Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
STOCKHOLM 9/10 (TT). Spekulationerna om de flygande tefaten såsom bemannade rymdfarkoster från andra planeter avfärdades helt av flygdirektör Henry Kjellson i ett föredrag inför Flygtekniska föreningen på torsdagskvällen. Han avvisade även tanken att de flygande tefaten är ett nytt anfallsvapen under utprovning, åtminstone tills något konkret föremål fallit ned och blivit tillgängliga för observation. De flygande tefaten existerar mellertid — de är rymdfenomen, till större delen troligen småpartiklar, som utifrån universum kommer in i vår atmosfär, helt enkelt meteorer och meteoriter. Till en del kan det vara fråga om optiska fenomen, och till en liten del är fenomen igångsatta av skämtare, till egen förnöjelse över de sensationer som kan framkallas i en godtrogen omgivning. Tusentals observationer om flygande tefat har ju gjorts, men ännu har inte den minsta lilla bit metall eller materia kunnat samlas upp. I Sverige har frågan om flygande tefat aktualiserats genom de senaste veckornas många rapporter om observerade lysande föremål. Utan tvekan, utgöres observationerna av iakttagelser av en ljusstark meteor som rusar fram på stor höjd, sade hr Kjellson.
Klintevallen står nu inför sitt fullbordande, och man räknar med att kunna inviga den på våren eller sommaren nästa år, omtalar överlärare Einar Smith. Man har emellertid redan provat d. nya anläggningen o. hade där bl. a. Klintevallens dag, som inbringade en liten nettovinst som kommer väl till pass till idrottsanläggningens underhåll.
Tanken på en idrottsplats i Klintehamn kom redan tidigt på tal. Det var en idrottsplatsförening, som bildades 1939/40, men som lades ner under krigsåren, och sedan återupptogs 1947 och då behandlade frågan om en idrottsplatsanläggning. Föreningen som sedemera kallades Föreningen Klintevallen u. p. a. har landsfiskal Justus Jakobsson som ordf. och styrelsen består av åtta personer. 1950 påbörjades byggandet på mark som uplåtits av kommunen på 40 år.
Många anslag. Den ekonomiska frågan har ord nats på så sätt att Klinte kommun har tecknat andelar för 4.000 kr, Klintebys konservfabrik har bidragit med 3.000, KIK med 5.000 vilket utgör summan av en fond som startades för många år sedan. Vidare har riksidrottsförbundet anslagit först 2.000 kr och sedan 5.000 ur fonden för idrottens främjande. Sammanlagt blir det alltså en summa på 19.000 kr. Så har man som sagt anordnat Klintevallens dag och tänker återkomma med, liknande tillställningar, som man hoppas kommer att inbringa en välkommen vinst.
Arbetsutskott har hand om arbetet. Arbetet med Klintevallen har hafts om hand av ett arbetsutskott på fyra personer ur föreningen. Arbetet har gått bra, förklarade hr Gösta Johansson, som är med i arbetsutskottet. Det var endast i början som vi hade det lite trassligt. Vi sådde nämligen fotbollsplanen rätt sent och det var dåligt med regn, men nu har det ju regnat desto mera, så det uppväger den första torkan. Vidare var det ett stort dike som gick tvärs över idrottsplatsen, och det var ju lite arbetsamt att fylla igen det. Fotbollsplanen mäter ungefär 60 X100 m., och kommer nog att bli jämn och fin vad det lider. Något omklädningsrum finns ännu inte på platsen, men man skall flytta över omklädningsrummet från den gamla idrottsplatsen, då det inte används numer. Löparbanorna är gjorda av Kvarntorpsstybb, medan hopp- och kastbanorna är av kolstybb.
Anslag till tennisbanan? Det är gott hopp om att tennisbanan i Klintehamn också skall bli förbättrad. Riksidrottsförbundet har nämligen föreslagit kmt. att bevilja ett anslag på 2.000 kr till tennisbanan och 1.500 till ett staket.
En gammal sjöbjörn kan man väl kalla kapten Gunnar K. O. Båtelsson, fastän han ännu inte är mer än 62 år. Han har i alla fall seglat på världens alla hav och har säkerligen besökt alla de länder som det är värt att besöka. Kapten Båtelsson är född i Hablingbo och har sitt sommarställe i det natursköna Bottarve i Fröjel.
Havets lockelse gjorde sig gällande 1919, då kapten Båtelsson tog värvning vid flottans station i Stockholm. Efter fyra års utbildning, som han själv anser sig haft stor nytta av, skulle han sluta vid flottan, men då kom första världskriget, så det var bara att fortsätta sjölivet — det blev vid en torpedbåtsavdelning på västkusten.
Handelsbåt bärgade första minan. Uppgiften till sjöss blev under den första tiden att plocka upp minor längs kusten, och kapten Båtelsson minns särskilt den första minan som plockades upp. Det var inget fartyg ur flottan utan det var ett vanligt handelsfartyg, »S:t Paul», som tog upp den första ute i Kattegatt. Minan hängdes helt enkelt upp i däverterna och transporterades sedan till Stockholmsskär, där man skulle försöka att desarmera den. Tändsatsen plockades ut utan missöde, men medan man skulle ta itu med bomullskrutet var någon framme och fingrade på tändsatsen så att hela tändkolven flög i luften. 7-8 man fick sätta livet till vid explosionen. Därefter kom det order från högre ort att minor i fortsättningen inte fick desarmeras utan skulle sänkas i havet.
Påhälsning av ryska jagare. Ett annat minne som etsat sig fast var när kapten Båtelsson var med på en torpedbåt som tillsamamns med en annan svarade för eskort av tyska malmbåtar. En dag när de eskorterade ett dussin malmbåtar genom Bottenhavet kom plötsligt en rysk jagardivision upp jämsides med torpedbåtarna. De respekterade emellertid tremilsgränsen och var mycket vänliga, men det var ändå obehagligt latt köra sida vid sida med fienden, särskilt när man bara hade en 30 cm torpedtub och en 37 cm kanon att försvara sig med, sade kapten Båtelsson skrattande.
Många fartygsdäck har sedan trampats av kapten Båtelsson, som efter att ha mönstrat på »Astag i Göteborg som det första segelfartyget och varit på det i ett och ett halvt år, sedan mönstrade av i Amerika. Den närmaste tiden blev det mest amerikanska fartyg. På den tiden hade man en utkik längst fram på fartyget, och det hände ofta att fartyg kolliderade i dimman och försvann spårlöst två och två. På »City of Columbus» tyckte den tyskfödde skepparen en natt att han såg periskop över allt — men det var bara han som såg det!
Studier vid Sveabolaget. Efter ytterligare sjöresor och sedan kapten Båtelsson studerat 1919-1920 kom han till Sveabolaget och fortsatte studierna där. Därefter var han vid Alkers rederi och handels-AB och var bl. a. befälhavare på »Borghild», som efter konkurs blev upplagd i Ronehamn. Till Banankompaniet kom kapten Båtelsson 1926, och där har han varit befälhavare på de flesta fartygen. Den första båten som han var befälhavare på var »Sandhamn», som just var nybyggd då. Att inte alla resorna blev inkomstbringande bevisar väl att han en gång gick på långtrad Göteborg—New York—Panama—San Francisco utan att ha last ombord.
»Förskeppet var borta på 30 sek.» En ruskig episod som kanske inte är så skojigt att tala om var när kapten Båtelsson var befälhavare på »Christer Salen» som förlorade förskeppet utanför japanska kusten i fjol. Kapten Båtelsson berättar att han olyckskvällen kom upp på däck — det var i skymningen. Vågorna gick höga, men fartyget gick ändå förvånansvärt bra. Plötsligt kom det emellertid en jättesjö, och 30 sekunder senare var förskeppet borta. Kapten Båtelsson berömmer särskilt amerikanarna som räddade passagerarna. — De gjorde ett bra arbete i den grova sjön! Kapten Båtelsson måste senare lämna sjön. Han fick paratyfus och reumatisk feber i Singapore och drog sig sedan tillbaka till landbacken.
Fiskelyckan är dålig. På sitt sommarställe i Fröjel ägnar kapten Båtelsson sig åt ibland fiske, men det nappar inte något vidare, säger han. Familjen Båtelsson skall emellertid i dagarna flytta till sin villa i Storängen utanför Stockholm% »Nog för att det är vackert här nere, men broder Stalin bor ju så nära!» Conn.
LÖRDAGEN DEN 18 OKTOBER kl. 1 em. låter IVAN PETTERSSON, VÄSTERVÄTE, genom offentlig auktion försälja: Kreatur: 5 st. hästar: 1 varmblodssto 7 år, 1 ard. sto 7 år dräktigt, ett sto 3 år .dräktig avelsdiplom, 1 sto 2 år och 1 valack 1 år. 5 st. kor och 3 st. kvigor högdräktiga eller nykalvade. Årsresultat 4912 X4,13=203 smf. 1 st. 16 mån. prem.- berättigad tjur. En sugga och en gylta bägge dräktiga. Redskap m. m.: En 22 hkr. Munktells traktor, Excellent harv 20 tänder, en översilo 2X5 m., arbetsvagn, 3 st. plåtfat, c:a 50 kvm. beg. korr. plåt, 1 tums bräder och björkplank i olika dim., tvet- och grenved, ett mindre parti björkved, beg. dörrar och fönster m. m. Betalningsanstånd med vanligt äganderättsförbehåll till den 1 oktober 1953 eller vid anfordran. ELOF HANSSON. — Tel. Romakloster 57.
Vår kära moster Änkefru Emma Konradsson f. Ockander lämnade oss i dag i sitt 80:e levnadsår, djupt sörjd och saknad av oss, svägerska, trotjänare, släkt och vänner. By i Hablingbo den 9 okt. 1952. Ingrid och Edvin Mattsson Maja och Anders Hermansson Gerda Nylund Gunnar Pettersson
Så tag nu mina händer och led du mig. att saligt hem jag länder, o, Gud, till dig. Ditt barn i nåd ledsaga, min väg är svår. Jag vill ett steg ej taga, där du ej går.
Min älskade maka vår kära lilla mamma Rut Siggelin har i dag stilla avlidit en ålder av 41 år. Djupt och innerligt sörjd och i ljust och tacksamt minne bevarad av oss, syskon, övrig släkt och många vänner. Bonsarve i Vamlingbo d. 8 okt. 1952. SVEN SIGGELIN Barnen
Tack för vad du uppenbarat Tack för vad jag ej förstår. Tack för bön, som du besvarat Tack för vad jag icke får. Tack för livets hemligheter, Tack för hjälp i nödens stund. Tack för nåd som ingen mäter. Tack för evigt fridsförbund.
Statens nämnd för samlingslokaler har tillstyrkt att regeringen beviljar Väskinde byggnadsförening statslån för ombyggnaden av Väskinde bygdegård på fastigheten St. Mickelsgård 1: 7 med 70 proc. av den godtagbara kostnaden, dock med högst 28.000 kr. Kostnaden har av föreningen beräknats till 40.730 kr.
i provinsen Hannover har nu åter utnämnts direktören L. G. Wilkening. Konsul Wilkening har tidigare varit svensk konsul i Hannover men i samband med kriget indrogs en del svenska konsulat. Han fortsatte i alla händelser att tjäna de svenska intressena och stå svenskarna till tjänst samt har nu åter insatts i konsulsvärdigheten. Konsul Wilkening är som bekant gift med fröken Lully Ekman, dotter till konsul Carl E. Ekman i Visby.
