Kategori: 1937

Ryftes i Fole socken.

När de gotlåndska klipporna höjde sig ur Baltiska havets ismassor, hörde, enligt vad en del författare säga sig vilja tro, områdena omkring Fole till den del av Gotland, som först trädde i dagen. I dessa trakter gå — liksom på åtskilliga håll på ön — berättelserna, om gamla ankarplatser för fartyg under den tid, då havet nådde framtill den höjdplatå, som här sträcker sig genom bygderna, numera avlägset belägna från sjön.
Den första bebyggelsen i Fole, vilken socken säges hava fått sitt namn efter \”Fogelön\” eller \”Fågelön\”, har man också velat förknippa med Ryfts. Denna gård var väl sannolikt en enda egendom, men växte sedermera ut till en liten by med boplats för flera olika ägare. Efter hand ha nya gårdar tillkommit och även andra gårdsnamn i trakten, men det mest minnesrika är dock Ryftes. Här har också släkten Folihn haft sin gård ända sedan 1600-talet. Nuvarande ägaren, hemmansägaren Johan Folihn sitter här som åttonde led av sin åkt och vad märkligare är: egendomen har under hela tiden övergått från far till son.
Flera kyrkklockor gjutna a Ryftes på 1400-talet.
Under samspråk med hr Johan Folihn, få vi många intressanta upplyaningar om gårdens historia och tillfälle att lyssna till berättelser och legender, som spunnits om fordom timade händelser.
Sålunda berättare hr Folihn att Fole kyrkklocka gjutits å Ryftes samt anvisar oss platsen, där gjuteriet varit beläget. Tidigare var denna plats utmärkt med ett stort träkors, men för åtskilliga år sedan, då gårdsplanen och trädgården skulle inhägnas, avlägsnades den påle, som vid detta tillfälle var det enda som fanns kvar av korset, och vilken var i vägen för de grindar vilka sattes upp.
Klockan, som göts å gården, bär Ryftes bomärke, vilket föreställer en dubbel hökrok. Inskriften i minuskler är följande: AVE MARIA GRATIA PLENA DOMINUS TECUM BENEDICTA TU IN MULIERIBUS ET BENEDICTUS FRUSTUS VENTRIS TUI AMEN.
Flera kyrkklockor på Gotland bara Ryftes bomärke, och enligt årtalen på sagda klockor synes gjuteriet Ryftes ha haft sin glansperiod under 1400-talet.
Innan vi övergå till berättelser med legendariskt skimmer, anteckna vi ännu ett par fakta om Ryftes historia. Det är kanske litet var bekant att den kalk, som 1485 skänktes till Fole kyrka, nu vilar i en järnbeslagen kista i Bro kyrkas sakristia. Legenderna om denna kalk äro flera och tämligen olika varandra. På foten är i minuskler ingraverat: IHS MARIA M CCCC LXXXV GATTVEDER OSTRIFTE ET OLEF OST RIFTE DEDIT IN ECCELSIE FOLE ORA DEU PRO EO CU UXORE EA. Vilket betyder: \”Jesus Maria – 1485 gav Gottfrid Ostrifte jämte Olof Ostrifte denna t. Fole kyrka; bed Gud för honom och hans hustru.\” Vid graveringen har en omkastning av bokstäverna skett i ordet ECCELSIE, som skall vara ECCLESIE = kyrka. Hur kalken kommit i Bro kyrkas ägo är emellertid fördolt. Troligt är att den på sin tid fattiga offerkyrkan i Bro vid något tillfälle lånat kalken från grannkyrkan i Fole. Av någon anledning har man sedan \”glömt\” att återlämna den mycket vackra dyrgripen.
Bland legender från Ryftes, vilja vi återge följande som hr Folihn delgivit oss: Gyllene stenenligger långt borta i en utskog till Ryttes. I forns dagar apterades stenen för kvarnändamål, vilket skedde på så sätt att ovala hål uthöggos — eller kanske de uppkommit på annat sätt — i vilka säden maldes: Sin benämning \”Gyllene stenen\” har den fått på grund av sin metalliska klang. Naturligtvis gick det många underliga rykten om stenen. BL a. trodde man att en skatt var förborgad i densamma och att det säkert var silver eller guld var man fullt på det klara med. Det hördes på klangen, menade man. Någon gång i mitten av 1800-talet blev nyfikenheten så stark hos några skattesökare, att de slutligen icke kunde motstå frestelsen att se hurudan stenen var inuti. Man, lyckades spränga stenen mitt itu — och nu vilar stenen på samma plats som förr men i två delar. Skatten hade väl bysen gömt på annat ställe, så sprängningen skedde förgäves.

En gravskatt, som alltjämt sökos.
Gravskatten, som den \”rika frun\” (?), ägarinna till hela Ryftes by, tog med sig i jorden, är även den alltjämt förborgad. Sägnen förtäljer att en mycket rik fru var så betagen av sina värdefulla smycken och andra dyrbarheter, att hon inte gärna ville skiljas från dem utan gav order om att de skulle följa henne i graven. Efter hennes död skedde också \”begravelsen\” efter hennes önskningar. Och sedan dess har den rika skatten lockat många. Skattesökarna ha emellertid ej funnit platsen för graven, men det finns personer, som ännu hålla före att graven och därmed skatten en vacker dag bli funna. Så sent som för några år sedan voro skattsökare i farten, men deras förhoppningar att hitta skatten gäckades. Om gravskatten i Ryftes är en myt eller ej, kan naturligtvis ingen yttra sig med bestämdhet om, ty det har som bekant hänt att gotländska \”legender\” visat sig vara sanna historier. Fornfynd ha ofta förekommit å Ryftes ägor under årens lopp. Åtskilliga metallsmycken och andra föremål ha anträffats och levererats till Gotlands fornsal.
I tidningarna läsa vi ibland om att jorden ger ifrån sig skatter, som i århundraden, ja t. o. m. i årtusenden slumrat i dess sköte, varför det ej är otroligt att de fridlysta forngravarna i Ryftes dölja en del attribut — om ej skatter — som kunna sammanlänka ortens historia från tid till tid.

Ryftes i våra dagar.
Vårt samtal med ägaren till Ryftes halkar så småningom över till egendomens rörelse i våra dagar. Självfallet bese vi Fole valskvarn, som är en av de största och modernaste kvarnarna på Gotland. Förr i tiden fanns icke mindre än fem väderkvarnar på platån vid Ryftes. De kommo så småningom ur bruk och fingo förfalla, när Grahams sågverk där i trakten omdanades till ångkvarn. (Bröderna Grahams verksamhet på Gotland har tidigare omnämts i d. t. i art. om Norrvange i Lärbro socken). Icke ens denna kvarn kunde tillfredstålla utvecklingens krav, utan 1982 lät hr Folihn uppföra den stora kvarn, som nu tronar på den plats där fordom de fem väderkvarnarna svängde sina vingar.
Manbyggnaden till Ryftes är uppförd av eten och omgiven av en vacker trädgård med värdefulla fruktträd. De byggnader, som voro i bruk under 14-1600-talen voro troligtvis belägna strax intill det nuvarande boningshuset. Grundmurar o. a., som påträffats, ge nämligen klart besked därom.

Gotlands Allehanda
Lördagen 24 April 1937
Nr 93