Afseglat hafva: skonert Freia, kapten Bäck, till Kappelshamn med last af gödning och skonert Augusta, kapten Jönsson, till Klinte i barlast.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180
Infångad stortjuf.
Stadsfiskal Remén gjorde i går e. m, härstädes ett godt kap, i det han, tack vare sin påpasslighet och förslagenhet, lyckades infånga en stortjuf, hvilken tagit sin tillflykt hit till Gotland för att, som han trodde, här vara säker för rättvisans vaksamma blickar.
Den häktades namn är Frans August Ehrling. Han är 43 år, gift och bosatt i nr 67 Norrtullsgatan i Stockholm. Han hade, då han 27 Oktober var sysselsatt med att reparera en kakelugn i trädgårdsmästaren J. G. Sjöbloms, boende vid allmänna vägen utom Norrtull i Stockholm, sängkammare, i detta rum tillgripit ett där stående låst bleckskrin, som han visste innehålla pengar och värdehandlingar.
Skrinet, innehöll något öfver 900 kr. i kontanta penningar, en postsparbanksbok med innestående kr. 665: 23, två teaterobligationer samt reverser, tillhopa representerande ej mindre än 25,933 kr. När han tagit skrinet, bar han ut det och stäld det bakom en vedbod samt gick därpå in för att äta. Sedan hämtade han skrinet och begaf sig med detsamma till Bellevueparken. där han öppnade det med ett stämjärn och medtog penningarna, sparbanksboken, reverserna och obligationerna. Några andra i lådan varande papper. som hon ansåg värdelösa, lät han kvarligga. Härpå lade bon er sten i lådan, slog ett snöre om henne och kastade henne i sjön vid Bellevue udde.
Han har sedan dess utan att blifva antastad vistats i Stockholm, hvarvid han förstört alla kontanter så nära som på 23 kr, och några öre, som han innehåle vid häktandet. I Stockholm sammanträffade han med trädgårdsmästaren Törnqvist från Takstens i Lärbro och medföljde denne i onsdags hit med ångf. Visby. Man började nu misstänka honom i Stockholm, och då hans vistelseort blef känd, telegraferade stadsfiskalen Liedberg i Stockholm till länsman Jacobson och anhöll om Ehrlings häktande. Med vid J:s ankomst till Takstens, hade tjufven redan gett sig af med båten till Visby. Därför varskoddes stadsfiskalen, och denne, som hade ett tämligen knapphändigt signalement på Ehling, lät i går genast utsätta vakter vid båten och vid bron. Tjufven hade emellertid aflägsnat sig från båten men återkom vid 4-tiden på e. m. och blef då genast af stadsfiskalen -gripen och häktad. Han ville dock ej finna sig däri. Med en botfull åtbörd stack han handen i byxfickan, men stadsfiskalen var påpasslig, så att mordvapnet — ty ett sådant, en sexpipig revolver, var det han hade i fickan — ej fick komma till användning. Härpå affördes han till polisvakten, där polisförhör hölls och hvarvid Ebrling att börja med nekade. Men då han vid visitationen befans inneha sparbanksboken och reverserna, fanon han för godt att.erkänna.
Ehrling kommer att öfverlämnas till polismyndigheterna i Stockholm för vidare ransakning.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180
Löjtnant Zetterlings föreläsningar,
af hvilka den tredje i ordningen i går hölls, ha väckt allmän anslutning, ja så stor, att, såsom t. ex. i går afton var fallet, många fingo återvända utan att få åhöra föreläsningen. Om onsdag hålles sissta föreläsningen i detta ämne.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180
Festen
i går afton i ordenshuset vid Mellangatan anordnad af nationalgoodtemplarnes syförening var talrikt besökt, och programmet som upptog föredrag, deklamation och musik m. m, var omväxlande och väl valdt.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180
Till lediga lärarinnebefattningen
vid fasta småskolan invid Klinte kyrka hafva anmält sig 12 sökande, hvaraf 5 från Gotland och 7 från fastlandet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180
Om tjänstledighet
för teologiska studiers bedrifvande har läroverksadjunkten I. Törnstrand anhållit äfven för nästa vårtermin.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180
Telegrafstation,
afsedd för telegramväxling inom riket samt med Norge och Danmark, har nu öppnats å järnvägsstationen i Klintehamn.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180
Lotslöjtnantsbefattninrgen
härstädes har t. f. lotslöjtnanten fyrmästare Ripa förordnats att uppehålla jämväl under den tid lotslöjtnanten K. Curman uppehåller lotslöjtnantsbefattningen i Stockholm.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180
Biskop von Schéele
har i dag åter anländt hem till sitt stift efter sin färd med tyske kejsaren till det heliga landet.
Med anledning bhäraf har en af våra medarbetare i dag aflagt ett besök hos biskopen för att af hans egen mun höra några af de intryck han medför hem till norden från sin resa till morgonlandet.
Mitt intryck, var biskopens ord, af resan är utan reservation godt. Biskopens intryck af kejsaren var, att denne med sann värdighet förenade en blygsambhet, som lämnade efter sig ett djupt intryck, i synnerhet då kejsaren talade i beliga ting, och särskildt hans uppträdande framför altaret i den nya kyrkan var det mest verkningsfulla och anslående.
Vi äskade äfven en förklaring af det utspridda ryktet om biskopens på inspiration af kejsaren väckta förslag om en luthersk allians till motvikt mot den katolska kyrkan. Detta rykte dementerades af biskopen i de kraftigaste ordalag och förslaget betecknades i och för sig såsom otänkbart, i thy att kejsaren ju personligen är unionist och såsom sådan ej hyllar hvarken lutherska eller reformerta åsikter. Hans mål är en evangelisk allians mellan de båda kyrkorna, ej en allians mellan lutherska samfund mot den katolska.
Vi sporde biskopen om hans intryck af Jerusalem, och hans svar blef: »öfverväldigande». Då andra resande sagt sig hafva blifvit besvikna vid åsynen af Jerusalems ödsliga, sorgsna prägel, hade denna gjort ett alldeles motsatt intyck på biskopen. Att allt fåts förblifva så som det under Kristi tid var i den heliga staden ansåg biskopen vara det som gör stadens intryck så öfverväldigande. På en plats kände sig hans hjärta besviket — det var i Gethsemane. Här hade en visserligen vacker men dock modern trädgård anlagts, och detta störde stämningen. Tänk, sade biskopen, om platsen fått vara så, som den var på Kristi tid, om de gamla träden eller deras afkomlingar fått skugga den minnesrika nejden — hvilket intryck skulle ej detta gifva den kristne besökaren af denna heliga ort!
Vi sporde: Är det sant att vårt gamla Visby har vissa likheter med Jerusalem?
— »Sant!» utropade biskopen. Det fins ingen plats som så kan föra tanken på Jerusalem som Visby». Passarge har i sitt märkliga arbete »Schweden, Visby und Kopenhagen» sagt om Visby: Wie soll ich eine Stätte zeichnen, die mit ihren Trimmern und zum Theil noch vollkommen erhaltenen Bauwerken uns an Rom und Athen erinnert …» – Biskopen gaf Passarge rätt: likheten mellen Rom, Athen och Visby är stor, men större är likheten mellan Jerusalem och Visby — båda hafva de sina murar, af hvilka dock Visbys är långt härligare än Jerusalems, båda ha sina krokiga, trånga gator, sina låga hus och sin kuperade terräng, hvars kalkstensnatur gör intrycken af dem båda förvillande lika.
Som vi förut meddelat, hälsade biskopen vid festen efter invigningen af Frälsarkyrkan det kejserliga paret i sin egenskap af representant för konung Oskar med ett tal. Detta tal, hvilket enligt tyska tidningar varit af stor verkan, och som bl. a. af den framstående tidningen »Die Reichsbote» fått deterkännandetattdet gjordedetdjupasteintryck af alla dedå hållna talen såsom synnerligen stämningsfullt, äro vi här, tillföljd af talarens välvilliga tillmötesgående, i tillfälle att ordagrant meddela. Det lydde:
Kaiserliche und Königliche Majestäten!
Von unserm gnädigen, Herrn und König Sr. Majestät Körig Oscar II haben wir den ehrenvollen Auftrag empfangen, Ew. Majestät dem deutschen Kaiser und Ew. Majestät der deutschen Kaiserin bei dieser bedeutsamen Gelegenheit seine herzlichsten Grässe zu überbringen, was wir auch jetzt in tiefster Ehrfurcht thun. Daneben sind wir, ich als Representant der schwedischen Kirche und mein jüngerer Amtsbruder als Representant der norwegischen Kirche, gnädigst beauftragt worden, die innigste Symphatie auszusprechen fär den grossen Gedanken der geistlichen Annäherung aller evangeliechen Ohristen, dem Ew. Kaigerliche Majestät haben geruhen wollen auf dieser allerheiligsten Stätte der Erde am Geburts’age der die ganze Welt erhebenden und belebenden deutschen Reformation einen 80 hebren und. ergreifenden Ausdruck zu geben. HEndlich erlnuben wir uns als Knechte uud Diener des Königs aller Könige, des Herrn aller Herrn, iiber Ew. Kaiserliche Majestät als den mächbtigen Vortreter und Vollfänrer einer wahren christlichen Weltanschauung und äber Ew. Majestät die deutsche Kaiserin alg hobes Vorbild aller evangelischen Mätter und Ehefrauen den reichsten Segen von unserm himmlischen Vater in dankbarer Liebe demüthigst zu erbitten.
Segne Gowt den ritterlichen Kaiser Deutschlands, seine oldselige Gemahlin und ibr ganzes Königliches Haus! Er gebe aus seiner Gnade Ew. Kaiserlichen Majestäten Alles, was för Zeit und Ewigkeit out und heilsam sei!
I ett af de resebref från biskopen, hvilka vi efter St. D. meddelat, bade uti tidningen i fråga ett par ord råkat bortfalla, hvarigenom meningen något stördes. På biskopens anhållan meddela vi här en rättelse däraf.
I brefvet af 29 Okt., infördt i G. A. för i onsdags, står på 22:a och följande rader uppifrån:
»För mig har allt tett sig som en gudstjänst under dessa dagar, då vi platt intet haft att med kejsar Wilhelms mottagande och invigningen af hans ståtliga Erlöserkirche att göra» — hvilket skall vara:
»För mig har allt tett sig som en gudstjänst under dessa dagar då vi hittills platt intet» o. s. v. Felet har väckt den frågan hos biskopens vänner: Hur kommer det:sig, att biskopen säger sig ej ha haft något med kejsaren o. s. v. att göra, då han ju enkom rest för att deltaga med kejsaren i högtidligheterna, Saken förklaras af detta »hittills», ty då biskopen skref sitt bref, hade kejsaren ännu ej. anländt.
Det andra stället i samma bref, där ett ord saknas, återfinnes på 18:e raden från slutet, där det heter: … »där vid Klagomuren judarne än i dag hvarje afton i solnedgången klaga» o. s. v. — skall vara: »där judarne än i dag hvarje fredaqgs afton» o. s. v.
Den långa resan, hvilken säkerligen icke varit utan sina mödor och besvärligheter, synes ej ha pedsatt den åldrige biskopens ovanliga, nästan ungdomliga spänstighet. Tvärt om, blicken lifvas och rösten vibrerar af frisk hänförelse då biskopen talar om sina minnen från Juda land, dit hans ungdoms drömmar och hans mandoms längtan dragit honom, och glädjen öfver att detta hans längtans mål slutligen blifvit nådt skimrar fram i hvarje ord han fäller om den nu afslutade färden.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180
Dödsfall Olivia Katarina Karlsson
Tillkännagifves att min innerligt älskade maka f. d. kyrkovärdarehustrun Olivia Katarina Karlsson, född Hägg, stilla och fridfullt afled i fast tro på sin Frälsare, lördagen den 19 Nov.
1898 kl. 11 f. m., i en ålder af 69 år, 10 mån., 5 dag., djupt sörjd och innerligt begråten af mig, barn, barnbarn, släkt och många vänner, har jag den smärtsamma plikten tillkännagifva.
Stumle i Alfva den 20 Nov. 1898.
Fred. Karlsson.
Saliga äro de, som i Herranom dö.
Sv. Ps. 499, v. 7.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180