och dess egendomligheter höll riksantiqvarien Hildebrand härom dagen i Stockholm ett föredrag, hvarur vi återgifva:
Å de äldsta kyrkorna hade man att märka tre hufvuddelar: torn, långhus och kor med ett utsprång, absid, som var afsedt för det förnämligare presterskapet. Detta utsprång, absiden, var i regeln halftundt. En öfvergångsform fanns å somliga kyrkor, der absiden utvändigt hade rätlinig afslntning med rak vägg men invändigt var halfrund enligt gammal anordning. Å Gotland finnas tre sådana kyrkor, af hvilka den i Visby liggande Helge-Andskyrkan är den egendomligaste. Dess långhus vore af ovanlig konstruktion i två våningar, något som i vårt land vore sällsynt. Vanligen hade långhusen rektangulär plan; å ifrågavarande kyrka deremot kunde man säga att långhus saknades och i stället ersatts med en åttkantig bygnad, som nyss sades, i två våningar, Man kunde ej gifva denna bygnad benämningen torn, dertill vore den ej hög nog, den vore ett slags mellanting mellan långhus och torn, som sammansniält till ett. Man kunde undra öfver betydelsen af denna anordning, som i medeltiden vid kyrkor var sällsynt, men deremot förekom & kapell. Man torde kunna indela de besökande i Hass Andikyrkan i två klasser, de förnämligare och de ringare. Kyrkan tillhörde nämligen en välgörenhetsanstalt och som sådan i likhet med andra åt lindrande af medmenniskors nöd afsedda stiftelser invigd åt den Helige Ande. De förnämligare kyrkobesökande utgjordes då af stiftelsens frikostiga gynnare, som görjde för anstaltens underhåll, kyrkans »patroner», under det att de öfrige utgjordes af hospitalsbjonen. Då dessa utgjorde flertalet, var antagligen kyrkans nedre våning afsedd för dem, medan den öfre förbehölls »patronerna».
Den ått-kantiga formen gjorde sig äfven märkbar i Lärbro kyrka. Denna kyrka — som erhållit namn efter den plats, der hon uppförts, och der under 1300-talet en strid ägt rum — består af koret med rätlinigt afelutad absid, försedd med tre spetsbåg-fönster; hvaraf det mellersta är högst samt i söder en spetsbågig portal och ett spetsbågigt fönster; långhuset med, å södra sidan två spetebågfönster och en spetsbåg portel samt å norra sidan en rundbågs-portal men inga fönster; — vanligen gjordes inga fönster å norra sidan — och tornet, som är ått-kantigt. Detta som till följd af olyckshändelse skadats, bade ej från början någon direkt kyrklig betydelse. I tider af krig och ofred erbjödo helt naturligt bygnader af sten goda tillflyktsorter och tornen voro derför från början försvarsverk. Ofta uppfördes äfven å Gotlands kyrkogårdar fristående fästningsliknande torn med trång ingång; kållade å Gotland »kastaler»; en sådan; kastal finnes vid sidan af Lärbro kyrka.
En jämförelse mellan Lärbro kyrka och Hablingbo, omtalad i föregående föreläsning, erbjöde mycket intresse. I stort sedt, funnes mellan. dessa båda kyrkor mycken likhet. I detaljerna förekomma likväl många, rätt stora skiljaktigheter. Medan den å Hablingbo kyrka befintliga rundbågs-portalen å norra sidan vore särdeles: storartad -och rikt skulpterad — i synnerhet fängslades ögat af de rika växtornamenterna — vore den i Lärbro kyrka mycket enkel. Denna kyrka vore egentligen ej annat än en förstorad ny upplaga af en tidigare, helt liten kyrka, som församlingen en gång i tiden nedrifvit, emedan den ej anOR motsvara anspråken på en religiös bygnad.
Angående de gotländska kyrkornas ålder finnas ej några fullt tillförlitliga uppgifter. Den för Gotland mycket nitälskande Strelow hade visserligen meddelat uppgifter härom, men de årtal, som med stöd häraf förefunnes å en mängd af kyrkorna, äro gripna ur luften. I Kalmar bibliotek förvarades visserligen en afskrift af en förteckning öfver de gotländska kyrkorna jämte uppgifter angående invigningsåren, men om man toge i betraktande att kunskap om en kyrkas invigpingsår, vanligen endast upplyste om tiden, då högaltaret var fullbordadt, så torde dessa uppgifter ej vara af mycket värde för bedömande af årtalet för en: kyrkobygnads afslutande. De flesta: gotländska kyrkorna voro nämligen ej samtidigt med högaltaret färdiga. Härå funnes äfven i utlandet många exempel, hvaribland kunde nämnas Kölnerdömen, som länge stått ofullbordad. Äfven kunde en kyrka i äldre tider flere gånger om invigas, emedan ett vanhelgande t. ex. genom blodsutgjutelse, som ej var så ovanligt, förhindrade gudstjensts hållande i kyrkan tills invigning skett. Således då kyrkorna å Gotland ej till alla sina delar samtidigt fullbordats, måste man vid tal om deras ålder, om denna grundas på uppgift om invigningsåret, fråga: hvilken invigning? Lärbro kyrka uppgifves vara sedan 1211, hvilket årtal, likväl snarare torde afse en äldre kyrka. Att kyrkan vore af yngre datum torde man inse, om man närmare betraktade kyrkans sockel den del, som förmedlade öfvergången från den i markens plan varande grunden till den vertikala väggen. I äldre tider gjordes sockeln med sg. k. skråkant och jämförelsevis låg, senare gjordes den högre och ännu senare försigs den med en s. k. rundstaf, som till sist förelåg med bruten kantlinie. Det vore just en gådan rundstaf, som till sist förelåg med bruten kantlinie. Det vore just en sådan rundstaf man funne å Lärbro kyrka. Man kunde ej säga, att denna sockel vore en del af en gammal mur, som funnits före spetsbågportalen, utan vore den en jämförelsevis ny form, som sannolikt arbetats i sammanhang med portalen, Detta antagande styrktes af denna fundstafs märkbara afslutning mot långhusportalen.
Hvad kyrkans inre angioge, så vore nedre våningen af tornet täckt at ett åttadeladt spetsbåghvalf, och funnes i långhuset två prydligt utarbetade kolonner, uppbärande sex hvalf. Koret vore, hvilket för Gotland, är ganska ovanligt, täckt af två hvalf. Murarne voro hvitrappade vid ett riksantiqvariens tidigare besök en del af rappningen hade borttagits, och då syntes visserligen i blekoade, men fullt skönjbara färger, åtskilliga framställningar ur den heliga historien. Egendomlig vore en blandad användning af relief och målning. Skiljebågen mellan korets två hvalf uppbures nämligen af en konsol slutande i en drake, gom biter i konsolens knopp. Draken vore delvis skulpterad, delvis målad, samtidigt med korets bygnad.
Ett sådant gemensamt användande af skulptur och målving märktes å de rikast skulpterade gotländska kyrkorna.
Föreläsningen afslutades med en förevisning af fotografier och afbildningar från omnämda kyrkor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1891
N:r 159