Kategori: 1937

Visby rådhusrätt.
(Kronohäktet.)
Fyra unga pojkar i åldern 16-18 år fingo i går stå till ansvar inför rådhusrätten för diverse stölder. Två av ynglingarna voro som bekant häktade för att de tillgripit bl. a. tomflaskor och var sin cykel, medan de två andra voro instämda för snatteri av tomflaskor.
En av de instämda ynglingarna, som i samråd med en kamrat tillgripit tomflaskor nere på hamnen och sålt dem för 2 öre st., hade varit föremål för sinnesundersökning för en annan förseelse och förklarades härför straffri av rätten på grund av ett utlåtande från medicinalstyrelsen, att ynglingen befunnit sig i ett tillstånd, som omförmäles i kap. par. 5 strafflagen och vore i behov av sinnessjukvård. På grund av åklagarens yrkanden dömdes emellertid han och en jämnårig kamrat, som varit med om snatterierna, till 5 dagsböter å 1 kr.
De två andra ynglingarna, som voro häktade, hade vid flera tillfällen tillgripit tomflaskor ur lådor nere på hamnen och sedan sålt flaskorna. Dessutom hade de tagit var sin cykel, varjämte den ene tagit ett par skor. De två ynglingarna hade en kväll fått för sig att de skulle resa med båten till fastlandet, men då de fått se en poliskonstapel, hade de trott att denne var efter dem. De hade då tillgripit var sin cykel och begivit sig utåt landsbygden, där de blevo fast. Den ene av ynglingarna, som tidigare dömts till fyra mån. straffarbete, villkorligt, för tjuvnadsbrott hade under en tid haft plats i Stockholm men till sist blivit utan anställning och givit sig till att bettla för att få pengar till mat.
Åklagaren yrkade nu ansvar å den sistnämde för å särskilda tider och ställen i samråd med annan förövad stöld samt att den villkorliga domen skulle förklaras förverkad. Åkl. ansåg vidare lämpligt, att ynglingen intoges på uppfostringsanstalt. Ifråga om den andre förelåg enahanda yrkande, men i detta fall hade åkl. intet att erinra mot villkorlig dom.
Försvarsbiträdet, advokat Olle Wiman, ansåg att ett urbota straff skulle vara lämpligare för den förstnämde än uppfostringsanstalt och hemställde att straffet måtte utmätas så milt som möjligt, då förseelserna vore att tillskriva ungdomlig obetänksamhet. Ifråga om den andra förordade försvarsbiträdet villkorlig dom.
Rätten dömde de två ynglingarna till resp. 2 mån. och 3 mån. straffarbete. I ena fallet skulle den villkorliga domen vara förverkad och ynglingens straff förvandlas till intagning å allmän uppfostringsanstalt, medan i det andra fallet domen blev villkorlig.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 25 februari 1937
N:r 46