Kanintjuven var en hund.

En större kaninstöld ute vid Bergbetningen natten till måndagen då nio djur försvunno, har nu klarats upp så till vida, att det konstaterats, att en hund utfört dådet. En i närheten boende person har nämligen på morgonkvisten iakttagit en hund, som sprungit med en kanin i munnen. Man hade upptäckt blodspår utanför kaninburen, varför man kan anta, att hunden bitit ihjäl en kanin, varvid givetvis de övriga åtta passat på att rymma fältet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Stölder vid bilfirma. En person, som under anställning vid en bilfirma tillgripit armatur, en bilradio, tre bilbatterier m m., dömdes till 5 mån straffarbete, villkorlig dom.

Ung flicka på villovägar. En sextonårig syelev, som tydligen kommit på villovägar, hade gjort sig skyldig till tillgrepp av 93 kr samt å drätselkontoret genom att å en lista skriva dels moderns dels en annan persons namn, fått ut vårdkostnaderna för två barn – sammanlagt 50 kr. För stöld och förfalskning dömdes hon till tvångsuppfostran.

Fyndförseelse. Upphittaren av en cykel hade underlåtit att anmäla sitt fynd till polisen, vilket nu kostade honom 5 dagsböter.

Förseelse mot motorfordonsförordningen. Bestående i underlåtenhet att låta besiktiga ett gengasaggregat, sonades med 10 dagsböter.

Lyd polisens order! Till 20 kr böter dömdes en person som trots polisens order vägrat att ”cirkulera”.

Av tre fyllerister bötade en 20, en 40 och en icke mindre än 100 kr. Förra gången den sistnämnde var i farten kom han undan med 90 riksdaler.

För olaga skottlossning dömdes en person, som inom stadens planlagda område skjutit en hund, till 20 kr böter.

Vårdslös cykelåkning ett dyrbart nöje. Ett varubud, som på för dylika gossar karakteristiskt sätt susat fram i Smittbacken och på Södra Kyrkogatan, straffades med 30 dagsböter.

En kvinnlig stockholmscyklist hade i somras vållat kollision med annan cyklist, vilket renderade henne 10 dagsböter.

Ombyggnad av fastighet utan vederbörligt byggnadslov kostade en fastighetsägare 20 dagsböter.

Osnygg affär. För att ha haft osnyggt i affärslokal, där matvaror försåldes, dömdes en person till 10 dagsböter.

Tolv cyklister. Som saknat belysning på sina fordon, bötade vardera en tia. Samma belopp pliktade två cyklister, som färdats med passagerare, vilka senare även de blevo 10 kronor fattigare.

Motofartyget Westfarts haveri den 16 juli 1941, varvid två personer omkommo, behandlades i går av rådhusrätten, som dömde befälhavaren för vållande till sjöolycka och andras död samt för underlåtenhet att ha fartyget vederbörligen bemannat och utrustat, till 75 dagsböter. Redaren ådömdes 25 dagsböter för samma förseelser beträffande bemanning och utrustning.

Straffad för grundstötningen. Befälhavaren på ångfartyget Rex, som den 8 september 1942 på resa Visby – Klintehamn grundstötte söder om Västergarns utholme, dömdes i dag för att genom underlåtenhet att ta erforderlig ortsbestämning och lodning ha vållat farlig grundstötning till 30 dagsböter.

Svanhilds befälhavare fick böta. För underlåtenhet att vid mötet med minsveparen Ven hålla styrbord i inseglingsrännan till Visby hamn dömdes befälhavaren på motorkuttern Svanhild till 20 dagsböter.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 september 1943
N:r 223

Ofog på Södra kyrkogården.

Under senaste tiden har det förekommit, att småpojkar tagit sig orådet före att hemsöka huvudsakligen Södra kyrkogården och där lägga beslag på de blommor, som placerats i vaser vid gravarna. Blomstren ha därefter de små \”vildarna\” kastat omkring lite varstans, och dessutom ha de roat sig med att flytta vaserna från sina platser.
Det skedda får väl tillskrivas rena oförståndet hos småpojkarna, men ofoget måste ju stävjas, och vi vilja därför rikta en hövlig maning främst till föräldrar, att de må se till pojkarna och upplysa dem om det förkastliga i att beröva de avlidnas grifter de prydnader, genom vilka de anhöriga velat hedra minnet av de bortgångna.
Skulle några av de små bytingarna bli tagna på bar gärning, så få de givetvis vara beredda på, efterräkningar.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 september 1943
N:r 221

Ting på Allekvia.

Stölder och dansbaneepiloger dominerade på före dragningslistan.
Gotlands norra tingslags häradsrätt, som i går var samlad på Allekvia till hösttingets andra ord. sammanträde, hade inga större brottmål att ta hand om. Mest rörde det sig om slagsmål, stölder, fylleri och förargelse, och bland de mera remarkabla inslagen kan måhända räknas den omständigheten, att praktiskt taget en hel familj, bestående av far och mor och två söner, var instämd för resp. småstölder och häleri.
Rättens ordförande var häradshövding Pfeiffer och notarier voro S. Ralfe – vilken även handlade ett antal av målen – samt fröken Birgit Ålander. åttiotalet mål var före.

Vinet lockade ej eller Stölden under madrassen. En yngre mansperson, som tänkt sig ett litet rendez-vous med vin och allt i en jungfrubur någonstans inom norra häradsrättens domvärjo, hade till den ändan tillhandlat sig en flaska druvsaft. Den sköna vägrade emellertid i vändningen, när det kom till kritan – d. v. s. vinet. Glömsk av de gamle romares sats: In vino veritas, ville den tillbedda inte ha något med ifrågavarande läskedryck att göra, vände därför resolut ryggen ej mindre åt putällen utan desslikes åt kavaljeren. Åtminstone för en stund. Detta var dock dålig strategi. Eftersom kavaljeren, skändligen övergiven samt pikerad av denna dubbelsidiga kallsinnighet som soulagemang för nederlaget, men mindre chevalereskt, passade på att lägga sig till med 12 riksdalrar, gömda under en madrass i jungfruburen. Sådant hör emellertid endast i mycket ringa grad till god ton, alltsammans kom sen som råga på allt till öronen av Pontius Pilatus och så blev det i stället för en angenäm tête-â-tête 20 kr. i snatteriböter.

För stöld och försök till mordbrand stod en 16-årig yngling tilltalad. Han hade haft anställning som förrådsbiträde vid KA 3 i Fårösund men bodde hemma hos sina föräldrar. En dag hade han lagt sig till med en idrottströja och vid ett annat tillfälle med ett täcke, det senare värderat till 25 kr. Båda sakerna hade han förvarade i en liten lya, som han ordnat åt sig i källarvåningen i det hus föräldrarna och han själv jämte ytterligare några familjer bodde. \” )En dag efter lunchen tyckte han det inte vara roligt att återvända till sitt jobb på förrådet utan gick i stället ut och plockade nypon. Dessa sålde han för 3: 50, festade på en sockerdricka på ett pensionat och begav sig så småningom hem, på det högsta orolig för att fadern skulle få reda på att han skolkat från sin tjänst. I sin skrubb i källaren tuttade han senare på tröjan.- Elden blossade upp, men därvid hade han blivit rädd och kvävt elden. Som enda förklaring till tilltaget framhöll han att det var roligt att se hur det brann. Ynglingen hade sedan lagt sig att sova på golvet. I tröjan var det emellertid fortfarande eld och en intensiv rökutveckring hade uppstått. Att ynglingen inte kvävts av röken får troligen helt tillskrivas den orsaken att han placerat sig själv på golvet där röken inte var så besvärande. Tack vare att ingen lufttillförsel till skrubben ägt rum, hade elden så småningom slocknat av sig solv. I motsatt fall kunde lätt en stor katastrof ha inträffat – i fastigheten bor ett stort antal familjer, som givet-Ås skulle ha blivit svårt ställda cm elden sluppit lös och spritt sig i huset. Nu inskränkte sig det hela dess bättre endast till små skador i skrubben.
Ynglingens moder, som var närvarande vid målets handläggning igår, uppgav att sonen aldrig visat sig vanartig hemma. Dock hade han haft svårt att stanna på de platser han haft. Då det ansågs lämpligast att han finge undergå undersökning av sinnesbeskaffenheten, förklarades ynglingen häktad pro forma och remitterades omedelbart till S:t Olofs sjukhus.

För hyresbedrägeri stod ett sjukvårdsbiträde åtalat. Hon hade givit sig i väg från sin bostad utan att betala den stipulerade hyran. Själv bestred hon att bedrägeri förelåg. I sina förmåner som anställd på militärsjukhuset i Lärbro ansåg hon även hyresbidrag ingå. Åkl. genmälte, att svar. redan på ett tidigt stadium upplysts om, att sådant bidrag icke utgick, men svar. var likväl av den åsikten, att hon icke begått något brott genom att avflytta från bostaden. Att hon, som åkl. ville göra gällande, helt sonika rymt, ville hon ingalunda gå med på. Hon dömdes emellertid till 10 dagsböter â 1: 50.

Den oärliga tjänsteflickan, som vid tidigare rättegångstillfälle erkänt att hon under sin anställning på ett hotell tillgripit diverse saker, smycken och annat, dömdes till 2 mån. fängelse, villkorlig dom.

Stal till skatten. Den stenarbetare som från en kamrat tillgripit en större penningsumma för att kunna klara sin skatt, men som sedermera återställt summan, dömdes till 3 mån. fängelse, villkorlig dom, sedan förundersökaren tillstyrkt sådan.

Sjöman i land krossar hjärtan ej men väl fönster. En ung sjöman hade en dag i början av året full och trevlig gästat en matservering i Slite, börjat bråka med serveringsflickorna och dymedelst blivit föremål för utkastarna, varma intresse. Under den därefter följande utkastningaceremonin ansåg sjömannen att åtminstone något borde göras. Detta något var krossandet av ett 185-kronorsfönster, för vilket nu yrkades ansvar. Bland annat. – Tja, 185 kr. är ju inte så farligt, sade den självmedvetne unge mannen, som därefter frank, frejdig och kavat och med – som han trodde – väl bibehållen värdighet lämnade rättssalen på Alekvia. Senare fick han veta att hans escapader i köpingen kostade honom 2 mån. fängelse plus skadestånd för rutan.

Trafikolyckan i Slite. En lastbilförare var som bekant instämd för att han kört på en kvinnlig cyklist vid Sju strömmar i Slite. Svar. ansåg vid förra rättegångstillfället att orsaken till det skedda helt och hållet låg i att vägen var uppgrävd och svår att trafikera samt att med anledning därav kommunen och inte han själv borde dömas som ansvarig.
Målet förekom åter i går då ett vittne hördes. Vittnet hade som fjärde – och siste man cyklat i samma kavalkad som den sedermera påkörda kvinnan, vilken f. ö. var döv. Vägen där man färdades var föremål för omläggning och vägarbeten pågingo. Bilen hade kört om kvinnan i en kurva, varvid, enligt vittnet, ena styret i kvinnans cykel kolliderat med bilens vänstra framskärm varvid cyklisten förlorat balansen, kört omkull och skadat sig. Svar, var av en annan mening och ansåg att den sedermera skadade kvinnan vinglat till framför bilen och kört omkull. Någon kollision var det inte tal om. Inte heller om att han själv vid tillfället varit onykter, vilket någon velat göra gällande. Enligt vittnet hade svar också uppträtt både hyggligt och hjälpsamt.
Det blev 10 db. â 3 kr. plus 63 kr. i skadestånd.

Samtal i Martebo med slående argumentation. Redan vid hösttingets första ordinarie sammanträde i förra månaden var en person instämd för att han under natten mellan den 25 och 26 april i år misshandlat en arbetare i Martebo. Svar:s åsikt om saken var då den, att han aldrig rört käranden – men hade bara sutit och pratat en stund. Rätten ansåg emellertid det ganska tydligt att det inte stannat vid ord endast och därför hade beslutats om inkallande .av vittnen till nästa ting, d. v. s. det som hölls l går. Nu voro också tvenne vittnen tillstädes och båda hördes på ed. Vitnet n:r 1, som bodde alldeles i närheten av svar, berättade att svar. på påskdagens afton kommit hem, svärandes, domderandes och utlovandes att \”nu skall de rödhåriga djävlarna få…\” (Underförstått att just kär. var den så att säga huvudrödhårige.) Vittnets hustru och barn hade blivit rädda över oväsendet, men så småningom hade det blivit tyst igen. Vittnet hade då trott att svar. begivit sig i väg. Klockan var då vid pass halv 9 om aftonen. Framemot 11-draget hade svar. kommit tillbaka, gått upp på vinden i huset, där han stökade omkring i ungefär en kvarts timmes tid för att därpå gå ned igen. Vittnet hade därefter iakttagit hurusom svar. försvunnit över gårdsplanen med en lykta i handen samt berättade vidare, att han efteråt ryktesvis försport att svar:s mening var att \”spöa kär. eller åtminstone skära halsen av densamme\”. För det sistnämnda ändamålet skulle en i svar:s ägo befintlig bajonett plus en brödkniv vara särdeles lämpliga remedier. Passlandet på vinden skulle också kunna häntydas på letandet efter sagda vapen. Kär. hade efter händelsen för vittnet omtalat, att svar. varit hos honom påskdagens kväll och därvid tilldelat honom ett par smällar.
Det andra vittnet, som var arbetskamrat med kär. och hade sitt sovrum under dennes våning, hade lagt sig vid 10-tiden på ifrågavarande kväll för att redan vid halv 12-tiden vakna av skrammel, dunsar och oväsen från ovan. Vittnet hade även känt igen svar:s röst och konstaterat att såväl kär. som antagonisten varit synnerligen högljudda i sin nattliga konversation. Av dunsar och andra akustiska effekter att döma hade det förefallit vittnet som om ett slagsmål vore i gång i kär:s våning.
Svar. själv förnekade vid gårdagens rättegång allt vad slagsmål hette samt uppgav, att han den berörda kvällen gått till kär. endast för att få reda på, varför denne egentligen hyste agg till honom. Det hade blivit en stunds lugnt och sansat samtal, inget annat, och så hade svar avlägsnat sig. Så de\’ så …
Målsägaren hade avsevärda invändningar att komma med. Sålunda framhöll han, att svar. kommit upp till honom, med en skräll placerat sin lykta Då bordet och frågat \”varför jag var förbannad på honom\”. Kär. hade då bett svar. avlägsna sig och komma tillbaka vid en lämpligare tidpunkt, detta dels emedan det varit sängdags och dels för att kär. ansett svar. icke fullt nykter. Kär. som f. ö. vid tillfället var i bara chemisen och klar att gå till sängs hade därefter, i avsikt att söka få svar. att avlägsna sig, velat försvinna ur sitt eget rum för en stunds enskilda meditationer i trädgårdens svala avskildhet. Detta satte emellertid svar. s. k. P för genom att ställa sig i dörröppningen. Och från denna position hade han omedelbart därefter tilldelat kär. ett par slag på käken och även tagit struptag. Efter detta hade svar. givit sig iväg och något vidare resonemang hade inte förekommit. Men före smällarna hade man förstås skällt på varandra en stund. Kär. yrkade slutligen 25 kr. i skadestånd.
Rättens utslag löd på 20 db. â 1: 25 jämte 25 kr. i skadestånd.

En chaufförs lördagsnöje hade bl. a. bestått i fylleri, förargelseväckande beteende, misshandel, våldsamt motstånd och en sönderriven rock, allt \”utspelat\” vid en nöjestillställning vid Nyhamn i Lummelunda. Vederbörande syndare erkände allt utom misshandeln samt berättade att han efter ett par besök på en visbyrestaurang infunnit sig på dansbanan i Lummelunda. Där hade han träffat en bekant som han börjat skämta med. Detta upptogs emellertid onådigt. Bekantingen rusade på svar. för att i någon mån hejda dennes skämtlynne. Ställets ordningsvakt hade dock avstyrt ett uppseglande bråk, men på bekostnad av sin rock. Att emellertid bekantingen tagit illa upp svars :s \”skämtsamhet\” är kanske inte så mycket att undra över, då man får veta, att han – svar. – bl. a. klandrat bekantingen för att denne dansat med \”en dålig piga\” samt därefter givit honom en smäll som kom vederbörande att \”bli lidande av minnesförlust\”. Allt detta bestreds dock av svar., vilken sade sig icke ha varit utanför dansbanan. Det påstådda bråket skulle nämligen ha ägt rum en smula avsides från denna. Svar. dömdes till 1 mån. fängelse och 30 kr. i skadestånd för ordningsvaktens sönderrivna rock.

För misshandel, stenkastning etc. stod en yngre fiskare tilltalad. De fula tilltagen hade han funnit lämpligt komma till utförande dels annandag jul 1942, dels pingstdagen i år och naturligtvis var det brännvin med i spelet. Bl. a. hade han tampats med en 68-årig man. Ynglingen nekade emellertid till det mesta av det som lades honom till last. Även svar:s båda bröder hade varit med på ett hörn och för hörande även av dessa uppsköts målet till den 21 okt.

För stöld och häleri m. m. stodo fyra personer, tillhörande samma familj åtalade. Stölderna hade verkställts av en son i 20-årsåldern. Denne hade på olika Platser och tider samt delvis i förening ined inbrott tillgripit bl. a. ett cykelhjul med däck och slang, tvenne cykeldäck, potatis, en herrcykel jämte pengar. Tillsammans med en annan person hade han även kommit över fodermjöl.
En del av det tillgripna hade tagits om hand av fadern som därför tilltalats för grovt häleri. Fadern hade även erhållit stämning för att utan tillstånd ha slaktat en gris. Denne svar. sökte göra troligt att han inte vetat om att de ifrågavarande sakerna voro stulna. Också modern var instämd men inte heller hon hade haft någon vetskap om att de av sonen tillgripna varorna voro åtkomna på oärligt sätt. Slutligen hade en yngre broder till förstnämnde svar. instämts för stöld i samråd med brodern.
Beträffande den förstnämnde svar. uppsköts målet för förundersökning till den 21 okt. och samma blev förhållandet ifråga om brodern. Pojkarnas fader fick böta 30 db. â 1: 25 och modern 15 db. â 1 kr.

Ett par unga värnpliktiga voro åtalade för att de under falskt namn från en urfirma tillnarrat sig var sitt ur. Emellertid hade de sedan ångrat sig och ordnat affären. Målet uppsköts för förundersökning till den 21 okt.

Sex Fåröbor stodo tilltalade för att de vid nöjestillställningar på Sudersand på Fårö gjort sig skyldiga till fylleri, misshandel och förargelseväckande beteende m. m. En del av dem nekade och sökte bagatellisera det hela som bara \”skoj\”. Åkl. landsfiskal Bonde, ville emellertid ha ett slut på det ständiga bråket vid dansbanan och yrkade därför åtminstone i ett par fall så stränga straff som möjligt.
Domen lydde på böter varierande mellan 15 och 50 kr.

Smitit från en matservering utan att betala för den intagna förtäringen hade ett par mindre nogräknade herrar gjort. Det kostade dem vardera 25 dagsböter plus ersättning för maten.

Olaga fotografering renderade en person 10 db å 2 kr. och en annan 10 db á 3 kr.

Olaglig utfodring.
Ett par lantbrukare som undanhållit vissa partier fodersäd, vilka eljest skulle ha levererats till staten, dömdes till resp. 10 och 15 db å 1:50.

Missfirmelse mot polisman
hade en sjöman låtit komma sig till last. Han bötade 40 db å 2: 50.

Köpt och sålt ett par stulna bildäck hade en person gjort med god förtjänst, och detta därtill utan licens. Personen ifråga är emellertid redan tidigare förklarad strafflös och har nu alltså bara att utbetala skadeersättning med 420 kr.

I ett antal trafik- och cykelförseelser utdömdes dagsböter av skiftande storlek.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 September 1943
N:r 220

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
En bilförare,
som vållat kollision med en annan bil innanför Österport, ådömdes 5 dagsböter.

Ovarsamma trafikanter.
En cyklist, som färdats ovarsamt inom staden, ådömdes 10 dagsböter, medan en bilist, som gjort sig skyldig till liknande förseelse, fick punga ut med 15 dagsböter.

En bristfällig bil
kostade ägaren 10 dagsböter.

För generös med pilsner
hade föreståndarinnan för en av bryggeriet utskänkningslokaler varit, i det hon vid några tillfällen serverat gäster tre pilsner i stället för stipulerade två. Hon dömdes till 30 kronors böter.

Av sex fyllerister
fingo två böta 40 kr., en 30, en 25 och två 20 kr.

Mänga cykelförseelser.
Två cyklister, som saknat såväl belysning som signalanordningar på sina fordon, bötade vardera 15 kr., en annan bötade 20 kr. för att även reflexanordning saknades, sju stycken ådömdes 10 kr. för lyktförseelser, och slutligen hade två ekipage framförts med passagerare, vilket renderade de medverkande en tia i böter vardera.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 september 1943
N:r 216

Straffhöjningen står fast.

Högsta domstolen har ogillat volontär Bengt Stefan Rudvalls besvär över att han av hovrätten dömts till 6 mån. straffarbete för tjuvnadsbrott på restaurang Gutekällaren i Visby och för att han på ett av Stockholmstidningens depeschkontor i Stockholm stulit 600 kr.
Stockholms rådhusrätt fann honom ej övertygad om stölden i Stockholm men dömde honom för stölden i Visby till 3 mån. straffarbete, villkorlig dom. Hovrätten fann honom emellertid övertygad om även att han begått stölden i Stockholm och höjde straffet samt undanröjde samtidigt förordnandet om villkorlig dom.
Rudvall hade den 28 nov. på Gutekällaren tagit en bok med inneligande 60 kr., som tillhörde en annan volontär. (TT spec.)

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 september 1943
N:r 214

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Motorkuttern Svanhilds förolyckende. Sjöförhör rörande motorkuttern Svanhilds förolyckande i fjol somras i inloppet till Visby hamn – kuttern rammades som bekant av minsveparen Ven – hölls igår inför rådhusrätten härstädes. Förhör har tidigare hållits inför krigsrätt i marindistriktet. Vid dagens rättegångstillfälle inställde sig sjöåklagaren polisdomare Gösta Berglund från Stockholm och som ombud för kronan kapten J. L. Nilsson. Svanhilds ägare och befälhavare hr Napoleon Olani inställde sig personligen.
I hr Olanis förklaring till olyckan göres gällande, att han blivit påränd av minsveparen, trots att han gått så långt på farledens babordssida, att farleden praktiskt taget var fri och trots att han då Ven nalkades girat ännu mera babord hän. Från kronans sida hävdas att Olani hållit på fel sida av farleden och därigenom själv vållat kollisionen.
Enligt Olanis förklaring hade han sedan han lämnat fiskehamnen och rundat pricken utanför denna, girat babord hän och hållit sig i farledens östra del, han hade styrt i riktning utmed prickarna Södra Banken inre och yttre och hade därvid lämnat hela inseglingsrännan i enslinjen fri för den på ingående stadda minsveparen. Denna hade han siktat när han kom. ut genom gattet och han hade när minsveparen kom närmare sett denna hålla sådan kurs att Olani sett hans styrbordssida. Kommen ännu närmare hade minsveparen plötsligt girat styrbord hän, vilket föranledde Olani att gira ännu mera babord. Kort efteråt hade kollisionen inträffat varvid minsveparens stäv trängde in i motorrummet och delvis krossade motorn samt i övrigt orsakade sådana skador att Svanhild sjönk. Den medföljande besättningsmannen på Svanhild hade omedelbart bärgats ombord på Ven och även Olani hade sedermera bärgats, han hade dock till en början fastklämts i motorrummet. Minsveparens stäv hade träffat Svanhild något akter om tvärs på styrbordssidan.
Befälhavaren på Ven har uppgivit, att han på 400 meters avstånd under pågående inseglingsgir iakttagit Svanhild mitt i farleden på utgående samt på c:a 100 meters avstånd givit styrbordssignal (denna uppger sig Olani aldrig ha hört) men då ingen åtgärd förmärktes på Svanhild hade Ven girat något styrbord och givit backsignal samt stoppat. Svanhild hade under tiden girat ännu mera babord. I övrigt höll sig befälhavaren till regeln om att vid möte hålla styrbord hän i trång farled.
Som sakkunniga bisittare i rätten fungerade sjökaptenerna Bertil Lindström och John Larsson. Kapten Lindsström påpekade, att farleden utanför gattet näppeligen kunde kallas för trång och enligt sjöåklagarens utsago finnes ingen bestämmelse om vad som avses med trång falled endast den ledning som praxis ger. Olani hävdade att om minsveparen hållit sig i enslinjen hade ingen kollision behövt inträffa.
Tre man från signalstationen i Visby hördes. De hade sett att Ven vid inseglingen gjort en ovanligt stor gir. Signaler hade hörts men mycket otydliga. Kollisionen hade inträffat omedelbart efter signalerna.
Sjöåklagaren yrkade ansvar på Olani för att ha brustit i iakttagandet av bestämmelserna i reglementet till undvikande av ombordläggning samt för att han försummat hållande av utkik i trång farled.
Rätten meddelar yttrande om två veckor.

Två sjöfartsmål ytterligare voro igår föremål för handläggning av rådhusrätten. Det rörde sig om mål, som tidigare förekommit och vilkas handläggning uppskjutits. I båda målen inställde sig sjöåklagaren polisdomare Gösta Berglund som åklagare.
Det första gällde åtal mot befälhavaren kapten Molin på ångaren Rex för bristande omsorg i navigeringen, bestående i att han icke vidtagit åtgärder för att förebygga att fartyget kom för nära land. Ångaren hade nämligen i våras på väg från Visby till Klintehamn grundstött på Västergarns utholme, varifrån den sedan flottagits av bärgningsångaren Herakles. Kaptenen bestred genom ombud att icke ha gjort vad på honom ankom, han hade bl. a. pejlat Karlsö fyr flera gånger. Åklagaren ansåg å sin sida att om sådana pejlingar verkligen verkställts skulle befälhavaren ovillkorligen ha sett att läget var farligt. Enligt de uppgifter befälhavaren fått hade stark ström rått vid tillfället, vilket han ansåg ha medverkat vid olyckan.
Det andra målet gällde ansvarsyrkande mot befälhavaren på motorskonaren Westfart av Donsö för bristande säkerhetsanordningar, vilka orsakat att fartyget totalförlist. Westfart, befälhavare kapten H. Hansson, hade på sin tid – olyckan inträffade för ett par år sedan – avgått med fartyget från Rute till Svanö efter att i gotlandshamnen ha intagit last av kalkstensfiller (kalkstensmjöl) löst i rummet utan att ha uppsatt behövliga slingerskott. På grund härav torde lasten ha förskjutit sig och orsakat fartygets kantring. Kaptenens syster omkom vid olyckan. Kaptenen ligger för närvarande inkallad i militärtjänst men hans far, fartygets redare Olof Hansson, inställde sig personligen och bestred att man gjort sig skyldig till någon underlåtenhet vid lastningen. Det hela var enligt hans mening oförklarligt och verkade närmast sabotage. Enligt sjöåklagarens mening hade lasten vid motorns gång skakats porös och därigenom lättare kommit i rörelse – fartyget borde ha legat stilla några timmar efter lastningen för att ge lasten tid att packa sig. Insättande av slingerskott är också en kostnadsfråga och vid betingandet av frakten hade ersättning för ökade kostnader icke beräknats. Redaren uppgav att befälhavaren av övriga såkkunniga personer i lastningshamnen fått uppgiften att lasten kunde intagas direkt i lastrummet utan extra anordningar. Vädret hade dessutom varit gott.
Även i dessa mål blir det yttrande om 14 dagar.

Stått till tjänat med motbokssprit hade en person gjort upprepade gånger de senaste åren och det får man inte. Det kostade honom 25 dagsböter och förmodligen också motboken.

Ransoneringsförsummelse. Två affärsidkare fingo i går böta 5 dagsböter för förseelse mot ransoneringsbestämmelserna.

Cyklingsförseelser. Tre personer, som cyklat med passa gerare, dömdes liksom passagerarna till vardera 10 kr. böter.

Två personer, som cyklat utan lyse på cykeln och icke åtlytt polisens tillsägelse, dömdes till åtta dagsböter medan 8 personer, som \”bara\” cyklat utan lyse sluppo med böter på 10 kr.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 september 1943
N:r 211

Två bilar stulna i lördags.

Den ena hamnade i diket i Follingbo.
Under lördagskvällen förövades här i Visby tvenne bilstölder, i det att billånare lade beslag på en Hudsonvagn, som parkerats i närheten av Gutavallen, samt en Chevrolet, uppställd i Mikaelsgränd. Den förstnämnda bilen återfanns oskadad på Havdervägen, medan den senare hamnade i diket i Follingbo. Tjuvarna lyckades i båda fallen göra sig osynliga, men polisen har vissa spår att gå efter, varför det finns gott hopp om, att stölderna snart skola bli uppklarade.
Hudsonvagnen, som har numret I 2286, hade som nämnts parkerats omkring femton meter norr om Gutavallen kl. 22,50 under det att föraren gjorde ett tio minuters besök på idrottsbasaren för att hämta ett par bekanta. När man kom tillbaka var emellertid bilen försvunnen, och det återstod endast att göra polisanmälan. På söndagen anmälde en trafikchaufför, att han observerat bilen parkerad på Havdervägen, och en närmare undersökning ådagalade, att fordonet var alldeles oskadat. Startnyckeln var dock försvunnen. Det föreföll också som om bilen endast körts från Gutavallen till den plats, där den återfanns, och man hyser vissa misstankar, att billånarna äro några värnpliktiga, som ha sin förläggning alldeles i närheten av fyndplatsen. Undersökningarna pågå emellertid fortfarande. Den andra bilen försvann någon gång mellan kl. 22,30 och 23,45 samma kväll från Mikaelsgränd och var en firma Appelquist tillhörig Chevrolet personbil med nummer 1 2297. Vid 10-tiden på söndagsförmiddagen observerades bilen av en trafikchaufför, som färdades genom trakterna öster om Follingbo. Bilen låg i diket med hjulen i vädret, och en person stod just och ordnade med fordonet, varjämte en militärbil stod på vägen och dess passagerare hjälpte den ovannämnde personen. Trafikchauffören stannade också, och medan han befann sig på platsen lyckades man- få upp bilen med tillhjälp av ett par hästar, som lånats på en gård i närheten. Den havererade bilens förare, som inom parentes talade småländsk dialekt, förklarade att han var på väg till Burgsvik och var mycket angelägen att få bilen i gång. Då han misslyckades med detta försökte han få chauffören att\’ bogsera bilen till Visby, men denna hade icke erforderliga grejor med sig, varför det icke blev någonting av med den hjälpen. Anledningen till dikeskörningen var enligt föraren att han mött en bil, som kört på fel sida av vägen och därför tvingat honom att svänga åt höger med kullerbyttan som följd. Dikeskörningen skulle ha inträffat vid ettiden på natten.
Vem billånaren är har ännu icke blivit utrett, men två kvinnliga passagerare i trafikbilen lära ha förklarat sig känna. igen honom, varför det väl icke torde dröja länge innan han blir fast.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 september 1943
N:r 210

Rättegångssaker.

Södra häradsrätten.
Dödsolyckan i Vamlingbo ren olyckshändelse?
Södra häradsrätten avverkade sommarens förseelser på fyra timmar.
Gotlands södra tingslags häradsrätt sammanträdde i går å tingsstället Skogs i Levide till första sammanträdet å hösttinget. Som rättens ordf. fungerade ord. domhavanden häradshövding K.-F. Pfeiffer och som protokollförare notarierna O. Nylander och Birgit Åhlander.
Uppropslistan var ganska diger i det den upptog 50 ärenden, varav fl åklagaremål, 26 instämda av landsfiskalen i Klintehamns distrikt Justus Jacobsson och 15 av landsfiskalen i Hemse distrikt Osvald Nordbeck. Men trots ärendenas mängd avverkades det hela på den goda tiden av 4 timmar, och redan kl. 112 4 på eftermiddagen var rätten färdig för det sista målet för dagen, d. v. s. middagsmålet. Det enda ärendet som tog någon längre tid i anspråk, var den sorgliga dödsolyckan i Vamlingbo den 7 aug., för vars utredning 7 vittnen v *oro inkallade.
Vid detta sammanträde debuterade den nye ord. landsfiskalen i Hemse distrikt, Osvald Nordbeck, som gotländsk åklagare, och vid middagen blev han också hjärtligt välkomnad. Vid samma tillfälle välkomsthälsades också den nye notarien, fröken Birgit Åhlander, den första kvinnliga notarien på söder.

Dödsolyckan i Vamlingbo. Den sorgliga dödsolyckan i Vamlingbo på kvällen den 7 sistlidne aug. var, som sagt, föremål för rättens behandling, i det de båda bilförarna Villy Eneqvist och Erik Wessman voro av allm. åklagaren instämda för att genom oförsiktighet ha vållat olyckan. Svarandena inställde sig personligen, Eneqvist biträdd av ombudsmannen hos försäkringsbolaget Hero advokat E. Lundgren i Stockholm och Wessman av advokat Nils Wahlberg, Visby. Åklagaretalan fördes av landsfiskal Nordbeck och målsägarens talan av advokat Gunnar Kjällman.
Det var den 7 aug. kl. 9,15 på kvällen, som olyckan inträffade. Den förolyckade fru Alfhild Wigsten från Sundre koris` jämte -sin dotter och en annan person cyklande genom Vamlingbo norrut. Härvid omkördes sällskapet av en 2 112-tons lastbil förd av Villy Eneqvist från Vamlingbo och ungefär i samma veva mötte såväl de cyklande som lastbilen en från norr kommande personbil förd av handl. Eric Wessman från Burgsvik. Denne hade strax förut omkört trenne cyklister. De först nämnda cyklisterna hade icke lyktorna tända, vilket däremot de senare hade. Dessa sistnämnda medförde björkruskor på cyklarna, vilka skulle användas till virande av äreportar till ett bröllop. Av de förstnämnda cyklisterna körde fru Wigsten först, och då lastbilen kom i jämnhöjd med henne fick hon av flaken en knuff, som gjorde att hon förlorade balansen och föll, men föll in åt vägen med påföljd att bilens bakre hjul gick över hennes huvud och hon göt en ögonblicklig död. Eneqvist uppgav, att det var dålig sikt. Han hade uppmärksamheten inriktad på det Wigstenska sällskapet och omkörningen av detta, och först på cirka 50 m. avstånd fick han se lyset frän cyklarna med lövruskorna och omedelbart efter dem lyset från Wessmans bil. Ett vittne ur Wigstens sällskap uppgav dock, att Wessmans lyse setts på cirka 200 m. avstånd, vilket gav advokat Wahlberg anledning att påstå, att Eneqvist måtte sovit. Då Eneqvist fick se lyset hade han redan kört om en i det Wigstenska sällskapet samt var i jämnhöjd med den and-re och hade fru Wigsten snett framför\’ sig. Rättens ordf, ansåg det vara sannolikt, att då Eneqvist fick se de mötande trafikanterna han dragit bilen lnägre över åt vänster, vilket han dock inte kunde erinra sig, och i varje fall ansåg han att de cyklande hade god plats. Det torde dock vara obestridigt att den förolyckade kört något längre ut i vägen än de övriga. Wessman sade sig icke sett andra än cyklisterna, han skulle köra om, samt Eneqvists bil, men däremot icke Wigstens sällskap, som ju icke hade ljuset tänt. Eneqvist uppgav, att olyckan inträffade efter det bilarna passerat varandra.
Sju vittnen hördes. Det första var ur fru Wigstens sällskap, vilket sade sig sett ljuset från Wessmans bil långt förut. De tre cyklisterna hade förut kört i bredd, men när de fingo se bilen efter sig hade alla åkt över på sin vänstra kant. De körde så sakta som gående, och Eneqvists bil framfördes också mycket långsamt. Vittnet upp fattade, att bilen drog sig åt vänster och anade i förväg att det skulle bli kollision men hann ej varna fru Wigsten. Eneqvist sades vara känd som en försiktig bilförare. Andra vittnet var den främste av cyklisterna med löv. Han hade sett lyset från båda bilarna. Wessman kom med god fart. Vid omkörningen av lövcyklarna drog den sig ut i vägbanan, men gick åter ut på vänster kant för att möta Eneqvists bil. Den senare stannade tvärt efter olyckan. De två följande vittnena, som också varit efter löv, hade haft sitt huvudsakliga intresse inriktat på den mötande Eneqvists bil. Den ene ansåg dock Wessmans hastighet varit normal. Cyklarna i Wigstens sällskap hade de ej sett. Femte vittnet åkte med i lastbilen. Han hade sett cyklarna de körde om och att Eneqvist signalerade för dem med ljuset. Han hade sett hur Wessmans bil svängde ut i vägbanan, \”och tyckte att det ett tag såg ruskigt ut att kunna möta den\”. Eneqvist hade tydligen kännt, när han körde över fru Wigstens huvud, ty han yttrade, att nu körde jag på något, varefter han omedelbart stannade. De båda sista vittnena vor oej så nära. De hade sett Wessmans bil före mötet och tyckte att han körde fort.
Härefter följde en diskussion mellan ombuden beträffande ansvaret för olyckan. Advokat Wahlberg poängterade, att det är mycket svårt att i mörkret bedöma hastigheten, men Wessman bil kunde ej komma högre än 50 km. Omkörningen av cyklisterna med löv inverkade ej på det kommande händelseförloppet. Wessman bestrider att han gjort sig skyldig till vårdslöshet. Advokat Lunggren framhöll, att vägen är mycket smal. Eneqvist är en van och duglig bilförare. Orsaken till olyckan ansåg ombudet vara, att Wessman kört för fort samt att fru Wigsten ej hade lyse. Advokat Wahlberg ansåg, att Eneqvist, var ej så märkvärdig som bilförare, när han körde med en bil vars bromsar ej fungerade. Han var nämligen vid tinget också instämd för att han ej hade dem i ordning. Advokat Kjällman påpekade, att det givetvis var fel, att fru Wigsten ej hade lyse, men det betyder ej något i detta fall. En bilist skall förvissa sig om att vägen är fri och inte vräka sig fram hur som helst.
I skadeståndsfrågan blev det diskussion om kravet på livränta, vilket bestreds av advokat Lundgren under motivering, att om mannen förolyckats bör livränta utgå, men däremot icke om det är hustrun. Häremot framhöll advokat Kjällman, att även hustrun bidrager till hemmets underhåll, och enligt överståthållare Nothins förklaring till statsrådsprotokollet bör livränta utgå så att familjens levnadsstandard ej sänker, vilket icke kan undgås om livränta förvägras i detta fall. Advokat Wahlberg ville icke bestrida, att familjen Wigstens merutgift på grund av husaruns död skulle bli 60 kr. pr månad.
Målet överlämnades och utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Dåliga bromsar förutnämnde Eneqvist var åtalad för det han framfört bil utan att bromsarna varit i brukbart skick. Han dömdes till 20 dagsböter å 1:50. Bilens ägare fick 40 dagsböter å,. 2: -.

Dyrbart möte på väg. En lastbil och en hästskjuts hade passerat varandra i Eksta. Härvid framfördes hästskjutsen på fel sida och bilisten försökte ta mötet på den sida han ansåg vara ledig. Detta gick emelertid inte utan han körde med god fart i diket, varvid bilen, som ägdes av annan person, ramponerades. Bilen hade framförts med 60 km. hastighet, men farten hade vid mötet nedbringats till 40. Båda \”kuskarna\” voro nu finstämda. Advokat Kjällman, som var ombud för hästkusken, framhöll att hela skulden låg på bilföraren. De låta det ofta gå på Guds försyn. \”Det gör många kuskar också\”, invände domaren. Båda svar, ville jämka skadeståndskravet vilka uppgingo till kr. 4,244:46. Chauffören ansåg att bilen efter reparationen blivit bättre än före olyckan. Svar. dömdes till vardera 20 dagsböter å 1:50 och skola betala vardera hälvten av det begärda skadeståndet.

För hög fart å lastbil kostade en annan bilförare 20 dagsböter å 2: 50.

Eldsläckningsanordning hade saknats å en lastbil. Det blev 10 dagsböter å 1: 50.

Motorförsäkringen hade en person icke klarat i rätt tid. Den extra kostnaden härför blev 10 dagsböter å 1,50.

Körkort för traktortåg. Tvänne personer voro instämda för det de framfört traktortåg utan att inneha körkort. Båda dömdes till 10 dagsböter, den ene å 1,25 och den andre å 1,50.

Paråkning på cykel. Tre paråkare bötade vardera en tia.

Handlat bildäck utan licens hade en handlare gjort och var därför instämd. Han skyllde på att de skulle vara till hästfordon. Detta hjälpte dock ej utan han fick 15 dagsböter å 5 kr. och däcken förklarades förverkad.

Falskdeklaranter. Åtta falskdeklaranter dömdes till böter varierande mellan 25 och 100 kr.

Skinkorna anmälde sig själva. En person hade skickat ett fläskpaket, ett par skinkor, till Stockholm, men paketet gick sönder innan det kom från Gotland; och eftersom det inte är lovligt att handskas hur som helst med ransonerade varor, så blev det åtal. Svar. framhöll, att paketet inte sänts för vinnings skull utan som gåva. Det blev 10 dagsböter å 1,50 varjämte skinkornas värde kr. 81:74 förklarades förverkat.

Zigenaraffärer. En person hade sålt en häst till zigenare, och eftersom de ej äro auktoriserade livdjurshandlare blev det åtal för säljaren. Böterna fastställdes till 20 dagsböter å 2 kr.

Skogsbranden på Lojsta hed, vilken skulle orsakats av vårdslöshet vid sprängning var föremål för rättens handläggning. Svar. påstod sig ha följt gällande föreskrifter, men åkl. menade att lian icke fastgjort stubinen på betryggande sätt. Han fick 15 dagsböter å 2 kr.

Tandläkaren kom igen. En i Klintehamn verkande tandläkare, som dock icke har behörighet därtill, och som bötfälldes vid samtliga sammanträden under vårtinget, var nu instämd. Denna gång blev det 100 dagsböter å 3 kr.

Brott mot mejeristadgan kostade en mejerska 5 dagsböter å 2 kr.

Stal före avfärden till häktet. En person var åtalad för tillgrepp av en plånbok i en affär i Hamra. Detta inträffade på morgonen samma dag han skulle börja avtjäna 3 mån. fängelse för olovligt undanhållande och snatteri. Målet uppsköts för vidare utredning.

Midsammarfylla hade en person lagt sig till med. Dagen efter skulle han restaurera sig och blev full på nytt. Under en cykeltur körde han på en och annan och åstadkom en del skador, och därtill hade han en pojke som passagerare på cykeln. Han fick nu 40 dagsböter å 2: – kr.

Full på basar i Klintehamn hade en person varit. Han är vid sådana tillfällen särskilt svår mot minderåriga och sådana han anser sig kunna råda på. Mannen fick 50 kr. böter.

För fylleri och förargelse fick en annan person böta 50 kr.

Fem bryggare. Fem personer voro åtalade för det de bryggt på dricka, som de ansett vara för svag. De dömdes till vardera 25 dagsböter å 1: 50 och skola dessutom utgiva tillverkningsskatt.

Motboksutlåning. Tvänne personer hade utlånat sina motböcker med systembolaget till en person, som sedan i fyllan trängt in i en ladugårdsbyggnad i Stenkumla och våldfört sig på djur. Motboksutlånarna dömdes till vardera 15 dagsböter å 1.50.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 september 1943
N:r 208

Högsta domstolen fastställer domar.

Högsta domstolen har liksom tidigare krigshovrätten ogillat av vpl civilarbetaren 100-62-38 Karl Erik Hammarström anförda besvär över att Gotlands infanteriregementes krigsrätt dömt honom till 3 mån. fängelse för vägran att utföra förmans befallning.
Likaledes har H. D. fastställt kirsghovrättens och krigsrättens beslut att döma vpl 284-69-28 Karl Sigurd Hammar till 3 mån. fängelse för vägran att åtlyda förmans befallning.
Högsta domstolen har vidare ogillat av vpl 1074-5 Gustav Holger Lindahl anförda besvär över att Krigshovrätten dömt honom till straffarbete i 3 mån. och 15 dagar för stöld och uppsåtlig förbrytelse i tjänsten samt för vårdslöshet vid fullgörande av tjänsteplikt. Gotl. kustartillerikårs krigsrätt hade dömt Lindahl till 2 mån. fängelse för vårdslöshet i sin tjänst som marketentare, då han i marketenteriet i strid med gällande föreskrifter sålt varor som han inköpt i privat affär och på vilka han själv fått rabatt. Rådhusrätten i Norrköping hade tidigare dömt honom till 3 mån. straffarbete för stöld och krigshovrätten förordnade att gemensamt straff skulle utdömas, vilket bestämdes till 3 mån. 15 dagar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 september 1943
N:r 206