Etikett: Bro

har haft den glädjen att bland sina elever se åtskilliga uppväxa, hvilka efter utflykten från hembygden kommit att inom tonkonstens verld intaga platser, som gjort dem kända och erkända inom musikaliska kretsar till och med utom fäderneslandets råmärken. Isynnerhet har detta varit fallet på qvinnolinien. Namnen Fredrika Stenhammar, Matilda Enequist, Wilhelmina Strandberg-Söhrling, Elfrida Andrée (den förstnämdas yngre syster) och flere hafva på tonernas vågor burits långt omkring.
Hvad särskildt angår den sist nämda, har hon förenat talangen som en värderad komponist med eu kraftfull energi, som öfvervunnit ett segt motstånd och brutit en väg, som gör henne värd af erkänsla och tacksamhet icke blott af könet, utan af enhvar som till fullo uppskattar det be: rättigade i sträfvandet för qvinnans frigörelse ur fördomarnes och godtyckets hårdt slutna bojor.
Elfrida Andrée lemnade vid 19 års ålder Gotland. Hon uppehöll sig under sin vistelse här dels i Visby, dels på Tors i Bro socken och åtnjöt under flere år af direktör W. Söhrling handledning i pianospel och harmonilära. Sin lefnads öden sedan dess har hon sjelf skildrat i följande till bilden fogade pigga text:
Ni önskar erhålla mitt porträtt jämte biografiska notiser! Ert förslag är ju mycket smickrande för mig; men porträtt äger jag intet, utom en liten skuggbild, hvilken jag härmed sänder till benäget påseende. *) Jag finner, att ett sådant porträtt kan vara bra nox för mig, hvars lif ju också varit en skuggbild af hvad det i ungdomens hägrande drömmar tycktes mig skola blifva.
Biografiska notiser! Sådana skola ju för ordentliga ämbetsmän hafva följande form: född den…… tog examen d….. erhöll den och den platsen d……. afled d… Nå den sista biografiska notisen kommer ni antagligen ej att denna gången för min räkning kunna meddela. Med de föregående upplysningarne skall jag gerna vara eder behjelplig, då ni tror att de kunna vara af något intresse i anseende till de med organistbefattnings erhållande af qvinliga sökande öfvervunna svårigheter.
Dessa bestodo i förändrandet af en paragraf i kyrkolagen samt i bortnötandet af en uråldrig fördom. För 25 år sedan var det enligt lag ej tillåtet för qvinna att erhålla organistplats. Såsom bevis på fördomens styrka vill jag som ett exempel nämna, att jag blef af presterskapet i Jakobs kyrka i Stockholm förbjuden att vidare vikariera derstädes, derför att man fann det opassande och störande för andakten att se ett fruntimmer på orgelbänken ! Jo, så stod det till!
Som jag den tiden brann af otålighet och lust att få strida mot orättvisan, som ville hindra mig att arbeta med det, för hvilket jag hade anlag och håg, och som jag hade en säker hjelpare i min framåtsträfvande fader d:r A. Andrée, så vidtogos genast åtgärder för undanrödjande af hindren. Riksdagsmän intresserades för saken, och så framkom motion om rättigheten för qvinna att söka organistplats. Motionen afslogs. Skrifvelse till kungen afsändes och saken remitterades till ärkebiskopen, hvilken afstyrkte den. Återigen måste riksdagsmotion förberedas. Trägen vinner, och så vardt det svensk lag att organistplats får sökas af hvem som helst, hvilken har kunskaper och lust Den som hade lust det var jag. Den första bästa plats som blef ledig sökte jag, och så vardt jag organist i Finska kyrkan i Stockholm. Mina medsökande ville öfverklaga valet, men jag hade ju lagen på min sida! Sedan har det gått lätt nog att erhålla piatser. TI Stockholm erhöll jag samtidigt med den lilla organistbefattningen i Finska kyrkan, organisttjensten i Franska reformerta kyrkan, sånglärarinnebefattningen i Seminarium och Normalskolan samt i enskilda skolor, och var ackompanjatris vid kungl. teatern och i musik-Akad. Alt detta trägna arbete afbröts genom att jag blef vald till organist i Göteborgs domkyrka. Orgeln var och är en af de största och vackraste i Sverige och jag har fäst mig vid densamma med särdeles intresse och kärlek.
Om jag ändå kunde hitta på att säga något märkvärdigt om mig sjelf, så att jag vid ett tillfälle som detta finge hålla mig framme. Men tyvärr, jag är blott i konstens tempel en publikan, som står vid dörren, medan the fariséer klifva på att förhäfva sig.
Ack jag glömmer ju det vigtigaåte årtalen! Undertecknad föddes i Visby den 19 Febr. 1841, blef organist i Finska kyrkan 1861, likaledes i Franska kyrkan 1862, skötte de förut nämda platserna under många år, utnämdes till domkyrko-organist i Göteborg 1867.
Alla examinas årtal finner jag vara af ännu mindre intresse, derför fäster jag mig ej dervid. (Examina äro för resten ofta beroende af en händelse och sålunda af föga värde.)
Kan ni koka någon soppa på de här spikarne, så är ni skicklig.
Elfrida Andrée.

*) Sedermera utbytt mot närstående fotografi.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.