Dag: 3 augusti 2026

Utdrag ur årets statsverksproposition.
Vid behandling i statsrådet af frågan rörande ordnandet af landets försvar yttrade krigsministeri bl. a. följande:
Erbjuder ordnandet af vårt lands fasta försvar stora svårigheter — beroenda hufvudsakligen af våra begränsade tillgångar i förening med landets betydliga utsträckning — då det är fråga om Sveriges fastland, är detta ännu mera händelsen, då det gäller att tillgodose den från moderlandet afskilda och åt sina egna krafter hänvisade ön Gotlands fasta försvar. Å ena sidan kan visserligen icke, såsom jag vid ett föregående tillfälle för eders kongl. maj:t framhållit, ön med sin jämförelsevis ringa befolkning — uppgående till endast något öfver 1 procent af hela rikets — och ytvidd, sägas vara af någon framstående betydelse för Sveriges försvar, helst sedan vår flotta väl sannolikt för alltid måst afstå från sin behärskande ställning i Östersjön och icke inom en beräknelig framtid kan tänkas behöfra någon af de gotländska hamnarne såsom operationsbas, men å andra sidan utgör dock ön en del af vårt land och måste följaktligen försvaras, hvartill kommer att uraktlåtenheten att sörja för dess effektiva försvar — särskildt skyddandet af dess viktigaste hamnar — lätt skulle kunna under ett krig i Östersjön inleda oss i förvecklingar med främmande makter.
Det är således intet tviffel om, att öns försvar bör stärkas så mycket förhållandena medgifva, men då de medel, som kunna afses för öns fastå försvar, särskildt beträffande tillgången på besättningstrupper, alltid måste vara mycket begränsade, och man svårligen kan våga hoppas på vår fottas medverkan vid försvaret af ös kuster, uppstår häraf svårighet att kunna åstadkomma vare sig ett verkligt effektivt stöd för öns stridskrafter eller ett fullgodt skydd för dess förnämsta hamnar.
Med afseende på föreliggande fråga erinrar försvarskomitén till en början, hurusom försvaret af Gotland borde afse icke allenast att betrygga moderlandets besittning af ön utan äfven att skydda vår neutralitet, hvarvid de påpeka, att, ehuruväl dessa tvenne ändamål kunde synas principielt olika, de dock afsåge i det närmaste samma sak, »ty från neutra litetens kränkande till ett faktiskt besittningstagande är steget icke stort, och därför måste äfven de åtgärder, som vidtagas för det förstnämda ändamålet, vara af den största betydelse äfven för neutralitetens upprätthållande» — ett anförando, hvilket jag ansett mig böra återgifva, emedan det torde bidraga att klargöra en hos mången ganska oklar föreställning om hvad som i allmänhet menas med en neutralitetsbefästning. Komiterade anse vi dare, att öns fåtaliga stridskrafter väl behöfva stödet af ett fast försvar och att ordnandet af detta senare omöjligt skulle kunna upp skjutas, till krigsfara hotar, och Hålla komiterade på den grund före, att det är »af synnerlig vikt att öns fasta försvar redan i freds tid ordnas på ett sätt, som står i öfverensstämmelse med densammas betydelse och är förenligt med rikets tillgångar».
Sedan komiterade därefter redogjort för Gotlands nuvarande fasta försvar och påpekat detsammas otillräcklighet, anföra de militärbefälhafvarens af dem infordrade yttrande i förevarande fråga — äfven omnämdt i det upprättade sammandraget af komitébetänkandet — och afgifva slutligen sitt eget utförligt motiverade förslag till stärkande af nämda försvar. Enligt detta förslag skulle antalet af öns befästa hamnar inskränkas till en enda, vämligen Fårösund, där de nuvarande batterierna skulle förstärkas och förses med tidsenlig betyckning, hvarjämte till stöd tör de lefvande stridskrafterua befästningar skulle uppföras vid Tingstäde. De senare föreslås skola utgöras af ett mindre permament fort samt vid krigsutbrott utförda fältbefästningar, för hvilka en del förberedelser borde vidtagas redan i fred. Kostnaderna för de sålunda föreslagna åtgärderna beräknas uppgå för Fårösund till 407,200 kronor och för Tingstäde till 590,000 kronor eller tillsammans 997,200 kronor.
Fullkomligt delande komiterades uppfattning såväl om önskvärdheten af att inskränka antalet befästa hamnar, hvilka icke hafva någon egentlig betydelse för oss själfva, men som vi dock af hänsyn till andra makter måste trygga, som ock att Fårösund såsom krigshamn numera har ett afgjordt företräde framför Slite, anser jag mig dock böra erinra om, att, såsom jag redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet för 14 Januari 1898 antydt, det ej lärer stå i vårt eget skön att be stämma om Slites upphörande såsom sådan hamn, hvarförutom det äfven torde vara tvifvel underkastadt, om de jämförelsevis svaga fasta försvarsanordningar, som af komiterade föreslås komma till utförande vid Fårösund, skola kunna sägas vara tillräckligt effektiva för att förläna denna hamn karakteren af en krigshamn. I sistnämda afseende hade det otvifvelaktigt varit fördelaktigare, om ingen inskränkning gjorts i den af fortifikationen utarbetade planen till befästningsanordningar därstädes, för hvilken i statsverkspropositionen till 1896 års riksdag redogöres. Denna uppfattning uttalades ock af landtförsvarets myndigheter i deras utlåtande. -Då emellertid icke ens de anordningar, hvilka i sistnämda plan upptagas och erfordra en kostnad af 756,800 kronor, äro på långt när tillräckliga för att på ett verkligt effektivt sätt skydda hamnen, det vill säga kunna hindra en modern pansarflotta att tilltvinga sig inträde till densamma, och hänsyn till kostnaderna bestämdt förbjuder oss att för ett sådant ändamål uppoffra en större summa, synes man möjligen kunna, tills vidare åtmintone, nöja sig med komiténs förslag, med deruti af chefen för flottans stab påyrkade mindre ändringar, hvilka senare ej draga någon särskild kostnad.
Hvad åter beträffar befästningen vid Tingstäde, delar jag fullkomligt den af landförsvarets myndigheter uttalade åsikten att befästningen, sådan den af komiterade föreslagits, endast i högst ringa grad skall kunna bidraga till stärkandet af öns försvar gent emot ett fientligt försök att bemäktiga sig densamma [och att befästningens uppgift på så sätt »torde i hufvudsak blifva inskränkt till att gifva ett skydd mot överrumplingsförsök, särskildt under pågående mobilisering, äfvensom att hägna inom densamma upplagda förråd. Men äfven om man sålunda afstår från ott skapa en i egentlig mening fast punkt, som, försvarad af en fåtalig besättning, skalle kunna jämförelsevis länge kunna hålla sig mot den fientliga styrka, som man rimligen kan tänka sig landsatt på ön, och nöjer sig med ett enda fort jämte passagerna anläggningar, synes det som om åtminstone sagda fäste borde utföras i enlighet med de grundsatser, efter hvilka fullt permanenta tort, som icke i och för sitt föravar kunna påräkna bistånd af närbelägna fästningar af samma art, anläggas och bestyckas. Äfvenså hade det, såsom också af landtförsvarets myndigheter påpekats, varit fördelaktigt, om förberedelserna för de passagera anläggningarnas utförande kunnat göras mera omfattande än hvad som med de ringa medel, hvilka af komitén härför afsetts, varder möjligt, enär i annat fall stor fara torde vara för handen, att dessa befästningar ej hinna utföras, I betraktande dock af att militärbefälhafvaren ansett sig kunna föredra en ännu svagare befästning än hvad komiterade föreslagit, samt att hvarken öns stridskrafter enligt den nya organisationen eller de tillgångar, som lämpligen kanna afses för Gotlands fasta försvår, medgifva utförandet afettså omfattande förslag, som den af chefen för fortifikationen ingifna meromnämda generella planen upptager, anser jag mig, i likhet med myndigheterna, kunna ansluta mig till komiténs förslag till – befästningsanordningar vid Tingstäde, dock så att den af komiterade angifoa summan höjes med afmyndigheterna angifvet belopp af 31,500 kronor, hvarmed den i komiténs betänkande anförda kostnadssumman för inköp af mark bör ökas.
Kostnaden för det fasta försvaret på Gotland skulle således uppgå till vid Fårösund 407,200 kronor och vid Tingstäde 621,500 kronor eller tillsammans 1,028,700 kronor.
Den i 1896 års statsverksproposition omnämda befästningsplanen — afseende, utom kraftigare försvarsanordningar vid Fårösund, anläggandet af en fästning med flera, fullt permanenta detascherade fort vid Tingstäde — upptog en kostnadssumma för orduandet af Gotlands fasta försvar af sammanlagdt 5,170,000 kronor eller i rundt tal 4,240,000 kronor mera, än hvad komiténs slutsumma, jämte det ofvannämda af myndigheterna förordade tillägget till densamma, angifver.
Hänvisande till hvad krigsministern sålunda anfört hemställer sjöministern, vid behandlingen af sin hufvudtitel, i korthet, att k. m:t ville föreslå riksdagen att till bestyckning at befästningarna vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund Bevilja på extra stat för år 1900 ett anslag af 800,000 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Januari 1899
N:r 10