Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
har denna dag intagits anmälan därom, att Klas Harry Johansson ämnar i Vamlingbo socken, postadress Vamlingbo, idka handelsrörelse under firma K. H. Johansson.
Visby i landskansliet den 20 april 1938.
Länsstyrelsen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92
Indiens hjälte
med Ronald Colman o. Loretta Young
Vingar över Honolulu
Ray Milland o. Wendy Barrie
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92
TORSDAGEN DEN 28 APRIL kl. 10 f. m. kommer genom offentlig auktion å Kumla sågplats vid Stora Rasne att försäljas: större partier bräder och plank, i alla dimensioner, 4-kant, snickarevirke, ved av alla slag, ribb, grenar pärkvis.
Betalningsanstånd till den 1 okt. 1938.
ELOF HANSSON. Tel. Roma 57.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92
TORSDAGEN DEN 28 APRIL kl. 12 midd. kommer genom offentlig auktion, som hålles å sågplatsen i den s. k: Kornettskogen att försäljas: Strandskogsskiftet (s. k. Kornettskogen) om cirka 30 htr under Mickelgårds.
Villkoren vid auktionen.
ELOF HANSSON. Tel. Roma 57.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92
Förvinterns tidiga köldknäpp och kraftiga snöfall gjorde i vissa trakter ett brått slut på betupptagning och höstplöjning. Dessbättre var det inga avsevärda betkvantiteter, som blevo kvar i jorden och kanske icke heller så stora vidder oplöjda, men för många blev det tidiga vintervädret en obehaglig överraskning. Inget ont utan att det har något gott med sig, heter det, och den myckna snön kom väl till pass för dem, som hade skogsavverkning på vinterns arbetsprogram. Tjälen hade knappast någonstans trängt ned på djupet, varför plöjningen kunde återupptagas så snart snön smälte bort frampå nyåret. Medan isgatan låg kvar på vägarna och snön i skogen, kunde man här och var se en och annan, som satt plogen i jorden.
Om således vintern kom ovanligt tidigt till våra nejder, kan man säga detsamma om våren. Vi äro annars icke så bortskämda med tidiga vårar på Gotland, ty de smältande ismassorna i Bottenhavet bruka svara för att vi få tämligen kalla och ruskiga vårar. Kanske isarna i norr ännu ej satt sig i rörelse, eller kanske isanhopningen i havet ej är så stor, som den merendels brukar vara, ty faktum är att våren kommit tidigt även till Gotland. Vi ha hört talas om att man på fastlandet — i de sydliga landskapen — kunde börja vårsådden cirka tre veckor tidigare än annars om åren. Så långt ha vi inte kommit här på ön, men förberedelserna för åkerjordens beredning är i det närmaste undanstökad, d. v. s. sådden av gödningsämnen.
Superfosfat, kali, kväve och kalksalpeter äro ju de vanligaste gödningsämnena, men även amonsulfat (svavelsyrad ammoniak) anlitas ganska mycket i synnerhet för potatisodlingar och även andra rotfrukter t. ex. foderbetor. Stora mängder gödningsämnen har transporterats ut till lantbruksegendomarna runt ön, men ännu återstår att leverera efter-gödningsmedel såsom kalksalpeter och chilesalpeter. Förgödningen med superfosfat o. a. slags gödningsämnen är klar nästan överallt och likaså gödningen av höstsäden.
Snömögel grasserar, där man slarvat med betningen.
En jordbrukare måste vidtaga många åtgärder för att få rika skördar och skördar av hög kvalitet. Det är nog gott och väl om man kan producera mycket spannmål, men det hjälper föga om man ej garderar sig mot växtsjukdomar, som avsevärt nedsätta den odlade spannmålens kvalitet och därmed saluvärde. Direktör G. Vannerberg, Gotländska lantmännens centralförening, upplyser på vår förfrågan, att en del höstsäd i år angripits av snömögel, därför att man slarvat med betningen av utsädet. Betningsmetoderna variera men givetvis måste var och en se noga till att få lämpliga blandningar. — I marknaden finns färdiga preparat, som är effektiva och samtidigt oskadliga för själva spannmålen, säger dir. Vannerberg, som även framhåller att jordbrukaren bör växla spannmålssorter och ej år efter år använda samma.
— Vilka spannmålssorter odlas mest på Gotland? är också en fråga, som vi framställa.
— Vete odlas ju mycket här, då jordarna lämpa sig synnerligen väl för veteodling. Om vi se efter vad leveranssiffrorna utvisa, så kommer man till det resultatet att cirka 70 procent av brödspannmålen är vete. Vetet ger mera och står högre i pris, så det är ju inte så underligt om man slår sig på veteodling, där det kan gå för sig.
Grosshandlare M. Kistner har samma uppfattning som dir. Vannerberg vad betning av utsäde o. s. v. beträffar, och framhåller vidare att bland vårutsäden intager kornet en rangställning. Det gotländska kornet anses under normala skördeår såsom det förnämsta maltkornet, vilket är av stor betydelse, när skörden en gång skall avyttras. Här på Gotland, säger hr Kistner, användes mest Kenia och Maja-korn, men det ser ut som om Kenia-kornet är det mest populära.
Frösådden har börjat.
Sådden av diverse gräsfröer har börjat redan för cirka 14 dagar sedan och pågår till långt fram i maj. En del jordbrukare så in gräsfrö i höstsäden, och ha således haft tillfälle att verkställa den första sådden, Gräsfrö t. ex. schlesisk rödklöver, timotej och rajgräs, sår man även i vårsäden. Däremot förekommer det ej så mycket att gräsfrö odlas på åkrar, som icke äro bevuxna med skyddsgräs.
Den populäraste fröodlingen på Gotland är utan tvivel humleluzernodling. Knappast någon am??????? i Sverige än på Gotland- odlas hum: leluzern för fröets skull, utan endast för att ha tillgång på grönfoder eller hö. Betingelserna för odling av humleluzern äro på Gotland synnerligen gynnsamma. Det brukar i regel bli goda skördar och priset på det frö, som kan släppas ut i marknaden, brukar vara ganska högt.
Det ångar av hästar och — traktorer.
Vi ha läst i tidningens spalter att man redan satt potatis — i mars, vilket väl måste betraktas som särdeles remarkabelt. Men när vi göra en färd ut i bygderna för att titta på vårbruket och vårsådden, hitta vi ingenstans potatissättare, varför man får antaga att den, som satte potatis så tidigt som i mars, är ensam därom. Kunniga jordbrukare låta inte narra sig av vårens \”solkatter\”, utan invänta rätta tiden när väderleken är pålitligare.
Vid ett åkerfält där man just håller på att så ut gödningsämnen, passa vi på att fråga den man, som vi anta är husbonden :
— När beräknar ni att sådden kan börja ?
— Ja, det är nog lite svårt att yttra sig om. Visserligen är det bra väder nu, men det kan snart slå om.
Det kan hända att vi får börja så om åtta dagar, men det kan också dröja bortåt en månad.
På vår fortsatta färd genom bygderna stöta vi här och där på flera av jordbrukets arbetare, sysselsatta med att harva o. dyl. På en plats ser jorden ut att redan vara färdig-brukad för sådden, varför vi upprepa vår fråga om, när sådden kan begynna.
— Jo, blir svaret, om vädret är lika gynnsamt i nästa vecka som i dag, så skall vi snart vara färdiga med såningen.
Fullt så optimistisk är man inte på andra håll, där vi bromsa in för att knäppa en bild från vårbruket och höra vad man har på hjärtat. Arbetet är styvt både för folk och dragare under vårbruket, då brådskan är minst lika stor som under skördetiden. Det ryker av svettiga hästar och — traktorer. De senare plågas väl inte nämnvärt av arbetet, men traktorerna såväl S3m de levande dragarna måste skötas om på bästa sätt. På återväg från steniga tegar i norr hejda vi oss, då vi på ett större åkerfält i Bro socken. få se både hästar och traktor i arbete. Till vår förvåning få vi höra att de stora, fromma krabaterna framför en vagn lastad med diverse redskap äro hingstar. Sådana gynnare släpper man inte utan att fråga om deras namn och adress. Den mörkaste heter Brill-Maeay och den andre, en fux, som låter sig fogligt knuffas över linorna, heter Hampus. Båda äro så väl kända bland hästägare på Gotland, så någon ytterligare presentation kan vara överflödig.
Inte långt ifrån nyssnämnda fält finna vi ett par ston framför en harv. De ha var sin lilla fölunge och de små vilja också vara med om arbetet ute på fälten. Någon nytta kunna de förstås inte göra, men de äro rätt duktiga att ställa sig hindrande i vägen i bland. Högt över fälten kretsa måsar och andra fåglar, ty även de äro med då jordarna brukas för att snappa åt sig en eller annan fet mask, som kommer på ytan, då myllan vändes av redskapen.
T-a.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92
Av kyrkoherden Olof Havrén, Fardhem.
\”Se, Heren är när, fast han synes dig fjärran\”, så börjar en gammal sång. Fjärran och ändock näna, det är liksom en beskrivning över Jesu samvaro med lärjungarna efter uppståndelsen. Den första veckodagen med dess under hade sjunkit i bakgrunden. Petrus och några andra lärjungar tyckas ha vänt tillbaka till vardagens gärning i sina hemorter i Galileen. Skulle vardagen också utplåna den vaknande uppståndelsetron? Såsom förr var ändock icke Herren tillsammans med dem. Men så en morgon stod han bredvid dem vid deras arbete på Genesarets strand, såsom förr och talade till dem såsom förr. Var det minnet av detta förr som gav Johannes aningen: \”Det är Herren\”. Lydnaden gav dem alla vissheten om, att den uppståndne var dem nära. Och ur mästarens hand mottogo de brödet.
\”Se, Heren är när, fast han synes dig fjärran\”, hör inte den erfarenheten med till varje kristens erfarenhet. \”Se, jag är med eder alla dagår intill tidens ände\”. Så gavs löftet åt Mästarens lärjungar för alla tider, men erfarenheten säger ofta helt annat. Det kristna livet har sina högtidsstunder. Själen kan äga ögonblick, som skänka visshet om att Kristus lever, att han äger makt att omskapa och förvandla. Men på högtidsstunder följa alltid vardagar. Det är arbetets vardag och möda, när världsliga ting skapa oro och jäkt, ta bort stillhet\”och frid och hotande tränga undan högtidsstundernas minnen. Där är sorgernas och bekymrens ensamhet och jordiska lidandens betryck. Där är själens tunga kamp. Var är då löftet : \”Se, jag är med eder alla dagar\”. Bön hjälper ej, ingen bönhörelse kommer. Då tyckes i stället Herren vara långt fjärran. Men kanhända är det ändå på samma sätt, som när han stod på stranden och lärjungarna ej visste, att det var han. \”Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig\”, sade han en gång. Vardagens enklaste gärning, gjord i pliktuppfyllelse Och kärlek, är gjord inför honom. Han står nära och prövar handlingens halt. Varför gick det så och så, varför skulle detta komma, varför fick jag ej det jag hoppades på, fråga vi ofta. Gestalten på stranden hade i den första gryningens ovissa dunkel synts lärjungarna främmande, men när det dagades sågo de, att det var Herren. Det är inte lätt att i själens tunga tider se att Herren kan ha sin mening med vad som sker. Vågdalen skymmer utsikten. Det är först på höjderna som sammanhangen klarna. När kampen är genomkämpad, när stillhet lagt sig efter själens stormar och molnen skingrats, då förstå vi att Herren var nära i vad som gavs och icke gavs, då skymta vi Herrens hand i vad som synts oss dunkelt, ja, meningslöst. Det var han som i den svåra stunden kom till oss för att ödmjuka, för att pröva och för att fördjupa.
Det är sällsynta stunder, men därför bli de ock de största och käraste. Från dem faller ljuset ej bara förklarande tillbaka över det förgångna. Även vägen som väntar ljusnar, oss till tröst och kraft.
\”Se, Herren är när, fast han synes dig fjärran\”. Endast genom stilla väntan, genom tro och genom lydnad få vi erfara sanningen i detta ord. Icke kunna vi bestämma tider och stunder. Icke ha vi att säga nu eller då. Men i de stunderna då vi minst väntade och då molnen tycktes oss tätast kom som en skymt av den uppståndnes härlighet. Väl oss om då hjärtat var stilla, berett att taga emot. Att tro utan att se fordrar kamp som är svår, svårare än vi ana, förrän vi själva ställts därinför. Men kämpande måste den kristna tron vara, om den skall bli stark. Lättlärda äro förvisso icke orden : \”Herre, icke min vilja utan din\”, men läras måste de. För hjärtan, som så lärt stilla vänta, som lärt tro utan att se och ödmjukt lyda, öppnas väl någon gång här i tiden en port in i evighetens värld och de få skymta himmelrikets härlighet. Då blir vissheten att Herren är nära strålande och stor. Kanhända kom den stunden för någon, när brödet bröts vid nattvardens högtid eller i gudstjäntens jubel och stilla bön. En annan nådde detsamma i kammarens ensamhet och bönhörelsens under. Guds stora gåva blev det för alla.
I mycket är den kristnes trosliv här i tiden som en böljegång. Vardag, bekymmer och lidande, det är som om Herren vore långt borta. Då gäller det att tro utan att se. Och ändock är Herren nära. I aningens ögonblick kan tron skymta honom på evighetens strand bortom tidens hav. För denna tidsålder gälla sångens ord: \”Se, Herren är när, fast han synes dig fjärran\”. Nu se vi på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då, bortom tidens gräns skola vi skåda ansikte mot ansikte.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92
Enligt ett meddelande ämnar sig Svenska seglarskolan hit i maj på ett representativt besök. Skolan skulle den 10 och 11 maj besöka Visby med sina fartyg Kaparen, Allona, Gatenhjelm och Lova. Vi återkomma.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92
Grundläggande flygutbildning vid flygvapnet har genomgåtts av bl. a. fänriken vid Gotlands artillerikår Drangel.
— Till förfogande åt militärbefälhavaren på Gotland för deltagande i fältövningen den 8-14 juni ställas enligt marinorder kommendören vid flottan Wahlström, kaptenen i flottans reserv frih. Wrede, majoren vid kustartilleriet Möller samt kaptenerna vid kustartilleriet Lindahl och Nordling. (P.)
— Furirerna Ahlqvist, Bergqvist och Kling, A 7, vilka avgå från anställning över stat den 1 maj, inträda samma dag i kårens reserv.
— Tjänstledighet har beviljats styckjunkarna vid A 7 Hultberg 22 —29 maj och Björklund 22-24 maj.
— Avsked har med kontraktstidens utgång beviljats musikfurir Tufvesson och musikkorpral Esbjörnsson 18.
— I 18:s musikkår konserterar vid A 7 varje måndagsmorgon under ma.j kl. 8-8,30.
— Till officersaspirant vid I 18 har antagits befälseleven 33 Fohlin.
— Förvaltareaspiranten sergeant Sandsjös- tjänstgöring vid I 18 upphör 1 maj.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92
kurs för studieledare i kommunalkunskap började på fredagen i Arstaklubbens lokal. Sjuttiofem deltagare från skilda delar av landet hade samlats, och kursen, som främst kommer att ta upp frågor rörande fattigvård, barnavård och bostäder, inleddes med orienterande föredrag av advokat Mathilda Staël von Holstein och stadsfullmäktigen fru Elisif Théel. Kursen pågår t. o. m. 28 april.
Från Gotland deltar fru Dagny Forsselius, Visby.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92
Som bekant har innehavaren av pensionat Solhem i Visby, konsul Jens Berner, förfrågat sig hos kontrollstyrelsen huruvida han har rätt att under den tid på året då pensionatet hålles stängt, anordna middag e. dyl. i pensionatets insynade lokaler, varvid spritförtäring skulle förekomma. Konsul Berner har åberopat ett utslag i högsta domstolen, men i sin svarsskrivelse meddelar nu kontrollstyrelsen, att den för sin del ej kan finna stöd för den av konsul Berner anförda tolkningen av hithörande stadganden, enligt vilket, det oaktat, nämnda utslag skulle stå honom fritt att under viss tid av året medge gäster på sitt pensionat att vid slutna tillställningar förtära medhavda spritdrycker. Efter ikraftträdandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning den 1 okt. i år kan emellertid framställning om tillstånd till tillfällig utskänkning av rusdrycker göras för sådant fall som konsul Berner ifrågasatt. (P.)
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92