Kategori: 1942 01 januari

Tyskarna vid Lofoten blevo fullständigt överraskade.

En korrespondent, som varit med om den brittiska raiden mot Lofoten ger i Londontidningen Exchange Telegraph en detaljerad skildring av företaget.
Brittiska commandos och norska trupper gåvo sig av från en skotsk hamn några dagar före jul under eskort av en stor flottstyrka. Resan påbörjades i full storm. Strax före kl. 6 tredje dagens morgon stoppades maskinerna, och fartygsdäcken fylldes av soldater, vilka först efter att ha ansträngt sina ögon till det yttersta kunde urskilja en snötäckt strand. Flatbottnade landningsbåtar sattes ut, och commandos, beväpnade med kulsprutor. kulsprutepistoler och handgranater, intogo snabbt sina platser tillsammans med norrmännen. Männen voro så väl tränade att knappast någon order behövde ges, alla rörde sig ljudlöst. En skara begav sig mot Reine, en annan mot Sunf. Efter 15 minuter kom första signalen att attacken hade lyckats. Några båtar voro snart tillbaka, och männen från Reine kunde omtala att postkontoret och kajerna övertagits utan något som helst motstånd av tyskarna.

Tråkigt slut på tysk julfest.
Man flyttade sig nu längre söder ut och beredde sig för attack mot Sörvaxö. Tre båtar gingo in mot kusten för att göra denna raid. Det blev stor uppståndelse i samhället, men snart fick fartyget signal från stranden att det kunde komma in. Postkontoret hade tagits, och all radioapparatur förstörts.
En liten skara hade begivit sig upp mot fyrtornet, där man väntade tyskt motstånd. Några handgranater kastades in genom ett fönster, då man inte såg en skymt av några tyskar, varpå en brittisk kapten med pistolen i handen sparkade upp en dörr. Han stod plötsligt ansikte mot ansikte med åtta tyskar, vilka emellertid i stället för att göra motstånd omedelbart gåvo sig. Tyskarna hade just avslutat sitt julfirande. Det fanns ännu massor av franska konserver, franskt vin samt tysk korv på bordet.
Telefonkablarna till fastlandet förstördes, men tyskar och quislingar hade dessförinnan hunnit avsända en rapport. Ett enda fientligt plan visade sig som tecken på att rapporten kommit fram, men det gav sig av då de brittiska jagarna avfyrade en ordentlig salva.
De tillfångatagna tyskarna voro i brittiska ögon en underlig samling, men de buro alla någon militär dekoration av något slag. En av dem hade fått en militär utmärkelse såsom tack för att han sänkt en brittisk jagare. Det var ett underligt sammanträffande att just denna \”sänkta\” jagare var med på raiden!
Natten tillbringades på Reinefjorden, och nästa morgon kom den första bombattacken från tyskarna. Flera bomber föllo mycket nära ett brittiskt krigsfartyg, men detta var allt. Det beslöts därpå att man skulle bege sig av, och norrmännen på platsen underrättades att de som så önskade kunde få följa med till England. Omkring 100 män och kvinnor beslöto sig för att följa med.
Såväl de brittiska commandos som de norska soldaterna voro mycket missbelåtna med att de inte fått slåss.

Demonstrationer i Norge då Lofotenraiden blev känd.
Den brittiska raiden mot Vågsöy blev signalen till en rad uppträden i hela västra Norge. Dessa komma att få svåra efterverkningar för de oppositionella elementen som deltogo i den. Utanför NS-medlemmars hem började de oppositionella demonstrera, och hirden måste inskrida.
På många håll spredos de mest fantastiska rykten om vad som förekommit, och de officiella myndigheternas mörkläggning vållade endast att de mest märkliga rykten cirkulerade. Enligt Sunnmörsposten uppgavs det sålunda i samband med den brittiska landstigningen att Finland kapitulerat och att Sverige gått med i kriget för att tillsammans med finnar och Nygaardsvoldsregeringen kasta ut tyskarna ur Norge. Situationen blev så allvarlig att om inte de tyska trupperna skyddat Quislinganhängarna, skulle dessa ha utsatts för misshandel av de oppositionella. Man hade allmänt den uppfattningen att den brittiska landstigningen hade vida större dimensioner än den verkligen hade.
Kretsledare H. Kreyberg-Solberg i Ålesund skriver med anledning av uppträdena i Västnorge i Sunnmörsposten bl. a.: \”Är det inte snart på tiden att de oppositionella söka bringa litet reda i sina hjärnor? Det vore bättre att ni vaknade innan vi måste skaka er vakna. Med den mentalitet de flesta av er är i besittning av hör ni endast hemma på dårhus. Vi nationalsocialister känna bara för er medömkan för det första och för det andra det djupaste förakt\”.
Uppgifterna om antalet arresteringar i Västnorge med anledning av upploppen äro mycket motsägande, och det är svårt att få en överblick över vad som hänt. Det uppges dock att flera hundra demonstranter arresterats och ha att vänta att bli ställda inför krigsrätt. Enligt förljudanden skola repressalier riktas mot de oppositionella som arresterats för oroligheterna med anledning av händelserna på Vågsöy.

Nordvågsöy får erlägga 10,000 kr. i krigsskatt.
Den lilla orten Raudeberg på Nordvågsöy, där den brittiska landstigningen ägde ruin, har ålagts en krigsskatt på 10,000 kronor, emedan tyska försvarsmaktens kablar avskurits på inte mindre än 35 ställen. Invånarantalet i Raudeberg är endast några hundra, varför krigsskatten mycket hårt kommer att drabba ortsborna, som \”göras ansvariga för övergreppen, enär dessa inte förhindrats och enär det icke heller varit möjligt att anträffa gärningsmännen\”.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Januari 1942
N:r 3