Kategori: 1913 03 mars

På anmodan af härvarande djurskyddsförening höll fil. lie. O. Palme från Stockholm igår afton å Arbetareföreningens lokal inför ett fulltaligt och tacksamt auditorium, bland hvilket märktes biskop von Schéele, ett i hög grad intressant föredrag om »de talande och räknande hästarne i Elberfeld».
Från Tyskland har på sistone kommit en underrättelse om att en man, en förmögen juvelerare vid namn Karl Krall, lyckats på ett förvånande sätt intränga i djurens själslif, så att han lyckats få ivänne hästar att tala och räkna.” Den första häst, som erg världsrykte, var $f od, skolläraren yon Ostens »Kloke-Hans», som så att säga bildat skola för alla efterföljande experiment.
»Kloke-Hans» prestationer blefvo emellertid föremål för mycket misstroende och betecknades af vetenskapsmän såsom humbug och bedrägeri. Äfven Kralls upptäckt har mötts med stark misstro, och vetenskapliga auktoriteter ha förklarat det hela för ett slags högt uppdrifven dressyr. Häremot gjorde tal, den invändningen, att af de urbeten, som Krall ue i frågan, tydligen framgår, att det ligger ett stort och ärligt sanningssökande bakom det hela. Den 1 november 1908 skaffade sig hr Krall tvänne arabiska fullblodshingstar — Muhammed och Zarif — som han sedan TS arbetat med, tills han i januari 1912 gaf ut sin bok, betitlad »Denkende Thiere».
Tal, refererade härpå i korthet detta arbete, i hvilket Krall berättar, huru han redan första veckan lärde hästarna enklare saker, såsom att svara ja och nej med böjningar på hufvudet åt olika håll o. s. v. för att sedan lära dem mera komplicerade saker, hvilket efter energiskt arbete lyckades utmärkt. På sommaren 1909 hade hästarna ganska bra lärt sig de fyra enklare räknesätten.
Efter ett par år kunde hästarna felfritt svara på ganska svåra räkneuppgifter, där kvadratrötter förekommo. äfven ekvationer införlifvades med deras kunskaper.
Sedermera lades hufvudvikten vid att lära djuren att uttrycka sina tankar gerom ett enkelt bokstafssystem, hvari hästen slog vederbörande bokstaf med foten. Krall fann härvid till sin öfverraskning att djuren stafvade fonetiskt med uteslutande af alla stumma ljud.
Hästarna utvecklade sig så småningom därhän, att man kunde iakttaga själfständigt tänkande. Som bevis härför anfördes flerfaldiga exempel. Då Krall en dag visade Muhammed ett par röda. dukar och därvid först höll upp ona, svarade hästen »roth», Då Krall därpå visade den andra! fick han det oväntade svaret »auch roth» (= också röd). Hästen tillade själf isvaret ordet »auch» (också). Detta själfständiga tänkande har sedan utvecklat sig därhän, att hästarna ofta nog komma med oväntade ord och uttryck, och tal. omnämde i detta sammanhang otroliga exempel på djurens intelligens.
Härefter citerade tal. en del uttalanden af privata vetenskapsmän med världsrykte och vetenskapliga kommissioner, som besökt Elberbfeld för att studera de Krallska hästarne. Tal besvarade till sist frågan, huru skall man förklara dessa fenomen, med att det knappast kan vara fråga om någon tankeöfverföring utan snarare Sjukstängiet tänkande hos hästarna, hvilken mening äfven hyses af de mest framstående vetenskapsmän, däribland prof. Claparéde i Généve. Hvilken förklaring som än kan gilvas härpå, så öppnar sig här oanade vidder för vetenskapen till inträngande i djurens själslif. Dessa fenomen äro under alla förhållanden ägnade att öka vår vördnad för och kärlek till djurvärlden.
Den intressanta föreläsningen, som beledsagades af ett antal synnerligen tydliga liusbilder af de här omnämda tänkande hästarne, belönades med kraftiga applåder.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Mars 1913
N:r 52