Från vår utflugne medarbetare:
Rapport. II:
Ja, Ni har så rätt så, Ni alla som gissat på Fole och Hörsne. Det var där jag var samma dag jag flaxade över Källunge. Fole är f.ö. en alldeles förtjusande socken uppifrån sett. Gårdarna är så där utspridda som i en gammal lantmätaredröm, de större ligger ofta utkastade i söcknens periferi. Vid kyrkan ligger gammal prästgård, skola och medeltidsladugård — och allt låg rätt under oss, när vi kom brakande från Bro-hållet.
At Hejnum till låg Österryftes med sina vita längor, rätt fram, syntes Glifbergs Sojdiings i stram och vacker gotlandsstil. Bortom skogsbandet syntes en stor gård, som bildar socknens utpost åt Källunge och Ekeby-sidan, det var godsägare Stig Vikströms St. Tollby. Ryftesgårdarna tecknade sig vackert mot den svart-grå-bruna marken. Över åkrarna syntes Bondarve och Lill-Fole överraskande nära, medan Vatlingsgårdarna var suddiga tärningar i ett gråvitt’ dis.
Vi hann faktiskt inte hälsa på vare sig hos agronom Danielsson eller hos Patrik Nilsson, vid Vatlings, fast vi hade tänkt det. Där vid Vatlings finns bl.a. ett märkligt medeltidshus som vi tänkte fotografera. Nej, det var bråttom och det var många socknar som skulle besökas.
Vår färd över Källunge har tidigare beskrivits. I Hörsne domineras landskapet f.n. av stora vatten. Om man inte använder flyg är det faktiskt bara åt Norrlanda man kan komma någorlunda torrskodd. At såväl .Vallytena som Källunge låg stora vattendränkta områden liksom åt Dalhem till. Vi passerade Bara backar och en ödekyrka och hann konstatera att Gösta Lövquist hade bussen ute. Han själv skulle väl också ha synts om han varit ute på backen, vi vinkade i alla fall.
Norrbys låg så idylliskt vid stranden av Lina myr och speglande vatten, men jag förlåter dem som inte uppskattar idyllen. — Nog om översvämningseländet.
Vid Anderse, Snovalds och längs hela landsvägen genom socknen i övrigt verkade det rätt torrt i alla fall. Men det stod otäckt mycket säd ute. At Mörrby-hållet arbetades på betfält. Man tittade upp, några vinkade. Vi fotograferade kyrkan och landskapet däromkring. Så lades planet i högersväng, Mörrbygårdarna passerade rätt under, snart låg en annan sockenkyrka framför oss och sen… — Nej, det skall Ni få gissa på. Det blir nästa veckas tävlingsuppgift att lista ut vilken socken det kan vara, finns här intill.
Efter en stunds irrande kom vi till Halla. Vi var nere åt Möllebos till för att se om hr Norman var hemma. Folk är svårt att upptäcka uppifrån och det hjälpte inte hur vi ansträngde oss. Kanske är han på betodlarsammanträde, tänkte jag, och beslöt att hälsa på vid nämndeman Herlitz, Nygranne, i stället.
Välkomna med…
Även denna vecka presenteras ett par bilder som Luft-Kalle tagit under sitt flaxande över gotländska bygder. Det gäller för läsarna att lista ut i vilka socknar bilderna är tagna. Sockennamnen skrives i kupongen här intill, som sändes under adr. Luft-Kalle, Gotlänningens red., Visby. Lösningen bör vara honom tillhanda senast torsdag nästa vecka. Bland de som lämnat rätta sockenuppgifter delas ut ett antal pris.
De som har något intressant att berätta om dessa socknar inbjudes att delta i tävlingen om veckans bästa sockenbeskrivning. Det kan bli en LT-roman i pris.
Alltså: Välkomna med lösningar på bildgåtorna och med tävlingsbidrag!
PRISBELÖNAT TÄVLINGSMANUS:
Två intressanta socknar.
Jag har aldrig fått tillfälle att närmare studera de gotländska kyrkorna från luften och har därför kanske begått något misstag, när det gäller att identifiera de intressanta bilderna. Den första bilden är misstänkt lik en kyrka, men att sammanblanda den med en mansperson med det numera ganska ovanliga namnet Elof kan man ej utan att omkasta bokstäverna i endera mans- eller sockennamnet.
Det talas om Fole prästgård, och i samband därmed vill jag påpeka att ladan som finns vid denna är medeltida. Kan man överhuvudtaget tala om vackra lador, så är det i detta såmanhang. I denna i och för sig intressanta socken är väl kyrkan det mest notabla, med sitt vackra torn från 1100-talets slut, sina medeltida gravstenar och sina ruinskrifter.
Ovanför en portal i kyrkan kan man (ej på bilden utan på närmare håll) se en ruinskrift, som härrör frän. tiden omkring 1300. Den talar om att: »Detta är ett vittnesbörd av kyrkans präster och av sockenmännen att Helvigsborna genom slutet köp äga väg genom Lillfolebornas gårdar». Av en ren händelse känner man namnen på två av Helvigsborna vid denna tid. Det är Haldiand och Botedis om vilka latinska gravinskrifter vittnar. Om den senare säges bl. a. att hon dog den 15 maj 1327, när den andre dog vet man inte men det var förmodligen något tidigare. För den som har intresse av försvunna kyrkoinventarier kan det meddelas att Bro kyrka sedan länge innehaft en kalk, vilken år 1385 av Gottfred och Olof Östryttes skänktes till Fole kyrka. Man skulle kunna berätta om mycket annat, om gårdar scm i flera hundra år gått i arv inom samma släkt, som fallet är med Lillfole.. Man skulle kunna skriva en hel avhandling om de många vattenverken i socknen; verk, som nu för länge sedan ä,ro försvunna och som endast kännaren på området kan utpeka, men som fordom fanns vid nästan var gård.
Den andra bilden är otydligare än den, första, men skulle kanske kunna vara identisk med Hörsne (sockenkyrka). Den ligger visserligen inte så långt ifrån Visby som många andra orter på ön, men i alla fall …
Vi passerade Kams där rekordkorna bor och snart låg ytterligare en stor gård under oss. Vi gick ner på lämplig höjd och studerade terrängen. Mitt på Nygranne gårdsplan stod faktiskt en karl! Så kom kameran fram och resultatet kan skådas här invid.
Sen bar det av åt sydost över åkrar, skogar och glittrande små sjöar. Vart det bar, det talas inte om. Kyrkan och dess omgivning kan studeras på bild här invid. Gav man här som i Fole ett nyckelord att stava§. baklänges så skulle själva sockennamnet vara nämnt, och det kan ju inte gå för sig. — Där fick Ni lite hjälp i alla fall.
Tack nu, vår flygtur fortsätter nästa vecka.
Hälsningar
Luft-Kalle.
FÖRRA VECKANS BILDER
Många goda priser
Oj, oj, vad brev jag fått, men aj, aj, vad det var svårt! Ett 50-tal riktiga lösningar har det blivit, hur många det ligger i den andra högen har jag inte orkat räkna ännu. Det fanns ju också en del försåtligheter.
Namnet Elof visade sig vara en god nyckel för de som korn underfund med att det skulle läsas baklänges. Fole blev det då och i Fole var bild nr 1 tagen .I andra fall förvirrade namnet och vi har fått förslag på alla möjliga sccknar, där det kan finnas någon mera känd Elof. Roma, dominerar därvid förstås, där finns ju också en Elof som hela Gotland är bekant med — auktionisten nämligen.
Sen var det inte lätt att lista ut att don andra socknen var Hörsne heller. Visserligen talade vi om »Utanför ringmuren» och syftade därvid på Eva Hedens bok med detta namn, en bok som handlar just om Hörsne och hörsnebönder, men det gav kanske inte så mycket vägledning.
En som vi faktiskt tycker lite synd om är Carl-Henric Levander, Bols i Havdhem, han klarade Fole men trodde att den andra socknen var. Hellvi. Misstaget är mer än förklarligt då bilden nästan lika gärna kunde ha föreställt Hellvi kyrka. Dessa kyrkor är ju tämligen lika varandra.
veckans tävlingsbild nr II.
Så var det priserna.
Vi kommer med anledning av den stora brevtillströmningen att frångå tidigare kungjorda bestämmelser så tillvila, att vi utökar prissamlingen med en del tröstpris som välvilligt ställts till förfogande av socknarnas handlanden. Dessa tröstpris utlottas bland deltagare boende inom socknar där bilderna är hämtade. Dessa insocknes får i gengäld inte vara med i tävlingen om det bokpris, som utlottas bland övriga tävlingsdeltagare.
Tröstpriset består denna vecka av karameller av bästa sort till en myckenhet av 1 hg. I överensstämmelse med dessa reviderade bestämmelser har priserna denna vecka utfallit sålunda:
Grupp I (utsocknes:) Fr Gunnel Gustafsson, Krasse, Guldrupe, Bjärges (LT-roman). Grupp II (insocknes:) Hr Yngve Andersson, St. Ryftes, Fole, (Handl. Helny Jönssons hpr.).
Hr Einar Yttergren, Larsarve, Källunge, (Handl. Alrik Thomssons hpr.).
Fru Maj-Britt Bendelin, Mörrby, Hörsne, (Handl. Larssons hpr.).
Manustävlingen
Vi har också fått en, del bidrag till manuskripttävlingen. Trevliga sockenbeskrivningar alltigenom, som läsarna själva kan få konstatera i artikeln här invid.
Priset i denna tävling gick till hr Y. Ekedahl, Furulund 10, Visby, som själv får avhämta LT-boken pa tidningens kontor.
Sen var det inga fler priser att dela ut. Vi. tackar alla deltagare. De som inte fick några priser denna gång önskar vi bättre lycka nästa vecka. Ett särskilt tack också till alla hrr och damer handlanden som visat frikostig välvilja och intresse.
Högaktningsfullt
Luft-Kalle.
P. S.
Vid närmare eftertanke har vi beslutat att ge ett bokpris även åt fru Annie Söderberg, Sjonhem, för ett synnerligen intressant och trevligt tävlingsbidrag.
D. S.
TÄVLINGSBIDRAG:
Om patriarkaliskt sekelskifte i Fole.
Patriark och patrask på Hörsnebesök.
Den första bilden i tidningen är från Fole. Tack vare Elof var den ju lätt att gissa. Tornet på kyrkan, jämte en portal i sakristigången är vad som är kvar av en gammal kyrka sedan 1100-talet, resten är från omkring 1250. I gamla anteckningar från 1700-talet cmtalas att det varit mycket storbyggt i Fole, både vid Vatlings, vid St. och L:a Ryftes samt vid Helvigs och Sojdeby har funnits 3-4 våningars hus.
En bekant till mig, som haft tjänst på en av de stora och finare gårdarna i socknen, har berättat hur man levde och arbetade där i början. på 1900-talet. Gården var stor, man hade 4 drängar, 3 jungfrur och stat- folk. Husbonden själv var sjuklig och klen, skulle ha särskild mat, sa han och barnen åt alltid för sig själva. Husmor satt alltid med till bords i köket, det var hon som tillsammans med fördrängar bestämde arbetet för dagen. Barnen hade haft amma, hon var gift med en som arbetade på gården. Utom de fasta tjänarna var det alltid någon hantverkare som skulle ha mat dagligen, så det var ett stort hushåll. Man slaktade en ko, minst sex grisar, många kalvar och får och gäss om året.
Gästfriheten var stor, det var alltid främmande. T. ex. hände en gång att en man som skulle resa brudgum från Lye till Hall, det blev för långt att köra på en dag, med den påföljd att man gav sig i väg dagen innan bröllopet och hela följet övernattade där på gården mcd både folk och hästar och fortsatte till bröllopsgården dagen därpå.
Var fredag bakade man 200 bullar, men det räckte nästan bara över söndagen.
Flickorna skulle turas om var vecka med ute- och innearbete, men en hade ett krokigt finger, så det blev hål i dem, så hon var i utearbete jämt.
En stor trädgård, med många slingrande gångar cch rabatter skulle också hållas i ordning, den var så vacker så folk reste dit för att se på den.
Flickornas arbetsdag var inte slut förrän 11-1/2 12 och kl. 1/2 5 stod frun i dörren till deras rum och sa: »tösar», då visste man att det var dags att börja en ny arbetsdag.
Det var det året det var utställning i Visby, den dagen började man mjölka kl. ½ 4 för man skulle ju gå till Källunge station, tåget gick ut igen kl 11, så var det att gå hem, det blev inte så stor stund tills frun stod i dörren.
Till jul bakades 3 sorters bröd, grovbröd, limpa och grannbröd (något mittemellan limpa o. grovbröd). Det brödet gavs bort av till den som behövde. Av grovbrödet skulle en del sparas att ges hästarna, före vårbruket, så att de skulle få goda krafter.
På julafton kördes mat omkring till de fattiga i socknen, då blev en av flickorna betrodda att skjutsa frun med hästen Carlos. Den användes annars bara av husbon den som ridhiist, när denne red ut kring ägorna och såg efter arbetet. Körskickligheten var väl inte så stor, men det var mycket snö och kanske dåligt uppkastat, så när man körde in till fattigstugan välte den lilla släden med korgar och drickbyttor, men de fick plockas upp igen. Inne i stugan satt gubben orakad och otvättad, men den som hjälpte gubben att raka sig och fick honom att tvätta sig, det var frun det.
Den andra bilden är från Hörsne.
Hörsne kyrka är omtalad för sina stenhuggningar på banden runt kyrkan, dår hela serier ur Uppenbarelseboken är avbildade. Omkring 1300 blev Hörsne kyrka invigd av biskop Lars i Linköping. Det var den vigningen som det blev klagomål över, klagoskriften är bevarad. Biskopen anklagas för att ha dragit ut på högtidligheterna i 3 dagar, en för altarvigning, en för kyrkans och en för kyrkogårdens invigning, sålunda mycket betungande för församlingen genom kostnader för hans underhåll. Han kom nämligen inte ensam körande sin bil, utan med mycket hästtramp och vapenklirr — som en praktälskande kyrkofurste med stort följe av matfriska klecker cch svenner.
Annie Söderberg
Suderbys i Sjonhem.
I Hörsne ligger en stor del av Lina myr, men dennas betydelse som fågelsjö och nu på senare tid som åkermark är allom bekant och därför vill jag ej längre dröja därvid utan endast inskränka mig till att säga att utdikningen av Lina myr är ett mycket gammalt projekt omtalat redan 1819 av Georg Steffens i ett brev till Kungl. Maj:t. Även i denna Denna ligger på Möllegårds område och intressant lada, vilken jag tycker mig skönja underst på bilden. Denna liger på Möllegårds område alldeles intill ån. Står man på motsatta sidan av ån, en gammal sågplats, ser man tydligt ett slarvigt igenmurat hål i laduväggen. Ladan har förut varit en kvarn och i hålet har kvarnaxeln legat. Att kvarnhuset bevarats har sin sä,rskildå orsak. Driften hade både vid kvarnen och sågen nyligen lagts ned då en ladugård brann ned vid gården och i stället flyttade man då in i det gamla kvarnhuset. Något bör väl också sägas om Hörsne kyrkas sakristiedörr med ålderdomliga järnbeslag av Gartwalder, om glasmålningar i koret, om Barå praktfulla ödekyrka, om sammanslagningen av församlingarna och mycket, mycket annat av intresse, men då det inte här är meningen att göra en hel bok får jag inskränka mig till blotta omnämnandet.
Dett var mina svar och jag motser med intresse de rätta svaren.
Y. Ekedahl
Furulund 10, Visby.
Gotlänningen
Lördagen den 15 November 1952
Nr 266