Norra häradsrätten.
Tvistemålen mellan hemmansägarna Nils Jacobsson och J. O Jakobsson, Hejdeby, förevoro åter. Käranden vidhöll, trots det att såväl från svarandens som domarens sida för sök gjordes till förlikning, sina ansvarspåstående mot svar. för det han genom att taga oloflig väg öfver kär:s ägor skulle ha förstört en del af denna utsatta skogsplantor. För att än vidare styrka sina påståenden erhöll kär. uppskof på nytt till Junisammanträdet.
Svaranden vill ej ha målet afskrifvet. J. O. Jakobsson hade, som vi förut meddelat, i sin tur instämt Nils Jacobsson for begagnande af oloflig väg. Men när målet nu påropades förklarade käranden sig vilja nedlägga målet.
Men däremot protesterade svaranden på det allra lifligaste. Han förklarade i en inlämnad skrifvelse, att käranden endast af hämndlust uttagit stämning å honom och att den väg för hvars olofliga begagnande han nu var stämd, i mera än en mansålder begagnats af sockenborna utan laga påföljd. Muntligen lämnade han den särdeles intressanta upplysningen, att han, då han ej var mer än 14 dagar gammal, burits den vägen till dopet och att han sedan alltid nyttjat vägen. Och icke blott han hade gjort det — äfven präster, klockare och annat herrskapsfolk hade gått den vägen fram utan att drabbas af åtal. Därför ansåg han, att om kär. velat ha sin väg fredad endast för honom, så borde han ha uppsatt ett plakat vid densamma å hvilket det skulle stå: »Denna väg får passeras af alla, utom af Nils Jakobsson Norrbys i Hejdeby». Hade detta skett, så skulle svar. ej ha begagnat sig af vägen.
Nu ville svar. emellertid ej höra talas om att målet skulle nedläggas, ty han ansåg att det endast tillkommit af illvilja, hvarför han yrkade ansvar för obefogad rättegång och ersättning för sin inställelse vid tinget.
Rätten resolverade dock vid sammanträdets slut att målet ej vidare kunde handläggas samt tillerkämde svar. 4 kr. i ersättning för sin inställelse och ersättning för de protokoll i målet, som han kunde visa sig ha löst.
Den misshandlade sinnessjuke. Den för misshandel mot sinnessjuke Jakob Lundin i Lummelunda åtalade hemmansägaren Oskar Larsson Lundbjers i Lummelunda hördes ånyo.
Ett vittne, hvilket vid det tillfälle då misshandeln föröfvades varit närvarande på gården och skött en där uppstäld lokomobil, berättade, att svar. kört Jakob mot en vägg och tilldelat honom flera slag i ansiktet, sparkat och knuffat honom samt så illa tilltygat hans ena öga att detta sett ut som en blodklimp. Vittnet hade akilt de båda från hvarandra samt tillsagt Jakob att gå bort från gården, något som denne äfven gjorde.
Om orsaken till misshandeln visste vittnet intet bestämdt. Men han hade hört talas om att Jakob vid ett tillfälle skulle ha borttagit några brädstumpar som svarandens barn hittat vid stranden och trodde att detta i någon mån orsakat svarandens ovilja mot Jakob. Vid ett tillfälle efter misshandeln skulle svar, dessutom ha yttrat, att han hyste agg till Jakob och nog ännu en gång skulle klå honom.
Svar. medgaf att han gett Jakob »ett par slag», och det upplystes, att Jakob numera vore återstäld från sina skador.
Målet öfverlämnades, och faller utslag 13 Februari.
För falsk beskyllning hade statkarlen F. O. Stork instämt hustru Jenny Elm från Väskinde med yrkande om ansvar. Svar, skulle vid ett tillfälle ha kallat kär. för tjuf eller påstått att han stulit. Svar. förnekade det på det bestämdaste. Hon hade vid ett tillfälle sett kärandens hustru stå bredvid en sädeshög som ej var hennes med sitt förkläde fullt af säd samt då sagt; »Se där står hon med förklädet fullt af säd.» Men hon hade hvarken sagt att Storms hustru stulit säden ej heller på annat sätt talat om hvarifrån hon fått den säd hon hade i förklädet.
Kär. begärde och erhöll uppskof för att söka förebringa bevisning mot svar.
Genstämning å F. O. Stork hade hustru Jenny Elm utverkat, och i denna stämning yrkade hon i sin ordning ansvar å Stork för våld och hemfridsbrott, bestående däri, att Stork inne i Elms gård tagit denna i armen, ruskat och knuffat henne. Nu var det Storks tur att neka och så uppsköts äfven detta mål till nästa sammanträde för vidare utredning.
Södra häradsrätten.
Första sammanträdet. (Ordf. vice häradshöfding E. A. Löfgren.)
Förmyndare begärdes af Levide kommunalstyrelse för hustru Josefina Andersson Tungelbols i Levide, som är sjuklig och vid klen sinnesförfattning. Till förmyndare föreslogs hemmansäg. Jakob Nilssen Likmunds i Gerum.
Edgång var till detta ting förelagd hemmansägaren C. J. Johansson Sandäskes i Sande i det af Otto Johansson å Klintehamn instämda målet om barnuppfostringsbidrag. Till följd af svar:s klena kristendomskunoskap fick han ej nu gå eden, utan utsattes ny edgångsdag till 8 nästk. Maj.
I spritmålet emellan Lindqvister & C:o i Stockholm och Johan Larsson Kakuse i Väte var svar. ålagd att fria sig med ed.
Edgångsbeslutet lär emellertid ha öfverklagats i hofrätten. Kär. öfverlämnade målet, anseende att svar. brustit i eden. Yttrande vid nästa sammanträde.
Om bättre rätt till vissa dammområden tvista, såsom vi flera gånger refererat, Ungbålets åboar i Stånga med Anton Berglund m, fl. från Bjerges i Lye.
Kär, företedde kartor från 1701—1819 samt sklfteskartan från 1876 för att styrka, det de omtvistade områdena alltjämt tillhört Ungbåtels hemman. Allt detta bestreds af svar., som ansågo att denna jord aldrig ingått inågon delning, och om jordbiten än låg i Småland skulle de hafva sin rätt. Kär. öfverlämnade målet och begärde, föratom hyra för de 10 sistförflutna åren med 40 kr. årligen, 396 kr. i rättegångskostnader samt vittneslöner och protokollslösen. Svar. erhöll dock uppskof till 13 Mars.
Födorådstvisten emellan Olof Vedin vid Västerby i Ardre och Oskar Ringbom i Alfva förekom å nyo. Fem vittnen hördes, men hade intet att i hufvudsak berätta. Utslag meddelas 13 Februari.
I ersättningsmålet emellan Aug. Edberg vid Gumbalde samt Fredrik Martell vid Maldes och Oskar Hansson Hägvide i Stånga hördes ånyo fem vittnen, som visste att berätta att redan någon dag innan svar:s fåren af Edberg intagits ett femtiotal får varit inne på kärandena korvåker. Skörden å åkern skulle således varit fördärfvad, innan svar:s får insattes. Dessa vittnesmål bestred kär., som begärde att få aflägga fyllnadsed, om rätten ej ansåg tillräcklig bevisning förebragt. Denna anhållan bestreds återigen af svar. Utslag 13 Febr.
Hästaffären emellan Johan Johansson Dalbo och Lars Ahlqvist vid Husarfve i När samt vice versa förekom ånyo. Svar. och genkäranden inlämnade en längre skrift, som be streds af kär., hvarefter målet öfverlämnades. Utslag 13 Febr.
Djurplågerimålet mot Jakob Olsson Hemmor i När öfverlämnades af åkl., sedan svar. jäfvat ett af åkl. inkalladt vittne såsom angifvare i målet. Utslag 18 Febr.
Barnuppfostringsbidrag med 15 kr. i månaden fordrar 19-åriga pigan Hilma Pettersson å Burgsvik af 18 årige husbondesonen Hugo Vestberg i Öja, såsom fader till ett af henne 13 Juli f. å. framfödt gossebarn. Svar. förnekade faderskapet. Målet uppsköts till 13 Februari, då svar. vid 25 kr. vite skall vara personligen närvarande.
Egendomstvist. Johan Gustafsson vid Stora Mafrids i Västergarn har inledt rättegång mot Karl Magnusson Bjestafs i Sanda om ersättning af 200 kr. för en jordlägenhet om 8 kappland. Kär. hade af svar. köpt en hemmansdel, hvarifrån efter köpet lägenheten i fråga, den s. k. »Vestmanska» boplatsen, befunnits vara afsöndrad, eburu af innehatvaren icke lagfaren. Svar. bestred att han vid köpet förtegat afsöndringen; han hade sagt, att om det kunde visas att lägenheten tillhörde hemmansdelen, finge den äfven tagas. Uppskof till 13 Febr.
För misshandel, föröfvad mot tvenne kanalarbetare, voro arbetarne Lars Hägg vid Kruse och Timoteus Engström vid Tjengdarfve i Sproge åtalade. Till någon del erkändes åtalets befogenhet; adgifvarne Karl Karlsson och Alfred Olsson hade dock varit den anfallande parten. Målet uppsköts till tredje sammanträdet. (Forts.)
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1899
N:r 9
