fortsatte i går morgse kl. 10 sina förhandlingar, dervid, efter protokolljustering, först togs under behandling ärendet rörande
val vid landsting.
Som vi förat omnämt, hade Stockholms länsstyrelse, med hvilken länets landsting instämt, hos k. m:t sökt sådan ändring i landstingsförordningen, att val vid landsting måtte, der ej annorlunda phyrkas eller i författningar finnes bestämdt, kunna ske öppet, för att nndvika onödig tidsutdrägt.
Gotlands länsstyrelse, som öfver den begärda ändriogen har att yttra sig, hade nu infordrat landstingets uttalande.
Första utskottet, till hvilket ärendet hänvisats, hade emellertid ansett, att val med slutna sedlar ägde företräde framför öppen omröstniog, i det derigenom lemnades större handlivgsfrihet, och då härtill kom, att valen inom Gotlands läns landstiog ej plägade upptaga någon alltför lång tid, fann utskottet sig sakna giltiga skäl att instämma i länsstyrelsens i Stockholm uppfattning.
På yrkande at lektor Bergman och kapten Broander gillade landstinget enhälligt denna utskottets uppfattning.
Till skogsodlingens främjande
beslöt landstinget, på samma utskotts hemställan, dels att hos k. m:t göra ansökning om ett statsanslag af 250 kronor för 1894 och dela att sjelft anslå samma summa, att för ändamålet ställas till hushållningssällskapets förfogande.
Till sjukhemmet
anvisade landstinget, efter första utskottets tillstyrkande, ett anslag af 1,000 kronor årligen för åren 1894—98.
För fiskerinäringens främjande
hade länsstyrelsen hos landstinget begärt för nästkommande 5 år från och med 1894 ett årligt anslag af 750 kr. för att jämte ett lika stort statsanslag användas till afiöning och reseersättning åt en fiskeritillsynipgsman samt arvoden åt hans biträden.
Andra utskottet, som haft hand om detta ärende, hade tillstyrkt anslaget endast för ett år och borde det sedan bero på vidare utredning rörande anslagets behöflighet, om det framdeles borde af landstingets beviljas.
Detta utskottets afknappande tillstyrkande af länsstyrelsens hemställan uppkallade
landssekreterare Hambræus, hvilken påminde landstinget om, att då anslaget år 1890 beviljades för tre år, hade tingets uppfattning varit dep, sett fiskerinäriogen för ön vore så vigtig, att den på allt sätt borda understödjag. Årets utskott hade varit af annan mening. Talaren sade sig ej veta, hvad som förekommit under dessa tre år af art att omstämma tinget. Fiskeritillsyningsmannen hade som förut skött sin befattning både till länsstyrelsens och hushållningssällskapets belåtenhet, hvilka i honom haft ett både godt och sakkunnigt biträde. En och annan enskild fiskare funnes nog som tyckte, att ban ej haft direkt nytta af tillsyningsmannen, men mot dessa stode ett flertal af andra med motsatt erfarenhet. Han påminde om dev af dr Kolmodin konstruerade sankapparaten, som, der den rätt användts, gifvit upphofvet till afsevärdt större fångster. Tillsynivgsmannen kunde ej bjelpa, om man icke ville följa hans råd, Den icke minst vigtiga sidan af tillsyningsmannens verksamhet vore hans sammanställningar af statistiska uppgifter rörande fisket, hvilka icke blott voro af stort gagn i andra afseenden, utan äfven utgjorde vilkoret för erhållande af statsanslag till fiskerinäringen. Särskildt nu hade länsstyrelsen ett vigtigt skäl, hvarför tillsyningsmannen behöfdes, Af statens låneanslag till fiskare, hufvudsakligen för att anskaffa däckade fiskebåtar, hade på Gotland kommit 10 tusen kronor. Doautlemnade lånens användande kräfva ep kontinuerlig kontroll, som bäst utöfvades af fiskeritillsyningsmannen. Och ingen torde väl kunna bestrida, att hvilken näring som helst är ibehof af vetenskapligt understöd, så mycket mer då fiskerinäringen, hvilken representerar en årlig inkomst för Gotland af 1/8 million.
Hemstälde, om frågan ej vore af den vigt och så utredd, att länsstyrelsens framställning borde kunna bifallas i hela dess utsträckning.
Herr M. Larsson, Skäggs, ansåg ej landstinget ha skäl att afkorta tiden för anslaget. Fiskerinäringen hade stora svårigheter att bekämpa. Det vore abnormt, att man här ej kunde fiska så mycket som ön behöfde. Derför borde allt göras för att hålla näringen vid lif.
Lektor Bergman instämde. På en ö vore fisket oerhördt vigtigt. Det vore en skam, att Gotland behöfde importera fisk. Bristande utredning af anslagets nytta kunde man ej gerna skylla på med fog, och af vigt vore att anslaget beviljades på en längre tid, hvarigenom möjliggjordes för tillsyningsmannen att skaffa sig biträden, som blefve dugligare i den mån de kunde få qvarstå.
Öfverstelöjtnant Ihre, eom varit med om utskottets afknappning, skulle dock ej ha emot att anslaget bifölls för 5 år. Men inom utskottet hade anförts, att strandbefolkningen allmänt ansåge fiskeritillsyningsmannen vara af ingen nytta.
Hr M. Larsson varnade för att landstinget skulle rätta sina beslut efter den oupplysta opinionen hos strandbefolkningen. Landstingemännen borde se längre och djupare.
Med afslag å utskottets hemställan, beviljade tinget utan votering det begärda anslaget för den af länsstyrelsen föreslagna femårsperioden.
Till skottpenningar
för räf, örn, dufhök, sparfbök och kråka hade länsstyrelsen gjort framställniog om ett anslag af 1,000 kr. och till premier för dödande af säl 300 kr., allt årligen under fem års tid från och med 1894.
Under anförande af att, enligt tillgänglig redovisning, af redan beviljade anslag för innevarande år fannes qvar af det förra anslaget 796 kronor och af det senare 243 kronor, hemstälde andra ntskottet, att för nästa år endast måtte beviljas förslagsanslag af respektive 1,000 och 300 kronor, hvartill landstinget, på förslag af hr Hellgren, fogade att dessa belopp borde vara de högsta, som ej finge öfverskridas.
Landssekreterare Hambræus, sökte på grund af flere föregående års erfarenhet ådagalägga, att de begärda beloppen i allmänhet ginge åt. Att ötfverskott funner i år betydde ej stort: året vore i ej slut än.
Bankdirektör Pettersson fann, vid det förhållandet, att ett betydligt öfverskott af årets medel funnes, lämpligt att bevilja endast 500 kr. till skottpengar för rät, hök o. s. v. samt 150 kr. för säl.
Direktör Gardell försvarade utskottets hemställan.
Kyrkoherde Sundblad trodde ej, i betraktande af den stora skada sälen tillfogar fisket, att beloppet till premier för detta djurslaga dödande vore för högt. Yrkade, att det borde fördubblas till 600 kr. och det andra anslaget minskas till 700 kronor, allt för ett år.
Fabrikör Hellgren förstod ej att sälen verksamt kunde utrotas genom att hopa anslag, som ej användes. Rättast vore väl att höja premiebeloppen.
Riksdagsman Per Larsson fann onödigt öka anslaget till sälpremier.
Nämdeman Granberg fann skottpenningarna för säl för låga.
Landtbr. M. Larsson, Skäggs, trodde det vara bäst att öfverlemna bestämmandet af premiernas storlek åt jägaregillet.
Sedan br Sundblad frångått sitt yrkande, återstodo ännu tre, öfver hvilka votering begärdes. I voteringen om kontraproposition föll bankdirektör Petterssons förslag mot utskottets, bvilket i hufvudvoteringen besegrade länsstyrelsens med 17 röster mot 7, hvadan landstinget alltså för endast 1894 beviljade högst 1,000 kr. till skottpenningar för, räf, örn m. m. och 300 kr. till premier för dödande af säl.
Till stipendier
åt elever, hvilka efter iochämtad teoretisk undervisniog vid landtmannaskolan, genomgå praktisk utbildning i jordbruk vid landtegendomar i Skåne, begärde länsstyrelsen för de tre nästk. åren 600 kr. årligen.
Tredje utskottet, som fann den praktiska jordbrukskursen välberäknad och gagnande, tillstyrkte anslaget, som ock af tinget bifölls att ställas till hushållningssällskapets förfogande.
Till högre flickskolan
i Visby hade länmsstyrelsen, efter framställning af skolstyrelsen, hos landstinget hemstält om ett årligt anslag af 1,000 kr. att utgå under tioårsperioden 1894—1903.
Tredje utskottet yttrade med anledning häraf, att det icke underskattade vigten af ifrågavarande läroanstalt, hvilken vore förtjent af anslag, der så ske kunde, men då för närvarande länets ekonomiska förhållanden vore ganska svåra och då ej vore skäl att binda landstinget för en lävgre tid i anslagsväg, hemstälde utskottet att anslaget måtte beviljas för endast 5 år eller för tiden 1894—1898.
Utan diskussion golkände tinget hvad utskottet sålunda föreslagit.
Lasarettet och sjukvården.
Fjerde utskottet hemstälde till landstinget: att ansvarsfrihet måtte beviljas lasaretts- och hospitalsdirektionen för 1892 års förvaltning; all legosänvgsafgifterna till lasarettet för 1894 måtte sättas till samma belopp som de nu utgående; att personliga sjukvårdsafgiften måtte bestämmas till 50 öre för mantalsskrifven man och 25 öre för dito qvinna; att 1,800 kr. måtte från den s. k. sjukstugafonden tagas till förändring af afloppsledningar m. m. inom lasarettet, samt att nästa åra inkomst- och utgiftsstaten för lasarett och hospital måtte godkännas.
Utan diskussion biföll tinget hvad utskottet i dessa punkter föreslagit.
Höjande af lasarettsläkarens lön.
Frågan härom föregick fastställandet af inkomst- och utgiftsstaten. Lasarettsdirektionen hade nämligen gjort framställning om höjandet af lasarettsläkarelönen från 1,500 till 2,000 kronor, eller det belopp, som redan för 10 år sedan ansetts böra tillkomma läkaren, hvilken, vid jämförelse med de ekonomiska vilkoren vid andra lasarett, vore sämre lottad än på de flesta ställen.
Fjerde utskottet hade ansett att denna framställniog nu hvarken borde eller kunde afvisas. Såsom lasarettetsdirektionen påpekat vore förmånerna här mindre än vid andra lasarett. Då läkarens i Visby arbete ej kunde sättas lägre än vid andra liknande sjukvårdsinrättningar, då arbetet vid lasarettet vore ganska ansträngande och då det till lasarettsläkarelönen lagda arvodet för skötseln af hospitalet icke vore fast, då den senare platsen endast tillsattes på förordnande, hemstälde utskottet om bifall till den begärda löneförhöjningen.
Mot detta utskottets förslag hade hr L. Granberg, Granskogs, och L. Pettersson, Hallbjens, reserverat sig i så måtto att de ansett de ökade 500 kronorna böra utgå endast som ett personligt lönetillägg åt den nuvarande innehafvaren af lasarettsläkaretjensten.
I anledning häraf uppträdde landssekreterare Hambræus, som påpekade att för tillfället skulle ett bifall till utskottets eller reservanternas förslag visserligen lemna samma resultat. Men skulle den nuvarande läkaren lemna platsen, kunde man ej vid dess ledigförklarande utlofva mera än 1,500 kronors lön, hvilket kunde ha till följd att till densamma anmälde sig mindre meriterade sökande, än om man kunde erbjuda en lön af 2,000 kronor.
Nämdeman Granberg ansåg, att man ej för all framtid borde binda sig vid ett högre belopp. Voro lönen en gång fixerad till 2,000, måste man dermed betala äfven en mindre skicklig läkare, som ej vore värd mer än 1,500 kronor.
Riksdageman Larsson erinrade, att när lönen höjdes från 1,000 till 1,500 kr. var det också i form af ett personligt tillägg, men det hade ändå aldrig sedan kommit bort. Då, såsom landssekreterare Hambræus påvisat, en olägenhet kunde uppstå vid förhöjningens fästande vid personen och ej vid platsen, förordade han utskottets hemställan.
Landtbr. M. Larsson och kapten Broander instämde.
Lektor Bergman: Det vore visserligen sant att utgifterna för lasarettet betänkligt höjt sig under de senaste tio åren. Men penningarna hade ingalunda kastats bort. Förr hyste men verklig fasa för att komma på lasarettet, nu deremot hyser man ingen farhåga derför. Orsaken? Jo, genom de ökade anslagen har lasarettet kunnat hållas i bättre ordning, tidsenliga utensilier ba kunnat anskaffas, med ett ord lasarettet har kunnat blifva en verklig ejukvårdsanstalt, Från sjuksängarne har genom de der återvunna krafterna spridts oändlig glädje öfver hela vår ö.
Må vi då ock se till att vi ej för pjuggt aflöna dev, som här hela ansvaret för den vigtiga inrättningern. En höjning i hans lön är ej mer än rättnia. Jag vill understödja förslaget härom. Faran för att få en oduglig läkare är ingen; odugliga läkare finnas ej nu, endast mer eller mindre öfverlägsva. Höjes lönen har man större säkerhet för att få den bästa. I alla de ejukes namn, i alla dessa sårades, men på lasarettet till sina lemmar helades namn, bad talaren ödmjurligen att tinget ville bevilja den begärda löneförhöjningen.
Sedan öfverstelöjtnant Ihre och fabrikör Hellgren ytterligare yrkat bifall till utskottets förslag, bifölls detta af landstinget utan votering.
Beslutet skall underställas k. m:ts pröfning såsom innebärande en utgift för all framtid.
Om ett anslag
»i så vidsträckt mån som möjligt» till bidrag till underbåll af å läroanstalten vid Vadetena intagne döfstumme medellöse ynglingen Tomas Rudolf Johansson, Hallgårds, hade skolrådet i Östergarn genom länsstyrelsen anhållit hos landstinget.
Femte utskottet bhemstälde, att den gjorda framställniögen ej. måtte föranleda till någon åtgärd, då domkapitlet ägde till sitt förfogande en summa af 850 kronor att användas för dylika ändamål.
Landstinget instämde med utskottet.
Döfstumundervisningen.
Femte utskottet hemstälde och landstinget beslöt i enighet dermed, att bevilja ett förslageanslag af 1,000 kronor att användes till afgifter under förra hälften af 1894 för barn från Gotlands ländstingsområde, som vårdas & döfstammeinstitutet vid Manilla, samt att den på Gotlands landstingsområde belöpande andel af bidragen till döfstammeundervisningen i distriktet för Aug.—Dec. 1894, kr. 1,074: 65, skulle senast 31 Juli nästa år öfverlemnas till direktionen öfver allmänna institutet för döfstumma.
Fru Ebba Ramsay,
hvilken äger en privat vårdanstalt för epileptiska barn vid Vilhelmsro, nära Jönköping hade hos landstinget gjort framställning om ett avslag af 300 kr. årligen i tre år för å hemmet vårdade gossen August Söderberg från Väte.
Femte utskottet, för hvilket genom intyg styrkts vederbörande föräldrars medellöshet och olämplighet att sjelf vårda gossen, hemstälde, då af vigt vore att han finge qvarstanna å hemmet öfver konfirmationen, att landstinget ville under tre år från och med 1894 för sagde gosses underhåll å Vilhelmsro lemra halfva årsafgiften, dock högst 150 kronor, under vilkor, att Väte kommun bidroge med samma belopp.
Landtbr. M. Larsson, Skäggs, ansåg det farligt för landstinget att lägga sig ombord kärmed. Flere kommuner kunde då komma med likaande anspråk. Omständigheterna vore visserligen här ömmande, men Väte borde sjelf ensam draga försorg om gossen, Yrkade afslag.
Kyrkoherde Sundblad påminde om, att föregående år hade en dylik ansökan afslagits af landstinget. Mot anslagets beviljande hade då telat afl. bankdirektör Kolmodin. Hvar och en, som känt honom, visste, att han bärför måste ha haft de allra fullgiltigaste skäl, skäl, som ännu för talaren finge vara bestämmande. Som svampar ur jorden kunde dylika privata vårdanstalter utan kontroll uppstå, om de kritiklöst understöddes, och de blefva säkerligen af tvifvelaktigt värde. Yrkade afslag.
Tinget afslog helt och hållet den gjorda framställningen.
Domkapitlet
hade hos landstinget gjort framställning om rätt att få använda af landstinget anvisade medel till understöd åt sinnes: slöa barn, hvilka vunnit inträde vid Nansylunds läroverk eller Hemmet för sinnesslöa barn i Stockholm, äfven till understöd åt barn, som vinna inträde äfven vid andra dylika läroanstalter i riket.
Utskottet fann framställningen befogad och tioget biföll densamma.
Val.
Till revisorer af landstingets räkenskaper 1893: handl. K. Dagerman, kamrer K. Norrby (20 röster), kamrer Bergenstjerna (19), suppleanter: landtbr. J. Pettersson, Broa i Halla, bankbokh. A. Pettersson, konsul E. Cramér med 18 (röster), att inträda i nämd ordning.
Revisorer af lasarettets och kurhusets räkenskaper 1893: lektor Bergman, nämdemännen O. N. Bolin Gandarfve och L. Granberg Granskogs (med hvardera 11 röster). Suppleanter: landtbrukarne L. N. Eklund Nygårds i Fole och L. Pettersson Hallbjens i Lau (18 röster), att inträda i nämd ordning.
Markegångsdeputerade: konsul Björkander, hand). R. Vallér, Vieby, riksdagsman P. Lärsson i Fole, nämdeman L. Granberg, Granskogsi Dalhem, landtbr. M. Larsson Skäggs, riksdagaman L. Norrby i Fardhem, vämdeman O. N. Bolin, Gavdar!ve i Alva och landtbr. L. Pettereson, Hallbjens i Lau (19 röster).
Suppleanter: handl. K. Degerman och T. Klingwall, Visby, landtbrukarne J. Uddin, Ungbåtels i Stånga och L. P. Bodin, Grausne i Lokrume (10 röster), att inträda i nämd ordning.
Revisor af spritbolagets räkenskaper 1892—93: lektor Bergman (17 röster). Suppleant: bankdirektör H. Pettersson (23).
Revisorer för gotländska landthamnsfonden 1893: bandl. Gustaf Cramér å Ronehamn (13 röster), kapten E. Vestöö, Storungs (11).
Suppleanter: handl. K. F. Smitterberg, Fårösund (15) och V. Hansén, Burgsvik (14).
Ledamöter i folkhögskolestyrelsen 15 Okt. 1893—14 Okt. 1895: nämdeman F. Hermansson Hafvor i Hafdhem (13), landtbrukare M. Cedergren Hulte i Hemse (12). Suppleant: landtbrokaren J. Ohlsson Kyrkeby i Etelhem (9).
Folkhögskolerevisorer för 1893: handl, R. Vittberg i Hemse och landtbr. O. Petterason Hallute i När (hvardera 15 röster). Suppleanter: landtbr. A. Pettersson Hulte i Hemse och N. Nilsson Ålarfve i Rone (14), att inträda i nämd ordning.Ledamöter (på förslag) i lasaretts- och hospitalsdirektionen för 1894—96: konsul Björkander och öfverstelöjtnant Carlstedt (19).
Domänuppskattningsman för 1894: riksdagsman P. Larsson i Fole (17). Suppleant: landtbrukaren M. Larsson Skäggs (9).
Ledamot i inskrifningsrevisionen för 1894—96: landskamrer O. Melin (18). Suppleant: landtbrukare M. Larsson Skäggs (13).
Ledamöter i inskrifningsnämden för 1894—95: Visby stad tullförvaltare J. F. Lytb; Roma kompaniområde nämdeman L. Granberg Granskogs i Dalhem; Tingstäde kompaniområde landtbrukaren L. N. Eklund Nygårds i Fole; Lärbro kompaniområde nämdeman G. Kellström i Bunge; Klinte kompaniområde landtbrukaren O. Åkerbäck Hejdegårda i Hejde; Garda kompaniområde nämdeman J. Österberg Hejdeby i Kräklingbo; Hemse kompaniområde landtbrukaren J. Hägg Hägvalds i Gerom; Hafdhems kompaniområde landtbrukaren P. Jesperson Burge i Hafdhem (alla med 13 röster). Suppleanter för ofvanstående kompaniområden i samma ordning: postmästare G. Vigren i Visby, landtbrukarne J. Smedberg Möllbos i Halla, K. Larsson Rondarfve i Fole, Tyko Lindgren Ar i Fleringe, N. Christiansson Sicklings i Klinte, Jakob Pettersson Robbenarfve i Garda, J. F. A. Uddin Ungbåtels i Stånga och P. Rosendabl d. y. Rosarfve i Hafdhem (alla med 15 röster).
Ledamöter i sjukhemsstyrelsen för 1894: Jektor Bergman (19) och landtbrukaren A. Dassow Visborg (18).
Revisor af sjukhemmets räkenskaper för 1893: handl. J. Munthe, Visby (14). Suppleant: handl. S. Schenholm, Visby (15).
Gode män för undersökningar rörande skogsvården för 1894—95: Norra fögderiets norra distrikt landtbrukaren O. L. Björkegren, Angelbos i Lärbro och nämdeman G. Kellström i Bunge, mellersta distriktet riksdagsman P. Larsson i Fole och landtbi, L. P. Bodin, Grausne i Lokrome, södra distriktet nämdemännen L.- Granberg, Granskogs i Dalhem och J. Österberg, Hejdeby i Kräklingbo; Södra fögderiets norra distrikt nämdeman J. F. Sahlsten, Sallmunds i Mästerby och landtbrukaren O. Åkerbäck, Hejdegårda i Hejde, mellersta distriktet riksdagemean L. Norrby i Fardhem och landtbr. L. Pettersson, Hallbjens i Lan samt för södra distriktet nämdemännen O, N. Boliv,Gandarfve i Alfva och F. Hermansson, Hafvor i Hafdhem (alla med 15 röster).
Ledamot i nämden för döfstumundervisningen: fabrikör P. A. Hellgren i Visby (19 röster). Suppleant: riksdagsman L. Norrby i Fardhem (19).
Landstingsman för undertecknande af landstingets anordningar m. m., vid förfall för ordföranden: lektor Bergman (20 röster).
Ledamöter i beredningsnämden: öfversteSä O. Carlstedt, Visby, fabrikör P. A. Hellgren d:o, kapten Broander i Källunge, nämdemännen O. N. Bolin, Gandarfve och F.
Hermansson, Hafvor (alla med 17 röster) samt nämdeman L. Granberg, Grenskogs (15 röster).
Landstinget åtskildes strax före kl. 2 middagen.
Eftermiddagssammanträdet,
som tog sin början kl. 1/2 6, var kortvarigt. Dervid justerades förmiddagens protokoll och underskrefs af samtliga landstipgsmän protokollssammandragot, hvarjämte föredrogs den från sjette utskottet inkomna utgifts- och inkomststaten för landstinget för år 1894.
Tiongets arbeten voro nu afslutade och ordföranden frambar på sedvanligt sätt sitt tack till vice ordföranden, ledamöterna och tjenstemännven för deras välvilja och för det goda samarbetet. Vice ordföranden framförde till ordföranden tingets tacksamhet för den raskhet, ordning och humanitet, hvarmed han ledt tingets förhandlingar.
Klockan strax efter 1/2 7 på aftonen åtskildes tinget för året.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 September 1893
N:r 150
