Kategori: 1895 04 April

Södra Gotland, 2 April.
Vidskepelse. En bonde härstädes hade häromdagen fått en sin oxe sjuk, så att den stod utan att vilja förtära hågot. I stället för att hänvända sig till den vetenskapligt bildade läkaren, anlitade han en gammal gumma, i bygderna vida känd för sin skicklighet att spå i kort och kaffesump, samt de utmärkta kurer hon viste använda för både menniskor och djur, mot hvad hon kallade »skämdt». Så snart gumman besigtigat oxen, var hon genast på det klara med sjukdomsorsaken, som enligt hennes utsago härledde sig från en grannes ondska, hvilken »skämt» djuret. Ett botemedel bestående af något skräp som uppletades i ladugården, jämte hvarjehanda »medicin», som hon hade förvarad i den s. k. »läkekorgen» ingafs djuret i några omgångar under en slags besvärjelseformel. För att få »medicinen> att riktigt verka skulle djurägaren passa den onskefulle grannen och kringklappa honom ordentligt, för att derigenom tvinga honom återtaga det ouda han »kastat» på djuret.
Detta sistnämda råd följdes också samvetsgrant af djurägaren, ty då han en dag i slutet af förra veckan mötte sin antagonist började han utfara i allabanda otidigheter och råa tillmäln. För att till allo uppfylla den gifna föreskriften beledsagade han sitt tal med en haudgriplig moral på sin oväns mun så att blodet stod om honom Denna kraftåtgärd betalades igen med både kapital och mångdubbel ränta på den hetlefrades lekamen.
Då de ej voro utan vittnen till sin kalabalik, har den anfallande måst, för att slippa att dragas inför rätta, betala en ganska dryg förlikning. Kanhända han också derigenom kan blifva kurerad från sin vidskepliga tro.
Oxen som nu måst nedslagtas, befanns vid öppnandet lida af någon inflammation eller dylikt i tarmarne.

Samvetets makt: En dag i fjor somras, då en skomakarehustru i en socken härstädes gjorde några uppköp i en salubod, fann hon till sin bestörtning att då hon skulle likvidera kommersen, var portmonnän bortkommen.
Hon sökte efter den försvunna på flere sätt och sporde hvarje mötande om de ej hittat den, men allt utin resultat. I boden funnos visserligen flere personer vid tilliället, men då hon ej visste om hon förlorat den derstädes eller tappat den på vägen kunde hon ej gifva sina tankar någon bestämd form.
En morgon nu för några dragar sedan fann sagda kvinna, då hon öppnade förstugudörren, ett litet paket med hennes adress, hängande fastbundet vid låsvredet Nyfiket skyndar hon att öppna detsamma och finner deri den förlorade portmonnän, med alla penningarne, åtta kronor och femtio öre, inneliggande, jämte ett bref. I detta bref bekänner författaren, att han varit i boden på samma gång som kvinnan och sett, att när hon drog upp sin näsduk portomonnän följde med upp till kanten af fickan, då han snabbt tillgrep densamma utan att blifva bemärkt af någon. Samvetet har dock på sista tiden ej lemnat honom någon ro, tan har han-blott längtat efter tillfälle att lemna det oärligt bekomna tillbaka.
Han säger sig hafva vandrat ett längre vägstycke för att framlemna detta och slutar sitt bref med en innerlig bön om förlåtelse för den dåliga handling han utföret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 April 1895
N:r 52

— Sjöfarten till Karlskrona är numera öppnad, sedan två ångare utgått.
— Sjöfarten på Ronneby är likaledes nu öppnad.
— Sjöfarten på Königsberg är nu enligt telegram till kommerskollegium öppnad.
— I fredags e. m. strandade på Hittarps: grundet engelska ångaren »Aberdare», på resa från Burnt Island till Köbenhavn med stenkol. Ångaren »Framåt» utgick från Helsingborg på aftonen till strandningsstället.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 April 1895
N:r 52