Genom utvandring

till Amerika bar Sverige under åren 1869—1876 förlorat 87,149 af sina barn. Förstnämda år utvandrade ej mindre än 25,667 svenskar.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Januari 1877
N:r 6

Julhälsningar från gotlänningar i Amerika.

Genom benägen medverkan av Svensk-amerikanska nyhetsbyrån i Stockholm som låtit ett upprop från Gotlänningen gå vidare till svenskspråkiga tidningar och nyhetsbyråer i USA kan Gotlänningen i dag publicera den första julhälsningen från gotlänningar »over there» — många av dem har inte sett sin fosterö på åtskilliga år, men banden är alltjämt lika starka och de har släkt, vänner och bekanta här som de gärna vill hälsa till. Vi kommer också att förmedla USA-gutarnas adresser så att den som vill hälsa tillbaka kan få göra det.
Knute F. Peterson, bokbindare i Los Angeles, USA, julpälsar.
Den första julhälsningen från det stora landet i väster kommer från Knute F. Peterson, 5438 West Blvd. Los Angeles 43, Calif. Mr Peterson skriver:
»Jag läste i California Veckoblad att ni ville komma i förbindelse med gotlänningar här i landet. Jag är född i Elefantgränd 4 i Visby den 19 nov. 1870. Mina föräldrar var Jacob och Lovisa Peterson. Sedan min syster fru Bertha Alvegren avled har jag inte haft någon förbindelse med släkten eller med någon annan. Jag har gått i folkskolan och slutade där 1883 och konfirmerades 1884 och om någon kommer ihåg mig skulle det vara roligt att höra från dem. Jag lämnade Visby 1885 och kom till Stockholm, där jag lärde mig bokbindareyrket. 1891 emigrerade jag till Amerika och kom till Chicago, gifte mig och stannade där i 20 år. Vi bosatte oss sedan i Denver i Colorado men flyttade 1931 till Los Angeles och arbetade där som bokbindare tills jag 1946 drog mig tillbaka.»
I anslutning till detta brev hittade vi en särskild liten lapp med en julhälsning som såg ut så här:

VALTER ALFVEGREN OCH SYSKON.
God Jul och Gott Nytt år önskas Er alla av
Morbror Knute med familj.
Så är det bara att hoppas att Mr Peterson får en hälsning tillbaka inte bara från systersonen Valter utan också från andra släktingar eller bekanta här på ön.

Gotlänningen
Tisdagen den 9 December 1952
Nr 286

Broflicka imponerad av USA-städer.

Men det svenska jordbruket bättre.
Att komma direkt från det milda klimatet i de södra staterna i USA och hem till vårt svenska höst- och vinterruskväder är kanske inte så behagligt. Men hur det nu är så är dock Gotland bäst, trots att det innebär en kraftig förkylning, tycker Ulla Nilsson i Bro, som i går åter trampade gotländsk mark efter en femmånaderstripp till det stora landet. Att vara hes så länge har dock Ulla inte tid med, redan nästa lördag vill man höra henne i Gothem berätta om resan och den 14 dec. är turen kommen till Sånga-Säby.

Ulla Nilsson var som bekant en av de sex svenska JUF-ungdomar, som under fem månader studerat amerikanskt jordbruk. Även om studieresan gått genom jordbruksdepartementets försorg så har besäket varit i den amerikanska 4 H-rörelsens tecken, dvs. det internationella tecknet för jordbruksungdom, som betyder head, hands, heart och health.
Första kontakten med USA var New York, berättar Ulla, där vi stannade bara en dag. Nu vid hemresan var vi dock där flera dagar. Man hann dock bli imponerad av staden och framförallt då av trafiken. Den är kolossalt välordnad, vilken den förresten är i varje stad hur liten den än är. Trots att vi i Sverige inte alls har så mycket bilar (i Amerika finns det en på var tredje invånare) var man nästan livrädd när man skulle ta sig över någon gata nu när vi kom hem.
Efter uppehåll i Washington några dagar bar det iväg ut på den amerikanska landsbygden.
Första månaden vi var i USA blev det inte så mycket arbete, det var nämligen så varmt som upp till 40 grader i skuggan. Så hemskt mycket kroppsarbete har det inte varit alls förresten. För min del har det varit en hel del inomhusarbete och så har det varit föredrag om Sverige och svenskt jordbruk. Språket? Ja, första månaden gick det lite knaggligt förstås, men sen har det bara gått fint.

Sydstatsfolket bäst.
I nio stater har Ulla varit och arbetet hos olika farmare. Men bäst var det i sydstaterna, ty folket där är trevligare, men de är också fattigare. På lantgårdarna t. ex. finns nästan inga ordentliga ladugårdar. Djuren lever ute nästan hela året.
Allra trevligast var det i staten Georgia. Visst var det imponerande med städerna, trafiken och allt sånt där, men i fråga om jordbruk sä ligger Sverige absolut inte efter. Jorden brukas bättre hos oss var, Ullas intryck. Annars var det amerikanska jordbruket mycket maskinellt, traktor finns det på nästan varje gård och bil med för den delen. Men aktsamma om maskinerna var man inte, de fick stå ute nästan hela året.
Imponerande och roliga — och framförallt lärorika — fem månader hade det varit och mycket har Ulla att berätta och många gotländska klubbar vill också ha besök, så att nog blir det en jobbig vinter.
Rune.

Gotlänningen
Lördagen den 29 November 1952
Nr 278

Från New Gotland

(Nord Amerika) skrifves till oss 5 November: Förlidena lördag öppnades för allmän trafik en ny 400 fot lång jernbro öfver floden mellan setlementet New Gotland och staden Concordia. Hon kostar omkring 10.500 dollars.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 December 1876
N:r 102

Död i Amerika.

Skepparen Mattias Ronvik, född å Ronehamn, afled i Mabile, Nord Amerika 25 Oktober i en ålder af 52 år.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 December 1876
Nr 99

Gotländing?

Enligt till landshöfdingeembetet anländ skrifvelse från Utrikesdepartementet, har de förenade rikenas konsul i San Francisco anmält, att en svensk vid namn Isak Andersson vid en ålder af omkring 40 år derstädes aflidit 3 sistl. Augusti och efterlemnat i sparbank insatta gulddollars 35,04, samt att om den aflidnes födelseort ej kunnat inhemtas annat, än att han troddes vara född på Gotland. Med anledning häraf skola bemälde Anderssons arfvingar, om de skulle befinnas vara här i länet boende, gifva sig tillkänna å landskansliet och, om de önska att genom utrikesdepartementets försorg utfå qvarlåtenskapen, aflemna prestbetyg med uppgift å såväl arflåtarens, som samtlige arfvingars födelseår.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 December 1876
N:r 96

Vigde i Amerika

(bref till GotJands Allehanda). New Gotland Concordia Kansas, 16 okt. 1876. Härstädes sammanvigdes sistlidne torsdag Lars Bergvall från Hafdhem och Ingeborg Larsson från Norland (Norrlanda?)

Gotlänningen
Tisdagen 14 November 1876
N:r 91

Amerikansk 4 H-rörelse

Den dominerande föreningen bland Amerikas ungdomar är 4 H. Den är öppen för alla ungdomar, oberoende av politik och trosbekännelse. Även negrer förekommer fast i ringa utsträckning. Ungdomarna börjar vid 10 års ålder i boys eller girls 4 H. I 16 å 17-årsåldern går pojkarna och flickorna i regel över till senior 4 H, som är för pojkar och flickor tillsamman. Fast de kan stå kvar som medlemmar i boys och girlsklubbarna även som seniorer. Senior 4 H ägnar sig mycket åt ledarskap för de yngre, men själva arbetet är detsamma. Svenska.4 H ungdomar ägnar sig mera åt växtodling än deras amerikanska kollegor, som huvudsakligen går in för djuruppfödning. Dom föder upp och säljer alla sorters djur som grisar, hästar, mjölk- ,och biffkor, höns, kalkoner, ankor, kaniner, får, ja, allt man kan tänka ’sig. Djuruppfödning står på boys 4 H program, så vill en flicka ha djur, och det är många som; har, då måste hon gå in i pojkklubben. På flickornas program står hushållsarbete, som kakbak, matlagning, borddukning, blomsterarrangemang och sömnad.
En 4 H-klubb består av klubbledare och sekreterare och kassör samt ett antal medlemmar. Varje möte börjar med att 4 H-löftet läses gemensamt: »Jag lovar att använda mitt huvud till att tänka klart, mitt hjärta till att vara trofast, min hand till ett gott arbete och min hälsa till ett friskt liv, för min klubb, min kommun och mitt land>, Sedan sjunges en 4 H-sång eller nationalsången, och förhandlingarna kan börja. Sekreteraren för protokoll för varje möte klubben har: Efter mötesförhandlingarna bjuds på förfriskningar, glass, kall drink och kakor och isedan går var och en hem. Mötena hålls alltid i hemmen för några bygdegårdar eller liknande finns inte i USA.
Ibland kombineras mötena med picknick, då har man varm korv och små gröna salta gurkor, bröd och popatochips.

19-åriga Ulla Nilsson, medlem i Bro JUF-avd., vistas f. n. som praktikant i USA och berättar i vidstående brev om 4 H-rörelsen.

På sommaren anordnar senior 4 H lägerbål, fast de inte har läger men det kallas så. Så bra program som förekommit på dessa lägerbål får man sällan eller aldrig höra på ett svenskt JUF-möte. Men så är de amerikanska ungdomarna mycket friare och livligare än de svenska. Och inte alls blyga eller svårbedda när det gäller uppträdande. Och så de kan.sjunga och spela! Som en liten parentes kan jag tala om att jag besökt många amerikanska hem och i 95 procent av 100 så finns det ett piano och alltid är det någon av familjemedlemmarna som kan spela.
På vintern och ibland på sommaren hålls ett par gånger squardans. Det motsvarar ungefär vår folkdans. Squar betyder fyrkant och deltagarna står i fyrkant två och två. Det är par i varje squar. 4 H-ungdomar tycker om att dansa och det är alltid mycket folk på dessa squardanser. De flesta pojkarna är iklädda cowboysdress, bredbrättad hatt, rutiga skjortor, blå jeans och brett läderbälte med blanka nitar. Flickorna har halvlånga, vida kjolar. Musiken består av fioler och gitarrer och även musikanterna är grant utstyrda. En dansledare står och anför dansen från mikrofon, så man vet aldrig hur nästa tur blir. Varje olik dans har dock sina turer som följs.
Efter dansen tackas partnern med en djup nigning från flickans sida och en artig bugning från pojkarna. Till ombyte spelas då och då en stilla vals, men ingen annan modern dans förekommer. På högskolor och college anordnas dock ofta modern dans.
Varje sommar hålles en stor utställning — premiering — karneval, som pågår en vecka. Det var ett långt ord men alltsammans förekommer. Amerikanarna kallar det kort och gott för fair. 4 H tar då med sig sina djur och far och visar upp dem. Djuren ställs i stora stallar och 4 H-arna sover an-tingen på halmen jämte grisen eller kon eller också f hus avsedda för sömniga 4 H-are. På dagarna visas djuren upp för domare och de 4 H-are som inte har några djur på utställningen exteriörbedömer sina kamraters djur. Det är tävling på allting.
Bland korna, för de flesta har kor, koras en pristagare som får den finä titeln champion och nationalvinnaré. Detta år var det en Jerseyko som vann det åtrådda priset. Men även bland de andra vanligaste raserna koras champion. Raserna är Holestine, Surnsey och Ayrshire.
Den sista dagen på utställningen är det karnevalståg. I spetsen kommer farmardrottningen med sina pager och efter henne de 4 championkorna med sina ägare. Sen följer musikkårer och 4 H-are på bilar, efter hästar och på traktorsläp. Och alla är utklädda förstås. Naturligtvis är det tävling bland alla ekipagen också. De som vann i år hade klätt ut sig till Mr och Mrs President som stod på Amerika och runt om dem var samlade representanter för alla raser, de vanligaste djuren och de nyttigaste och för Amerika karakteristiska växterna.
Under tiden utställningen pågår är det runtomkring alla djurstallar uppsatt alla möjliga sorters stånd. Tänk er Barnens dag och så Roma-utställningen, som hölls i våras, och så en hästpremiering så kan ni föreställa er en amerikansk fair. Det är sannerligen ett brokigt liv. I ett hörn är det traktorer, Ford, Ferguson, Farmall och många flera, på ett annat ställe har armén kört fram tanks, stridsvagnar, ett flygplan och lastbilar och låter de besökande skåda alla finesser och nyheter på detta område. Över allt detta snurrar slänggungor, karuseller och jättestora hjul.
Även 4 H-flickorna. är företrädda med en stor utställning. Inne i ett stort hus kan man beskåda prov på 4 Hflickornas färdigheter. Där är en avdelning för kläder och där kan man få se allt från blusar till dräkter och kappor, från förkläden till aftonklänningar. Kan man slita sig från alla vackra kläder, så finner man mer prov på 4 H-flickornas färdigheter. Där är kakor i alla sorter och fasoner, uppställda i genomskinligt papper:: Konserver, både frukt, bär och grönsaker, vackra blomsterarrangemang o. tavlor. Bland allt detta är det tävling: Här ges inte priser som pokaler och nyttoting som inom Sveriges 4 H och JUF, utan här får pristagarna ett sidenband som kallas ribban. På bandet är påmärkt i vilket ämne priset tagits, årtal, kommun och stat. Första pristagarna och det är många inom sam-: ma gren, för det är så väldigt många som tävlar, får en blå ribbare, andra får röd, tredje vit och fjärde skär, De som bli championvinnare får ett lila ribban med rosett på. Varje år och i varje gren koras en champion-nationalvinnare, som får gratis resa och uppehälle till den plats där den årliga stora 4 H-konferensen pågår med deltagare från hela Amerika. Det är lyckliga ungdomar de som blir vinnare, för de har även en liten chans att komma in i All star. Förutsättning är också att de deltagit aktivt i 4 H-arbetet i många år. Att bli upptagen i All star är för en 4 H den största äran och att av de högtidligaste ögonblicken. Jag skall i ett annat brev längre fram berätta mera om 4 H-arbetet bland amerikanska ungdomar, slutar för denna gång med 4 H-löftet.

I pledge my Head to clarer thinking
My Heart to greater loyakty
My Hands to larger servise
and my Health to better living
for my club, my sammunity and my country.

Ulla Nilsson.

Gotlänningen
Måndagen 15 september 1952
Nr 213

Exporten af skogsruss till Amerika.

Norrköpings Tidningar skrifver i ett af de senaste numren:
Gotlands ponnystuteri i Othems socken mellan Tingstäde och Slite på Gotland öfvertogs iseptember i fjol af löjtnant Brik Bonthron, hvilken ett 20-tal år vistats i Amerika och där gjort sig förtrogen med hästafvelm. Han exporterade shart på försök fyra Gotlandsruss till Amerika, där de visade sig mycket begärliga, hvarför han nu är betänkt på att i höst öfversända ej blott ett större antal russar utan äfven ridhästar, hvilka sedan Olympiska spelen ha godt angeende i Amerika. I stuteriet, där nu finnes en stam af 385 fölstom och 7 hingstar, uppfödas hufvudsakligen lyxhästar, kostande i medeltal 400 kr., men genom att af gotländska landitbrukare uppköpa russ, ämnar hr B. söka uppmuntra den gotländska hästafveln, hvilken förut var på väg att öfvergifva russen. Dessa äro dock väl ägnade att kunna upptaga konkurrensen med de. islandshästar som under de senaste tre åren i stort antal importerats till Sverige. Russen äro nämligen både härdiga, lättfödda och ???ka, så att de t. ex. för småbrukare äro lika lämpliga som islandshästar. De blifva ända till 140 cm.
höga öfver manken och äfren: i fråga om pris kunna de täfta med islandshästarna. Om de äro något dyrare — de kosta omkring 850 kr. i Visby — så äro de också inkörda och i sin bästa ålder: 47 år.
Som bevis på deras seghet kan omtalag, att i stuteriet för ett par år sedan slaktades ett sto, som nått den ansenliga åldern af 42 år, och i fjol ett annat sto, som var 382 år gammalt och haft ej mindre än 27 föl.
Löjtnant Bonthron vistas for närvarande här i staden, medförande fyra vackra Gotlandsruss, hvilka äro sålda till en gård i Skåne och skola afsändas dit endera dagen. De äro nu uppgtälda i Norrköpinge handels- och utfodringsstallar i Borgs villastad, där intresserade kunna taga dem i betraktande.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Maj 1913
N:r 100

Dödsfall

»Elevator Pete», gotlänningen J. A. Peterson, avled nyligen i Oakland vid 86 års ålder.
Från en lärlingstjänst i New York hos skruvpropellerns och »Monitors» skapare, John Ericsson, kom han på 1880-talet till San Francisco och grundade där 1907 firman S. F. Elevator Co. Han blev med tiden ordförande i både Svenska Sällskapet öch Svenska Klubben i San Francisco.

F. lantbrukaren August Nilsson, Lundbjers i Lummelunda, avled i går i den höga åldern av nära 90 år. Han var tidigare under många år bosatt i Tingstäde. Närmast sörjande är en syster och syskonbarn.

Gotlänningen
Måndagen 1 september 1952
Nr 201