Kategori: 1952 10 Oktober

Stadens fritidsnämnd funderar för närvarande på hur Gustafsvik — den av Visby stad för några månader sedan förvärvade egendomen nära Snäckgärdet — skall utnyttjas på bästa sätt. Förutvarande ägaren uttalade vid försäljningen önskemålet, att området i framtiden inte skulle vandaliseras genom uppsättande av några störånde nöjesanordningar. Stadens representanter kunde givetvis inte göra några utfästelser i den vägen, och några närmare planer visavi Gustafsviks utnyttjande hade man då ännu inte — man ville försäkra sig om egendomen för att ,på så sätt skaffa visbyborna ett fritidsområde av något slag, det var allt Så står saken alltjämt, och nu är det fritidsnämnden som fått första budet att föreslå någonting beträffande Gustafsvik.
I en ledare i Gotlands Folkblad framhölls i går som »naturligt att nämnden i möjligaste mån följer förre ägarens intentioner och det i stadens eget intresse, nämligen att området bevaras som naturpark». Tidningen påpekade vidare, att närheten till Åhsbergska hagen och norra kyrkogården »inbjuder till varsam behandling», och det skulle närmare bestämt innebära, att »hela området i görligaste mån får behålla sin stillsamma karaktär av naturpark».
Det är mycket möjligt, att fritidsnämndens förslag kommer att gå ut härpå, åtminstone i första omgången, men man vågar nog också förutspå, att nämnden av olika skäl kommer att ta mycket försiktigt på frågan och nöjer sig med att föreslå endast försöks- eller provisoriska anordningar tills vidare. Det finns nämligen en hel del omständigheter som spelar in och som man bör ta hänsyn till vid planeringen för Gustafsvik. Man kan t.ex. peka på att vi redan har en stor naturpark i denna trakt, nämligen Åhsbergska hagen, visserligen i enskild ägo (Sällskapet DBV:s), men fritt och för intet öppen för allmänheten i enlighet med donatbrs, färgaren Åhsbergs, bestämmelser. Det kan också framhållas, att till ett fritids- och natur parksområde med Gustafsviks läge, borde höra en badstrand, men att badstranden nedanför Gustafsvik sannerligen inte är mycket att hurra för. Viktigare än dessa anmärkningar (badstranden går väl att bättra på hjälpligt, och det är ju bättre med två för allmänheten tillgängliga naturparker vid Snäck än ingen alls) är emellertid, att den slutliga planeringen för Gustafsvik näppeligen kan göras utan hänsyn till vad som skall ske med Almedalen och var folkparken eller stadens nöjesplats till sist skall förläggas. Problemet kompliceras ytterligare av en sak: DBV:s paviljong ligger jämnad med jorden, och frågan är nu om. den skall återuppstå på sin gamla plats eller om staden i stället skall bygga en stor sommarrestaurang i Almedalen.
»Murgrönan» är som bekant endast en provisorisk festplats, och att det provisoriet inte bör förlängas mer än nödvändigt, torde väl alla omdömesgilla personer vara ense om. Stadsfullmäktige har som bekant för åtskilliga år sedan beslutat att Almedalen skall bli stadens folkpark eller åtminstone något ditåt, men åren har gått, och det ,enda som skett är att Almedalen försetts med en så stor sjö, att man nästan har anledning att fråga sig om drätselkammaren ändrat mening och tänker göra om Alme-dalen till ett finare landbad! Det förefallOr nu också, som om Almedalen skulle bli väl liten till allt vad man tänkt få plats för där: restaurang och friluftsteater, musikpaviljong och promenader, lekplats och ett och annat som brukar finnas i. en folkpark, kanske t.o.m. danspalats, fast d e n lilla detaljen har det ju ännu inte fattats något beslut om. Det skulle inte förvåna, om beslutsamhetens friska hy fått ge plats för eftertankens kranka blekhet hos åtskilliga av dem som deltog i kompromissbeslutet 1946. Att många av dem som inte var med den gången men nu sitter i stadsfullmäktige känner sig lindrigt sagt tveksamma inför detta beslut, är inte alls underligt.
Så som saken nu ligger till och med hänsyn tagen inte minst till att Stranden — och därmed Almedalen — hör till det vackraste och värdefullaste vi äger i denna gamla stad tycker man nog, att en grundlig undersökning borde göras om möjligheten av att förlägga folkparken med friluftsteater och allt till Gustafsvik. Området därute är så stort, att det gott och väl bör räcka till både för en vacker — och därtill välbelägen — folkpark och en stillsam naturpark, dit stadens invånare gärna skulle styra kosan vid skilda tider på året. Det finns en villa på området; den kanske, försöksvis åtminstone, kan göras om till ett enkelt utvärdshus eller kafe, där även underhållningsaftnar av ett eller annat slag kunde ordnas emellanåt. Visby saknar utflyktsmål av detta slag under större delen av året, det är en brist som är särskilt kännbar vackra vår- och höstsöndagar, och de vintrar, då vi förunnas en smula skidföre, skulle det också vara bra att ha ett utflyktsmål just i denna trakt, dit skidåkare av gammalt gärna ställer färden.
Några stora och märkliga anordningar på Gustafsvik omedelbart och i ett sammanhang väntar vi oss självfallet inte, men vi hoppas uppriktigt att stadens idrotts- och fritidsnämnd skall göra sitt allra bästa för att så småningom den bästa möjliga lösning skall kunna åstadkommas. Under alla förhållanden torde stadens invånare vara att gratulera till förvärvet av Gustafsvik. Ty hur området än kommer att ordnas, är vi förvissade om att det kommer att bli många till gagn och glädje, försåvitt man håller fast vid att Gustafsvik skall utnyttjas som fritidsområde — så eller så.

Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240

Gotlands läns hushållningssällskap anhåller att jordbruksministern skall vidta åtgärder, att de skador, som orsakats jordbruket på Gotland genom den osedvanligt rika nederbörden under hösten skall kunna regleras på lämpligt sätt.
Sällskapet framhåller att redan i mitten av augusti orsakade ett häftigt regn svåra skador, ofta totalförluster, på de relativt omfattande odlingar av potatis och grönsaker, som förekommer på östra Gotland, främst då rödbetor och gurkor. Hushållningssällskapet har företagit en inventering på skadorna i dessa trakter och det framgår av denna, att flera mindre jordägare drabbats hårt och sannolikt kan komma att råka i ekonomiskt trångmål. Den under september—oktober fallna nederbörden har orsakat stora svårigheter med skörden över praktiskt taget hela länet men omfattningen av dessa kan f.n. ej fastställas eller överblickas. Med all sannolikhet kommer de emellertid att bli mycket betydande.
Hushållningssällskapets framställning till regeringen är föranledd av RLF:s skrivelse av den 17 sept.

Jordbruksnämnden undersöker.
Jag har remitterat RLF:s framställning rörande den genom ogynnsam väderlek allvarliga skördesituationen och dess inverkan på prisregleringen inom jordbruket till statens jordbruksnämnd med begäran att denna i samarbete med olika organ skall undersöka skördeskadornas omfattning, meddelar jordbruksminister Norup i ett uttalande för Smålandsbygdens Tidning.
Vid resor på olika håll i landet har jag konstaterat att säden i avsevärd omfattning fortfarande står på rot, och i vissa delar av landet har både säden och potatisen förstörts eller svårt skadats av regn och frost, säger jordbruksministern.
Den senaste tidens ogynnsamma bärgningsförhållanden syns också ha medfört ökade arbetskostnader. Vidare torde man ha att räkna med en osedvanligt hög vattenhalt i den skördade spannmålen.
Vad som kommit fram ger anleding till bekymmer Situationen kan Befaras vara sådan, att man nog måste räkna med att åtskilliga jordbrukare lidit så allvarliga förluster, att de får svårt att klara sig på egen hand.

Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240