Kategori: 1897

Det är icke alltid det varit oss förunnadt att på årets sista dag kunna med sådan tillfredsställelse blicka tillbaka öfver den tidrymd, som förflutit sedan näst föregående årskifte, som vi denna nyårsafton med fullt fog anse oss berättigade att göra. Ty när vi gå att granska, i korta drag, 1897 års debet och kredit och bokslutet är gjordt, skola vi finna, att saldot utvecklingen och oss själfva till godo ingalunda är obetydligt, vare sig man räknar reelt eller valverar det i förhoppningar, som framtiden skall inlösa.
Särskådar man år 1897 från den synpunkt, som väl ligger närmast för en jordbrukande provins som Gotland, har man att glädja sig åt minnet af ett i allo godt år. Efter en föga sträng vinter kom våren med en anmärkningsvärdt gynnsam väderlek, lemnande åt jorden en nederbörd, som i mannaminne ej denna här vanligen så torra årstid beskärt oss. Denna lyckliga omständighet gafupphofvet till en växtlighet, som, utvecklad och bragt till mognad under en härlig sommar, skänkte provinsen en skörd, hvilken, ehuru icke alldeles öfverflödande, dock måste betraktas i sin helhet som god.
Torkan under en längre tid inverkade visserligen ej ringa på sina ställen, men dock icke i sådan utsträckning, att det kunnat jäfva det nyss fälda omdömet om årets äring. Och då härtill kommer, att hösten gaf relativt höga spanmålspris, torde man utan öfverdrift kunna säga, att den gotländske landtmannen kan förnöjd se tillbaka på det tilländagående året.
Dessa lyckliga förhållanden för jordbruket hafva gifvetvis varit egnade att än vidare skänka lyftning åt det allmänna ekonomiska uppsving, som de senare åren, alltsedan sockerbetsodlingens införande, visat sig på vår ö. Missmodet är borta, man ser icke längre framtiden an med mörka blickar, man vill framåt och tror sig äfven kunna komma framåt. Man skulle kanhända snarare kunna med något fog uttala en vänlig varning att icke gå för fort, att icke i känslan af återvunna ekonomiska krafter draga alltför stora växlar på framtiden, att öfverväga om och om igen, innan man slår till och handlar.
Särskildt på kommunikationernas område har 1897 varit för Gotland ett märkligt år. Vår äldsta förbindelseled inom ön, Gotlands järnväg, bar därunder sett sina affärer i så väsentlig grad förbättrade, att den kunnat frigöra sig från en mångårig frätande skuld till staten och ställa i utsikt för siva aktionärer en vacker första utdelning på i företaget nedlagdt kapital. Ja icke blott det, utan den har känt sig nog kraftig att gå i verksam författning om banans fortsatta framdragande åt norr från Veskinde till Tingstäde.
Och än vidare. Året har att uppvisa fullbordandet — till viss del åtminstone — af en ny bansträckning, mellan Klintehamn och Roma, och planer äro som bekant under året lagda till än flere — järnvägsförbindelser, exempelvis Hemse—Burgsvik, Hemse—Rone, Roma Slite. Åtminstore den andra af dessa trafikleder säges ju hafva synnerligen goda utsikter att blifva verklighet, helst om ett nytt sockerbruk skulle uppstå i Hemse, hvarom förelag lär ganska allvarligt vara å bane. Om också icke alla dessa med stor energi framdrifna projekt till nya järnvägar kunna sägas vara ur alla synpunkter för närvarande välbetänkta, utan just – härvidlag ett »gif akt» skulle kunna vara motiveradt, visa de dock, att man, som ofvan nämdes, fått åter tron på Gotland som ett godt land, det där silter inne med rika utvecklingsmöjligheter. Låter man endast det sunda, oförvillade- omdömet utan alla mer eller mindre personliga – motiv vara det rådande, när det gäller att gå från att tala till att handla, äro dessa planer glädjande utvecklingstecken.
Genom den stora konst- och industriutställningen i Stockholm i somras har hela vårt land med 1897 trädt i väsentligt närmare förbindelse med den öfriga världen, hvilken förbindelse man har grundad anledning hoppas skola bära rika frukter. Icke heller Gotland har blifvit oberördt häraf. I den mån vår ännu i brist både på resurser och företagsamhet föga utvecklade industri gjorde det möjligt, deltogo vi i denna utställning, och vi ha all anledning att känna oss tillfredsstälda med utfallet. Det har varit oss till väckelse och uppmuntran, icke minst i det afseendet, att en stor del af Gotlands befolkning, som gärna velat isolera sig själf, glädjande nog begagnat sig af tillfället att med egna ögon taga i skärskådande hvad som på utställningen bjöds såsom resultat af svensk yrkesduglighet, fotad på intelligens och ihärdigt -arbete. Man kunde öfvertyga sig själf om att hufvud och band i förening verkligen mäkta åstadkomma något, och den lärdomen skall förvisso blifva fruktbärande.
Utställningsåret har ock medfört en annan beaktansvärd fördel för vår ö.
Turisttrafiken, som på senare åren visat allt större benägenhet att vända sig till det hittills bortglömda Gotland, har tagit ett stort uppsving, tack vare de ansträngningar, som härifrån gjordes för att representera Gotland så tilldragande som möjligt för de tusentals främlingar, som besökte utställningen, och de ypperliga kommunikationstillfällen, som vårt ångbåtsbolag med klok förtänksamhet anordnade. Och i detta hänseende får ingalunda glömmas det besök af ett antal framstående utländska journalister, som sista dagarne af Juni månad ägde rum, och hvars betydelse de kommande åren helt säkert skall ådagalägga.
I allra största korthet torde det ofvan sagda karaktärisera det nu tilländagående året, som också visat sig lyckligt i ett annat afseende, i det att statsmakterna i högre grad än på länge tillförne lemnat prof på sina omsorger om »Sveriges mest undanskjutna provins»,som man måhända icke utan fog kunnat kalla Gotland. Vi ha sålunda att anteckna tvänne för oss synnerligen glädjande riksdagsbeslut, det ena gällande en ny, mera direkt telegrafkabel mellan ön och fasta landet och det andra ett frikostigt anslag till yttre restaurering af vår ärevördiga domkyrka. Äfven i försvarshänseende får man väl säga, att vi icke varit bortglömda, om man som ett bevis på regeringens och riksdagens omsorg i detta hänseende får betrakta befästningskomiténs undersökningar härstädes, hvilkas resultat dock ännu icke är uppenbart vordet.
Lägger man bärtill, att det allmänna hälsotillståndet inom provinsen under 1897 varit öfvervägande godt utan mera härjande smittosamma sjukdomar och att vi varit förskonade från svårare olyckor af omfattning att kvarlemna dystra minnen i vidare kretsar, så synes oss, att vi med känslor af ärlig tacksamhet kunna säga vårt farväl åt den flyende 1897:an, som lemnat oss ett löftesrikt arf att vårda under år, som komma skola. Och styrkta af de förhoppningar, som vi äro berättigade att taga med oss från det gamla årets sista timmar in i det nya skede, som stundar, hälsa vi hvarandra gladt och förtröstansfullt:
Godt nytt år!

Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 December 1897
N:r 203