Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
4:de sammanträdet.
Utslag afkunnades: emellan kronolänsman J. Smedberg och drängen Emil Vessman från Stenkyrka socken, angående ansvar för oloflig jagt på rapphöns. Svar. dömdes att böta 30 kronor samt att till åklagaren utgifva ersättving för de skjutna rapphönsen med sammanlagdt 1 kr. 50 öre.
— Emellan hemmansägarne Johan Källgren, Lilla Klintegårda i Veskinde, och Ludvig Högberg, Vies i samma socken, angående auktionsredovisning. Käromålet ogillades.
— Emellan kronolänsman G. Boberg, åklag., och hemmansägaren Oskar Nilsson, Oleips i Ala socken, svar, ang. ansvar för det evar., oaktadt k. befallningshafvandes utfärdade förbud sålt afverkningsrätten till en större del svar. tillhörig skog, hvilken ioginge i det nu inom Ala socken pågående skiftet. Svar dömdes enligt 24 kap. 6 § straffiagen till 100 kronors böter.

Målet emellan Emma Lundberg i Stockholm och f. löjtnanten Edvard Björkman ang. utbekommande af barnuppfostringsbidrag på grund af skriftlig förbindelse förevar nu ånyo.
Svar. som företräddes af bagaren Alfred Svensson från Visby, bestred fortfarande, att svar. underskrifvit förbindelsen i fråga.
Till motbevisning ingaf kär. en skrift samt en del bref, hvilka kär, fått från svar. För vittnesförhör vid Stockholms rådhusrätt med advokaten V. F. Vinroth uppsköts målet till tingets 6:e allmänna sammanträde.

Målet emellan t. f. Kr. länsman Arvid Jacobsson, åklag., och hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, svar., ang. ansvar för misshandel, föröfvad emot skomakaren O. Sjögren från Klintegårda i samma socken, handlades nu åter.
Såsom vittne åberopade åklagaren drängen Fredrik Klintberg från Nors, hvilken emellertid icke hade något för svar. graverande att berätta. Målet öfverlemnades.
Utslag å nästa sammanträde,

Till tinget hade Adolf Larsson, Gisslauser i Lärbro, uttagit stämning å landtbrukaren A. F. Nyberg, Pavalds i samma socken och yrkat ansvar för det svar. hemma i sin bostad missband’at kär. och ärekränkt honom, dervid svar. kallat kär. för tjuf, rackare, knöl m. fl. mindre väl valda tillmälen.
Svar. erkände att han, förargad öfver, att kär. olofligen jagat hare på svar:s mark, kallat honom tjufstryker samt tagit honom i nacken och kastat ut honom. Målet öfverlemnades. Utslag å slutsammanträdet.
A. F. Nyberg, Pavalds i Lärbro hade till tinget instämt Adolf Larsson, Gisslauser i samma socken, och yrkat ansvar för oloflig harjagt.
Kär. styrkte medels kontrakt, att kär. hade jagträtten å den mark, der svar. enligt uppgift skulle ha just Svar. bestred att han jagat på kär:s mark men medgaf möjligheten af att svar:s hund varit inne å kär:s mark.
Käranden lät såsom vittnen höra kyrkovärden Johan Klintbom från Kännuvgs i Helvi och styrmannen Vilhelm Karlberg, Hammars i Lärbro.
Klintbom hade vid ett tillfälle mött svar. försedd med jagtredskap ute å kär:s mark och äfven kort efter hört att skott lossats, men ej med. säkerhet kunnat bedöms, om svar. vid skottets afskjutande varit å kär:s mark. Karlberg heda likaledes mött svar. ute på jagt, men ej å kär:s mark; strax efter hade vittnet hört skott lossas och då tyckt att det varit inöm kär:s jagtområde.
Målet öfverlemnades. Utslag å slutsammanträdet.

Hemmansägaren Johan Hammarberg från Seigs i Hellvi socken, hvilken i ett instämdt mål uppträdde såsom ombud å kärandesidan, blef på yrkande af åklagaren dömd för oskickligt beteende inför rätta att böta 25 kronor.

Södra häradsrätten.
(Vårtingera fjerde sammanträde å tingsstället Skogs i Levide 10—11 April).
Skiftestvist. August Dahlqvist jämte 12 andra icke-hemmansägare från När hade instämt tillsaammans bortåt 150 hemmansägare inom samma socken, af hvilka ett tjogtal var personligen närvarande, de andra genom fullmakter, red yrkande att erhålla lika rätt som dessa till en del allmänningar inom socknen, som vid pågående skifte blifvit hemmansägarne tillskiftade. Kärendena anförde, att vid en tvist mellan kronan och Närs och Lau socknars sockenmän rörande bättre rätt till en del allmänningjordar hade genom dom 27 Maj 1875 rätten till nämde jordar bli’vit kronan afhänd. Sedan derefter å kommunalstämma i Närs socken 21 Mars 1876 närvarande hemmansägare beslutit, att inom socknen boende icke-hemmansägare för begagnande af betesrätt å allmänningarne skulle betala skatt, hade länsstyrelsen, hvarest en del ickehemmansägare anfört besvär, genom utslag 14 Nov. 1876 förklarat att, enär icke ostridigt vore, att allmäningarne tillhörde allenast hemmanen, kommunalstämman icke ägt ålägga en viss klass skatt för allmänningarnes begagnande. — Svarandena förnekade, att aug. Dahlqvist och medparter varit berättigade att kära i detta mål, då genom den af kär. åberopade hofrättens dom allmänvingarne i fråga frånhändts kronan endast på den grund, att k. instr. 22 Maj 1643 ang. skattläggningen på Gotland uttryckligen föreskrifver, att deri jämväl borde ingå »allmänningar» och dessa allmäningar sålunda vore detta i hemmanevs skatt ivbegripna, alltså vore en kommunens angelägenbet och tillhörde det kärandena att visa fullmakt från kommunen att tala å dess vägnar, hvilket de ej gjort; dessutom borde rättsanspråk af dylik beskaffenhet hafva framstälts vid skiftets början till förrättningsmannen och kärandena anmält sig såsom delägare senast då justering af häfden företogs, hvarom offentlig kungörelse utfärdats — enligt 8 34 skiftesstadgan har den härutinnan försumlige sin rätt försutit och måste de frånvarande nöja sig med de närvarandes beslut; slutligen hade vid sammanträde 27 Sept. 1892 med första skifteslaget, till hvilket sammanträde arbetarne inom Närs socken genom kungörelse blifvit kallade, på skiftesförrättarens fråga, huruvida rättsanspråk i afseende på allmänningarne vore att framställa, inga sådana blifvit armälda.
Kärandenas ombud bestred svaromålet och yrkade uppskof i målet till nästa vårtings andra sammanträde, för att få tillfälle meddela stämning åt en del i Amerika vistande personer, som äfven borde svara i målet. Häradsrätten afger yttrande å första rättegångsdagen af nästa sammanträde.
De omstämda allmänningarne äro: kronoskogen vid Davids och Hammaren; en utmark mellan Rikvide och Hammaren; en utmark mellan Smiss och Frides; Vidåkra och en gatumark vid Alfvan och Leran.

Qvarngräl. Anders Larsson, Sigrefs i Vamlingbo, m. fl. instämde Kristian Kogström i samma socken med yrkande att denne måtte åläggas med en tredjedel af kostnaden 226 kr. 10 öre, bidraga til betalningen af reparationen å en qvarn, som parterna ägde gemensamt. — Svaranden invände att kärandena malt sönder qvarnen, derpå utan svarandens hörande beslutit om reparationen och likaledes utan sv:s hörande utlyst entreprenadauktion å ararbetets fullgörande. Skulle reparation verkställas, så borde svaranden ha gjort den med eget virke, då den skulle blifvit ofantligt mycket billigare, Målet uppsköts till första dagen af sjette sammanträdet.

Ärekränkning. O. P. Edman, Väte, stämde husbondesonen Henrik Johansson Gullarfve i samma gocken, med yrkande att han måtte stånda ansvar för ärekränkande beskyllning, i det han 28 Febr. i kär:s hem skulle påbördat Edman att vintern 1892 och 1893 ha från Henrik Olofssons, Isume i Väte, skog, den s. k. Heden, afverkat och bortfört timmer.
— Svaranden medgaf i inlemnad skrift att han så sagt, men yrkade att målet skulle hvila tills ett annat mål blifvit afgjordt, der han ämnar väcka åtal mot E. om ansvar och ersättning för afverkniog af växande skog å omstämda mark, som icke tillhörde Henrik Olofsson utan Johanssons hustru och hennes medarfvingar. — Käranden bestred invändningen. Han hade betyg på att han köpt ekogen af H. Olofsson. Begärde »fallt för beskyllnipgen» med 25 kronor. Beslut afkunnas vid nästa sammanträde.

Johanna Jakobsson, Hemse, hade å kyrkoherden i Alfva, Karl Lange uttagit stämning af följande lydelse:
»Sedan 10 år tillbaka har jag varit boende, mantals- och kyrkskrifven i en bygnad å Hemse annex grund, icke inneboende hos min äfvenledes der bosatta moder, utan för mig sjelf med eget hushåll för mig och mina 2 minderåriga barn, intill dess kyrkoh. Karl Lange i Altva, som för kort tid sedan blifvit ägare af stugan, den 4 d:s instälde sig i min bostad, från hvilken jag icke blifvit lagligen uppsagd, och biträdd af en sin arbetare bortbröt fönster och dörrar, hvarpå han 2 dagar derefter, sedan barmhertiga menniskor skaffat nya, kompletterade sitt hemgångsarbete genom att med yxa och hammare utbryta icke allenast de nyinsatta fönsterna och dörrarna, utan ock en del af hussts vägg, så att jag med mina 2 små barn måste fly och herbergeras af andra personer.
I anledning häraf får jag å bemälde hrr kyrkoherde utverka mig kallelse och stämning till fjorde sammanträdet af pågående ting, med påstående att svaranden för hvad honom till last ligger, måtte ådömas laga ansvar, dervid lagens hela stränghet måtte tilllämpas, då svaranden till följd af sin embetsställning icke kan hafva handlat af oförstånd utan tvärtom med full vetskap om det brottsliga i sin bandling, Dessutom yrkas att svaranden skall gälda de honom icke tillhöriga fönster och dörrar, samt betala 150 kr. för den skada han genom sin våldsgernipg mig ålragit».
Svaranden medgaf att han någon dag i Mars eller början af April tagit ut fönstren ur det nämda huset, men det hade varit i afsigt stt verkställa en reparation, icke för att köra bort någon der boende, När sedan »välviljan var framme för att stoppa till öppningarne», hade han varsamt tagit bort det ditsatta. Johanna Jakobssons moder hade förut bebott stugan, men blifvit lagligen vräkt. Sv. visste icke, om någonsin Johanna bodde i huset — hade aldrig med henne att skaffs, Ville likväl till ett kommande rättegångstillfälle bevisa, att Johanna ej haft eget hushåll, utan hushållat ihop med modren. — Käranden anhöll om uppskof till första rättegångsdigen af sjette sammanträdet, då svaranden skall inställa sig vid 25 kronors vite.

Ärekränkningsmålet mellan Petter Lydahl, Mannegårda i Lye, och hustru Tina Vestdal, behandlades ånyo. Ett vittne, arbetarehustrun Sjösten, Dals i Lye, intygade att svaranden vid ett tillfälle berättat henve, att hon hört, det kär:s hustru på en toredag i Hemse skulle stulit ett par kardor. VWVittnesmålet bestreds af svaranden, som förklarade sig kunna med ed betyga, att hon aldrig fält ett dylikt yttrande. — Käranden yrkade att svaranden måtte åläggas fria sig med ed, om hon gitte. Rätten afgifver yttrande vid nästa sammanträde.

För stöld tilltalade Oskar Lingvall var i dag hämtad till rätten, hvaremot hans medhjelparinna Anna Hjertstedt anmäldes sjuk, Af denna anledning uppsköts målet ytterligare till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 April 1893
N:r 56

Till folkhögskolans qvinliga

kurs, som tager sin början nästkommande lördsg 15 dennes, äro följande 25 elever antagna:
Marta Emilia Stenqvist, Stenstu Grötlingbo; Vendla Maria Arvidsson, Qvie Alfva; Anna Laurentina Vilhelmina Larsson, Slees Grötlingbo; Johanna Karolina Häglund, Hägvide Stånge; Kristina Mathilda Johansson, Skradarfve Gröttlingbo; Anna Maria Katarina Andersson, Spenarfve Hafdhem; Lydia Maria Desidera Törnvall, Rovide Eskelhem; Vendela Maria Katarina Ahlström, Alfvena Eskelhem; Olga Karolina Cederlund, Kälder Hafdhem; Anna Maria Urisla Hemmin, Lillgårds Eke; Alma Kristina Angelique Pettersson, Fride Lojsta; Karolina Kristina Eugenia Hallgren, Nonqvie Grötlingbo; Emma Kristina Björkander, Bölske Grötlingbo; Amanda Karolina Petronella Vestdahl, Fride Lojsta; Alma Maria Vilhelmina Nilsson, Roes Grötlingbo; Olga Johanna Boman, Prestgården Alfva; Hilda Karolina Cedergren, Lindvede Hemse: Rosa Nikolina Serafia Grönström, Roes Rone; Anna Margareta Jakobian Nilsson, Enge Alfva; Hilma Olivia Cederberg, Asarfve Hemse; Rosa Maria Adolfina Sjögren, Asarfve Hemse; Selma Laurentina Julia Pettersson, Amlings Linde; Amalia Kristina Jakobina Sahlsten, Salmunds Mästerby; Anna Ada Paulina Pettersson, Gudings Eke och Anna Johanna Amanda Bodin, Mickelbys Gerum.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 April 1893
N:r 55

Hemse folkhögskola

och landtmannaskola afslutade i lördags sitt läsår med examen i landtmannaskolan, omfattande ämnena: geometri och botanik med frökännedom (föreståndaren, dr A. Sätervall); modersmålet (andre läraren kand. H. Lundgren); landthushållningslära (landtbruksläraren G. af Wetterstedt); skogsskötsel (jägmästare Schoug), samt veterinärkunskap (veterinär J. Boman). Dess utom höllos i folkhögskolan lektioner af föreståndaren i botanik, och af andre läraren i geografi och statskunskap.
Som styrelsens ordförande var hindrad att närvara, hemförlofvades lärjungarna af föreståndaren. Efter afslutningen sjöngo eleverna under sångläraren A. Fredins ledning flera sånger.
Statens anslag, 605 kronor, till mindre bemedlade, tilldelades följande folkhögekolans elever: R. P. Vessman, Fide; P. Erlandsson, Dalhem (hvardera 70 kr.); J. A. Pettersson, Stånga; K. A. N. Pettersson, Alfva; J. J. Pettersson, Väte; K. E. Kellström, Bunge; N. K. Stenström, Sproge; K. H. Pettersson, Vänge (hvardera 45 kr.); Er. Pettersson, Viklau; L. A. Hansson, Viklau; R. P. Pettersson, Lau; H. A. Henriksson, Alskog; G. A. S. Häglund, Vänge; A. R. Törnvall, Eskelhem (hvardera 32:50).
Hushållningssällskapets sedvanliga kostpenningar för vistelsen vid skolan, 50 kronor, samt andel i reseanslaget för genomgående af en 18 månaders praktisk landtbrukskurs i Skåre utdelades åt hvarje af följande 4 landtmannaskolans elever: A. Ekelund, Klinte, J. Berglund, Östergarn, J. Christiansson, Klinte och T. Petters son, Ekeby.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 April 1893
N:r 55

Biskopsvisitationer

komma under instundande sommar att förrättas i Endre 12—13, i Hörsne 19—20 och i Alfva 26—27 instundande Augusti.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 April 1893
N:r 54

Om lektor Alfvegren

meddelar Stockholms Dagblad: Lektor Alfvegren tillhörde en Gotlandsslägt, som härstammar från Alfva socken på Gotland. Namnet antogs af i nämnda socken födde kontraktsprosten Georg Alfvegren i Fole och dennes yngre broder handlanden å Fårösund Gustaf Alfvegren, hvilken senare var lektor Alfvegrens farfader. Lektor Alfvegren, son af tullbevakningsuppsyningsmannen Georg Peter Alfvegren och Brigitta Katarina Lutz, var född den 7 Februari 1840 i När samt blef 1863 student i Upsala. Under åren 1866—1871 var han extra lärare vid elementarläroverk inom Strengnäs stift och tog 1875 i Upsala filosofie kandidatexamen. Under åren 1876—1877 var han extra lärare vid Klara elemeatarläroverk och utnämdes 1877 till lektor i engelska språket vid sjökrigsskolan.
Alfvegren ansågs såsom en mycket skicklig och duglig lärare samt åtnjöt bland kamrater stort anseende. Bosatt vid Sandbyberg har han varit ordförande i kommunalstyrelsen derstädes.
Gift 1876 med Hulda Maria Vilhelmina Vetterberg, dotter af kyrkoherden i Näshulta af Strengnäs stift P. V. Vetterberg, sörjes han af enka och barn.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 April 1893
N:r 54

Från landsbygden.

Vamlingbo, 28 Mars.
För ett olyckstillbud var predikanten Henriksson på färd till Hamra häromdagen utsatt, i det att de ystra hästarne, som skulle draga honom dit, så snart skjutsen kom i rörelse, satte af i vildaste sken. Skjutsbonden, satte genast sin dyrbara person i säkerhet genom att hoppa af skjutsen, men hr Henriksson lät sig ej deraf bekomma utan fattade tömmarna och lyckades genom sin rådighet omsider hålla in deskrämda djuren, dock först sedan skjutsen kantrat i landsvägsdiket, der vagn och seldon betydlig: rampanerades. Lyckligtvis skadade sig ingen af de åkande, Skjutsbonden tordes nu ej vidare fortsätta färden, utan ledde hem sina skengalna hästar och en annan skjuts måste anskaffas för att köra predikanten till hans bestämmelseort.

Marsgajsten har äfven i år gjort allt annat än godt. Ser man t. ex. på den eller den rågåkern, som, då den afklädde sig sin vinterskrud, såg så grönskande och lefnadsfrisk ut fröjdande ägarens sinne, så har den nu undergått stor förändrng ej angenämt att omtala. Hvitnade, såsom de voro öfverströdda ned kalk, förinta de sig mer och mer dagligen. Der som då dritvorna legat höga öfver — kring gärdesgårdarne m. fl. ställen — och nu långsamt tina upp af solen, ser sorgligt ut, helst om der på hösten varit rikligt med brodd, ty då ligger der ett nytt täcke öfver, som såsom vanligt vid dylika väderleksförhållanden qväfver hvarje brodd under. De ihållande starka nattfrosterna göra allt att sänka förhoppningarne för årets höstsådda sädeslag, ty den is, som vid middagtid upptinar vid åkrarne börjar redan vid fyra- eller femtiden på eftermiddagarne antaga fast form igen och stannar med sitt aflopp; dervid hjelper det ej hur väl åkerjorden än är afdikad.

Södra Gotland, 27 Mars.
En egendomlig vidskepelsehistoria och dess följder omtalas från en socken på sydöstra Gotland. Der tjenade nämligen tör kort tid sedan på en förmögen bondgård en dräng och en piga, som fattat en intim böjelse för hvarandra hvilket ej föll husbondefolket i smaken, alldenstund de trodde, att de »kärlekskranke» hjonen i samråd lurpassade något ifrån gården. Alltnog, pigan i närheten boende moder, som ej visste af förhållandet, blef en dag af matmodren underrättad härom, med det tillägg att något »trolleri» från drängens sida till skada för flickan vore med i spelet, hvadan de båda fruntimren i förening beaslöto att på något vis söka bot för detta »onda». För sådant ändamål begaf sig pigans moder hemligen i väg till en s, k. klok gumma i orten känd som ett riktigt »orakel» i sitt slag, för att erhålla hjelp. Vägen till fots var både besvärlig och lång för den enfaldiga gamman, men hon var i lofvad riklig ersättning för besväret, och dessutom skulle hon ju afvärja en stor fara för sn egen dotter, hvadan mödorna med lätthet öfvervunnos. Anländ till »doktorn» erhöll hon, sedan ärendet var utfördt, besked om att flickan var »förtrollad» och bot derför fans äfven enligt följande kostliga »recept». En del af drängens fotbeklädnadskulle brännas, honom ovetande till pulfver, hvilket skulle ingifvas pigan (i all hemlighet förstås) i någon mat eller dryck; hvarefter kärleksgrillerna skulle upphöra. Med tillbjelp af bondhustrun företogs nu efter hemkomsten »experimentet» dervid »ingredienserna» till botemedlet förskaffades obemärkt af hjonens matmoder, hvarefter detsamma snart i egenskap af pankaka och kaffe var i ordning. Genom någon förevändning lockades nu den intet ondt anande flickan till sitt hemvist, till modren som näturligtvia bjöd på de »rara» anrättningarne, men till stor förtret lyckades det ej att få pigan »patienten» att förtära något af den illasmakande »medicinen» trots moderns böner och hot. Så fortgick en liten tid, och då bondhustran en vacker dag erhöll afslag på sin anhållan om fortsatt tjenst af pigan och hon tillika ej lyckats i sina »operationer» för hjonens räkning, blef hon rasande både på pigan och drängen och äfven på sin »kompanjom (flickans moder), hvilken senare misstänkes hafva del i afslaget från flickans sida, samt utbasunade hela den intrigfulla affären med »doktorn», kaffet och pannkakan såsom ett verk af sin medhjelparinna, som dock i verkligheten varit hennes redskap i saken. Då nu grannarne således fingo nys om alla detaljer i denna hemlighetsfulla sak (med undantag af hennes egen andel deri), föll det en spjufver in att roa sig på gummans bekostnad, hvadan han samlade ihop en massa persedlar af samma slag, som det för »botemedlet» afsedda, som en natt hängdes utanför gummans (flickans moders) dörr, försedt med en lång skrifvels af tämligen »randigt» innehåll. Då gumman på morgonen derefter varseblef det egendomliga paketet utanför) dörren, misstänkte hon genast sin f.d. »medarbetarinna» bondhustrun (hvilket nog äfven hade sin riktighet) för att ha sin hand med i spelet, hvarföre hon genast vid nästa skymnings inbrott i all tysthet kilade i väg till bondgården der hon nedvräkte alltsammans i gårdens— vattenbruon. Påföljande dag varseblefs innehållet i brunnen af husbonden, som efter flera misslyckade försök omsider lyckades uppfiska smörjan, hvarefter han omtalade detsamma för sin kära hälft, hvilken på grund af sitt vidskepliga sinves inbillning, ansåg det medföra en — stor olycka i huset såvida det ej blef »vederbörligen» brändt i föreskrifven ordning, som bestod deruti att af en vise sorts trä, tillhörigt annan person, skulle eld på gården uppgöras, vid hvilken eld hela »kramaschet» skulle sakta förbrännas. Med tillbjelp af sin gubbe företogs äfven detta experiment, dervid en gammal qvarnstolpe tillhörig en af grannarne fick tjena som brännmaterial.
— Min sagesman — på hvars utsago jag ej tviflar — tillägger, att drängen och pigan efter det så totalt misslyckade »boteförsöket» fattat en allt mera öm och kärleksfull böjelse för hvarandra, hvadan de snart nog torde bli ett lyckligt äkta par, trots allt hvad »trollbränneri» heter.

Rone, 28 Mars.
Kommunalstämma har idag hållits härstädes, då kommunens räkenskaper granskades och godkändes. Till valmän för landtingsmäns väljande valdes handl. Gustaf Cramér och hemmansägaren Karl Lindberg med V. Hansson och C. J. Grönström som ersättare.
Af Alfva kommun väckt förslag att gemensamt med Rone och Eke aflöna barnmorska afslogs på den grund, att nuvarande distrikt ansågs stort nog som det är. Ett likaledes väckt föeslag att inköpa ett par tunnland myrjord för upptagande af torf till bränsle åt fattigbjonen afslogs hufvudsakligen på den grund, att arbets- och transportkostnaden blefve lika dyr som ved.
Stämman hördes äfven huruvida bildandet af ett kreatorförsäkringsbolag inom socknen skulle hafva framtid för sig, men nästan alla ansågo denna socken vara för liten krets för ett sådaut bolag, utan beslöto sig de närvarande för att om så kunde ske förena sig med Burs och Stånga eller Hafdhem och Eke, hvilket .som bäst derför kunde lämpa sig.
Förslag skulle till hösten derom inkomma, emedan man ansåg att ett sådant bolag borde vara så vidsträckt som sig göra låter.
Mantalslängden granskades och åtskilliga ändringar gjordes, ja ända derhän att qvinnor förvandlades till män och män till qvinnor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Mars 1893
N:r 49

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde å tingsstället Skogs; ordförande e, o. hofrättsnotarien M. Wedberg.).
Barnaföda. Agnes Kristina Johansson, Mallgårds i Levide, yrkade af husbondesonen Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i samma socken, utfå en summa af 60 kronor årligen till uppfostringshjelp för ett gossebarn, födt 24 Jan. i år, till hvilket käranden påstår Siggelin vara fader. Svaranden hade icke iakttagit inställelse. Käranden framhade två vittnen, hvilka hördes inför slutna dörrar. Jämte det Siggelin för förfallolöst uteblifvande dömdes att böta fem kronor, uppsköts målet till andra rättegångsdagen at femte sammanträde, då svaranden vid 25 kronors vite skall vara tillstädes.

Utmätningsmål. Johan Larsson, Skogs i Mästerby, instämde A. F. Ekelund, Tipsarfve, med yrkande om diverse ersättningar, och kronolänsmannen M. E. Svallingson med yrkande om ansvar för oriktigt förfarande vid utmätning. — Joh. Larsson och hans far stodo i skuld till Ekelund för en revers å 600 kr., för hvilket belopp jämte räntor, tillsammans 919 kr., efter vederbörligt utslag utmätning företogs i Mars 1891 hos Johan Larsson, såsom den hvilken ägde tillgångar. Svea hofrätt upphäfde emellertid utslaget i hvad som angick Johan Lasson, hvarpå Larsson af Ekelund återfick sin egendom. Larsson påstår nu att egendomen under tiden skadats och de utmätta kreaturen vanskötts och förlorat i värde hvarför han ville ha sammanlagdt 1,099 kronor 67 öre. Kommissarien Svallingson skulle enligt kärandens uppfattning ha förfarit oriktigt deruti att han företagit utmätningen utan att ställa borgen för egendomens rätta skötsel under tiden domen hvilade i hofrätten. — Ekelund sade sig icke ha med hela saken att skaffa; han hade aldrig haft hand om de utmätta sakerna, hvilka utmätningsmannen nedsatt i tredje mans vård. — Länsman Svalingson upplyste, att Larsson redan förut hos länsstyrelsen och i Svea hofrätt klagat öfver oriktigt förfarande vid nämda utmätning, utan påföljd, och yrkade derför bli skild från målet. Efer utmätningen gafs anledning antaga, att Larsson skulle förskingra de utmätta sakerna, hvadan S. anså? sig böra öfverlemna sakerna i tredje mans vård. Å Larsson yrkade dessutom Svallingson ansvar för påbördande af tjenstefel, å hvilket ansvar skulle följa. — Käranden genmälde, att det var till ingen nytta att sakerna lemnats i annan persons vård, ty denne tredje man var Eklunds son, som bor tillsammans med fadren och har sin egendom tillsammans med honom. — Svaranden begärde uppskof till femte sammanträdst. Häradsrätten afkunnar beslut å första rättegångsdagen af nästa sammanträde,

Skilnad i sitt äktenskap med sin hustru Ida Charlotta yrkade handl. O. P. Lindström, Skogslund i Träkumla, på den grund att hon skulle vara ondsint och besitta ett så våldsamt lynne, att fridsam samlefnad var omöjlig. Derjämte skulle hon redan före äktenskapet ha varit behäftad med obotlig sjukdom, som gjort henne till äktenskap obeqväm, om hvilket förhållande hon ej underrättat sin blifvande man. Härför yrkade han äktenskapsskilnad enligt 13 kap. 8 paragr. giftermålsbalken eller, om detta ej kunde bifallas, ekiluad till säng och säte enligt 14 kap. 1 para r. giftermålsb. — Hustrun hade uttagit genstämning, i hvilken hon likaledes ville skilnad, hvarjämte hon yrkada ansvar för den beskyllning, mannen i sin stämning framstält. Hon begärde dessutom att få efter skilsmässan bsasitta Skogslund, hvilken lägenhet hon ägde före giftermålet. — Lindström förstedde intyg att makarne blifvit varnade inför kyrkorådet. Han påstod att hustrun var så vildsiat, att han måst flytta ifrån henne för att rädda sitt lif, Han hade tagit ett vittne med sig, som skulle intyga huru för skräckt han var. Om hon skulle sitta qvar på Skogslund och besitta lösegendomen, så yrkade han att få 400 kronor årligen i underhåll från hustrun, — Det åberopade vittnet, K. M. Pettersson från Skogslund, berättade, att han tidigt på morgonen 30 Jan. i år sysslade i sin ladugård, då Lindström kom springande och ropade:
— Hjelp mig, Pettersson, min hustru vill mörda mig !
— Kors, herr Lindström, inte kan ett fruntimmer mörda en karl, hade vittnet då svarat.
L. hade varit så upprörd, att när han fick höra fruntimmerssteg på gården — det var vittnets hustru, som skulle u: att mjölka hade ban blifvit så förskräckt att han hufvudstupa sprungit ut i ladan och gömt sig.
— Nå, sade domaren, då sprang ni ju för en annans hustru och inte för er egen. Såg vittnet säkert att käranden var rädd?
-— Ja då, han såg mycket eländig ut. Jag måste följa honom hem sedan på qvällen och ligga hos honom om natten, för han tordes inte vara ensam.
Rätten afkunnar beslut öfver de många olika yrkandena vid nästa sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt var kakelugnsmakaren Gustaf Hultström, St. Kruse i Alfva, instämd af t. f. kronolänsmannen Svante Lindström. Svaranden erkände genom ombud att han i Februari i år skjutit två rapphöns. Utslag afkunnas å första dagen af femte sammanträdet.

Djurplågeri. På anmälan af lotsålderman A. Vigsten, Rone, åtalade kronolänsman S. Lindström statkarlen Alir. Engström och drängen Viktor Karlsson, båda från Uggårds i Rone, för att de 21 Februari i år vid stenkörning mellan Grötlingbo och Rone kört öfverdådigt fort, ryckt hästen i munnen så att blod flutit och till sist, då hästen af öfveransträngning fallit kull, med slag och sparkar sökt få honom att resa sig. — Hansson förnekade att han kört fort och att han slagit hästen, men medgaf att ban ryckt i tömmarne. Detta skedde dock blott för att hålla in hästen, som var van att skena. Blodet kom från ett ej fullt läkt sår i munnen, som redan förut fans. Engetröm förnekade att han hade alls med saken att göra. Då hästen fallit kull — vid ett försök att slå upp, icke af öfveransträngning — hade E. blott hjelpt till att få djuret på benen genom att spänna af selarne, hvarefter han höll i hufvudet för att hindra hästen springa sin väg då han kom upp.

Två vittnen hördes, af hvilka det ena åkt ett stycke på vägen med Hansson, men steg af när han såg huru vildt körsvennen for fram, Intet af vittnena kunde dock påstå att Engström slagit eller sparkat hästen, — Målet Sp för vidare bevisnings försbringande till andra dagen af femte sammanträdet.

Norra häradsrätten.
Den 13 Mars.
Utslag. Uti målet emellan hemmansägare Oskar Nyström, Helvigs i Fole, kär. och landtbrukaren Karl Larsson, Bondarfve i samma socken, svar., ang. ersättningsanspråk för det svar., som af k. bfhde förordnats att såsom syssloman ombändertaga och förvalta kär:a till exekutiv försäljning dömda fastighet 1/4 mantal Helvigs, förbjudit kär. att befatta sig med fastigheten, ogillades käromålet.

— Uti målet emellan samma kär. och f. hemmansägaren E. H. Fagerlund, i hvilket kär. fordrat ersättning, enär svar. vid försäljning till kär. af 1/4 mtl Helvigs i Fole skulle hafva förtegat en fastigheten graverande intessning å 3,257 kr. 15 öre, ogillades käromålet.

— Uti målet emellan handl. Otto Alfred Gustafsson å Fårö samt hemmansägaren Mikael Ekström, Stora Gåsemora derstädes, hvari kär. yrkat ansvar å svar. för olofligt tillegnande a flös egendom, blef åtalet ogilladt, hvarjämte kär. ålades att ersätta svar. med 90 kr.
för deones rättegångskostnad.

— Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och handlanden Lars Bachér i Vänge, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk qvittades svar:s uppgifna fordran emot kär:s samt utdömdes af svar, öfverskjutande beloppet med 148 kr. 90 öre.

— Uti målet emellan sakföraren A. K. Stenmårk och Roma fattigvårdsstyrelse, angående utbekommande af ett kokreatur, dömdes svar. att till kär. utlemna kon samt i rättegångskostnader utgifva 74 kr. förutom protokollslösen, För bestämmande af den ersättning, som bör tillkomma kär. för den tid han varit i mistning af kon, hänsköts saken till skiljemän.

— Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och ägaren af Fole mek, verkstad J. Vigström, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk och utbekommande af värdehandlingar till belopp af 6,000 kr. förelades svar. edgång, som skall fullgöras vid tingets 5:te sammanträde.

— Uti målet emellan Anders Petter Andersson, Etebols i Lummelunda, kär. samt skräddaren Johan Carlsson och enkan Johanna Sjösten derstädes svar. ang. ansvar för åverkan, ogillades åtalet och rättegångskostnaderna qvittades emellan parterna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Från landsbygden.

Alfva, 11 Mars.
I går afton hade i Alfva af en välgörenhetssyförening, bildad af unga qvinnor — der verka dessutom sedan flere år tre andra — anordnats en förut kungjord auktion till förmån för de nödlidande i Lappland. Folkskolesalen, för tillfället nätt smyckad med granar, blommor och god belysning, blef snart fyld af både äldre och yngre. Efter ett af pastor — Kellström, af psalmsång vid orgel föregånget, anslående varmt föredrag om Guds oförskylda godhet mot oss och vår tröghet och otacksamhet att erkänna densamma, började auktionen, som snart gick med lust och välvilja, så att de många nätta, af flitiga händer under vintern samarbetade och äfven till en del af annan förening m. fl. skänkta, nyttiga och goda sakarna ströko åt. Glädjande var, att många saker, som i och för sig voro af mindre värde, flera gånger återskänktes och ånyo utropades, så att de stego till ganska högt värde.
Det hela afslutades med en af pastor sjelf spelad med värme afsjungen psalm. Vid en hastig hopsummering af de många inropen, steg summan bortåt 140 kr.
Äfven skolbarnen lära skramlat ihop några kronor och ofter i kyrkan upptagits för samma ändamål.

Vamlingbo, 11 Mars.
Obehagligt hinder. Då ett par af ägarne häromdagen utkommo i sin gemensamma väderqvarn för att mala, funno de till sin förvåning dörren tillbommad och ett större hänglås satt derför, utanför det vanliga låset, hindrande dem att inkomma, bur trängande deras mäldbehof än var. Att bryta upp dörren ansågo de ej rådligt på grund af vissa misstankar, utan efterhörde hvem som ditsatt låset m. m. och funno att den tredje delägaren tagit vittnen med sig och på ofvanskrifna sätt velat hindra de bägge meddelägarne fritt inträde.
Förhållandet är, att för några år sedan vid malning åt en af delägarne under en häftig höststorm qvarnen blef så illa ramponerad, att en större reparation måste företagas. När nu betalning derför skulle erläggas, vägrade den tredje delägaren att betala, förklarande att den som malt sönder qvarnen äfven fingo betala reparationskostnaden, hvarför han i sin ordning af de bägge andra delägarne förvägrades att mala på qvarnen. Hos kronobetjeningen, lära efter hvad det förljudes, de bägge andra delägarne anhållit om handräckning för att få qvarnen öppnad.

Som vårens förebud ha vi för flere dagar sedan fått några af våra vanligaste flyttfåglar, staren och lärkan, men de se litet afsigkomna ut. När vädret är någorlunda mildt låta de höra sina drillar, men dess värre tystna de snart, när kölden åtorkommer. I deg hittades af en person ett par starar, som ljutit döden troligen af köld, och det är att befara att flere gå samma väg, om kölden håller i. För sjöfåglarne är det ej bättre stäldt, nu sedan hafvet tillfrusit så att någon remna eller vak i isen ej står att finna. De arma fåglarne äro ock så utmärglade, att på dem som skjutes knappast finnes något matnyttigt.

Messfall inträffade i går i Sundre kyrka, der passionsgudstjenst var utlyst. Det var snöyran i torsdagsnatt, som gjort vägen så ofarbar att pastorn ej kunde framkomma till annexförsamlingen.

Rone, 10 Mars.
Nykterhetsföredrag höll nykterhetstalaren Nord i folkskolesalen, hvars alla sittplatser voro upptagna, i onsdsgs qväll. Talaren hade valt till text 1:sta Petri 4: 3—4: Det är nog att I under den förlidna tiden hafven handlat efter hedningarnes filja o. s. v., ur hvilken text ett godt, till bjertat gående föredrag framgick, som gjorde starkt intryck på åhörarne, så vidt man får döma att ögat är själens spegel.
I går qväll höll samme talare föredrag i samma ämne i Ronehamns skolsal. Texten var då hemtad ur Ebr. brefvets 12 kap. och 15 vers: sen till att ingen försummar Guds nåd o. s. v. Det var att mycket godt föredrag äfven det och en god uppmuntran att icke förtröttas i det godas tjenst. Härvarande vice pastor var talaren följaktig och han erbjöds välvilligt logis i prestgården, för hvilket allt nykterhetsvännerna här äro mycket tacksamma.

Etelhem, 12 Mars.
Slädparti hade i går e. m. af öfver ett 50-tal personer härstädes anordnats, Med 15 slädar och under bjöllerklang togs färden genom Garda, Lye och Stånga, hvarefter man vid 6-tiden återkom till utgångspunkten hos landtbr. L. Larsson Kyrkeby, i hvars stora och rymliga sal snart en flitig dans tråddes, omväxlande med mat och dryckjom, hvarvid flera skålar föreslogos och munterheten fortgick långt in på natten. Vädret, som under utfärden var det utmärktaste, kastade emellertid på natten om till full snöyra, så att hvar och en var nöjd att stanna under tak i det längsta.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41

Styrelsen

för Gotlands södra härads brandstodsförening har tillerkänt brandskadesrsättning åt landtbrukaren Lars Hansson, Jogenäs i Burs kr. 13:37; fattigvårdsstyrelsen i Vamlingbo 50: — enkan Johanna Bolia, Forsa i Hejde 76: 84: dottern Maria Bolin 85: — hemmansägaren Johan Vahlgren, Bogs i Stånga 54: 75 och kyrkoherden K. Lange i Alfva 24: 50.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Februari 1893
N:r 19