Ekeby, 7 Juni.
En verklig nationalfest firades i Ekeby 6 dennes å den naturskons belägna bollklubbens idrottsplats. Festen inleddes genom: afsjungandet af Ur svenska hjertans djup ackompanjerad at såväl orgel som fiol, hvarunder en ny unionsflagga första gången å platsen sakta hissades, och omedelbart deretter hölls tal af en klubbledamot som påpekade dagens vigt på grund af samma dags händelser i vårt fosterland 1523 och 1809 jämte flaggans ändamål och berydelse, hvarefter letve utbragtes för konung och fosterland, åtföljdt af fyra kraftiga hurrarop. Dessutom uppmanades alla församlade att genom lekar och idrotter den fria, härliga naturen höja feststämningen och glädjen, dagens högtid till ära. Uppmaningen åtlyddes och efter god musik var dansen snart i full gång samt öfvades vanliga gotländska lekar af de icke dansande. Den praktiska, afhållna socknens lärarinna samlade alla små 6- och 9-åringar omkring sig och lekte med dem. De äldre barnen kände sig mera manhaftiga och samlades för sig sjelfva och lekte sista paret ut. Gubbarne och gummorna voro åsyna vittnen, med förnöjelse, till all denna sunds, enkla, hjertliga och helsosamma lek, — Fosterländska sånger, tal, lefve med åtföljande kraftiga hurra omväxlade hela tiden. Festen började 8-tiden å e. m. och slöt midnattstid, och i densamma deltogo 200 från 6- till 80-åriga personer, deri inberäknade några deltagare från angränsande socknar, som voro i saknad af en sådan fest i sin egen socken.
Feststämningen var hög och alla belåtna.
Stenkyrka, 8 Juni.
Invigningen af den i ett föregående nummer omnämda nya flaggan för socknens folkoch småskolor ägde högtidligen rum i onsdags.
Strax på eftermiddagen sågos högtidsklädda folkskaror draga hän mot skolhuset, å hvars gårdsplan den höga flaggstången reste sig. Rundtomkring denne hade välvilliga händer klädt med unga björkar, inom hvilkas ring talarestolen var upprest.
Vid femtiden på eftermiddagen uttågade barnskaran anförd af festtalaren och socknens lärarepersonal i procession från lärorummen genom två äreportar till den festligt inhägnade planen.
Sedan derefter psalmen 124 v. 1 unisont afsjungits, steg flaggan under tonerna af »Ur svenska hjertans djup o. 3, v.» i höjden, hvarpå kandidaten Gustaf Reuser besteg talarestolen.
I ett längre, sakrikt föredrag utvecklade talaren dagens betydelse för svenska folket, påvisande ock derjämte vår flaggas ärorika historia på tusenmila haf, från slagfält och dödar och på de fredliga bragdernas lugna stråt, hvad unionsmärket innebar och hvad hennes dukar blå och gula minde oss om! Dat i allo utmärkta föredraget slöt med en varm uppmaning. till de unga, för hvilka särskildt den nya fanan svajade, att så lefva och verka, hvarhelst än deras plats i kampen för bröd blefve, att de gjorde fosterlandet och dess fana heder, Häretter aferjöngs »Härliga land».
I småskolan var nu ett kaffebord dukadt, till hvilket festtalaren, lärarepersonal och barnen jämte kyrko- och skolrådet samt några få andra inbjödos.
Sedan denna materiella njutning undanstökats sjöng sångföraningen »Vårt land», hvarefter skollärare Lindgren från talarestolen framsade ’Tegnéra dikt »Svea», »Hell dig, du höga nord» tonade derefter allvarligt och löftesrikt i den stilla sommarkvällen, hvarefter sedan psalm 308, v. 4—6 afsjungits festen slöts med ett gaf kandidat Gust. Reuser utbragdt lefve för konung och fosterland efterföljdt af fyrfaldigt hurra.
Den till omkring 300 personer uppgående menniskoskaran skiograde sig nu — en del stannade dock kvar, roande sig med boll- och varpkastning, hvarunder sångföreningen då och då lät sina fosterländska sånger klinga, tills aftonskymningen manade äfven den sista skaran att lemna festplatsen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Juni 1894
N:r 88
