Kategori: 1943 07 juli

Denna sommar som om någon månad åter skall övergå i höst med sädesbärgning, tröskning, fruktinsamling och höstsädessädd, har utgjort en svår prövotid för våra jordbrukare på Gotland, då den svåra torkan härjat årsväxten och hårt beskurit den eljest så välförtjänta lönen åt jordens arbetare.
Den som mycket färdats ute på den gotländska landsbygden i sommar har också kunnat lägga märke till, att de klagomål över torka och missväxt som framkommit från gotländskt jordbrukarhåll ej varit överdrivna. Ja, då man befunnit sig inom torftiga strandbygder eller inlandssocknar med huvudsakligen torr och karg jordmån har man ibland kunnat ställas inför frågan varifrån dessa människor under det stundande vinterhalvåret skulle hämta sin bärgning till sig själva och sina kreatur och inkomster för täckande av de allra nödvändigaste utgifterna.
Betesvallarna ha där många gånger stått avbetade och brunsvedda och de magra kreaturen ha inte kunnat livnära sig utan hjälp av tillskottsfoder, som givits dem av det som eventuellt funnits kvar av fjolårets stråfoderskörd. Rågen började vitna redan i början av juli, och i många fall ha vårsädesfälten fått släppas till, då såväl kornet som havren inte sett ut att mäkta gå i ax och man ej heller haft annat att ge åt djuren.
En god andraskörd av fastmarksfoder samt en god rotfruktsskörd har i dessa trakter blivit det sista hoppet, men eftersom veckorna gått och intet regn ännu i skrivande stund kommit, ser det heller inte så ljust ut beträffande den förhoppningen.
Emellertid växlar den gotländska jordmånen betydligt, och på vissa områden, inom bördiga delar av ön, där åkermarkerna äro belägna i lägre dalgångar eller på myrsluttningar, där grundvattnet står nära och daggbildningen är riklig, har växligheten varit en annan. På vissa ställen av ön har man från sådana trakter t o m kunnat rapportera verkliga rekordskördar. Borta i Gothem på åbäddarna utmed Gothemsån har man flera sådana exempel. Så även inom Vallstena socken på Linamyrens nordligaste strandmarker. Men även på marker hörande under en gård i Källunge blev signaturen i tillfälle att se områden med de ypperligaste skördar av hö. Det var inom den sydvästra delen av Källungemyr, och detta område hörde hemma under Uggårds gård i Källunge socken.
Om man reser stora landsvägen i sydlig riktning från Källunge kyrka bort emot Ekeby passerar man efter knappt en kilometers resa förbi en del ganska stora och välbyggda gårdar, som ligger på ömse sidor om vägen och som utgöra parter hörande under Uggårds, Säggeby, Gannarve och Aumunds gårdar.
Den första gården, som ligger mindre än en kilometer från kyrkan är Uggårds, och liksom när det gäller övriga jordbruksfastigheter inom denna bördiga jordbrukssocken utbreder sig runt omkring denna ganska bördiga åkermarker. Ägare är lantbrukare Ivar Vigström, och det är åt denna gård vi i dag skulle ägna vårt intresse.
Källunge är som nämnts en bördig socken, och den fastmarksjord som hör till Uggårds gård utgöres av en god men styv lerjord, som ligger runt omkring gården i ett skifte omfattande 30 tunnland. Till detta gränsar ett annat åkerskifte likaledes på 30 tunnland, som går ned utefter Källungemyrens sluttning och ut i denna myr, vilken dikades år 1894. Vad det gäller fastmarksåkern hålles denna i ypperlig kultur och ger även i år ganska goda skördar. Och på myrjorden har man i år trots torkan kunnat notera just den fina höskörd, varom i inledningen till denna artikel talades. Grundvattnet står här nära inunder, och jordmånen utgöres av god mylla på ända till sju alnar djup blålera. De fodervallar man haft där i år ha inte kunnat lämna ett större skörderesultat, och även på de betesvallar där kreaturen gått i bete har slåtter måst företagas då de inte hunnit med att klara tillväxten. Förutom den nu nämnda åkermarken finnes ytterligare ett annat skifte på 14 tunnland fastmarksjord, beläget strax väster om gården. Jordmånen här utgöres av fin fetlera, och området är dikat med rördiken efter uppjord plan.
Ängsmarken vid Uggårds omfattar 11 tunnland, som ligga intill det sist nämnda åkerskiftet. Det är en vacker ängsmark med omväxlande ek-, björk-, alm- och hasselskog och hävdas ännu årligen. Detta ängsskifte kommer även av ägaren att för framtiden bevaras.
Av skogsmark har man däremot blott 36 tunnland vid Uggårds. Denna mark är fördelad på trenne skiften. Ett ligger sydost om gården och omfattar 11 tunnland, ett på nio tunnland ligger vid Simunde station och ett annat på 16 tunnland under Allekvia i Vallstena socken. Skogsväxten är inom samtliga skogslotter vacker, särskilt området invid Simunde station innefattar bestånd av riklig och välväxt tallskog.
Sedan många år har man vid Uggårds använt sig av traktordrift för jordbrukets skötsel. Kreaturstammen där utgöres nu av i medeltal 15 nötkreatur, 3 hästar, 6 svin samt en del får.
Av gårdens byggnader utgöres manbyggnaden av ett vackert stenhus uppfört år 1872. Även flygelbyggnaden, som tillkommit på 1880-talet, är byggd av sten och försedd med tegeltak. Den inrymmer brygghus, drängkammare samt snickarverkstad. Ladugården är av äldre datum, troligen från 1840-talet, men senare något tillbyggd. Den inrymmer stall, lada, svinhus och koladugård. Magasinsbyggnaden jämte den stora ladan, båda ekonomibyggnaderna uppförda av trä under plåttak, tillkommo däremot vid början av detta århundrade.
Ägare till fastigheten har sedan år 1938 varit lantbrukare Ivar Vigström som vid nämnda tidpunkt köpte fastigheten av sin broder förre lantbrukare Gunnar Vigström, som bl a var Källunge sockens kommunalordförande under 25 års tid. Gunnar Vigström hade i sin tur övertagit gården år 1910 efter sin fader, som innehaft den sedan år 1860. Gunnar Vigströms fader, som bar namnet C. J. Vigström och var gift med Gustava Andersdotter, var född vid Bölungs i Källunge. Han hade på sin tid tjänstgjort vid Gotlands Nationalbeväring och var vid sin död fanjunkare.
A-d.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 juli 1943
N:r 167