Etikett: Amerika

Den dominerande föreningen bland Amerikas ungdomar är 4 H. Den är öppen för alla ungdomar, oberoende av politik och trosbekännelse. Även negrer förekommer fast i ringa utsträckning. Ungdomarna börjar vid 10 års ålder i boys eller girls 4 H. I 16 å 17-årsåldern går pojkarna och flickorna i regel över till senior 4 H, som är för pojkar och flickor tillsamman. Fast de kan stå kvar som medlemmar i boys och girlsklubbarna även som seniorer. Senior 4 H ägnar sig mycket åt ledarskap för de yngre, men själva arbetet är detsamma. Svenska.4 H ungdomar ägnar sig mera åt växtodling än deras amerikanska kollegor, som huvudsakligen går in för djuruppfödning. Dom föder upp och säljer alla sorters djur som grisar, hästar, mjölk- ,och biffkor, höns, kalkoner, ankor, kaniner, får, ja, allt man kan tänka ’sig. Djuruppfödning står på boys 4 H program, så vill en flicka ha djur, och det är många som; har, då måste hon gå in i pojkklubben. På flickornas program står hushållsarbete, som kakbak, matlagning, borddukning, blomsterarrangemang och sömnad.
En 4 H-klubb består av klubbledare och sekreterare och kassör samt ett antal medlemmar. Varje möte börjar med att 4 H-löftet läses gemensamt: »Jag lovar att använda mitt huvud till att tänka klart, mitt hjärta till att vara trofast, min hand till ett gott arbete och min hälsa till ett friskt liv, för min klubb, min kommun och mitt land>, Sedan sjunges en 4 H-sång eller nationalsången, och förhandlingarna kan börja. Sekreteraren för protokoll för varje möte klubben har: Efter mötesförhandlingarna bjuds på förfriskningar, glass, kall drink och kakor och isedan går var och en hem. Mötena hålls alltid i hemmen för några bygdegårdar eller liknande finns inte i USA.
Ibland kombineras mötena med picknick, då har man varm korv och små gröna salta gurkor, bröd och popatochips.

På sommaren anordnar senior 4 H lägerbål, fast de inte har läger men det kallas så. Så bra program som förekommit på dessa lägerbål får man sällan eller aldrig höra på ett svenskt JUF-möte. Men så är de amerikanska ungdomarna mycket friare och livligare än de svenska. Och inte alls blyga eller svårbedda när det gäller uppträdande. Och så de kan.sjunga och spela! Som en liten parentes kan jag tala om att jag besökt många amerikanska hem och i 95 procent av 100 så finns det ett piano och alltid är det någon av familjemedlemmarna som kan spela.
På vintern och ibland på sommaren hålls ett par gånger squardans. Det motsvarar ungefär vår folkdans. Squar betyder fyrkant och deltagarna står i fyrkant två och två. Det är par i varje squar. 4 H-ungdomar tycker om att dansa och det är alltid mycket folk på dessa squardanser. De flesta pojkarna är iklädda cowboysdress, bredbrättad hatt, rutiga skjortor, blå jeans och brett läderbälte med blanka nitar. Flickorna har halvlånga, vida kjolar. Musiken består av fioler och gitarrer och även musikanterna är grant utstyrda. En dansledare står och anför dansen från mikrofon, så man vet aldrig hur nästa tur blir. Varje olik dans har dock sina turer som följs.
Efter dansen tackas partnern med en djup nigning från flickans sida och en artig bugning från pojkarna. Till ombyte spelas då och då en stilla vals, men ingen annan modern dans förekommer. På högskolor och college anordnas dock ofta modern dans.
Varje sommar hålles en stor utställning — premiering — karneval, som pågår en vecka. Det var ett långt ord men alltsammans förekommer. Amerikanarna kallar det kort och gott för fair. 4 H tar då med sig sina djur och far och visar upp dem. Djuren ställs i stora stallar och 4 H-arna sover an-tingen på halmen jämte grisen eller kon eller också f hus avsedda för sömniga 4 H-are. På dagarna visas djuren upp för domare och de 4 H-are som inte har några djur på utställningen exteriörbedömer sina kamraters djur. Det är tävling på allting.
Bland korna, för de flesta har kor, koras en pristagare som får den finä titeln champion och nationalvinnaré. Detta år var det en Jerseyko som vann det åtrådda priset. Men även bland de andra vanligaste raserna koras champion. Raserna är Holestine, Surnsey och Ayrshire.
Den sista dagen på utställningen är det karnevalståg. I spetsen kommer farmardrottningen med sina pager och efter henne de 4 championkorna med sina ägare. Sen följer musikkårer och 4 H-are på bilar, efter hästar och på traktorsläp. Och alla är utklädda förstås. Naturligtvis är det tävling bland alla ekipagen också. De som vann i år hade klätt ut sig till Mr och Mrs President som stod på Amerika och runt om dem var samlade representanter för alla raser, de vanligaste djuren och de nyttigaste och för Amerika karakteristiska växterna.
Under tiden utställningen pågår är det runtomkring alla djurstallar uppsatt alla möjliga sorters stånd. Tänk er Barnens dag och så Roma-utställningen, som hölls i våras, och så en hästpremiering så kan ni föreställa er en amerikansk fair. Det är sannerligen ett brokigt liv. I ett hörn är det traktorer, Ford, Ferguson, Farmall och många flera, på ett annat ställe har armén kört fram tanks, stridsvagnar, ett flygplan och lastbilar och låter de besökande skåda alla finesser och nyheter på detta område. Över allt detta snurrar slänggungor, karuseller och jättestora hjul.
Även 4 H-flickorna. är företrädda med en stor utställning. Inne i ett stort hus kan man beskåda prov på 4 Hflickornas färdigheter. Där är en avdelning för kläder och där kan man få se allt från blusar till dräkter och kappor, från förkläden till aftonklänningar. Kan man slita sig från alla vackra kläder, så finner man mer prov på 4 H-flickornas färdigheter. Där är kakor i alla sorter och fasoner, uppställda i genomskinligt papper:: Konserver, både frukt, bär och grönsaker, vackra blomsterarrangemang o. tavlor. Bland allt detta är det tävling: Här ges inte priser som pokaler och nyttoting som inom Sveriges 4 H och JUF, utan här får pristagarna ett sidenband som kallas ribban. På bandet är påmärkt i vilket ämne priset tagits, årtal, kommun och stat. Första pristagarna och det är många inom sam-: ma gren, för det är så väldigt många som tävlar, får en blå ribbare, andra får röd, tredje vit och fjärde skär, De som bli championvinnare får ett lila ribban med rosett på. Varje år och i varje gren koras en champion-nationalvinnare, som får gratis resa och uppehälle till den plats där den årliga stora 4 H-konferensen pågår med deltagare från hela Amerika. Det är lyckliga ungdomar de som blir vinnare, för de har även en liten chans att komma in i All star. Förutsättning är också att de deltagit aktivt i 4 H-arbetet i många år. Att bli upptagen i All star är för en 4 H den största äran och att av de högtidligaste ögonblicken. Jag skall i ett annat brev längre fram berätta mera om 4 H-arbetet bland amerikanska ungdomar, slutar för denna gång med 4 H-löftet.

I pledge my Head to clarer thinking
My Heart to greater loyakty
My Hands to larger servise
and my Health to better living
for my club, my sammunity and my country.
Ulla Nilsson.

Gotlänningen
Måndagen 15 september 1952
Nr 213