f.d. Visbypojkar from United States.
Två f. d. visbypojkar kom häromdagen hem på besök i sin gamla barndomsstad efter många års bortovaro. De heter Lalle och Calle Hultgren, och de namnen räcker nog för många visbyiter; tillägger man att de hör till Hultgrenarna på Adelsgatan, så känner sig strax en mängd gotlänningar som gamla bekanta med dem.
Till Visby kom de närmast från Helsingfors, där de sett en del av olympiaden tillsammans med sina bröder Åke och Axel, som vid det här laget börjar bli olympiadhabituéer. Redan den 9 augusti skall de flygå tillbaka till Amerika, och det tycker förstås släktingarna här hemma är alldeles för tidigt — det är ju i alla fall omkring 30 år sedan Lalle och Calle reste ut. Trettio år? Ja, just det. 1921 for Lalle ut, och två år senare tog han i Chicago emot den nye emigranten Calle Hultgren.
Men det fanns fler Hultgrenar i Staterna, och det kan som en kuriositet nämnas, att Calle aldrig hade sett sin äldre bror Albert, förrän han kom till Amerika 1923; det hör ju förstås till saken, att de tillhör olika kullar. Utom de båda bröder som f. n. gästar Gotland finns i USA ytterligare två bröder och två systrar Hultgren, nämligen Albert, Josef, Karin och Emy.
Många gamla visbybor minns nog Lalle som den lille pigge och duktige ynglingen, som för över 30-talet år sedan lärde elektrikeryrket hos K. J. Kryssell, vilken på den tiden hade sin verkstad vid Wallers plats. Nu driyer han själv en stor elektrisk firma i Chicago med omkring 125 anställda. Gosselynnet har han kvar, den glada, vänliga blicken också. Brodern Kalle spelade fotboll i VIF på sin tid, och han fortsatte att spela boll i USA i åtskilliga år. Han har varit med i fotbollslag i Chicago, Detroit och Californien, och överallt kallades han rätt och slätt »Gotland». Nu är han sedan elva år bosatt i Californien och jobbar i filmbranschen. Hollywood är adressen, och bolaget heter RKO. Fotbollsskorna har han lagt på hyllan, och i stället spelar han numera golf. Detsamma gör brodern Lalle uppe i Chicago; tre dagar i veckan brukar han kunna träffas på en golfplan, om man kommer dit vid den nätta tidpunkten.
Båda bröderna är numera amerikanska medborgare och har det tydligen gott ställt. Folk i allmänhet har det bra i Amerika, säger de, inte minst svenskarna, och de tycker sig tydligen inte ha något att klaga över. Men de är inte så litet förvånade över vad de fått se här hemma i det gamla landet.
— Man hade ju nästan trott, att Amerika var det enda landet för advancement (framsteg), säger Lalle Hultgren, men folk har det tydligen mycket bra här också nu för tiden. A, det är en stor skillnad på nu och då vi växte upp här i stan. Vad det har byggts mycket överallt, och vad husen inne i stan snyggats upp i allmänhet. Och så fina och rena gator ni har här i Visby, det lägger man minsann märke till när man kommer från Chicago. Vi är också förtjusta över alla rosplanteringar här i stan. Inte fanns det så mycket rosor i Visby förr, nej, inte på långa vägar. Ja, det är i alla fall något särskilt med gamla Visby, och det har varit väldigt roligt att få komma hit efter så många år och se vår bårndoms stad än en gång.
Men Amerika lockar tillbaka. Där är arbetet, där är hemmet och familjen. Och man kan inte i längden bara gå och slå dank, hur roligt det än är att vara i kretsen av nära anhöriga på Gotland och träffa gamla vänner och lekkamrater. Calle har svårt att slå sig till ro, det liksom kliar i fingrarna på honom, han måste in i den vanliga rytmen igen, och Lalle tänker på sin firma i Chicago. Och med nutidens kommunikationsmedel dröjer det inte många dagar, förrän de båda bröderna åter är i fullt arbete i Chicago och Hollywood. Men att de då har sommardagarna i Visby i glatt minne, det är ett som är säkert. Resan till Gotland ångrar de inte. Visby farm de
vackrare och underbarare än de kunnat tänka sig,efter 30 års bortovaro.
— d.
Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177
