hade deltagarne i de i dag slutade feriekurserna härstädes igår afton anordnat och därtill inbjudit bestyrelsen för kurserna, föreläsarena samt länets höfding, borgmästaren och stadsfullmäktiges ordförande.
Festen hölls på stadshotellets härliga terrass, som, då det elektriska ljuset.och de talrika kulörta lyktorna blifvit tända, tedde sig som en liten sagovärld.
Sedan festdeltagarne samlats, hälsade skoll. Andersson, Tofta, gästerna välkomna, hvarpå man skingrade sig till den trefliga trädgårdens olika delar, där smörgåsar och té serverades. Så fort de materiella behofven blifvit tillfredsstälda, hölls det första talet under aftonens lopp af kyrkoherde Ronquist från Atlingbo.
Talet, som utmynnade i evt lefve för fosterlandet, var vältaligt, fullt af djupa tankar och i bästa mening svenskt. Tal. framhöll det faktum, att Sverige ingalunda intager minsta platsen bland nationerna, då det gäller upplysning och bildning. I tideböckerna har vårt gamla Svea land inskrifvit sitt namn ej blott med svärdet; det har äfven gjort det under idogt arbete för upplysning och bildning i alla stycken. Öfver detta kunna viisanning vara stolta. Men ej blott stolthet bör detta föda af sig — det bör äfven, om vi eljest älska vårt land, mana oss att fortgå på denna väg. Ty älska vi Sverige, så måste vi vara måna om att skingra det andens mörker, som äonu fiones där, att mildra de råa seder och nndanskaffa de laster, som ännu vidlåda vår nation, Vi behöfva ej med Alexander den store säga hvad han sade vid sin faders bår: »Min fader lämnar mig intet öfrigt att göra». Ty vi ha mycket att göra, och det är godt att så är. Vi må glädjas åt att få taga vid där andra sluta för att föra vårt folk framåt på vetenskapens och bildningens väg. Och om vi hvar och en i sin stad göra hvad vi kunna att förbättra och framåtföra vårt folk och vårt land, då skall Sveriga länge bestå bland folken. Att så må gå, därtill må vi utbedja oss den högstes välsiguelse.
Tal. slutade med att utbringa ett lefve för fosterlandet; härpå följde ett fyrfaldigt hurra samt »Du gamla, du friska», som sjöngs unisont.
Sedan därpå »Hör oss, Svea», sjungits af en bland feriekursdeltagarne hopabragt marskör, framförde skoll. Edv. Dahlström, Follingbo, kursdeltagarnes tack till föreläsarena och till deras ciceron iruinerna, lektor M. Kliotberg. Äfven detta tal följdes af hurrarop och sång.
På talet svarade å föreläsarnes vägnar professor A. Noreen.
Han återförde i åhörarnes minne sagan om Tjelvar, hvilken genom att bringa elden till gutaön, band denna fast i hafvet. Och så är det — elden, ljuset behöfva vi för att få den fasta punkt som ej blott forntidens vise utan äfven nutidens folk eftertrakta. Ljuset, det är bildningen, kunskapen, och med rättaropa folken efterljus, mera ljus. – Dock, ljuset är ofta kallt — såsom t. ex. detta klart lysande men ej värmande elektriska ljus, som här glänser emot oss. Och där är hemligheten: ljusutan värme är intet. Vi behöfva elden, värmen, d. ä. kärleken. Och hafva sommarkurserna gått förbi med ett resultat af ökadt ljus men ej med ökad värme, då hafva de förfelat sin verkan. Men så har ej varit. Värmen, kärleken har ock varit med i rikt mått. Och därför kunna vi alla med glädje se tillbaka på den gånga tiden och på den insats som gjorts i ljusets tjänst på gutarnes ö.
Tal. utbringade ett lefve för Gotland och för de slutade kurserna. Hurrarop, applåder och sång följde på talarens ord.
Skoll. O. Bejbom, Strängnäs, framförde kursdeltagarnes tack till Visby stad och dess ledande män, till läroverksstyrelsen, till fornminnesföreningen, badhusdirektionen, sällskapet D, B. V. — »till alla, alla, som visat oss kärlek, välvilja och en nästan för långt gående artighet», samt höjde ett lefve för dessa.
Sedan hurraropen förklingat, framträdde borgmästare Hen och tackade å stadens vägnar samt försäkrade, att den välvilja staden kunnat visa kursdeltagarne varit väl förtjänt. Han höjde ett lefve för kursdeltagarne, och de närvarande Visbyborna förenade sig med ’honom i ett kraftigt trefaldt hurra.
Skoll. K. Pettersson, Västergarn, framförde kursdeltagarnes tack till bestyrelsen och särskildt till skoll. P. J. Gerdén, som fått bära dagens tunga och hetta, och skoll. A. Rosvall, Eskelhem, talade om feriekursidéns uppkomst och utveckling i vårt land samt höjde ett lefve för denna stora idé.
Lektor Klintberg föredrog härpå under deltagarnes ohejdade jubel ett par sagor på gutamål, och de närvarande gotländingarna sjöngo den gamla visan »Vör skudd ut u ake».
Tal. höllos vidare af skoll. Gerdén, som tackade å mötesbestyrelsens vägnar, af lektor Klintberg för den danske kursdeltagaren d:r La Cour och af d:r La Cour, som talade för Nordens enhet och för den svenska folkskolan.
Skoll. Korsell från Visby och hr G. Rydelius föredrogo för tillfället författade verser. Den senares, utgörande några afskedsord till kursdeltagarne, meddelas på begäran å annat ställe i dagens nummer.
Sista talaren var landshöfding Poignant. Han yttrade:
För den ljusa, glada festen äro vi inbjudna alla hjärtligt tacksamma. Men nu är festen slut, och vi måste skiljas. Ett tack för i dag och en rolig natt! Ja — tack och god natt! Skarorna skingrades nu, och den glada festen med sin hjärtliga stämning var slut,
Den illustrerades förträffligt af de flitiga sångarena samt genom afbrännande af bengaliska eldar, svärmare och andra ljus- och knalleffekter, och visst är, att den hög deltagarne länge skall bevaras i tacksamt minne.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Augusti 1898
N:r 131
