till 7 alnars borrdjup erhållits; och hafva samtliga dessa brunnar sedan, under 2 års tid till datum, bållit sin rikliga vattenmängd likartad, trots sista sommarens intensiva torka. Nu sedan det mest brådskande utarbetet är afslutadt och de flesta brunnar äro torra och ringa gifvande, är den mest passande tid till dylika försök, hvilka utan stor kostnad kunna af hvem som helst utföras.

Burgsvik, 2 November.
Frälsningsarmén på Burgsvik.
Detta var en nyhet som spred sig i kringliggande trakter under sist förflutna vecka. Nu skulle alla åstad, för att höra den så mycket omtalade arméns sång, musik och predikniogar. Redan på lördageqvällen vid första sammankomsten var en stor mängd menniskor församlade, hvilkas antal dock ökades, då föredraget kl. 10 f.m. på söndagen: börjada och då omkr. 2—3800 personer voro tillstädes. Affären gick bra, ty inträdesafgiften erlades med 25 öre för hvarje person, män, qvinnor och barn. Ändtligen randades middagstimmen och ett vapenstillestånd på 3 hela timmar afslöts, hvarefter striden ånyo upptogs, sedan ytterligare de inträdande, hvilkas antal numera vuyit högre, erlagt en tolfskilling för man. Emot qvällen slutade detta andra föredrag, och man trodde nu att dagens förhandlingar voro slutade; men deruti bedrog man sig, ty efter ett par timmars uppehåll fortsattes manövern; änuu skulle flere slantar hamna i arméns kassa; denna gång var dock inträdesafgiften sänkt till 15 öre, hvilket i sin mån bidrog till att locka, äfven nu, ej obetydligt med åhörare, I det hela taget gaf frälsningsarmén ej stort intryck på de »stenhårda Burgsviksborna» såsom en »kapten» under sin predikan, då ingen ville ställa sig under deras fana, högtidligt förklarade. Beträffande sjelfva musiken, hvilken inom parentes sagdt ditlockat de flesta åhörarne, kan sägas, att den ej var af det angenämaste slag, om man besinnar, att ett tiotal personer, försedda med trummor, blåslnstrument och mera dylikt, bearbetade dessa, som det skulle gält att väcka en hel armé ur den djupaste dvala, i ett vanligt rum, hvars fönster och dörrar voro väl tillslutna, så att ej ett enda ljud finge tränga sig ut till någon obehörig. Också hördes ej att någon stor saknad gjorde sig gällande, då denna frälsningskår från trakten afreste.

Elektriskt ljus
fingo Burgsviksborna skåda, då den stora bergningsångaren »Berger Wilhelm» gjorde sitt första besök i Burgsvik för några dagar sedan. Änskönt den låg förankrad långt från sjelfva bryggan, kunde man dock tydligt urskilja det minsta föremål derstädes.

Södra Gotland, 1 Nov.
Grundligt lurad
blef en skytt ute i södret för kort tid sedan. Han utgick nämligen en afton vid solnsdgången med sin bössa och skulle speja efter »rapphöns». Utkommen på en åker fick han genast sigte ju tvänne fåglar, dem vår skytt med all säkerhet trodde vara rapphöns. Skottet affyrades och fåglarne erhöllo dödsstöten; men ovel — man fick med häpnad se, att på valplatsen lågo i stället två vackra »unghöns» hvilka gjort en tripp å grannens kornåker och der fingo skatta år förgängelsen. Hönsgumman blef förbittrad öfver tilldragelsen och skytten bade nära nog »kommit i fällan» för sin felslagna beräkning. »Själsnärvaro är af nöden vid alla företag», hade vår skytt skäl att utbrista.

Sydvestra kusten, 1 Nov.
Åter en störd bröllopsglädje.
Då ett ungt par sistlidne lördag i allsköns ro firade sitt bröllop i en bondgård vid Sansarfve i Silte i kretsen af en skara bröllopsgäster, inträffade samma dags afton efter skymningens inbrott i det då rådande mörkret en högst oangenäm tilldragelse. En mängd personer voro avkomna på aftonen och samlade sig framför bröllopshusets trappa; deribland befanno sig tre ynglingar från Sproge, som gåfvo sin närvaro eller ankomst tillkänna, genom att (som det uppgifves) uppkasta stenar å manbygnadens tegeltak. Detta observerades af de innevarande bröllopsgästerna; flere af dessa utgingo i mörkret för att på ett vänligt sätt lugaa fridstörarne; men allt var förgäfves. I stället blefvo gästerna (trenne manspersoner) utsatta för svåra stenuslag och stenkastningar af de vilde halfrusige sällarne. En kyrkovärd och en äldre bondson samt en kronobåtesman och en tjerde (äfven en bondson), alla fyra från Silte församling, erhböllo slag i hufvodet, af mer och mindre verkan, en del af svårare beskaffenbnt. Den sistnämde måste som det uppgifvits anlita läkare. De sårade anse det vore skäligt att ställa de oförskämde ynglingarne inför rätta för deras beteende. En staketspjela hade äfven begagnats att traktera de sårade med. Flere bröllop ha på kort tid här i vissa af vestkustens socknar firats, men ett sådant uppträdande bar ej på långa tider här ägt rum.

Alfva ångqvarn,
hvars ångpanna ligger under reparation, har på sin förra plats märkligt saknats. Väl finnas inom Hablingbo två, af sten uppförda större vädersiktqvarnar; men när en sådan långvarig vindstilla inställer sig på bösten som nu uader flere veckor varit fallet, så är det understundom förenadt med bekymmer för landtmannen att få sin säd förmalen eller siktad då saknas destomera ångqvarnen vid Sågbrann i Alfva. Densamma kommer troligen efter en kostbar reparation att ånyo sättas i gång. En stor massa hvete är inforslad till de omnämda väderqvarnarpe och allmänheten har bestämt sig för att låta sikta en stor del af sitt stora hveteförråd, på grund af det låga pris som erbjudes.

Veskinde, 3 Nov.
Kreatursförsäkring
är en sak, som beklagligt nog tyckes vinna föga sympati bland djurägare härute på landsbygden, hvilket framgår af den tredska, som en del kommunalstämmor visa i afseende på vel af försäkringsnämd. Så skulle — om jag icke är allt för illa underrättad. — Bro kommunalstämma häromdagen företaga ett sådant val, men gubbarne sade nej och dervid blef det.
Just nu ingå underrättelser från kringliggande socknar att ett slags utsot utbrutit bland en del hästar, hvaraf några ljutit döden; hvarför djurägare uppmanas att vara på sin vakt.

Träkumla, 2 Nov.
»Spelmanskollekten»
vid ett bröllop härstädes, utgöraude 5 kronor, upptogs med gästernas medgifvande till sjömansmissionen i Spanien, hvilket må såsom något ovanligt omnämnas.

Hafdhem, 1 Nov Trägen mödas lön.
Att axplockning utgjort en de fattigas inkomst i forna tider, har man sig bekant, bland annat, äfven af berättelsen om »Ruths axplockning på Boas» åker, men att i nuvarande tid se den fattigare befolkningen sysselsätta sig dermed, torde vara sällsyntare. Dock har en i Hafdhem boende fattig flicka detta år visat, att man med verklig fördel kan begagna sig af denna biförtjenst, i det hon medels axplocknivg samlat ej mindre än 1 1/4 tunna hvete, god och vigtig vara, samt 1/2 tunna korn.
Anmärkas bör att hon för omnämda hvetebergning ej användt mer än 14 arbetsdagar, hvadan hon såluuda förtjanat 1 kr. 42 öre dagen. Till kornplockningen deremot bar användts endast lediga stunder.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 November 1886
N:r 89.

Telegrafväsendet inom länet.

Inom Gotlands län fuunos vid 1885 års slut 6 stats- och 8 jernvägstelegrafstationer, fördelade på 13 telegraforter d. v. s. platser med en eller flere telegrafstationer och belöpte sig sålunda på hvarje telegrafort 239,62 qvadratkilometer (2,10 qv.-mil) af ytinnehållet och en folkmängd af 4,058 personer. Gotlands län kommer alltså i det 7:de rummet bland rikets samtliga län i fråga om den högsta telegrafiska utveckliogen i förhållande till ytvidd och folkmängd. Uti hela riket funnos samti digt 181 stats- och 704 jernvägstelegrafstationer, fördelade på 813 telegraforter, alltså en telegrafort på 538 qvadratkilometer af landets hela ytvidd eller mot 5,713 invånare.
Vid statstelegrafstationerna i Gotlands län expedierades under förlidet år följande telegram, nämligen:

Vid jämförelse med motsvarande förhållande näst föregående år visar detta en ganska betydande ökning, i det telegramantalet visserligen minskats å en del stationer, såsom å Visby med 2 proc., men deremot ökats å Slite och Burgsvik med 9 till 15 proc. och å Fårösund med ävda till 67 proe. Denna ökning är naturligtvis tillfällig och beroende på vårens oroliga politiska förhållanden. Uti hela riket expedierades under samma tid, förutom repetitionstelegrammen, 1,214,146 telegram, deraf 47,512 afgiftsfria och 1,166,634 taxerade, hvilket för de sistnämda utgör en minuskning af 12,325 telegram eller 1,05 proc.
Fördeladt på de olika stationerna ställer sig antalet taxerade telegram inom länet sålunda:

Af de afsända telegrammen gingo 1,146 till utrikes ort och af de ankomna voro 1,147 utländska. Lifligast var förbindelsen med Tyskland, dit 405 telegram expedierades, och dernäst med Danmark, som fick mottaga 242. I öfrigt afsändes 166 till Finland och Ryssland, 129 till Norge, 123 till Storbrittanien samt 78 till andra europeiska land, hvarförutom 2 telegram afsändes till Amerika.
I fråga om telegrafkorrespondensen under årets särskilda månader kommer största antalet inom länet afsända taxerade telegram på Maj med 1,109, beroende på den då mycket lifliga telegraferingen vid Fårösund, och det minsta antalet på Januari med 429. Ensamt för Visby föll likaledes det minsta antalet på Januari med 332, men det största på Oktober med 645. För hela riket var telegramantalet störst under Oktober och minst uuder Februari månader.
Årsinkomsten för statstelegrafstationerna i Gotlands län utgjorde, efter det att 2,272,39 kr. afdragits för till utlandet och jernvägarne utbetalda ersättningar, inalles 12,382,62 kr., hvaremot utgifterna stego till 13-434,23 kr. En förlust uppstod alltså & dessa stationer till ett belopp af 1.051,61 kr. Härtill bidrogo mest Burgsvik och Ronehamn med omkring 550 kr. hvardera. Behållning utöfver utgifterna lemnades endast å Visby och Fårösund. I sin helhet ställa sig inkomsterna och utgifterna å de olika stationerna sålunda:

För hela riket uppgingo inkomsterna till 1,325,126 kr. och utgifterna till 1,330,029 kr., hvadan alltså en brist uppkom för året af 4,902 kronor.
Den ordinarie personalen vid länets statstelegrafstationer bestod af 2 tjänstemän, 5 qvinliga telegrafister och 6 vaktmästare.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 November 1886
N:r 89.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 29 oktober.
Vattenbristen
gör sig starkt gällande allt mer och mer på grund af det ibållande, långvariga torrvädret ; — öfverallt forslas vatten långa vägar både för husbehof och åt kreaturen. — Såsom ett bevis på hållbara vattenställen eller källor kan anföras från vissa socknar å »söder», der öfver ett tiotal familjer dagligen forsla vatten från morgon till afton, och likväl kunna dessa ställen ändock frambringa vatten. En ovanlig »källa» som förtjenar att omnämnas är den s. k. »Romkällan» vid Drakarfve å Näs, som endast är 4 fot i djup. Åtta lass med vatten har man varit med om att påfylla der — helt kort oafbrutet efter hvarandra. Endast en s. k. tunna är nedsatt på källans botten och når med sin höjd jordytan utan någon vidare ombygnad.

Med en välförsedd börs
reste en i allo hederlig köpman mod »tåget» från Visby samt sedan till sin bostad å söder förbi »Andersegift» en dag i denna vecka; reskassan utgjordes af 33,440 kr., så nu hoppas ihan i »söder» på bättre tider.

Högt pris
å korn har det försports från Ronehamn, der det i dessa dagar varit stark efterfrågan för utskeppning eller lastfyllnad; det har batalts med 13 kr. 50 öre för tunna. Flere hemmansägare hafva gjort en god affär, hvilka qvarhållit och nedforslat sitt korn i dessa dagar.

Klockarelönerna,
hvilka enligt kungl. förordningen af 2 nov. 1883 skulle, som kändt är, å allm. kyrkostämma omregleras innan december månads utgång 1886, ha mycket olika blifvit bestämda. I vissa socknar 100 kr., i en annan har den som det uppgifvits reglerats till 200 kr., en vacker siffra.

Skollärarelönen
i Hablingbo faststäldes af församlingens röstberättigade medlemmar å allmän kyrkostämma i tisdags till 700 kr. men fortsättningsskolan blef härstädes indragen. Klockarelönen reglerades till 100 kr.
I Silte har skollärarelönen äfven bestämts till 700 kr. men klockarelönen endast till 50 kronor.

Fisket
af strömming vid vestra kusten bar ea lång tid varit ovanligt gifvande, särdeles i denna vecka. Vid »Alsvik» och »Nyorks» fisklägen ha flere båtar erhållit i hvarje fångst 150 valar, och vid sistnämda fiskläge ipnehade en båt i tisdagsmorgon 200 valar, som såldes till 33 öre valen. Vid östra kusten har äfven rikligt med strömming erhållits och sålts för 25 öre för val.

Burgsvik, 30 okt.
Illa störd bröllopsglädje.
Vid bröllopstillfällen har det alltid varit en gammal plägsed att traktens ungdom på qvällen samlat sig på bröllopsgården för att »se brud», som det heter; så var äfven förhållandet vid ett nyligen bållet bröllop vid Qvarna i Vamlingbo socken. En del af de besökande — några ynglingar — företogo sig här att gifva sin närvaro tillkänna på ett sätt, som var allt annat än anständigt. Sedan de profvat på innehållet i diverse medförda buteljer, hvarigenom deras mod i viss grad ökats, företogo de sig att visa prof på sitt mod och sin tapperhet; för detta ändamål föllo deras ögon på en s. k. skottkärra, hvilken stäldes midt för förstugudörren till bröllopshuset, och då en af de förnämsta qvinliga bröllopsgästerna strax derpå utkom, erbjöds densamma atti taga plats i kärran, så ville de (ynglingarne) skjutsa henne till ett ställe, som jag här e vill nämna. Att nämda fruntimmer af ett sådant tilltal skulle känna sig på det högsta sårad, kan väl hvar och en tänka; men ej nog härmed, de obändige sällarne tillbommade äfven förstugudörren utanför, så att ingen af gästerna skulle komma ut, och ett i närheten befintligt rofland blef äfven påhelsadt af fridstörarne, som upplockade en del rofvor, som kringströddes på gårdar, landsvägen m. fl.
ställen. En större rofva urholkades och medan en yngling öppnade dörren till kök eller brygghuset, förpassade en annan nämde rofva med stark fart direkt in uti en — kittel. Flere andra usla och dåliga illbragder här att förtiga. — Här, om någonsin vore en sträng näpst behöflig. Såvida jag ej är illa underrättad, lär åtal för nämda ofog äfven komma att anställas mot sjelfve gerningsmännen, som man med säkerhet känner.
Som ett ytterligare bevis på hvilken låg ståndpunkt en del personer befinna sig, kan nämnas, att under Skrea gudstjenst i kyrkan det mest oförsvarliga och brutala uppfö rande ägt rum, hvilket visat sig i högljudt tal och andra fuffens, som stört sjelfve predikanten på predikstolen.

Olyckshändelse.
En bondhustru från Öja socken var för någon tid sedan sysselsatt med mjölkning af en ko ute på marken, då hon nedtrampades af en oxe så illa, att sängen måste intagas och läkarehjelp påkallas. Huruvida nämda person, som för närvarande är mycket klen, blir fullkomligt återstäld efter olyckan är ännu ovisst.

Utdikningsarbetena
inom Vamlingbo socken pågå för närvarande med en ifver i de flesta utdikningsområden, som länder de gräfningsskyldige till all heder. En stor arbetsstyrka arbetar dagligen och fastän det nu är förenadt med stora kostnader, torde dock lönen härför i en framtid ej uteblifva, när en myckenhet sank och vattensjuk mark blifvit torrlagd, hvilken är af odlingsbar och god beskaffenhet. — Atvägning, för utrönande af gräfningsdjupet, har äfven verkstälts.

Väderleken
är fortfarande vacker i förening med lugn och blid luft, samt stundvis solsken. Regn behöfves snart till följd af jordens torra beskaffenhet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 1 November 1886
N:r 88.

På poststyrelsens pröfning

beror sedan ungefär ett år tillbaka, om vi minnas rätt, en framställning från länsstyrelsen i syfte att utveckla postförbindelserna inom Gotland. Tanken härpå väcktes samtidigt med att vi, sent omsider, under vintern fingo vår regelbundna förbindelse med fastlandet ökad från två, såsom fallet varit under omkr. 25 år, till tre turer i veckan. Sedan dess ha vi sett denna samfärdsel genom Klintehamns turer på Stockholm växa ut till fyra gånger i veckan, men ännu ha vi icke sport, huru poststyrelsen tänker besvara den gjorda framställningen.
Vi stå till postverket i stor tacksamhetsskuld för de åtgärder, som på de senaste åren vidtagits till bättring och ökning af postturerna inom öv. Så ha vi nu daglig post utefter jernvägslinien. Vi ha post tre gånger i veckan till Burgsvik, Ronehamn och Slite samt fyra, stundom fem postturer i veckan till Klintehamn.
Hvad som nu återstår att önska, är att postförbindelsen med norra och östra Gotland samt på bilinierna måtte som en gärd af rättvisa få ökas, äfven den, till tre gånger i veckan. Det är ur ekonomisk synpunkt sedt ingen blodig affär för postverket; måhända uppgår den ökade kostnaden till omkr. 1,500 kronor. Men en sådan åtgärd är å andra sidan egnad att i sin mån bidraga till utvecklingsarbetet inom en pro vins, som i många afseenden sent kommit till full likställighet med andra provinser. Ty hvad hafva vi förskyllat för att sättas efter Öland, der postturerna inom ön gå till fyra i veckan?
Väl kan man få höra personer, till och med sådana med snygga gångkläder och oklanderliga skjortveck, spörja, hvartill en sådan ökning af postturerna på landsbygden skall tjena. Vid besvarandet af en sådan fråga, om den ens förtjenar ett svar, kunna vi i korthet inskränka 0ss till att påvisa det obestridliga faktum, att ökade förbindelser framkalla ökad samfärdsel, en erfarenhet, hvarom postverkets efter våra förhållanden kolossala utveckliog på det senaste årtiondet bär det ojäfaktigaste vittnesbörd. Och det är vår lifliga öfvertygelse, att en bland anledningarne, hvarför Gotlands utveckling i vissa hänseenden står efter det öfriga landets, ehuru naturen visst icke ogynsamt behandlat vår jordmån, är att söka uti den tröghetens dvala, som sänkt sig öfver landet genom de så sällan förekommande förbindelserna med den öfriga verlden, dess sjudande id, dess vakna företagsamhet, dess friskt pulserande affärslif.
Väl ha vi på det senare årtiondet sett dessa förbindelser så småningom ökas, och gagnet deraf skall väl klart visa sig om någon mansålder, men derför få vi icke anse, att allt är väl bestäldt. Vi ba ännu mycket att önska och ett bland dessa önskoingsmål är den lifligare postförbindelse mellan landet och staden och indirekt med andra orter, hvarom vi i denna uppsats ordat.
Generalpostdirektör Roos har gjort sig högt förtjent om det svenska postväsendet icke minst derför, att han icke i byråkratiskt öfvermod sätter sig öfver de önskvingar, hvilka uttalas äfven från en liten landsända, som saknar talrika och inflytelserika förespråkare. Medvetenheten derom har ock förestafvat denna framställning.
Lägligt tillfälls att realisera tanken bjudes, då nu inom kort turersa skola ordnas för vinterpostföringen. Hvilka dagar, som kunna vara att föreslå med tre från Visby utgående poster i veckan, säger sig nästan sjelft, då man utgår från den af ingen bestridda åsigten, att veckans sista post lämpligast bör afsändas lördags morgon.

Gotlands Allehanda
Mandagen 25 Oktober 1886
N:r 86.

Från landsbygden.

Burgsvik, 16 Okt.
Väderleksförhållandena
ha nu antagit ett mera önskvärdt utseende, än hvad för omkr. 3 veckor sedan var fallet, Blid luft i förenivg med små regnskurar har nu en tid varit rådande, hvilket orsakat, att den klena rågbrodden så småningom börjat repa sig, Hvatesådden, som nu är slutad, har i år varit mera omfattande än vanligt till följd af den vid rågsåningstiden rådande torkan, hvilket föranledde att mera jord måste lemnas till att beså med hvete; Den nu uppkomna hvetebrodden ser ovanligt lofvande ut.

Strömmingsfisket
har på senare tiden varit mycket gifvande å våra kuster. Så har på as. k. dreffiske fångats från 10—40 valar på man bvarje natt, och priset har varit 42—38 öre valen. På fastsättnings- eller s. k, gruudfiske har äfven fångats ej obetydligt strömming, ända till 70 till 80 valar på hvarje man; dock är densamma af vida sämre beskaffenhet än den föregående. Torskfisket, som bedrifvits med mycken ifver, har lönat sig någorlunda bra; stora exemplar af detta slägte ha erhållits, ja riktiga jättetorskar som hållit 15 skålpund i vigt.

En Backihjelte
från Hobergsgubbens trakter var härom dag m stadd på resa från en landthamn på söder, der han inmundigat en dugtig portion af den svenska nektarn, till sitt hemvist. Vår hjelte, som befann sig i en tämligen oklar belägenhet, råkade under vägen ut för det obehagliga äfventyret att tappa bort både — hästar och vagn. En barmhertig samarit påträffade den famlande dryckeshjelten och gaf honom tak öfver hufvudet om natten, under det andra välvilliga och barmhertiga menniskor, som hittat ekipage och hästar, befriade dessa senare från seldonen och läto dem fortsätta resan. Påföljande dag saknade vår man sina hästar och fann dem efter ihärdigt letande omsider betande i allsköns ro, den ene på en klöfvervall och den avdre på en rågåker, omkr. en fjerdingsväg från hvarandra. Vagnen påträffades på en gård bredvid vägen, och såmedels fick personen i fråga allt på klara händer efter ett dygns förlopp för att åter fortsätta sin få oväntadt afbrutna resa. Upplysningsvis kan nämnas, att samma person är turvis så stark goodtemplare och nykterhetsvän att han håller föredrag för andra.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Oktober 1886
N:r 84.

En tillkorkad flaska,

inneslutinde en papperslapp (möjligen ef blad en annotationsbok), har upphittats vid Fidestranden af Burgsvik. Å papperet är skrifvet med blyerts, numera knappast läsbart: Vi sjunker her mit uti Östersjön Skonerten (uamnet oläsligt) jag skeppare S. P. Jönsson (Jonsson eller Jansson).
Så vidt ej här föreligger något skämt, som dock ej synes vara att antaga, torde en sjöolycka här hafva inträffat.
Enligt svenskt skeppsregister för sistl. år finnas följande skeppare med namn liknande det å papperet förekommande, nämligen S. P. Jonsson å skonerten Hebe, hemmahörande i Misterhult, P. Jansson å skon. Olof i Vätö, S- P. Jönsson å skon. Johanna i Halmstad och P. Jönsson å skon. Miranda i Helsingborg.
Papperet finns att bese å Gotl. Allehandas redaktionlokal.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Oktober 1886
N:r 84.

Från sjön.

Bergningsångaren Poseidon inkom igår till Visby från Burgsvik.
— Ångaren Johan Tillberg återkom hit idag från Sundsvall för att ånyo inlasta spanmål härstädes.
— Finska skeppet Runeberg, lastadt med stenkol, har, enligt telegram från Helsingfors af 3 dennes, strandat vid Gråharn utanför dervarande skärgård.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 Oktober 1886
N:r 81.

Från sjön.

Norska slupen Söeplovev, kapten Rasmussen, strandade i torsdagsnatt å Barshagerefvet utanför Hoburg. Fartyget flottogs följande dag af bergningsångaren Poseidon, som inbogserade det till Burgsvik Fartyget; som är tätt och lastadt med tändsticksvirke och stäfver, var på resa från hemorten Stavanger till Stockholm.
— Lördagen 18 dennes under den då rådande svåra nordvestliga stormen, då lotsångaren Frey, som var stadd på inspektionsresa, låg till ankars i Örskärssund, observerades en nödstäld skonuert till sjös, drifvande för tackel och tåg. Lotsångaren utgick och lyckades oaktadt den höga brytande sjön att med stor svårighet få ombord till densamma en kabel för bogsering. Skonerten befans heta Anna Katarina, hemma i Häfverö uti Roslagen och stadd på resa från Norrland till Harg med träkol. Rodret vir borta och skonaren låg alldeles redlös. Frey släpade skonaren in i Öregrunds-Grepen och förankrade den i tämligen skydd söder om fyrfartyget Grepen på 10 famnars djup, sedan kabeln, som var 5 dec. tum tjock, sprungit. Efter en tid anlände sedermera bogserångaren Nyttig, som insläpade fartyget till destinationsorten.
— Enligt underrättelser från Norrköping af 18 dennes har engelska åvgfartyget Ecossaise vid inlöpandet varit på grund och är nu, sedan lasten blifvit lossad, undersökt af dykare, som funvit fartygets botten vara svårt skadad. Ånvgfartyget måste derför gå i docka för att reparera.
— I torsdags anlände till Stockholm, bogseradt af transportbolagets ångfartyg Tor och Herkules, engelska ångfartyget Emmy Hasse, hemma i London och fördt af kapten J. Storm, som under resa från Kronstadt till Rotterdam med last af spanmål, öster om Gotland fått propellern bräckt. Fartyget påträffades af ett annat engelskt ångfartyg, Inoverleith, som tog det på släp och hade 3 dagars arbete, innan det inkom med detsamma till Dalarö. Fartyget skall i Stockholm lossa lasten för att reparera.
— Ångfartyget Kuopios förolyckande. Angående de närmare detaljerna vid denna ölyckshändelse, hvarom förut i korthet meddelats, skrifves till H. D. från Viborg:
Ångfartyget Kuopio afgick från Viborg kl. 6 på torsdageqvällen med lots om bord. Himlen var mulen, och alla tecken tydde på en blåsig natt. Några kabellängder från klippan Stora Fiskaren aflemnades lotsen. Ångaren fortsatte dock sin kurs under ful ånga och med stor- och stagsegel tillsatta. Den fart Kuopio gjorde var derför betydlig. Alldeles invid Stora Fiskaren ligger ett grund, Kaunolouto, hvilket utmärkes af en prick, om vi ej misstaga oss en nordprick. Klockan varnågra minuter öfver 9 på qvällen, då ångaren styrde fram, ställande, såsom man trodde, kursen söder om Kaunolouto pricken. I det rådande mörkret stäldes dock fr norr om pricken, och följden blef, att Kuopio rände upp på klippan. Några väldiga stötar i bottnen, och ångaren blef stående, Den lade sig öfver åt styrbord, intog vatten och började hugga mot klippan. Alla man beordrades till pumparna, båtarna gjordes klara, och man vidtog anstal ter att underrätta bergningsbolagets ångare i Kotka. Natten förgick under ständigt pumpaude och bemödanden att fästa lotsarnes å Stora Fiskaren uppmärksamhet vid Kuopios och dess besättnings svåra läge, dock utan resultat. På morgonen anlände Assistent till olycksstället, men kunde ej bringa någon hjelp. Sjön blef pu allt svårare. Den mindre af ångfartygets båtar slogs sönder, då den lades ut. Besättningens läge började blifva kritiskt. Senare på morgonen anlände några lotsbåtar och en jala till olycksstället, och man vidtog anstalter att rädda besättningen och en del af lasten, Mot middagen välte sjöarna ångaren på sida, hvarför besättningen gick om bord på en lotsbåt. Knapt hade den siste mannen Jemnat ångaren, innan den loasnade från grundet och med aktern för-ut gick till botten. Besättningen landsattes i Pitkäpasi och an Jände på aftonen till Viborg. En stor del af besättningens effekter gick förutom lasten förlorad. Åvgfartyget Kuopio anses blifva totalt vrak. De första stötarna mot klippan voro så våldsamma, att ångpannan rubbades ur sitt läge samt däcket bugtades och remnade på flere ställen. Kuopio ansågs vara ett mycket dnugligt och godt fartyg. Det gjorde turer meilan Kuopio—Viborg—Petersburg—Lybeck. Då olyckan inträffade, befann sig befälhafvaren, kapten Byström, på kommandobryggan.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 September 1886
N:r 78.