Etikett: Bro

Inoför Södra häradsrätten hölls i går vid Odvalls i Klinte undersökning rörande den å stället natten till 29 sistlidne Mars timade eldsvådan, om hvilken man haft skäl att, efter hvad polisförböret gaf vid handen, antaga vara mordbrand. Häradshöfding Lindroth satt som rättens ordförande, kronolänsman Svallingson tjenstgjorde som åklagare — ehuru vieserligen ännu allt är svept i sådant dunkel att ingen fins som kan åklagas för illgerningen.
För södra häradets brandstodsförening hade iofunnit sig styrelseledamoten landtbrukaren O. Åkerbäck, Hejdegårda i Hejde, vid sjukdomsfall för ordföranden hr C. H. Löfveberg.
Häradshöfdingen äskade först upplysningar om fastighetens brandförsäkringsvärde, hvarvid upplystes, att hufvudbygnaden, väl omkring hundra år gammal, var försäkrad för 6,400 kronor samt ladugårdslängan, com brunnit, till 800 kronor. Skadan anslogs efter värdering till 700 kronor.
Började så förhöret, vid hvilket de instämda personerna visserligen ej hördes på ed, men dock efter en erinran att deras utsago ändå hade samma bindande kraft. Först hördes
Adrian Berg, Tora i Bro, ägaren till Odvalls. Då brandtörsäkringshandlingarne förevisades honom, hade ban först alls ingen reda på, vare sig brandförsäkringsvärdet heller honom som skrifvit handlingen. Han hade åtminstone ej gjort det. Ej heller kunde han minnas att han gifvit bandlanden J. V. Odin eller ötver hufvod taget någon i uppdrag att ombesörja brandförsäkringen; men efter åtskilligt sväfvande fram och tillbaka drog han sig slutligen till minnes att han verkligen anmodat Odin om saken, dock ej skriftligen, hvarvid han tycktes lägga mycken vigt. Rörande sin åtkomst af fastigheten, på hvilken han ännu ej fått lagfart, hade han innehaft den sedan i Mej 1888, då han köpt den af aflidne konsul Romdahl för något mer än 5 tusen kronor; Öfvertagandet hade berott: på några inteckningsaffärer, hvilka tycktes vara mycket svåra att reda ut och som Berz sjelf ej syntes ha riktigt klara för sig. Så mycket visste han, att då eldsvådan timade, häftade egendomen i skuld endast till Köpmansgillet för 4,500 kronor. Han sade sig ej ha misstanke på någon för mordbrandsanläggningen. Dagen före olyckan hade han varit på besök vid Ösartve i Bäl; under braudnatten hade han varit hemma. Vid sjutiden på morgonen 29 Mars hade han blifvit underrättad om bvad som händt at kommissarien Håkansson, som kommit till Tors, åtföljd af poliskonstapeln Boström härifrån Visby. Fjorton dagar före branden hade han lemnat urmakaren Å. Nordstedt skriftlig fullmakt att hyra ut lägenheten.
Länsman Svallingson frågade nu Berg, om denne ej lemnat åt någon i uppdrag att försälja Odvalls, Har ej Berg åt kamrer Alfred Odin lemnat ett sådant uppdrag med löfte om mäklarearvode?
Jo, det kunde nog hända, menade Berg, men Viktor Odin hade aldrig fått något sådant uppdrag. Föröfrigt skulle kamrer Odin ej ha något arvode.
Häradshöfdingen frågade: Nå, har ej Berg haft något obehag af att han lemnat gårdens tillseende åt Nordstedt? — Nej — Ja, men Odin hade ju skött den förut och då låg det nära till hands att han skulle bli missnöjd, när uppdraget fråntogs honom? — Nej, det hade Berg ej kunnat märka, om ej på så sätt att Odin vägrat honom anstånd med inbetalandet af en borgensandel.
Länsman Svallingsson anhöll att Berg måtte få göra reda för tiderna dels för sina egna, dels för hustruns resor till Klinte. Två gånger under förra året hade Berg sjelf varit der, första gången strex efter midsommar, andra gången då kornet skars. Sedan ej. Hustrun hade varit i Klinte 3 gånger, sista gången ungefär vid flyttningstiden, då hon besökt en auktion vid Larsarfve; han hade emellertid ej vetat, att hustrun då varit vid Klinte.
Hustru Amanda Berg hade liksom mannen varit hemma under natten för branden. Rörande sina besök på Klinte, sade hon sig ha varit der flere gånger, sista gången omkring 24 Oktober, då hon varit betänkt på att med två sina barn flytta till Odvals för att äldste gossen skulle få begagna sig af högre folkskolan på Klinte. Hade föröfrigt ingen upplysning att ge.
Löjtnant Bolin berättade, utom hvad som af polisförhörsprotokollet framgått, att han gjort upp med Nordstedt att byra lägenheten i midten af Mars. Berg hade ej alls velat hyra ut lägenheten, utan ville sälja den. En vecka före branden hade kontrakt efter åtskilliga jämkningar skrifvits. Innan han vändt sig till Nordstedt, hade han vändt sig till handlanden J. V. Odin, som sagt sig skola skrifva till Berg, hvilket han också gjort, men hade Berg på telefon svarat att han ej ville ha med någon Odin att göra. På fråga förklarade Bolin att handlanden Odin ofta under inflyttningsdagarne varit vid Odvalls, der han bjelpt till att orientera Bolin. Odin hade också, under det att kakelugnsmakare höllo på med reparationer i lägenheten, haft haud om nyckeln; hvarför Bolin ej alls förvånats öfver Odins anbud att äfven qvällen före eldsvådan låsa lägenheten. Under ett af siua besök hade Odin jämte Bolin gått ner i källaren, då Odin vieat på ett parti flaskor, som stod der, samt frågat, om B. kunde göra sig någon nytta med dem. Då Bolin nekande besvarat frågan, hade Odiov bedt att få hämta dem, hvartill Bolin gett tillåtelse.
Jungfru Anna Söderdahl, garfvaren Arvid Hallgren och målaren Nils Jakobsson hade inga nya upplysningar att lemna.
Handelsbiträdet Natanael Lingstedt hade ej reda på någonting om sjelfva branden, men han visste att 20 November i fjor hade hustru Berg besökt Klinte tillsammans med en för honom okänd karl. Länsman Svallingson upplyste vidare att samma natt, som hustru Berg lemnade Klinte för att resa till Visby, hade inbrott föröfvats i ett handlanden Odin tillhörigt hus genom inslagning af en ruta. Ena sädsäck hade tillgripits, hvilken sedan af nu tillkallade arbetaren Karl Andersson, som åkt med hustrn Berg till staden, påträffats i hennes vagn.
Arbetaren Karl Andersson hade arbetat hos handlanden Odin till kl. 6 på aftonen till eldsvådan, sedan efter ett par besök gått hem vid 7-tiden och ej vidare varit ute förr än på morgonen.
Hilma Johansson, i tjenst hos Olia, hade ej annat att säga än hvad hon förut upplyst om, Dessutom tillade hon att, då hon at Odin blifvit skickad att bämta tombuteljerna från Odvalls, hade hon lemnat qvar ett par sm hon ansåg innehålla fotogén. Vid hemkomsten hade hon sagt detta å: Odin, com antagit att det) var något gammalt, som stått qvar efter Niklas Odin. Hon hade sedan på aftonen gått ut, kommit hem just som husbonden lagt sig, samt sedan efter en stundom kring kl. 10 hört att han sof. Föret vid bultningen på dörren hade hon vaknat och rusat in till Ödin, som just då väckts genom knackningen på sitt fönster.
Handlanden J. V. Odins berättelse öfverensstämde med hvad han vid polisförhöret yttrat.
Han hade hela qvällen varit hemma, somnat vid 1/2 10 tiden och vaknat just som Hilma Johansson kommit in i bans rum. Hon tilllade att under konsul Romdahls tid hade han varit vicevärd för Odvalls, Häter det gården sålts, hade han sammanträffat med sin kusin kamrer Odin, hvilken, sedan han omtalat att Berg köpt Oåvalls, frågat om han ej fortfarande ville se efter egendomen. Han hade ej gerna åtagit sig det, men hade slutligen låtit sig öfvertalas, då A. Olin lemnat honom en fullmakt på vicevärdskapet på grund af egen fullmakt trån Berg, hvilken dock ej kunde minnas ha gifvit A. Odin någon sådan.
Slutligen inkallades hustru Berg ånyo, enär länsmannen ville, att hon skulle redogöra för sina resor till Klinte, $då de uppgifter hon nyss gifvit visat sig vara något olika mot föregående.
Första gången hustru Berg sade sig ha varit vid Odvalls var sommaren 1888, då bären voro mogna. Sonen hade då varit med. Några dagar derefter hade bon ånyo varit der med några flickor från Visby. Tredje gången var vid tjensteflyttningstiden, då hon haft en dränggosse i sällskap och slutligen hade hon jämte en arbetskarl Gardell under sista delen af November besökt stället. På fråga af länsmannen, sade hon, att vagnen vid detta sista tillfälle varit tom, utom det att deri funnits foder och mat. Kanhända ändå några tomflaskor tagits med från Odvalls? — frågade länsmannen, — Ja, det kunde kanske hända; hon mindes ej eå noga, men hon trodde det nästan; vi ha så många flaskor hemma. Hustru Berg hade emellertid vid ett föregående förhör sagt att hon ej varit nere i källaren vid Odvalla.
Karl Andersson var villig att med ed styrka, att vagnen vid omnämda tillfälle varit alldeles fall med saker; deribland hade också funnits en sädsäck; detta förnekade hustru Berg.
På häradshöfdingens fråga, om allt detta egentligen hörde till saken, svarade länsmannen, att omständigheterna han velat framdraga kunde få sammanhang med mordbranden, men han ansåg att det ej vore lämpligt att nu offentligen uttala, hvarthän han syftade. Emellertid förde han icke, åtminstone för närvarande, apsvarstalan mot någon vare sig för sjelfva brandanläggningen eller för delaktighet deri.
Härmed afslöts förhöret. Protokollet kommer att insändas till k. m:ts befhde.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 18 April 1889
N:r 45