Gotland på ett lägre plan?

Statstjänstemännen på Gotland äro, som det framgick av ett meddelande i gårdagens nummer, missnöjda med det sätt, på vilket de värdesättas av de överordnade myndigheterna och av statsmakterna och detta så väl vad det gäller löneförmåner som möjligheten till befordran till andra delar av landet. För något år sedan reagerade länsstyrelsen i länet med skärpa mot ett utslag av denna inställning, vad löneplaceringen beträffar. Det gällde då länsarkitekten. Länets lekmannaombud i kyrkomötet har i dagarna haft anledning att i en motion påtala liknande värdesättning, när det gäller stiftsjägmästartjänsten i Visby stift. Vägingenjören har placerats ett par lönegrader lägre än vägingenjörerna i andra län och stiftssekreteraren åtnjuter betydligt lägre löneförmåner än hans tjänstekamrater i andra stift.
O. s. v.
Närmaste förklaringen till denna princip skulle väl vara, att tjänsteinnehavare på Gotland anses hava i kvantitativt hänseende mindre påfrestande arbetsuppgifter än sina kamrater på fastlandet. Ty att göra gällande, att tjänster på Gotland skulle kräva mindre kompetens och lägre grad av skicklighet, skulle väl ändå ingen försöka. En ämbetsinnehavare på Gotland måste fylla samma fordringar som en motsvarande ämbetsinnehavare på andra håll. Men en uppfattning, att han genom mindre antal tjänsteärenden skulle kunna föra en mera vegeterande tillvaro, lär väl icke heller kunna på allvar drivas. Ty att märka är, att en tjänsteinnehavare på fastlandet i regel har betydligt större antal underordnade tjänStemän till sitt förfogande för lättande av den egna arbetsbördan.
•Men om det nu skulle anses, att tjänsterna här \’vore mindre krävande, så synes detta som konsekvens fordra, att de borde vara passagetjänster, som innehavarne efter vissa år skulle få utbyta mot bättre avlönade tjänster på fastlandet. Så har väl också tidigare varit fallet med vissa militära chefsposter på Gotland. Men om man eljest söker bedöma de gångna årens erfarenhet, så har man väl snarare den uppfattningen, att en befordran visst icke går fortare för en tjänsteman, därför att han har en be-
fattning på Gotland, snarare synes motsatsen vara fallet. Det har nämligen visat sig, att tjänstemän med goda meriter och väl vitsordad tjänstgöring snarare blivit undanskuffade och förbigångna i konkurrensen, om de en gång hamnat på Gotland. Det uppges t. o. m. att man från mycket ansvarigt håll vid tal om befordran av tjänstemän på Gotland fått höra yttrandet: \”När han sökte dit ned för tio år sedan, hade han kunnat få, vad han pekade på,men nu får han nog bli där han är.\”
När ett sådant yttrande fälles om en knappt 50 år gammal tjänsteman med de högsta vitsord för duglighet och nit i tjänsten och vars enda fel synes vara, att han nedlagt ett tiotal år av sin verksamhetstid på Gotland, då kan man icke tala om något passagesystem, som kompenserar en lägre löneställning.
Fråga är sedan också, om ett passagesystem vore att eftertrakta. Ett alltför flitigt ombyte på våra gotländska ämbetsmannaposter vore säkerligen icke lyckligt. Men å andra sidan får det naturligtvis — som vi för icke längesedan hade anledning framhålla — icke inympas i den allmänna uppfattningen, att den, som hamnar på Gotland, sedan har föga utsikt att vinna vidare befordran. Detta skulle givetvis föranleda annars hugade sökande att avstå från tjänster på Gotland, isynnerhet om lönevillkoren också äro sämre här än annorstädes.
Hittills synes denna här påtalade tendens gälla endast högre tjänster, men kommer den bara att bli vedertagen princip av statsmakterna, är det ganska naturligt, om den utsträckes vidare. Får Gotland bara en vacker dag sina tjänstemän över lag ställda på ett lägre plan i fråga om anställningsvillkor, så dröjer det icke länge, innan dess tjänstemannakår står på ett lägre plan även i fråga om kvalifikationer. Och det är en utveckling som vi gotlänningar ha anledning att söka på allt sätt motverka. Redan nu märker man på sina håll, där informationerna äro mindre goda, vissa fördomar mot en bosättning på Gotland — skulle detta psykologiska element sedan också understrykas av ekonomiska faktorer, så vore de ovannämnda konsekvenserna säkerligen ofrånkomliga.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 November 1938
N:r 265

Nytt världsrekord för bilar.

Engelsmannen major E. Gardner satte häromdagen nytt världsrekord för bilar (klass G, till 1100 kbem.). Han uppnådde på autostradan Frankfurt am Main— Heidelberg en genomsnitts hastighet av 300,25 km/tim. Han ses här i sin bil före starten.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1938
N:r 264

Parader på Röda Torget.

Till minne av revolutionen ha ryssarna hållit stora militärparader på Röda Torget i Moskva. Bilden visar en avdelning lätta tanks under defileringen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1938
N:r 264

Tysklands judar få böta för Parismordet.

1 milliard mark i skadestånd. — Tyska judar få icke inneha affärer.

En bild från utställningen ”Den vandrande juden” i gamla riksdagsbyggnaden i Berlin. Man ser en av väggarna med sitt propagandamaterial, som i text och fotografier skildrar judarnas inflytande, speciellt i Tyskland och Österrike, och som bär rubriken ”Judarna släppa bolsjevismen lös”.

Efter en tids uppseendeväckande judeförföljelser i Tyskland med förstörande av miljonvärden av judeegendom och personligt trakasserande av judarna, kom på lördagen det uppseendeväckande meddelandet, att Göring och Goebbels m.
fl. riksministrar beslutat, att judarna i Tyskland skola betala ett skadestånd på 1 milliard mark för mordet på legationsrådet von Rath samt därjämte på egen bekostnad återställa alla skador, som åstadkommits vid judeförföljelserna.
Vidare får jude icke inneha grosshandel eller detaljaffär, icke heller vissa slag av agenturer eller självständigt drivet hantverk, han får heller icke vara driftsledare eller ha ledande ställning etc.
Dessa nya åtgärder mot de tyska judarna har väckt en storm av ovilja över hela världen och pressen i alla länder spegla harm och avsky. Roosevelt lär ha hotat att om dekreten träda i kraft, sända hem tyskarna i USA.
Göring har utfärdat en förordning, vari det meddelas att judar fr.
o. m. den 1 januari 1939 icke längre ha rättighet att inneha grosshandelsoch detaljaffärer samt vissa slag av speditions- och transportagenturer eller att självständigt driva hantverk. Ieke heller kan från nämnda datum en jude bekläda posten som driftsledare enligt lagen om arbetsordningen av den 1 januari 1934.
Om en jude innehar en ledande ställning i ett företag, utan att vara driftsledare, kan han av driftsledaren uppsägas på sex veckor.
I en annan förordning meddelas, att alla skador, som genom folkets förbittring åstadkommits under davig 8—10 november 1938 på judiska affärer och bostadslägenheter omedelbart skola avhjälpas av resp. innehavare. Kostnaderna skola härvid bestridas av företagen, resp. hyresgästerna.
Framför allt fattade man ett beslut om att de tyska judarna gemensamt skola betala en bötessumma på 1 milliard riksmark i skadestånd för mordet på legationsrådet von Rath i Paris. Detta belopp tillfaller i sin helhet det tyska riket.

Inga judar i det offentliga nöjeslivet?
Riksminister Goebbels har i sin egenskap av president i rikskulturkammaren med omedelbar verkan förbjudit alla teaterchefer, konsertoch föredragsarrangörer, filmföretag, arrangörer av dansföreställningar och offentliga utställningar m. m.
att ge judar tillträde till sina föreställningar. Överträdelser straffas med stränga straff, särskilt beträffande judarna.
Judiska teater-, konsert-, biografoch liknande föreställningar, som hittills omhänderhafts av det judiska kulturförbundet, äro alltjämt förbjudna. Detsamma gäller judiska tidningar. De judiska skolorna skola alltjämt hållas stängda. De ariska lärarna i Närnberg ha beslutat att hädanefter undervisa sina elever endast på grundval av det nya testamentet insyftningar på judarna såsom ”det utvalda folket” skola icke längre förekomma.

Ett rättvist straff?
”Deutscher Dienst”” skriver bl. a. i anledning av de tyska repressalieåtgärderna gentemot Judarna, att ”det svar som regeringen givit motsvarar i full utsträckning folkets förväntningar. Det utgör ett rättvist straff för det fega judiska attentatet och ett tydligt varningstecken till världens judar att aldrig mera antasta en tysk var denne än befinner sig. Judarna ha satt tyska folkets tålamod på ett hårt prov och ha sig själva att skylla om tyska folkets tålamod nu brustit. Riksregeringens svar — åtgärderna på det kulturella och ekonomiska området — visa att Tyskland är villigt att med alla medel skydda varje enskild tysks liv och säkerhet. Världens judar böra nu lägga på minnet, hur det tyska folket reagerar inför sådana provokationer och angrepp, och rätta sig därefter”.

10 proc. på tysk judisk egendom.
Enligt Reuters Berlinkorrespondent kommer det judiska skadeståndet på 1 milliard mark att upptagas i form av en skatt på judisk egendom. Då denna beräknas ha ett totalvärde av 8 å 10 milliarder mark, skulle skatten alltså komma att utgöra vid pass 10 procent.
Judarnas antal i Stortyskland beräknas till omkring 600,000. Skadeståndet på 1 miljard mark betyder alltså att varje jude, kvinnor, barn och åldringar inräknade, i genomsnitt får betala omkring 1,700 mark.

Goebbels förklarar.
Riksminister Goebbels höll på söndagen ett anförande inför vinterhjälpen, varvid han även kom in på judefrågan. Han yttrade bl. a.: ”Man ville skjuta ned en tysk diplomat för att därigenom åstadkomma en störning i förhållandet mellan Tyskland och de europeiska stormakterna och på nytt grumla den uppklarnande atmosfären. Skottet har emellertid gått bakåt. Det tyska folket var lyhört och har reagerat på motsvarande sätt. Gränspan har förklarat, att han velat träffa det tyska folket. Detta folk har nu genom sin regering givit ett lämpligt svar.” Tal. förklarade härefter, att påpekandena i utlandspressen, att judarna i Tyskland icke kunde ställas till ansvar för mordet i Paris, voro löjliga. ”Just de tyska judarna äro de verkligt skyldiga, ty de arbeta i hela världen mot Tyskland och måste nu också bära följderna. Genom de nu vidtagna åtgärderna har judisk affärsverksamhet fullständigt utrotats inom det tyska näringslivet och övertagits av arier. Det vore också en skymf mot det tyska konstlivet, om en tysk skulle anmodas sitta bredvid en jude i en teater eller en biograf.” Goebbels slutade med orden: ”Jag är fast övertygad om att tyska regeringen är i fullt Samförstånd med det tyska folket. Judefrågan skall inom den allra närmaste tiden lösas på ett sätt som tillfredsställer den tyska opinionen. Folket vill detta, och vi äro blott ett verktyg för dess vilja. Att en del av utlandspressen alltjämt söker utså hat rör oss icke.”

Skräckstämning bland judarna.
London, 12 nov. (TT.) Reuters Berlinkorrespondent anser att en fruktansvärd skräckstämning fortfarande råder bland den judiska befolkningen i Tyskland efter de senaste dagarnas händelser. Av fruktan för att bli arresterade ha tusentals judar i Berlin lämnat sina hem och våga icke återvända. De ströva kring från den ena platsen till den andra, bedja om husrum och — uppges det — uppehålla sig på landsbygden kring Berlin. Meddelandena från små städer ute i landet visa att de antisemitiska aktionerna voro mycket våldsammare där än i Berlin och de större städerna.
Som en följd av de av de tyska myndigheterna vidtagna åtgärderna mot judarna har den tyska polisen transporterat talrika judar till den franska gränsen. I Stärzelbronn anlände 43 personer till gränsposten och till Roppenweiler 13. De släpptes emellertid ej över gränsen av de franska myndigheterna.
I Frankfurt am Main ha alla judiska män i åldern 18—60 år som äro tyska undersåtar förts till kontentrationsläger. En del judiska kvinnor, som förut varit i delo med polisen, ha också omhändertagits. Det förljudes att judarna måste betala för kost och logi. För dem som sakna tillgångar väntas det judiska samfundet få betala. Judiska män över sextio år samt kvinnor och barn beröras icke av åtgärden.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1938
N:r 264

Född

En son.
Karin och Egon Gydal.
f. Norrby.
Växjö nya förlossningshem den 13 nov. 1938.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1938
N:r 264

Rättegångssaker.

Visby rådhusrätt.
Spritförtäring på nykterhetskafé kostade en person 30 kr. i böter.

Hästgatan i fel riktning hade en bilist färdats. Han dömdes till 5 dagsböter.

En byggmästare, som avstängt trafiken på en gata här i staden genom att upplägga byggnadsmaterial utan att äga tillstånd därtill, dömdes till 20 kronors böter.

Ojusterade vikter hade en fiskare begagnat sig av. Det blev 24 kr. i böter.

Tretton cyklister bötade en tia per styck för att de icke haft lyktor på sina fordon. Två av dem hade dessutom saknat s. k. kattöga, vilket kostade dem ytterligare 10 kr. vardera.

Fyra fyllerister bötfälldes, därav en till 15 kr., en till 20, en till 25 och en till 15 plus 30. Den sistnämnde hade nämligen uppträtt överlastad två gånger tätt efter varandra.

Tapetfirman Nelson & Erikssons skulder, ansvarsförbindelser uppgå till 555,750 kr. och tillgångar till 96,897 kr. Den största fordringsägaren är en tapetfabrik i Småland, vars fordran belöper sig till 329,946 kr. De säkra fordringarna uppgå till 54,787 kr. och de osäkra till 85,201 kr. upptagna till 8,520 kr. Dessutom finnas osäkra fordringar, som ännu icke kunnat närmare kontrolleras, på 51,979 kr.
Den 1 februari 1937 träffades i Uppsala skriftligt avtal mellan Nelson & Eriksson samt tre andra personer om att vederbörande skulle för tillverkning av tapeter bilda ett aktiebolag med 150,000 kr. kapital. Tapetfabrikationen igångsattes omedelbart och de tillverkade tapeterna levererades till A.-B. Nelson & Eriksson. Den 1 november 1937 hölls i Uppsala konstituerande bolagsstämma till fullföljande av överenskommelsen från februari. Det tecknade kapitalet inbetalades aldrig av intressenterna. I maj i år höll§ \”ordinarie bolagsstämma\”, varvid samtliga aktietecknare synas ha överenskommit, att bolaget icke skulle komma till stånd. Vem som är rätte innehavaren av fordringsrätten gentemot bolaget för de levererade tapeterna torde därför icke vara så lätt att avgöra. Det icke registrerade bolaget kan icke ha någon rättskapacitet i detta avseende.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1938
N:r 264

Dödsfall BENGT.

Vår älskade lilla solstråle BENGT gick bort från oss idag 5 år gammal, outsägligt sörjd av oss, släkt o. vänner.
Visby den 12 nov. 1938.
EDVIN o. GRETA HEDIN.
Rolf.

En glimt av sol för oss du var men nu vårt solsken slocknat har.
Tack för all kärlek du givit mor och far,
ditt ljusa minne evigt i vårt hjärta lever kvar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1938
N:r 264

En befattning såsom kriminalpoliskonstapel

i Visby stads polisdistrikt kungöres härmed — under förutsättning att ett av Länsstyrelsen den 1 innevarande november meddelat förordnande av nuvarande innehavaren av befattningen till kriminalpolisöverkonstapel vinner laga kraft — till ansökan ledig. Sökande har att inom en månad härefter till polischefen insända till Kungl. Maj:ts Befallningshavande i Gotlands län ställd ansökan.
Löneförmånerna äro följande: grundlön 3,480: — kronor med tre ålderstilllägg, ett vart å 348: — kr., efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Beträffande ordning och villkor för åtnjutande av lön, ålderstillägg, dyrtidstillägg och övriga förmåner, semester och annan tjänstledighet samt sjuk- och begravningshjälp gäller för närvarande bestämmelserna uti ett av stadsfullmäktige den 23 november 1937 antaget och av Länsstyrelsen den 23 juli 1938 fastställt lönereglemente för Visby stads tjänstemän.
Vid ansökan skall fogas:
1) bevis om sökandens förhållande i anställning, som han tidigare må hava innehaft vid polisväsendet eller eljest i statens eller kommuns tjänst;
2) intyg av en av polischefen anvisad läkare rörande sökandens hälsa,och kroppsbyggnad, samt
3) de handlingar och intyg i övrigt, som sökande vill åberopa.
Sökande skall hava dels tjänstgjort under minst ett år såsom ordinarie polisman, och dels genomgått högre klassen i statens polisskola eller förvärvat däremot svarande utbildning. Sökande, som icke är anställd vid polisväsendet här i staden, skall därjämte bifoga följande handlingar:
a) åldersbetyg,
b) bevis av polischefen i den ort, där sökanden är mantalsskriven, huruvida, såvitt för polischefen är känt, sökanden blivit för brott dömd till ansvar eller under framtiden ställd,
c) ett av känd och trovärdig person (helst ämbets- eller tjänsteman såsom landsfogde, präst, kompanichef, lands-eller stadsfiskal eller ordförande i kommunalnämnd) utfärdat bevis ,huruvida sökanden gjort sig känd för nykterhet och ordentligt levnadssätt samt pålitlighet,
d) om sökanden är eller varit anställd vid krigsmakten, antingen utdrag av vederbörligt straffregister jämte straffjournal och anteckningar för tillrättavisningar ävensom i förekommande fall, förhållningsboken i huvudskrift eller ock intyg, att sökandens militära tjänstgöring varit utan anmärkning.
Sökande är pliktig att, där så på-fordras, personligen inställa sig inför polischefen.
Visby i stadsfiskalens expedition den 14 november 1938.
HERBERT ULLMAN.
Polischef.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1938
N:r 264

ROXY

Swing Doktorn
BING CROSBY
Mary Carlisle — Beatrice Lillie Andy Devine

\”Ett gott skratt är bara bra och man får verkligen skratta hjärtligt och ofta åt denna film\”. Soc.-Dem.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1938
N:r 264