Gotland under femårsperioden 1891—1895.

(Efter länsstyrelsens femårsberättelse.)
Länets indelning.
Häri hafva under femårsperioden inträffat de förändringarna, att Alfva och Hemse socknar med 1895 års ingång blifvit — öfverflyttade från Gotlands södra fögderis södra länsmansdistrikt till samma fögderis mellersta distrikt; att fr. o. m. 27 Januari 1893 Klinte, Fröjel, Hejde, Väte, Sanda, Mästerby, Vestergarn, Eskelhem och Ejsta bildat ett extra provinsialläkaredistrikt med station för läkaren i Klintehamn samt att Visby södra socken fr. o. m. 2 Februari 1894 upphört att vara särskild kommun.
Dessutom hafva några mindre hemmansförflyttningar ägt rum till följd ar oregelbundenheter i den administrativa, judiciella, ecklesiastika och kommunala indelnvingen.

Invånarantalet
utgjorde vid 1896 års början enligt presterskapets uppgifter 51,855 och enligt mantalslängderna 51,719 personer. Då länets folkmängd vid 1891 års början var enligt presterskapets uppgifter 51,337 och enligt mantalslängderna 51,636, har sålunda en ökning under perioden uppstått — enligt förra uppgiften med 518 och enligt den senare med 83 personer. Ökningen inträffade egentligen under år 1895. Till belysning af folkmängdsförhållandena meddelas nedanstående tabell.

År födde döde emi-granter immi-granter
1891 1,019 778 518 105
1892 972 931 421 88
1893 1,050 895 373 162
1894 1,033 915 162 181
1895 1,096 817 275 152

Såsom förut varit fallet, synes sålunda under ifrågavarande period ut- och inflyttningarna hafva utöfvat ett afgörande inflytande i denna fråga.
Någon mera spridd farsot af elakartad beskaffenhet har icke under perioden förekommit. Dödsfallen i smittosamma sjukdomar under de fem åren hafva utgjort:
i skarlakansfeber 67
i difteri 82
i kikhosta 41
i nervfebei 19
i mässling 12

Andliga rörelser.
De okyrkliga samfundsbildningarna på Gotland ha under senare åren förlorat icke så litet af sin förra dragningskraft. Antalet af dem, som utträdt ur statskyrkan, är icke stort, enär lagligen konstituerade metodistförsamlingar år 1895 funnos blott i Visby med 116 äldre medlemmar . och 26 barn, i Follingbo och Akebäck med 24, i Kappelshamn med 20,4 i Othem och Boge med 45, i Öja med 20 och i Vamlingbo med 10, eller tillsammans 261 medlemmar, hvartill torde böra läggas en och annan baptist, som sökt och erhållit utträde för att få ingå borgerligt äktenskap. Faktisktuppgåfvos dock baptisternas antal i stiftet utgöra 735, hvilket antal nog bör ökas icke så litet, om man medräknar alla baptistiskt sinnade af skilda fraktioner, bland bvilka helgeanerna torde vara de mest likaktiga. Metodisterna åter, som flerstädes, t. ex. i Visby, gått tämligen starkt ned, torde svårligen numera stiga till inalles 500. Den okyrkliga rörelse, som f. n. intager främsta platsen på ön, är säkerligen den af lektor Waldenström åvägabragta. Deras antal antages utgöra 8- á 900. Frälsningsarmén synes vara i afgjordt nedgående och af utilister och mormoner finnes numera knappast något spår.
Borgerliga äktenskap ha under perioden ingåtts till ett antal af 52.

Rusdryckerna.
Om — befolkningens sedlighet och laglydnad – finnes under perioden intet särskildt att omnämna. Med afseende å den inverkan, missbruket af rusdrycker i afseende därå otvifvelaktigt medför, bör dock nämnas, att bruket, och därmed jämväl missbruket af sådana drycker, fortfarande synes vara i aftagande, i det att förbrukningen af spritdrycker, som under åren 1881—1885 beräknats utgöra — med reduktion för bränvin till 50 procents alkoholhalt — vid pass 7 liter årligen för hvarje person af hela befolkningen och för åren 1886—1890 till icke fullt 6 liter, för nu ifrågavarande period antages hafva utgjort 5,7 liter på person.
Antalet fångar har under perioden utgjort 371, däraf 99 straffångar, 231 bötesfångar samt 41 lösdrifvare och transportfångar.

Länets ekonomiska ställning
under ifrågavarande femårsperiod kan sägas i allmänhet hafva varit ganska god, mest beroende därpå, att afkastninaf jordbruket varit tillfredsställande, i det att endast ett år gifvit klen skörd, men af de öfriga två lemnat medelskörd och de återstående två öfver medelskörd. Än bättre hade verkan däraf visat sig å länets ekonomi, om prisen å jordbrukets alster varit mindre tryckta, än under perioden varit fallet.
%'[Under perioden ha i lagsökningsmål hos änsstyrelsen 795 betalningsskyldige ålagts betalningsskyldighet till — ett belopp af 328,942 kronor och 44 utmätningsauktioner hållits, vid hvilka köpeskillingen uppgått till sammanlagdt 324,811 kronor. Af utmätningsmän & landsbygden förrättades 5 auktioner med en sammanlagd köpeskilling af 66,735 kr.
Hos öfverexekutorsämbetet i Visby ålades 89 betalningsskyldige ett betalningsbelopp af 76,876 kr. och 15 utmätningsauktioner – höllos för en köpeskilling af 60,595 kronor.
Hos rådhusrätten i Visby ha under femårsperioden handlagts 43 -konkurser, hos norra häradsrätten 34 och hos södra häradsrätten 21.
Dessa uppgifter rörande utsökningsmål och konkurser utvisa en väsentlig minskning för nu ifrågavarande femårsperiod i jämförelse med den näst iörqgående.
Intecknad gäld i länet utgjorde:

Vid slutet af: Inteckningar. Kronor. Taxeringsvärde. Kronor.
1891 . . . . . . . 15,095,000 – 41,598,100
1892 . . . . . . . 15,349,000 – 41,759.200
1893 . . . . . . . 15,558,000 – 41,878,800
1894 . . . . . . . 16,196,600 – 42,019,300
1895 . . . . . . . 16,853,734 – 43 344 000

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Oktober 1897
N:r 154

Sökande

till skolärare-, organist och klockaretjänsterna i Alfva äro folkskolelärarne: K. M. Gahström från Hafdhem, Reinhold Hall från Fleringe och J, F. Cederberg från Upsala.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 September 1897
N:r 146

Fjärde allmänna gotländska idrottstäflingen å Visborgs slätt.

Alltid under de senast gångna åren ha dessa nationalfester, som man med allt fog kan kalla våra idrottstäflingar, gynnats af godt väder. Men ett sådant riktigt kungsväder som i går ha vi förr aldrig haft maken till. Dagen var strålande klar utan att solhettan kändes för besvärlig. En lätt vind blåste, svalkande, men icke störande för bollspelet. Det låg också någonting af sommarfest hela dagen öfver den vidsträckta täflingsplatsen.
Anordningarna för idrottslekarne voro desamma som vid föregående tillfällen. Idrottsplatsen var inhägnad och flaggprydd, rikligt tilltagna platser funnos för åskådarne åt tre sidor.
Äfven denna gång visade sig täflingarna mäktiga att draga folk. Det söderifrån å järnvägen anordnade lustiåget medförde i det nämaste 2,000 personer. Vid Roma voro de öfver 40 vagnarne fullsatta, så att Karby och Barlingbo måste förbigås och där väntande passagerare befordras in till staden något senare med ett extratåg. Veskindebanan hitförde också ett hundratal personer och dessutom rullade från söder, norr och öster skjutsar, fylda af folk, in till Visby från tidig morgonstund. Dock voro åskådarne å täflipgsplatsen i år icke så många som t. ex. 1894, änskönt de nog kunde anslås till mellan 3 och 4 tusen personer. De anländas intresse hade denna gång att dela sig på negerkaravanen, cirkus och något slags hundfröjd utanför österport. Under hela dagen var ordningen den mest mönstergilla, så att stadens utkommenderade poliskonstaplar och vaktmanskapet från volontärstyrkan hade platt intet att göra. Ej heller inträffade något tillbud till olyckshändelse, hvadan man i dessa afseenden med tillfredställelse han se tillbaka på de afslutade täflingarna.
Klockan 1 var det fullt lif ute på täflingsplatsen, sedan under ett par timmar anmälningarna pågått till lekarne. Inemot 400 täflande anmälde sig härunder. När denna viktiga och ansträngande procedur var förbi, kunde spelen kl. 12.15 taga sin början.

Pärkspelet.
Till bakpärk voro anmälda 17 lag och till frampärk 7 lag. Genom lottning uttogos omedelbart de partier som hade att i första omgången spela emot hvarandra. Härunder användes som bekant vid bedömningen poängberäkning. Prisdomarne följa noga spelets gång och beteckna med siffror från 0 till 10 de spelandes skicklighet. När sedan de tre pärkarne äro slut, summeras de olika prisdomarnes poängsiffror och summan lemnar då ett ut tryck för hvart och ett lags duktighet och lägges så till grund för omspelen, där det sedan gäller att vinna den ene på den andre, till dess slutligen endast två lag återstå för att täfla om första priset. Af detta prisbedömningssätt följer att mycket väl ett mot ett annat tappande lag kan uttagas till omspel före ett vinnande. Häri ligger gifvetvis ingen orättvisa. Ty man kan ju tänka sig — och sådant har äfven vid alla täflingar inträftat — att lotten sammanför två mycket skickliga lag och två synnerligen medelmåttiga. Tilllämpades nu vid första spelet den principen, att endast vinnande lag skulle täfla om, kunde ju följden blifva att ett synnerligen dåligt lag, som vunnit på ett ännu sämre, finge täfla om, medan ett skickligt lag, som blifvit slaget af ett ännu skickligare, ginge ur täflan. Och detta vore ju uppenbar orättvisa, Först när lagens duglighet är grundligt pröfvad, går man till att räkna med vinsten.
Att denna poängberäkning är den riktiga bestyrkes ock däraf, att det i allmänhet visat sig att det är de vinnande lagen, som få den högsta poängen.
Vi ha ansett oss böra säga detta, då från något håll missnöje försports med komiténs bedömningsbestämmelser i berörda afseende.
Sedan lottning verkstälts, spelade i första omgången mot hvarandra:
i bakpärk:
Visby Bollspelare—Stånga bollklubb.
Ekeby bollklubb—Norrlanda bollklubb.
Sanda bollklubb—Roma bollklubb.
Mästerby bollkl —Östergarns bollkl.
Ejsta bollkl.—Fole bollkl.
Silte bollkl.—Halla bollkl.
Gotlands Artillerikårs bollkl. —Gammalgarns bollkl.
Butle bollkl.—Visby läroverks bollkl.
Dalhems bollkl.—Ekeby bollkl.

Efter första omgången uttogos af prisdomarne och lottades till omspel! Visby bollspelare—Gotl. artillerikår, Visby läroverk—FEjsta bollkl., Ekeby bollkl.—Dalhems bollkl., Silte bollkl.—Östergarns bollkl.
I de skfel som nu följde blefvo Visby artillerikårs bollspelare samt lagen från Silte, Ejsta och Dalbem segervinnare.
Nu spelade åter mot hvarandra Gotlands artillerikår—Ejsta bollspelare och Silte—Dalhems bollspelare.
Bollspelarne från artillerikåren och Dalbem afgingo som segrare och mellan dessa stod slutkampen som aflopp så, att Gotlands artillerikårs bollspelare till sist stodo som obestridda segerherrar på valplatsen.
Pärkkarlar voro för:
Sanda: K. Olsson, Nystuga; Fole: A. Eklund, Nygårds; Roma: Hj. Engström, Busarfve; Gammalgarn: J. Hammargren, Hugrefs; Läroverket: Adolf Pettersson, Karlslund; Stånga: A. Pettersson Bosarfve; Östergarn: V. Jacobsson, Fackla; artillerikåren, vice konstapel J. Persson; Halla: J. Herlitz; Visby bollspelare: V. Ljungberg; Silte: A. Hallbom, MHägdarfve; Dalhem: L. Granberg, Gransbogs; Ejsta: A. Andersson, Burge; Ekeby: R. Nilsson, Barlingbo; Norrlanda: J. E. Johansson, Burs; Mästerby: K. A. Sjögren, Annexen: Butle: K. N. Hallbom.

Frampärk.
Efter lottningen spelade följande lag mot hvarandra:
Garda—Alskog
Rone—Alfva
Hablingbo—Lau
Hafdhem—Alskog

Efter första omgången uttogos af prisdomarne som bästa lag till omspelning Rone, Alfva och Hablingao. Mellan Lau och Garda ägde en extra pärk rum för att besätta fjärde rummet och utgick dervid som segrare Lau.
Nu spelades ytterligare mellan Rone—Hablingbo och Alfva—Lau. Hablingbo och Lau blefvo de vinnande, hvilka båda spelade på nytt. Därvid ansågo sig prisdomarne slutligen ej. kunna afgifva något bestämdt votum, utan fick lottdragning äga rum mellan dessa båda om första priset, hvarvid detta tillföll Lau bollspelare.
Pärkkarlar voro för:
Lau: L. Nilsson, Koparfve; Hafdhem: Hj. Vahlgren, Snovalds; Alskog: O. Henriksson, Sixarfve; Rone: G. Ahlberg, Rone; Garda: V. Larsson, Sindarfve; Hablingbo: F. Johansson, Burge; Alfva: O. Lindberg.
Prisdomare i bapärk voro handl. J.L. Kabhlqvist. länsbokhållare J. H. Bachér och fabrikör J. Ödin med handl. J. Munthe som ordningsman.
I frampärk voro prisdomarne, handl. J. Rroander, Ronebamn, kronofogden V. Cramér och lektor M. Klintberg.
Täflingarna togo en rundlig tid. Först kl. 1/27 voro de fullt afslutade, och hade då de som spelade med till sist varit i selen från kl. 12 på dagen. Spelet gick med lif och lust, hårda hugg gåfvos och togos, vackra voro i synnerhet i bakpärken lyrorna och hvarje spelare gjorde synbarligen sitt bästa. De flesta deltagande lagen voro mycket goda, de segrande båda partierna ypperliga. Särskildt öfverraskande väl skötte sig spelarne från Gotlands artillerikår, och bland de spelande själfva var den meningen enhällig, att de gjort sig fullt förtjänta af sitt första pris.

För pärkkarlarnes
bedömande hade utsetts särskilda prisdomare, hvilka i bakpärken voro häradsb. V. Engström och hr Vilh. Nyberg samt i frampärken dr Hauffman och kyrkovärden J. Johansson, Utalskog i Alskog.
I bakpärken tillerkändes priset vice konstapel I. Persson, en 19-årig yngling, hvilken hela dagen skötte sig och hela sin pärk på ett alldeles öfverdådigt sätt och som obestridt var dagens förklarade bjälte i detta spel. I frampärken till erkändes! priset Laubornas duktige pärkkarl L. Nilsson, Koparfve.

Varpa.
Häri deltogo nedanstående 57 lag, hvarvid namnet angifves endast på den som anmält laget. Den vidstående siffran betecknar det nådda centimetertalet af de 12 bestämda kasten, därvid de kursiverade talen angifva pristagarne.
A. Cedergren, Visby 233
N. E. Hesselgren, Visby 331
O. Svensson Visby 348
P. A. Eriksson, d:o. 279
J. P. Johansson, Gothem 217
A. Jakobsson, Vall 374
S. Hägg, Vall 462
H. Jacobsson, Vall 573
E. H. Pettersson, Hemse 469
K. Karlsson, Stånga 334
Otto Jacobsson, Östergarn 391
Aug. Lönegren, Tofta 318
J. Johansson, Tofta 443
O. Carlson, Tofta 498
A. M. Elgstrand, Burgsvik 497
K. Kristoffersson, Hablingbo 301
O. Pettersson, Hablingbo 469
A. Sundholm, Visby 292
Hj. Jacobsson, Källunge 465
A. A. Klasson, Visby 268
J. A. Stenberg, Visby 450
G. Fagerlund, Vesterhejde 636
F. Hammarström, Visby 277
J. Hejdenberg, Visby 326
J. Lyth, Boge 468
L. Pettersson, Boge 476
Hj. Eklöt, Bäl 252
O. Nyberg, Bläsungs 251
G. Andersson, Anga 582
R. Österberg, Kräklingbo 574
Hugo Olsson, Ganthem 415
E. Pettersson, Ganthem 438
A. Gustafsson, Visby 233
A. Nilsson, Visby 461
E. Johansson, Kungsladugården 347
E. Ekedahl, Ekeby 348
Hj. Stenberg, Barlingbo 356
J. V. Jacobsson, Garda 303
J. P. Möllerström, Roma 458
K. J. Söderdabl, Visby 184
J. Mårtensson, Burs 583
A. Valgren, Hogrän 512
A. Hoffman, Veskinde 375
A. Larsson, Vamlingbo 289
H. Johansson, Hafdhem 248
A. Olsson, Bara 225
A. Larsson, Alfva 220
A. Eklund, Dalhem 182
J. F. Rondabl, Stånga 239
A. Olofsson, Bara 390
L. Högberg, Veskinde 266
H. Högberg, Fole 416
O. Pettersson, Visby 529
K. J. Jakobsson, Visby 382
E. F. Hejdenberg, Vänge 338
Karl Österdahl, Veskinde 432
E. Gottberg, Veskinde 208
Som prisdomare tjänstgjorde här kamrer J. A. Bergenstjerna, handl. A. Grönstrand, skoll. P. Nordin, bokh. E. Ekman, handl. T. Ödin, G. Lindgren, V. Procopée, landtbr. J. L. Eklund, fanj. L. Mörrby, skoll. A. Mörrby, kamrer A. Pettersson, handl. H. Pettersson, handl. J. Jobansson, sergeant O. E. Löfgren, styckjunkaren O. Johansson och handl. V. Klintberg. Anordnare var löjtnant T. Stälhandake.

Frispelen,
som de mindre täflingarna pläga kallas, började vid femtiden och utgjordes af längdsprång och höjdsprång med och utan staf, hastighetslöpning och stångstörtning. De deltagande häri voro ej så synnerligen många; i hvarje täfling 2—10 stycken. Som: vanligt ådrog sig stångstörtningen stor uppmärksamhet och kraftiga karlar deltogo i densamma. Vackra kast utfördes i allmänhet af alla de täflande.
Till sist kom

femkampen
Härtill hade anmält sig: A. Pettersson, Karlslund, A. Vickman, Visby, Hj. Hellgren, Dalhem, F. Pettersson, Ardre, och V. Berg, Visby.
Dessa täflade först i varpkastning, hvarvid A. Vickman utgick. De fyra återstående täflade sedan i längdsprång, då V. Berg utgick. Sedan täflade de tre kvarvarande i hastighetslöpning, hvarefter A. Pettersson och Hj. Hellgren återstodo. Nu kom slutkampen mellan dessa brottning med liftag, A. Pettersson blef segraren.
Under hela femkampen var intresset hos da packade åskådarne mycket stort. Det var också en duktig strid som utkämpades mellan de starke och vige unge männen. Alla de täflande voro riktiga praktkarlar.
Bortåt kl. 1/2 8 kunde slutligen

prisutdelningen
äga rum. Den förrättades af öfverste Björlin, som därvid riktade några ord till de församlade täflarne, betonande de de gotländska lekarnes fostrande betydel se icke minst i det afseendet att de skapade duglige män till fosteröns försvar.
Prislistan hade följande utseende:

Bakpärk:
Första pris: (Visby bollklubbs vandrirgspokal, en pokal, skänkt af Btefaniegillet, samt 35 kr): Gotlands Artillerikårs bollepelare.
Andra pris (20 kr.); Dalhems bollspelare.
Bäste pärkkarlen: Vice konstapel I. Persson vid Artillerikåren: en pokal jämte ett hederspris på &0 kr., skänkt af Gotland Artillerikårs officerskår. — Hedersomnämnande: R. Nilsson, Ekeby.

Frampärk:
Första pris (Pokal, skänkt af Stefaniegillet, jämte 35 kr.): Lau bollepelare.
Andra pris (20 kr.): Hablingbo bollspelare.
Bäste pärkkarlen: Lars Nilsson, Koparfve: en silfverpokal.
Som särskildt duktig bollspelare framhöllo prisdomarne seminaristen Gunnar Söderberg, Hablingbo.

Varpa.
Första pris (Pokal och 30 kr): A.
Eklund, O. Nilsson, A. Jacobsson, Dalhem för 182 c. m.
Andra pris (Pokal och 15 kr.) K. J. Söderdahl, T. Johansson och fiskaren Johansson, Visby, för 184 c. m.
Tredje pris (Pokal och 10 kr.) A. Gottberg, ’H. Gottberg och H. Pettersson, Veskinde för 208 c. m.
Fjärde pris (Pokal och 5 kr.): J. Johansson, E. Johansson och L. Johansson, Gothem, för 217 c. m.
Femte pris (Pokal): A. Larsson, P. Bolin och K. Olsson, Alfva, för 220 c. m.

Längdsprång.
Första pris (Pokalk A. Pettersson, Karlslund, för 4,5 meter.

Höjdsprång.
Första pris (Pokal): A. Pettersson, Karlslund, för 1,5 meter.

Längdsprång m. staf.
Prisdomarne ansågo att intet pris borde utdelas.

Höjdsprång m. staf.
Första pris (Pokal): T. Nilsson, Alfva för 2,47 meter.

Hastighetslöpning.
Första pris (Pokal): R. Vedin, Garda.
Andra pris (3 kr.): K. Stålhandske.

Stångstörtning.
Första pris (Större pokal): Oskar Stenberg, Sjonhem, för 23,26 meter i 3 kast.
Andra pris (mindre pokal): Hj. Hellgren, Dalhem, för 21,90 meter i 3 kast.

Femkamp.
Första pris (Större pokal, skänkt af bankdirektör K. Cramér): A. Pettersson, Karlslund.
Andra pris (mindre pokal): Hj. Hellgren, Dalhem.
Som prisdomare i friepelen och femkampen tjänstgjorde öfverstelöjsnant Cronstedt, bankdir. Cramér, kapten Fahnebjelm, landtbruksingeniör Sylvan, löjtnant Vijkmark, landtbr. L. J. Eklund, hr Vilb. Nyberg, häradsh. Engström, löjtnant Broander, löjtnant Vickström, handl. Vallér, löjtn. Nylén, handl. Degerman, löjtn. Cronstedt och löjtnant Hj. samt löjtnant E. Sillén.
Täflingarne i deras helhet öfvervakades af löjtnant Engström.
Man kan med tillfredsställelse blicka tillbaka på den etora idrottsdagen, som värdigt slöt sig till sina föregångare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Augusti 1897
N:r 126

Sjukdomsuppgifterna

för förra. hälften af Juli månad omförmäla 2 fall af kikhbosta i Vall och Hejdeby och 8 fall af samma sjukdom i Alfva.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Juli 1897
N:r 111

Vid premieringsmötet

i Hemse i lördags belönades följande djur:
Tjurar:
Tor, J. Hansson, Sproge 2:a
Elert, J. Hansson, Sproge 3:e
Hjert, K. Pettersson, Hemse 3:e
Matts, K. Pettersson, Alfva 3:e
Hondjur:
Ringa, K. Siggelin, Alfva 2:a
Fröken, J. Hansson, Sproge 2:a
Beda, Aug. Melin, Hemse 2:a
Stjärna, J. Kristoffersson, Alfva 3:e
Nora, J. Björkman, Hemse 3:e
B da, O. Nilsson d:o 3:e
Olga, K. Pettersson d:o 3:e
Linda, K. Pettersson d:o 3:e
Tyra, J. Hansson, Spoge 3:e
Märta, J. Hansson, Spoge 3:e
Rosa, A. Jakobsson, Hemse 3:e
Pärlan, O. Ekström, Alfva 3:e
Beda, JD; Pettersson, Hemse 3:e
Marta, Å. Larsson, Silte 3:e
Rosa, J. Bolander, Alfva 3:e
Stjärna, A. Jakobsson d:o 3:e
Lotta, O. Isenberg, Hemse 3:e
Rosa, K. Jakobsson, d:o 3:e
Rosa, Aug. Melin, d:o 3:e
Nelli, Aug. Melin, d:o 3:e
Elsa, K. Sundberg, Rone 3:e
Dora, D. Andersson, d:o 3:e
Mina, A. Johansson, Hemse 3:e
Rosa, F. Lysholm, d:o 3:e
Blända, J. Gardelin, d:o 3:e

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Juni 1897
N:r 98

Ondt om sökande.

Endast en sökande har anmält sig till klockare-, organist- och skolläraretjänsten i Alfva församling, hvadan ny ansökningstid troligen kommer att utsättas.
— Ingen sökande har anmält sig till lärarbefattningen vid fasta folkskolan i Rute.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Juni 1897
N:r 94

Landstingsmannaval

för södra häradet har idag förrättats inför södra häradsrätten, hvarvid omvaldes nämdeman F. Hermansson, Hafdhem (21 röster), hemmansäg. A. Bergman, Sanda (19), nämdemännen J. Jacobsson, Ejsta, (17), och O. Bolin, Alfva (15) samt nyvaldes kyrkoh. Sundblad (17). Tjuguåtta valmansröster afgåfvos, hvaraf 3 kasserades.
— I norra häradet omvaldes nämdeman G. Kellström i Bunge och O. L. Björkegren i Lärbro med 16 röster, direktör Gardell i Endre och J. Arvidsson i Akebäck med 14, kapten Broander i Källunge 13, nämdeman P. Johansson i Roma med 12 röster. Till deras ersättare utsågos M. P. Broström å Fårö med 15 röster, O. Hedström i Bro och O. Olofsson i Fole med 14 röster, J. Larsson i Endre med 13 och J. O. Jacobseon i Hejdeby med 10 röster.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Maj 1897
N:r 71

Järnvägsmöte

hölls i torsdags förmiddag i Hemse skolhus inför laundshöfding Poignant för att utröna meniagarna hos befolkningen om nyttan och lämpligheten för orten af de båda föreslagna järnvägssträckningarna Hafdhem — Burgsvik och Ronehamn — Hemse — Hafdhem. De socknar, som kallats till mötet, voro Öja, Hamra, Vamlingbo, Sundre, Fide, Näs, Hablingbo, Hafdhem, Grötlingbo, Eke, Rone, Alfva, Hemse, Burs, Linde och Fardhem. Utom från Burs hade från samtliga dessa socknar ombud, försedda med fullmakter, eller andra intresserade infunnit sig till ett antal af omkring 100 personer.
Landshöfdingen öppnade mötet med uppläsande af det väg- och vattenbygnadsstyrelsens utlåtande, som på sätt och vis varit orsaken till detta förnyade möte och hvari styrelsen meddelade, att den icke kunde tillstyrka den tilltänkta lättare öfverbygnaden å järnvägsdelen Hemse—Hafdbem, utan borde för den användas samma materiel som för Gotlands järnväg. Hvad deremot fortsättningen till Rone anginge, vore det möjligtvis icke uteslutet att få begagna sig af mindre tung öfverbygnad.
Vidare föredrogos stiftelseurkunder, d. v. s. förslag till bolagsordningar för »Gotlandssödra järnvägsaktiebolag» (Ronebanan) samt »Järnvägsaktiebolaget Hemse — Burgsviks, en af etyrelsen för Gotlands järnväg till konungen 10 dennes stäld skrifvelse med protest mot att vid de möjligen blifvande järnvägsanläggningar, å hvilka koncession sökts eller redan meddelats, finge användas ett lättare bygnadsnadssätt än &- Gotlands järnväg, och slutligen ett utlåtande af öfveringeniör Danielsson, deri ban starkt uttalade sig mot den lätcare öfverbygnaden.
Efter det landshöfdingen uttalat en varning för fortsatt tvedrägt och uppmanat till ömsesidigt tillmötesgående, öfvergick man till att sockenvis inhämta de närvarandes meningar.
Burgsviksintresset fick sin första förespråkare i hr Laurin, Öja, hvilken ansåg en Burgsviksbana med samma öfsverbygnad som Gotlands järnväg vara den lämpligaste. Han sekunderades af hr Viktor Hansén, som uttalade sin ledsnad öfver att man omöjligen kunnat komma öfverens rörande de båda olika järnvägsförslagen. Det fans ingen annan råd än att låta hvarje parti bygga för sig, och i fråga om Burgsviksbanan kunde han meddela, att de, som voro intresserade af densamma, gerna, om så behöfdes, skulle öka sina före slagua teckvingssumm r. — För denna bana uttalade sig vidare handl. Jacobsson i Öja, kyrkoherde Kullin för Vamlingbo i et längre anförande, hvari han i lifliga färger skildrade hur invånarne på sudret t åna efter lättare kommunikationer. Hr Olsson, Nora, instämde, likaså hr Vestergren för Sundre komuwun, handl. Jacobsson för Näs (instämmanden af ötriga från socknen), Nilsson, Sjaps, för Habliogbo. Ombudet för Hafdhem Jacobsson, Spenarfve, ansåg att Burgsvibkborna borde draga ut sin bana ända till H.burgen, då de möjligen kunde få något att frakta på den samma. Han ansåg Ronebanan vara den enda lämpliga, och ville vara med äfven om tyngre öfverbygnad, ifall sådan blefve oundgänglig. — För Grötlingbo uttalade kyrkoherde Jacobsson att denna kommun vore tillräckligt tillgodosedd med” en bana till blott Hafdhem, men naturligtvis hade man ingenting emot dess mutetäckning, åt hvilket håll vore detsamma. Men då Ronebanan syntes ha största utsigterna för sig, röstade han för densamma, hvari öfriga ombud fråu Grötlingbo instämde.
Så fick omsider Roneintresset ordet. Hr Nils Broander, Bölske i Eke, meddelade en kalkyl öfver bärigheten hos de båda föreslagna banorna och han kom till det resultatet att inkomsterna skulle belöpa sig till omkring 25,000 kr. pr år för den ena eller andra, men Burgsviksbanan skulle i utgifter äta upp nästan rflltsammaus, då Ronebanan skulle få omkring 7,009 öfver till amorteringar. Han protesterade mot beviljandet af koncession & Burgsviksbanan, icke minst påden grund att om dylik koncession beviljades, mötte sedan svårighet för Gotlands järnväg att utsträcka sin bana” till Hafdhem, hvarom förslag hos styrelsen förelåge. I fråga om öfverbygnaden ville talaren och dem han företrädde rätta sig efter hvad väg- och vattenbygnadstyrelsen komme att föreskrifva, Dock trodde han att Gotlands järnvägs vagn r kunde trafikera en bana af den byguad som föreslagits för Ronebanan. ZLastade väga dessa nämligen 9,800 kilo och en bana med lätt öfverbygnad tillåter ett skeutryck af 12,00 kg. Till sist anförde han, att Ronebanans intressesfär omfattade en femtedel” af hela Gotlands åkerareal och en sjättedel af dess befolkning, då deremot för Burgsviksbanan båda dessa siffror sjönko den till vid pass en tjugondedel. -Konsul Gustaf Cramér betecknade talet om en tyngre öfverbygnad såsom en sprävgkil.
En lätt öfverbygnad vore alldeles tillräcklig, ehuru man naturligtvis finge foga sig i det oundvikliga. Vände sig mot Burgsviksborna.
Hvarför hade de icke framlagt en räntabilitatsberäkning för sin bana? Naturligtvis derför att den skulle bli för dålig. Protesterade mot hvarje annan koncessionswsökan än den om Ronebanan, som vore den enda lämpliga. Häri instämde hr J. Broander. — För Alfva uttalade nämdeman Bolin, Gandarfve, att kommunen kunde vara belåten med bana till Hafdbem, men skulle utsträckning ske, ansåg han bäst att det skedde åt Rone. — Dr Säterwall var af samma åsigt. För Hemse gälde det att på närmaste väg kowma till hamn. Protesterade mot koncession på en Burgsviksbana. — Hr Lars Duse, som ansåg att intriger förstört saken betydligt, förordade Ronebanan och upplyste derom, att af alla slags sockerfabriker voro andelsfabrikerua de bästa. Hr Henrik Viman ansåg Linde ha största fördelen af Ronebanan, och samma åsigt uttalades från Fardhem af hr Johansson, Gardarfyve.
Efter ytterligare några korta replikskiften mellan de olika riktningarnas främste målsmän afslutades mötet, som varat i nära 4 1/2 timmar.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 April 1897
N:r 59