Slutransakning. Målet öfverlämnadt.
Vid i går företagen förnyad ransakning med Esra Södergren företogs åter en utredning angående dennes affärsställning, som utvisar en brist af 3,000 kr., hvarpå hördes ej mindre än sju vittnen.
Skolläraren Willhelm Ringbom å Fårö hördes om maskhistorien, enär antingen han eller hans barn skulle ha lånat Södergren en mask. Vittnet meddelade, att hans barn väl hatt masker men visste ej, om S. lånat dessa af dem.
Vittnet hade varit med på bjudningen vid Butlex 7 Januari samt gått därifrån vid 12tiden på natten men hade ej alls iakttagit något som kunde ha sammanhang med saken.
En af vittnet upprättad karta öfver vägarne, som leda mellan Friggårds och Butlex företeddes.
Åkl. meddelade, att man ett par dagar efter rånets begående i närhaten af Butlex å genvägen åt Ringvide sett spär af spotsiga skor gående både fram och tillbaka mellan Batlex och åt Friggårds till. Vidare meddelades, att nästan ingen mor än Södergren på hela Fårö begagnade dylika skor, något som 9. ej heller kunde förneka, dock tilläggande, att han plägade använda såväl på landet gjorda trubbiga, som i staden köpta spetsiga skor.
Handl. Gustaf Gooes skulle höras om den häktades lefnadssätt under dennes besök i staden. Vittnet kände dock föga till detta, enär han endast ett par tre gånger sammanträffat med honom helt händelsevis. Likaledes hade vittnets affärsförbindelser med den häktade varit obetydliga. Konditor G. Florin endast hördes om sina affärer med Södergren, hvilken betalt de erhållna varorna med att i utbyte lämna ägg och smör.
Handl. L. A. Hellström meddelade angående den mycket omtalade korn-affären mellan honom och den häktade att han hösten 1897 köpt korn för 251 kr. Ansåg att svar. ovilkorligen måste ha gjort förlost på den affären.
Ogifta Maria Broman, som förut hörts, vidhöll att hon 28 Dec. vid ett besök i S:s butik före rånet sett denne inneha en bundt sedlar af större valör.
Mårten Broman, hvilken förut hörts om sitt sammanträffande med Södergren den ofta omtalade bröllops kvällen, vidhöll sina i första vittnesmålet afgifna uppgifter, bl. a. den, att S. vid det tillfälle på natten, då han träffade honom, haft ett svart eller mörkt öfverdrag för ansiktet. Äfven den uppgiften att vittnet samtalat vid vittnet Karlström dagen efter brölloppe och därvid talat vid denne om S:s utseende, då K. sagt, att S, haft mask, vidhöll vittnet.
Till sitt vitnesmål tillade vittnet, att han vid ett tillfälle i slutet af November varit i Södergrens sällskap & Fårösund, hvarvid S.
beklagat sig öfver att han saknade pengar att utlösa ett konjakskärl om 60 liter. Samtidigt sade S. sig ha förlorat omkr. 50 kr. på en rågaffär som han gjort. Äfven förmälde vittnet, att ban vid ett tillfäle på hösten skulle ha betalt af S. för arbete som han utfört men kunde ej få det, enär Södergrens hela bodkassa mmå af allenast 37 öre.
Vid ett senare sammanträffande i S:s butik, hade S. frågat vittnet, om ban visste någon som hade godt om pengar, hvarvid vittnet namngifvit en person.
— Hur mycket kan han ha inne på en gång?
— Åh, så där en 50 å 100 kr.
— Asch, inte mer, hade S. utropat. Då vet jag en som har mer.
— Hvem är det då?
— Jo, fyrmästare Berggren, som varit på Fårö fyr.
Därpå gjorde S. ett öfverslag af hvad Berggren kunde ha och uppskattade detta till omkr. 10,000 kr. S. visade sig ha godt reda på Berggrens inkomster oeh utgifter pr år och gjorde en uträkning på papperet.
Till sist frågade han vittnet: Om någon utan bevis skulle ta ifrån Berggren hans pengar, skulle han då kanna bli fast för det.
— Ja, det vet jag ej — svarade vittnet?
— Det skall jag snart säga, sade Södergren. Jag har bär en lagbok, som jag köpt ut jast för det ändamålet.
Härvid tog S. fram lagboken ur skrifbordslådan och visade vittnet boken. Hurpå läste S. upp en paragraf som handlade om stöld och en annan paragraf om samma sak. I den ena paragrafen stod, att en brottsling ej kunde fällas utan att två vittnen hade sett honom. Då S. härpå för andra gången framstälde frågan om, hurnvida vittnet trodde, att han kunde bli fast, och framstälde det så, som om han själf Amnade utföra tjofveriet, svarade vittnet: »Ja efter som det låter af lagen, så kan ej S. bli fast därför».
Vid samtalet hade tre andra personer varit närvarande men dessa hade Bofvit. Dock hade två af dessa sedermera till vittnet sagt, att de sett att S. haft lagboken framme och läst ur den.
Adolf Karlström, hvilken i motsats till föregående vittne sagt, att han ej sett svar. ha mask och ej talat med föreg. vittne därom, vidhöll dessa uppgifter på sin ed. Förnekade bestämdt att han talat med Broman om att Södergren haft mask.
Konfronterade med hvarandra vidhöllo de båda vittnena sina uppgifter hvar för sig.
Det utröntes nu dock, att Karlström, som förat uppgifvit att han kommit hem kl. 11 på bröllopskvällen, varit kvar hos Södergren änna kl. 8 på morgoenn och ej hemkommit förrän kl. 4 på morgonen.
Södergren, som ej under vittnesförhöret varit närvaranda, infördes nu och delgafs vittnesmålen. Bromans uppgifter om samtalet angående Berggren och uppläsningen af lagparagraferna sade svar. sig ej minnas och sade sig ej i sin ägo ba haft någon lagbok men väl för två år sedan af annan person lånat en juridisk rådgifvare, som han dock svart återlämnat. Bromans vittnesmål föranledde för öfrigt en rätt liflig kontrovers mellan Södergren och Broman, hvarunder slutligen S. sade sig vilja minnas att han dock en gång lånat Sveriges rikes lag af en person men mindes ej om han haft denna bok framme vid Bromans här omtalade besök En arbetare Rutström hade jnlämnat en skrifvelse, däri han på ed intygade, att Broman sagt sig ej ha sett Södergren haft mask.
Härpå öfverlämnade åkl. målet med vidhållande af sina förut afgifna ansvarspåståenden och med bestridande af allt afseende vid Maria Bromans vittnesmål.
Svar. öfverlämnade målet och yrkade att bli frikänd och att — med hänsyn till den långa ransakningstiden — bli försatt på fri fot utan afbidan på utslag.
Rätten kommer att afkunna dom i målet om lördag.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1898
N:r 189
