En afskedsfest

hade deltagarne i de i dag slutade feriekurserna härstädes igår afton anordnat och därtill inbjudit bestyrelsen för kurserna, föreläsarena samt länets höfding, borgmästaren och stadsfullmäktiges ordförande.
Festen hölls på stadshotellets härliga terrass, som, då det elektriska ljuset.och de talrika kulörta lyktorna blifvit tända, tedde sig som en liten sagovärld.
Sedan festdeltagarne samlats, hälsade skoll. Andersson, Tofta, gästerna välkomna, hvarpå man skingrade sig till den trefliga trädgårdens olika delar, där smörgåsar och té serverades. Så fort de materiella behofven blifvit tillfredsstälda, hölls det första talet under aftonens lopp af kyrkoherde Ronquist från Atlingbo.
Talet, som utmynnade i evt lefve för fosterlandet, var vältaligt, fullt af djupa tankar och i bästa mening svenskt. Tal. framhöll det faktum, att Sverige ingalunda intager minsta platsen bland nationerna, då det gäller upplysning och bildning. I tideböckerna har vårt gamla Svea land inskrifvit sitt namn ej blott med svärdet; det har äfven gjort det under idogt arbete för upplysning och bildning i alla stycken. Öfver detta kunna viisanning vara stolta. Men ej blott stolthet bör detta föda af sig — det bör äfven, om vi eljest älska vårt land, mana oss att fortgå på denna väg. Ty älska vi Sverige, så måste vi vara måna om att skingra det andens mörker, som äonu fiones där, att mildra de råa seder och nndanskaffa de laster, som ännu vidlåda vår nation, Vi behöfva ej med Alexander den store säga hvad han sade vid sin faders bår: »Min fader lämnar mig intet öfrigt att göra». Ty vi ha mycket att göra, och det är godt att så är. Vi må glädjas åt att få taga vid där andra sluta för att föra vårt folk framåt på vetenskapens och bildningens väg. Och om vi hvar och en i sin stad göra hvad vi kunna att förbättra och framåtföra vårt folk och vårt land, då skall Sveriga länge bestå bland folken. Att så må gå, därtill må vi utbedja oss den högstes välsiguelse.
Tal. slutade med att utbringa ett lefve för fosterlandet; härpå följde ett fyrfaldigt hurra samt »Du gamla, du friska», som sjöngs unisont.
Sedan därpå »Hör oss, Svea», sjungits af en bland feriekursdeltagarne hopabragt marskör, framförde skoll. Edv. Dahlström, Follingbo, kursdeltagarnes tack till föreläsarena och till deras ciceron iruinerna, lektor M. Kliotberg. Äfven detta tal följdes af hurrarop och sång.
På talet svarade å föreläsarnes vägnar professor A. Noreen.
Han återförde i åhörarnes minne sagan om Tjelvar, hvilken genom att bringa elden till gutaön, band denna fast i hafvet. Och så är det — elden, ljuset behöfva vi för att få den fasta punkt som ej blott forntidens vise utan äfven nutidens folk eftertrakta. Ljuset, det är bildningen, kunskapen, och med rättaropa folken efterljus, mera ljus. – Dock, ljuset är ofta kallt — såsom t. ex. detta klart lysande men ej värmande elektriska ljus, som här glänser emot oss. Och där är hemligheten: ljusutan värme är intet. Vi behöfva elden, värmen, d. ä. kärleken. Och hafva sommarkurserna gått förbi med ett resultat af ökadt ljus men ej med ökad värme, då hafva de förfelat sin verkan. Men så har ej varit. Värmen, kärleken har ock varit med i rikt mått. Och därför kunna vi alla med glädje se tillbaka på den gånga tiden och på den insats som gjorts i ljusets tjänst på gutarnes ö.
Tal. utbringade ett lefve för Gotland och för de slutade kurserna. Hurrarop, applåder och sång följde på talarens ord.
Skoll. O. Bejbom, Strängnäs, framförde kursdeltagarnes tack till Visby stad och dess ledande män, till läroverksstyrelsen, till fornminnesföreningen, badhusdirektionen, sällskapet D, B. V. — »till alla, alla, som visat oss kärlek, välvilja och en nästan för långt gående artighet», samt höjde ett lefve för dessa.
Sedan hurraropen förklingat, framträdde borgmästare Hen och tackade å stadens vägnar samt försäkrade, att den välvilja staden kunnat visa kursdeltagarne varit väl förtjänt. Han höjde ett lefve för kursdeltagarne, och de närvarande Visbyborna förenade sig med ’honom i ett kraftigt trefaldt hurra.
Skoll. K. Pettersson, Västergarn, framförde kursdeltagarnes tack till bestyrelsen och särskildt till skoll. P. J. Gerdén, som fått bära dagens tunga och hetta, och skoll. A. Rosvall, Eskelhem, talade om feriekursidéns uppkomst och utveckling i vårt land samt höjde ett lefve för denna stora idé.
Lektor Klintberg föredrog härpå under deltagarnes ohejdade jubel ett par sagor på gutamål, och de närvarande gotländingarna sjöngo den gamla visan »Vör skudd ut u ake».
Tal. höllos vidare af skoll. Gerdén, som tackade å mötesbestyrelsens vägnar, af lektor Klintberg för den danske kursdeltagaren d:r La Cour och af d:r La Cour, som talade för Nordens enhet och för den svenska folkskolan.
Skoll. Korsell från Visby och hr G. Rydelius föredrogo för tillfället författade verser. Den senares, utgörande några afskedsord till kursdeltagarne, meddelas på begäran å annat ställe i dagens nummer.
Sista talaren var landshöfding Poignant. Han yttrade:
För den ljusa, glada festen äro vi inbjudna alla hjärtligt tacksamma. Men nu är festen slut, och vi måste skiljas. Ett tack för i dag och en rolig natt! Ja — tack och god natt! Skarorna skingrades nu, och den glada festen med sin hjärtliga stämning var slut,
Den illustrerades förträffligt af de flitiga sångarena samt genom afbrännande af bengaliska eldar, svärmare och andra ljus- och knalleffekter, och visst är, att den hög deltagarne länge skall bevaras i tacksamt minne.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Augusti 1898
N:r 131

Som ett större tält af segelduk,

försedt med adress och värdt cirka 100 kronor, hvilket som resgods medföljde ångf. Polhem från Stockholm till Visby den 25 nästlidne Juni, från kajen därstädes på obekant sätt försvunnit utan att sedermera kunnat anträffas, så utlofvas hederlig vedergällning till den, som till polisvaktköntoret : i Visby, eller till undertecknad, kan lämna någon upplysning som leder till tältets tillrättaskaffande.
Stockholm i Augusti 1898.
Sam. P. Westin,
Österlånggatan N:r 28.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Augusti 1898
N:r 131

Holmens

Bruks- & Fabriksaktiebolags
Garn & Väfnader

finnas till salu i hvarje välsorterad Garn- & Väfnadshandel samt i parti hos
Carl Degerman,
Visby.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130

Glasögon & Pincenez,

alla slag; marin-, turist- & teaterkikare, barometrar, vägg-, fönster-, res-, bad-, feber., maximi-, minimitermometrar, kompasser, louper, läsglas m. m. Reparationer utföras. Största platssortiment; billigaste pris.
Hugo Pettersson, Visby Tel. 117.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130

Maskin-, Cylinder- och Bomolja,

Asfalt-, Vägg och Takpap,
Tapeter och Bårder,
Rullgardiner.
Hessian.
(väfför spänning af tak och väggar)
Linolja, Fernissor, Penslar och
Borstar, Hartz och Buteljkork m. m.
Gust. Petterssons
Färg- och Tapethandel.
Midt emot apoteket. Telefon 112.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130

Passagerarelista.

Från Kalmar med Tjelvar 25 Aug.: Grosshandlarne Palm, Veiland, kapten Schedin, borgmästare Åkerblom, rådman Tiberg, hrr Ilström, Hedberg m. fru, Hellström m. fru, Hedlund, Metz m, fru; fro:na Weidenhjelm, Nyman; frk:na Weidenhjelm, Hellström, Nyman; 10 däckspassagerare. — Från Stockholm med Visby 25 Aug.: Redaktör Branting, grefve Walvitz, disponent Gustafsson, grosshandl. Waley, doktor Nyberg, kapten Cnrtz, löjtnant Falk, hrr Johansson (2 st.), Stål, Josefsson, Wollrath, Bruse, Fahnehjelm, Larsson; fru:na Otter, Dreilick; frk:na Ihre, Åhlund, Dreilick; 16 däckspassagerare. — Från Stockholm med Gotland 26 Aug.: Jägmästare Malmborg, ingeniör Marchander m. fru, grosshandl. Lange, hrr Pettersson, Ambrosiani, Nyberg, Alison; frk:n Westerberg; 17 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130

På Högklint,

Deltagarna i feriekurserna företogo i onsdags e. m. en utflykt till Högklint. I förhyrda vurstar, uppgående till ett antal af 23, företogs affärden från Visby kl. 4 på e m, och en balftimma därefter voro deltagarne framme vid Fridhem, där afsittning skedde hvarefter resten af vägen passerades till fots.
Vägen togs genom Fridhems härliga park, och framför fursteboningens corpe du logis gjorde skaran halt, och en i största hast sammansatt manskör uppstämde en sång. Kallad af tonerna framträdde snart prins Bernadotte själf och tackade för sången, vänligt hälsande de närmast stående med handslag. Prinsen ledsagade därefter samtlige deltagarne genom den yppiga trädgården och förevisade dess sevärdheter. Ytterligare ett par sånger sjöngos, och till sist höjdes lefverop för konungen, hvarpå följde kungssången, samt för kronprinsen och för prinsparet Bernadotte, Härpå troppade skaran vidare upp mot Hösgklint.
Kvällen var gudomligt vacker, och det härligaste »Högklintsväder» rådde. Några tunga moln ströko i början fram öfver himlahvalfvet, hotande att utgjuta sina floder öfver de lustresandes hufvuden. Men det stannade vid blotta hotelsen. Molnen försvunno, och solen strålade varm och klar från högblå himmel, sakta sänkande sig mot hafvet, hvilket krusades af en lätt bris.
På Högklints högsta topp voro bord med förfriskningar framsatta, Så fort skaran nått höjden, äskade föreståndaren för kursernas byrå, skoll. P. J. Gerdén, tystnad.
Han hälsade i bestyrelsens namn deltagarne välkomna ut i det fria. Meningen med denna utfärd hade varit att låta dem af kursdeltagarne, som aldrig för varit på Högklint, få ett tillfälle att se och beundra en af det vackra Gotlands vackraste punkter. Och denna afsikt hade gynnats af naturen själf — kvällen lofvade att blifva den allra härligaste med en af dessa solnedgångar, för hvilka Gotland och specielt Högklint äro berömda. Han bjöd deltagarne att där i en härlig naturs sköte glädja sig såsom goda barn af naturen samt skitade med en förnyad välkomsthälsning.
Förfriskningar intogos nu, hvarefter man i skilda grupper roade sig med lekar af alla slag. Hvad som särskildt måste glädja en gotländing var att se det det intresse, hvarmed fastländske deltagare, liksom under undervisningen i fria lekar, deltogo i och sökte lära sig våra gotländska lekar och idrotter. Och det visade sig exempel på, att mången fastländing under sin korta öfningstid kommit att blifva rätt duktig t. ex. i varpkastning. Mellan lekarne utförde sångarne den ena sången efter den andra.
Ej eå få af deltagarna besökte röfvare Liljas håla eller företogo ströftåg till andra platser i grannskapet.
Snabbt ledo dock timmarne hän under den angenäma sammanvaron, och uppbrottet nalkades, Solen stod då nära att gå ned och med tyst andakt och med tjusta blickar betraktade deltagarne det härliga skådespelet.
D:r La Cour, den ende deltagaren af annan än svensk nationalitet, bringade i vältaliga ordalag först sångarne ett tack för deras medverkan vid den oförgätliga utflykten, Han bringade vidare alla deltagarne i kurserna sitt tack för all vänlighet och alla de bevis på broderskänslor, han fått röna. Han önskade svenska folkskolan »god held» och Guds välsignelse till framgångsrikt arbete i folkupplysningens tjänst, till att mer och mer sammanföra och ena de nordiska folken.
Han slutade med en uppmaning till deltagarne att med honom »instämma i ett trefaldigt lefve för sig själfva» — för den svenska folkskolan.
Åter klingade en sång, en hyllning till den danske brodern, nämligen: »Det er et yndigt Land.» Följde så »Mitt lif är en våg» m. fl. sånger, och stämningen blef verkligen andaktsfull på bergets topp i solnedgången.
Och just som solen började att gömma sitt anlete i sjön, föredrog hr G. Rydelius följande af honom på festplatsen improviserade verser, hvilka vi på åhörarnes begäran återgifva:

Hvad utsikt skön, hvad anblick klar
På Högklints topp i kvällent
Se, bort från fästet solen drar,
Men stjärnehärens gyllne cbar
Snart skrider fram på pellen:
Den glänser mild och ljus och blid
I sommarkvällens stilla frid.

Vid klippans fot går vågen tyst
Till ro i aftonväkten,
Sen fjärran strand bon sakta kysst
Och, fagert smekt af solen, lyst
I blåa vackra dräkten.
Och rundt kring klippan faror stå
I dröm och se mot rymder blå.

Du sköna syn i skuggors tid,
Du sagohöjd vid stranden!
Dn bringar hopp och kraft och frid,
Du smeker ögat, skär och blid,
Och stärker mänskoanden,
Du föder tanke, föder sång
Vid vindars sus och böljors gång.

Du manar denna ljusets här,
Som tjust på berget träder,
Att stiga högt mot tankens sfer
Och blicka djupt i hafvet, där
Sig mången aning kläder
I härlig skrud och går och går
Mot strand, där lyckans tempel står.

Du manar oss, som glade stå
I ljusets täta leder,
Att högt mot idealen gå
Som klara le i fjärran blå,
Att blicka stilla neder
I gåtors djup och forska där,
Hvar sannings pärlemussla är.

Så söke vi, eom höjden nått,
Det enda, sanna ljuset ::;’:
Ej ibland gyllne solar blott
Och ej i stjärnors gyllne slott,
Men äfven uti graset.
Den väg, som säkrast hemåt bär,
Bland brus och skuggor planad är.

Den för ej alltid emot höjd,
Ej alltid klar den lysor,
Men vandraren må vara nöjd
Fast stundom han af sorger böjd
På tankens böjder fryser.
Då blicke han i djnpet ner,
Och oron, smärtan är ej mer

Ty dväljas frihet, friskhet, ljus
På lifyete Högklint ofta,
Väl äfven invid strandens grus,
Där lifvets vågor gå med brus,
Små glädjeblomster dofta.
På höjden är väl friskt och klart,
I dalen fridfullt, underbart.

Där hviska trötta vågor än
En saga ifrån fjärran,
Där födes slappad tro igen,
Där tankens trötte arbetsmän
I stillhet tacka herran
Och längta att med våg få fly
Till kust. där lyckans dag skull gry.

Du skara, samwlad här i kväll
På Högklints topp — bör vågen,
Hur tyst hon går mot kalkig häll
Och hviskar stilla, hviskar säll
Och gör dig varm i hågen ! . . .
Hon manar dig att tacka Gud
I aftontid vid vågors ljud.

Så stige våra böners ljud
I stilla skymningstimma,
När kvällsol sänder aftonbud
Och Högklint står i stråleskrud
Och vikeps vågor glimma,
Till honom, som med allmakts hand
Så härket ovntat sdtars strand.

Vi bedje att den fagra strand,
Där nn vi tysta drömma
Vid skymning öfver haf och land,
Må skyddas af hans starka hand,
Att han sin nåd må tömma,
Så rikt som stjärnor strö sin glans,
Kring nejd, hvars like aldrig fauns.

Vår aftonbön på Högklints topp,
Här invid hafvets salar
Må vara, att i seklers lopp
Ej våld och ofred hinna opp
Det fagra Gotlands dalar;
Att stilla, helig ro och frid
Må hägna gutars strand alltid!

Så blottade alla sina hufvuden, och tonerna af den härliga psalmen »Oss välsigna och bevara» svingade sig ut öfver hafvets vidder, där solens sista stråle lekte öfver blåa vatten. Pastor Sjögren & Fridhem nedkallade Guds välsignelse öfver deltagarne, och så fick denna utflykt, lyckad och angenäm som den varit, en högstämd, upplyftande afslutning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130

Från sjön.

— Skonerten »Victor» från Norrtelje har sjunkit i närheten af Arkona. Besättningen är räddad.
— Gäfleångaren »Hermes» är nu flottagen från grundet vid Middelgrundsfortet samt har inbogserats till Köbenhavn, telegraferas därifrån.
— På sir G. Armstrong Whitword and C:os skeppsvarf i England bar nyligen bygts en isbrytare, som är af särakildt intresse därför, att en alldeles vy princip är lagd till grund för det sätt, hvarpå fartyget är afsedt att arbeta. Som bekant hafva isbrytarne i regeln betydligt större djupgående i aktern än förut, eller fartygets köl sluttar starkt från för till akter. Häraf följer, att fartyget lätt bringas att löpa upp på isen, hvilken det därefter krossar med sin tyngd. Vid det nya fartyget skall man tillämpa en annan metod för att besegra isens motstånd. Det är ju klart, att detta betydligt ökas af det under isen beflutliga vattnet, hvarför man vill söka aflägsna vattnet och för detta ändamål i fartygets förstäf anbragt en vanlig ångbåtspropeller, som, satt i svängning, suger vattnet akteröfver och såmedelst åstadkommer tomrum under isen, som härigenom mycket lättare skall kunna bräckas af isbrytarens stäf. Den nya isbrytaren heter »Sampo» och är bygd för finska regeringen. Dess längd är 202 fot, bredd 48 fot och djupgående 21 fot 9 tum, engelskt mått.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130

Från hamnen.

I onsdags afseglade skonerten Albertina Amalia, kapten Devitt, till Hernösand i barlast. I går afseglade skonerten Karl Olof, kapten Hansson, till Burgsvik i barlast, och i dag har galeasen Johanna, kapten O, Nilsson, afseglat till Klinte med last af trävaror.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130

Harjakt

pågår sedan i går på Stora Karlsö. Ett tiotal jägare, bland hvilka märkas grefve von Wallwitz från Stockholm och öfverstelöjtnant Nordenadler från Wisby, deltaga i jakten, som afslutas i dag, hvarefter jägarne i morgon bittida i segelbåtar anträda hemfärden från den romantiska klippön.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130